För barn och unga i samhällsvård

Volym 1

Betänkande av Utredningen om barn och unga i samhällets vård

Stockholm 2023

SOU 2023:66

SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1.

Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2023

ISBN 978-91-525-0744-5 (tryck)

ISBN 978-91-525-0745-2 (pdf)

ISSN 0375-250X

Till statsrådet Camilla

Waltersson Grönvall

Regeringen beslutade den 7 oktober 2021 att tillsätta en särskild ut- redare med uppdrag att se över och föreslå åtgärder för hur kvalite- ten i vården kan öka när barn och unga placeras i familjehem, jour- hem, stödboende och hem för vård eller boende (HVB), inklusive särskilda ungdomshem, med stöd av socialtjänstlagen (2001:453), förkortad SoL, och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU (dir. 2021:84). Till särskild utredare för- ordnades samma dag tidigare riksdagsledamot och Europaparlamen- tariker Carina Ohlsson.

Som utredningens huvudsekreterare anställdes den 8 november 2021 Marta Nannskog. Som sekreterare i utredningen anställdes den 28 februari 2022 utredaren Pär Alexandersson och den 1 september 2022 juristen Cecilia Östergren. Den 1 juli 2023 anställdes Selma Sahin som biträdande sekreterare i utredningen.

Som sakkunniga till utredningen förordnades den 7 februari 2022 numera kanslirådet Marit Birk, departementssekreterare Jenni Lundh, kansliråd Marie Törn och departementssekreterare Lilian Ivstam. Som experter till utredningen förordnades den 7 februari 2022 Anna Jung, undervisningsråd för Statens Skolverk, Mikael Mattsson-Flink handläggare för Sveriges Kommuner och Regioner, Anna Svennblad utredare för Socialstyrelsen, Annelie Sjöberg utredare för Barnom- budsmannen, Helena Finér tillförordnad verksamhetsdirektör för Statens institutionsstyrelse, Pia Karlsson enhetschef för Inspektio- nen för vård och omsorg, Knut Sundell sakkunnig på Statens bered- ning för medicinsk och social utvärdering, Rikard Tordön forskare först för Stiftelsen Allmänna Barnhuset och sedan för Barnafrid, Peter Andersson, universitetslektor på Stockholms universitet. Den 30 mars 2022 entledigades Lilian Ivstam som sakkunnig. Den 29 april

2022 förordnades Pernilla Leviner professor på Stockholms univer- sitet som expert. Den 6 augusti 2023 entledigades sakkunnig Jenni Lundh och expert Annelie Sjöberg från uppdraget. Den 6 september 2022 entledigades Anna Jung och undervisningsrådet Louise Boudin förordnades i stället. Den 20 januari 2023 förordnades Cecilia Sjölander, generalsekreteraren för Stiftelsen Allmänna Barnhuset som expert till utredningen. Den 8 juni 2023 förordnandes Evelina Norvell som sakkunnig från socialdepartementet och Magdalena Wikstrand Danelius som expert från Barnombudsmannen.

Enligt de ursprungliga direktiven skulle uppdraget redovisas senast den 10 april 2023. Vid regeringens sammanträde den 26 januari 2023 beslutades om tilläggsdirektiv (dir. 2023:13) som innebar att utred- ningstiden förlängdes till den 31 oktober 2023.

Härmed överlämnar utredningen Barn och unga i samhällets vård (S 2021:06) sitt slutbetänkande För barn och unga i samhällsvård SOU 2023:66. Utredningens uppdrag är härigenom slutfört.

Stockholm i oktober 2023

Carina Ohlsson

/Marta Nannskog Pär Alexandersson Cecilia Östergren

Tack från särskilda utredaren

Jag vill här passa på att tacka alla som har bidragit med sina erfaren- heter, sin kunskap och medskick under hela utredningens gång. Ett särskilt tack vill jag rikta till alla de barn och unga, som medverkat.

Jag är stolt över att det är barn och unga med erfarenhet av sam- hällsvård som till stor del fått sätta problemformuleringarna för ut- redningen. Jag vill att ni, de barn och unga vi träffat, ska veta att det är era medskick som har styrt frågorna vi har ställt till personal, chefer och beslutsfattare och därmed påverkat de förbättringsåtgärder vi nu föreslår.

Tack för er öppenhet. Tack för att ni sett till att vi hållit fokus på vad som är viktigt på riktigt. Alla barn och unga, ni har gjort den här utredningen och dess kommande förslag så mycket bättre! Jag ser fram emot att förslagen nu förhoppningsvis kan bli verklighet, för det behövs verkligen en förbättring av samhällsvården!

Carina Ohlsson,

Särskild utredare

Innehåll

VOLYM 1

 

Sammanfattning ................................................................

25

Sammanfattning för barn och unga i samhällsvård .................

59

1

Författningsförslag.....................................................

67

1.1Förslag till lag (0000:000) om register över familjehem

för barn och unga ....................................................................

67

1.2 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) ......

73

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga ...............................

75

1.4Förslag till lag om ändring i föräldraledighetslagen

(1995:584)................................................................................

82

1.5Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453)................................................................................

83

1.6Förslag till lag om ändring i offentlighets-

 

och sekretesslagen (2009:400)..............................................

101

1.7

Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken..........

103

1.8

Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)..............

104

1.9Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(2017:30) ...............................................................................

107

1.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:209) om

 

hälsoundersökning av barn och unga som vårdas

 

utanför det egna hemmet......................................................

111

 

7

Innehåll

SOU 2023:66

1.11 Förslag till förordning (0000:000) om register

 

över familjehem för barn och unga......................................

115

1.12Förslag till förordning om ändring i förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa

 

funktionshindrade ................................................................

118

1.13

Förslag till förordning om ändring i förordningen

 

 

(1999:1134) om belastningsregister ....................................

119

1.14

Förslag till förordning om ändring i förordningen

 

 

(1999:1135) om misstankeregister ......................................

122

1.15

Förslag till förordning om ändring i

 

 

socialtjänstförordningen (2001:937) ...................................

126

1.16Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens

institutionsstyrelse ...............................................................

135

1.17Förslag till förordning om ändring i förordningen (2013:176) med instruktion för Inspektionen för vård

och omsorg. ..........................................................................

137

1.18Förslag till förordning om ändring i förordningen (2015:155) om statlig styrning med kunskap avseende

hälso- och sjukvård och socialtjänst ....................................

138

1.19 Förslag till förordning om ändring i förordningen

 

(2015:284) med instruktion för Socialstyrelsen .................

139

1.20Förslag till förordning om ändring i förordningen (2017:212) om hälsoundersökning av barn och unga

 

som vårdas utanför det egna hemmet..................................

140

2

Utredningens uppdrag..............................................

141

2.1

Vårdkedjan ............................................................................

142

 

2.1.1

Familjehemsvård ...................................................

143

 

2.1.2

Institutionsvård.....................................................

143

 

2.1.3

Nationell struktur för uppföljning.......................

144

2.2

Tillvägagångssätt...................................................................

144

 

2.2.1

Utgångspunkter för uppdraget ............................

145

8

SOU 2023:66

 

Innehåll

2.2.2

Experter och sakkunniga.......................................

145

2.2.3

Referensgrupp av barnrättsorganisationer ...........

146

2.2.4

Samarbete med Hälsolabb.....................................

146

2.2.5

Inhämtning och spridning av information...........

148

2.2.6Avstämning med andra utredningar och

 

 

uppdrag...................................................................

149

2.3

Avgränsningar i uppdraget ...................................................

150

3

Bakgrund................................................................

151

3.1

Vägen till dagens vård ...........................................................

151

 

3.1.1

Äldre barnavårdslagar............................................

152

 

3.1.2

Nuvarande lagar .....................................................

159

 

3.1.3

Vanvård, upprättelse och nya åtgärder .................

162

3.2

Barns och ungas rättigheter – samhällets ansvar .................

164

 

3.2.1

Mänskliga rättigheter.............................................

164

 

3.2.2

Rättigheter och skyldigheter i samhällets vård ....

175

3.3

Barn och unga om samhällets vård.......................................

186

3.3.1Undersökningar om vad som är viktigt

i vården ...................................................................

186

3.3.2Erfarenheter och synpunkter från barn och

 

unga som utredningen mött..................................

189

3.3.3

Risker för utsatthet efter vården ..........................

202

3.4 Vårdens omfattning ..............................................................

203

3.4.1Utvecklingen sedan SoL och LVU först

 

infördes ..................................................................

203

3.4.2

Statistik över insatser 2022 ...................................

205

3.4.3

Förändringar under de senaste åren .....................

210

3.4.4

Skillnader i landet ..................................................

212

3.4.5

Vårdtider ................................................................

214

3.4.6

Kostnader för vården.............................................

219

3.5 Omvärldsfaktorer och omvärldsförhållanden .....................

222

3.5.1

Samhällsförändringar och samhällets vård ...........

222

3.5.2

Social hållbarhet och hållbar socialtjänst..............

222

3.5.3Kompetensförsörjning som grundläggande

utmaning ................................................................

224

9

Innehåll

SOU 2023:66

3.5.4

Vårdideologi ..........................................................

226

3.5.5Samhällets vård för barn och unga i ett

 

 

internationellt sammanhang .................................

227

4

Nationell styrning och uppföljning .............................

229

4.1

Uppdraget .............................................................................

229

4.2

Statens ansvarsområden och insatser ..................................

230

 

4.2.1

Kunskapsstyrning .................................................

230

 

4.2.2

Utförande av vård .................................................

237

 

4.2.3

Tillsyn ....................................................................

238

 

4.2.4

Mänskliga rättigheter ............................................

241

 

4.2.5

Andra granskningar och uppföljningar................

243

4.3

Tillgång till uppgifter för uppföljning och analys ..............

246

 

4.3.1

Individbaserad statistik i nationella register ........

246

4.3.2Uppgifter från enkätundersökningar bland

placerade barn och unga........................................

249

4.3.3Uppgifter om socialtjänstens

 

myndighetsutövning .............................................

252

4.3.4

Uppgifter om utförare och utförande av vård.....

253

4.3.5

Personal .................................................................

256

4.3.6

Kostnader ..............................................................

256

4.4 Överväganden och förslag....................................................

257

4.4.1

Samhällsvård för barn och unga ...........................

257

4.4.2Statens ansvar för god kvalitet i samhällsvård

 

för barn och unga ..................................................

263

4.4.3

Nationell samordning av statens stöd..................

266

4.4.4Uppdrag till Socialstyrelsen om nationell

 

samordning och utökat nationellt arbete.............

272

4.4.5

Nationell struktur för uppföljning och analys ....

277

4.4.6

Lokal kvalitetsuppföljning....................................

296

4.4.7Stabila strukturer för regional samverkan om kunskapsbaserat arbete och nationell

 

samverkan om kompetensfrågor ..........................

299

4.4.8

Forskning...............................................................

301

4.4.9Nordiskt samarbete om god kvalitet

i den sociala dygnsvården......................................

303

10

SOU 2023:66Innehåll

5

Socialnämndens ansvar för en stärkt vårdkedja ...........

305

5.1

Utredningens uppdrag..........................................................

305

5.2

Instabilitet i vården ...............................................................

306

 

5.2.1

Kartläggning av instabiliteten ...............................

306

 

5.2.2

Konsekvenser av instabilitet .................................

307

5.2.3Barns och ungas röster om instabilitet

och oförutsägbarhet...............................................

311

5.2.4Rättsliga utgångspunkter vid placering

och omplacering.....................................................

313

5.2.5Rättsliga förutsättningar för att ge stöd

till barn och unga ...................................................

321

5.3Bestämmanderätt över vissa personliga förhållanden

för barn och unga i samhällsvård..........................................

322

5.3.1Rättsliga förutsättningar för

 

bestämmanderätten ...............................................

322

5.4 Att följa, överväga och pröva vården ...................................

330

5.4.1

Barn och ungas önskemål och behov ...................

330

5.4.2Granskning av barns delaktighet

 

vid omplacering eller hemflytt ..............................

331

5.4.3

Rättsliga förutsättningar för att följa vården .......

333

5.5 Utredningens överväganden och förslag .............................

339

5.5.1En tydligare och mer sammanhängande

reglering av socialnämndens ansvar ......................

339

5.5.2Stärkt och förtydligat ansvar för socialnämndens att ge barn och unga

i samhällsvård god vård .........................................

340

5.5.3Starkare rätt för barn och unga att komma

till tals och framföra klagomål ..............................

354

5.5.4Socialnämnden ska besluta om var barnet

 

eller den unge ska vistas under vårdtiden .............

361

5.5.5

Ny reglering av LVU i det egna hemmet .............

368

5.5.6Socialnämndens ansvar för att noga

följa vården tydliggörs ...........................................

377

11

Innehåll

SOU 2023:66

5.5.7Socialnämnden ska följa upp om hälsoundersökning och bedömning av extra anpassningar eller särskilt stöd i skolan har

genomförts ............................................................

386

5.5.8Tydligare stöd till vårdnadshavare

och föräldrar ..........................................................

388

5.5.9Justering av övervägande och prövning

av vården ................................................................

391

5.5.10Socialnämnden ska anmäla till IVO om de

 

 

misstänker att ett tillstånd kan behöva återkallas

... 395

 

5.5.11

Förslag angående bestämmanderätt .....................

397

6

Stärkt kvalitet i familjehemsvård ...............................

407

6.1

Utredningens uppdrag .........................................................

407

 

6.1.1

Direktiven..............................................................

407

 

6.1.2

Avgränsning mot LSS ...........................................

407

6.2

Bakgrund ...............................................................................

408

 

6.2.1

Familjehem som placeringsform ..........................

408

 

6.2.2

Gränsdragning mellan familjehem och HVB ......

410

 

6.2.3

Omfattning av familjehemsvården.......................

412

6.3

Rättsliga förutsättningar ......................................................

413

 

6.3.1

Om familjehem och jourhem ...............................

413

 

6.3.2

Om så kallad behandlingsfamilj ...........................

414

 

6.3.3

Konsulentstödda familjehem................................

418

 

6.3.4

Utredning av familjehem ......................................

419

 

6.3.5

Utbildning till familjehem ....................................

422

 

6.3.6

Antal barn i ett familjehem...................................

423

 

6.3.7

Beslut om att inte få ta emot barn i sitt hem.......

424

 

6.3.8

Vissa sekretessfrågor.............................................

425

 

6.3.9

Stöd till familjehem, vårdnadshavare

 

 

 

och barn/unga........................................................

427

 

6.3.10

Uppföljning och tillsyn av familjehem ................

428

6.4Internationell utblick på utvecklingen

av familjehemsvården ...........................................................

428

6.4.1

Familjehemsvården i EU ......................................

428

6.4.2

Danmarks satsning på familjehemsvården...........

430

6.4.3

Norges satsning på familjehemsvården................

431

12

SOU 2023:66

 

Innehåll

6.5 Problemanalys .......................................................................

432

6.5.1

Olika barn med olika behov..................................

432

6.5.2

Svårt att rekrytera lämpliga hem...........................

433

6.5.3

För lågt användande av nätverkshem ...................

438

6.5.4

Bristfälliga förutsättningar för familjehemmen ...

443

6.5.5

Otydligheter kring utredning av familjehem .......

447

6.5.6

Den privata familjehemsmarknaden.....................

452

6.5.7

För lite kunskap och kontroll av familjehemmen...

457

6.6 Utredningens förslag och överväganden .............................

458

6.6.1

Förslag angående rekryteringen av familjehem ...

458

6.6.2

En justerad definition av familjehem....................

460

6.6.3

Införande av familjehemskategorier.....................

462

6.6.4

Behandlingsfamiljer och TFCO ...........................

467

6.6.5

En särskild reglering av jourhem tas bort ............

469

6.6.6

Vård i jourhem i högst sex månader .....................

469

6.6.7

Högst tre barn eller unga i samma familjehem ....

470

6.6.8

Socialnämndens rapportering till IVO justeras ...

472

6.6.9

Krav på tillstånd för familjehem införs ................

474

6.6.10Enskilt hem som saknar tillstånd får vid

särskilda skäl ta emot barn eller unga ...................

479

6.6.11 Tillstånd till familjehem ska ges av

 

socialnämnden .......................................................

482

6.6.12Beslut om tillstånd får inte delegeras

 

till tjänsteperson ....................................................

488

6.6.13

Krav på grundutbildning för att bli familjehem...

488

6.6.14

Utredning av tillstånd ska inledas skyndsamt

 

 

och max ta sex månader.........................................

490

6.6.15Beslut om tillstånd som familjehem

får överklagas enligt SoL .......................................

492

6.6.16Tillståndet förfaller när familjehemmet

 

inte haft uppdrag på tre år .....................................

493

6.6.17

IVO ska återkalla tillstånd för familjehem...........

495

6.6.18

Beslut om återkallelse av tillstånd får

 

 

överklagas...............................................................

498

6.6.19Familjehem är skyldiga att underrätta

socialnämnden om deras förutsättningar ändras... 500

6.6.20IVO ska underrätta socialnämnden om

utredning eller beslut av återkallelse.....................

501

13

Innehåll

SOU 2023:66

6.6.21 Uppdrag till Socialstyrelsen att ge stöd

 

till kommunerna kring familjehemsvården..........

503

6.6.22 Uppdrag till IVO om tillsyn av

 

familjehemsvården.................................................

505

6.6.23 Förslag för att öka användandet

 

av nätverkshem......................................................

505

6.6.24 Ökat stöd till familjehem......................................

511

6.6.25 Reglering av kompetensen vid utredning

 

av tillstånd, utbildning, handledning och stöd

 

till familjehem........................................................

515

6.6.26 Skyldighet att lämna registerutdrag för

 

familjehem som tar emot unga mellan

 

18 och 21 år............................................................

518

6.6.27Tydligare ansvarsfördelning mellan socialnämnden och privata verksamheter med

 

 

konsulentstöd genom reglering av ersättningen

... 521

 

6.6.28

Ersättning till familjehem .....................................

523

7

Register över familjehem för barn och unga ................

533

7.1

Utredningens uppdrag .........................................................

533

7.2

Tillgången till uppgifter om familjehem .............................

534

7.3

Socialnämndens behov av information................................

540

7.4

Nuvarande reglering .............................................................

544

 

7.4.1

EU:s dataskyddsförordning .................................

544

 

7.4.2

Dataskyddslagen ...................................................

548

7.4.3Registerförfattningar på socialtjänstens

 

 

område ...................................................................

550

 

7.4.4

Nationell officiell statistik för socialtjänsten ......

554

 

7.4.5

Behandling av personuppgifter hos IVO.............

557

 

7.4.6

Sekretess och tystnadsplikt ..................................

564

 

7.4.7

Normgivning och skydd enligt grundlag.............

565

7.5

Danmarks Tilbudsportal och tillståndsgivning...................

566

7.6

Utredningens överväganden och förslag.............................

571

7.6.1Att inrätta ett nationellt familjehemsregister

 

för barn och unga ..................................................

571

7.6.2

Överväganden kring integritet och risker ...........

577

14

SOU 2023:66

 

Innehåll

7.6.3

En ny lag om nationellt familjehemsregister .......

610

7.6.4

Lagens syfte ...........................................................

615

7.6.5

IVO ansvarig myndighet för registret..................

616

7.6.6

Behandling av personuppgifter .............................

621

7.6.7

Förhållandet till annan lagstiftning ......................

623

7.6.8Ändamålen med behandlingen

av personuppgifter.................................................

625

7.6.9Den enskildes inställning till

 

 

personuppgiftsbehandlingen.................................

636

 

7.6.10

Registrets innehåll .................................................

642

 

7.6.11

Uppgiftslämnande till registret.............................

645

 

7.6.12

Behörighetstilldelning ...........................................

646

 

7.6.13

Begränsning av tillgång till uppgifter i registret.....

653

 

7.6.14

Information till registrerade .................................

655

 

7.6.15

Kontroll av elektronisk åtkomst...........................

657

 

7.6.16

Rätt till rättelse ......................................................

658

 

7.6.17

Radering och begränsning.....................................

659

 

7.6.18

Bevarande och gallring ..........................................

661

 

7.6.19

Sekretessfrågor.......................................................

663

VOLYM 2

 

 

8

Stärkt kvalitet i HVB och stödboende .........................

675

8.1

Inledning................................................................................

675

 

8.1.1

Uppdraget ..............................................................

675

 

8.1.2

Begrepp och termer ...............................................

676

8.2

Bakgrund ...............................................................................

676

 

8.2.1

Vägen till dagens HVB ..........................................

676

 

8.2.2

Stödboende som placeringsform ..........................

689

8.3

Dagsläge

.................................................................................

695

 

8.3.1

Institutionsvårdens utveckling över tid ...............

695

 

8.3.2

Dagsläge – kommunala och privata HVB ............

700

 

8.3.3

SiS särskilda ungdomshem ....................................

711

 

8.3.4

Stödboende ............................................................

715

 

8.3.5

Personal och kostnader .........................................

721

15

Innehåll

SOU 2023:66

8.4 Övergripande problembeskrivning .....................................

723

8.4.1

HVB .......................................................................

723

8.4.2

Stödboende............................................................

742

8.5Vårdens syften och inriktning

– överväganden och förslag ..................................................

750

8.5.1

Nationellt utvecklings- och förbättringsarbete...

750

8.5.2

Förutsättning för placering i HVB ......................

756

8.6 Statens styrning och stöd – överväganden och förslag.......

764

8.6.1

Områden för ökat statligt ansvar .........................

764

8.6.2Utredning av ökat statligt ansvar för

 

tillgången till lämplig institutionsvård .................

768

8.6.3

Stöd för lämplighetsbedömning

 

 

vid inskrivning i HVB ...........................................

770

8.6.4Stöd för systematiskt kvalitetsarbete och

grundläggande förutsättningar för god kvalitet .. 775

8.7Ledning och kompetens i HVB och stödboende

– överväganden och förslag ..................................................

779

8.7.1

Föreståndarens ansvar och kompetens ................

781

8.7.2

Den övriga personalens kompetens .....................

788

8.7.3

Övergångsbestämmelser.......................................

797

8.7.4Yrkesresan som plattform för introduktion och kompetensutveckling i HVB och

 

stödboende ............................................................

798

8.8 Differentiering av HVB – överväganden och förslag .........

799

8.8.1

Behov av differentiering........................................

799

8.8.2Former för det fortsatta arbetet med

 

specialisering, dimensionering och tillgång

 

 

till hälso- och sjukvård..........................................

803

8.8.3

Utredning av befogenheter vid HVB

 

 

och SiS särskilda befogenheter..............................

814

8.9 Vård i särskilda ungdomshem – överväganden och förslag....

817

8.9.1

SiS roll i vårdkedjan...............................................

818

8.9.2

Vård med särskilt noggrann tillsyn ......................

825

8.9.3

Trygg och säker vård.............................................

830

16

SOU 2023:66Innehåll

9

Tillgång till jämlik hälso- och sjukvård och tandvård....

837

9.1

Inledning................................................................................

837

 

9.1.1

Uppdraget ..............................................................

837

 

9.1.2

Rätten till hälsa ......................................................

837

9.1.3Förhållande till bedömningar och förslag

 

i andra kapitel.........................................................

838

9.2 Ett delat ansvar med stora samverkansbehov......................

839

9.2.1

Socialnämndens ansvar ..........................................

839

9.2.2

Regionens ansvar för hälso- och sjukvård............

839

9.2.3

Regionens ansvar för tandvård..............................

841

9.2.4Utgångspunkter för socialnämndens

 

och regionens ansvar vid egenvård .......................

841

9.2.5

SiS ansvar................................................................

842

9.2.6

Samverkan ..............................................................

842

9.2.7

Hälsoundersökningar ............................................

843

9.2.8

Läkarundersökning inför vård enligt LVU ..........

844

9.3 Dagsläge

.................................................................................

844

9.3.1Hälsa och hälso- och sjukvårdsbehov

 

hos placerade barn och unga .................................

844

9.3.2

Samsjuklighet.........................................................

845

9.3.3Hälsa och sjukvård som en del av

helhetssynen...........................................................

846

9.3.4Placerade barn och unga om sin hälsa

 

och tillgång till hälso- och sjukvård ......................

847

9.3.5

Aktuella aktiviteter och förslag ............................

848

9.3.6

Exempel på svenska studier av hälsoläget ............

850

9.3.7

Tillgång till hälso- och sjukvård............................

856

9.4Inledande överväganden och förslag om jämlik hälso-

och sjukvård och tandvård....................................................

862

9.4.1Huvudlinjer i arbetet för tillgång till jämlik

hälso- och sjukvård och tandvård. ........................

862

9.4.2God och nära hälso- och sjukvård för

placerade barn och unga ........................................

867

9.5Överväganden och förslag om regionens ansvar

att erbjuda hälso- och sjukvård och tandvård......................

868

9.5.1

Hälso- och sjukvård utanför hemregionen ..........

869

17

Innehåll

SOU 2023:66

9.5.2

Tandvård utanför hemregionen............................

875

9.5.3Överenskommelser mellan kommuner och

regioner ska även regleras i tandvårdslagen .........

876

9.5.4Samsjuklighetsutredningens förslag om regionens ansvar för hälso- och sjukvård i

HVB .......................................................................

877

9.6 Överväganden och förslag om undersökningar av hälsan.. 879

9.6.1Tydligare ordning för olika typer

av undersökningar av hälsa....................................

880

9.6.2Ändringar av lagen om hälsoundersökning

av barn och unga som vårdas utanför det egna

hemmet ..................................................................

883

9.6.3Långsiktig nationell implementering och

uppföljning av reglerna om hälsoundersökning .. 886

9.7Överväganden och förslag om hälso- och sjukvård

för barn och i särskilda ungdomshem .................................

887

9.7.1

Ramar och risker i dag ..........................................

887

9.7.2Hälso- och sjukvård på olika nivåer för barn

och unga i särskilda ungdomshem........................

891

9.7.3Hälso- och sjukvård efter behov i de former

som regionen erbjuder (ordinarie samverkan) .... 896

9.7.4Integrerad vård genom tvärprofessionella team

 

på plats i de särskilda ungdomshemmen ..............

900

9.7.5

Hälso- och sjukvård på basnivå på plats

 

 

i de särskilda ungdomshemmen............................

903

9.7.6

Överenskommelser mellan SiS och regionerna ...

918

9.7.7SiS ges möjlighet att ta initiativ till SIP på

samma sätt som kommun och region ..................

921

9.8Överväganden och förslag om särskilda

utvecklingsområden .............................................................

923

9.8.1En organisatorisk modell för information, bedömningar och samverkan om placerade

barns och ungas hälsa............................................

924

9.8.2Barn- och ungdomspsykiatrins arbete med barn

och unga som vårdas utanför det egna hemmet.... 925

18

SOU 2023:66

Innehåll

9.8.3Stöd för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) för barn och unga

i samhällets vård.....................................................

926

9.8.4En förstudie av digitala verktyg som medel för tillgång till jämlik hälso- och sjukvård för

barn och unga i samhällets vård ............................

927

9.8.5Språkstörning bland barn och unga

 

 

i samhällsvård.........................................................

928

10

En väl fungerande skolgång ......................................

929

10.1

Utredningens uppdrag..........................................................

929

10.2

Rättsliga förutsättningar.......................................................

929

 

10.2.1 Barns rätt till utbildning........................................

929

 

10.2.2

Socialnämndens ansvar ..........................................

930

 

10.2.3

Skolans ansvar ........................................................

931

10.3

Lägesbeskrivning...................................................................

936

 

10.3.1 Barn och unga i samhällsvårds skolresultat..........

936

10.3.2Samband mellan antal placeringar

 

och utbildningsresultat..........................................

939

10.3.3 Barns och ungas åsikter om sin utbildning ..........

941

10.3.4

Utbildning som skyddsfaktor...............................

942

10.3.5 Orsaker till barn och unga i samhällsvårds

 

 

låga skolresultat .....................................................

943

10.3.6 Granskning av utbildning i HVB..........................

944

10.3.7 Granskning av utbildning i SiS .............................

945

10.3.8 Mobbning och annan kränkande behandling.......

946

10.4 Interventioner och andra insatser

 

för att förbättra skolresultaten .............................................

947

10.4.1

Exempel på insatser ...............................................

948

10.5 Utredningens förslag och överväganden .............................

952

10.5.1 Socialnämnden ska underrätta ansvarig

 

 

nämnd om behov av skolplats ...............................

953

10.5.2Obligatorisk kunskapsbedömning av barn

och unga i samhällsvård .........................................

954

10.5.3Skyldighet för socialnämnden att underrätta

rektor om behov av bedömning............................

958

19

Innehåll

SOU 2023:66

 

10.5.4 Hälsobesök för barn och unga i samhällsvård

..... 959

 

10.5.5 Möjlighet till kompletterande utbildning ............

961

 

10.5.6 Regeringsuppdrag för utvecklings- och

 

 

implementeringsinsatser av SAMS.......................

962

 

10.5.7 Överenskommelse med SKR för att testa

 

 

och sprida arbetssätt för att förbättra barn

 

 

och unga i samhällsvårds skolresultat...................

963

 

10.5.8 Utredningens övriga förslag som påverkar

 

 

barn och unga i samhällsvårds utbildning ............

964

11

Fortsatt samhällsvård efter18 års ålder

 

 

och stöd efter samhällsvård .......................................

967

11.1

Utredningens uppdrag .........................................................

967

 

11.1.1 Skyldighet att erbjuda fortsatt placering

 

 

till unga som fyllt 18 men inte 21 år.....................

967

 

11.1.2 Förstärkning av stöd till barn, unga och

 

vårdnadshavare efter att placering har upphört... 968

11.2 Lägesbeskrivning ..................................................................

968

11.2.1 Avslut av vård vid 18-årsdagen.............................

970

11.2.2Vart flyttar barn och unga när vården upphör?... 972

11.2.3Kommunernas arbete med stöd efter

att vården upphört i dag ........................................

973

11.3 Rättsliga förutsättningar vid avslut av vård

 

och efter vården upphört......................................................

976

11.3.1 Avslut av samhällsvård..........................................

976

11.3.2Obligatorisk uppföljning när tvångsvård

upphör....................................................................

977

11.3.3Socialnämndens ansvar efter att vården

upphört ..................................................................

977

11.3.4Om underhållsskyldighet och ekonomiskt

 

 

bistånd med mera ..................................................

978

11.4

Barns röster om sina behov..................................................

980

11.5

Kunskap om eftervård ..........................................................

982

 

11.5.1

SOS Barnbyars arbete med eftervård ...................

982

 

11.5.2

Eftervården internationellt ...................................

983

20

SOU 2023:66

Innehåll

11.6 Utredningens överväganden och förslag .............................

986

11.6.1Socialnämnden ska pröva behovet av fortsatt

vård inför att barnet fyller 18 år............................

986

11.6.2Stöd efter vården ska ingå i en skälig

levnadsnivå för unga upp till 25 år ........................

991

11.6.3Socialnämnden ska underrätta barn

 

 

och unga om dess rättigheter till stöd ..................

994

 

11.6.4 Stöd till vårdnadshavare när barnet flyttar hem

... 995

12

Konsekvensanalys..................................................

1001

12.1

Konsekvenser för barn och unga .......................................

1001

12.2

Ekonomiska konsekvenser .................................................

1004

 

12.2.1

Samhällsekonomiska konsekvenser....................

1004

 

12.2.2 Ekonomiska konsekvenser för staten ................

1012

 

12.2.3 Ekonomiska konsekvenser för kommunerna ....

1017

 

12.2.4 Ekonomiska konsekvenser för regionerna.........

1023

 

12.2.5 Ekonomiska konsekvenser för företag

 

 

 

och andra enskilda................................................

1024

 

12.2.6

Sammanställning av kostnader............................

1025

 

12.2.7

Finansiering..........................................................

1026

12.3

EU-rättsliga konsekvenser .................................................

1027

12.4

Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen .............

1031

 

12.4.1 Förslag som rör socialnämnder ..........................

1031

 

12.4.2 Förslag som rör hälso- och sjukvård ..................

1033

 

12.4.3 Förslag som rör skola ..........................................

1035

12.5

Konsekvenser för brottslighet

 

 

och det brottsförebyggande arbetet...................................

1035

12.6

Konsekvenser för sysselsättning och offentlig service .....

1036

12.7

Konsekvenser för företagande ...........................................

1037

12.8

Jämställdhet mellan kvinnor och män ...............................

1038

12.9

Möjligheter att nå de integrationspolitiska målen ............

1040

21

InnehållSOU 2023:66

13

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ..............

1041

13.1

Tillsyn...................................................................................

1041

13.2

Ikraftträdande för huvuddelen av de kvalitetshöjande

 

 

förslagen inom socialtjänsten..............................................

1042

13.3

Förslag med anledning av tillståndsprocess

 

 

för familjehem......................................................................

1042

13.4

Förslag med anledning av register över familjehem ..........

1044

13.5

Förslag med anledning av kunskapsbedömning i skolan ..

1044

13.6

Förslag som rör kompetenshöjande åtgärder ....................

1045

13.7

Förslag som avser säkerställande av placerade barn

 

 

och ungas tillgång till jämlik hälso- och sjukvård ..............

1046

14

Författningskommentar ..........................................

1047

14.1

Förslaget till lag (0000:000) om register

 

 

över familjehem för barn och unga.....................................

1047

14.2

Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen

 

 

(1985:125) ............................................................................

1061

14.3

Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med

 

 

särskilda bestämmelser om vård av unga............................

1062

14.4

Förslaget till lag om ändring i föräldraledighetslagen

 

 

(1995:584) ............................................................................

1069

14.5

Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

 

 

(2001:453) ............................................................................

1070

14.6

Förslaget till lag om ändring i offentlighets-

 

 

och sekretesslagen (2009:400) ............................................

1099

14.7

Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsbalken .....

1102

14.8

Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800) .........

1103

14.9

Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

 

 

(2017:30) ..............................................................................

1105

22

SOU 2023:66

Innehåll

14.10Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas

utanför det egna hemmet....................................................

1108

Särskilt yttrande ............................................................

1113

Referenser ....................................................................

1125

Bilagor

 

 

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2021:84 .........................................

1155

Bilaga 2

Kommittédirektiv 2023:13 .........................................

1179

Bilaga 3 Barn och unga i samhällets vård (dir. 2021:84)

 

 

arbete med användardriven policyutveckling............

1181

Bilaga 4 Livsvillkor, levnadsvanor och hälsa bland barn

 

 

som bor i familjehem – Resultat från Skolbarns

 

 

hälsovanor 2021/2022.................................................

1215

Bilaga 5

Placeringsformer med mera i Danmark, Finland

 

 

och Norge ...................................................................

1229

23

Sammanfattning

Utredningens uppdrag och arbete

Uppdraget

Den 7 oktober 2021 gav regeringen i uppdrag åt en särskild utredare att se över och föreslå åtgärder för hur kvaliteten i vården kan öka när barn och unga placeras i familjehem, jourhem, stödboende och hem för vård eller boende (HVB), inklusive särskilda ungdomshem, med stöd av socialtjänstlagen (2001:453), förkortad SoL, och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU.

Syftet med uppdraget är att säkerställa att barn och unga som pla- ceras utanför det egna hemmet alltid ska garanteras trygghet, säkerhet och en i övrigt god vård. Utredaren ska därför bland annat lämna för- slag på hur kvaliteten i vården av barn och unga som placeras utanför det egna hemmet kan säkerställas, hur stödet till barn och unga kan förbättras sedan vård utanför det egna hemmet har upphört, analysera familjehemmens förutsättningar att ge god vård och föreslå hur till- gången till fler lämpliga familjehem kan öka, analysera och föreslå hur kunskapen om kvaliteten i vården kan öka lokalt och nationellt, och föreslå de åtgärder eller författningsändringar som bedöms lämp- liga. I uppdraget ingår att se över vårdkedjan som helhet samt speci- fika delar kring familjehemsvården, institutionsvården, eftervården, samt barns delaktighet och uppföljningen av vården.

I direktiven anges vissa avgränsningar. Det gäller bland annat för- utsättningarna för vård enligt 2 och 3 §§ LVU, tillståndsprövningen hos Inspektionen för vård och omsorg (IVO), de särskilda befogen- heter som Statens institutionsstyrelsen (SiS) har vid vård i särskilda ungdomshem enligt 15–20 c §§ LVU) och förutsättningarna för den individbaserade socialtjänststatistiken.

Den 26 januari beslutade regeringen om tilläggsdirektiv som inne- bär att utredningens arbete ska avslutas senast den 31 oktober 2023.

25

Sammanfattning

SOU 2023:66

Utredningens utgångspunkter

Utredningen har utgått från några centrala perspektiv på samhällets vård för barn och unga. Det gäller

Barnrättsperspektivet som innebär att barn är rättighetsbärare och att deras rättigheter och behov ska tillgodoses i enlighet med vad som anges i barnkonventionen och andra lagar och regler som gäller i Sverige. Utredningen har arbetat med utgångspunkt i att dessa förhållanden till stora delar också är aktuella för unga som fyllt 18 men inte 21 år och som är placerade med stöd av SoL eller LVU.

Vårdkedjeperspektivet som handlar om syften, sammanhang och delaktighet för barn och unga över tid. Vårdkedjan omfattar social- nämndens utredning, valet av insats, nämndens bedömning av om förutsättningarna i det tilltänkta hemmet eller boendet svarar mot barnets eller den unges behov, vården under placeringstiden, upp- följning under och efter placeringstiden samt insatser efter av- slutad placering.

Verksamhetsperspektivet som avser förutsättningarna för att varje enskild länk i vårdkedjan är ska ge tillräckligt god kvalitet i vården.

Helhetsperspektivet på barnet eller den unges rättigheter och be- hov som innebär att vårdkedjan flätas samman med andra insatser för hälsa, utbildning och övergång till vuxenlivet samt med stöd till vårdnadshavare.

Utifrån dessa perspektiv lämnar utredningen förslag på en nödvän- dig reformering av samhällets vård för barn och unga. Syftet är en hållbar samhällsvård som både kan möta dagens behov och bidra till att förebygga fortsatta vård- och stödbehov

Expertstöd och dialog

Till utredningen har en brett sammansatt grupp med sakkunniga och experter varit knuten. Gruppen har utsetts av Regeringskansliet och omfattar företrädare för departement och myndigheter, forskare och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Utredningen har också haft en referensgrupp som bestått av flera representanter för barnrätts-

26

SOU 2023:66

Sammanfattning

organisationer som har daglig kontakt med barn och unga som be- finner sig i samhällsvård eller har nylig erfarenhet av det. Utöver det har utredningen strävat efter öppenhet under arbetet och haft dialog med ett stort antal företrädare för huvudmän, myndigheter och orga- nisationer samt med forskare och andra berörda.

Nordiskt perspektiv

Under sitt arbete har utredningen tagit del av material från övriga Norden och i flera fall sett betydande likheter i förutsättningar och utmaningar mellan länderna. Utredningen har också besökt myndig- heter inom det norska barnevernet och haft kontakt med möte med den danska Socialstyrelsen. För utredningen är det tydligt att kon- takter inom Norden ger värdefulla möjligheter till jämförelser av sam- hällsvården i de olika länderna. I betänkandet föreslår utredningen att regeringen bör initiera fortsatta sådana kontakter.

