sou 2023 46

Till statsrådet Peter Kullgren

Regeringen beslutade den 20 maj 2021 att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att bland annat lämna ett förslag till en ny renskötsellag som ska ersätta den nuvarande rennäringsla- gen (1971:437). I uppdraget ingår att i ett delbetänkande lämna för- slag till en reglering av upplåtelsebestämmelserna i rennäringslagen som ska kunna gälla tillfälligt till dess att en ny permanent reglering finns på plats. Genom tilläggsdirektiv till kommittén beslutade rege- ringen den 16 juni 2022 att utvidga uppdraget till att föreslå en ända- målsenlig beslutsordning för ärenden om försäljning av mark som står under statens omedelbara disposition ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Av tilläggsdirektiven följer också bland annat att kommittén under sitt arbete ska ta hänsyn, förutom till samernas rättigheter, även till den övriga lokalbefolkningens, däribland den nationella minoriteten tornedalingars, och övriga invånares kultur, traditioner, intressen och behov av att kunna jaga och fiska samt till annan näringsverksamhet såsom skogsbruk och turism,

Som ordförande för kommittén förordnades den 20 maj 2021 justitierådet Eric M. Runesson. Den 21 juni 2021 förordnades som ledamöter i kommittén riksdagsledamoten Isak From (S), före detta vice talmannen och före detta landshövdingen Liselott Hagberg (L), renskötaren Olof Johansson Rago (MP), riksdagsledamoten Ida Karkiainen (S), riksdagsledamoten Mattias Karlsson (M), riksdags- ledamoten Linda Modig (C), riksdagsledamoten och miljöpolitiske talespersonen Kjell-Arne Ottosson (KD), riksdagsledamoten Per Söderlund (SD) och riksdagsledamoten Jessica Wetterling (V).

Den 12 januari 2022 entledigades Ida Karkiainen. Samma dag för- ordnades som ledamot riksdagsledamoten Emilia Töyrä (S). Den 28 januari 2022 entledigades Per Söderlund. Samma dag förordnades som ledamot riksdagsledamoten Michael Rubbestad (SD). Den 11 november 2022 entledigades Mattias Karlsson. Samma dag för-

ordnades som ledamot riksdagsledamoten John Widegren (M). Den 9 januari 2023 entledigades Liselott Hagberg. Samma dag förordna- des som ledamot riksdagsledamoten Jakob Olofsgård (L).

Som sakkunniga i kommittén förordnades den 21 juni 2021 vice ordföranden för SSR Anders Erling Fjällås, sametingsledamoten Ingrid Inga, ordföranden för Sametingets styrelse Håkan Jonsson, förste- amanuensen Kristina Labba, samiska samordnaren Sara Larsson, advokaten Inger-Ann Omma, dåvarande partiledaren för Vuovdega Jan Rannerud, vice ordföranden för Landspartiet Svenska Samer Torkel Stångberg, kanslirådet Bilge Tekin Befrits och ämnesrådet Jacob Wichmann. Den 23 mars 2023 förordnades verksamhetsledaren Eva Kvist som sakkunnig.

Som experter i kommittén förordnades den 21 juni 2021 jur.dr. Christina Allard, professorn och före detta justitierådet Bertil Bengtsson, juridiska experten Anders Blomberg, professor emeritus Ove Bring, fastighetsjuristen Kerstin Ejderstedt, sektionschefen Ann-Sofie Eriksson, strategiska planeraren Eva Furmark, jaktvårds- konsulenten Hans Geibrink, rättssakkunniga Lina Gruvhagen, docen- ten och universitetslektorn Richard Hager, biträdande generalsekre- teraren Anders Karlsson, juristen Tobias Kluge, forskaren Annette Löf, renägaren Anna-Carin Mangi, juristen Matilda Wilhelm, vatten- strategen Ingemar Näslund, renskötselspecialisten Cecilia Persson, dåvarande styrelseledamoten Joakim Påve, före detta justitiekanslern Anna Skarhed, professorn Peter Sköld, chefsjuristen Karin Sparrman, verkställande direktören Maria Sunér, ämnesrådet Göran Ternbo, kans- lirådet Caroline Weckfelt, fastighetsdirektören Jan Olov Westerberg och skogsförvaltaren Morgen Yngvesson.