Barn och unga om samhällets vård

Utredningen har strävat efter att ta fram förslag som utgår från vad barn och unga med erfarenheter av samhällsvård själva uttrycker. För att få underlag till det har utredningen tagit fram en beskrivning av vad som behöver bli bättre i dagens samhällsvård med fokus på vård- kedjan och barns och ungas delaktighet. Arbetet med beskrivningen har bestått av följande delar:

erfarenhetsdialoger genom djupintervjuer och workshops med barn och unga med egna erfarenheter av att vara i samhällets vård,

förankring av utredningens analys av barnens upplevelser med referensgruppen med barnrättsorganisationer,

workshops med bland annat medarbetare och ledningsfunktioner från socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård, polis, SiS och privata HVB kring vilka förändringar som krävs utifrån det som kommit fram i djupintervjuer och workshops.

Barn och unga som blir placerade har ofta haft en uppväxt präglad av utsatthet. Varje individs upplevelse är unik men det som barn och unga har berättat för utredningen handlar ändå om många gemensamma

27

Sammanfattning

SOU 2023:66

erfarenheter av samhällsvården. I beskrivningen har dessa erfarenheter samlats i tre områden:

Goda och nära relationer: Både under och efter placeringen be- höver barn och unga kunna utveckla och behålla goda och nära relationer med föräldrar, syskon, omsorgspersoner, vänner och andra viktiga personer samt kunna delta i fritidsaktiviteter.

Meningsfull vård: En meningsfull vård behöver vara begriplig, till- räcklig och inte göra skada. Den behöver också omfatta stöd för skolarbetet och hälsan.

Trygghet och sammanhang: Barn i samhällsvård behöver trygghet och sammanhang för att inte uppleva oförutsägbarhet, ensamhet, bristande rättssäkerhet, rotlöshet och uppbrott.

Beskrivningen av dessa tre områden landade väl hos de professionella som utredningen träffade. De kände igen områdena och bekräftade om egna upplevelser av brister i de tre områdena.

Utredningen utgår i sina bedömningar och förslag från de tre om- rådena, men har valt att inte formulera nya målbestämmelser som direkt gäller dem. Det finns redan ett stort antal syften, mål och prin- ciper för samhällets vård av barn och unga som på olika sätt gäller det som barn, unga och professionella framfört till utredningen. Enligt utredningens uppfattning är det viktigast att få dessa syften, mål och principer att tillämpas som avsett.

Nationell styrning och uppföljning

Samhällsvård som ny benämning

Olika sätt att beskriva det område som utredningen har i uppdrag att arbeta med förekommer i lagar och andra regler. Det leder till splitt- ring och oklarhet på flera punkter. Utredningen anser att en mer enhetlig benämning behövs. En sådan benämning bör täcka hela den vård det handlar om och som säger något väsentligt om vården, som är enkel att använda skriftligt och muntligt och som snabbt kan bli accepterad och etablerad. Utredningen anser att benämningen ”sam- hällsvård” motsvarar dessa krav. Den har tidigare använts med en lik- nande innebörd i lagstiftningen och är fortfarande en vanlig och väl-

28

SOU 2023:66

Sammanfattning

bekant benämning som tydligt anger samhällets särskilda förpliktel- ser för vården oavsett orsakerna till den och formerna för utförandet av den.

Utredningen föreslår därför att termen samhällsvård införs i SoL som benämning för vård av barn och unga i

familjehem,

stödboende,

hem för vård eller boende,

vård i enskilt hem enligt 6 kap. 6 § fjärde stycket SoL, och

vård i det egna hemmet med stöd av LVU.

Begreppet samhällsvård utgår från det särskilda samhällsansvar som följer av ett beslut om heldygnsvård. Det går därför en tydlig gräns mellan samhällsvård och öppna insatser i barnets eller den unges eget hem utan ett sådant beslut.

Statens styrning och stöd

Vården för placerade barn och unga omfattar några av samhällets mest ingripande åtgärder. De barn och unga som placeras är på många sätt utsatta samtidigt som de har samma rättigheter till utveckling, utbild- ning och hälsa som andra barn och unga. Kraven på rättssäkerhet, kvalitet och likvärdighet i vården måste vara mycket högt ställda, likaså kraven på samverkan och gemensamt ansvarstagande mellan myndig- heter och verksamheter.

Forskning, myndighetsrapporter, erfarenheter från barnrättsorga- nisationer och vittnesmål från många barn och unga visar på allvarliga brister i samhällsvård. Under de senaste femton åren har flera statliga utredningar inom området genomförts, likaså flera regeländringar och satsningar på stärkt tillsyn inom delar av vården och på olika ut- vecklingsarbeten. Utredningen anser att de höga krav som måste ställas på samhällsvården för barn och unga ändå kräver fler och mer sam- ordnade statliga insatser på nationell nivå. Samtidigt anser utredningen att fördelarna med det lokala ansvaret för vården av enskilda barn och unga behöver bevaras och utvecklas. Utredningen bedömer där-

29

Sammanfattning

SOU 2023:66

för att statens insatser i första hand ska göras inom ramen för dagens ansvarsförhållanden.

Staten har flera ansvarsområden på nationell nivå med betydelse för samhällsvården för barn och unga, men utredningen konstaterar att det råder obalans mellan statens insatser. Kunskapsstyrningen gäller i huvudsak socialtjänstens myndighetsutövning och familjehems- vården medan institutionsvård och stödboende främst styrs genom reglering, tillstånd och tillsyn. Utredningen anser att statens ansvar måste bilda en helhet där alla relevanta medel för styrning och används på ett ändamålsenligt sätt och föreslår att statens insatser för sam- hällsvården ska stärkas och samordnas mer för att tillgodose barnens och de ungas rättigheter och behov. Den ökade samordningen ska främst avse

kunskap om metoder, arbetssätt och andra förutsättningar för god kvalitet i vården,

aktiviteter för rekrytering, utredning och utbildning av familje- hem,

aktiviteter för kompetens och kompetensförsörjning inom om- rådet, och

uppföljning och analys av behov, tillgång till lämpliga verksam- heter, insatser och resultat av vården samt tillgängliggörande av uppgifterna.

Socialstyrelsen föreslås få i uppgift att stödja samhällsvården för barn och unga samt samordna statens stöd inom området till kommuner, regioner och verksamheter. Arbetet ska bedrivas utåtriktat och verk- samhetsnära med barns och ungas rättigheter som grund. Detta ska framgå av en ändring i förordningen (2015:284) med instruktion för Socialstyrelsen, För bättre samordning av de statliga myndigheternas arbete ska Statens institutionsstyrelse (SiS) ingå bland de myndigheter som anges i förordningen (2015:155) om statlig styrning med kun- skap avseende hälso- och sjukvård och socialtjänst.

30

SOU 2023:66

Sammanfattning

Nationell struktur för uppföljning

Utökade statliga insatser för uppföljning och analys bör enligt utred- ningens uppfattning inriktas på användningen av data som finns i nationella register och inte utnyttjas tillräckligt väl. Utredningen före- slår en ny nationell struktur för uppföljning av samhällets vård som gör det möjligt att lokalt och nationellt följa vårdens kvalitet inom centrala områden, att lokalt och nationellt få underlag till analys och bedömning av dagsläge och utveckling över tid samt att ta fram under- lag till styrning, ledning och förbättringsarbete på både lokal och natio- nell nivå.

Den nationella strukturen ska kombinera

uppgifter från kommuner och utförare om samhällets vård för barn och unga som rapporteras till statliga myndigheter

brukarundersökningar bland placerade barn och unga

samkörning av register med relevant data, och

enkäter till familjehem, HVB och stödboenden.

Ett urval av uppgifter från kommuner och utförare ska rapporteras årligen medan insamling och redovisning av de andra typerna av data ska göras vart fjärde år. I den nationella strukturen ska ingå att samla berörda intressenter för analys av de insamlade uppgifter och att ut- forma och presentera rapporterna så att de är lätta att använda för jämförelser över tid och i landet. Den nationella strukturen ska stärka kvalitetsarbetet hos kommuner och privata utförare.

Socialstyrelsen föreslås ansvara för att samordna, utveckla och för- valta den nationella uppföljningsstrukturen. I det ingår att svara för de utredningar, analyser och övriga förberedelser som behövs för att ta fram rapporter, brukarundersökningar och andra enkäter.

Socialnämndens ansvar för en stärkt vårdkedja

Socialnämnden har det grundläggande och sammanhållande ansvaret för samhällsvården. Utredningen har identifierat flera oklarheter och brister i regleringen av det ansvaret och i tillämpningen av reglerna och anser att det behövs en tydligare och mer sammanhängande regler- ing för god kvalitet i vården.

31

Sammanfattning

SOU 2023:66

God vård med omtanke

För att förtydliga socialnämndens skyldigheter när det gäller vårdens innehåll föreslår utredningen en bestämmelse i SoL om att socialnämn- dens ansvar för att barn och unga i samhällsvård får god vård inne- fattar

att vården utförs med omtanke under gynnsamma uppväxtför- hållanden,

att ge barnet eller den unge råd, stöd och hjälp utöver det som ges genom placeringen,

att också så långt möjligt tillgodose barnets eller den unges behov av stöd i kontakt och umgänge med föräldrar, syskon och andra närstående,

att verka för att barnet eller den unge får utbildning och ansvara för att de ges det stöd till utbildning som de behöver, och

att verka för att barnet eller den unge får den hälso- och sjukvård samt tandvård som de behöver.

Därmed kommer samma grundläggande skyldigheter för innehållet att gälla oavsett var vården ges, om den ges med eller utan samtycke och om den ges till ett barn eller till en person i åldern 18–20 år. Det överbryggar de olika förväntningar som finns på innehållet i familje- hemsvård respektive institutionsvård. Familjehemsvård förutsätts vara ett boende i en ny familj, men inte alltid också stöd eller vård för traumatiska upplevelser och annat som barnet behöver hjälp med. HVB förknippas tvärtom med behandlingar och andra direkta vård- insatser, men behöver också fungera som ett alternativ till boende i en familj med nära relationer och stöd för värderingar och gräns- sättning. I båda placeringsformerna behöver vården efter hand också inriktas alltmer på stöd för övergången till vuxenliv.

För god vård behöver vårdens former och innehåll också vara pro- portionerligt och inte mer ingripande än nödvändigt. En sådan prin- cip är en viktig förutsättning för att barnet eller den unge ska kunna bevara goda och nära relationer och uppleva vården som trygg, sam- manhängande och meningsfull.

Ordet ”omtanke” har valts för att markera vikten av goda person- liga relationer i vården och i socialnämndens kontakter med barnen

32

SOU 2023:66

Sammanfattning

och de unga. Omtanke handlar om ett förhållningssätt som präglas av vänlighet, lyhördhet, tillit, stöd och uppmuntran från handläggare, familjehem och personal i HVB. För handläggare och personal i HVB och stödboende är ett sådant förhållningssätt en del av ett professio- nellt socialt arbete.

Bestämmanderätt vid placering

Vid en placering övertar socialnämnden delvis vårdnadshavarens an- svar. Var gränserna går i praktiken är i vissa delar oklart, vilket ris- kerar att försvåra kontakter om bland annat barnens hälsa och utbild- ning. Utredningen föreslår ett förtydligande i LVU där det framgår att nämnden under vårdtiden har samma ansvar som vårdnadshava- ren annars har för att den unges grundläggande rättigheter tillgodo- ses och att nämnden eller den som nämnden har uppdragit vården till ska ha uppsikt över den unge och bestämma om den unges person- liga förhållanden i den utsträckning det behövs för att genomföra vården. Det innefattar att verka för att den unge får den utbildning, tandvård och hälso- och sjukvård som den unge behöver.

Vilka andra regler som ska gälla för bestämmanderätten mellan barn och unga, vårdnadshavare och socialnämnden bör utredas sär- skilt av regeringen. Införandet av digitala tjänster får särskilda konse- kvenser då de ofta bygger på vårdnadshavares samverkan och därmed riskerar att exkludera för barn och unga i samhällsvård. Dessa be- höver också utredas och åtgärdas.

Den särskilde barn- och ungdomshandläggaren

Det finns krav på att socialnämnden ska utse en särskild socialsekre- terare för varje barn eller ung person som vårdas utanför det egna hem- met. Trots detta beskrivs socialtjänsten som frånvarande och svår- tillgänglig under vårdtiden av barn och unga som utredningen mött. Många barn och unga i samhällsvård har inte heller fått veta vilka rättigheter de har. Utredningen föreslår tydligare regler i SoL som inne- bär att barn och unga i samhällsvård ska få en särskilt utsedd barn- och ungdomshandläggare som ska ansvara för att barnet eller den unge ges möjlighet att vara delaktig i utformandet av vården och får infor- mation om sina rättigheter, samt för att noga följa vården.

33

Sammanfattning

SOU 2023:66

Beslut om var vården ska ges

Utredningen föreslår nya bestämmelser i SoL om att socialnämnden ska besluta om var barn och unga under 21 år ska vistas under vård- tiden, både initialt och vid ändring av var vården ska utföras. Om beslutet om vistelse behöver ändras ska socialnämnden noga för- bereda barnets eller den unges flyttning. Omedelbar förändring av barnets eller den unges vistelse ska endast ske om det finns särskilda skäl för det. Om nämndens beslut inte kan avvaktas får ordföranden eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat besluta i frå- gan. Beslutet ska anmälas vid nämndens nästa sammanträde och bli möjligt att överklaga.

Inför ett beslut om var barnet och den unga ska vistas ska social- nämnden bedöma om barnets eller den unges behov av vård kan till- godoses där. Nämnden ska då särskilt beakta barnets eller den unges

inställning till vården och var den ska utföras,

relation till vårdnadshavare, förälder, syskon, familjehemmet eller annan omsorgsgivare,

förankring i förskola eller skola och i den sociala miljön,

särskilda behov, pågående behandling eller annan insats, och

behov av kontinuitet i etnisk, religiös, kulturell och språklig bak- grund.

LVU i hemmet

Vård som beslutas enligt LVU kan ges i den unges hem. Utredningen anser att LVU i hemmet kan vara en lämplig och mindre ingripande vårdform förutsatt att vårdbehoven kan tillgodoses där, vårdnads- havarna får det stöd de behöver och socialnämnden kan ta ansvar för det som sker under vårdtiden, inklusive uppsiktsansvaret för den unge.

LVU i hemmet är inte en placeringsform och det är i dag oklart hur vårdformen förhåller sig till de bestämmelser som gäller innehåll och kvalitet i vård utanför det egna hemmet. Utredningens förslag om att vård enligt LVU ska ingå i samhällsvården för barn och unga klargör att samma krav ska ställas på den vården som på annan sam- hällsvård och att socialnämnden har samma ansvar oavsett var sam- hällsvården utförs.

34

SOU 2023:66

Sammanfattning

För att LVU i hemmet ska kunna användas på ett mer planerat och systematiskt sätt föreslår utredningen att den nuvarande begräns- ningen om att vården alltid ska påbörjas utanför det egna hemmet tas bort.

Utredningen föreslår också att för unga som vårdas med stöd av 3 § LVU får socialnämnden besluta om särskilda villkor som förut- sättning för att få vårdas i det egna hemmet. De särskilda villkoren får avse

skyldighet att ta emot vissa andra insatser inom socialtjänsten, och

att den unge ska lämna blod-, urin-, utandnings-, saliv-, svett- eller hårprov.

Socialnämndens ansvar att noga följa vården

Även när det gäller socialnämndens ansvar att noga följa vården an- ser utredningen att reglerna i SoL behöver bli tydligare. Syftet med att följa vården ska vara att bedöma om barnets eller den unges behov av vård tillgodoses. Bestämmelserna ska kompletteras med att social- nämnden särskilt ska uppmärksamma barnets eller den unges hälsa, utbildning, utveckling, beteende och sociala relationer. Det ska också framgå av bestämmelsen att nämnden särskilt ska uppmärksamma eventuell utsatthet för våld när den noga följer vården. Flera studier visar att utsattheten för våld, inklusive mobbning i skolan, är större för barn och unga i samhällsvård. Våldet kan vara en direkt följd av placeringen och utövas av familjehemsföräldrar, personal i HVB och stödboende eller andra barn och unga som bor där barnet eller den unge är placerad.

Enligt utredningens förslag ska barnet eller den unge erbjudas en- skilda samtal i den omfattning som är lämplig med hänsyn till barnets eller den unges behov och önskemål men minst en gång var sjätte månad. Under det första året av varje placering ska socialnämnden erbjuda barnet eller den unge kontakt minst en gång per månad. Social- nämnden ska även följa vården genom samtal med vårdnadshavarna och den eller de som utför vården, och personliga besök i det hem eller boende där barnet eller den unge vistas.

Vid behov ska information från skolan, tandvården och hälso- och sjukvården inhämtas. Utredningen föreslår även nya bestämmel- ser om att hälso- och sjukvården och skolan ska lämna socialnämn-

35

Sammanfattning

SOU 2023:66

den alla uppgifter som kan vara av betydelse för att genomföra eller följa upp vård av barn eller unga under 21 år som vårdas utanför det egna hemmet på uppdrag av socialnämnden.

Tydligare krav på stöd till vårdnadshavare och föräldrar

För att en återförening mellan barn och vårdnadshavare ska bli möj- lig behöver vårdnadshavaren ofta stöd från socialtjänsten eller från till exempel hälso- och sjukvården. Utredningen föreslår en ny be- stämmelse i SoL om att socialnämnden, när vård av ett barn utanför det egna hemmet inleds för första gången, ska verka för att vårdnads- havarna i minst två år får stöd utifrån de skäl som föranledde vården. Av samma bestämmelse ska framgå att socialnämnden ansvarar för att ge vårdnadshavare och föräldrar råd, stöd och annan hjälp som de behöver när ett barn vårdas utanför det egna hemmet, främst för att främja kontakten och umgänget med barnet.

Övervägande av vården

Utredningen anser att de överväganden av vården som socialnämn- den ska göra enligt SoL och LVU behöver få ett tydligare innehåll. Socialnämnden föreslås minst en gång var sjätte månad överväga

om behovet av vård har förändrats, och

om barnets eller den unges behov av vård och stöd tillgodoses.

Vid övervägandet ska nämnden beakta barnets eller den unges inställ- ning till vården.

Samhällsvård enligt SoL ska upphöra när den inte längre behövs eller när samtycke till den inte längre finns.

Vid det första övervägandet efter att vård har inletts ska nämnden följa upp om en hälsoundersökning har erbjudits och en kunskaps- bedömning som utredningen förslår har gjorts.

36

SOU 2023:66

Sammanfattning

Familjehemsvård

Grundläggande krav på familjehem

Utredningen anser att det behövs en enhetlig definition av familje- hem som också omfattar jourhem och andra typer av familjehem. Utredningen föreslår att definitionen av familjehem i 3 kap. 2 § SoF ändras så att stadigvarande vård inte längre ska vara en förutsättning för familjehem som tar emot barn och unga för vård och fostran på uppdrag av socialnämnden. Samtidigt föreslås den nuvarande beskriv- ningen av jourhem i 6 kap. 6 § SoL tas bort.

Den enhetliga definitionen behöver enligt utredningens uppfatt- ning komplettera med familjehemskategorier som anger skillnaderna mellan nätverkshem, allmänt familjehem, jourhem och förstärkt familje- hem. Kategorierna föreslås bli definierade i SoF. Införandet av kate- gorierna skapar tydlighet om förutsättningarna för olika familjehem. Det innebär att familjehemsvård oftare kan vara ett gott alternativ till institutionsvård.

Förstärkt familjehem ger enligt utredningens bedömning också goda möjligheter för kommunerna att använda Treatment Foster Care Oregon (TFCO) eller andra så kallade behandlingsfamiljer. Förstärkt familjehem behöver då kombineras med att behandling ges som en öppenvårdsinsats. Utredningen bedömer att det, med de nya familje- hemskategorierna, inte finns behov av att införa behandlingsfamilj som en ny placeringsform.

Ytterligare krav på familjehemsvården som föreslås i SoL är att högst tre barn eller unga får vara placerade i samma familjehem om det inte finns särskilda skäl. I jourhem föreslås vård av barn och unga få pågå i högst sex månader efter att vården inletts om det inte finns särskilda skäl för annat.

Genom en ändring i SoF införs en skyldighet att lämna register- utdrag för familjehem som tar emot unga mellan 18 och 21 år. I dag gäller den skyldigheten när ett familjehem tar emot barn.

Tillstånd för familjehem

Utredningen föreslår att krav på tillstånd införs i SoL för familjehem som ett steg mot ökad kvalitet i familjehemsvården. Tillstånd ska ges i en eller flera familjehemskategorier och endast beviljas om hemmet

37

Sammanfattning

SOU 2023:66

har förutsättningar för att medverka till socialnämndens ansvar för att ge god vård till barn och unga i samhällsvård. Ett enskilt hem som saknar tillstånd får dock vid särskilda skäl ta emot barn eller unga i sammanlagt sex månader efter att vården har inletts. Vårdplan och genomförandeplan ska då upprättas.

Tillstånd att vara familjehem ska enligt utredningens förslag ges av socialnämnden i den kommun som avser att placera någon under 21 år i hemmet. I annat fall ges tillstånd av socialnämnden i samma kommun som ansvarar för att tillgodose behov av stöd och hjälp till den som avser att bli familjehem. Socialnämnden i den kommun som beslutat om tillstånd föreslås även besluta om familjehemmet ska beviljas tillstånd för ytterligare familjehemskategorier. Beslut om till- stånd ska inte få delegeras till tjänsteperson.

Beslut att inleda eller inte inleda utredning om tillstånd för att vara familjehem ska fattas skyndsamt efter att anmälan om intresse om att bli familjehem har kommit in till socialnämnden. Ett sådant beslut behöver inte fattas om en sådan utredning redan pågår. Utred- ningen ska vara slutförd inom sex månader. Nämnden ska alltid in- leda utredning om någon har anmält intresse för att få tillstånd till att bli nätverkshem. För att få tillstånd krävs att den som ansöker om det har genomgått en av socialnämnden anvisad familjehemsutbild- ning. Beslut om tillstånd som familjehem får överklagas enligt ett till- lägg som utredningen föreslår i SoL.

Genom en ändring i SoL ska socialnämnden bara få använda hand- läggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan för utförande av sådana upp- gifter inom socialtjänsten rörande barn och unga som innefattar ut- redning av ansökningar om att bli familjehem.

Utredningen föreslår också att familjehem ska vara skyldiga att underrätta socialnämnden om deras förutsättningar ändras. Om social- nämnden får kännedom om något som skulle kunna föranleda åter- kallelse av ett tillstånd att vara familjehem, stödboende eller hem för vård eller boende ska nämnden genast anmäla det till IVO. Om för- utsättningarna för tillstånd att vara familjehem inte längre finns an- ser utredningen att det ska vara IVO:s uppgift att återkalla tillstån- det. Beslut om återkallelse av tillstånd ska få överklagas. IVO ska underrätta socialnämnden om utredning eller beslut av återkallelse.

Oavsett familjehemmets förutsättningar föreslår utredningen att ett tillstånd ska upphöra att gälla efter tre år om ingen placerats i

38

SOU 2023:66

Sammanfattning

hemmet eller tre år efter det att den senaste placeringen i hemmet har upphört. Ett tillstånd i kategorin nätverkshem ska upphöra att gälla direkt när det inte längre finns någon placering i hemmet.

För att tillståndsgivningen ska fungera på ett rättssäkert och ända- målsenligt sätt föreslår utredningen att Socialstyrelsen får i uppdrag av regeringen att se över författningar och vägledande material som gäller utredningens förslag gällande familjehem. I uppdraget ska bland annat ingå att ta fram stödmaterial om hur en utredning av att ge till- stånd till familjehem ska genomföras, reglera hur en sådan utredning ska dokumenteras och att tillhandahålla utbildning till kommunerna i att hålla grundutbildning för familjehem.

Tillståndsgivningen möjliggör mer systematiskt arbete med till- syn av familjehemsvården än hittills. IVO föreslås få i uppdrag av regeringen att utföra riskbaserad tillsyn på socialnämndernas arbete mad familjehemsvården. Tillsynen kan till exempel utgå från indika- torer i det nationella registret av familjehem för barn och unga. Social- nämnden ska rapportera antalet nätverkshem med gällande tillstånd en gång per år, men ska inte längre vara skyldig att föra en förteck- ning över de barn som vistas i familjehem eller efter nämndens med- givande i annat enskilt hem.

Ökat användande av nätverkshem

Utredningen har tagit del av statistik från Socialstyrelsen som visar att användningen av nätverkshem inte ökat på många år trots att det sedan 1999 framgår av SoL att placering av barn i nätverkshem alltid först ska övervägas. Det finns också forskning som visar att nät- verkshem generellt är bättre än andra familjehem som placeringsform för barn. Utredningen föreslår att socialnämnden ska undersöka om barnet eller den unge kan vårdas hos någon i sitt nätverk och att nämnden alltid ska inleda utredning om någon har anmält intresse för att få tillstånd till att bli nätverkshem. Utredningen föreslår vidare att bestämmelsen om att nämnden ska överväga nätverkshem för- stärks till att nämnden ska placera barn eller unga i nätverkshem om det kan antas att barnets eller den unges behov av samhällsvård kan tillgodoses där.

39

Sammanfattning

SOU 2023:66

Tydligare reglering av stöd till familjehem

Utredningen anser att stöd till familjehem är en viktig förutsättning för god kvalitet i vården och socialnämndens ansvar för sådant stöd behöver bli tydligare. Av en ny bestämmelse i SoL föreslås det framgå att socialnämnden ska ge familjehem för barn och unga under 21 år utbildning, handledning, stöd och annan hjälp som är anpassat till deras uppdrag. För att förebygga sammanbrott ska sådana insatser ges särskilt intensivt under det första året av varje placering. Stöd ska dessutom finnas tillgängligt dagtid under vardagar samt under kvällar och helger. Utbildning, handledning, stöd och annan hjälp ska ges i särskild omfattning till förstärkta familjehem och jourhem. Dessa insatser ska också vid behov ges till enskilda hem som tar emot barn i sammanlagt högst sex månader om det finns särskilda skäl.

Utredningen anser också att de som ger stödet ska ha rätt kompe- tens för uppgiften. En bestämmelse om kompetenskrav för dem som erbjuder familjehem stöd, utbildning och handledning föreslås i SoL.

Ersättning till familjehem

Utredningen betonar socialnämndens ansvar för tillgången till lämp- liga familjehem. För att markera det ansvaret och den direkta relatio- nen mellan familjehemmet och socialnämnden som uppdragsgivare föreslår utredningen en bestämmelse i SoL om att socialnämnden ska betala ut all ersättning för samhällsvård av barn och unga i familjehem eller enskilda hem som tagit emot barn eller unga enligt 6 kap. 6 § fjärde stycket direkt till det familjehem eller det som vårdar dem.

När det gäller ersättningens omfattning föreslår utredningen att jourhem ska omfattas av möjlighet till föräldraledighet och social- försäkringsförmåner på samma sätt som övriga familjehem. Det säker- ställs genom den enhetliga definitionen av familjehem och ett tillägg i föräldraledighetslagen. Ett förslag om att inkomster i pengar som är underlag för arbetsgivaravgifter och egenavgifter ska vara SGI- grundande har lagts fram av utredningen Ett trygghetssystem för alla

översyn av regelverket för sjukpenninggrundande inkomst, S 2021:07. Utredningen bedömer att det förslaget är positivt för familjehems- vården och bör genomföras.

Utredningen föreslår också att regeringen ingår en överenskom- melse med SKR för att utarbeta uppdaterade och tydligare rekom-

40

SOU 2023:66

Sammanfattning

mendationer för ersättningsnivåer för familjehem, inte minst med tanke på de nya familjehemskategorierna.

Ett register över familjehem för barn och unga

Behov av ett register över familjehem för barn och unga

Utredningen anser att ett register över familjehem för barn och unga behövs för att socialnämnderna ska få bättre förutsättningar att finna lämpliga familjehem för barn och unga i samhällsvård. I dag saknas möjligheter att överblicka vilka familjehem som finns tillgängliga. Med de tillståndskrav som utredningen också föreslår kommer en sådan överblick att ge mer relevant och pålitlig information än vad som är tillgänglig i dag, bland annat om familjehemskategorier och familje- hemmens förutsättningar för att ta emot en viss person.

Den information som socialnämnderna behöver för att finna lämpliga familjehem kan, enligt utredningens bedömning, också vara viktig för bland annat tillsyn över socialtjänsten, kunskapsutveckling och epidemiologiska studier, framställning av statistik, uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring samt forskning inom socialtjänsten.

Mot den bakgrunden föreslår utredningen att ett register över familjehem för barn och unga under 21 år med undantag för nätverk- shem ska inrättas. Utredningen bedömer att inrättandet av ett sådant register är förenligt med legalitetsprincipen och de grundläggande dataskyddsprinciperna i dataskyddsförordningen genom nya integri- tetsstärkande dataskydds- och sekretessbestämmelser.

En ny lag om register över familjehem för barn och unga

Utredningen föreslår att registret regleras i en ny lag och en ny för- ordning om register över familjehem för barn och unga. Syftet med lagen föreslås vara att främja socialnämndernas tillgång till uppgifter om familjehem för vård av barn och unga under 21 år och att skydda de registrerades personliga integritet.

41

Sammanfattning

SOU 2023:66

IVO ska vara ansvarig myndighet

Utredningen förslår att IVO ska förvalta det nya registret över familje- hem för barn och unga. IVO ska även vara personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret enligt den nya lagen om registret.

Ändamålen med behandlingen av personuppgifter

Personuppgifter föreslås få samlas in och i övrigt behandlas i registret för det övergripande ändamålet att tillhandahålla uppgifter som stöd till en socialnämnd för att finna lämpliga familjehem för barn och unga under 21 år som efter beslut om vård eller omedelbart omhän- dertagande ska vårdas eller vistas utanför hemmet med stöd av SoL eller LVU.

Personuppgifter i registret ska också få behandlas för ändamålen

1.tillsyn över socialtjänsten,

2.kunskapsutveckling och epidemiologiska studier,

3.framställning av statistik,

4.uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring,

5.forskning inom socialtjänsten,

6.utlämnande till den som ska använda uppgifterna för ändamål som anges i 1–5 eller i 6 §, och

7.fullgörande av någon annan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning än den som anges i 6 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) enligt 7 §.

Behandling av personuppgifter som är tillåten enligt den föreslagna lagen ska få utföras även om den enskilde motsätter sig den.

42

SOU 2023:66

Sammanfattning

Registrets innehåll

Den nya lagen om registret föreslås innehålla bestämmelse som anger att socialnämnden ska lämna uppgifter till IVO om familjehem som fått tillstånd. Regeringen bemyndigas att bestämma vilka uppgifter som ska lämnas.

Behörighetstilldelning

Utredningen föreslår att socialnämnden och Socialstyrelsen ska få ha direktåtkomst till registret. Den som arbetar i en verksamhet i socialnämnden eller Socialstyrelsen får endast ta del av uppgifter i registret om denne behöver dessa för att kunna fullgöra sina arbets- uppgifter för de ändamål som anges i den nya lagen om registret. Det gäller också för den som arbetar i en verksamhet i socialtjänsten.

Socialnämnden respektive Socialstyrelsen ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje användare behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter för ändamål som anges. Direkt- åtkomst får inte medges innan IVO har försäkrat sig om att behörig- hets- och säkerhetsfrågorna är lösta på ett sätt som är tillfredsstäl- lande ur integritetssynpunkt.

Vissa frågor om hantering av uppgifter i registret

Utredningen bedömer att det framgår av dataskyddsförordningens bestämmelser att den registrerade har rätt att få sina personuppgifter rättade. Den nya lagen om registret behöver därför inte innehålla någon bestämmelse om detta. Inte heller finns det behov av att i lagen införa något undantag från rätten till rättelse.

Det framgår också av dataskyddsförordningens bestämmelser att den registrerade inte har rätt att få sina personuppgifter raderade. Rätten till begränsning i dataskyddsförordningen ska inte exkluderas i den nya lagen om registret utan behållas. Någon reglering om detta behövs inte i den nya lagen.

Vad gäller bevarande och gallring föreslår utredningen att upp- gifter omedelbart ska gallras när IVO fått kännedom om att ett familje- hem inte längre vill stå till nämndens förfogande eller när uppgifterna inte längre behövs för det ändamål som anges i den nya lagen om

43

Sammanfattning

SOU 2023:66

registret. Uppgift om beslut om ett återkallat tillstånd för familje- hem ska gallras fem år efter att beslutet fattades. Regeringen föreslås med stöd av regeringsformen få meddela närmare föreskrifter om bevarande och gallring i registret.

Sekretessfrågor

Utredningen föreslår att en ny bestämmelse om absolut sekretess ska gälla i IVO:s verksamhet som avser förande av eller uttag ur det nationella familjehemsregistret enligt den föreslagna nya lagen om register.

Uppgifter i registret ska dock få lämnas ut i den utsträckning som framgår av lagen genom en ny sekretessbrytande bestämmelse. Det ska vara möjligt att bryta sekretessen vid misstanke om vissa allvar- ligare brott enligt vissa bestämmelser i offentlighets- och sekretess- lagen.

Den tystnadsplikt som följer av sekretessbestämmelsen ska inskränka den grundlagsfästa rätten att meddela och offentliggöra uppgifter.

Stärkt kvalitet i institutionsvård och stödboende

Utveckling, styrning och stöd

Utredningen anser att ett planerat och systematiskt nationellt ut- vecklings- och förbättringsarbete bör genomföras för att HVB och stödboende ska vara tydliga och väl fungerande delar av vårdkedjan. Arbetet bör ha följande mål:

Tydligare motiverade och bättre matchade placeringar i HVB för vårdbehov som bara kan tillgodoses där.

Ökad tillgång till bästa tillgängliga kunskap för vård i HVB och stödboenden.

Högre kompetens i de HVB och stödboende som tar emot barn och unga.

En mer ändamålsenlig differentiering av institutionsvården utifrån dess roll i vårdkedjan.

44

SOU 2023:66

Sammanfattning

Utredningens bedömningar och förslag om HVB och stödboende lägger grunden för det utvecklings- och förbättringsarbetet om de genomförs samlat under de närmast följande åren.

Utredningen föreslår att definitionen av hem för vård eller bo- ende i socialtjänstförordningen (2001:397), förkortad SoF, ändras så att det framgår att barn som vårdas i HVB ska ges fostran. En upp- lysningsbestämmelse föreslås tas in i anslutning till definitionen om att särskilda ungdomshem räknas som HVB.

Utredningen föreslår att socialnämnden endast ska få placera barn och unga under 21 år i ett hem för vård eller boende om det kan antas att barnets eller den unges behov av vård bäst kan tillgodoses där.

Föreståndare i HVB och stödboenden ska göra en lämplighets- bedömning vid inskrivning av ett barn eller en ung person. En god lämplighetsbedömning är av avgörande betydelse för god vård och för att minska risken för omplaceringar. Utredningen föreslår att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett nationellt stöd för lämplighetsbedömning vid inskrivning av barn och unga i HVB och stödboende. Stödet ska utformas för socialnämnder, HVB och stödboenden. Utredningen föreslår också att socialnämnden, med beaktande av bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), ska vara skyldig enligt en ny bestämmelse i SoF att lämna uppgifter om behov, ålder, utveckling, utbildning och personliga för- hållanden i övrigt som är relevanta för att föreståndaren vid inskriv- ningsbeslutet ska kontrollera att hemmet eller boendet är lämpligt.

Utredningen föreslår att andra kunskapsstöd tas fram om syste- matiskt kvalitetsarbete och grundläggande förutsättningar för god kvalitet i HVB och stödboende. Dessa kunskapsstöd ska omfatta standardiserade beskrivningar av innehåll och vårdförlopp i HVB för barn och unga och utgöra ett kontinuerligt stöd för systematiskt arbete med avvikelser och missförhållanden i HVB för barn och unga.

Varje kommun ansvarar för att det finns tillgång till HVB och stödboenden utom när det gäller särskilda ungdomshem, där staten ska tillgodose behovet. Kommunernas möjligheter att överblicka be- hov och utbud av HVB och stödboende är dock begränsat och över- gripande planering saknas. Utredningen föreslår därför att regeringen bör utreda hur staten kan ta ett större ansvar för tillgången till platser i lämpliga HVB och stödboenden för barn och unga.

45

Sammanfattning

SOU 2023:66

Kompetens hos föreståndare och övrig personal

Rätt kompetens och en väl fungerande ledning av arbetet i HVB och stödboende är förutsättningar för god kvalitet i vården.

Utredningen föreslår en ny bestämmelse i SoL om att förestån- dare i HVB och stödboende för barn och unga ska ha ett tydligt an- svar för att leda det dagliga arbetet, utveckla och följa upp verksam- heten. Föreståndare ska också, genom ett tillägg i SoF, vara ansvarig för att utse en eller flera personer som ska samordna det dagliga arbetet med att medverka till att barn och unga får det stöd i kontakter med hälso- och sjukvård och skola som de behöver. När det gäller före- ståndarens kompetens föreslår utredningens krav i SoF på en rele- vant examen på minst grundnivå i högskolan som innefattar socialt arbete, socialpedagogik eller beteendevetenskap. Enligt en ny bestäm- melse i SoL ska föreståndare också ha sådan kunskap om målgrup- pens behov, och personlig lämplighet som krävs för att utföra sina arbetsuppgifter.

För den övriga personal som ger vård, fostran eller behandling i HVB eller stödboende för barn och unga föreslår utredningen krav i SoL på lämplig utbildning och personlig lämplighet för att kunna ut- föra sina arbetsuppgifter. Enligt en ny bestämmelse i SoF ska en minst 2-årig eftergymnasial utbildning med inriktning mot socialt arbete, socialpedagogik eller beteendevetenskap räknas som lämplig utbild- ning, om det inte finns särskilda skäl för annat.

Utredningen anser att det behövs nationellt stöd för ledning och kompetens i HVB och stödboenden för barn och unga. Regeringen föreslås ge Socialstyrelsen att ta fram en utbildning för föreståndare i HVB och stödboende som tar emot barn och unga under 21 år. Socialstyrelsen föreslås också få i uppdrag av regeringen att ta fram ett nationellt stöd för att bedöma personlig lämplighet hos persona- len. I anslutning till det bör SiS få i uppdrag att komplettera stödet för bedömning av personlig lämplighet vid arbete i de särskilda ung- domshemmens låsbara miljöer och med de särskilda befogenheter som SiS har tillgång till.

46

SOU 2023:66

Sammanfattning

Differentiering av HVB

Enligt utredningens uppfattning behöver HVB i likhet med familje- hemmen delas in i kategorier eller undergrupper som svarar mot olika vårdbehov och förutsötningar att ge vård. En ändamålsenlig vård- struktur inom institutionsvården bör utgå från verksamheternas

specialisering genom rätt kompetens, insatser och vårdmiljöer,

dimensionering genom vårdplatser och bemanning,

särskilda tillgång till hälso- och sjukvård för placerade barn och unga, och

befogenheter att genomföra vården på ett tryggt och säkert sätt.

För utredningen är det viktigt att differentieringen bygger på kun- skap. Utredningen föreslår att regeringen ger Socialstyrelsen i upp- drag att, inom ramen för statens styrning med kunskap, ta fram ett förslag till en ändamålsenlig differentiering HVB utifrån punkterna ovan. Arbetet med uppdraget bör inledas med en undersökning av vilka underlag och analyser som behövs och om särskilda regerings- uppdrag till vissa myndigheter behövs för att ta fram den. Förslaget bör utformas i nära samverkan med IVO i de delar som rör tillstånds- prövningen.