Den 30 augusti 2021 entledigades Joakim Påve. Samma dag förord- nades ordföranden för Same Ätnam Marita Granström som expert. Den 24 mars 2022 entledigades Maria Sunér. Samma dag förordna- des markstrategen Thomas Lundgren som expert. Den 12 september 2022 entledigades Caroline Weckfeldt. Den 28 november 2022 entledigades Annette Löf. Samma dag förordnades professor Anna Skarin som expert. Den 16 december 2022 entledigades Lina Gruvhagen. Den 20 januari 2023 förordnades rättssakkunniga Erika Forsin som expert. Den 26 januari 2023 entledigades Marita Granström. Samma dag förordnades docenten May-Britt Öhman som expert. Den 21 februari 2023 entledigades Eva Furmark. Samma dag förordnades juristen Gustav Hellsing som expert. Den 11 april 2023 förordnades

beredningschefen Lisa Englund Krafft som expert. Den 17 maj ent- ledigades Thomas Lundgren. Samma dag förordnades markstrategen Simon Bergdahl som expert.

Som huvudsekreterare anställdes den 28 juni 2021 dåvarande kansli- rådet Lisa Englund Krafft och som sekreterare anställdes den 21 maj 2021 rättssakkunniga Maja Martinsson, den 16 augusti 2021 hovrätts- assessorn Magdalena Pucher, den 20 september 2021 rättssakkun- niga Elisabeth Rahlén och den 21 februari 2022 nationalekonomen Sören Höjgård-Olsen.

Den 23 september 2022 entledigades Elisabeth Rahlén. Den 1 okto- ber 2022 anställdes juristen Nanna Holmgren som utredningssekre- terare. Den 10 april 2023 entledigades Lisa Englund Krafft.

Kommittén har antagit namnet Renmarkskommittén.

Härmed överlämnas kommitténs delbetänkande Jakt och fiske i renbetesland (SOU 2023:46).

Till delbetänkandet fogas reservationer och särskilda yttranden. I ett av yttrandena uttrycks en misstro och framförs allvarliga an-

klagelser mot kommittén och dess sekretariat.

Sekretariatet består av opolitiska tjänstemän. Anklagelserna sak- nar grund och utgår inte från hur ett utredningsarbete och en lag- stiftningsprocess går till. Sekretariatet har på ett professionellt sätt hanterat och arbetat med ett omfattande historiskt material. Kom- mittén vill uttrycka sitt fulla stöd för sekretariatets arbetsinsats och oberoende. Kommittén anser att delbetänkandet är förenligt med Sveriges grundlag och internationella åtaganden.

Innehåll

SOU 2023:46

7	Renskötsel, jakt och fiske i siffror..............................		219
7.1	Rennäring ..............................................................................		220
	7.1.1	Om underlaget ......................................................	220
	7.1.2	Arealer....................................................................	222
	7.1.3	Renantal och slaktintäkter ....................................	225
	7.1.4	Ägar- och företagsstruktur...................................	230
	7.1.5	Skadeersättningar och stöd...................................	235
	7.1.6	Sammanfattning rennäring ...................................	244
7.2	Småviltsjakten och fisket i siffror ........................................		246
	7.2.1	Jägare och jaktdagar ..............................................	246
	7.2.2	Småviltsjaktens tidsmässiga förläggning..............	250
	7.2.3	Jaktdagarnas fördelning mellan samebyar ...........	251
	7.2.4	Jaktmandagar .........................................................	252
	7.2.5	Priser ......................................................................	254
	7.2.6	Intäkter ..................................................................	255
	7.2.7	Småviltsjakt och samebyarnas slaktintäkter ........	255
	7.2.8	Sammanfattning småviltsjakt................................	257
	7.2.9	Fiske.......................................................................	259
	7.2.10	Fisket och samebyarnas slaktintäkter ..................	263
	7.2.11	Sammanfattning fiske ...........................................	263
7.3	Jakt- och fisketurism ............................................................		264

8	Gällande rätt ...........................................................		265
8.1	Rennäringslagen och rennäringsförordningen....................		265
	8.1.1	Renskötselrättens beståndsdelar ..........................	266
	8.1.2	Upplåtelse av mark och vatten .............................	266
8.2	Grundläggande regler om rätt till jakt och fiske.................		268
	8.2.1	Jaktlagen med föreskrifter ....................................	269
	8.2.2	Fiskelagen med föreskrifter..................................	269
8.3	Konstitutionell rätt...............................................................		270
	8.3.1	Målsättningsstadgande..........................................	270
	8.3.2	Ensamrätt till renskötsel.......................................	270
	8.3.3	Skydd för egendom ...............................................	271
	8.3.4	Skydd mot diskriminering ....................................	273
	8.3.5	Lagprövning...........................................................	274

Sammanfattning

Bakgrund och uppdrag

I 31 § rennäringslagen finns en bestämmelse om att samebyar eller deras medlemmar med vissa undantag inte får upplåta rättigheter som följer med renskötselrätten. Enligt rennäringslagen får en same- by eller dess medlemmar alltså som huvudregel inte upplåta jakt och fiske i renskötselområdet.

Denna bestämmelse kan inte tillämpas för rätten att upplåta små- viltsjakt och fiske på den statliga mark som ingår i Girjas samebys byområde. I ett avgörande från Högsta domstolen år 2020, Girjas- domen, har domstolen kommit fram till att Girjas sameby inom sitt område på mark under statens omedelbara disposition ovanför odlings- gränsen har en ensamrätt i förhållande till staten att upplåta småvilts- jakt och fiske. Denna ensamrätt grundas på urminnes hävd och gäller trots att rennäringslagen inte ger samebyn någon sådan rätt.

Girjasdomen innehåller uttalanden av betydelse även för andra geografiska områden. Det har därför bedömts finnas ett behov av att utreda om det finns ytterligare samebyar som på motsvarande sätt i förhållande till staten har ensamrätt att upplåta småviltsjakt och fiske på grund av att samer har upparbetat en sådan rätt genom urminnes hävd.

Kommittén har mot denna bakgrund getts i uppdrag att i ett del- betänkande

•bedöma inom vilka delar av statligt ägd mark dels inom åretrunt- markerna, dels ovanför lappmarksgränsen när renskötsel är till- låten där, som samebyar i förhållande till staten genom urminnes hävd har ensamrätt att upplåta småviltsjakt och fiske,

Sammanfattning

SOU 2023:46

•analysera vilken rätt till upplåtelser av jakt och fiske som tillkom- mer samebyarna på de delar av deras byområden som ligger inom statligt ägd mark dels inom åretruntmarkerna, dels ovanför lapp- marksgränsen när renskötsel är tillåten där, om någon ensamrätt till upplåtelser genom urminnes hävd inte kan konstateras i området,

•ta ställning till om ensamrätten till upplåtelser av jakt enbart gäller småviltsjakt eller om den gäller allt vilt,

•analysera vad ensamrätten till upplåtelser av jakt och fiske får för konsekvenser för statens avtal om nyttjanderättsupplåtelser inom områdena,

•bedöma vad samebyarnas ensamrätt till upplåtelser av jakt och fiske får för betydelse för Samefondens intäkter och arbete, och

•lämna förslag till en reglering av upplåtelsebestämmelserna i ren- näringslagen som ska kunna gälla tillfälligt till dess att en ny per- manent reglering finns på plats.

Mark som omfattas av uppdraget

Kommitténs uppdrag avser statligt ägd mark (i betänkandet även benämnd statens mark) dels inom åretruntmarkerna, dels ovanför lappmarksgränsen när renskötsel är tillåten där. Med statligt ägd mark avses enligt direktiven mark som står under statens omedelbara disposition. I praktiken handlar det om mark som förvaltas av Statens Fastighetsverk, Naturvårdsverket eller Fortifikationsverket. På ren- betesfjällen och ovanför odlingsgränsen hanterar länsstyrelsen en stor del av den praktiska förvaltningen för dessa myndigheters räkning, inklusive upplåtelser av nyttjanderätter.

Mark som ägs av statliga bolag och privatägd mark omfattas inte av uppdraget.

Kommittén är medveten om att äganderätten till den mark som benämns som statlig i vissa fall är ifrågasatt. Det ingår dock inte i kommitténs uppdrag att bedöma frågan om äganderätt. Eftersom det är statens uppfattning att den är ägare till den mark som avses, bildar det utgångspunkt för delbetänkandet.

SOU 2023:46

Sammanfattning

En bedömning av rättsläget för samebyarna

Kommitténs uppdrag är att bedöma rättsläget på statens mark inom samebyarnas områden. Frågan är om samebyarna i förhållande till staten har en ensam rådighet över småviltsjakt och fiske motsvar- ande den rätt som har fastställts för Girjas sameby och, om så inte är fallet, vilken rätt samebyarna annars kan ha.