Regeringen föreslås också skyndsamt utreda vilka befogenheter som behövs i HVB för att kunna genomföra vården på ett tryggt och säkert sätt, inklusive om SiS särskilda befogenheter behöver justeras.

De särskilda ungdomshemmens roll i vårdkedjan

Utredningen konstaterar att det krävs betydande insatser för att SiS ska vara den typ av myndighet som det finns skäl för staten att ha inom samhällets vård för barn och unga, det vill säga en myndighet med hög tillgänglighet, spetskompetens och en central roll för kvali- tets- och kunskapsutveckling. SiS har dock gjort viktiga förändringar för att differentiera vården i särskilda ungdomshem och dela in per- sonalen efter utbildningsnivå och arbetsuppgifter. Utredningen vill framhålla att det är angeläget att SiS får förutsättningar att fortsätta dessa arbeten för att säkerställa kvaliteten inom sin egen myndighet och ge kunskap också till den övriga institutionsvården för barn och

47

Sammanfattning

SOU 2023:66

unga. Regeringen föreslås också utreda den långsiktiga finansieringen av vården i särskilda ungdomshem med inriktning på likvärdighet för barn och unga oavsett hemkommun.

De särskilda ungdomshemmens uppdrag är att ge särskilt nog- grann tillsyn. Utredningen föreslår att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att samordna ett arbete för att i nära samverkan med SiS och SKR ta fram kriterier för när barn och unga ska vårdas med sär- skilt noggrann tillsyn. SiS behöver också ha tillgång till vård i öppna former för utslussning under en begränsad tid av barn och unga från låsbara avdelningar i särskilda ungdomshem. När kriterier för att be- döma behov av vård med särskilt noggrann tillsyn tagits fram och tillgången till öppna vårdplatser för utslussning från ungdomshem- men har säkerställts, bör regeringen överväga om SiS ska ges möjlig- het att besluta om utskrivning från särskilda ungdomshem.

Utredningen lämnar vidare följande förslag som särskilt gäller SiS:

SiS instruktion ska ändras så att det framgår att myndigheten ska utforma sin verksamhet så att den utgår från varje persons indivi- duella villkor och behov. Det ska också framgå av instruktionen att SiS ska ha en central funktion dit barn och unga kan vända sig för att lämna klagomål på vistelsen vid särskilda ungdomshem.

Kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning ska endast få ut- föras eller bevittnas av någon av samma kön om inte den unge har andra önskemål. Den unge ska tillfrågas om någon särskild per- son ur personalen ska genomföra åtgärden. Den unges önskemål ska så långt det är möjligt tillgodoses.

Regeringen bör ge SiS i uppdrag att ta fram riktlinjer för att före- bygga sexuella övergrepp och att rapportera hur riktlinjerna imple- menteras och följs upp samt att stödja barn och unga som blir brottsoffer i särskilda ungdomshem.

Regeringen bör ge SiS i uppdrag att utveckla sitt arbete med Treatment Foster Care Oregon (TFCO) och bidra till implemen- teringen av metoden så att den blir tillgänglig för fler kommuner.

48

SOU 2023:66

Sammanfattning

Tillgång till jämlik hälso- och sjukvård och tandvård

För bästa möjliga hälsa hos barn och unga i samhällsvård krävs att de har tillgång till jämlik hälso- och sjukvård och tandvård för att upp- märksamma, bedöma och tillgodose deras behov av vård och stöd för hälsan. I vissa situationer behöver placerade barn och unga också ha tillgång till hälso- och sjukvård direkt i anslutning till vården.

Regeringen bör ta initiativ till att analysera de särskilda förutsätt- ningarna för en god och nära vård för placerade barn och unga genom ett uppdrag till lämplig myndighet eller inom ramen för de överens- kommelser som regeringen ingår med SKR om omställningen till en god och nära vård.

Regionens ansvar att erbjuda hälso- och sjukvård

Utredningen anser att den frivilliga överenskommelse som nu finns mellan regionerna om hälso- och sjukvård för barn och unga som placeras i en annan region än där de är folkbokförda inte är tillräcklig för att säkerställa en jämlik tillgång till hälso- och sjukvård. Över- enskommelsen omfattar inte heller tandvård. Utredningen föreslår att tillgången till hälso- och sjukvård utanför hemregionen ska regle- ras i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), förkortad HSL, och tand- vårdslagen (1985:125) för barn och unga som är placerade med stöd av SoL eller LVU. Den region där barnet eller den unge är bosatt ska ansvara för kostnaderna för den hälso- och sjukvård och tandvård som erbjuds. Om den föreslagna bestämmelsen om hälso- och sjuk- vård utanför hemregionen leder till konsekvenser för placerade barns och ungas tillgång till den lagreglerade vårdgarantin bör följas upp innan ändringar görs av de reglerna.

Bestämmelserna om överenskommelser mellan kommuner och regioner om samarbete i fråga om barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet finns i dag enbart i SoL och HSL. Dessa överens- kommelser är avsedda att även beröra tandvård. Utredningen före- slår att en bestämmelse om dem också införs i tandvårdslagen för att det inte ska råda någon tveksamhet om detta.

Samsjuklighetsutredningen har föreslagit att regionen ska ersätta kommunen om regionen inre fullgör sina skyldigheter för personer som är placerade i HVB. Utredningen bedömer att förslaget är posi-

49

Sammanfattning

SOU 2023:66

tivt också för barn och unga som är placerade i institutionsvård med stöd av SoL eller LVU.

Undersökningar av hälsan

Utredningen anser att det behövs en tydligare ordning mellan de undersökningar av hälsan som är reglerade inför och i anslutning till att samhällsvården påbörjas. I dag finns det oklarheter om hur under- sökningarna förhåller sig till varandra. Endast barn och unga som vårdas med stöd av LVU är garanterade att träffa en läkare i samband med en placering. Inga barn och unga är garanterade att träffa en tandläkare.

Utredningen föreslår att den nuvarande bestämmelsen i 32 § LVU om läkarundersökning inför placering ändras så att socialnämnden ska besluta om läkarundersökning av den unge i ett LVU-ärende om det finns anledning att anta att en läkarundersökning behövs för att bedöma om det finns hinder för vård eller för att på annat sätt sär- skilt beakta hälsotillståndet inför beslutet om vård. Det innebär att en läkarundersökning inte måste beslutas innan nämnden gör en ansökan om vård enligt LVU till rätten. Kommunen får också fort- sättningsvis utse läkare för denna undersökning. Samtidigt föreslås en ändring av bestämmelserna i lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet så att läkare respektive tandläkare alltid ska ansvara för hälsoundersökningarna.

När det gäller hälsoundersökningarna föreslår utredningen ett för- tydligande om att det är den region där barnet eller den unge vistas som ska erbjuda hälsoundersökning. Vidare ska SiS underrätta regio- nen om behov av hälsoundersökning av barn och unga som vårdas vid särskilda ungdomshem om socialnämnden inte tidigare har under- rättat regionen om det. Upplysningsbestämmelser ska också införas i HSL och tandvårdslagen om att regionens skyldighet att erbjuda hälsoundersökningar vid placeringar av barn och unga regleras i en särskild lag.

Utöver de ändringar som gäller hälsoundersökningar föreslår ut- redningen att lagen om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet får den nya titeln lag med särskilda bestämmelser om hälsoundersökning och hälso- och sjukvård för barn och unga i samhällsvård. Därmed kan också andra särskilda be-

50

SOU 2023:66

Sammanfattning

stämmelser om hälso- och sjukvård för placerade barn och unga tas in i lagen.

Utredningen föreslår också att regeringen bör ge Socialstyrelsen ansvar och resurser för ett långsiktigt uppdrag att lagar, föreskrifter och allmänna råd om hälsoundersökning av barn och unga i sam- hällsvård.

Hälso- och sjukvård för barn och unga i särskilda ungdomshem

Utredningen har analyserat förutsättningarna för att hälso- och sjuk- vård till barn och unga som är placerade i särskilda ungdomshem. Enligt utredningens bedömning behöver insatserna delas upp utifrån barnets eller den unges behov av hälso- och sjukvård och av att hälso- och sjukvården ges på plats i ungdomshemmet.

Samverkan mellan SiS och regionerna behöver utvecklas om hälso- och sjukvård som regionerna erbjuder efter behov i former som de själva bestämmer över. Utredningen föreslår att regeringen ger Social- styrelsen i uppdrag att analysera och beskriva hur de strukturer för samverkan som byggts upp i det pågående pilotprojektet med inte- grerad vård också kan vara en del av den ordinarie samverkan mellan SiS och regionerna. Regeringen bör också initiera ett utvecklings- arbete för att pröva mobila team och digitala lösningar för ökad till- gänglighet till regionens öppna hälso- och sjukvård för barn och unga i särskilda ungdomshem.

Erfarenheter och resultat som hittills framkommit genom pilot- projektet med integrerad vård pekar, enligt utredningens bedömning, också på att någon form av vård med tvärprofessionella team på plats i de särskilda ungdomshemmen sannolikt behöver vara tillgänglig framöver för barn och unga som har stora psykiatriska vårdbehov under tiden som de vårdas enligt LVU. Socialstyrelsens slutrapport om pilotprojektet kommer att vara klar 2025.

En form av hälso- och sjukvård som hittills inte beskrivits tydligt är den ”basnivå” som erbjuds på plats, till stor del av SiS men utan ett uppdrag till myndigheten att göra det. Utredningen anser att en sådan hälso- och sjukvård regelbundet behöver vara tillgänglig på plats i de särskilda ungdomshemmen. Denna hälso- och sjukvård ska omfatta hälsofrämjande och förebyggande åtgärder, bedömning av fysiskt och psykiskt hälsotillstånd, och ordination och hantering av

51

Sammanfattning

SOU 2023:66

läkemedel. Dessa åtgärder får inte kräva andra kontakter med hälso- och sjukvården, men bör innebära att behovet av sådana kontakter identifieras och bidra till att sådana kontakter kommer till stånd. Utredningen föreslår att den region där ungdomshemmet ligger i ska ansvara för tillgången till läkare för denna form av hälso- och sjuk- vård medan SiS ska ansvara för att sjuksköterska och psykolog är tillgänglig i varje särskilt ungdomshem. Läkaren bör ha specialist- kompetens inom barn- och ungdomspsykiatri eller allmän psykiatri. Särskilda ungdomshem som ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel bör ha tillgång till läkare med särskilda kunskaper som är lämpade för denna verksam- het. Nya regler om hälso- och sjukvård på basnivå i särskilda ungdoms- hem föreslås i lagen med särskilda bestämmelser om hälsoundersök- ning och hälso- och sjukvård för barn och unga i samhällsvård. Den lagen föreslås också få den nya rubriken Lag med särskilda bestäm- melser om åtgärder som avser hälsa för barn och unga i samhällsvård.

Utredningen ser ett behov av särskilda överenskommelser mellan SiS och regionerna om samarbete om hälso- och sjukvård och tand- vård för barn och unga som vårdas i särskilda ungdomshem. En ny bestämmelse om detta föreslås i lagen med särskilda bestämmelser om hälsoundersökning och hälso- och sjukvård för barn och unga i samhällsvård. Utredningen föreslår också att regeringen ingår en över- enskommelse med SKR att medverka till en nationell överenskom- melse mellan regionerna och SiS som rekommenderas till huvudmän- nen. Regeringen bör också ge SiS i uppdrag att medverka till en sådan lösning på nationell nivå.

Vidare föreslår utredningen att SiS ges möjlighet att ta initiativ till en samordnad individuell plan (SIP) på samma sätt som kommun och region.

Särskilda utvecklingsområden

Utredningen framhåller att arbetssätt, metoder och organisation inom hälso- och sjukvården och former för samverkan mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten behöver utvecklas för att placerade barn och unga ska ha en likvärdig tillgång till god och jämlik hälso- och sjukvård. Utredningen föreslår därför att regeringen ger lämp- liga myndigheter i uppdrag att

52

SOU 2023:66

Sammanfattning

beskriva, pröva och utvärdera en eller flera organisatoriska modeller för information, bedömningar och samverkan om placerade barns och ungas hälsa

genomföra ett utvecklingsarbete i nära samverkan med huvud- män och professionsföreträdare inom barn- och ungdomspsykia- trin genomföra ett utvecklingsarbete som ökar förutsättningarna för placerade barn och unga att få tillgång till den psykiatriska vård som de har rätt till

ta fram stöd till socialnämnder, ungdomsmottagningar och HVB för arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) för ban och unga som vårdas i familjehem, HVB och stödboende

genomföra en förstudie av digitala verktyg som medel för tillgång till jämlik hälso- och sjukvård för barn och unga i samhällets vård.

föreslå hur en studie av språkstörning bland barn och unga i sam- hällsvård kan genomföras avseende förekomst samt tillgång till vård och stöd.

En väl fungerande skolgång

Sedan många år är det känt och dokumenterat att barn och unga i samhällsvård har låga utbildningsresultat. Forskning visar samtidigt att goda skolresultat är en mycket viktig skyddsfaktor för barn och unga i samhällsvård. Trots detta har inga större förändringar skett över tid. Utredningen anser att det behövs lagändringar för att stärka placerade barns och ungas rätt till en väl fungerande skolgång.

Utredningen föreslår en skyldighet i SoL för socialnämnden att underrätta ansvarig nämnd om behov av skolplats, om det inte är uppenbart obehövligt. Underrättelsen ska ske snarast och senast inom en vecka från det att vård har inletts i ett familjehem, i ett stödbo- ende eller i ett hem för vård eller boende.

Utredningen föreslår också en bestämmelse i skollagen (2010:800) om att det ska göras en särskild kunskapsbedömning i samband med att vård av barn och unga under 21 år inleds med stöd av LVU eller när vård inleds utanför det egna hemmet med stöd av SoL. En sådan bedömning ska även göras för dessa barn och unga i samband med att skolplikten inträder och vid byte av skolenhet. Bedömningen ska

53

Sammanfattning

SOU 2023:66

dokumenteras. Om det efter en sådan bedömning kan befaras att eleven inte kommer att uppfylla de betygskriterier eller kriterier för bedömning av kunskaper som gäller för den aktuella skolformen, ska extra anpassningar skyndsamt planeras eller utredning om behov av särskilt stöd genomföras. Det behöver inte göras någon särskild be- dömning om förutsättningarna för extra anpassningar eller utredning om behov av särskilt stöd redan är uppfyllda. I så fall ska extra an- passningar skyndsamt planeras eller behovet av särskilt stöd anmälas till rektorn.

För att vägleda och stödja skolan i arbetet med den föreslagna kunskapsbedömningen föreslår utredningen att regeringen ger Skol- verket och Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) i uppdrag att ta fram allmänna råd och stödmaterial.

I skollagen finns regler om att elever ska erbjudas ett antal hälso- besök under skoltiden. Barn och unga i samhällets vård riskerar att bli utan sådana erbjudanden då de ofta byter skola och varje skola bestämmer när hälsobesöken erbjuds. Utredningen föreslår att det införs en bestämmelse i skollagen om att hälsobesök också ska erbjudas vid behov i samband med att samhällsvård av barn och unga under 21 år inleds.

Det finns i dag inte tillräcklig kunskap om hur olika metoder, arbetssätt och verktyg bäst kan användas och vilka resultat det ger när det handlar om att förbättra placerade barn och ungas skolresul- tat i Sverige. Inga av de satsningar eller utvecklingsarbeten som har gjorts hittills har haft några övergripande effekter nationellt för barn och unga i samhällsvård. Utredningen föreslår att regeringen ingår en överenskommelse med SKR om att testa och sprida olika arbets- sätt som leder till att förbättra placerade barn och ungas skolresultat. Arbetssätten kan till exempel handla om att anställa särskilda skolsam- ordnare eller skolpedagoger i socialtjänsten eller att testa användan- det av olika digitala verktyg.

Fortsatt vård och stöd efter 18 års ålder

Utredningen har inhämtat statistik som visar att placeringar mycket ofta avslutas i samband med 18-årsdagen. Det gäller oavsett orsak till placeringen, vilken placeringsform som är aktuell, om det är en flicka eller pojke som är placerad eller om barnet kommit ensam till Sverige.

54

SOU 2023:66

Sammanfattning

Övergången från ung till vuxen inträffar därmed tidigare jämfört med barn som inte är i samhällsvård. Samtidigt har barn och unga som varit placerade ofta större stödbehov i samband med den övergången än sina jämnåriga kamrater, både praktiskt och känslomässigt. Utred- ningen föreslår därför också en skyldighet för socialnämnden att pröva behovet av fortsatt vård inför att den unge fyller 18 år. Vid prövningen ska en sammantagen bedömning av barnets egen inställning till fort- satt vård och förmåga att leva ett självständigt liv vara avgörande.

Utredningen anser att stödet till barn och unga efter avslutad placering behöver tydliggöras och stärkas. Samhället måste fullfölja det ansvar som följer med placeringen och bidra till att samhälls- vården får långsiktigt goda resultat för den unge. För samhället hand- lar det också om att förebygga de risker för ohälsa, försörjningspro- blem och utanförskap som forskning visar på bland unga vuxna som tidigare varit i samhällsvård.

För barn och unga i samhällsvård ska det, enligt utredningens för- slag, från 16 års ålder ingå i en skälig levnadsnivå att upp till 25 års ålder få känslomässigt stöd samt stöd med frågor som rör boende, utbildning, arbete, ekonomi, tandvård och hälso- och sjukvård efter att samhällsvården avslutats. Inför att samhällsvård för barn och unga upphör ska socialnämnden informera den enskilde om deras fort- satta rätt till vård- och stödinsatser. Det är kommunen som den unge vistas i när vården upphör som ansvarar för att ge stödet.

När ett barn återvänder hem efter samhällsvård kan både barnet och vårdnadshavare behöva stöd för att hemflytten ska gå så bra som möjligt. Utredningen föreslår att socialnämnden ska erbjuda barn och vårdnadshavare råd och stöd för det särskilda behov som uppstår när barnet återförenas med den eller dem som har vårdnaden om barnet sedan vården upphört. Det är kommunen som har beslutat om placeringen som är ansvarig för att ge stödet.

Konsekvenser av utredningens förslag

Förslagen i detta betänkande är baserade på vad utredningen bedö- mer är bäst för barn och unga. Förslagen bedöms leda till en förbätt- rad samhällsvård för barn och unga under 21 år samt bättre förutsätt- ningar efter avslutad vård, både som individer och grupp. Förslagen bedöms även minska risken för att barn och unga utsätts för eller

55

Sammanfattning

SOU 2023:66

begår brott både när de är i samhällsvård och efter att vården har upphört

En del av utredningens förslag innebär vissa inskränkningar för den kommunala självstyrelsen, men bedöms vara nödvändiga och proportionerliga för att säkerställa kvaliteten på samhällsvården för barn och unga.

På sikt bedömer utredningen att förslagen innebär en kostnads- effektivisering för samhället och sannolikt till viss del är självfinan- sierande, men det saknas tillräckligt tillförlitliga underlag för att göra helt säkra kalkyler och förslagen kommer oavsett att behöva finan- sieras initialt. Förslagen beräknas innebära 66 miljoner i engångskost- nader för staten och cirka 540 miljoner i permanenta kostnader för staten, kommunerna och regionerna.

Förslagen bedöms inte ha några negativa konsekvenser.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Förslagen om ändringar i SoL och LVU föreslås träda i kraft den 1 november 2025.

Bestämmelserna som rör tillståndsprocessen för familjehem före- slås träda i kraft den 1 september 2026. De ska tillämpas för personer som inte har pågående uppdrag som familjehem eller jourhem från socialnämnden när de föreslagna ändringarna i SoL träder i kraft. De som har pågående uppdrag ska anses ha tillstånd som allmänt familje- hem, jourhem eller nätverkshem.

Lagen och förordningen om familjehemsregister och ändringarna i offentlighets- och sekretesslagen föreslås träda i kraft den 1 septem- ber 2026. Familjehem och jourhem som är utredda av socialnämnd och som har pågående placeringar av barn och unga under 21 år den 1 september 2026 ska efter att ha informerats om det, ges tillstånd i en eller flera kategorier och läggas in i registret med undantag för nätverkshem.

Bestämmelserna som rör kompetenskrav för personal och före- ståndare i stödboende och hem för vård eller boende föreslås träda i kraft den 1 november 2025. Det finns behov av övergångsbestäm- melser till den 1 november 2027 föreståndare och till den 1 novem- ber 2029 för övrig personal.

56

SOU 2023:66

Sammanfattning

Det behövs övergångsbestämmelser för tillgången till läkare i de särskilda ungdomshemmen. Dessa ska tillhandahållas i de särskilda ungdomshemmen senast den 1 november 2026.

57

Sammanfattning för barn och unga i samhällsvård

Den här sammanfattningen riktar sig till barn och unga som har erfarenhet av att vara placerade eller barn och unga som har intresse av någon annan anledning av arbetet med den här utredningen.

I oktober 2021 fick vi i uppdrag av regeringen att undersöka hur vården kan bli bättre för barn och unga som placeras av socialtjänsten i familjehem, jourhem, stödboende, HVB eller SiS. Syftet med utred- ningen är att säkerställa att barn och unga som placeras av social- tjänsten alltid ska garanteras trygghet, säkerhet och en i övrigt god vård. Det här är en rapport av vad vi som arbetar med i utredningen har kommit fram till. En sådan rapport kallas betänkande. Det här be- tänkandet lämnades över till regeringen i oktober 2023.

Vad händer nu?

Regeringen ska först bestämma sig för om de ska fråga andra vad de tycker om förslagen. Det kallas en remiss. Då skickar regeringen ut betänkandet till myndigheter, kommuner, regioner, barnrättsorgani- sationer och många fler för att höra vad de tycker. Om regeringen sen bestämmer sig för att de vill genomföra de lagändringarna som

viföreslår ska riksdagen bestämma om det. Att ändra lagar tar oftast lång tid för att så många som möjligt ska få tycka till innan änd- ringarna görs. Vi föreslår därför att de flesta av ändringarna ska börja gälla i november 2025 om riksdagen beslutar om dem.

59

Sammanfattning för barn och unga i samhällsvård

SOU 2023:66

Så har vi gjort utredningen

Vi har frågat barn och unga som antingen är eller har varit placerade av socialtjänsten i familjehem, HVB eller stödboende om hur det har varit för dem och vad som hade kunnat göras bättre. Vi har även pratat med vuxna som arbetar med placerade barn och unga, som till exempel socialtjänsten, skolan, sjukvården, SiS, familjehem, personal på HVB om vad de tycker de hade kunnat göra bättre och vad ut- maningarna är. Sen har vi hämtat kunskap från barnrättsorganisatio- ner, forskning, rapporter, tidigare utredningar och andra personer eller organisationer som kan något om placerade barn och unga. Det

vii utredningen föreslår gör vi för att det ska bli bättre för barn och unga som är placerade.

Barns och ungas upplevelse av att vara placerade

De barn och ungdomar med erfarenhet av att vara placerade som vi i utredningen har pratat med beskriver ett antal saker som verkar vara gemensamma upplevelser för många av dem. Det handlar till exem- pel om känslor av ensamhet och oförutsägbarhet, uppbrott från familj, skola och vänner och en vård som barn och unga tycker är svår att förstå och otillräcklig. Här sammanfattas de områden som barn och unga har pratat om. Hela rapporten av vad barn och unga har berättat kan man läsa i bilaga 3.

Behov av bra relationer

Barn och unga som vi i utredningen har träffat saknar oftast stabila, nära relationer med personer de kan lita på och prata med. De slits mellan lojalitet och krav från till exempel föräldrar, familjehemsför- äldrar, syskon, socialtjänst och släktingar. För många har tryggheten funnits hos deras syskon som hjälpt till att ta hand om och stötta var- andra. När syskon separeras vid en placering oroar de sig ofta för dem.

Om inte mina syskon har det bra blir det aldrig bra.

Barn och ungdomar placeras för att de ska få det bättre, men många tycker att det är dåligt att bli separeras från viktiga personer i ens liv.

60

SOU 2023:66

Sammanfattning för barn och unga i samhällsvård

Mitt liv var egentligen fortfarande i staden där jag växte upp, alla jag kände bodde fortfarande där.

Förutom skola och vänner är ofta fritidsaktiviteter den viktigaste delen av barns och ungas liv. Trots det var det inte många av de barn och unga vi träffade som hade fortsatt med sina fritidsaktiviteter när de blivit placerade.

När jag bodde hemma spelade jag fotboll, bandy och gick på pistolskytte. När jag blev placerad slutade jag med allt för jag vet inte var man gör det och ingen har frågat vad jag vill göra.

Behov av meningsfull vård

Många barn och ungdomar förstod inte varför de hade fått de insat- ser de hade fått. De tyckte ofta att placeringen var kopplad till deras eget beteende eller mående fast det beror på trauman och brister som andra människor har utsatt dem för.

Okej då vi hjälper dig då, fast det är ju på grund av att du mår dåligt, och inte på grund av dina föräldrar, så det var typ min skuld fortfarande att jag blev placerad.

En del barn och unga har utsatts för psykiskt eller fysiskt våld av både personal och andra barn eller ungdomar. På en del institutioner hade det funnits droger så att ungdomarna antingen kunde fortsätta sitt missbruk eller började missbruka. Det finns även berättelser om pro- stitution på institutioner och att ungdomarna känt sig pressade att också göra det.

Andra på boendet sålde sex och uppmanade mig att göra det – ibland kom polisen.

Barn och unga har inte pratat så mycket med oss om sin hälsa, men när de pratar om BUP tycker flera att det är en ”diagnosfabrik” som man bara kommer till om skolan vill att man ska få en diagnos. De flesta tycker inte att de får veta var de kan vända sig för att få hjälp.

Jag hade ingen att prata med för att min psykolog hade slutat och psykia- trin hade inte skaffat nån ny, så att jag mådde ju liksom bara sämre och sämre, och till sist så försökte jag faktiskt ta mitt liv.

61

Sammanfattning för barn och unga i samhällsvård

SOU 2023:66

De flesta barn och unga vill ha mer stöd och hjälp under placeringen. Ofta saknas till exempel bra familjehem eller institutioner och den behandling och stöd som man får är inte tillräcklig. Många upplever att det inte är deras behov som styr utan att man får det som finns.

När jag blev placerad fick jag byta skola till en friskola utan strukturer. Med min ADHD funkade det inte för mig utan jag behövde fasta rutiner som i den gamla skolan. Jag sa det gång på gång till mitt familjehem men jag fick inte byta.

När jag skulle åka till SiS fanns det ingen plats när jag kom så jag fick sitta i häktet i 2 dagar.

Jag önskar att alla familjehem gör det av kärlek och inte av pengar.

Behov av trygghet och sammanhang

De flesta barn och unga som vi har pratat med tycker att det är jobbigt att inte veta var man ska bo, hur länge man ska bo där och vad man behöver göra för att få komma hem eller vidare i livet. Många har om- placerats över natten från ett fungerande familjehem till en helt annan ort. Placerade barn och ungdomar utsätts ofta för upprepade upp- brott från föräldrar, syskon, lärare, men även från familjehemsför- äldrar, socialsekreterare eller psykolog. Många barn och unga tycker inte att det är någon idé att packa upp och försöka känna sig som hem- ma eftersom de antagligen snart kommer få packa och flytta igen.

De bytte socialsekreterare för mig varje vecka. Har haft 30 olika. Vet inte varför de bytte så många gånger. Blev släng runt som en trasdocka som ingen ville ta hand om.

Flyttat 8 gånger och bytt skola 5 gånger, jag orkar inte träffa nya människor.

Man packar aldrig upp 100 %.

Barnens och ungdomarnas erfarenheter som beskrivs här har bekräf- tats och stöttats av vuxna som arbetar med placerade barn och av den kunskap finns i olika rapporter och forskning.

62

SOU 2023:66

Sammanfattning för barn och unga i samhällsvård

Sammanfattning av några av utredningens förslag

Många barn och ungdomar som blir placerade av socialtjänsten får det bättre än de hade det innan, men tyvärr är det fortfarande för många barn och ungdomar som inte får det bra. Vi som arbetar med utredningen tycker därför att regeringen behöver genomföra många förbättringar för barn och unga som är placerade.

Det flesta av våra förslag handlar om att ändra lagen. Men det kan också handla om att regeringen ska satsa pengar på att till exempel öka kommunernas kunskaper. Här beskriver vi några av de viktigaste förslagen i utredningen. Alla våra förslag finns i den långa samman- fattningen.

Förslag om statens ansvar

Det finns i dag inget bra ord för barn och ungdomar som placeras av socialtjänsten i familjehem, HVB eller SiS. Man säger placerade barn, barn som vårdas utanför det egna hemmet, barn som vårdas enligt LVU osv. Vi föreslår att begreppet barn och unga i sam- hällsvård ska införas i lagen och att begreppet ska gälla för alla under 21 år. Då blir det tydligt att samma regler ska gälla för alla place- rade barn och unga och att de är hela samhällets ansvar.

Staten behöver ta ett större ansvar för att samhällsvården för barn och unga ska vara bra. Vi föreslår att Socialstyrelsen ska få i upp- drag att stötta och samordna kommunernas och regionernas arbete bättre. Barns och ungas rättigheter ska ligga till grund för arbetet.

Vi tycker att Socialstyrelsen ska följa upp samhällets vård av barn och unga i hela landet så att den kan bli bättre. Bland annat genom att fråga barn och ungdomar vad de tycker.

Förslag om socialtjänstens arbete

Vi tycker att barn och unga ska få vård med omtanke och att de ska få det stöd och den behandling som de behöver mer än placer- ingen. De ska också få stöd till att ha kontakt med och träffa sin biologiska familj och med skolarbetet.

63

Sammanfattning för barn och unga i samhällsvård

SOU 2023:66

Vi i utredningen vill att barn och unga ska ha en bättre kontakt med socialtjänsten under placeringen. Vi föreslår att socialtjäns- ten ska erbjuda enskilda samtal utifrån barnets eller ungdomens behov och önskemål, men minst en gång var sjätte månad. Under det första året ska socialtjänsten erbjuda kontakt minst en gång per månad.

Vi föreslår att en särskild handläggare ska se till så att barnet eller ungdomen får vara delaktig i utformandet av vården och får infor- mation om sina rättigheter.

När socialtjänsten följer hur placeringen går så tycker vi att de sär- skilt ska följa upp om barnet eller ungdomen har utsatts för våld under placeringen.

Barns och ungas rättigheter och möjligheter till delaktighet ska stärkas vid placering och omplacering. Därför föreslår vi att social- tjänsten ska lyssna på vad barnet eller ungdomen tycker om vården och var den ska utföras. Socialtjänsten ska också ta hänsyn till skol- gången och relationen till föräldrar, syskon och familjehemmet vid placering eller omplacering.

En placering eller omplacering får bara ske fort om barnet eller den unge behöver skyddas.

Föräldrar ska få stöd i minst två år för de problem som ledde till att barnet eller ungdomen behövde placeras. Socialtjänsten ska också ge föräldrar stöd för att kontakten och umgänget med barnet eller ungdomen ska bli så bra som möjligt.

Förslag om familjehem

För att säkerställa att de familjehem som används är bra föreslår vi att man måste ha tillstånd för att vara familjehem och att till- ståndet dras in om familjehemmet inte sköter sig.

Alla familjehem ska finnas i ett register som IVO ansvarar för. Det gör det lättare att hitta lediga familjehem och att veta vilka familjehem som har misskött sig.

Alla familjehem måste gå en utbildning innan de kan få tillstånd.

64

SOU 2023:66

Sammanfattning för barn och unga i samhällsvård

Familjehem ska som mest få ta emot tre placerade barn och ung- domar samtidigt.

Eftersom barn och ungdomar har olika behov ska familjehem finnas i olika kategorier och ha olika krav på sig när det gäller utbildning, arbetserfarenhet eller tidigare erfarenhet som familjehem.

Vi föreslår också att alla familjehem ska få mer stöd, särskilt i bör- jan av placeringen och att de ska kunna få stöd under kvällar och helger.

Förslag om institutioner (HVB och SiS)

Vi tycker att barn och ungdomar bara ska placeras på HVB om de inte kan få vård någon annanstans. Barn under 18 år också ska få fostran, precis som i familjehem och andra familjer.

Kompetensen på de som arbetar på HVB behöver bli bättre så vi föreslår att de ska ha mer utbildning, kunskap om barns och ungas behov och personlig lämplighet för arbetet.

Förslagen för HVB gäller också för SiS, men vi har också några för- slag som bara gäller SiS.

Vi tycker att SiS ska ha en central funktion som barn och ung- domar kan lämna klagomål till.

Vi föreslår också att bara en person av samma kön får genomföra eller se på när en kroppsvisitation görs om inte barnet eller ung- domen vill något annat. Barnet eller ungdomen ska kunna önska att en särskild person ur personalen ska genomföra visitationen och SiS ska så långt det är möjligt följa barnet eller ungdomens önskan.

SiS ska ta fram riktlinjer för att förebygga sexuella övergrepp och stötta barn och ungdomar som blir brottsoffer i SiS.

65

Sammanfattning för barn och unga i samhällsvård

SOU 2023:66

Förslag om sjukvård, skola och efter placeringen

Vi föreslår att barn och ungdomar ska ha laglig rätt till hälso- och sjukvård där de är placerade.

SiS ska kunna be regionen om både en hälsoundersökning och om en SiP – samordnad individuell plan.

Vi föreslår att skolan måste göra en bedömning av om ett barn eller ungdom behöver extra stöd med skolarbetet när ett barn eller ungdom placeras.

Om en ungdom vill det ska socialnämnden bedöma om placer- ingen ska fortsätta även efter att ungdomen har fyllt 18.

Vi föreslår att ungdomar som har varit placerade ska ha rätt att få känslomässigt stöd och stöd med frågor som rör boende, utbild- ning, arbete, ekonomi, tandvård och hälso- och sjukvård tills de blir 25 år av socialtjänsten.

Vi föreslår också att barn och föräldrar ska få stöd när barnet flyt- tar hem till sina föräldrar om de vill ha det.

66

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag (0000:000) om register över familjehem för barn och unga

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens syfte

1 § Syftet med denna lag är att främja socialnämndernas tillgång till uppgifter om familjehem för vård av barn och unga under 21 år och att skydda de registrerades personliga integritet.

Ansvar för registret

2 § Inspektionen för vård och omsorg ska ansvara för det natio- nella familjehemsregistret.

Förhållandet till annan dataskyddsreglering

3 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning.

Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU:s dataskyddsförordning.

67

Författningsförslag

SOU 2023:66

4 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskydds- förordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har med- delats i anslutning till lagen.

Personuppgiftsansvar

5 § Inspektionen för vård och omsorg är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som sker i registret.

Personuppgiftsansvaret enligt första stycket omfattar sådan behand- ling av personuppgifter som sker när

1.en socialnämnd genom direktåtkomst eller annat elektroniskt utlämnande tar del av personuppgifter i registret, och

2.Socialstyrelsen genom direktåtkomst eller annat elektroniskt utlämnande tar del av personuppgifter i registret.

Ändamål

6 § Personuppgifter får samlas in och i övrigt behandlas i registret för det övergripande ändamålet att tillhandahålla uppgifter som stöd till en socialnämnd för att finna lämpliga familjehem för barn och unga under 21 år som efter beslut om vård eller omedelbart omhän- dertagande ska vårdas eller vistas utanför hemmet med stöd av social- tjänstlagen (2001:453) eller med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

7 § Personuppgifter i registret får också behandlas för ändamålen

1.tillsyn över socialtjänsten,

2.kunskapsutveckling och epidemiologiska studier,

3.framställning av statistik,

4.uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring,

5.forskning inom socialtjänsten, och

6.utlämnande till den som ska använda uppgifterna för ändamål som anges i 1–5 eller i 6 §.

8 § Personuppgifter i registret får inte behandlas för några andra ändamål än de som anges i 6 och 7 §§.

68

SOU 2023:66

Författningsförslag

Den enskildes inställning till personuppgiftsbehandling

9 § Behandling av personuppgifter som är tillåten enligt denna lag får utföras även om den registrerade motsätter sig den.

Information vid behandling av personuppgifter

10 § Utöver vad som framgår av artikel 13 i EU:s dataskyddsför- ordning ska socialnämnden informera den som utreds för att få till- stånd som allmänt familjehem, jourhem eller förstärkt familjehem om vilka uppgifter som får registreras i registret hos IVO och om registreringen är frivillig eller inte.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrif- ter om information som ska ges till registrerade.

Innehåll

11 § Registret ska innehålla uppgifter om familjehem som har erhållit tillstånd av nämnden i kategorierna 6 kap. 1 b § 2–4 socialtjänstlagen (2001:453) och får endast innehålla de uppgifter som behövs för de ändamål som anges i 6 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrif- ter om registrets innehåll.

12 § Socialnämnden ska lämna sådana uppgifter om familjehem till Inspektionen för vård och omsorg som anges i 11 §.

Regeringen får för de ändamål som anges i 6 § meddela ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter om familjehem som socialnämnden ska lämna till Inspektionen för vård och omsorg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrif- ter om hur socialnämnden ska lämna uppgifter till registret.

Känsliga personuppgifter

13 § Känsliga personuppgifter får inte behandlas i registret.

69

Författningsförslag

SOU 2023:66

Uppgifter om lagöverträdelser

14 § Uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihets- berövanden får behandlas i registret för ändamål som anges i 6 § endast om regeringen medger det.

Direktåtkomst och integritetsskydd

15 § Socialnämnden får ha direktåtkomst till uppgifter i registret. Den som arbetar i en verksamhet i socialnämnden får endast ta del av uppgifter i registret om denne behöver dessa för att kunna full- göra sina arbetsuppgifter för de ändamål som anges i 6 § och 7 § 3 och 4.

16 § Socialnämnden ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje användare behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter för ändamål som anges i 6 § och 7 § 3 och 4.

Direktåtkomst får inte medges innan Inspektionen för vård och omsorg har försäkrat sig om att behörighets- och säkerhetsfrågorna är lösta på ett sätt som är tillfredsställande ur integritetssynpunkt.

17 § Socialstyrelsen får ha direktåtkomst till uppgifter i registret om uppgifterna behövs hos Socialstyrelsen för de ändamål som anges i 7 § 2–4.

Socialstyrelsen har rätt att ladda ner uppgifter i registret vid direkt- åtkomst enligt första stycket. Inspektionen för vård och omsorg ska på begäran av Socialstyrelsen lämna ut uppgifter ur registret om uppgif- terna behövs hos Socialstyrelsen för de ändamål som anges i 7 § 2–4.

Socialstyrelsen ansvarar för att tillgången till personuppgifter be- gränsas till vad varje användare behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter

Direktåtkomst får inte medges innan Inspektionen för vård och omsorg har försäkrat sig om att behörighets- och säkerhetsfrågorna är lösta på ett sätt som är tillfredsställande ur integritetssynpunkt.

18 § Den som arbetar i en verksamhet hos Inspektionen för vård och omsorg som bedriver tillsyn över socialtjänsten får ta del av per- sonuppgifter i registret för det ändamål som anges i 7 § 1.

70

SOU 2023:66

Författningsförslag

Inspektionen för vård och omsorg ska bestämma villkor för till- delning av behörighet till personuppgifter om registrerade i registret, samt att begränsa åtkomsten till vad som behövs för att den som arbe- tar vid myndighetens tillsynsverksamhet ska kunna fullgöra sina arbets- uppgifter för ändamål som anges i 7 § 1.

19 § Den som arbetar i en verksamhet hos Inspektionen för vård och omsorg som förvaltar registret eller framställer statistik får ta del av personuppgifter i registret bara om det är oundgängligen nöd- vändigt för support, underhåll, felsökning eller för ändamål som an- ges i 7 § 3 och 5.

20 § Inspektionen för vård och omsorg ska se till att alla former av elektronisk åtkomst till personuppgifter dokumenteras och kan kon- trolleras.

Inspektionen för vård och omsorg ska göra systematiska och åter- kommande kontroller av den i första stycket upprättade dokumen- tationen i syfte att kontrollera om någon obehörigen kommit åt per- sonuppgifter i registret.

Sökbegrepp

21 § De uppgifter som finns i registret får vara sökbara.

Bevarande och gallring

22 § Uppgifter ska omedelbart gallras när ett Inspektionen för vård och omsorg fått kännedom om att familjehem inte längre vill stå till nämndens förfogande eller när de inte längre behövs för det ändamål som anges i 6 §.

Uppgift om beslut om ett återkallat tillstånd för familjehem ska gallras fem år efter att beslutet fattades.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om bevarande och gallring i registret för ända- mål som anges i 6 och 7 §§.

71

Författningsförslag

SOU 2023:66

Sekretess

23 § I offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestäm- melser om begränsningar i rätten att lämna ut personuppgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2026.

72

SOU 2023:66

Författningsförslag

1.2Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

Härigenom föreskrivs i fråga om tandvårdslagen (1985:125) att det ska införas nya paragrafer, 6 a, 6 b, och 9 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

6 a §

 

Särskilda bestämmelser om skyl-

 

dighet att erbjuda undersökning

 

utöver vad som följer av denna lag

 

finns lagen (2017:209) med sär-

 

skilda bestämmelser om åtgärder

 

som avser hälsa för barn och unga

 

i samhällsvård.

 

6 b §

 

Regionen ska utöver det som

 

anges i 6 § erbjuda god tandvård

 

åt barn och unga under 21 år som

 

vistas inom regionen, som vårdas

 

utanför det egna hemmet med stöd

 

av socialtjänstlagen (2001:453)

 

eller lagen (1990:52) om särskilda

 

bestämmelser om vård av unga, och

 

som omfattas av en annan regions

 

ansvar för tandvård.

 

Den region där barnet eller

 

den unge är bosatt svarar för kost-

 

naderna för tandvård som patien-

 

ten ges med stöd av första stycket.

 

9 a §

 

Regionen ska ingå en överens-

 

kommelse med kommunen om ett

 

samarbete i fråga om barn och unga

 

som vårdas utanför det egna hem-

73

Författningsförslag

SOU 2023:66

met. Om det är möjligt bör orga- nisationer som företräder dessa barn och unga eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2025.

74

SOU 2023:66

Författningsförslag

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:52) med särskilda be- stämmelser om vård av unga

dels att 1, 10, 11, 13, 13 a, 17, 32 och 41 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 11 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 §1

Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdom ska göras i samförstånd med den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453). Insatserna ska präglas av respekt för den unges människovärde och integritet.

Den som är under 18 år ska dock beredas vård enligt denna lag, om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 § föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv.

Vård med stöd av 3 § får även beredas den som har fyllt 18 men inte 20 år, om sådan vård med hänsyn till den unges behov och per- sonliga förhållanden i övrigt är lämpligare än någon annan vård och det kan antas att behövlig vård inte kan ges med den unges samtycke.

Vissa andra åtgärder får vidtas

Vissa andra åtgärder får vidtas

utan samtycke enligt 22, 24, 31 a,

utan samtycke enligt 11 a, 22, 24,

32 a och 32 b §§.

31 a, 32 a och 32 b §§.

Vid beslut enligt denna lag ska vad som är bäst för den unge vara avgörande.

10 §2

Vården skall anses påbörjad när

Vården ska anses påbörjad när

den unge på grund av ett beslut

den unge på grund av ett beslut

om omedelbart omhändertagande

om omedelbart omhändertagande

eller om vård har placerats utan-

eller om vård har placerats.

för sitt eget hem.

 

1Senaste lydelse 2022:664.

2Senaste lydelse 2001:466.

75

Socialnämnden bestämmer hur vården av den unge ska ordnas och var han eller hon skall vistas under vårdtiden. I fråga om den som vårdas i ett hem som avses i 12 § första stycket får dock Sta- tens institutionsstyrelse i samband med att den unge transporteras besluta att han eller hon tillfälligt skall vistas i ett annat sådant hem.
Nämnden får bestämma att den unge vistas i sitt eget hem, om det kan antas att den unges behov av vård bäst kan tillgodoses där.
Om nämndens beslut enligt första eller andra stycket inte kan avvaktas, får ordföranden eller någon annan ledamot som nämn- den har förordnat besluta i frågan. Beslutet ska anmälas vid nämn- dens nästa sammanträde.
Nämnden eller den åt vilken nämnden har uppdragit vården ska ha uppsikt över den unge och bestämma om den unges person- liga förhållanden i den utsträckning det behövs för att genomföra vår- den. Det innefattar att verka för att den unge får den utbildning, tandvård och hälso- och sjukvård som den unge behöver.

Författningsförslag

SOU 2023:66

För vårdens innehåll och utformning gäller bestämmelserna i social- tjänstlagen (2001:453) och föreskrifterna i 11–20 §§.

11 §3

Socialnämnden bestämmer hur vården av den unge skall ordnas och var han eller hon skall vistas under vårdtiden. I fråga om den som vårdas i ett hem som avses i

12 § första stycket får dock Sta- tens institutionsstyrelse i samband med att den unge transporteras besluta att han eller hon tillfälligt skall vistas i ett annat sådant hem.

Nämnden får medge att den unge vistas i sitt eget hem, om detta kan antas vara bäst ägnat att främja vården av honom eller henne. Vård med stöd av denna lag skall dock alltid inledas utanför den unges eget hem.

Om nämndens beslut enligt första eller andra stycket inte kan avvaktas, får ordföranden eller någon annan ledamot som nämn- den har förordnat besluta i frågan. Beslutet skall anmälas vid nämn- dens nästa sammanträde.

Nämnden eller den åt vilken nämnden har uppdragit vården skall ha uppsikt över den unge och, i den utsträckning det behövs för att genomföra vården, bestämma om hans eller hennes personliga för- hållanden.

3Senaste lydelse 2007:1312.

76

77

SOU 2023:66Författningsförslag

Nämnden har under vårdtiden

Nämnden har under vårdtiden

samma ansvar som vårdnadshava-

samma ansvar som vårdnadshava-

ren för att den unges grundläg-

ren annars har för att den unges

gande rättigheter enligt 6 kap. 1 §

grundläggande rättigheter enligt

föräldrabalken tillgodoses.

6 kap. 1 § föräldrabalken tillgodo-

 

ses.

 

11 a §

 

För unga som vårdas med stöd

 

av 3 § får socialnämnden besluta

 

om särskilda villkor som förutsätt-

 

ning för att få vårdas i det egna

 

hemmet. De särskilda villkoren får

 

avse

 

1. skyldighet att ta emot vissa

 

andra insatser inom socialtjänsten,

 

och

 

2. att den unge ska lämna blod-,

 

urin-, utandnings-, saliv-, svett-

 

eller hårprov.

13 §4

Har den unge beretts vård med

Har den unge beretts vård med

stöd av 2 §, ska socialnämnden

stöd av 2 §, ska socialnämnden

minst en gång var sjätte månad

minst en gång var sjätte månad

överväga om vård enligt lagen fort-

överväga

farande behövs och hur vården bör

1. om behovet av vård har för-

inriktas och utformas.

ändrats, och

 

2. om barnets eller den unges

 

behov av vård och stöd tillgodoses.

 

Vid övervägandet ska nämnden

 

beakta den unges inställning till

 

vården.

Har den unge beretts vård

Har den unge beretts vård

med stöd av 3 §, ska socialnämn-

med stöd av 3 §, ska socialnämn-

den inom sex månader från dagen

den inom sex månader från dagen

för verkställighet av vårdbeslutet

för verkställighet av vårdbeslutet

pröva om vård med stöd av lagen

pröva om vård med stöd av lagen

4Senaste lydelse 2022:664.

Socialnämnden ska noga följa vården av unga som vårdas med stöd av denna lag i syfte att bedöma om den unges behov av vård till- godoses.
Socialnämnden ska särskilt upp- märksamma barnets eller den unges hälsa, utbildning, utveckling, bete- ende, sociala relationer samt even- tuell utsatthet för våld.
Vården ska följas främst genom 1. enskilda samtal med barnet
eller den unge,
2. samtal med vårdnadshavarna och den eller de som utför vården, och

Författningsförslag

SOU 2023:66

ska upphöra. Denna fråga ska där- efter prövas fortlöpande inom sex månader från senaste prövning.

ska upphöra, och om den unges behov av vård tillgodoses. Denna fråga ska därefter prövas fort- löpande inom sex månader från senaste prövning. Vid prövningen ska nämnden beakta den unges in- ställning till vården.

Vid det första övervägandet respektive den första prövningen efter att vård har inletts ska nämn- den följa upp om en hälsounder- sökning enligt lagen (2017:209) med särskilda bestämmelser om åtgärder som avser hälsa för barn och unga i samhällsvård har erbju- dits samt om en bedömning enligt 3 kap. 12 k § skollagen (2010:800) har utförts.

13 a §5

Socialnämnden ska noga följa vården av den som får vård med stöd av denna lag.

Socialnämnden ska följa vården främst genom

1.regelbundna personliga besök

idet hem där den unge vistas,

2.enskilda samtal med den unge,

5Senaste lydelse 2012:777.

78

SOU 2023:66

Författningsförslag

3.samtal med den eller dem som tagit emot den unge i sitt hem, och

4.samtal med vårdnadshavarna. Socialnämnden ska särskilt upp-

märksamma den unges hälsa, ut- veckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till anhöriga och andra närstående.

3.personliga besök i det hem eller boende där barnet eller den unge vistas.

Vid behov ska information från skolan, tandvården och hälso- och sjukvården hämtas in.

17 §6

Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får, om det behövs, kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas vid ankomst till hemmet för kontroll av att han eller hon inte bär på sig något som enligt 16 § inte får innehas. Detsamma gäller om det under vistelsen i hemmet uppkommer misstanke att sådan egendom ska påträffas hos honom eller henne.

En kroppsvisitation eller en ytlig kroppsbesiktning ska genom- föras i närvaro av ett vittne om inte den unge avstår från den rätten.

Den unge ska tillfrågas om

Kroppsvisitationen eller den

han eller hon önskar att någon

ytliga kroppsbesiktningen får endast

särskild person ur personalen ge-

genomföras eller bevittnas av någon

nomför eller närvarar vid kropps-

av samma kön om inte den unge

visitationen eller den ytliga kropps-

har andra önskemål. Den unge

besiktningen. Den unges önskemål

ska också tillfrågas om någon sär-

ska så långt det är möjligt till-

skild person ur personalen ska

godoses.

genomföra eller bevittna åtgärden.

 

Den unges önskemål ska så långt

 

det är möjligt tillgodoses.

All den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas vid kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning.

32 §7

I ett ärende enligt denna lag

I ett ärende enligt denna lag

får socialnämnden besluta om

ska socialnämnden besluta om

läkarundersökning av den unge

läkarundersökning av den unge

samt utse läkare för undersök-

om det finns anledning att anta att

6Senaste lydelse 2018:652.

7Senaste lydelse 1990:52.

79

Läkarundersökning skall, om den inte av särskilda skäl är obehöv- lig, ske innan nämnden gör ansökan enligt 4 §.
41 §8
Socialnämndens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdom- stol, när nämnden har
1. beslutat om var vården av den unge ska inledas eller beslutat i fråga om att flytta den unge från det hem där han eller hon vistas,
2. beslutat i fråga om fortsatt 2. beslutat i fråga om särskilda
vård med stöd av lagen,villkor enligt 11 a §,
3. beslutat i fråga om fortsatt vård med stöd av lagen,
3. med stöd av 14 § beslutat i 4. med stöd av 14 § beslutat i fråga om umgänge eller beslutat fråga om umgänge eller beslutat att den unges vistelseort inte ska att den unges vistelseort inte ska
röjas,röjas,
4. fattat beslut enligt 22 § eller 5. fattat beslut enligt 22 § eller prövat om ett sådant beslut ska prövat om ett sådant beslut ska
upphöra att gälla,upphöra att gälla,
5. med stöd av 31 § beslutat i 6. med stöd av 31 § beslutat i
fråga om umgänge,fråga om umgänge,
6. beslutat i fråga om fortsatt 7. beslutat i fråga om fortsatt
flyttningsförbud,flyttningsförbud,
8 Senaste lydelse 2020:352.
80
ningen. Om undersökningen inte lämpligen kan genomföras i den unges hem, får nämnden be- stämma någon annan plats för den. I ett mål enligt denna lag har rätten samma befogenhet.
sådan undersökning är behövlig för bedömning av om det finns hin- der för vård eller för att på annat sätt särskilt beakta hälsotillståndet inför beslutet om vård. Nämnden får utse läkare för undersökningen. Om undersökningen inte lämp- ligen kan genomföras i den unges hem, får nämnden bestämma någon annan plats för den. I ett mål enligt denna lag har rätten samma befogenhet.
Författningsförslag
SOU 2023:66

SOU 2023:66Författningsförslag

7. beslutat i fråga om upphör-

8. beslutat i fråga om upphör-

ande av ett fortsatt omhänderta-

ande av ett fortsatt omhänderta-

gande för tillfällig vård,

gande för tillfällig vård,

8. beslutat i fråga om fortsatt

9. beslutat i fråga om fortsatt

utreseförbud, eller

utreseförbud, eller

9. beslutat i fråga om tillfälligt

10. beslutat i fråga om tillfälligt

undantag från ett utreseförbud.

undantag från ett utreseförbud.

10. beslutat i fråga om tillfälligt

11. beslutat i fråga om tillfälligt

undantag från ett utreseförbud.

undantag från ett utreseförbud.

Andra beslut av nämnden enligt denna lag får inte överklagas. Rättens beslut enligt 8 och 31 f §§ i fråga om förlängd ansöknings-

tid och enligt 32 § om läkarundersökning får inte överklagas.

1.Denna lag träder i kraft den 1 november 2025.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden och mål om till- syn som har inletts före ikraftträdandet.

81

Författningsförslag

SOU 2023:66

1.4Förslag till lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584)

Härigenom föreskrivs att 1 § föräldraledighetslagen (1995:584) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

En arbetstagare har som förälder rätt till ledighet från sin anställ- ning enligt denna lag. I vissa fall har även en annan arbetstagare rätt till ledighet.

Med förälder likställs följande personer:

1.förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern,

2.förälders sambo,

särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet,

4.den som efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera barnet (blivande adoptivförälder), och

5. den som har tagit emot ett

5. den som har tagit emot ett

barn för stadigvarande vård och

barn för stadigvarande vård och

fostran i ett enskilt hem som inte

fostran i ett enskilt hem som inte

tillhör någon av barnets föräldrar

tillhör någon av barnets föräldrar

eller någon annan som har vård-

eller någon annan som har vård-

naden om barnet (familjehems-

naden om barnet samt den som i

förälder).

annat fall tagit emot ett barn i sitt

 

hem på uppdrag av socialnämnden.

 

(familjehemsförälder).

Bestämmelser om förbud mot missgynnande behandling av arbets- sökande och arbetstagare finns i 16 §.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2025.

1Senaste lydelse 2018:1953.

82

SOU 2023:66

Författningsförslag

1.5Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2001:453)

dels att 3 kap. 3 a § och 3 c §, 5 kap. 1 d §, 6 kap. 5, 6, 6 a, 6 b, 6 c, 7–7 c och 8 §§, 10 kap. 4 §, 11 kap. 3 och 3 a §, 16 kap. 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse, och att rubrikerna närmast före 6 kap. 1 a § och 5 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas nya paragrafer, 2 kap. 8 §, 2 a kap. 4 a §, 3 kap. 3 e och 3 f §§, 4 kap. 1 d §, 6 kap. 1 a, 1 b, 5 a–5 c, 6 d–6 j, 7 d, 8 c och 8 d §§, 11 kap. 1 b och 3 b §§, 12 kap. 11 § och 13 kap. 12 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap. 8 §

En plan i enlighet med bestäm- melserna i 7 § ska upprättas för den som vårdas vid särskilda ung- domshem med stöd av denna lag eller med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga om Statens institu- tionsstyrelse bedömer att den be- hövs för att barnet eller den unge ska få sina behov tillgodosedda och den enskilde samtycker till det. Kommunen ska då upprätta pla- nen tillsammans med regionen och Statens institutionsstyrelse.

2 a kap.

4 a §

Den kommun som beslutat om placering av ett barn ansvarar för att ge stöd enligt 6 kap. 8 d §.

83

FörfattningsförslagSOU 2023:66

3 kap.

3a §1

Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjäns- tens verksamhet rörande barn och unga.

Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och unga som innefattar

1. bedömning av om utredning ska inledas,

2. utredning och bedömning

2. utredning och bedömning

av behovet av insatser eller andra

av behovet av insatser eller andra

åtgärder, eller

åtgärder,

3. uppföljning av beslutade in-

3. uppföljning av beslutade in-

satser.

satser, eller

 

4. utredning av tillstånd för

 

familjehem.

Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självständigt utför arbetsuppgifter som avses i andra stycket har tillräcklig erfaren- het för uppgiften.

3 c §2

För utförande av de uppgifter

För utförande av de uppgifter

som anges i 3 a § andra stycket,

som anges i 3 a § andra stycket,

får socialnämnden även använda

och 3 f § får socialnämnden även

handläggare som har annan ut-

använda handläggare som har

ländsk utbildning än sådan som

annan utländsk utbildning än så-

avses i 3 b §, om utbildningen en-

dan som avses i 3 b §, om utbild-

sam eller tillsammans med yrkes-

ningen ensam eller tillsammans

livserfarenhet motsvarar svensk

med yrkeslivserfarenhet motsva-

socionomexamen eller annan rele-

rar svensk socionomexamen eller

vant examen på minst grundnivå

annan relevant examen på minst

i högskolan.

grundnivå i högskolan.

Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall be- döma om kraven enligt första stycket är uppfyllda.

1Senaste lydelse 2016:147.

2Senaste lydelse 2016:147.

84

SOU 2023:66

Författningsförslag

3 e §

Föreståndare vid stödboende och hem för vård eller boende som tar emot barn och unga under 21 år ska ha avlagt relevant examen på minst grundnivå i högskolan. Före- ståndare ska också ha sådan kun- skap om målgruppens behov, och personlig lämplighet som krävs för att utföra sina arbetsuppgifter.

3 f §

Personal som ger stöd, hand- ledning och utbildning till familje- hem ska ha avlagt relevant examen på minst grundnivå i högskolan och personlig lämplighet för att kunna utföra sina arbetsuppgifter.

4 kap.

1 d §

För barn och unga som har fått samhällsvård ska det från 16 års ålder ingå i en skälig levnadsnivå att upp till 25 års ålder få känslo- mässigt stöd samt stöd med frågor som rör boende, utbildning, arbete, ekonomi, tandvård och hälso- och sjukvård efter att samhällsvården avslutats.

5kap.

1 d §3

Kommunen ska ingå en över-

Kommunen ska ingå en över-

enskommelse med regionen om

enskommelse med regionen om

ett samarbete i fråga om barn

ett samarbete i fråga om barn

och unga som vårdas utanför det

och unga i samhällsvård. Om det

egna hemmet. Om det är möjligt

är möjligt bör organisationer som

3Senaste lydelse 2019:909.

85

Författningsförslag

SOU 2023:66

bör organisationer som företräder dessa barn och unga eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överens- kommelsen.

företräder dessa barn och unga eller deras närstående ges möjlig- het att lämna synpunkter på inne- hållet i överenskommelsen.

 

6 kap.

Vård utanför det egna

Vård utanför det egna

hemmet

hemmet m.m.

 

1 a §

 

Med samhällsvård avses i denna

 

lag vård av barn eller unga under

 

21 år som vårdas utanför det egna

 

hemmet med stöd av 4 kap. 1 §

 

eller med stöd av lagen (1990:52)

 

med särskilda bestämmelser om

 

vård av unga.

 

Sådan vård ges i

 

– familjehem,

 

– stödboende,

 

– hem för vård eller boende,

 

– vård i enskilt hem enligt 6 kap.

 

6 § fjärde stycket, eller

 

– det egna hemmet med stöd av

 

lagen med särskilda bestämmelser

 

om vård av unga.

 

1 b §

 

Familjehem för barn och unga

 

under 21 år finns i familjehems-

 

kategorierna

 

1. nätverkshem

 

2. allmänt familjehem

 

3. förstärkt familjehem, och

 

4. jourhem.

86

SOU 2023:66Författningsförslag

Särskilda bestämmelser om

Särskilda bestämmelser om

mottagande av barn

mottagande av barn och barn

 

och unga i samhällsvård

5 §4

När ett barn placeras skall det

Socialnämnden ska besluta om

i första hand övervägas om barnet

var barn och unga under 21 år ska

kan tas emot av någon anhörig

vistas under vårdtiden.

eller annan närstående.

Vad som är bäst för barnet skall dock enligt 1 kap. 2 § alltid beaktas.

Om beslutet om vistelse behöver ändras ska socialnämnden noga förbereda barnets eller den unges flyttning.

Omedelbar förändring av bar- nets eller den unges vistelse får endast ske om det finns särskilda skäl för det.

5 a §

Inför ett beslut om var barn och unga under 21 år ska vistas ska socialnämnden bedöma om barnets eller den unges behov av vård kan tillgodoses där. Nämn- den ska då särskilt beakta barnets eller den unges

1. inställning till vården och var den ska utföras,

2. relation till vårdnadshavare, förälder, syskon, familjehemmet eller annan omsorgsgivare,

3. förankring i förskola eller skola och i den sociala miljön,

4. särskilda behov, pågående behandling eller annan insats, och

4Senaste lydelse 2001:453.

87

Författningsförslag

SOU 2023:66

5. behov av kontinuitet i etnisk, religiös, kulturell och språklig bak-

 

grund.

 

5 b §

 

Inför samhällsvård ska social-

 

nämnden undersöka om barnet

 

eller den unge kan vårdas hos någon

 

i sitt nätverk.

 

Om det kan antas att barnets

 

eller den unges behov av vård kan

 

tillgodoses i ett nätverkshem ska

 

samhällsvården ske där.

 

5 c §

 

Socialnämnden får endast pla-

 

cera barn och unga under 21 år i

 

ett hem för vård eller boende om

 

det kan antas att barnets eller den

 

unges behov av vård bäst kan till-

 

godoses där.

6 §5

Ett barn får inte utan social-

Ett barn får inte utan social-

nämndens medgivande eller beslut

nämndens medgivande tas emot

om vård tas emot för stadig-

för stadigvarande vård och fostran

varande vård och fostran i ett en-

i ett enskilt hem som inte tillhör

skilt hem som inte tillhör någon

någon av föräldrarna eller någon

av föräldrarna eller någon annan

annan som har vårdnaden om

som har vårdnaden om honom

honom eller henne.

eller henne.

 

Socialnämnden får inte lämna

Socialnämnden får inte lämna

medgivande eller fatta beslut om

medgivande om vård utan att för-

vård utan att förhållandena i det

hållandena i det enskilda hemmet

enskilda hemmet och förutsätt-

och förutsättningarna för vård

ningarna för vård i hemmet är ut-

i hemmet är utredda av social-

redda av socialnämnd.

nämnd.

5Senaste lydelse 2012:776.

88

Om socialnämndens prövning gäller ett barn och medgivande eller beslut om vård eller vistelse enligt 5 eller 6 §§ och avser ett tilltänkt enskilt hem i en annan kommun, ska nämnden infor- mera och samråda med den kom- munen innan den fattar sitt be- slut. Om det finns någon i det enskilda hemmet som vistas där efter beslut av en annan kommun, ska nämnden informera och sam- råda även med den kommunen.

SOU 2023:66

Författningsförslag

Socialnämnden får inte pla- cera ett barn i ett sådant enskilt hem som vid upprepade tillfällen tar emot barn för tillfällig vård och fostran (jourhem) om inte för- hållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i det är utredda av socialnämnd.

Om det inte finns särskilda skäl får ett barn vårdas i ett jour- hem i högst två månader efter det att socialnämndens utredning en- ligt 11 kap. 2 § om ingripande till barnets skydd eller stöd avslutats.

Socialnämnden får endast pla- cera barn eller unga för samhälls- vård i familjehem som har bevil- jats tillstånd.

Barn och unga i samhällsvård får endast vårdas i ett enskilt hem som inte har tillstånd för att vara familjehem i sammanlagt sex måna- der efter att vården har inletts om det finns särskilda skäl för det.

6 a §6

Om socialnämndens prövning gäller ett barn och medgivande eller beslut om vård enligt 6 § och avser ett tilltänkt enskilt hem i en annan kommun, ska nämn- den informera och samråda med den kommunen innan den fattar sitt beslut. Om det finns någon i det enskilda hemmet som vistas där efter beslut av en annan kom- mun, ska nämnden informera och samråda även med den kom- munen.

6 b §7

Socialnämnden ska i samband med beslut om placering i ett familje- hem ingå avtal med dem som nämnden avser att anlita som familje- hem. Nämndens och familjehemmets åtaganden som avser barnets behov av stöd och skydd under placeringen ska framgå av avtalet.

Socialnämnden ska betala ut all ersättning för samhällsvård av

6Senaste lydelse 2012:776.

7Senaste lydelse 2012:776.

89

Författningsförslag

SOU 2023:66

 

barn och unga i familjehem eller

 

enskilda hem som tagit emot barn

 

eller unga enligt 6 kap. 6 § fjärde

 

stycket direkt till det familjehem

 

eller det hem som vårdar dem.

6 c §8

Socialnämnden ska tillhanda-

Socialnämnden ska ge familje-

hålla den utbildning som behövs

hem för barn och unga i samhälls-

för dem som nämnden avser att

vård utbildning, handledning, stöd

anlita för vård av barn i familje-

och annan hjälp som är anpassat

hem eller jourhem.

till deras uppdrag. Sådana insatser

 

ska ges särskilt intensivt under det

 

första året av varje placering.

Stöd ska finnas tillgängligt dag- tid under vardagar, samt under kvällar och helger.

Insatser enligt första stycket ska under hela vårdtiden vara mer kv- alificerade och ges särskilt inten- sivt till förstärkta familjehem och jourhem.

Insatserna ska också vid behov ges till enskilda hem som tar emot barn eller unga enligt 6 kap. 6 § fjärde stycket.

6 d §

Tillstånd att vara familjehem i en eller flera familjehemskategorier ges av socialnämnden om hemmet har förutsättningar för att medverka till socialnämndens ansvar för att ge god vård till barn och unga i samhällsvård. För att få tillstånd krävs också att den sökande genom- gått en av socialnämnden anvisad familjehemsutbildning.

8Senaste lydelse 2012:776.

90

SOU 2023:66

Författningsförslag

Ett tillstånd i kategorin nätverks- hem upphör att gälla när det inte längre finns någon placering i hem- met. Tillstånd att vara familjehem i övriga kategorier gäller tills vidare, men upphör att gälla efter tre år om ingen placerats i hemmet eller tre år efter det att den senaste pla- ceringen i hemmet har upphört.

6 e §

Tillstånd att vara familjehem ges av socialnämnden i den kom- mun som avser att placera barn eller unga under 21 år i det en- skilda hemmet. I annat fall ges till- stånd av socialnämnden i samma kommun som enligt 2 a kap. an- svarar för att tillgodose behov av stöd och hjälp till den som avser att bli familjehem.

Socialnämnden i den kommun som beslutat om tillstånd beslutar även om familjehemmet ska be- viljas tillstånd för ytterligare familje- hemskategorier.

6 f §

Familjehem ska underrätta so- cialnämnden om deras förutsätt- ningar för att utföra uppdrag som familjehem ändras väsentligt.

6 g §

Inspektionen för vård och om- sorg ska återkalla tillstånd att vara familjehem om förutsättningarna för tillståndet inte längre finns.

91

Socialnämndens ansvar för att barn och unga i samhällsvård och de barn som vårdas i annat enskilt hem får god vård innefattar
1. att vården utförs med om- tanke under gynnsamma uppväxt- förhållanden,
2. att ge barnet eller den unge råd, stöd och hjälp utöver det som ges genom placeringen,
3. att också så långt möjligt till- godose barnets eller den unges be-

Författningsförslag

SOU 2023:66

6 h §

För barn och unga i samhälls- vård ska socialnämnden pröva behov av fortsatt sådan vård inför att ett barn fyller 18 år.

Vid prövningen ska en samman- tagen bedömning av barnets egen inställning till fortsatt vård och för- måga att leva ett självständigt liv vara avgörande.

6 i §

Barn och unga under 21 år får vårdas i jourhem i högst sex måna- der efter det att vården inletts om det inte finns särskilda skäl för annat.

6 j §

Fler än tre barn eller unga under 21 år får inte vårdas sam- tidigt i samma familjehem om det inte finns särskilda skäl för det.

7 §9

Socialnämnden ska i fråga om de barn som vårdas i ett familje- hem, jourhem, annat enskilt hem, stödboende eller hem för vård eller boende

1. medverka till att de får god vård och fostran och i övrigt gynn- samma uppväxtförhållanden,

2. verka för att de får lämplig utbildning,

3. verka för att de får den hälso- och sjukvård som de behöver,

9Senaste lydelse 2015:982.

92

Barn och unga i samhällsvård ska få en särskilt utsedd barn- och ungdomshandläggare. Barn och ung- domshandläggaren ska ansvara för att barnet eller den unge ges möj- lighet att vara delaktig i utforman- det av vården och får information om sina rättigheter, samt för att noga följa vården.

SOU 2023:66

Författningsförslag

4. lämna vårdnadshavarna och föräldrarna råd, stöd och annan hjälp som de behöver.

hov av stöd i kontakt och umgänge med föräldrar, syskon och andra närstående,

4. att verka för att barnet eller den unge får utbildning och an- svara för att de ges det stöd till ut- bildning som de behöver, och

5.att verka för att barnet eller den unge får den hälso- och sjuk- vård samt tandvård som de behöver.

7 a §10

Socialnämnden ska i fråga om de barn som vårdas i ett familje- hem, jourhem, stödboende eller hem för vård eller boende lämna dem som vårdar sådana barn råd, stöd och annan hjälp som de behöver.

7 b §11

Socialnämnden ska noga följa

Socialnämnden ska noga följa

vården av de barn och unga som

vården av barn och unga i sam-

vårdas i ett familjehem, jourhem,

hällsvård i syfte att bedöma om

stödboende eller hem för vård eller

barnets eller den unges behov av

boende främst genom

vård tillgodoses. Socialnämnden ska

1. regelbundna personliga be-

särskilt uppmärksamma bar-

sök i det hem där barnet eller den

nets eller den unges hälsa, utbild-

unge vistas,

ning, utveckling, beteende, sociala

2. enskilda samtal med barnet

relationer samt eventuell utsatthet

eller den unge,

för våld.

3.samtal med den eller dem som tagit emot barnet eller den unge i sitt hem, och

4.samtal med vårdnadshavarna.

10Senaste lydelse 2015:982

11Senaste lydelse 2015:982.

93

När socialnämnden noga följer vården ska barnet eller den unge erbjudas personlig kontakt i den omfattning som är lämplig med hänsyn till barnets eller den unges behov och önskemål, men minst en gång per månad under första året av varje placering.
Nämnden ska noga följa vår- den genom att besöka barnet eller den unge i det hem eller boende där vården utförs och erbjuda en- skilda samtal med barnet eller den unge i den omfattning som är lämp- lig med hänsyn till barnets eller den unges behov och önskemål men minst en gång var sjätte månad.
Nämnden ska också noga följa vården genom samtal med vård- nadshavarna och den eller dem som utför vården.
Vid behov ska information häm- tas in från skolan, tandvården och hälso- och sjukvården när nämn- den noga följer vården.
7 d §
Socialnämnden ska i fråga om barn i samhällsvård lämna vård- nadshavarna och föräldrarna råd,

Författningsförslag

SOU 2023:66

Socialnämnden ska särskilt uppmärksamma barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relatio- ner till anhöriga och andra när- stående.

7 c §12

När vård ges i ett familjehem, stödboende eller hem för vård eller boende, ska det finnas en av socialnämnden särskilt utsedd socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med barnet eller den unge.

Socialsekreteraren ska besöka barnet eller den unge regelbundet i den omfattning som är lämplig ut- ifrån barnets eller den unges behov och önskemål.

12Senaste lydelse 2015:982.

94

95

SOU 2023:66

Författningsförslag

stöd och annan hjälp som de be- höver, främst för att främja kon- takten och umgänget med barnet.

När samhällsvård av ett barn inleds för första gången ska social- nämnden i minst två år verka för att vårdnadshavarna får stöd ut- ifrån de skäl som föranledde vården.

8§13

Vårdas ett barn med stöd av

För barn och unga i samhälls-

denna lag i ett annat hem än det

vård och barn som vårdas i annat

egna, ska socialnämnden minst

enskilt hem med stöd av denna

en gång var sjätte månad över-

lag, ska socialnämnden minst en

väga om vården fortfarande be-

gång var sjätte månad överväga

hövs och hur vården bör inriktas

1. om behovet av vård har för-

och utformas.

ändrats, och

 

 

2. om barnets eller den unges

 

behov av vård och stöd tillgodoses.

 

Vid övervägandet ska nämnden

 

beakta barnets eller den unges in-

 

ställning till vården.

 

Vid det första övervägandet

 

efter att vård har inletts ska nämn-

 

den följa upp om en hälsounder-

 

sökning enligt

lagen (2017:209)

 

med särskilda

bestämmelser om

 

åtgärder som avser hälsa för barn

och unga i samhällsvård har erbju- dits samt om en bedömning enligt 3 kap. 12 k § skollagen (2010:800) har utförts.

Vården ska upphöra när den inte längre behövs eller när sam- tycke till den inte längre finns.

13Senaste lydelse 2022:665.

Författningsförslag

SOU 2023:66

8 c §

Inför att samhällsvård av barn och unga upphör ska socialnämn- den informera den enskilde om rätten till insatser enligt 4 kap. 1 d §.

8 d §

När samhällsvård upphör ska socialnämnden erbjuda barn och vårdnadshavare råd och stöd för det särskilda behov som uppstår när barnet återförenas med den eller dem som har vårdnaden om barnet.

10kap.

4 §14

Uppdrag att besluta på social-

Uppdrag att besluta på social-

nämndens vägnar får ges endast

nämndens vägnar får ges endast

åt en särskild avdelning som be-

åt en särskild avdelning som be-

står av ledamöter eller ersättare i

står av ledamöter eller ersättare i

nämnden i ärenden som är en

nämnden i ärenden som är en

uppgift för nämnden enligt 6 kap.

uppgift för nämnden enligt 6 kap.

6, 8–8 b och

11 a–13 §§ denna

6, 6 d, 8–8 b och 11 a–13 §§ denna

lag, 4, 6 och 6 a §§, 11 § första

lag, 4, 6 och 6 a §§, 11 § första

och andra styckena, 13, 13 b och

och andra styckena, 11 a §, 13,

13 c §§, 14 § tredje stycket, 21,

13 b och 13 c §§, 14 § tredje

22, 24, 26, 27, 31 b, 31 d, 31 i,

stycket, 21, 22, 24, 26, 27, 31 b,

32 a, 32 b

och 43 §§ lagen

31 d, 31 i, 32 a, 32 b och 43 §§

(1990:52) med särskilda bestäm-

lagen (1990:52) med särskilda be-

melser om vård av unga samt

stämmelser om vård av unga samt

11 och 13 §§ lagen (1988:870) om

11 och 13 §§ lagen (1988:870) om

vård av missbrukare i vissa fall.

vård av missbrukare i vissa fall.

Första stycket gäller även i ärenden enligt 6 kap. 14 § om sam- tycke vägras och beslut enligt 9 kap. 3 § om att föra talan om återkrav enligt 9 kap. 1 §.

14Senaste lydelse 2022:665.

96

SOU 2023:66

Författningsförslag

11 kap.

1 b §

När en anmälan om intresse för att vara familjehem har kom- mit in till socialnämnden ska be- slut om att inleda eller inte inleda utredning om tillstånd fattas skynd- samt. Ett sådant beslut behöver inte fattas om en sådan utredning redan pågår. Nämnden ska alltid inleda utredning om någon har anmält intresse för att få tillstånd till att bli nätverkshem.

En utredning enligt första stycket ska vara slutförd senast inom sex månader.

3§15

När någon behöver vårdas i

När någon behöver vårdas i

ett hem för vård eller boende, stöd-

ett hem för vård eller boende, stöd-

boende eller familjehem ska en

boende, familjehem eller i annat

plan upprättas för den vård som

enskilt hem, ska en plan upprättas

socialnämnden avser att anordna

för den vård som socialnämnden

(vårdplan).

avser att anordna (vårdplan).

Vårdplanen ska vid denna tidpunkt, om det inte möter särskilda hinder, särskilt avse barnets långsiktiga boende. Därefter ska vård- planen revideras vid behov.

En vårdplan som gäller ett barn ska revideras senast när barnet

har varit placerat i två år.

 

För barn och unga som vårdas

För barn och unga i samhälls-

i ett hem för vård eller boende,

vård ska en plan upprättas över

stödboende eller familjehem ska

hur vården ska genomföras (ge-

en plan upprättas över hur vården

nomförandeplan).

ska genomföras (genomförande-

 

plan).

Vård- och genomförandeplanen ska även uppta åtgärder och in- satser som andra huvudmän har ansvar för.

15Senaste lydelse 2020:1260.

97

3 b §
För barn i samhällsvård ska socialnämnden snarast men senast inom en vecka från det att vården inletts, underrätta ansvarig nämnd som fullgör uppgifter enligt skol- lagen (2010:800) om att en elev som omfattas av skolplikt enligt 7 kap. skollagen har behov av ut- bildningsplats. Underrättelse behö- ver inte ske om sådan är uppen- bart obehövlig.
Socialnämnden ska också, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta rektor om behov av be- dömning enligt 3 kap. 12 k § skol- lagen.
12 kap.
11 §
Om en socialnämnd får känne- dom om något som skulle kunna föranleda återkallelse av ett till- stånd att vara familjehem, stödbo- ende eller hem för vård eller bo-
För barn och unga i samhäll- svård ska socialnämnden, om det inte är uppenbart obehövligt, i anslutning till att vård inleds under- rätta regionen om att barnet eller den unge ska erbjudas en sådan hälsoundersökning som avses i lagen (2017:209) med särskilda bestämmelser om åtgärder som av- ser hälsa för barn och unga i sam- hällsvård.