Under kommitténs arbete har Talma sameby väckt talan mot staten med yrkande om ensamrätt gentemot staten att upplåta jakt och fiske. För att inte kommittén ska föregripa domstolens prövning i tvisten, har kommittén valt att inte göra någon bedömning av rättig- hetssituationen på det område som tvisten avser. Kommittén har dock ansett sig vara fri att göra iakttagelser av sakomständigheter till den del de har ansetts ha betydelse för bedömningarna av Lappland i stort.

Kommitténs slutsatser

Av den rättshistoriska undersökning som kommittén har gjort fram- går att de historiska och befolkningsmässiga förhållandena i Lapp- land har varierat sett till området som helhet. När det specifikt gäller den mark i Lappland som i dag står under statens omedelbara dispo- sition framstår dock förhållandena som snarlika dem som har rått i Girjas område under den relevanta tidsperioden, det vill säga före år 1750. Enligt kommitténs bedömning av de historiska förhållan- dena talar starka skäl för att även andra samebyar på sådan mark har motsvarande rätt som Girjas sameby.

När det gäller Jämtlands och Dalarnas län är bedömningen en annan. De historiska förhållandena på renbetesfjällen och de så kal- lade kungabrevsmarkerna i Dalarna skiljer sig från dem som har kunnat konstateras för Girjas sameby, på så sätt att någon ensamrätt till upplåtelser av småviltsjakt och fiske genom urminnes hävd inte bedöms föreligga där.

Bedömningen för Jämtlands län är dock förenad med osäkerhet. Samebyarna kan ha starkare rättigheter i vissa delar av länet. Även om någon rätt till upplåtelser inte har upparbetats genom urminnes hävd bedöms samebyarna i Jämtlands län ha en intrångsskyddad rätt till renskötsel, jakt och fiske på renbetesfjällen. Det innebär att de

Sammanfattning

SOU 2023:46

har starka egendomsskyddade rättigheter till markanvändning, även om de inte har rätt till upplåtelser.

På kungabrevsmarkerna i Dalarna bedöms i stället att den jakt- och fiskerätt som finns är rätt till rovdjursjakt och husbehovsfiske, samt rätt för medlemmar i Idre sameby att jaga och fiska i områden där jakt och fiske inte sedan tidigare är upplåtet till andra.

Girjasdomen

Domslutet i Girjasdomen gäller specifikt för Girjas byområde. Domen har dock prejudicerande verkan, vilket innebär att tillämpande myn- digheter och domstolar ska hämta vägledning i domen vid sina pröv- ningar av liknande fall. Kommitténs bedömning av rättsläget utgår därför från de rättssatser som Högsta domstolen har utvecklat och tillämpat i Girjasdomen. Dessa innebär bland annat följande.

•Urminnes hävd förutsätter att någon har besuttit eller brukat mark under en längre tid (cirka nittio år) utan att detta har ifrågasatts av staten eller någon annan.

•Samers jakt och fiske på marker där renskötsel har förekommit bör kunna grunda rättigheter genom urminnes hävd även om graden av nyttjandet är förhållandevis extensiv och omfattar ett vidsträckt område. Det förutsätter dock att jakten och fisket har varit åter- kommande.

•Bedömningen av om en hävdvunnen nyttjanderätt är en ensamrätt i förhållande till markägaren bygger på i vilken mån en konkurre- rande markanvändning har förekommit under den tid som hävden har upparbetats i området. Av betydelse är också om nyttjandet har varit det helt dominerande under mycket lång tid, och har varit av stor betydelse för markanvändarens försörjning.

•Om upplåtelser har varit vanliga och godtagits av omgivningen, talar det för att hävden har medfört en befogenhet att upplåta nyttjanderätten. Finns det däremot andra presumtiva rättighets- havare som också har gjort upplåtelser i någon omfattning av be- tydelse, så talar det emot att hävden innefattar en befogenhet att upplåta.

SOU 2023:46

Sammanfattning

•Har en ensamrätt väl upparbetats så kan den upphöra på tre sätt: genom att rättighetsinnehavaren efterger sin rätt, genom att rättig- heten utsläcks genom lag, eller genom att rättigheten utsläcks genom expropriation. Såväl ett eftergivande som ett utsläckande måste vara tydligt och definitivt.

Girjasdomen ger också generell vägledning i frågor om bevisbörda och beviskrav i ett mål mellan staten och en sameby, samt i frågor om hur folkrättsliga principer om urfolks rättigheter kan påverka prin- ciperna för rättsinstitutet urminnes hävd.