Författningsförslag

SOU 2023:66

3 a §16

Socialnämnden ska, om det inte är obehövligt, underrätta regio- nen om att ett barn eller en ung person i åldern 18–20 år, i an- slutning till att vård utanför det egna hemmet inleds, ska erbjudas en sådan hälsoundersökning som avses i lagen (2017:209) om hälso- undersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet.

16Senaste lydelse 2019:909.

98

SOU 2023:66

Författningsförslag

ende ska nämnden genast anmäla det till Inspektionen för vård och omsorg.

13kap. 12 §

Inspektionen för vård och om- sorg ska genast underrätta social- nämnden i de kommuner som har uppdrag i det familjehem som berörs av beslut om återkallelse samt be- slut om att inleda utredning om återkallelse av tillstånd enligt 6 kap. 6 g §.

16kap.

3 §17

Socialnämndens beslut får överklagas till allmän förvaltnings- domstol, om nämnden har meddelat beslut i fråga om

ansökan enligt 2 a kap. 8 §,

bistånd enligt 4 kap. 1 §,

vägran eller nedsättning av fortsatt försörjningsstöd enligt 4 kap. 5 §,

förbud eller begränsning enligt 5 kap. 2 §,

vistelse enligt 6 kap. 5 §,

medgivande enligt 6 kap. 6 §,

tillstånd enligt 6 d §,

medgivande enligt 6 kap. 12 §,

återkallelse av medgivande enligt 6 kap. 13 §,

samtycke enligt 6 kap. 14 §, eller

avgifter eller förbehållsbelopp enligt 8 kap. 4–9 §§.

Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. En förvaltningsrätt eller kammarrätt får dock förordna att dess beslut ska verkställas först sedan det har vunnit laga kraft.

På begäran av sökanden får verkställandet av beslut om bistånd enligt 4 kap. 1 § senareläggas om verkställandet sker inom ett valfri- hetssystem enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem.

17Senaste lydelse 2015:970.

99

Författningsförslag

SOU 2023:66

4 §18

Inspektionen för vård och omsorgs beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol i ärenden om

1.tillstånd enligt 7 kap. 1 §,

2.omhändertagande av personakt enligt 7 kap. 5 §,

3.föreläggande enligt 13 kap. 5 och 8 §§,

4. återkallelse av tillstånd och

4. återkallelse av tillstånd enligt

förbud enligt 13 kap. 9–11 §§, samt

6 kap. 6 g §, återkallelse av tillstånd

 

och förbud enligt 13 kap. 9–11 §§,

 

samt

5. överflyttning av ärende enligt 2 a kap. 11 §.

I fråga om överklagande av Inspektionen för vård och omsorgs beslut enligt 7 kap. 4 § gäller i tillämpliga delar 6 kap. 7–11 §§ offent- lighets- och sekretesslagen (2009:400).

Andra beslut av Inspektionen för vård och omsorg enligt denna lag får inte överklagas.

Beslut av Socialstyrelsen enligt 16 kap. 6 § andra stycket får inte överklagas.

Beslut av Inspektionen för vård och omsorg och domstol i fråga som avses i första stycket 2, 3 och 4 gäller omedelbart.

1.Denna lag träder i kraft den 1 november 2025.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden och mål om tillsyn som har inletts före ikraftträdandet.

3.Den som har tillsvidareanställning som föreståndare för stöd- boende eller hem för vård eller boende behöver uppfylla kraven i 3 kap. 3 e § senast den 1 november 2027.

4.De barn och unga under 21 år som vid ikraftträdandet får vård

iett familjehem får utan hinder av bestämmelserna i 6 kap. 6 § vårdas

idet familjehemmet även om beslut om tillstånd inte finns.

5.Familjehem och jourhem som är utredda av socialnämnd och

som har pågående placeringar av barn och unga under 21 år den 1 november 2025 ska ges tillstånd utan förnyad familjehemsutredning av socialnämnden i den kommun som har den tidigast påbörjade på- gående placeringen i hemmet.

18Senaste lydelse 2013:1146.

100

SOU 2023:66

Författningsförslag

1.6Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

dels att 26 kap. 15 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas nya paragrafer, 26 kap. 1 b och 9 e §§, och att det närmast före 26 kap. 1 b § ska införas en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 kap.

Nationellt familjehemsregister

1 b §

Sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur register enligt lagen (0000:000) om register över familjehem för barn och unga för uppgift som avser en en- skilds personliga förhållanden och som kan hänföras till den enskilde.

För uppgifter som används för ändamålen i 7 § 5 lagen om register över familjehem för barn och unga gäller dock sekretess för uppgift om en enskilds personliga förhållan- den, om det inte står klart att upp- gifterna kan röjas utan att den en- skilde eller någon närstående till den enskilde lider men.

9 e §

Sekretess enligt 1 b § hindrar inte att uppgift lämnas ut i den utsträckning som framgår av lagen (0000:000) om register över familje- hem för barn och unga.

101

Författningsförslag

SOU 2023:66

15 §1

Den tystnadsplikt som följer

Den tystnadsplikt som följer

av 1 a, 5, 13 och 14 a §§ inskrän-

av 1 a, 1 b, 5, 13 och 14 a §§ in-

ker rätten enligt 1 kap. 1 och

skränker rätten enligt 1 kap. 1 och

7 §§ tryckfrihetsförordningen och

7 §§ tryckfrihetsförordningen och

1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefri-

1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefri-

hetsgrundlagen att meddela och

hetsgrundlagen att meddela och

offentliggöra uppgifter.

offentliggöra uppgifter.

Den tystnadsplikt som följer av 1, 3, 4, 6 och 10 a §§ inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om annat än verkställigheten av beslut om omhändertagande, beslut om vård utan samtycke eller beslut om sluten ungdomsvård.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2026.

1Senaste lydelse 2022:916.

102

Med familjehemsförälder avses i denna balk den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av barnets föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om barnet samt den som i annat fall tagit emot ett barn i sitt hem på uppdrag av social- nämnden.

SOU 2023:66

Författningsförslag

1.7Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 16 § socialförsäkringsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap. 16 §1

Med familjehemsförälder avses i denna balk den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av barnets föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om barnet.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2025.

1Senaste lydelse 2010:110.

103

Författningsförslag

SOU 2023:66

1.8Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (2010:800)

dels att 3 kap. 4 a § och 29 kap. 13 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas nya paragrafer, 2 kap. 27 a §, 3 kap. 12 k §, och närmast före 3 kap. 12 k § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

27 a §

Utöver vad som anges i 27 § ska hälsobesök erbjudas vid behov i samband med att vård av barn och unga under 21 år inleds med stöd av lagen (1990:52) med sär- skilda bestämmelser om vård av unga eller när vård inleds utanför det egna hemmet med stöd av social- tjänstlagen (2001:453).

3 kap.

4 a §1

Ansvarig förskollärare eller lärare ska samråda med personal med specialpedagogisk kompetens vid

1. en särskild bedömning enligt 4 §,

2. planering av stöd som an-

2. planering av stöd som an-

ges i 5 § när det i förskoleklassen

ges i 5 § när det i förskoleklassen

eller lågstadiet upptäcks att sådant

eller lågstadiet upptäcks att sådant

stöd behöver ges i svenska, svenska

stöd behöver ges i svenska, svenska

som andraspråk eller matematik,

som andraspråk eller matematik,

och

 

3. uppföljning enligt 4 b §.

3. uppföljning enligt 4 b §, och

 

4. en särskild kunskapsbedöm-

 

ning enligt 12 k §.

Sådant samråd behöver inte genomföras om den ansvariga för- skolläraren eller läraren har specialpedagogisk kompetens.

1Senaste lydelse 2018:1098.

104

SOU 2023:66

Författningsförslag

Barn och unga i samhällsvård

12 k §

Det ska göras en särskild kun- skapsbedömning i samband med att vård av barn och unga under 21 år inleds med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestäm- melser om vård av unga eller när vård inleds utanför det egna hem- met med stöd av socialtjänstlagen (2001:453). En sådan bedömning ska också göras för dessa barn och unga i samband med att skolplik- ten inträder och vid byte av skol- enhet. Detta gäller elever i samt- liga skolformer. Bedömningen ska dokumenteras.

Om det efter en sådan bedöm- ning kan befaras att eleven inte kommer att uppfylla de betygs- kriterier eller kriterier för bedöm- ning av kunskaper som minst ska uppfyllas, ska det skyndsamt pla- neras sådant stöd som anges i 5 § eller göras en anmälan till rektorn enligt 7 §.

Det behöver inte göras någon särskild bedömning om förutsätt- ningarna i 5 eller 7 § redan är upp- fyllda. Det ska i så fall skyndsamt planeras sådant stöd som anges i

5§ eller göras en anmälan till rek- torn enligt 7 §.

105

Författningsförslag

SOU 2023:66

29kap.

13 §2

Huvudmannen för verksamhet som avses i denna lag och den som är anställd i sådan verksamhet, ska på socialnämndens initiativ i frå- gor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. I fråga om ut- lämnande av uppgifter gäller de begränsningar som följer av 14 § och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 § socialtjänst- lagen (2001:453).

Huvudmannen för verksamhet som avses i denna lag och den som är anställd i sådan verksamhet ska lämna socialnämnden alla uppgif- ter som kan vara av betydelse för att genomföra eller följa upp vård av barn och unga under 21 år som vårdas med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller som vårdas utanför det egna hemmet med stöd av social- tjänstlagen (2001:453).

1.Denna lag träder i kraft den 1 november 2025.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden och mål om tillsyn som har inletts före ikraftträdandet.

2Senaste lydelse 2010:800.

106

SOU 2023:66

Författningsförslag

1.9Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)

Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) dels att 8 kap. 10 § och 16 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas nya paragrafer, 5 kap. 8 a §, 7 kap. 10 §, 8 kap. 4 a § och 16 kap. 5 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

8 a §

De som är verksamma inom myndighet eller yrkesmässigt be- driven enskild verksamhet och full- gör uppgifter som berör barn och unga inom hälso- och sjukvården ska lämna socialnämnden alla upp- gifter som kan vara av betydelse för att genomföra eller följa upp vård av barn eller unga under 21 år som vårdas med stöd av lagen (1990:52) med särskilda be- stämmelser om vård av unga eller som vårdas utanför det egna hem- met med stöd av socialtjänstlagen (2001:453).

7kap. 10 §

Regionen ska avsätta de läkar- resurser som behövs för att erbjuda hälso- och sjukvård enligt 6 § lagen (2017:209) med särskilda bestäm- melser om åtgärder som avser hälsa för barn och unga i samhällsvård. Sådana läkarresurser ska tillhanda- hållas i de särskilda ungdomshem- men.

107

Särskilda bestämmelser om hälso- och sjukvård finns i lagen (2008:344) om hälso- och sjuk- vård åt asylsökande m.fl., lagen (2013:407) om hälso- och sjuk- vård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd och i lagen (2017:209) med särskilda bestämmelser om åtgärder som avser hälsa för barn och unga i samhällsvård.

Författningsförslag

SOU 2023:66

Resurserna bör omfatta läkare med specialistkompetens inom barn- och ungdomspsykiatri eller i all- män psykiatri och läkare med kom- petens avseende skadligt bruk och beroende.

8 kap.

4 a §

Regionen ska utöver det som anges i 3 och 4 §§ erbjuda hälso- och sjukvård åt barn och unga under 21 år som vistas inom regio- nen, som vårdas med stöd av lagen (1990:52) om särskilda bestäm- melser om vård av unga, eller som vårdas utanför det egna hemmet med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) och som omfattas av en annan regions ansvar för hälso- och sjukvård.

Den region där barnet eller den unge är bosatt svarar för kostna- derna för vård som patienten ges med stöd av första stycket.

10 §1

Särskilda bestämmelser om hälso- och sjukvård finns i lagen (2008:344) om hälso- och sjuk- vård åt asylsökande m.fl. och lagen (2013:407) om hälso- och sjuk- vård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.

1Senaste lydelse 2017:30.

108

SOU 2023:66

Författningsförslag

16kap. 3 §2

Regionen ska ingå en överenskommelse med kommunen om ett samarbete i fråga om

1.personer med psykisk funktionsnedsättning,

2.personer som missbrukar alkohol, narkotika, andra beroende- framkallande medel, läkemedel, dopningsmedel eller spel om pengar, och

3. barn och unga som vårdas

3. barn och unga som vårdas

utanför det egna hemmet.

med stöd av lagen (1990:52) med

 

särskilda bestämmelser om vård av

 

unga eller utanför det egna hem-

 

met med stöd av socialtjänstlagen

 

(2001:453).

Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa per- soner eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.

5 §

En plan i enlighet med bestäm- melserna i 4 § ska upprättas för den som vårdas vid särskilda ung- domshem med stöd av socialtjänst- lagen (2001:453) eller med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga om Statens institutionsstyrelse bedömer att den behövs för att barnet eller den unge ska få sina behov tillgodo- sedda och den enskilde samtycker till det. Regionen ska då upprätta planen tillsammans med kommu- nen och Statens institutionsstyrelse.

1.Denna lag träder i kraft den 1 november 2025.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden och mål om tillsyn som har inletts före ikraftträdandet.

2Senaste lydelse 2019:973.

109

Författningsförslag

SOU 2023:66

3.Läkarresurser ska tillhandahållas i de särskilda ungdomshemmen senast den 1 november 2026.

110

I denna lag finns bestämmelser om hälsoundersökning och hälso- och sjukvård utöver vad som föl- jer av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och tandvårdslagen (1985:125) för barn och unga under 21 år som vårdas med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestäm- melser om vård av unga eller som vårdas utanför det egna hemmet med stöd av socialtjänstlagen (2001:453).

SOU 2023:66

Författningsförslag

1.10Förslag till lag om ändring i lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2017:209) om hälsounder- sökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet

dels att nuvarande 2 § ska betecknas 9 §,

dels att rubriken till lagen samt 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas nya paragrafer, 3, 4, 5, 6, 7, 8, och 10 §§ av följande lydelse, och närmast före 1, 4, 6 och 9 §§ rubriker av

följande lydelse.

Lag med särskilda bestämmelser om åtgärder som avser hälsa för barn och unga i samhällsvård

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

Inledande bestämmelser

1 §1

Regionen ska, utöver vad som följer av hälso- och sjukvårds- lagen (2017:30) och tandvårds- lagen (1985:125), på initiativ av socialnämnden erbjuda en hälso- undersökning i anslutning till att vård utanför det egna hemmet av ett barn eller en ung person i åldern 18–20 år inleds.

2 §2

Regeringen eller den myndig-

De föreskrifter som gäller för så-

het som regeringen bestämmer får

dan vård som ges med stöd av hälso-

 

och sjukvårdslagen (2017:30) och

1Senaste lydelse 2019:975.

2Senaste lydelse 2017:209.

111

Författningsförslag

SOU 2023:66

meddela ytterligare föreskrifter om

tandvårdslagen (1985:125) ska till-

hälsoundersökningar.

lämpas även för vård som ges enligt

 

denna lag, om inte något annat

 

föreskrivs.

 

3 §

 

Med region avses i denna lag

 

även en kommun som inte ingår i

 

en region.

 

Hälsoundersökning

 

4 §

 

Den region där barnet eller

 

den unge vistas ska, utöver vad

 

som följer av hälso- och sjukvårds-

 

lagen (2017:30) och tandvårds-

 

lagen (1985:125), på initiativ av

 

socialnämnden eller Statens in-

 

stitutionsstyrelse, erbjuda en hälso-

 

undersökning i anslutning till att

 

vård enligt 1 § inleds.

 

Läkare respektive tandläkare ska

 

ansvara för hälsoundersökningen.

 

5 §

 

Statens institutionsstyrelse ska

 

underrätta regionen om behov av

 

hälsoundersökning enligt 4 § för

 

barn och unga som vårdas vid sär-

 

skilda ungdomshem om social-

 

nämnden inte har underrättat regio-

 

nen. Statens institutionsstyrelse ska

 

informera socialnämnden när så-

 

dan underrättelse lämnas.

112

SOU 2023:66

Författningsförslag

Viss hälso- och sjukvård

som tillhandahålls i särskilda ungdomshem

6 §

Barn och unga som vårdas vid särskilda ungdomshem enligt 12 § lagen (1990:52) med särskilda be- stämmelser om vård av unga ska erbjudas viss hälso- och sjukvård i de särskilda ungdomshemmen. Denna hälso- och sjukvård ska om- fatta

1.hälsofrämjande och förebyg- gande åtgärder,

2.bedömning av psykiskt och fysiskt hälsotillstånd, och

3.ordination och hantering av läkemedel.

Åtgärderna i första stycket får inte kräva andra kontakter med hälso- och sjukvården, men bör identifiera behovet av sådana kon- takter och bidra till att sådana kon- takter kommer till stånd.

7 §

För hälso- och sjukvård som avses i 6 § ansvarar Statens in- stitutionsstyrelse för att erbjuda den hälso- och sjukvård som ges av sjuk- sköterska och psykolog. Regionen ansvarar för att erbjuda hälso- och sjukvård i övrigt enligt bestäm- melser i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).

Bestämmelser om regionens an- svar att tillhandahålla läkare i sär-

113

Författningsförslag

SOU 2023:66

skilda ungdomshem finns i 7 kap. 10 § hälso- och sjukvårdslagen.

8 §

Regionen och Statens institu- tionsstyrelse ska ingå överenskom- melser om samarbete i fråga om hälso- och sjukvård och tandvård för barn och unga som är inskrivna vid särskilda ungdomshem.

Övriga bestämmelser

10 §

Regeringen får meddela före- skrifter om vårdavgifter enligt denna lag.

1.Denna lag träder i kraft den 1 november 2025.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden och mål om tillsyn som har inletts före ikraftträdandet.

114

SOU 2023:66

Författningsförslag

1.11Förslag till förordning (0000:000) om register över familjehem för barn och unga

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1 § Denna förordning tillämpas vid personuppgiftsbehandling som regleras av lagen (0000:000) om register över familjehem för barn och unga.

Förordningen är meddelad med stöd av 12 § lagen (0000:000) om register över familjehem för barn och unga i fråga om 3 § och i övrigt med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

Innehåll i register över familjehem

2 § Registret som förs med stöd av lagen om register över familje- hem för barn och unga ska innehålla sådana uppgifter om familjehem som har erhållit tillstånd av nämnden i kategorierna 6 kap. 1 a § 2–4 socialtjänstlagen (2001:453) som framgår av 4 § och av bilagan till denna förordning.

Inspektionen för vård och omsorg får meddela närmare föreskrif- ter om innehållet i registret.

Uppgiftslämnande

3 § Socialnämnden ska lämna sådana uppgifter till Inspektionen för vård och omsorg som anges i bilagan till denna förordning.

Socialnämnden ska löpande lämna uppgifter enligt första stycket och utöver det senast den 31 januari varje år kontrollera att de upp- gifter som finns i registret är aktuella och vid behov lämna aktuella uppgifter till Inspektionen för vård och omsorg.

Inspektionen för vård och omsorg får meddela ytterligare före- skrifter om socialnämndens inlämning av uppgifter till registret.

115

Författningsförslag

SOU 2023:66

Uppgifter om återkallade beslut

4 § För beslut om återkallelse av tillstånd som gallras enligt 22 § lagen (0000:000) om register över familjehem för barn och unga ska uppgifter om namn, personnummer och kommun finnas i registret.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 2026.

Bilaga

Uppgifter om familjehemsföräldrar

Personnummer

Namn

E-postadress

Postadress

Telefonnummer

Utbildning

Arbete

Tillstånd enligt kategori 6 kap. 1 a § socialtjänstlagen (2001:453)

Beslutande myndighet enligt 6 kap. 6 § socialtjänstlagen

Datum för beslut enligt 6 kap. 6 § socialtjänstlagen

Uppgift om familjehemmet är villigt att ta emot förfrågningar om att ta emot fler barn eller unga under 21 år i familjehemsvård

Kommuner som familjehemmet är öppen för att ta emot placer- ingar från

Åldersintervall som familjehemmet är öppet att ta emot placer- ingar för

Fritidsintressen

Datum för familjehemmets första familjehemsuppdrag.

Uppgifter om bostaden

Bostadens belägenhet i tätort eller landsbygd

Bostadstyp

Förekomst av eget rum till barnet eller den unge

Förekomst av djur i hemmet, antal, art.

116

SOU 2023:66

Författningsförslag

Uppgifter om personer i hemmet

Antal barn och unga under 21 år i hemmet utifrån uppdrag från socialnämnden

Antal barn och unga under 21 år i hemmet utan uppdrag från socialnämnden

Ålder på barn och unga under 21 år i hemmet

Kön för barn och unga under 21 år i hemmet.

Övrigt

Beslut om återkallelse av tillstånd

Beslut om inledd utredning av återkallelse av tillstånd.

117

Författningsförslag

SOU 2023:66

1.12Förslag till förordning om ändring i förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

Med familjehem avses i lagen

Med familjehem avses i lagen

(1993:387) om stöd och service

(1993:387) om stöd och service

till vissa funktionshindrade det-

till vissa funktionshindrade ett

samma som i 3 kap. 2 § social-

enskilt hem som på uppdrag av

tjänstförordningen (2001:937).

socialnämnden tar emot barn för

 

stadigvarande vård och fostran

 

eller vuxna för vård och omvård-

 

nad och vars verksamhet inte be-

 

drivs yrkesmässigt.

Denna förordning träder i kraft den 1 november 2025.

1Senaste lydelse 2001:938.

118

SOU 2023:66

Författningsförslag

1.13Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:1134) om belastningsregister

Härigenom föreskrivs att 11 § förordningen (1999:1134) om belast- ningsregister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §1

Uppgifter ur belastningsregistret om brott som lett till någon annan påföljd än penningböter ska lämnas ut om det begärs av

1.Justitiekanslern, i fråga om den som ansöker om ersättning enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder,

2.Högskolans avskiljandenämnd, i fråga om den som nämnden vid prövning enligt högskolelagen (1992:1434) överväger att avskilja från utbildningen,

3.Arbetsförmedlingen, för utredning i ärenden om kallelse till ny tjänstgöring av vapenfri tjänst, i fråga om den som ärendet gäller,

4.Riksbanken, i fråga om den som banken avser att anställa som bevaknings- eller transportpersonal,

5.en statlig eller kommunal myndighet som beslutar om anställ- ning av personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av utvecklingsstörda, vård av barn och ungdom eller tvångsvård av missbrukare, i fråga om den som myndigheten avser att anställa eller anlita som uppdrags- tagare,

6.Spelinspektionen, i fråga om den som omfattas av myndig- hetens prövning vid licens- och tillståndsgivning enligt spellagen (2018:1138),

7.Myndigheten för samhällsskydd och beredskap eller en kom- mun, i fråga om den som myndigheten eller kommunen lämplighets- prövar enligt 19 § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor,

8.en socialnämnd, i ärenden om

a)utseende av kontaktperson eller kontaktfamilj enligt 3 kap. 6 b § socialtjänstlagen (2001:453) för en person som inte har fyllt 21 år,

b) vårdnad om barn, barns bo-

b) vårdnad om barn, barns bo-

ende, umgänge med barn, med-

ende, umgänge med barn, med-

1Senaste lydelse 2022:1677.

119

FörfattningsförslagSOU 2023:66

givande att ta emot barn m.m. givande att ta emot barn m.m.

enligt 5 kap. 2 §, 6 kap. 6, 6 a och

enligt 5 kap. 2 §, 6 kap. 5, 6, 6 a, 6

8–10 §§ socialtjänstlagen,

d och 8–10 §§ socialtjänstlagen,

c)adoption enligt 6 kap. 12–16 §§ socialtjänstlagen,

d)åtgärder enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, eller

e)utseende av särskild handläggare enligt 9 § lagen (2020:616) om verkställighet av ungdomsövervakning,

9. Transportstyrelsen, i fråga om den som myndigheten vid lämp- lighetsprövning

a)enligt luftfartslagen (2010:500) och luftfartsförordningen (2010:770) överväger att ge certifikat eller tillstånd, eller

b)enligt 4 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg, 2 kap. 2 § järnvägsmarknadslagen (2022:365), 3 kap. 3 och 7 §§ järnvägssäkerhetslagen (2022:367) eller 4 kap. 2 och 5 §§ lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem överväger att ge tillstånd,

10. en kommunal myndighet, i ärenden om serveringstillstånd en- ligt alkohollagen (2010:1622) och i ärenden om tillstånd för försälj- ning av tobaksvaror enligt lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, i fråga om den som ärendet gäller,

11. Läkemedelsverket, i fråga om den som myndigheten överväger att ge tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2009:366) om handel med läke- medel eller lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,

12. Kronofogdemyndigheten, för utredning i ärenden enligt skuld- saneringslagen (2016:675) eller lagen (2016:676) om skuldsanering för företagare, i fråga om den som ärendet gäller,

13. Brottsoffermyndigheten, för utredning i ärenden enligt brotts- skadelagen (2014:322),

14. en överförmyndare eller överförmyndarnämnd, i ärenden där en lämplighetsprövning ska göras, i fråga om

a)den som överförmyndaren eller nämnden avser att utse eller avser att föreslå att rätten utser till förmyndare, god man eller för- valtare, eller

b)den som är förmyndare, god man eller förvaltare,

15. Inspektionen för strategiska produkter i tillståndsärenden en- ligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012 av den 14 mars 2012 om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eld-

120

SOU 2023:66

Författningsförslag

vapen och ammunition, bifogat till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (FN:s protokoll om skjutvapen), och om införande av exporttillstånd, import- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammu- nition, i fråga om den som prövningen gäller,

16.Rättsmedicinalverket, i fråga om den som myndigheten avser att anställa eller anlita som uppdragstagare i den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten, och

17.Socialstyrelsen, om uppgifterna behövs i utredning enligt lagen (2007:606) om utredningar för att förebygga vissa skador och döds- fall.

Sådana uppgifter som avses i 3 § 3–5 lagen (1998:620) om belast- ningsregister får inte lämnas till en myndighet som har rätt att få upp- gifter enligt denna paragraf. En socialnämnd och Socialstyrelsen har dock rätt till uppgift om åklagares beslut om åtalsunderlåtelse, straff- varning, kontaktförbud och förbud enligt 3 kap. 5 § lagen (2015:642) om europeisk skyddsorder.

Denna förordning träder i kraft den 1 november 2025.

121

Författningsförslag

SOU 2023:66

1.14Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:1135) om misstankeregister

Härigenom föreskrivs att 4 § förordningen (1999:1135) om miss- tankeregister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §1

Uppgift om misstanke om brott för vilket åtal har väckts, ska läm- nas om det begärs av

1.Justitiekanslern, i fråga om den som ansöker om ersättning enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder,

2.Kriminalvården, i fråga om den som myndigheten avser att an- ställa eller anlita som

a) övervakare,

b) förtroendeman enligt lagen (1991:2041) om särskild person- utredning i brottmål, m.m. eller fängelseförordningen (2010:2010), c) personutredare enligt lagen om särskild personutredning i brott-

mål, m.m.,

d) biträde enligt 6 § andra stycket lagen (1994:451) om intensiv- övervakning med elektronisk kontroll eller 33 § fängelseförordningen, e) kontrollör enligt 3 kap. 4 § förordningen (1998:642) om verk-

ställighet av frivårdspåföljder, eller

f) särskild koordinator enligt 8 § lagen (2020:616) om verkställig- het av ungdomsövervakning,

3.Kriminalvården, när uppgiften behövs för prövning av en fråga enligt fängelselagen (2010:610), häkteslagen (2010:611), lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll, lagen om särskild per- sonutredning i brottmål, m.m. eller lagen om verkställighet av ung- domsövervakning,

4.en övervakningsnämnd eller Kriminalvården, i ärenden om över- vakning, i fråga om den som ärendet gäller,

5.Riksbanken, i fråga om den som banken avser att anställa som bevaknings- eller transportpersonal,

1Senaste lydelse 2022:1738.

122

SOU 2023:66

Författningsförslag

6.en statlig eller kommunal myndighet som beslutar om anställ- ning av personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av utvecklingsstörda, vård av barn och ungdom eller tvångsvård av missbrukare, i fråga om den som myndigheten avser att anställa eller anlita som uppdrags- tagare,

7.Myndigheten för samhällsskydd och beredskap eller en kommun,

ifråga om den som myndigheten eller kommunen lämplighetsprövar enligt 19 § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor,

8.en socialnämnd, i ärenden om

a)att utse kontaktperson eller kontaktfamilj enligt 3 kap. 6 b § socialtjänstlagen (2001:453) för en person som inte har fyllt 21 år,

b) vårdnad om barn, barns bo-

b) vårdnad om barn, barns bo-

ende, umgänge med barn, med-

ende, umgänge med barn, med-

givande att ta emot barn m.m.

givande att ta emot barn m.m.

enligt 5 kap. 2 §, 6 kap. 6, 6 a och

enligt 5 kap. 2 §, 6 kap. 5, 6, 6 a,

8–10 §§ socialtjänstlagen,

6 d och 8–10 §§ socialtjänstlagen,

c)adoption enligt 6 kap. 12–16 §§ socialtjänstlagen,

d)åtgärder enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, eller

e)att utse särskild handläggare enligt 9 § lagen om verkställighet av ungdomsövervakning,

9. Transportstyrelsen, i fråga om den som myndigheten vid lämp- lighetsprövning

a)enligt luftfartslagen (2010:500) och luftfartsförordningen (2010:770) överväger att ge certifikat eller tillstånd, eller

b)enligt 4 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg, 2 kap. 2 § järnvägsmarknadslagen (2022:365), 3 kap. 3 och 7 §§ järnvägssäkerhetslagen (2022:367) eller 4 kap. 2 och 5 §§ lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem överväger att ge tillstånd, 10. Finansinspektionen, i fråga om den som myndigheten lämplig-

hetsprövar enligt

a)lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

b)lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

c)lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

d)lagen (2010:751) om betaltjänster,

e)försäkringsrörelselagen (2010:2043),

f)lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

g)lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

123

Författningsförslag

SOU 2023:66

h)lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter,

i)lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter,

j)lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag,

k)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och trans- aktionsregister, eller

l)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Euro- peiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direk- tiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012,

11. Fastighetsmäklarinspektionen, vid en redbarhets- och lämplig- hetsprövning av en fastighetsmäklare enligt fastighetsmäklarlagen (2021:516),

12. Kammarkollegiet, i fråga om den som myndigheten vid pröv- ning enligt förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare avser att auktorisera,

13. Revisorsinspektionen, i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning enligt revisorslagen (2001:883) överväger att auktorisera eller godkänna,

14. Skatteverket, för prövning av upplagshavare, skatteupplag och registrerade varumottagare enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkohol- skatt, skattebefriade förbrukare enligt lagen om skatt på energi eller lagen om alkoholskatt samt lagerhållare enligt lagen om skatt på energi, lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter eller lagen om tobaksskatt,

15. Totalförsvarets plikt- och prövningsverk och Försvarsmak- ten, i fråga om dels totalförsvarspliktiga som skrivs in eller är in- skrivna för värnplikt enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, dels de som Försvarsmakten avser att anta eller som är antagna till militär utbildning inom myndigheten,

16. Försvarsmakten, i fråga om den som myndigheten avser att anställa för tjänstgöring i internationella militära insatser,

17. Läkemedelsverket, i fråga om den som myndigheten överväger att ge tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2009:366) om handel med läke- medel eller lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,

18. Kronofogdemyndigheten, för utredning i ärenden enligt skuld- saneringslagen (2016:675) eller lagen (2016:676) om skuldsanering för företagare, i fråga om den som ärendet gäller,

124

SOU 2023:66

Författningsförslag

19.Riksgäldskontoret, i fråga om den som myndigheten överväger att betala ut ersättning till enligt lagen (1999:158) om investerar- skydd, och

20.Rättsmedicinalverket, när uppgiften behövs för prövning enligt häkteslagen av om ett besök eller elektronisk kommunikation kan tillåtas eller ska kontrolleras.

Denna förordning träder i kraft den 1 november 2025.

125

Författningsförslag

SOU 2023:66

1.15Förslag till förordning om ändring i socialtjänstförordningen (2001:937)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstförordningen (2001:937) dels att 3 kap. 19 a § ska upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 1, 2, 5, 7, 11, 12, 17, och 18 §§, 5 kap. 1 b §, 7 kap. 1 §, 7 a kap. 1 § och 8 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas nya paragrafer, 3 kap. 2 a, 5 b–d, och 6 b §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

3 kap.

1 §1

Med hem för vård eller bo-

Med hem för vård eller bo-

ende avses ett hem inom social-

ende avses ett hem inom social-

tjänsten som tar emot enskilda

tjänsten som tar emot enskilda

för vård eller behandling i för-

för vård eller behandling i för-

ening med ett boende. Om ett

ening med ett boende och som för

sådant hem drivs av ett bolag, en

barn även ger fostran. Om ett hem

förening, en samfällighet, en stif-

för vård eller boende drivs av ett

telse eller en enskild individ krävs

bolag, en förening, en samfällig-

dessutom att verksamheten be-

het, en stiftelse eller en enskild

drivs yrkesmässigt.

individ krävs dessutom att verk-

 

samheten bedrivs yrkesmässigt.

Som hem för vård eller boende räknas inte sådana särskilda bo- endeformer som avses i 5 kap. 5 § andra och tredje styckena eller 5 kap. 7 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453).

Med hem för vård eller boende avses även särskilda ungdomshem enligt 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

1Senaste lydelse 2018:1935.

126

SOU 2023:66Författningsförslag

2 §2

Med familjehem avses ett en-

Med familjehem avses ett en-

skilt hem som på uppdrag av

skilt hem som på uppdrag av

socialnämnden tar emot barn för

socialnämnden tar emot barn för

stadigvarande vård och fostran

vård och fostran eller vuxna för

eller vuxna för vård och omvård-

vård och omvårdnad och vars

nad och vars verksamhet inte be-

verksamhet inte bedrivs yrkes-

drivs yrkesmässigt.

mässigt.

 

2 a §

 

Med nätverkshem avses en per-

 

son eller en familj som är släkt

 

med eller sedan tidigare har en

 

annan relation till barnet eller den

 

unge och som får tillstånd för att

 

tillgodose det barnets eller den unges

 

behov.

 

Med allmänt familjehem avses

 

en person eller en familj som inte

 

är släkt med eller sedan tidigare

 

eller har en relation till barnet

 

eller den unge och inte omfattas av

 

särskilda krav på utbildning eller

 

tidigare erfarenhet som familjehem.

 

Med förstärkt familjehem avses

 

en person eller en familj som inte

 

är släkt med eller sedan tidigare

 

har en relation till barnet eller den

 

unge och som har lämplig utbild-

 

ning, lämplig yrkeserfarenhet eller

 

erfarenhet som familjehem för att

 

kunna ta emot barn eller unga med

 

särskilda behov.

 

Med jourhem avses en person

 

eller en familj som inte är släkt med

 

eller sedan tidigare har en relation

 

till barnet eller den unge och som

 

har lämplig utbildning, lämplig

2Senaste lydelse 2001:937.

127

Författningsförslag

SOU 2023:66

yrkeserfarenhet, erfarenhet som familjehem eller annan särskild lämplighet för att kunna ta emot barn eller unga tillfälligt och med kort varsel.

Alla familjehem kan få ersätt- ning för förlorad arbetsinkomst på hel- eller deltid under hela upp- draget om det behövs för vården av barnet eller den unge. Bestäm- melser om vilket stöd familjehem- men ska få finns i 6 kap. 6 c § socialtjänstlagen (2001:453).

5 §3

Vid varje hem för vård eller boende och vid varje stödboende ska det finnas en person med lämplig utbildning som förestår verksam- heten. Det ska också finnas sådan personal som i övrigt behövs för en ändamålsenlig verksamhet.

Vid stödboende och hem för vård eller boende som tar emot barn eller unga under 21 år får det finnas flera personer som förestår verk- samheten.

5 b §

Föreståndaren vid stödboende och hem för vård eller boende som tar emot barn och unga under 21 år ska leda det dagliga arbetet, utveckla och följa upp verksam- heten. Föreståndaren ska även utse en eller flera personer som ska sam- ordna kontakter med skola, tand- vård och hälso- och sjukvård.

3Senaste lydelse 2015:995.

128

SOU 2023:66

Författningsförslag

5 c §

Som relevant examen enligt 3 kap. 3 e § socialtjänstlagen (2001:453) för en föreståndare vid stödboende och hem för vård eller boende som tar emot barn och unga under 21 år räknas examen på minst grundnivå i högskolan som innefattar socialt arbete, social- pedagogik eller beteendevetenskap.

5 d §

Personal utöver föreståndaren i stödboende och hem för vård eller boende ska ha personlig lämplig- het för att utföra sina arbetsupp- gifter.

Personal utöver föreståndaren som ger vård, fostran eller behand- ling ska ha minst en 2-årig efter- gymnasial utbildning, i första hand med inriktning mot socialt arbete, socialpedagogik eller beteendeveten- skap om det inte finns särskilda skäl för annat.

6 b §

Statens Institutionsstyrelse ska ansvara för tillgång till psykolog för den vård som bedrivs vid sär- skilda ungdomshem med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) eller med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

129

Författningsförslag

SOU 2023:66

7 §4

Den som vårdas i ett familje-

Den som vårdas i ett familje-

hem, stödboende eller hem för

hem, stödboende eller hem för

vård eller boende och vars skol-

vård eller boende och vars skol-

plikt har upphört bör vid behov

plikt har upphört och som inte får

ges möjlighet till kompletterande

utbildning i gymnasieskolan eller

undervisning och lämplig yrkes-

anpassade gymnasieskolan bör vid

utbildning. I varje fall bör han

behov ges möjlighet till komplet-

eller hon ges möjlighet till sådan

terande utbildning. I annat fall

arbetsträning eller annan grund-

bör möjlighet ges till sådan arbets-

läggande yrkesträning som under-

träning som ökar möjligheterna till

lättar för honom eller henne att få

att få anställning eller yrkesut-

anställning eller fortsatt yrkes-

bildning.

utbildning.

 

11 §5

Inskrivning i ett annat hem för vård eller boende än sådant som drivs av Statens institutionsstyrelse och inskrivning i ett stödboende sker efter ansökan. Föreståndaren beslutar om inskrivning, om inte huvudmannen har bestämt annorlunda. Har huvudmannen bestämt en annan ordning för inskrivningen ska denne meddela Inspektionen för vård och omsorg vad som gäller.

Om huvudmannen vid stöd- boende eller hem för vård eller boende som tar emot barn eller unga upp till 21 år bestämmer att en annan person än föreståndaren beslutar om inskrivning ska denne ha samma kompetens som krävs för en ordinarie föreståndare.

Vid inskrivningsbeslutet ska det särskilt kontrolleras att hemmet eller boendet är lämpligt med hänsyn till den enskildes behov, ålder, utveckling, utbildning och personliga förhållanden i övrigt.

4Senaste lydelse 2015:995.

5Senaste lydelse 2015:995.

130

SOU 2023:66Författningsförslag

 

 

 

 

12 §6

 

Om

socialnämnden ansöker

Om socialnämnden ansöker

om inskrivning enligt 10 eller

om inskrivning enligt 10 eller av

11 §§ skall nämnden foga sin ut-

någon som är över 21 år enligt

redning i ärendet till ansökan. Om

11 §§ ska nämnden foga sin ut-

ansökan görs av någon annan skall

redning i ärendet till ansökan. Om

den som beslutar om inskrivning

ansökan görs av någon annan ska

höra socialnämnden, om det be-

den som beslutar om inskrivning

hövs.

 

 

 

 

höra socialnämnden, om det be-

 

 

 

 

 

hövs.

 

 

 

 

 

 

Om nämnden ansöker om in-

 

 

 

 

 

skrivning av någon som är under

 

 

 

 

 

21 år enligt

11 § ska nämnden

 

 

 

 

 

med beaktande av bestämmelserna

 

 

 

 

 

i offentlighets- och sekretesslagen

 

 

 

 

 

(2009:400), lämna uppgifter om

 

 

 

 

 

behov, ålder, utveckling, utbildning

 

 

 

 

 

och personliga förhållanden i övrigt

 

 

 

 

 

som är relevanta för att vid inskriv-

 

 

 

 

 

ningsbeslutet kontrollera att hem-

 

 

 

 

 

met eller boendet är lämpligt.

 

 

 

 

17 §7

 

Statens

institutionsstyrelse

Statens

institutionsstyrelse

anger vilka av de hem som avses

anger vilka av de hem som avses

i 6 kap.

3 §

socialtjänstlagen

i 6 kap. 3 § socialtjänstlagen

(2001:453) som utgör hem för

(2001:453) som utgör hem för

särskild tillsyn.

 

 

särskilt noggrann tillsyn.

 

 

 

 

18 §8

 

För den som vårdas i ett hem

För den som vårdas i ett hem

för särskild tillsyn ska det i jour-

för särskilt noggrann tillsyn ska

nalen alltid antecknas de beslut

det i journalen alltid antecknas

som fattats av Statens institu-

de beslut som fattats av Statens

tionsstyrelse enligt 11 §

första

institutionsstyrelse enligt 11 §

stycket, 15 a–17 a, 19, 20 §§ och

första stycket, 15 a–17 a, 19, 20 §§

43 § 3

lagen

(1990:52)

med

och 43 § 3 lagen (1990:52) med

6Senaste lydelse 2001:937.

7Senaste lydelse 2001:937.

8Senaste lydelse 2007:1316 .

131

Innan socialnämnden fattar beslut om tillstånd för att vara familjehem enligt 6 kap. 6 § social- tjänstlagen (2001:453) eller beslut om vistelse i familjehem enligt 5 kap. 5 § samma lag ska social- nämnden inhämta uppgifter från belastningsregistret som förs en- ligt förordningen (1999:1134) om belastningsregister och uppgifter från misstankeregistret som förs enligt förordningen (1999:1135) om misstankeregister avseende den eller dem som nämnden avser att anlita för vård av ett barn i ett familjehem.

Författningsförslag

SOU 2023:66

särskilda bestämmelser om vård av unga. Även beslut enligt 31– 32 a, 33 a–36 §§ och 45 § 4 lagen (1988:870) om vård av missbru- kare i vissa fall ska antecknas i journalen.

särskilda bestämmelser om vård av unga. Även beslut enligt 31– 32 a, 33 a–36 §§ och 45 § 4 lagen (1988:870) om vård av missbru- kare i vissa fall ska antecknas i journalen.

19 a §9

Socialnämnden ska till Inspek- tionen för vård och omsorg an- mäla beslut om att placera barn eller unga i ett familjehem eller jourhem om beslutet innebär att fler än tre barn eller unga kommer att vara placerade i familjehem- met eller jourhemmet.

5 kap.

1 b §10

Innan socialnämnden fattar beslut om vård av ett barn i ett familjehem eller jourhem enligt 6 kap. 6 § socialtjänstlagen (2001:453) ska socialnämnden inhämta uppgifter från belast- ningsregistret som förs enligt för- ordningen (1999:1134) om be- lastningsregister och uppgifter från misstankeregistret som förs enligt förordningen (1999:1135) om misstankeregister avseende den eller dem som nämnden avser att anlita för vård av ett barn i ett familjehem eller jourhem.

9Senaste lydelse 2016:516.

10Senaste lydelse 2016:516.

132

Socialstyrelsen prövar ansök- ningar om bevis om behörighet att utföra uppgifter enligt 3 kap. 3 a § andra stycket och 3 kap. 3 f § socialtjänstlagen (2001:453) för den som har en utländsk ut- bildning.

SOU 2023:66

Författningsförslag

7kap. 1 §11

Socialnämnden ska föra en för-

Socialnämnden ska senast den

teckning över de barn som enligt

31 januari varje år rapportera an-

nämndens beslut vistas i familje-

talet nätverkshem med gällande till-

hem eller efter nämndens med-

stånd till Inspektionen för vård

givande i något annat enskilt hem.

och omsorg.

Förteckningen ska föras på en sär-

 

skild blankett.

 

Inspektionen för vård och om-

Inspektionen för vård och om-

sorg får meddela föreskrifter om

sorg får meddela föreskrifter om

den särskilda blanketten.

rapporteringen.

Socialnämnden ska senast den

 

31 januari varje år ge in en kopia

 

av förteckningen till Inspektionen

 

för vård och omsorg.

 

7 a § kap.

1§12

Socialstyrelsen prövar ansök- ningar om bevis om behörighet att utföra uppgifter enligt 3 kap. 3 a § andra stycket socialtjänst- lagen (2001:453) för den som har en utländsk utbildning.

8kap. 3 §13

Socialstyrelsen får meddela

Socialstyrelsen får meddela

föreskrifter om kraven för att en

föreskrifter om kraven för att en

annan examen än socionomexa-

annan examen än socionomexa-

men ska anses relevant för ut-

men ska anses relevant för ut-

förande av uppgifter enligt 3 kap.

förande av uppgifter enligt 3 kap.

3 a § andra stycket socialtjänst-

3 a § andra stycket och 3 kap.

lagen (2001:453).

3 f § socialtjänstlagen (2001:453).

11Senaste lydelse 2013:184.

12Senaste lydelse 2014:63.

13Senaste lydelse 2014:63.

133

Författningsförslag

SOU 2023:66

1.Denna förordning träder i kraft den 1 november 2025.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden och mål om tillsyn som har inletts före ikraftträdandet.

3.Personal utöver föreståndaren som ger vård, fostran eller be- handling vid stödboende eller hem för vård eller boende och som har tillsvidareanställning behöver uppfylla kraven på utbildning i 3 kap. 5 d § senast den 1 november 2029.

134

SOU 2023:66

Författningsförslag

1.16Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens institutionsstyrelse

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens institutionsstyrelse

dels att 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas nya paragrafer, 7 a och 7 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §1

Myndigheten får utföra upp-

Myndigheten får utföra upp-

drag åt kommuner och regioner

drag åt kommuner och regioner

i samband med avgiftning av miss-

i samband med avgiftning av miss-

brukare, utslussning, eftervård

brukare, utslussning, eftervård

eller andra insatser som anknyter

eller andra insatser som anknyter

till verksamheten vid sådana hem

till verksamheten vid sådana hem

som anges i 1 §.

som anges i 1 § samt behandlings-

 

verksamhet i familj för unga under

 

21 år även om den unge inte vår-

 

dats i sådant hem.

Myndigheten får också tillhandahålla sådana varor och tjänster som produceras huvudsakligen av intagna som ett led i verksamheten vid sådana hem som anges i 1 §.

4 §2

Myndigheten ska

 

– utforma sin verksamhet så

– utforma sin verksamhet så

att den utgår från flickors och poj-

att den utgår från varje persons

kars samt kvinnors och mäns vill-

individuella villkor och behov,

kor och behov,

 

inför beslut eller andra åtgärder som kan röra barn bedöma kon- sekvenserna för barn och därvid ta särskild hänsyn till barns bästa.

Myndigheten ska i sin verksamhet utgå från ett brukarperspektiv.

1Senaste lydelse 2019:1064.

2Senaste lydelse 2008:1426.

135

Författningsförslag

SOU 2023:66

7 a §

Vid myndigheten finns en cen- tral funktion där barn och unga kan lämna klagomål på vistelsen vid de särskilda ungdomshemmen.

7 b §

Vid myndigheten finns en cen- tral funktion för myndighetens arbete med hälso- och sjukvård och för att samordna samverkan med regionerna.

Vid myndigheten finns också en central funktion för myndighetens arbete med verksamhet enligt skol- lagen (2010:800).

Denna förordning träder i kraft den 1 november 2025.

136

SOU 2023:66

Författningsförslag

1.17Förslag till förordning om ändring i förordningen (2013:176) med instruktion för Inspektionen för vård och omsorg.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2013:176) med in- struktion för Inspektionen för vård och omsorg att det ska införas en ny paragraf, 3 b §, av följande lydelse. 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

3 b §

 

Myndigheten ska tillhandahålla

 

uppgifter enligt lagen (0000:000)

 

om register över familjehem för barn

 

och unga.

Denna förordning träder i kraft den 1 november 2025.

1Tidigare 3 b § upphävd genom 2021:636.

137

Rådet för styrning med kun- skap består av myndighetscheferna för E-hälsomyndigheten, Folk- hälsomyndigheten, Forsknings- rådet för hälsa, arbetsliv och väl- färd, Inspektionen för vård och omsorg, Läkemedelsverket, Myn- digheten för delaktighet, Myn- digheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Socialstyrelsen, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, Statens institutionsstyrelse och Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket.

Författningsförslag

SOU 2023:66

1.18Förslag till förordning om ändring i förordningen (2015:155) om statlig styrning med kunskap avseende hälso- och sjukvård och socialtjänst

Härigenom föreskrivs att 6 § förordningen (2015:155) om statlig styrning med kunskap avseende hälso- och sjukvård och socialtjänst ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §1

Rådet för styrning med kun- skap består av myndighetscheferna för E-hälsomyndigheten, Folk- hälsomyndigheten, Forsknings- rådet för hälsa, arbetsliv och väl- färd, Inspektionen för vård och omsorg, Läkemedelsverket, Myn- digheten för delaktighet, Myn- digheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Socialstyrelsen, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering och Tand- vårds- och läkemedelsförmåns- verket.

Denna förordning träder i kraft den 1 november 2025.

1Senaste lydelse 2020:1201.

138

SOU 2023:66

Författningsförslag

1.19Förslag till förordning om ändring i förordningen (2015:284) med instruktion för Socialstyrelsen

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2015:284) med in- struktion för Socialstyrelsen att det ska införas en ny paragraf, 7 b § och närmast före 7 b § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

Uppgifter som rör stöd för

 

socialtjänstens arbete med

 

barn och unga

 

7 b §

 

Socialstyrelsen ska stödja vår-

 

den av barn och unga i samhäll-

 

svård samt samordna statens stöd

 

inom området till kommuner,

 

regioner och verksamheter.

 

Arbetet ska bedrivas utåtriktat

 

och verksamhetsnära med barns

 

och ungas rättigheter som grund.

Denna förordning träder i kraft den 1 november 2025.

139

Författningsförslag

SOU 2023:66

1.20Förslag till förordning om ändring i förordningen (2017:212) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet

Härmed föreskrivs att rubriken till förordningen (2017:212) om hälso- undersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet ska ha följande lydelse.

Förordning med särskilda bestämmelser om åtgärder som avser hälsa för barn och unga i samhällsvård

Denna förordning träder i kraft den 1 november 2025.

140

2 Utredningens uppdrag

Den 7 oktober 2021 gav regeringen i uppdrag åt en särskild utredare att se över och föreslå åtgärder för hur kvaliteten i vården kan öka när barn och unga placeras i familjehem, jourhem, stödboende och hem för vård eller boende (HVB), inklusive särskilda ungdomshem, med stöd av socialtjänstlagen (2001:453), förkortad SoL, och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU (se bilaga 1, 2021:84).

Samhället tar på sig ett stort ansvar när barn och unga placeras utanför sitt eget hem. Forskningen visar att de barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet har betydligt fler hälsoproblem än andra jämnåriga. Särskilt vårdbehov kopplat till psykiatriska tillstånd är mycket vanligt förekommande i målgruppen. Undersökningar visar att det också är vanligt med avbrott i skolgången. Barn och unga som växer upp i familjehem eller i HVB har kraftiga överrisker för att som vuxna drabbas av fysisk och psykisk ohälsa, hemlöshet, arbetslöshet, bristande försörjningsförmåga eller att utveckla kriminalitet. Det har under många år rapporterats om allvarliga brister i kvaliteten när barn och unga placeras i samhällets vård. Bristerna rör såväl social- nämndens handläggning som vården på institution, stödboende eller i familjehem. Våld och övergrepp är fortfarande vardag för många barn i den sociala barnavården. Det kan även handla om brister i be- mötande och kompetens.

Enligt direktiven är syftet med utredningen att säkerställa att barn och unga som placeras utanför det egna hemmet alltid ska garanteras trygghet, säkerhet och en i övrigt god vård. Utredaren ska därför bland annat lämna förslag på hur kvaliteten i vården av barn och unga som placeras utanför det egna hemmet kan säkerställas, hur stödet till barn och unga kan förbättras sedan vård utanför det egna hemmet har upphört, analysera familjehemmens förutsättningar att ge god vård och föreslå hur tillgången till fler lämpliga familjehem kan öka,

141

Utredningens uppdrag

SOU 2023:66

analysera och föreslå hur kunskapen om kvaliteten i vården kan öka lokalt och nationellt, och föreslå de åtgärder eller författningsänd- ringar som bedöms lämpliga.

Direktiven innehåller både att se över vårdkedjan som helhet, spe- cifika delar kring familjehemsvården, institutionsvården, eftervården, samt barns delaktighet och uppföljningen av vården. Nedan redo- görs i korthet för de olika delarna i uppdraget.

2.1Vårdkedjan

Med vårdkedja avses här hela kedjan av insatser när ett barn eller en ung person placeras utanför det egna hemmet. Det kan till exempel handla om socialnämndens utredning, om valet av insats, om nämn- dens bedömning av om förutsättningarna i det tilltänkta hemmet svarar mot barnets eller den unges behov, om vården under placeringstiden, om uppföljning under och efter placeringstiden samt om insatser efter avslutad placering. Det handlar även om barnets eller den unges delaktighet och möjlighet att framföra sina åsikter.

Vidare handlar det om samarbete mellan olika huvudmän för att säkerställa barnets eller den unges tillgång till hälso- och sjukvård inklusive hälsoundersökning, tandvård och skolgång. I detta samman- hang avses dock inte de moment som kan föregå en utredning, till exempel en förhandsbedömning.

Utredningen ska även särskilt analysera hur socialnämndens be- dömning av om förutsättningarna i det tilltänkta hemmet svarar mot barnets eller den unges behov kan förbättras. Samt analysera behovet av att förtydliga när socialnämnden ska överväga om vården fort- farande behövs enligt bestämmelserna i 6 kap. 8 § första stycket SoL och 13 § första stycket LVU.

När det gäller barn och ungas delaktighet ska utredningen ana- lysera vad som krävs för att säkerställa att barn och unga kommer till tals i utredningar som berör dem och undersöka om det behövs åt- gärder för att barn och unga lättare ska kunna framföra klagomål på vårdens innehåll, samt analysera hur barns och ungas synpunkter löpande ska tillvaratas i socialnämndens och SiS systematiska kvalitets- arbete.

Utredningen ska även belysa frågor som handlar om att analysera hur stödet till barn, unga och vårdnadshavare kan stärkas efter det

142

SOU 2023:66

Utredningens uppdrag

att en placering utanför det egna hemmet upphört. Utredningen ska ta ställning till hur innehållet i stödet kan utformas för att tillgodose barns och ungas behov och till hur unga kan ges praktiskt stöd och förmedlas vardagliga kunskaper i övergången till ett självständigt liv.

Utredningen ska kartlägga och analysera orsakerna till bristerna i vårdkedjan. Utreda hur kvaliteten i vårdkedjan kan säkerställas, och föreslå de åtgärder eller författningsändringar som bedöms lämpliga.

2.1.1Familjehemsvård

Utredningen ska analysera hur fler lämpliga familjehem kan tillskapas, hur stödet till familjehem under placeringstiden kan stärkas och klar- lägga om ersättningsnivån till familjehem påverkar tillgången till lämp- liga hem och se över ersättningssystemet, bland annat i förhållande till olika socialförsäkringsförmåner.

Vidare ska utredningen klarlägga om ansvarsfördelningen mellan socialnämnden och privata verksamheter med konsulentstöd behöver tydliggöras, ta ställning till om socialnämnden ska vara skyldig att fortsatt erbjuda familjehemsplacering till den som har fyllt 18 men inte 21 år och som går i skolan.

Utredningen ska även analysera behovet av och förutsättningarna för att upprätta och tillgängliggöra ett nationellt register över familje- hem och jourhem, beskriva hur ett sådant register kan användas, samt analysera behovet av och förutsättningarna för ett införande av licen- siering av familjehem och jourhem.

I övrigt ska utredningen analysera hur förutsättningarna för familje- hem att ge god vård kan förbättras och föreslå de åtgärder eller för- fattningsändringar som bedöms lämpliga.

2.1.2Institutionsvård

Utredningen ska analysera vilka åtgärder som behövs för att säker- ställa att personalen som arbetar på HVB har rätt kompetens i för- hållande till målgruppen, klargöra vad som krävs för att säkerställa att det görs en ändamålsenlig bedömning av lämpligheten vid inskriv- ning i ett HVB eller stödboende, inklusive vid inskrivning på Statens institutionsstyrelsens (SiS) särskilda ungdomshem, analysera behovet av HVB med differentierat behandlingsinnehåll, till exempel med av-

143

Utredningens uppdrag

SOU 2023:66

seende på ungdomar med kriminellt beteende, funktionsnedsättning eller allvarlig psykiatrisk problematik, undersöka vilka åtgärder som behövs för att säkerställa att alla, flickor som pojkar, liksom hbtqi- personer, upplever trygghet och får tillgång till stöd efter behov.

Utredningen ska särskilt analysera om det krävs förtydliganden i SiS hälso- och sjukvårdsuppdrag och ta ställning till om SiS bör ges möjlighet att initiera en SIP.

Utredningen ska även klargöra om det behövs åtgärder för att stärka uppföljning och systematiskt kvalitetsarbete i HVB och stöd- boende, och föreslå de åtgärder eller författningsändringar som be- döms lämpliga.

2.1.3Nationell struktur för uppföljning

Utredningen ska analysera hur det kan tillskapas en nationell struk- tur för uppföljning av kvaliteten i vården av barn och unga som placerats utanför det egna hemmet som inkluderar kvalitetsaspekter som barn och unga tycker är relevanta, analysera hur det systematiska kvalitetsarbetet i kommunerna kan stärkas, och föreslå de åtgärder eller författningsändringar som bedöms lämpliga, dock inte åtgärder eller författningsändringar som rör den individbaserade statistiken.

2.2Tillvägagångssätt

Nedan redovisas hur utredningen gått till väga för att samla in den information som ligger till grund för våra analyser, bedömningar och förslag.

Utredningen har inhämtat och utgått från synpunkter från barn och unga med erfarenheter av att vara placerade utanför det egna hemmet. I enlighet med direktiven har utredningen hållit sig infor- merad om och beaktat annat relevant arbete som pågår inom myn- digheter. Utredningen har också följt och beaktat relevanta utred- ningar och relevant lagstiftningsarbete inom Regeringskansliet.

Vidare har utredningen inhämtat synpunkter från bland annat Social- styrelsen, Inspektionen för vård och omsorg, Barnombudsmannen, Statens skolverk, Specialpedagogiska skolmyndigheten, länsstyrelserna och en mängd andra relevanta myndigheter och organisationer som till exempel Sveriges Kommuner och Regioner, Rädda barnen, Unicef,

144

SOU 2023:66

Utredningens uppdrag

Stiftelsen Allmänna Barnhuset, SoS Barnbyar, Barnrättbyrån, Mask- rosbarn, Attention, Knas Hemma och Vårdföretagarna.

Utredningen har också tagit del av erfarenheter från andra länder, framför allt Danmark och Norge som båda nyligen genomfört ett omfattande utvecklingsarbete kring barn och unga i samhällets vård.

2.2.1Utgångspunkter för uppdraget

Barnkonventionen ska vara en utgångspunkt för utredarens arbete. Utredaren ska i uppdragets alla delar beakta barns och ungas erfaren- heter. Det som bedöms vara till barnets och den unges bästa ska ligga till grund för bedömningen av de åtgärder som utredningen föreslår. Utredningen ska vidare beakta att barn och ungas förutsättningar och behov kan variera, exempelvis vid förekomst av funktionsned- sättning eller för ensamkommande barn som saknar nätverk och kan bära på trauman vilket kan innebära en särskild utsatthet.

Om utredaren under arbetets gång bedömer att det för att fullgöra uppdraget finns behov av att ta upp andra frågor än de som anges i dessa direktiv, exempelvis vad gäller insatser som kan underlätta för barn och unga att bo kvar i det egna hemmet och därigenom förebygga placeringar utanför det egna hemmet, står det utredaren fritt att göra det.

2.2.2Experter och sakkunniga

Utredningen har haft en brett sammansatt grupp med sakkunniga och experter utsedda av Regeringskansliet. Bland dessa finns företrädare för olika departement och myndigheter, forskare och Sveriges kom- muner och Regioner (SKR). För en fullständig förteckning över gruppen hänvisas till missivet. Utredningen har samlat denna grup- pering till tio heldagsmöten under utredningstiden, fått skriftliga syn- punkter under arbetets gång, samt utifrån behov haft enskilda möten med de olika experterna och deras organisationer.

145

Utredningens uppdrag

SOU 2023:66

2.2.3Referensgrupp av barnrättsorganisationer

Utredningen har haft en referensgrupp som bestått av flera represen- tanter för barnrättsorganisationer som har daglig kontakt med barn och unga som befinner sig i samhällsvård eller har nylig erfarenhet av det. Organisationerna som har ingått i referensgruppen är: Maskros- barn, Barnrättsbyrån, Attention, Knas Hemma och Barnombuds- mannen. Referensgruppen har bistått utredningen med att komma i kontakt med barn och unga och med att komma med sina egna inspel om utmaningar och behov inom samhällsvården och senare även med synpunkter kring vissa av utredningens förslag.

2.2.4Samarbete med Hälsolabb

Utredningen har genomfört vissa delar av arbetet i samarbete med Hälsolabb. Hälsolabb är en samverkan mellan Experio Lab vid Region Värmland, Sveriges kommuner och Regioner (SKR), Samhällsnytta och Centrum för Tjänsteforskning (CTF) vid Karlstads Universitet samt Linköpings Universitet.

Hälsolabb har som målsättning att stärka kommuners och regio- ners kapacitet och förmåga att arbeta användardrivet och hitta nya lösningar i gränslandet mellan olika aktörer med tjänstedesign som förhållningssätt.

Samarbetet har bestått av följande delar:

erfarenhetsdialoger genom djupintervjuer och workshops med barn och unga med egna erfarenheter av att vara i samhällets vård,

förankring av utredningens analys av barnens upplevelser med referensgruppen med barnrättsorganisationer,

workshops med bland annat medarbetare och ledningsfunktioner från socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård, polis, SiS och privata HVB kring vilka förändringar som krävs utifrån det som kommit fram i djupintervjuer och workshops.

Syftet med samarbetet har varit att utredningens förslag ska tas fram utifrån de behov som barn och unga med erfarenheter av samhälls- vård samt professionen uttrycker, samt säkerställa att förslagen har potential att göra den skillnad som behövs för barn och unga.

146

SOU 2023:66

Utredningens uppdrag

Dialog med barn och unga

Samarbetet inleddes med enskilda intervjuer och workshops med cirka 15 barn och unga som antingen befann sig i samhällets vård eller ny- ligen gjort det. De flesta hade placerats utanför hemmet på grund av omsorgssvikt i hemmet och nästan alla hade mångårig erfarenhet av flera olika placeringsformer, jourhem, familjehem, HVB, SiS och stödboende.

Syftet var att få barn och ungas erfarenheter av var de upplever att de största bristerna i vårdkedjan finns och vad de själva upplever är det viktigaste att förbättra med samhällsvården.

Dialog med professionen

Efter att ha sammanställt en analys av barn och ungas upplevelser och fått den bekräftad av barnrättsorganisationerna i referensgruppen genomfördes workshops med medarbetare från socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård, polis, SiS och privata HVB i Skåne och Värmland, samt med kommuner och regioner i Borås.

Professionsföreträdarna reflekterade över och instämde med bar- nens beskrivning, samt diskuterade i vilken grad de uppnås med nu- varande organisation och arbetssätt. Även hinder för måluppfyllel- sen identifierades. Samtalen låg till grund för att ytterligare utveckla åtgärderna som erfarenhetsdialogerna identifierat.

Dialog om förslag

När utredningen hade börjat skissa på förslag, diskuterades några av dessa vid ytterligare workshops med barn och unga, ledningsfunk- tioner i kommuner, regioner och myndigheter. Genom testet fick utredningen underlag för en bedömning av vad som kan vara genom- förbart och vad som är viktigt att reda ut i lagtext eller förarbeten för att reglerna ska kunna tillämpas. För Hälsolabbs fullständiga slutrap- port av uppdraget se bilaga 3.

147

Utredningens uppdrag

SOU 2023:66

2.2.5Inhämtning och spridning av information

Utredningen har haft en egen hemsida där allmänheten kontinuerligt har kunnat följa delar av utredningens arbete och ta kontakt med utredningen. Vidare har utredningen deltagit på konferenser och seminarium såsom till exempel Socialchefsdagarna, Almedalen, Civil Rights Defenders om våld i särskilda ungdomshem, Barnrättskon- ferens av Reform Society och SKR:s seminarium för förtroendevalda och arbetsledare i kommunerna. Sekretariatet har också deltagit i SSR:s podd, samt besökt ett antal olika nationella och regionala nät- verk, bland annat SKR:s Socialchefsnätverk, SKR:s Elevhälsonät- verk, SKR:s socialpolitiska beredning, Jourhem Syd, Stockholms stads familjevårdsnätverk, GFO – gemensam familjehemsorganisation i kommunalförbundet Västernorrland, Göteborgsregionen och Stor- Sthlms socialchefsnätverk i flera omgångar.

Utöver de kommuner som redogörs för i Hälsolabbs slutrapport (se bilaga 3) så har utredningen även träffat ett antal andra kom- muner, bland annat Stockholms stad, Falun, Karlstad, Huddinge, Helsingborg, Enköping, Borlänge, Laholm och Jönköping.

Utredningen har även träffat bland annat Länsstyrelsen, Polis- myndigheten, MFD, SPSM, Riksrevisionen, Statskontoret, Skol- inspektionen, Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten, BRIS, SOS Barn- byar, UNICEF, FACO, Famna, Fremia, Akademikerförbundet SSR, Fackförbundet Vision, Barnläkarföreningen, SFBUP, Vårdföretagarna, Svenska Vård, Funktionsrätt, Rädda Barnen, riksförbundet för För- stärkt familjehemsvård (RFF), Gryning, Cura, VOB, Humana, Sobona, Attendo, FRIAB, Nytida, Räddningsmissionen, SWEDAC, QRUT, Stella mottagningen Göteborg, Stella Stockholm, Fritt Föräldrastöd Helsingborg, Melinda Jacobs och Lilla Hjärtat vänförening med flera.

Utredningen har gjort studiebesök i Norge och träffat Bufdir, Bufetat och Stortinget, samt träffat Norges Barnevernsinstitusjons- utvalg som har i uppdrag att lämna förslag till ändringar som gör att barn i institution i Norge får bättre hjälp i oktober 2023. Utredningen har även haft möte med Socialstyrelsen i Danmark kring deras arbete med att utveckla familjehemsvården och deras Tillbudsportal. Utred- ningen har vidare gjort studiebesök på SiS-institutionerna Margrethe- lund och Rebeckahemmet, fyra olika HVB med olika målgrupper, samt haft möte med SiS-institutionen i Hässleholm.

148

SOU 2023:66

Utredningens uppdrag

Utredningen har även träffat och rådgjort bland annat med forskarna Jûrgen Degner vid Örebro universitet, Judith Lind vid Linköpings universitet, Kajsa Nolbeck och Anna Melke vid Göteborgs universitet, Viktoria Skoog vid Umeå universitet, Elisabeth Eneroth som varit verksam vid Lunds universitet, Sara Göransson som varit verksam vid Karolinska institutet, samt Marie Sallnäs, Tommy Lundström, Maria Andersson Vogel, David Pålsson, Hilma Forsman, Stefan Wiklund, Ann-Sofie Bergman och Emelie Shanks vid Stockholms universitet.

Utredningen har även träffat ett antal privatpersoner som antingen själva har tagit kontakt med utredningen för att delge sina erfaren- heter och synpunkter eller som utredningen har tagit kontakt med.

Utöver Hälsolabb så har även Birgitta Persdotter forskare vid Karlstads universitet, Manólis Nymark Consulting och Lumell Asso- ciates bistått utredningen med att ta fram underlag kring olika om- råden av utredningens uppdrag.

2.2.6Avstämning med andra utredningar och uppdrag

Under tiden som utredningen har pågått har ett antal andra utred- ningar haft i uppdrag att se på frågor som tangerat den här utred- ningens uppdrag. Utredningen har därför haft möten med ett antal andra statliga utredningar, ibland vid flera tillfällen med syfte att för- söka synkronisera dessa utredningars förslag med denna så långt det är möjligt. Dessa utredningar är:

Vikten av trygghet och kontinuitet för barn i utsatta situationer

– en översyn av reglerna i föräldrabalken (Ju 2021:11)

Samsjuklighetsutredningen (S 2020:08)

Ett trygghetssystem för alla – nytt regelverk för sjukpenning- grundande inkomst (S 2021:07)

En trygg uppväxt utan alkohol, tobak och nikotinprodukter (S 2022:14)

Effektivare tillsyn över socialtjänsten (S 2022:05)

Barns möjligheter att klaga och utkräva sina rättigheter enligt barn- konventionen (S 2022:03)

149

Utredningens uppdrag

SOU 2023:66

Narkotikautredningen (S 2022:01)

En uppväxt fri från våld (S 2021:02)

Utredningen om frihetsberövande påföljder för unga (Ju 2021:17)

Utökade befogenheter på särskilda ungdomshem och LVM-hem (Ds 2023:20)

Skydd, stöd och vård för personer som har utsatts för övergrepp vid produktion eller distribution av pornografi (A 2022:02)

Utredning om öppna insatser utan samtycke till vårdnadshavare och fler tidiga insatser till barn och unga (S 2022:D)

Socialutskottets utredning om Barnets bästa vid fortsatt vård en- ligt LVU (2022/23:SoU9).

2.3Avgränsningar i uppdraget

Även om utredningens uppdrag varit omfattande och brett så har uppdraget haft vissa begränsningar. Enligt direktiven ska utredningen inte se över förutsättningarna för vård enligt 2 och 3 §§ LVU, SiS sär- skilda befogenheter enligt 15–20 c §§ LVU, rätten för vårdnadshavare och processbehöriga barn att begära att vården ska upphöra (s.k. hemtagningsbegäran) eller förutsättningarna för barn som följer med en vårdnadshavare till ett så kallat skyddat boende. Vidare ska ut- redningen inte se över förutsättningarna för den individbaserade socialtjänststatistiken. Utredningen ska inte heller se över regelverket för anvisningar av ensamkommande barn, den statliga ersättningen för mottagandet av ensamkommande barn och unga, barnets ställföre- trädare innan en särskilt förordnad vårdnadshavare har hunnit till- sättas eller ersättningen till en särskilt förordnad vårdnadshavare. Utredaren ska slutligen inte heller lämna förslag som rör tillstånds- prövningen hos Inspektionen för vård och omsorg enligt 7 kap. SoL och 4 kap. SoF.

150

3 Bakgrund

3.1Vägen till dagens vård

Samhällets vård för barn och unga har sedan början av 1900-talet varit ett särskilt reglerat område i anslutning till annan social vård. Reglerna har motiverats med barnets, barnens eller de ungas bästa, men inne- börden av det har varierat kraftigt. Först under de senaste åren har barn och unga setts som rättighetsbärare i lagstiftningen.

Samhällets skyldigheter har utgått från ett särskilt gemensamt an- svar för barns och ungas uppväxtförhållanden. Det grundläggande ansvaret för socialt stöd är sedan länge lokalt i Sverige, men staten och landstingen har också under perioder ansvarat för delar av sam- hällets vård för barn och unga. Reglerna har varierat bland annat när det gäller förhållandet till hälso- och sjukvård, utbildning och ålders- gränserna för barn och unga. Formerna för vård utanför det egna hem- met har benämnts på olika sätt och haft olika förutsättningar, men i huvudsak har det handlat om placering i en annan familj eller i en grupp barn och unga som vårdas i en institution.

Flera förhållanden och faktorer har legat bakom de förändringar som lett fram till dagens samhällsvård för barn och unga. Det gäller bland annat socioekonomiska förhållanden på samhällsnivå, ideolo- giska uppfattningar om samhällets ansvar, professionella uppfatt- ningar om hur socialt arbete ska bedrivas samt kunskap om barns och ungas önskemål, behov och samhällsvårdens betydelse för dem. Under 2000-talet har barnets rättigheter varit en viktig drivkraft bakom förändringar inom området.

151

Bakgrund

SOU 2023:66

3.1.1Äldre barnavårdslagar

Ingripanden till skydd och stöd för barn och unga har gjorts sedan länge i Sverige. Redan under medeltiden fanns det kloster och andra inrättningar som var inriktade på barnavård.1 Senare blev barn utan vårdnadshavare eller med föräldrar som saknade försörjning en mål- grupp för den offentliga fattigvården. Fattigvården kunde också in- gripa om föräldrar med försörjning åsidosatte vården om sina barn. Se 6 § fattigvårdsförordningen (1847:23) och 6 § fattigvårdsförord- ningen (1853:39).

Bakom det offentligas intresse fanns motiv som blandade barm- härtighet med samhällsdisciplin, nyttotänkande och en insikt om att de yngsta barnen krävde särskild vård. I en förordning från 1700- talet beskrevs ”späda barn” som en särskilt skyddsvärd grupp efter- som de inte själva kunde ”gå ett steg till sin räddning” eller klaga sin nöd. Samtidigt fanns hoppet att dessa barn med tiden skulle kunna bli nyttiga samhällsmedlemmar och därför ha rätt till ”ömmare vård, än alla andra nödlidande”.2

Förordningen byggde vidare på tidigare försök att differentiera insatserna för barn. Från början av 1600-talet drev statsmakten tan- ken att fattiga barn skulle vårdas i särskilda barnhus i stället för att ”löpa på gatan” eller blandas med vuxna som behövde fattigvård. Barn- husen var även en sorts arbetshus som höll föräldralösa barn borta från tiggeri. I slutet av 1700-talet bytte statsmakten inriktning och rekommenderade att barn skulle få en fosterfamilj i stället för att växa upp på barnhem. I praktiken innebar det ofta att barn i fattiga familjer utackorderas till fosterfamiljer med små resurser och behov av förstärkning i lantbruket.3 Barnhus och barnhem fanns samtidigt kvar långt fram i tiden.

Mot slutet av 1800-talet identifierade staten ytterligare en grupp barn och unga för sitt samhällsansvar: de som utgjorde en möjlig fara för sig själva och andra. Särskilda uppfostringsanstalter hade inrättats lokalt för den gruppen tidigare under seklet, men på riksnivå ökade

1Lundström, T. (1993). Tvångsomhändertagande av barn: en studie av lagarna, professionerna och praktiken under 1900-talet. Rapport i socialt arbete s. 6; Persson, B. (1989). Vart tredje spädbarn dog. I Forskning och framsteg 1 s. 5–10.

2Berättelse til riksens högloflige ständer om den förordnade barnhus- och hospitals-deputationens giöromål, sedan sidsta riksdagen (1761) s. 27 och Utdrag utur alle ifrån den 7. decemb. 1718./1791 utkomne publique handlingar. Red. Reinhold Gustaf Modée. 7 (1766) s. 5592. Se även Alexandersson, P. (2018). Socialtjänstens värdegrunder. Etik i förarbeten och lagar om fattigvård, socialvård och socialtjänst, Ersta Sköndal Bräcke högskola, s. 25 ff.

3Persson 1989 s. 5.

152

SOU 2023:66

Bakgrund

intresset när allt fler fattiga flyttade in till de snabbt växande städerna. En statlig kommitté pekade 1899 på att det både behövdes ingripan- den mot de ”vanartiga” barnen och förebyggande åtgärder för de barn som visade tecken på ”sedlig förvildning”. Oron gällde i första hand arbetarklassens barn som behövde ”tillrättaföras” i nya skyddshem, gärna i lantlig miljö på avstånd från städerna.4

1902 års lagar

Uppdelningen mellan olika grupper av barn och unga låg till grund för de första särskilda lagarna om barn- och ungdomsvården, lagen (1902:67) angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn och lagen (1902:63) om fosterbarns vård.

Enligt den förra lagen fick samhället rätt att omhänderta vanartade eller försummade barn under 15 år mot föräldrarnas vilja. Reformen lade fast principen om samhällets skyldighet att tillförsäkra och bar- nets rätt att få uppfostran och vård.5 Mycket talar ändå för att syftet med lagen främst var att förebygga framtida brottslighet och inte att skydda barnen från missförhållanden i hemmet.6 Den senare lagen innebar att fosterhemsplacerade barn under sju år som vårdades mot ersättning skulle få ett visst skydd av samhället. Utackorderade barn över sju år var dock utan skydd och tillsynen av lagens efterlevnad var bristfällig.7 Det kan tilläggas att fosterbarnsvården vid förra sekel- skiftet var en betydande verksamhet som enligt en officiell beräkning omfattade 36 000 barn i ett land med mindre än hälften av Sveriges nuvarande befolkning.8 Den bedömningen kan ha varit i underkant.9

Samtidigt behöll fattigvården sitt ansvar för barn som växte upp i familjer som saknade försörjning. Gränsen för minderåriga sattes vid 15 år i 1871 års fattigvårdsförordning och vid 16 år i 1918 års fattig- vårdslag. Se 1 § fattigvårdsförordningen (1871:33) och 1 § fattigvårds- lagen (1918:422).

Samhällets ansvar för vården av barn och unga var delat. Den lokala nivån med socknar eller kommuner svarade för den grund-

4Betänkande ock Förslag afgifna af den af Kongl. Maj:t den 16 Oktober 1896 tillsatta komitén för utredning af frågan om åtgärder för beredande af lämplig uppfostran dels åt minderåriga förbrytare dels ock åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn s. 85 ff.

5Prop. 1902:30.

6Se bl.a. prop. 1902:30 s. 57 ff., och Lundström 1993 s. 50 ff.

7Prop. 1979/80:1 Del A s. 93 och Lundström 1993 s. 53 f.

8Prop. 1902:56 s. 24.

9Riving, C. (2008). Änglamakerskan från Helsingborg, i Skandia 2008 s. 76.

153

Bakgrund

SOU 2023:66

läggande fattigvården medan staten drev en del av de äldre barnhem- men och landstingen fick ansvaret för de nya skyddshemmen.