Kommitténs utredning

Kommitténs uppdrag att bedöma gällande rättsläge kan inte, såsom i Girjasmålet, utföras med utgångspunkt från vad staten och berörda samebyar åberopar, eftersom någon tvist inte är anhängiggjord. Det får i stället utföras med stöd av antaganden kring a) vad som sanno- likt skulle komma att åberopas av parterna om saken skulle komma under en domstolsprövning och b) hur en domstol skulle värdera det som åberopas.

De bevisfakta som med all sannolikhet skulle lyftas fram av staten och berörda samebyar i en rättstvist avser huvudsakligen historiska förhållanden, vilket innebär att en rättshistorisk utredningsmetod har använts. Kommittén har utrett historisk markanvändning genom en genomgång av historievetenskaplig litteratur och annat skriftligt material. Utöver hela den skriftliga bevisningen i Girjasmålet och Skattefjällsmålet (NJA 1981 s. 1, som gällde en tvist om bättre rätt till skattefjällen i norra Jämtland), har cirka 150 verk använts. Det handlar om avhandlingar, monografier, artiklar, reseskildringar, med mera.

Högsta domstolens prövning i Girjasmålet avsåg huvudsakligen tidsperioden 1550–1750. Även kommitténs undersökning har för Lapplands del huvudsakligen inriktat sig på den tidsperioden och för Jämtlands, Härjedalens och Älvdalens del på perioden 1645–1750. Den senare startpunkten i de områdena har att göra med att de innan dess låg under dansk-norskt styre och blev svenska först år 1645.

När det gäller Lappland har tyngdpunkten i arbetet legat på att kart- lägga förekomsten av konkurrerande markanvändning. Den samiska

Sammanfattning

SOU 2023:46

närvaron i Lappland har behandlats mer översiktligt. Kommittén har i likhet med Högsta domstolen i Girjasmålet utgått från att Lappland var befolkat av samer redan innan nationalstaten fick sina nuvarande gränser. Det hindrar inte att andra kan ha vistats i Lappland under perioder, till exempel under handelsresor eller fiskefärder. Den sam- iska markanvändningen får ändå anses ha varit den dominerande.

När det gäller Jämtlands och Dalarnas län ger Girjasdomen be- gränsad vägledning i fråga om de historiska förhållandena där. Det innebär att utredningen som ett första steg har behövt behandla den samiska närvaron och markanvändningen närmare, inklusive hur rättig- heterna på de samiska skattefjällen har betraktats historiskt. Därefter har den konkurrerande markanvändningen utretts.

I Girjasdomen ges viss vägledning beträffande vad som ska be- traktas som konkurrerande markanvändning. Domstolen pekade där på att om kronans skattläggningar eller godkännanden av nybyggen gett upphov till en konkurrerande jakt- eller fiskeutövning av någon omfattning, kan detta förhindra uppkomsten av urminnes hävd.

För Girjasområdets del anlades fram till år 1750 två nybyggen. Domstolen uttalade att om det över huvud taget förekom några sär- skilda skattläggningar till förmån för nybyggare eller kustbönder måste dessa antas ha varit få. Det fanns därför inte anledning att räkna med att vare sig nybyggen eller andra skattläggningar gav upphov till någon beaktansvärd konkurrerande markanvändning på området före mit- ten av 1700-talet. Tvärtom, bedömde domstolen, fick den samiska jakt- och fiskeutövningen antas ha varit den helt dominerande på området.

Kommittén har tolkat begreppet konkurrerande markanvändning brett. Den konkurrens som har utretts har bestått av nybyggen, annan bebyggelse samt skattlagda fisken. I Jämtlands län har det också varit av betydelse att undersöka historiska avradsland där jakt och fiske kan ha förekommit (avradsland var utmarker som nytt- jades mot årlig avgift till kronan).

I det undersökta materialet har det inte gjorts någon skillnad på uppgifter om jakt efter småvilt eller efter annat vilt. Att någon sådan åtskillnad beträffande jakträtt har gjorts tidigare eller bör göras – ur ett civilrättsligt perspektiv – har inte heller framkommit i det histo- riska materialet. Skillnader har emellertid funnits, och finns fort- farande, ur ett förvaltningsrättsligt perspektiv.

SOU 2023:46

Sammanfattning

Grunden för kommitténs slutsatser

Med utgångspunkt i kartläggningen över den konkurrens i Lappland som har förekommit under perioden 1500–1750 gör kommittén be- dömningen att inget samebyområde där på mark under statens omedel- bara disposition har utsatts för nämnvärt mer konkurrens än Girjas sameby. Ovanför odlingsgränsen finns knappt ett enda skattlagt fiske som inte i dag ligger på privatägd mark. Samma sak gäller nybyggena där; det finns vissa kluster av nybyggen ovanför odlingsgränsen, men de ligger inom vad som i dag är stora privatägda områden. Efter år 1750 har fler nybyggen anlagts, men även dessa ligger i nästan samtliga fall i kluster på mark som i dag är privat, på stort avstånd från den statliga marken.