1924 års barnavårdslag

Efter drygt två decennier ersattes 1902 års lagar med den samlade svenska lagen (1924:361) om samhällets barnavård. De tidigare lagarna kritiserades för att vara ”en död bokstav” och sakna verklig betydelse.10 Lagen tillkom mot bakgrund av demokratiseringen av Sverige och ett ökat intresse för sociala frågor. Samtidigt återkom föreningen av humanitära argument och hänvisningar till samhällsordningen och samhällsnyttan. I lagens förarbeten beskrivs barnavården som ”ett arbete för framtiden, ett arbete för nationens höjande fysiskt, sedligt och intellektuellt, ett arbete, som visserligen drager kostnader, men dock – om saken ses ur en vidare synpunkt, med blicken fäst även på

morgondagen – är ekonomiskt lönande”.11

I den nya lagen fortsatte insatser för ”de sjuka och de värnlösa barnen” att skiljas från insatser för ”vanartade barn”. En nyhet var att den första gruppen tydligt omfattade barn som misshandlades i hemmet (22 §).

Termen samhällsvård infördes för hjälp åt fattiga, handikappade, övergivna och föräldralösa barn under 16 år (29 §).12 I första hand skulle så kallade förebyggande åtgärder tillgripas. Dessa bestod av förmaning till föräldrarna, varning till barnet, aga eller anlitande av anstalt som ett komplement till hemuppfostran (24 §). Om detta inte hjälpte kunde barnet omhändertas med föräldrarnas samtycke och utackorderas till ett annat enskilt hem eller överlämnas till barnhem för stadigvarande vård. Tillfälliga omhändertaganden kunde göras i så kallade upptagningshem, där också spädbarn kunde överlämnas till- sammans med sina mödrar.

Omhändertaganden av ”vanartade barn” kallades skyddsuppfost- ran och kunde genomföras med eller mot föräldrarnas vilja. Syftet var att ge barnet skydd mot skadligt inflytande i barnens omgivning eller

10Referat från Fattigvårdsförbundets ungdomsvårdskonferens i Dagens Nyheter, Aftonbladet och Svenska Dagbladet 1918-10-12 via Kungliga biblioteket, Svenska Dagstidningar: https://tidningar.kb.se/?q=%22en%20d%C3%B6d%20bokstav%22&from=1918-10- 01&to=1918-10-31 (hämtad 2023-08-01).

11Prop. 1924:150 s. 39.

12Prop. 1924:150 s. 113.

154

SOU 2023:66

Bakgrund

mot ”utvecklandet av deras egna dåliga böjelser” (22–28 §§).13 För dessa barn var skyddshem huvudalternativet, men de kunde också överlämnas till ett enskilt hem eller ett barnhem.

Varje kommun skulle ha en barnavårdsnämnd som tog över de uppgifter som legat på fattigvården. Nämnden kunde ingripa när barnet inte vårdades eller försörjdes. Den kunde också ingripa om barnet var utsatt för misshandel eller vanvård eller när det förekom brister i barnets uppfostran.

Skyddshemmen var i första hand ett ansvar för landstingen, men staten ansvarade för att det också fanns skyddshem för barn som till följd av ålder eller ”vanartens beskaffenhet” inte kunde vårdas i van- ligt skyddshem. Vidare ansvarade staten för särskilda skyddshem för barn med ”kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller annan kropps- lig eller andlig brist eller svaghet” (43 §). Se vidare nedan om ansvar för utbildning och hälsa.

1924 års barnavårdslag tillämpades inledningsvis för barn upp till

18 år. Vad gällde unga i högre ålder fanns möjlighet till ingripande vid asocial livsföring enlig lagen (1885:27) angående lösdrivares be- handling (lösdrivarelagen). År 1934 fördes även gruppen unga i åld- rarna 18–21 år över från lösdrivarelagen till barnavårdslagen, som då också kompletterades med en avdelning om ungdomsskydd. Samtidigt ändrades lagens titel till lagen (1934:204) om samhällets barnavård och ungdomsskydd.

När åldersgruppen utvidgades blev staten ansvarig också för att in- rätta särskilda skyddshem för den nya gruppen unga i åldern 18–21 år. Ytterligare ett par år senare fick staten ansvaret för alla skyddshem genom stadgan (1937:860) för skyddshem. Genom en ny stadga (1946:582) kom skyddshemmen att benämnas skolor tillhörande barn- och ungdomsvården.

1960 års barnavårdslag

En ny lag (1960:97) om samhällets vård av barn och ungdom trädde

ikraft den 1 januari 1961. Den nya lagen byggde i stora delar på 1924 års lag, men var påverkad av modernare tankar om förebyggande insat- ser och rättssäkerhet för enskilda.14

13Prop. 1924:150 s. 112.

14Prop. 1960:10 s. 59 f.

155

Bakgrund

SOU 2023:66

Barnavårdsnämndens åtgärder enligt denna lag utgjordes i princip av allmänt förebyggande arbete, individuellt förebyggande arbete och omhändertagande för vård.15 Lagen hade vissa auktoritära inslag och innehöll regler som syftade till att skydda samhället från asociala unga personer. Exempelvis kunde ungdomar omhändertas för utred- ning för att man ville förhindra brottslig eller skadlig verksamhet (30 §). Polismyndigheten fick också ökade möjligheter att ta en ”asocial ungdom” i tillfälligt förvar (33 §).

Nämndens åtgärder fortsatte att gälla två situationer där barns hälsa och utveckling riskerades på grund av brister i hemmiljö och situationer där barn och unga själva utsatte sin hälsa och utveckling för risker. Samhällets ansvar att ingripa vid brister i hemmiljön vid- gades till att omfatta barn som inte fyllt 18 år (25 §). Insatser på grund av problem med barnets eller den unges beteende kunde göras till 21-årsdagen.16

Samtidigt infördes benämningen ”samhällsvård” för alla omhän- dertaganden oavsett orsak. Enskilda hade svårt att förstå vad som menades med de olika samhällsinsatserna och att det hade uppkom- mit negativa ”vanföreställningar” om vad skyddsuppfostran innebar. Dessutom ansågs en tydlig uppdelning mellan uppfostran och vård sakna tillräcklig verklighetsgrund. Barn och unga som omhändertagits för skyddsuppfostran behövde vård i minst lika stor utsträckning som andra omhändertagna barn och unga.17

Samhällsvård i enskilt hem kallades fosterbarnsvård och kunde användas för barn under 16 år. Utöver det kunde barn under 18 år vårdas i så kallade barnavårdsanstalter, där barnhem ingick. Barnhem- men kunde i sin tur ha olika inriktningar och vara exempelvis späd- barnshem, mödrahem, upptagningshem eller specialhem. Med stöd av lagen kunde unga som inte fyllt 21 år också skrivas in i ungdoms- vårdsskolor. Lagen gav vård i enskilt hem principiellt företräde fram- för vård i anstalt (36 §).

De förebyggande åtgärderna byggdes ut och omfattade råd och stöd, förmaning och varning, föreskrifter rörande den unges levnads-

15Se vidare Hollander, A. (1985). Omhändertagande av barn. En studie av barnavårdsmål vid förvaltningsdomstolarna åren 1974, 1977 och 1982. Umeå universitet, Rättsvetenskapliga Institu- tionen, s. 100 ff.

16Myndighetsåldern var 21 år fram den 1 juli 1969, när den sänktes till 20 år. Den 1 juni 1974 sänktes myndighetsåldern till 18 år.

17Prop. 1960:10 s. 126 och 139 f.

156

SOU 2023:66

Bakgrund

förhållanden samt övervakning (26 §). Om åtgärderna inte hade någon effekt kunde den unge omhändertas för vård (29 §).

Kommunerna fortsatte att ha ett grundläggande ansvar för barn- och ungdomsvården genom barn- och ungdomsvårdsnämnderna. Landstingens grundläggande ansvar för att inrätta och driva barna- vårdsanstalter kvarstod. Likaså behöll staten ansvaret för de tidigare skyddshemmen som nu kallades ungdomsvårdsskolor.

Hälsa och utbildning

I de äldre lagarna hörde sociala insatser för barn och unga på flera sätt direkt samman med utbildning och hälsa.

1800-talets fattigvårdslagar angav att barn i likhet med andra ”fattig- hjon” förväntades bidra till försörjningen efter förmåga, men också att de skulle få undervisning och uppfostran genom fattigvårdens försorg (se 6 § i 1847 års fattigvårdsförordning och 6 § i 1853 års fattigvårdsförordning). Ännu i 1960 års barnavårdslag var utbildning en viktig fråga. Den som omhändertagits för samhällsvård skulle få god vård och fostran samt den utbildning efter sina personliga förut- sättningar och övriga omständigheter (35 §).

En särskild koppling till utbildning fanns genom institutioner för barn och unga som var omhändertagna till följd av problem med det egna beteendet. Enligt lagen från 1902 om uppfostran av vanartade och i sedligt avseende försummade barn var de ett ansvar för skoldistrik- ten snarare än för fattigvården (2 §). Senare kallades institutionerna för skolor inom barn- och ungdomsvården samt ungdomsvårdssko- lor. De inskrivna barnen och ungdomarna beskrevs även i lagstift- ningen som elever.

I den andra lagen från 1902, om fosterbarns vård, lyftes hälsovårds- nämndens ansvar fram. Bakom lagen fanns rapporter om sanitära miss- förhållanden hos fosterbarnsvården och beräkningar som visade att dödligheten var mycket hög bland fosterbarn.18 Hälsovårdsnämnden skulle ägna särskild omsorg om barnen till skydd för deras hälsa och liv (2 §). Medicinalstyrelsen skulle ge råd och anvisningar åt nämn- derna och åt dem som utövar fosterbarnsvård (4 §). Det angavs tyd- ligt att fostraren, det vill säga fosterföräldern, ansvarade för att bar- net fick den vård som behövdes om barnet blev sjukt (6 §).

18Prop. 1902:56 s. 15 f. och 24.

157

Bakgrund

SOU 2023:66

Hälsofrågor uppmärksammades även i lagen om uppfostran av vanartade och i sedligt avseende försummade barn. I den lagen fanns ett krav på läkarbedömning vid omhändertaganden av barn, som sedan återkommit i lagstiftningen, nu genom 32 § LVU. Läkares ytt- randen skulle inhämtas om det fanns anledning anta att barnets van- art berodde på sjuklighet till kropp eller själ (6 §).

Både utbildning och hälsa betonades som delar av barnavården i 1924 års lag. Där framgick att de nya barnavårdsnämnderna skulle bestå av bland annat en lärare eller folkskoleinspektör samt en stads- eller provinsialläkare (3 §). Risker för liv och hälsa hörde nu till skälen för omhändertagande för skyddsuppfostran (22 §) medan andra barn kunde omhändertas för vård till följd av ”kropps- eller sinnes- sjukdom, vanförhet eller annan kroppslig eller andlig brist” som för- äldrarna inte gav tillräckligt med vård och stöd för (29 §). Som fram- går ovan fanns det i 1924 års lag också ett uppdrag till staten att driva institutioner för barn med sociala och medicinska vårdbehov.

I 1960 års barnavårdslag hade kravet på pedagogisk och medi- cinsk kompetens i barnavårdsnämnden tagits bort, men det framgick att nämnden på olika sätt skulle arbeta med frågor om utbildning och hälsa. Omhändertaganden vid brister i barnets hemmiljö skulle göras när någon under 18 år misshandlades i hemmet eller behandlades på annat sätt där så att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa utsattes för fara, eller om barnets utveckling äventyrades på grund av föräld- rarnas eller annan fostrares olämplighet eller brister som fostrare (25 §). Vid alla omhändertaganden skulle det finnas ett läkarintyg avseende barnet eller den unge om det inte fanns särskilda skäl emot det. Detsamma gällde vid lagens motsvarighet till flyttningsförbud (16 §). I det allmänna kravet på god vård (35 §) låg också att foster- barn skulle få särskild vård för sjukdom, ”lyte” och liknande.19

I anslutning till den nya lagen beslutades om en ny stadga (1960:728) för ungdomsvårdsskolor. Där kvarstod kravet på tillgång till psykiatriskt särskilt skolad läkare, men de syften som tidigare an- getts togs bort. I stället angavs tydligare syften med tillgången till annan läkare till att övervaka elevernas hälsotillstånd, meddela sjuk- vård åt elever vid behov samt utöva tillsyn av de hygieniska anord- ningarna vid skolan. Vidare krävdes också tillgång till särskild sjuk- sköterska, distriktssköterska eller skolsköterska inom det obligatoriska skolväsendet (16–17 §§). Kraven på tillgång till hälso- och sjukvård

19Prop. 1960:10 s. 322.

158

SOU 2023:66

Bakgrund

formulerades så att den psykiatriska vården kom i förgrunden: ”Sär- skild uppmärksamhet skall ägnas åt att elev som är i behov därav erhåller psykiatrisk vård och behandling samt annan sjukvård” (38 §).

3.1.2Nuvarande lagar

Införandet av socialtjänstlagen och LVU

År 1980 antogs socialtjänstlagen (1980:620), SoL. Den trädde i kraft år 1982. De verksamheter och åtgärder som tidigare reglerats i lagarna om barnavård, nykterhetsvård och socialvård fördes nu samman i en gemensam lag och med den gemensamma benämningen ”social- tjänst”.20

Till skillnad mot de gamla vårdlagarna fick SoL i stora delar karak- tären av en målinriktad ramlag. Syftet med detta var att socialtjänsten skulle ha utrymme för olika insatser utifrån en helhetssyn.21 Huvud- ansvaret för socialtjänsten skulle placeras på endast en nämnd, social- nämnden, som ersatte de tidigare barnavårds-, nykterhets- och social- nämnderna. Helhetssyn blev ett centralt begrepp för hela socialtjänstens arbete. Andra viktiga begrepp och grundläggande principer var bland annat frivillighet, självbestämmande, normalisering och valfrihet.22

Socialtjänsten skulle med den nya lagen vara en serviceinriktad samhällstjänst, ha en erbjudande hållning och visa respekt för den en- skilda människans integritet. Principerna om frivillighet och själv- bestämmande användes för att markera uppbrottet från den gamla lagstiftningen.23

Socialtjänstlagen kom inte heller att innehålla några bestämmelser om vård utan samtycke. I stället reglerades tvingande insatser i två fri- stående lagar, lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).24

1980 års lagstiftning vidgade ytterligare samhällets ansvar för barn och unga. I lagen preciserades inte närmare vad nämnden skulle göra eller vilka åtgärder man kunde vidta. Enligt Socialutredningens slut- betänkande var det viktigt att lagtexten möjliggjorde flexibla lös-

20Jfr prop. 1979/80:1 Del A s. 121.

21Prop. 1979/80:1 Del A s. 121 ff., SOU 1977:40 s. 65 ff. och SOU 1999:97 s. 74.

22Prop. 1979/80:1 Del A s. 124 ff.

23Prop. 1979/80:1 Del A s. 116 ff. och SOU 1999/97 s. 74.

24Prop. 1979/80:1 Del A s. 121 ff., prop. 1979/80:1 Del C s. 8 f. och SOU 1999:97 s. 74.

159

Bakgrund

SOU 2023:66

ningar och det var därför angeläget att inte låta åtgärdssystemet ”stelna i en given form”.25 Frivillighet och samtycke från den enskilde var avgörande. Det yttersta ansvaret för barnen lades dock på samhället och det betonades att barnen alltid måste få det skydd som de be- hövde.26

Formerna för heldygnsvård utanför det egna hemmet gjordes också om. Fosterbarnsvården ersattes med familjehemsvård och de olika institutioner som fanns samlades under den nya benämningen hem för vård eller boende, HVB. Båda dessa nya placeringsformer utfor- mades för att vara generella oavsett orsaken till vårdbehovet och oav- sett om vården avsåg ett barn eller en vuxen person. Benämningen ”samhällsvård”, som var knuten till barn- och ungdomsvården, ut- mönstrades ur lagen.

Som framgått ovan medförde SoL:s principer om frivillighet och samtycke att de tvingande reglerna beträffande barn och unga kom att samlas i en särskild lag, LVU, vilken utformades som en undan- tagslag i förhållande till SoL. En förutsättning för att över huvud taget kunna tillämpa LVU var därför att det inte gick att få samtycke till den vård som i det aktuella fallet ansågs nödvändig för den unge (1 § LVU). Det ställdes dock inte något krav på att frivilliga insatser först prövats.27

I LVU kvarstod de båda orsaker som tidigare varit grundläggande för samhällets ansvar för barn och unga, men nu beskrivna som vård i två huvudfall. Dessa huvudfall var (1) om brister i omsorgen om den unge eller något annat förhållande i hemmet medförde fara för hans eller hennes utveckling eller (2) om den unge utsatte sin hälsa eller utveckling för allvarlig fara genom missbruk eller något därmed jämförbart beteende (1 § LVU). I förarbetena poängterades att ett omhändertagande var möjligt endast om det förelåg ett sådant i lagen angivet vårdbehovet hos barnet.28

25Jfr SOU 1977:40 s. 169 och 182 f.

26Prop. 1979/80:1 Del A, s. 124 ff. och Hollander 1985, s. 165 ff.

27Prop. 1979/80:1 Del A, s. 580 ff.

28SOU 1977:40 s. 390 f. och prop. 1979/80:1 Del A s. 499 f

160

SOU 2023:66

Bakgrund

Hälsa och utbildning

Med SoL och LVU försvann flera av de tidigare formella eller direkta kopplingarna till utbildning och hälsa. Socialtjänsten blev en ny, samlad samhällssektor med ansvar för sociala insatser medan skolan och hälso- och sjukvården blev egna sektorer med samlade lagar.29 Placerade barn och unga skulle få tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård på samma villkor som andra barn och unga enligt den så kallade normaliseringsprincipen. Fortfarande hör allvarliga risker för barnets eller den unges hälsa till skälen för omhändertagande, nu gällde det vid alla omhändertaganden med stöd av LVU (2–3 §§ LVU).

Regler om samverkan mellan socialnämnden och andra samhälls- organ togs in i SoL, men socialtjänsten fick inga nya styrmedel eller verktyg för att bidra till eller säkerställa god hälsa och utbildning för placerade barn och unga. Till socialnämndens uppgifter för barn som vårdas utanför hemmet hör att verka för att de får lämplig utbildning och den hälso- och sjukvård som de behöver. (nu i 6 kap. 7 §) Bar- nets eller den unges hälsa och skolgång hör också till det som särskilt ska uppmärksammas när socialnämnden fullgör sin skyldighet att noga följa vården. (nu i 6 kap. 7 b §)

Till förändringarna med SoL hörde att ungdomsvårdsskolorna kallades hem för särskilt noggrann tillsyn och var en del av HVB. De tidigare kraven på tillgång till läkare med olika inriktningar vid ung- domsvårdsskolorna ersattes med ett mer allmänt hållet krav på till- gång till läkare vid hem för särskilt noggrann tillsyn (11 § social- tjänstförordningen, [1981:750]). Kravet på tillgång till sjuksköterska vid dessa hem togs bort medan en bestämmelse om att hemmen bör ha tillgång till psykolog infördes.

Senare ändringar

Utvecklingen efter införandet av SoL och LVU beskrivs i de följande kapitlen. Båda lagarna har reviderats och kompletterats, bland annat utifrån erfarenheter av vanvård av barn och unga (se nästa avsnitt). En ny LVU trädde i kraft 1990 och en ny SoL 2001. Grunderna för

29Den första samlade hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) infördes vid samma tid som SoL. En samlad lag inom skolområdet hade införts ett par decennier tidigare (se 1962:319) och ersattes av en ny lag (1985:1100) under 1980-talet.

161

Bakgrund

SOU 2023:66

den sociala heldygnsvården för barn och unga har dock inte ändrats sedan SoL och LVU först infördes.

Sedan 1990-talet har barnrättsperspektivet stärkts i den sociala heldygnsvården som en del av arbetet utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter. I de äldre lagarna ansågs omhändertaganden och andra ingripanden från samhället främst röra föräldrarnas integritet, bestämmanderätt över barnet och rättssäkerhet, åtminstone före 15 års ålder.30

Under 1990-talet förtydligades gränsen mellan familjehem och HVB. Vidare tog staten på nytt ansvar för de tidigare skyddshemmen och ungdomsvårdsskolorna, som nu kallades särskilda ungdomshem och blev en del av verksamheten vid Statens institutionsstyrelse, SiS. År 2016 infördes stödboende som ny placeringsform.

3.1.3Vanvård, upprättelse och nya åtgärder

I början av 2000-talet uppmärksammades att samhällets vård för barn och unga under långt tid varit förenat med vanvård. Flera vuxna som tidigare utsattes för vanvård framträdde i medierna och bildade föreningar. En statlig utredning, Vanvårdsutredningen, arbetade under mer än fem år med att kartlägga, beskriva och analyser brister i tidigare svensk barn- och ungdomsvård. Utredningen genomförde 866 inter- vjuer med personer som varit utsatta för övergrepp och allvarlig för- summelse under perioden 1922–2003. Det som intervjupersonerna berättat om hade oftast varit förbjudet i lagar eller andra regler när vanvården pågick.

Intervjuerna visade att två tredjedelar av kommunerna placerade barn som blivit vanvårdade och att alla placeringsformer var berörda. Av de 866 intervjupersonerna hade 798 varit placerade i fosterhem, 665 i institution och 213 i andra placeringar. Vanvården hade tagit sig flera uttryck. Utredningen skilde på fysiska/emotionella övergrepp, sexuella övergrepp och försummelse.

I Vanvårdsutredningen slutrapport lyfts intervjupersonernas berät- telser fram genom fallbeskrivningar som bygger på intervjuer, domar och journaler samt levnadsbeskrivningar som är skrivna av intervju- personerna själva och som återges i sin helhet. Dessutom uppmärk-

30Prop. 1924:150 s. 114; SOU 1956:61 s. 130 och 404 och Mattsson, T. (2002). Barnet och rätts- processen – rättssäkerhet, integritetsskydd och autonomi i samband med beslut om tvångsvård s. 46 f.

162

SOU 2023:66

Bakgrund

sammas hur det vuxna livet blev för intervjupersonerna. Det handlar om arbete, utbildning och familjeliv, men också om sjukdom, miss- bruk, kriminalitet, tilltron till myndigheter och inte minst den egna självuppfattningen. Vanvårdsutredningen drar slutsatsen att den van- vård som intervjupersonerna utsattes för, då samhället bar ansvaret för dem, i hög grad begränsade möjligheterna till en framtida livs- kvalitet.31

Efter förslag från en annan utredning, Upprättelseutredningen, erkände staten officiellt det som hänt och bad de drabbade om ursäkt. Det skedde vid ceremoni hösten 2011 där företrädare för kungahuset, riksdagen, regeringen och flera myndigheter deltog. De som utsatts kunde också ansöka om kompensation hos den statliga Ersättnings- nämnden som arbetade 2013–2016. Dessa åtgärder avgränsades till övergrepp och allvarliga försummelser i barn- och ungdomsvården mellan 1920 och 1980.

Upprättelseutredningen framhöll att det som kommit fram i Van- vårdsutredningens intervjuer inte ger en generellt giltig bild för sam- hällsvården som helhet, vilket inte heller varit den utredningens upp- drag. Detta faktum minskar dock inte på något sätt lidandet för de barn som i stället utsatts för övergrepp, hårdhet och förnedring. Vidare konstaterade Upprättelseutredningen att samhällsvården utan tvekan förbättrats över tid samtidigt som skillnaderna i ambitionsnivå mellan kommunerna fortfarande var orimligt stora och det fanns generella brister inom flera områden. Upprättelseutredningen genomförde en egen kartläggning som visade att övergrepp och allvarliga försum- melser fortfarande förekom i samhällets vård för barn och unga.32

Under den tid som Vanvårdsutredningen och Upprättelseutred- ningen arbetade genomfördes vissa förändringar som gällde heldygns- vården för barn och unga. Tillsynen av HVB förstärktes 2010 när den så kallade frekvenstillsynen infördes, först med ett krav på minst två inspektioner av varje HVB per år. Tillsynsmyndigheten fick rätt att tala direkt med barn och unga vid inspektionerna. Socialstyrelsen hade också bemyndigats att meddela sådana föreskrifter som behövs för enskildas liv, personliga säkerhet och hälsa i verksamhet som av- ser barn och unga.

Flera andra förändringar gjordes också på nationell nivå mot bak- grund av den ökade kunskapen om vanvård och risker för vanvård av

31SOU 2011:61 s. 15 ff.

32SOU 2011:9 s. 25 ff.

163

Bakgrund

SOU 2023:66

placerade barn och unga. Nya regler infördes om avtal mellan kom- muner och familjehem samt en skyldighet för kommuner att tillhanda- hålla familjehem den utbildning som behövs. Vid vård i familjehem och HVB blev socialnämnden skyldig att utse en särskild socialsekre- terare som ska ansvara för kontakterna med barnet eller den unge. Socialstyrelsen fick i uppdrag av regeringen att ta fram ett långsiktigt nationellt program för trygg och säker vård för placerade barn och unga. Statliga myndigheter fick också regeringsuppdrag som gällde kompetensen inom socialtjänsten för arbete med barn och unga och barns och ungas kännedom om och kontakter med socialtjänsten.33

3.2Barns och ungas rättigheter – samhällets ansvar

3.2.1Mänskliga rättigheter

Den ökade betydelsen för mänskliga rättigheter är en av de viktigaste förändringarna under den tid som lagarna för den sociala barn- och ungdomsvården tillkommit och reviderats. Dessa rättigheter kom- mer till uttryck på en övergripande nivå, genom svensk lagstiftning och internationella konventioner som Sverige undertecknat, och sär- skilda bestämmelser om samhällets vård för barn och unga.

Särskilt har barnrättsperspektivet uppmärksammats och utveck- lats i samhällets vård för barn och unga sedan FN:s generalförsamling 1987 antog konventionen om barnets rättigheter, ofta bara kallad barn- konventionen. Regeringsformen ändrades 2003 så att det framgår att det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå del- aktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara (1 kap. 2 § femte stycket regeringsformen). Sedan den 1 januari 2020 gäller FN:s konvention om barnets rättigheter som lag i Sverige (1 § lagen [2018:1197] om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter).

Barnkonventionen är central för samhällets vård för barn och unga. Det finns dock skäl att se de rättigheter som anges i konventionen som delar av de mänskliga rättigheter som också anges i andra inter- nationella konventioner och svenska lagar. Det är också viktigt att komma ihåg att samhällets vård för barn och unga också omfattar

33Prop. 2012/13:10 s. 1 f. och 109 ff.

164

SOU 2023:66

Bakgrund

personer i åldrarna 18 till 20 år. Dessa personer omfattas inte av barn- konventionen.

Mänskliga rättigheter är ett sätt att formulera vad som krävs av staten i vid bemärkelse för att de som bor eller vistas i ett land ska kunna garanteras ett människovärdigt liv. Rättigheterna beskriver vad som inte får göras mot någon människa och vad som måste göras för varje människa. Rättigheterna fungerar som en begränsning av statens makt över individen och gäller alla människor oavsett ålder. Utgångspunkten för de mänskliga rättigheterna är att alla människor ska ses som fria och lika i värde och rättigheter.

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som antogs 1948, är den första universella förklaringen om att det finns grundprinciper av odelbara rättigheter som gäller för alla och som världens stater gemensamt ska leva upp till. Förklaringen är också utgångspunkten för alla juridiskt bindande internationella folkrätts- liga konventioner och den utgör grunden i det internationella arbetet med att övervaka de mänskliga rättigheterna i världens stater. Enligt den allmänna förklaringen är var och en berättigad till absoluta rättig- heter om mänsklig värdighet och om hur mänsklig värdighet kan be- skyddas.

År 1993 fastslog FN:s världskonferens för mänskliga rättigheter att de mänskliga rättigheterna är odelbara och samverkande. Om den enskildes rätt till utbildning åsidosätts så urholkas också rätten till politiskt deltagande. På liknande sätt kan enskilda inte utkräva sina mänskliga rättigheter om rätten till domstolsprövning inte respekte- ras. Världskonferensen slog också fast att de mänskliga rättigheterna är universella, dvs. att rättigheterna i FN:s allmänna förklaring gäller i hela världen.

Enligt principen om icke-diskriminering ska de mänskliga rättig- heterna gälla för var och en utan åtskillnad. Principen om icke-diskri- minering utesluter dock inte möjligheten att använda särskilda åtgärder för att påskynda jämlikhet och jämställdhet, förutsatt att åtgärderna upphör när jämlikhet eller jämställdhet uppnåtts.34

34SOU 2010:70 s. 111.

165

Bakgrund

SOU 2023:66

Skyddet för enskildas rättigheter och friheter i svensk grundlag

I svensk grundlag skyddas enskildas fri- och rättigheter i regerings- formen (RF), tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihets- grundlagen (YGL). Dessa grundlagar utgör ramen för vilka inskränk- ningar som det allmänna får vidta i förhållande till enskildas rättigheter och friheter.

RF slår fast att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Sedan den 1 januari 2011 ska det allmänna enligt 1 kap. 2 § RF verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas tillvara.

En del av de mänskliga rättigheter och friheter som fastställs i RF får under vissa omständigheter begränsas i lag. Skyddet kan begrän- sas för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den, dvs. den ska stå i proportion till sitt syfte (se 2 kap. 21 § RF). De rättigheter och fri- heter som enligt 2 kap. 20 § RF kan begränsas i lag är bland annat skydd mot frihetsberövande. Inskränkningar av dessa friheter och rättigheter har bland annat gjorts i LVU.

Internationella konventioner

För att ge de mänskliga rättigheterna större juridisk tyngd och tyd- lighet har de, med utgångspunkt i den allmänna förklaringen, med tiden utvecklats till en rad konventioner, dvs. folkrättsligt bindande avtal mellan stater. De stater som ansluter sig till konventionerna kan sägas ha ett tredelat ansvar. För det första ska de avstå från vissa handlingar som skulle begränsa eller kränka individens rättigheter. För det andra ska de skydda människor från att utsättas för övergrepp från andra aktörer. Slutligen ska de ge förutsättningar för enskilda att åtnjuta och utkräva sina rättigheter.35

Till de viktigaste konventionerna på detta område hör Europa- konventionen och barnkonventionen.

35SOU 2010:70 s. 113.

166

SOU 2023:66

Bakgrund

Europakonventionen

Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig- heterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen, inne- håller skydd mot åtgärder från det allmännas sida. Sedan den 1 januari 1995 gäller Europakonventionen som lag i Sverige enligt lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I 2 kap. 19 § RF stad- gas att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Europa- konventionen, vilket ger den en författningsmässigt starkare ställning än en vanlig lag. Europakonventionen omfattar alla persongrupper, således även barn och unga.

Europakonventionens efterlevnad kontrolleras av Europadom- stolen, som avgör mål enligt konventionen. En viktig princip som enligt Europadomstolens rättspraxis ska anses genomsyra konventionen är den så kallade proportionalitetsprincipen. Många åtgärder som till sin typ är konventionsenliga kan sålunda godtas endast om de är pro- portionerliga, det vill säga om de står i rimlig proportion till det in- tresse som de är avsedda att tillgodose. Är de oproportionerliga, och således mera långtgående än vad som framstår som rimligt för detta ändamål, kan de däremot innefatta brott mot konventionen.36

När det gäller rätten till personlig frihet och personlig säkerhet (artikel 5) gjorde Fri- och rättighetskommittén en genomgång av svensk rätts förenlighet med Europakonventionen inför införandet i svensk rätt. Kommittén konstaterade att såsom tillåtna frihets- berövanden enligt artikel 5.1 d kan nämnas omhändertagande enligt LVU.37 Enligt artikel 5.1 d får frihetsberövanden ske när en under- årig genom ett lagligen meddelat beslut är berövad friheten för att undergå skyddsuppfostran eller för att inställas inför behörig rättslig myndighet.38 Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, har bedömt att det är förenligt med artikel 5 att med stöd av 1 och 3 §§ LVU bereda den som fyllt 18 år och har ett socialt nedbrytande beteende vård som innefattar frihetsberövande.39

36Danelius, H. (2012). Mänskliga rättigheter i europeisk praxis. En kommentar till Europakon- ventionen om de mänskliga rättigheterna s. 53.

37SOU 1993:40 Del B s. 39.

38SOU 1993:40 Del B s. 39.

39Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, 2022 ref. 11.

167

Bakgrund

SOU 2023:66

Rätt till respekt för privatliv, familjeliv, hem och korrespondens

Enligt artikel 8.1 har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Inskränkningar i det i artikel 8.1 föreskrivna skyddet kan enligt artikel 8.2 godtas endast under förutsättning att de har stöd i lag och om de i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa, moral eller för andra personers fri- och rättigheter.

Att tvångsvis skilja ett barn från dess föräldrar och placera barnet i ett familjehem eller på en institution utgör ett ingrepp i föräldrarnas och ofta även i barnets rätt enligt artikel 8. För att kunna rättfärdiga ett sådant ingrepp måste villkoren i artikel 8.2 vara uppfyllda.40

Barnkonventionen

Barnkonventionen antogs den 20 november 1989 av FN:s general- församling. Som framgår ovan gäller barnkonventionen från och med 2020 som lag i Sverige. Intentionen med barnkonvention kan här- ledas ur den grundläggande tanken som präglar hela konventionen att barn har fullt och lika människovärde och således inte är mindre värda än vuxna. Barn är dock sårbara och behöver särskilt stöd och skydd. Barnkonventionen kan beskrivas som ett etiskt grunddoku- ment som uttrycker världssamfundets syn på barn med vår tids sam- hälleliga barnperspektiv. Det krav barnkonventionen ställer på värl- dens stater är att barnperspektivet ska genomsyra alla beslut som rör barn.41

För att förstärka och fördjupa åtagandena i barnkonventionen finns det tre fakultativa protokoll till konventionen. Det första proto- kollet rör frågan om barns indragning i väpnade konflikter. Det andra protokollet är mer relevant för barn som är föremål för samhällsin- satser och behandlar frågan om sexuell exploatering av barn, handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. Det tredje protokollet behandlar barns klagorätt.

40Konventionstexten återges i 1994:1219, se även Council of Europe för vidare information: https://www.coe.int/en/web/portal.

41SOU 1997:116 s. 137 f.

168

SOU 2023:66

Bakgrund

Helhet och huvudprinciper

Barnkonventionen är inriktad på individen, det enskilda barnet, och de materiella artiklarna handlar om barnets rätt att få sina grund- läggande rättigheter och behov tillgodosedda.

Barnets rättigheter är i barnkonventionen formulerade i de olika sakartiklarna. Dessa ska ses som en helhet där samtliga artiklar är lika viktiga. I konventionen finns dock fyra grundläggande allmänna prin- ciper som alltid, på alla samhällsnivåer, ska ingå som en naturlig del i alla beslut och åtgärder som rör barn.42 De fyra principerna är:

Förbud mot diskriminering (artikel 2).

Principen om barnets bästa (artikel 3).

Rätten till liv, överlevnad och utveckling (artikel 6).

Rätten att bilda och uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som rör barnet självt (artikel 12).

Särskilda rättigheter till skydd

Barnkonventionen innehåller särskilda rättigheter som ger barnet särskilt skydd mot övergrepp och utnyttjande. Det gäller till exem- pel skydd mot alla former av fysiskt och psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, sexuella övergrepp (artikel 19), skydd mot ekonomiskt utnyttjande (artikel 32), skydd mot narkotika (artikel 33) och skydd mot sexuell exploatering (arti- kel 34). I artikel 19 finns även en bestämmelse som ålägger staten att vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot övergrepp i någon form.

Enligt artikel 20 ska ett barn som berövats sin familjemiljö, eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö, ha rätt till särskilt skydd och bistånd från statens sida. I enlighet med sin nationella lagstiftning ska konventionsstaterna säkerställa alter- nativ omvårdnad för ett sådant barn. Sådan omvårdnad kan bland annat innefatta placering i familjehem, adoption eller, om nödvän- digt, placering i lämpliga institutioner för omvårdnad av barn. Då

42Se lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter med konven- tionstexten på engelska, franska och svenska.

169

Bakgrund

SOU 2023:66

lösningar övervägs ska vederbörlig hänsyn tas till önskvärdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund.

Vidare erkänner konventionsstaterna enligt artikel 25 rätten för ett barn som har omhändertagits av behöriga myndigheter för om- vårdnad, skydd eller behandling av sin fysiska eller psykiska hälsa till regelbunden översyn av den behandling som barnet får och alla andra omständigheter rörande barnets omhändertagande.

Artikel 39 ålägger staten en skyldighet att vidta alla lämpliga åt- gärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social åter- anpassning av ett barn som utsatts för någon form av vanvård, ut- nyttjande eller övergrepp, tortyr eller någon annan form av grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Kontroll av efterlevnad

FN:s kommitté för barnets rättigheter, barnrättskommittén, är ett oberoende expertorgan med uppgift att följa upp och kontrollera staternas tillämpning av barnkonventionens regler.

Genom allmänna kommentarer ger barnrättskommittén vägled- ning i hur olika artiklar och teman i barnkonventionen ska tolkas. De ger även rekommendationer och generella råd om hur konven- tionsåtaganden kan få bättre genomslag. Hittills har barnrättskom- mittén publicerat 25 allmänna kommentarer. Barnombudsmannen har översatt dem till svenska. Kommentarerna avser bland annat all- männa åtgärder för genomförandet av konventionen om barnets rättig- heter, barnets rätt till skydd mot kroppslig bestraffning och andra grymma eller förnedrande former av bestraffning, barnets rätt att bli hört, barnets rätt till frihet från alla former av våld, barnets rätt att få sitt bästa satt i främsta rummet, barnets rätt till bästa uppnåeliga hälsa och barnets rättigheter i rättssystemet.43

Konventionsstaterna ska vart femte år avge rapporter till barn- rättskommittén om de åtgärder som de vidtagit för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen och om de framsteg som har

43Se Barnrättskommitténs allmänna kommentarer nr 5. (CRC/GC/2003/5), nr 8 (CRC/C/GC/7), nr 12 (CRC/C/GC/12), nr 13 (CRC/C/GC/13), nr 14 (CRC/C/GC/14), nr 15 (CRC/C/GC/15) och nr 24 (CRC/C/GC/24). Tillgängliga på Barnombudsmannen, Allmänna kommentarer: https://www.barnombudsmannen.se/barnkonventionen/allmanna-kommentarer/ (hämtad 2023-05-16).

170

SOU 2023:66

Bakgrund

gjorts i fråga om åtnjutandet av rättigheterna. Rapporteringen följs av ett förhör med företrädare för regeringen. Efter förhöret samman- ställer Barnrättskommittén sina sammanfattande slutsatser. I dessa slutsatser tar kommittén upp frågor som den anser att staten bör prioritera för att i största möjliga mån leva upp till dess åtaganden enligt konventionen.

Den svenska regeringen har lämnat in sex rapporter till barnrätts- kommittén, den senaste 2021.44

Utifrån den granskning som barnrättskommittén gjort av Sverige lämnade kommittén 2023 synpunkter som också berör samhällsvården av barn och unga. När det gäller alternativ omvårdnad för barn rekom- menderar kommittén Sverige att

säkerställa att barn kan utrycka sina åsikter och hörs inför beslut som rör placering i alternativ omvårdnad och under hela deras vistelse, att det finns tillgängliga och barnvänliga kanaler för rap- portering och upprättelse vid våld eller övergrepp mot barn under omvårdnad, och att placeringsbesluten omprövas med jämna mellanrum

stärka rättssäkerheten inom hela Statens institutionsstyrelses (SiS) verksamhet, bland annat genom att komma till rätta med tillämp- ningen av tvångsåtgärder och våld, och säkerställer att alla barn i alternativ omvårdnad får individanpassad vård, däribland regel- bunden tillgång till psykiatriskt stöd

utöka antalet yrkespersoner som arbetar med familjer och barn och stärker deras kapacitet, särskilt socialarbetare, för att säker- ställa ett individanpassat stöd, för att öka deras medvetenhet om särskilda behov hos barn i alternativ omvårdnad, och för att garan- tera respekten för barns åsikter

tilldela tillräckligt med ekonomiska, tekniska och mänskliga resur- ser till socialtjänsten och förbättrar deras samarbete med utbild- nings- och hälso- och sjukvårdsmyndigheter

säkerställa tillgången till familjevård, särskilt för mycket små barn, stärka familjevårdssystemet, bland annat genom regelbunden över- syn av placeringar, och tillhandahålla fortbildning, stöd och råd-

44Se Barnombudsmannen, FN:s barnrättskommitté och Sveriges rapporter: https://www.barnombudsmannen.se/barnkonventionen/fns-barnrattskommitte-och- sveriges-rapporter/ (hämtad 2023-06-12).

171

Bakgrund

SOU 2023:66

givning för familjehem och föräldrar till barn som återvänder till sina familjer efter att ha varit placerade i alternativ omvårdnad

skärpa åtgärderna för att tillhandahålla utbildning, färdigheter och möjligheter för återintegrering i samhället och självständigt bo- ende för barn som lämnar alternativ omvårdnad.45

Barneättskommittén noterade också med djup oro rapporter om an- vändningen av tvångsåtgärder i alternativa omvårdnadsmiljöer och rekommenderade att Sverige vidtar lagstiftningsåtgärder för att ut- tryckligen förbjuda användningen av isolering, avskiljning och fast- spänning av barn i alternativa omvårdnadsmiljöer, säkerställer att all personal får utbildning i vårdmetoder som inte inbegriper tvång och säkerställer att barn har tillgång till konfidentiella, barnvänliga och oberoende klagomålsmekanismer för rapportering av ärenden, särskilt inom alternativ omvårdnad.46

Andra konventioner

Barnets rättigheter uttrycks också i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. I artikel 3 i EU-fördraget anges att ett av unionens mål är att främja skyddet av barnets rättigheter. Genom Lissabonför- draget har Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättig- heterna blivit rättsligt bindande. Av artikel 24 framgår att barn har rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd. De ska fritt kunna uttrycka sina åsikter och dessa ska beaktas i frågor som rör barnen i förhållande till deras ålder och mognad. Vidare ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om åtgärderna vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner. Det slås också fast att varje barn har rätt att regelbun- det upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

Europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (tortyr-konventionen) bör också nämnas i sammanhanget. Konventionen kompletterar för- budet mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling enligt

45Kommittén för barnets rättigheter (2023). Sammanfattande slutsatser och rekommendationer om Sveriges kombinerade sjätte och sjunde periodiska rapport CRC/C/SWE/CO/6–7 s. 6 (D.23).

46Kommittén för barnets rättigheter 2023 s. 8 f. (E.29).

172

SOU 2023:66

Bakgrund

artikel 3 i Europakonventionen. I enlighet med konventionen har det upprättats en kommitté (Europarådets tortyrkommitté). Kommittén har ett vidsträckt mandat att utföra inspektioner av alla typer av institutioner där personer, som genom myndighetsåtgärder berövats sin frihet av en offentlig myndighet, är placerade. Det gäller bland annat fängelser och institutioner för barn och unga. Varje inspektionsbesök resulterar i en rapport, som innehåller rekommendationer till staten för att avhjälpa eventuella brister. Avsikten med inspektionerna är att förstärka de frihetsberövades skydd mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Även FN:s konvention från 1984 mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning syftar till att förhindra tortyr och skapa ett system av garantier för att den som utför eller utfört tortyr bestraffas. I ett tilläggsprotokoll till FN:s tortyrkonvention från 2006 finns bestämmelser om ett besöks- och inspektionssystem. En särskild kommitté har med stöd av protokollet rätt att göra besök i häkten, fängelser och andra platser där personer hålls i förvar i de länder där tilläggsprotokollet har trätt i kraft.47

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsned- sättning omfattar rättigheter för både barn och vuxna. Till de all- männa principer som anges i konventionen hör fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället för personer med funktions- nedsättning, individuellt självbestämmande och enskilda personers oberoende (artikel 3). De allmänna principerna går tillbaka på en grundläggande syn på samspelet mellan personer med funktionsned- sättning och hinder som betingas av attityder och miljön. I konven- tionen framhålls att barn med funktionsnedsättning fullt ut ska åt- njuta alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på lika villkor som andra barn. Artikel 7 anger att barnets bästa ska komma i främsta rummet i alla åtgärder som rör barn med funktionsned- sättning. Av samma artikel framgår också att barn med funktions- nedsättning har rätt att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem och att de för att utöva denna rättighet erbjuds stöd anpassat till funktionsnedsättning och ålder. Barnets åsikter ska tillmätas be- tydelse i förhållande till deras ålder och mognad på lika villkor som för andra barn.48

47SOU 2012:17 s. 284.

48Utrikesdepartementet (2008). Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsätt- ning och fakultativt protokoll till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsätt- ning. New York den 13 december 2006. SÖ 2008:26.

173

Bakgrund

SOU 2023:66

Det finns också andra internationella dokument som har betydelse för placerade barns rättigheter. Ett sådant dokument är Deklaratio- nen om sociala och rättsliga principer rörande skydd av och omsorg om barn, särskilt med hänsyn till nationell och internationell placer- ing i fosterhem och adoption. Deklarationen kompletterar barnkon- ventionen med artiklar om familjehemsplacerade barns rättsliga skydd. Ett annat sådant dokument är Europeiska konventionen om utövan- det av barns rättigheter, som kom till år 1996 med det övergripande syftet att förbättra barns ställning i familjerättsprocesser.49

Det kan tilläggas att FN:s generalförsamling 2019 antog en resolu- tion om barnets rättigheter med flera punkter om vård för barn utanför deras eget hem. I resolution framhålls bland annat alternativ vård genom insatser som baseras på familj och lokalsamhälle framför institutionalisering av barn.50

Andra dokument från Europarådet

Ytterligare dokument från Europarådet som behandlar vård utanför det egna hemmet är den resolution som ministerrådet antog 1977 om placeringar av barn. I resolutionen rekommenderas medlemsländerna att bland annat främja placeringar i familj framför annan vård utanför det egna hemmet och att systematiskt arbeta med rekrytering, be- dömning och förberedelser av familjer för sådan vård samt att organi- sera all institutionsvård i mindre, familjeliknande enheter. I resolu- tionen beskrivs tio placeringsformer som kan vara aktuella att erbjuda, bland annat en uppdelning mellan ordinary foster care (for which selection, preparation and continued support are nonetheless needed) och specialised foster care (implies a more intensive training to deal with particular problems of the foster children and generally an in- creased remuneration). Denna uppdelning gick, i likhet med listan på tio möjliga placeringsformer, i riktning mot en tydligare differen- tiering som samtidigt var på väg bort i den svenska lagstiftningen, där familjehem och HVB vid samma tid fördes in som breda kate- gorier för placeringar av barn och vuxna.51

49Ds 2002:13 s. 32.

50United Nations. (2019). Resolution adopted by the General Assembly on 18 December 2019. 74/133 Rights of the Child. https://documents-dds- ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/N19/426/12/PDF/N1942612.pdf?OpenElement (35 f–g)

51Council of Europe, Committee of Ministers (1977). Resolution (77)33 on the Placement of Children s. 1 ff.

174

SOU 2023:66

Bakgrund

Europarådets ministerråd har också antagit rekommendationer om fosterfamiljer, som bland annat framhåller vikten av system för tillsyn av fosterfamiljer att fosterfamiljer ska kunna agera i vårdnads- havarens ställe i frågor som rör akuta eller dagliga frågor samt så långt som möjligt komma till tals om barnets personliga förhållanden.52

Vidare har ministerrådet antagit rekommendationer om barns rättigheter vid institutionsvård. Där fastslås bland annat att placer- ingar av barn i institutioner ska vara ett undantag från uppväxten i en familj, att sådana placeringar måste utgå från en multidisciplinär bedömning och att barn som placeras för vård i en institution ska ha ett antal rättigheter under vistelsen där.53

3.2.2Rättigheter och skyldigheter i samhällets vård

I svensk sociallagstiftning formuleras i första hand skyldigheter för samhället att arbeta på sätt som gör att barn och unga får sina rättig- heter tillgodosedda. Flera syften, mål och principer för samhällets vård för barn och unga anges i lagar och andra regler inom området samt förarbeten och allmänna råd. En del av dessa syften, mål och principer går tillbaka på äldre barnavårdslagar, andra är nyare och ut- formade för dagens socialtjänst. Mål, krav och principer som gäller samhällets vård anges också i lagar och förarbeten om skyldigheter för huvudmän, verksamheter och professionella. Dessa mål, krav och principer avser det som ska uppnås med vården, hur det ska uppnås och hur insatser ska väljas och utformas.

Ansvar och delaktighet

Vård av barn utanför det egna hemmet

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets per- sonliga förhållanden och för att barnets behov av omvårdnad, trygg- het och en god fostran blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter samt ska bevaka

52Council of Europe Committee of Ministers (1987). Recommendation No R(87)6 on Foster Familiesving in residential institutions s. 2.

53Council of Europe Committee of Ministers (2005). Recommendation Rec(2005)5 on the rights of children living in residential institutions s. 2 f.

175

Bakgrund

SOU 2023:66

att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning (6 kap. 2 § andra stycket FB).

Om det behövs ska socialtjänsten stödja och komplettera för- äldrarna i deras uppgift att ge sitt barn goda uppväxtvillkor (5 kap. 1 § SoL). I första hand görs detta med insatser till barn och vårdnads- havare i deras hem, men socialnämnden ska sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem, hem för vård eller stödboende för barn och unga (6 kap. 1 § SoL).

Insatser inom socialtjänsten ska göras i samförstånd med den unge och hans eller hennes vårdnadshavare, men under vissa förhål- landen får vård utanför det egna hemmet beslutas utan samtycke (1 § LVU). Vård ska beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den barnets hälsa eller utveckling skadas (2 § LVU). Vård ska också beslutas om barnet utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksam- het eller något annat socialt nedbrytande beteende (3 § LVU).

Vård av unga under 21 år utanför det egna hemmet

För unga som fyllt 18 år men inte 21 år är myndiga med samma an- svar som andra vuxna. Föräldrarnas underhållsskyldighet upphör när barnet fyller 18 år, men om den unge går i skolan efter denna tid- punkt är föräldrarna underhållsskyldiga under den tid som skolgången pågår, dock längst intill dess barnet fyller 21 år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grund- utbildning (7 kap. 1 § andra stycket FB).

Socialtjänsten har ett särskilt ansvar också för att unga växer upp under trygga och goda förhållanden, men det ansvaret är inte av- gränsat till en viss ålder. Socialnämndens ansvar att sörja för vård utan- för det egna hemmet gäller också för vuxna personer utan någon åldersgräns.

Vård utanför det egna hemmet utanför samtycke ska beslutas om den unge har fyllt 18 men inte 20 år och utsätter sin hälsa eller ut- veckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroende- framkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt

176

SOU 2023:66

Bakgrund

nedbrytande beteende (3 § LVU). Den vården ska upphöra senast då den unge fyller 21 år (21 § LVU).54

Barnets och den unges bästa

I svensk rätt och praxis har principen om barnets bästa blivit särskilt välkänd.55 Hänvisningar till barnets, barns och ungas bästa finns i förarbetena till de tidigare barnavårdslagarna, men då utan att barnet ses som en rättighetsbärare.56 I 1980 års SoL angavs hänsynen till den unges bästa som ett motiv för vård och fostran utanför det egna hemmet (11 §).

Med barnkonventionen har barnets bästa fått en annan och tyd- ligare betydelse utifrån ett barnrättsperspektiv. Av artikel 3 framgår att barnets bästa alltid ska sättas i främsta rummet. Barnets situation, behov och intressen ska alltså alltid beaktas i beslutsfattandet. I de fall då man låter andra intressen väga tyngre, krävs att beslutande myndigheter kan visa att en sammanvägning har gjorts av relevanta intressen i det enskilda fallet. Barnkonventionen kräver också att be- slutande myndigheter så långt det är möjligt har försäkrat sig om att barnets bästa har kommit med och redovisats i beslutsprocessen.57

Särskilda krav som går tillbaka på principen om barnets bästa finns i socialtjänstlagarna. Vid beslut eller andra åtgärder enligt SoL som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande (1 kap. 2 § SoL). Vid beslut enligt LVU ska vad som är bäst för den unge vara avgörande (1 § LVU). I LVU anges också att insatserna ska präglas av respekt för den unges män- niskovärde och integritet (1 § första stycket LVU). Bestämmelsen i LVU avser inte enbart barnets bästa utan den unges bästa med tanke på att insatser enligt den lagen avser unga under 21 år.

Både i SoL och LVU går bestämmelserna längre än barnkonven- tionen genom kravet på att barnets eller den unges bästa ska vara av- görande. Även enligt 6 kap. 2 a § FB ska barnets bästa vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge.

54Viss vård utan samtycke för unga ska också beslutas enligt (4 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall).

55Se t.ex. SOU 2015:71 bilaga 3.

56Se t.ex. prop. 1902:30 s. 70 och 72; prop. 1902:66 s. 28; prop. 1924:150 s. 111, 170 och 183; SOU 1956:61 s. 59, 111 och 705 och prop. 1960:10 s. 38 f. och 46 f.

57SOU 1997:116 s. 129.

177

Bakgrund

SOU 2023:66

Barnets och den unges delaktighet

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå del- aktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara (1 kap. 2 § femte stycket RF).

Enligt barnkonventionen ska konventionsstaterna tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas be- tydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. För detta ändamål ska barnet, i alla domstolsförfaranden och administrativa förfarand- en som rör barnet, särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom en företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med nationella procedurregler (artikel 12).

Verksamheten inom socialtjänsten ska bygga på respekt för män- niskornas självbestämmanderätt och integritet (1 kap. 1 § tredje stycket SoL). När en åtgärd i socialtjänsten rör ett barn ska barnet få relevant information. Ett barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet. Om barnet inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Barnets åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad. Ett barn som har fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan i mål och ärenden enligt denna lag. Ett barn som är yngre får höras i domstol, om barnet inte kan antas ta skada av det (11 kap. 10 § SoL).

Samma bestämmelser gäller vid åtgärder enligt LVU, men avser då också unga under 21 år (36 § LVU).

Rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran

Varje barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. I en god fostran ligger, enligt förarbetena till föräldrabalken, att barnet får lära sig att sätta gränser för sitt handlande och ta ansvar.58 Barn ska också behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande be- handling (6 kap. 1 § FB). Om barnets eller den unges bästa motive- rar det ska socialnämnden sörja för vård och fostran utanför det egna hemmet (5 kap. 1 § 8 SoL)

58Prop. 1981/82:168 s. 59.

178

SOU 2023:66

Bakgrund

Genom placeringar för vård utanför det egna hemmet tar social- nämnden över en del av vårdnaden om barnet. Den som har vård- naden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov blir tillgodosedda (6 kap. 2 § FB). Ytterst handlar det om barnets rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska också behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling (6 kap. 1 § FB).

Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter samt ska bevaka att barnet får tillfredsställande för- sörjning och utbildning (6 kap. 2 § FB).

Vad ska uppnås genom insatserna?

Trygga och goda uppväxtförhållanden

Vid sidan av de övergripande bestämmelserna om barnets eller den unges bästa finns det ett antal bestämmelser i SoL och LVU som anger värden vid vård utanför det egna hemmet. Till socialtjänstens uppgifter för barn och unga hör att verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden (5 kap. 1 § 2. SoL). Som fram- går ovan ska socialnämnden sörja för vård och fostran utanför det egna hemmet om barnets eller den unges bästa motiverar det (5 kap. 1 § 8 SoL).

Indirekt innebär dessa bestämmelser krav på att vård av barn utan- för det egna hemmet ska ge trygga och goda uppväxtförhållanden samt den omvårdnad och fostran som vårdnadshavaren annars ansvarar för.

Utveckling och hälsa

Nära knutet till trygga och goda uppväxtförhållanden är social- tjänstens uppgift att i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och unga (5 kap. 1 § 2 SoL). Socialtjänsten ska i nära sam- arbete med hemmen sörja för att barn och unga som riskerar att ut- vecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om

179

Bakgrund

SOU 2023:66

barnets eller den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet (5 kap. 1 § 8 SoL).

Risker för barnets eller den unges utveckling är tillsammans med risker för hälsan avgörande vid beslut om heldygnsvård utan sam- tycke. Vård enligt LVU ska, som framgår ovan, beslutas när det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas av något förhållande i hemmet eller eget beteende (2–3 §§ LVU).

Dessutom är risker för barnets hälsa och utveckling centrala vid beslut om ändrad vårdnad även utan insatser från socialtjänsten. Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden (6 kap. 7 § FB)

Hälsa är inte annars ett begrepp som förekommer i lagar och andra regler om socialtjänstens arbete för barn och unga. I stället används formuleringar som en gynnsam fysisk utveckling (5 kap. 1 § 2 SoL).

Hur ska insatserna vara för att uppnå vårdens syften och mål?

God vård

Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård (6 kap. 1 § andra stycket SoL). Vad som menas med god vård beskrivs inte direkt i lagen, men i förarbetena sägs att vården som regel ska ingå som ett led i en sammanhållen vård och behandling. Socialnämnden som har således ansvaret för vårdplaneringen har kvar sitt ansvar även i de fall någon del av vården ges genom annan huvudmans försorg.59 ) Direkt efter kravet på god vård finns en regel om att vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra när- stående samt kontakt med hemmiljön (6 kap. 1 § andra stycket SoL).

Kravet på god vård upprepas och kompletteras med ytterligare krav på i en annan bestämmelse i SoL (6 kap. 7 § SoL). Enligt denna bestämmelse ska socialnämnden medverka till att de barn som vårdas i ett familjehem, jourhem, annat enskilt hem, stödboende eller hem för vård eller boende får god vård och fostran och i övrigt gynn- samma uppväxtförhållanden, verka för att de får lämplig utbildning och verka för att de får den hälso- och sjukvård som de behöver. Ett

59Prop. 1979/80:1 Del A s. 535.

180

SOU 2023:66

Bakgrund

annat uttryck för den breda innebörden av god vård är att social- nämnden vid uppföljningen av vården särskilt ska uppmärksamma barnets eller den unges hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång samt relationer till anhöriga och andra närstående (6 kap. 7 b § SoL).

God kvalitet

Bestämmelsen om god vård har likheter med den generella bestäm- melsen om att insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet (3 kap. 3 § SoL). I handboken Placerade barn och unga skriver Social- styrelsen att god vård kan sägas vara ett mål i det systematiska kvali- tetsarbetet (s. 50). Regeln om god vård fanns redan i 1960 års barna- vårdslag (35 §) och fördes in i SoL innan kravet på god kvalitet trädde i kraft 1998.

Vård som är trygg, säker, ändamålsenlig och präglad av kontinuitet

Andra centrala värden för samhällsvården är att den är trygg, säker, ändamålsenlig och präglad av kontinuitet. Det följer av föreskrifter från Socialstyrelsen om att socialnämnden ska planera för och vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa tillgången till hem och stöd- boenden som kan erbjuda vård som är trygg, säker, ändamålsenlig och präglad av kontinuitet (3 kap. 1 § SOSFS 2012:11).

I handboken om placerade barn och unga hänvisar Socialstyrelsen till föreskrifterna om vård som är trygg, säker, ändamålsenlig och präglas av kontinuitet. Innebörden av en vård som är trygg, säker, ända- mål och präglad av kontinuitet kommenteras med hänvisning till flera av de andra bestämmelser och principer om värden i samhälls- vården.

Med trygg vård menas att alla barn har rätt till omvårdnad, trygg- het och en god fostran. De får inte utsättas för kroppslig bestraff- ning eller annan kränkande behandling. Det gäller självfallet även när barnen är i samhällets vård. Trygghet innebär bland annat att få leva i ett stabilt förhållande och att ha någon att lita på. För barn och unga som placeras i familjehem, stödboende eller HVB är det viktigt att vården präglas av stabila och förutsägbara förhållanden som gör att de kan lita på vuxna i sin omgivning.

181

Bakgrund

SOU 2023:66

Säker vård innefattar åtgärder av många olika slag. Säkerhetsarbete avser bland annat åtgärder för att motverka övergrepp och allvarliga försummelser, system och rutiner för uppföljning, samverkan kring säkerhet och trygghet och att socialtjänstens arbete ska vara rätts- säkert.

Ändamålsenlig vård utgår från det som anges förarbetena till 1980 års om att de sociala tjänsterna ska anpassas till den enskildes aktuella förutsättningar och behov. Detta förutsätter ett brett register av olika handlingsalternativ både när det gäller insatser i hemmet och när det blir fråga om placering utanför hemmet. Enligt förarbetena ska de olika insatserna inte graderas i något slags upptrappnings- mönster utan bedömas utifrån deras ändamålsenlighet i varje särskild situation. Socialstyrelsen har också pekat på tillgång till kompetens från andra huvudmän för att bedöma barnets eller den unges samlade vårdbehov som en förutsättning för ändamålsenlig vård. Målet med vården och de särskilda insatser som barnet eller den unge behöver ska framgå av vårdplanen. Av genomförandeplanen ska bland annat målet med de särskilda insatserna beskrivas samt när och hur de ska genomföras.

Att vården präglas av kontinuitet innebär att barnet eller den unge får möjlighet att bygga upp varaktiga relationer även utanför den egna familjen. Det kan handla om att undvika onödiga omplaceringar och att barnet och föräldrarna kan hålla kontakt med samma social- sekreterare, även om behandlingsformerna och placeringarna ändras. Principen om kontinuitet utgår från förutsättningen att trygga och förtroendefulla relationer utgör grunden för ett framgångsrikt indi- viduellt behandlingsarbete. Den kan bland annat innebära att kon- takten med barnets hemmiljö upprätthålls under den tid vården på- går och att utslussningen i samband med att barnet eller den unge lämnar vården görs successivt. Socialnämnden bör vid bedömningen av ett barns eller en ung persons behov av stöd och hjälp efter av- slutad vård bland annat beakta behovet av fortsatt kontakt med det hem där hen har varit placerad.60

Det kan tilläggas att ord som ”trygg” och ”säker” också används om olika delar av samhällets vård för barn och unga. Vid övervägan- den av vården ska socialnämnden särskilt beakta bland annat familje- hemsföräldrarnas förmåga att tillgodose barnets behov av en trygg och god uppväxt (6 kap. 8 b § SoL). I HVB ska den som bedriver

60Socialstyrelsen (2020a). Placerade barn och unga. Handbok för socialtjänsten s. 50.

182

SOU 2023:66

Bakgrund

verksamheten anpassa bemanningen så att den ger förutsättningar för att bland annat säkerställa en trygg och säker vård (6 kap. 1 § SOSFS 2012:11). Ändamålsenlig vård konkretiseras genom kravet på att de arbetssätt och metoder som används i HVB ska vara relevanta i förhållande till den målgrupp som hemmet är avsett för samt base- rade på bästa tillgängliga kunskap och utformade med respekt för enskildas personliga integritet. (4 kap. 1 § HSLF-FS 2016:55).

Meningsfull vård

Ett värde som enbart anges för HVB och stödboenden är att verk- samheten ska bygga på förtroende för och samarbete med den en- skilde och utformas så att vistelsen i hemmet eller boendet upplevs som meningsfull (3 kap. 3 § SoF). Socialstyrelsen tar dock upp meningsfull vård som en fråga vid samtal med barn och unga i upp- följningen av vården också i familjehem. Samtalet bör syfta till att få kännedom om huruvida barnet eller den unge upplever att han eller hon bland annat får vård som är meningsfull (se allmänna råd till 7 b och 7 c §§ SoL införda i 7 kap. SOSFS 2012:11).

Kontakt med anhöriga och hemmiljön

Vård utanför barnets eller den unges eget hem bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra när- stående samt kontakt med hemmiljön. Den regeln finns nu i 6 kap. 1 § SoL.61 Enligt 6 kap. 5 § SoL ska det i första hand övervägas om ett barn kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående.

Hur ska insatser väljas och utformas?

Helhetssyn, normalisering, frivillighet och självbestämmande

I förarbetena till SoL anges några övergripande principer för social- tjänstens arbete: helhetssyn, normalisering samt frivillighet och själv- bestämmande.

61Jfr prop. 1979/80:1 Del A s. 535.

183

Bakgrund

SOU 2023:66

Helhetssynen innebär att en enskilds eller en grupps sociala situa- tion och de problem han eller guppen upplever skall ses i förhållande till hela den sociala miljön. Inte bara familjen och ”närmiljön” i övrigt utan också den enskildes förhållanden i vidare mening hör hit. Det rör frågor om möjlighet att få arbete, bostad, positiva fritidsförhål- landen, att kunna undvika utslagning, segregation och fattigdom i både materiell och mer vidsträckt mening, dvs. att kunna nå värden som brukar sammanfattas i begreppet livskvalitet. Utifrån detta be- traktelsesätt får helhetssynen vittgående konsekvenser för social- tjänstens framtida arbete med enskilda, organisationers utformning, samverkansbehov med mera. Socialtjänsten ska inte enbart söka orsaker eller lösningar på problem i samspelet mellan individen och hans när- maste utan även i de förutsättningar som samhället i stort erbjuder. Socialtjänsten skall också sträva efter att finna samlade lösningar för den enskildes eller gruppens totala situation.

Normaliseringsprincipen bör vara ett riktmärke för socialtjäns- tens olika verksamheter. Med normalisering bör avses samhällets in- satser för all stödja medborgarens strävan efter att så långt möjligt kunna vara som andra och ha del som andra, vilket samtidigt betyder rätt att vara sig själv. Även vid behandling av barn och ungdomar får normaliseringsprincipen stor betydelse i socialtjänsten. Här avses bland annat att inriktningen på att vård utom hemmet ordnas i så normala och litet särskiljande former som möjligt.

Frivillighet och självbestämmande skall vara vägledande vid hand- läggningen av enskilda ärenden inom socialtjänsten. Frivillighet och självbestämmande skall gälla vid såväl vård- och behandlingsinsatser som andra av socialtjänstens förmedlade sociala insatser. I samarbetet mellan socialtjänsten och den enskilde är det viktigt att klienten själv behåller ansvaret för sin situation.62

Närhet, kontinuitet och flexibilitet

Ytterligare principer som särskilt gäller för vård utom det egna hem- met anges också i förarbeten.

Principen om kontinuitet utgår från förutsättningen att trygga och förtroendefulla relationer utgör grunden för ett framgångsrikt individuellt behandlingsarbete. Här fordras många gånger att den

62Prop. 1979/80:1 Del A s. 207 ff.

184

SOU 2023:66

Bakgrund

enskilde får möjligheter att hålla kontakt med samma socialarbetare även när behandlingsformerna växlar. En tids institutionell vård får alltså inte betyda att klienten hell förlorar kontakten med den eller dem inom socialtjänsten som han eller hon tidigare har haft att göra med och känner förtroende för. Principen om kontinuitet ligger i linje med en helhetssyn som bör förhindra att verksamheten sekto- riseras i ett otal specialiteter. Därigenom bör man också kunna und- vika att kommunmedlemmarna ”slussas” fram och tillbaka mellan olika befattningshavare.

De sociala tjänsterna skall anpassas till den enskildes aktuella för- utsättningar och behov och till hans eller hennes totala sociala situa- tion, det vill säga av en princip om flexibilitet. Detta kommer att kräva ett brett register av olika handlingsalternativ både när det gäller insatser i hemmet och när det blir fråga om placeringar utanför hem- miljön. Idén om flexibilitet innebär i princip ett uppbrott från en sådan stel vård- och behandlingsfilosofi. De olika insatserna bör givet- vis inte vara graderade som i en ”straffskala” utan bedömas utifrån deras ändamålsenlighet i varje särskild situation. Det skall alltså inte vara nödvändigt att vårdinsatserna i det enskilda fallet följer något slags upptrappningsmönster. Kravet på flexibilitet bör tvärtom leda till att i till exempel ett ärende bedöms insatser i det egna hemmet som en första mest ändamålsenlig åtgärd, medan i ett annat ärende bedöms vård utom det egna hemmet vara den åtgärd som man bör vidta redan från början.

Närhetsprincipen innebär att vård utom det egna hemmet ska förläggas så nära hemmiljön som möjligt. Det är därför en lämplig begränsning att placeringen görs inom den egna kommunen, som i flera avseenden har de bästa förutsättningarna att bistå den enskilde. I särskilda fall måste det dock vara till fördel för klienten att när- hetsprincipen får stå tillbaka. Men skador som beror på placering långt från hemmiljön kan vara vanligare än skador som har samband med tillämpning av närhetsprincipen.63

63Prop. 1979/80:1 Del A s. 213 ff.

185

Bakgrund

SOU 2023:66

Återförening

Intentionen i den svenska sociallagstiftningen är sedan länge att barn ska återförenas med sina föräldrar när syftet med samhällsvården har uppnåtts.64 Enligt förarbetena till SoL är utgångspunkten när barn skiljs från sina föräldrar att barnet ska återförenas med sina föräldrar så fort målet med insatsen är uppnått och placeringen ska inte pågå längre än nödvändigt.65 Den vård som ges utanför den unges hem ska ingå som en del i en samlad behandling med syftet att så långt möjligt skapa förutsättningar för den unge att återknyta gemenskapen med familjen under trygga förhållanden.66 Även om vården ska inriktas på en återförening kan dock förhållandena i ett enskilt fall vara så- dana, särskilt med beaktande av barnets behov av en stabil och trygg uppväxt, att en återförening inte bedöms vara till barnets bästa.67 En uttalad begränsning i principen om återförening har gjorts genom lagbestämmelsen om överflyttning av vårdnaden till familjehemsför- äldrar (6 kap. 8 b § SoL).

3.3Barn och unga om samhällets vård

3.3.1Undersökningar om vad som är viktigt i vården

I olika undersökningar har barn och unga beskrivit vad som är viktigt för dem när de vårdas utanför det egna hemmet. Barnen och de unga använder andra ord än de som finns i författningar och förarbeten, men beskriver till stora delar det som anges där i syften, mål och principer för vården.

Ett vanligt inslag i olika undersökningar bland barn och unga i samhällets vård är övergripande frågor om trivsel. En sådan fråga in- går i den brukarundersökning som SKR genomför sedan 2020 och som är den enda undersökning som regelbundet görs bland barn och unga i alla placeringsformer (med olika enkäter till de som bor i familje- hem, HVB eller stödboende). De senast tillgängliga resultaten är från undersökningen 2022, då 795 barn och unga i 45 kommuner svarade på någon av enkäterna. 91 procent av barnen och de unga svarade posi- tivt på frågan om de trivs i sitt boende. Mer preciserade frågor gällde

64Prop. 2002/03:53 s. 84.

65Prop. 1979/80:1 Del A s. 501.

66Prop. 1979/80:1 s. 215 och 501. Jfr artikel 9 barnkonventionen.

67Prop. 2012/13:10 s. 131.

186

SOU 2023:66

Bakgrund

graden av trygghet i boendet, där barn och unga i familjehem svarade mest positivt men där det fanns en skillnad mellan flickor och pojkar (77 procent av pojkarna svarade att de känner sig mycket trygga i familjehemmet jämfört med 62 procent av flickorna). Sammantaget var det positiva resultatet högt, även om det var något lägre än de tidigare åren.

Svaren på frågor om trivsel eller nöjdhet i kvantitativa undersök- ningar kan jämföras med svaren på mer detaljerade frågor om hur barnen och de unga upplever att vården fungerar för dem. Den fråga som gav minst positiva svar i SKR:s brukarundersökning 2022 var om man upplever att man får vara med och bestämma om saker som är viktiga. Bland flickor i HVB svarade 7 procent att de upplever att de aldrig får vara med och bestämma.68

I utredningens direktiv refereras till andra undersökningar som visar att huvuddelen av barnen och de unga är trygga med den vård de får, men också att barn och unga inte alltid upplever att vården utgår från deras perspektiv, erfarenheter och önskemål.

IVO:s enkätundersökning 2020 riktad till barn och unga som vistas i HVB och stödboende visar att majoriteten av dem som svarat på enkäten uppger att de är trygga och att de får god vård och be- handling. De som bor på stödboende är mest nöjda med sin placering och vård, och de på SiS särskilda ungdomshem minst nöjda. Av barn och unga som bor på SiS särskilda ungdomshem uppger 19 procent att de sällan eller aldrig känner sig skyddade från kränkningar som mobbning, övergrepp eller hot och våld. Motsvarande siffra för HVB är 10 procent. Flickor upplever generellt större otrygghet än pojkar. Barn och unga, främst flickor, upplever att de inte får tillräckligt stöd i kontakterna med sjukvården och tandvården och inte heller med att sköta sin skolgång.

Socialstyrelsen har genomfört en nationell brukarundersökning riktad till barn i familjehem. Resultatet som publicerades 2021, visar att de flesta barn har det bra i sina familjehem. Det finns dock en mindre grupp som beskriver en utsatt situation där varken social- tjänst eller familjehem verkar kunna erbjuda barnen en trygg och säker vård. Tvärtom beskriver barnen en utsatt livssituation där de verkar sakna en förtroendefull relation till familjehemmet och social-

68Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, Tidigare brukarundersökningar, barn och unga: https://skr.se/skr/tjanster/statistik/oppnajamforelser/socialtjanstbrukarundersokningar/brukar undersokningplaceradebarnochunga/tidigarebrukarundersokningar.47212.html (hämtad 2023-07-21).

187

Bakgrund

SOU 2023:66

tjänsten. Undersökningen visar också att mer än hälften av barnen i familjehem inte har fått eller minns om de fått information om sina rättigheter under vistelsen i familjehemmet.69

Barnombudsmannen har i sin årsrapport 2019, med utgångspunkt i intervjuer med och enkäter riktade till barn, rapporterat att våld och övergrepp fortfarande är vardag för många barn i den sociala barna- vården. Mindre än hälften av barnen, och endast var fjärde flicka, placerade på SiS särskilda ungdomshem känner sig trygga. Mer än hälften av både pojkarna och flickorna svarade att de aldrig eller oftast inte litade på sin socialsekreterare.70

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har genomfört fokus- grupper och intervjuer med barn och unga som är eller har varit pla- cerade i olika delar av den sociala dygnsvården för att beskriva vad som är god kvalitet ur barnens perspektiv. Det som barnen och de unga lyft som viktigt för sitt välmående har grupperats i åtta över- gripande områden av myndigheten: bemötande, delaktighet, sociala relationer, trygghet, hälsa och omsorg, utbildning, fritid och själv- ständighet. Grupperingen är också avstämd mot lagstiftningens krav, forskning om risk- och skyddsfaktorer för att barn ska utveckla psykosocial problematik eller fara illa, forskning om viktiga kvali- tetsaspekter i vården och tidigare studier där man pratat med place- rade barn och unga. Myndigheten konstaterar att de områden som barn och unga pekat ut i studien överensstämmer med lagstiftningens krav på vården och vad forskning visat är viktiga områden för en god vård och omsorg.71

Undersökningar som enbart görs bland barn och unga i samhällets vård fokuserar ofta på själva vårdsituationen och i viss mån stödet i skolarbetet och för hälsan. Barnens och de ungas levnadsförhållan- den i övrigt är mindre undersökta, särskilt i jämförelse med levnads- förhållanden för andra barn och unga, trots att goda levnadsförhållan- den hör till vårdens övergripande syften. Generella undersökningar om barns och ungas levnadsförhållanden möjliggör ofta inte redovis- ningar av svaren från barn och unga i samhällets vård. Ett exempel är SCB:s så kallade Barn-ULF (ULF står för undersökning om levnads-

69Socialstyrelsen (2021e). Att lyssna på barn i familjehem. En nationell brukarundersökning om familjehemsplacerade barns upplevelser av vården s. 7, 20 ff. och 44.

70Barnombudsmannen (2019. Vem bryr sig – när samhället blir förälder. Barns röster om att växa upp i den sociala barnavården. Årsrapport 2019 s. 22 ff. och 66 ff.

71Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2018a). Fatta läget. Om systematisk uppföljning av den sociala dygnsvården för barn och unga s. 8 ff.

188

SOU 2023:66

Bakgrund

förhållanden), där boende med ”fosterföräldrar” jämställs med boende hos två föräldrar överhuvudtaget eller med mor- och farföräldrar.72

Det finns dock generella undersökningar bland barn med sär- skilda frågor om boendesituationen som gör det möjligt att särskilt analysera och redovisa svaren från barn och unga i samhällets vård. Ett exempel på det är Skolbarns hälsovanor, en enkätundersökning bland 11-, 13- och 15-åringar som Folkhälsomyndigheten genomför vart fjärde år. Den senaste undersökningen genomfördes 2021/2022 med ett utökat urval för att bland annat möjliggöra presentationer av resultaten för mindre grupper av barn. En sådan grupp är barn som bor i familjehem och som kan urskiljas genom svaren på en fråga om de hela tiden eller för det mesta bor i familjehem eller liknande. 900 barn svarade ja på den frågan 2021/2022. Folkhälsomyndigheten har för utredningens räkning sammanställt dessa svar för ett urval indikatorer. Resultaten visar bland annat att barn i familjehem är mer utsatta för mobbning och har mer riskabla hälsovanor än jämnåriga som bor på annat sätt (se vidare i avsnitt 9.3.6 och 10.3.3 samt bilaga 4).

3.3.2Erfarenheter och synpunkter från barn och unga som utredningen mött

För att få underlag för sina analyser, bedömningar och förslag har utredningen samarbetat med Hälsolabb om en kvalitativ beskrivning av vad som behöver bli bättre i dagens samhällsvård med fokus på vårdkedjan och barns och ungas delaktighet. I avsnitt 2.2.4 och bilaga 3 beskrivs arbetssättet med djupintervjuer och workshops med barn och unga som underlag för en första analys som förankrades med barnrättsorganisationer och användes som utgångspunkt för work- shops med professionella om vilka konkreta förändringar som krävs utifrån det som barnen och de unga sagt.

Barn och unga som blir placerade har ofta haft en uppväxt präglad av utsatthet, och varje individs upplevelse är unik. Det som barn och unga har berättat för utredningen handlar ändå om många gemen- samma erfarenheter av samhällsvården som Hälsolabb och utred-

72Se t.ex. Barn-ULF Frågeformulär 2019 via Statistiska centralbyrån, SCB, Frågeformulär – Under- sökningarna av barns levnadsförhållanden: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/ levnadsforhallanden/levnadsforhallanden/undersokningarna-av-barns-levnadsforhallanden/ produktrelaterat/Fordjupad-information/frageformular/ (hämtad 2023-07-21).

189

Bakgrund

SOU 2023:66

ningen samlat i tre områden som sammanfattar det som är viktigt för barnen och de unga. Dessa tre områden är:

Goda och nära relationer

Meningsfull vård

Trygghet och sammanhang.

Figur 3.1 Tre viktiga områden som är viktiga f