På mark nedanför odlingsgränsen har konkurrensen i allmänhet varit betydligt större, men inte överallt. Även där finns fläckar på stora avstånd från bygden – till exempel i de nationalparker som i dag är mark under statens omedelbara disposition.

Kommittén bedömer mot den bakgrunden att starka skäl talar för att samebyarna i Lappland har upparbetat en hävdvunnen ensamrätt i förhållande till staten till upplåtelser av småviltsjakt och fiske på den undersökta marken.

I det material som kommittén har haft tillgång till finns inga exem- pel som antyder att några samiska ensamrätter skulle ha upphört i Lappland vare sig genom lag eller eftergifter. Det finns ett område där renskötselrätten har exproprierats.

Beträffande Jämtlands och Dalarnas län kan kommittén inte, som fallet var i Lappland, göra några generella uttalanden om samernas när- varo historiskt i renbetesfjällen och på kungabrevsmarkerna. I stora delar av renbetesfjällen har renskötande samer levt sedan urminnes tider, men till vissa fjäll har de, enligt vad som har kunnat beläggas, kommit först under 1700-talet eller senare.

Det rättsskydd som samerna har haft på skattefjällen har enligt kommittén inte varit jämförbart med en skattebondes. Det har sna- rare liknat en avradslandsinnehavares rättsskydd; rättigheterna kan sägas bygga på en relation till kronan som markägare, och det ser ut som att kronan tidigt har haft det avgörande inflytandet över dispo- sitionerna på skattefjällen.

Den jordbrukande befolkningen i Jämtlands och Dalarnas län har levt längs dalgångarna sedan urminnes tider och har tidigt nyttjat

Sammanfattning

SOU 2023:46

fjällområden för bland annat jakt och fiske genom systemet med av- radsland. Avradslanden kunde vara flera mil i storlek. Jakt och fiske kunde vara skäl för att inrymma ett avradsland. De renskötande samernas markanvändning i skattefjällen har därför generellt sett utsatts för betydligt mer konkurrens från den jordbrukande befolk- ningen än vad som varit fallet på de undersökta områdena i Lappland (det vill säga områden som i dag står under statens omedelbara dis- position). Vissa undantag finns dock, till exempel i Frostviken, Hotagen, västra Undersåker och västra Storsjö, där konkurrensen före- faller ha varit mindre.

Samebyarna i Jämtlands och Dalarnas län bedöms inte på samma sätt som i Lappland ha någon på urminnes hävd grundad rätt till upp- låtelser av jakt och fiske i de undersökta områdena. Beträffande Jämt- lands län bedöms de renskötande samerna dock ha en intrångs- skyddad rätt till renskötsel, jakt och fiske på sina skattefjäll (så småningom renbetesfjäll). Det innebär att de har starka, egendoms- skyddade rättigheter till sin markanvändning, även om de inte har rätt till upplåtelser. Rättigheterna har uppstått i vart fall i och med inrymningarna, har skyddats i och med det så kallade Skattefjälls- brevet (som angav renskötande samers rättigheter till vissa skatte- fjäll) och har kollektiviserats i och med renbeteslagstiftningen. Det gör att det kan ifrågasättas om dagens regelverk med upplåtelser av småviltsjakt och handredskapsfiske på dessa samebyars områden är förenligt med deras rätt till skydd från intrång.

Frågor om etnicitet och andra rättighetshavare

Det har under kommitténs arbete påtalats att andra än samer histo- riskt har varit renskötare och att beteckningen ”lapp” i historiskt källmaterial inte har avsett enbart samer. Det har också påtalats att andra befolkningsgrupper än samer historiskt har haft jakt och fiske som viktiga näringsfång.

Mot den bakgrunden har det ifrågasatts om dagens samebyar kan vara rättighetshavare grundat på olika individers historiska mark- användning, och i vart fall satts i fråga att de skulle vara ensamma rättighetshavare. Det har påtalats att det kan finnas andra än same- byar och samebymedlemmar som har upparbetat rättigheter till jakt och fiske i de områden som omfattas av utredningen, och att kom-

SOU 2023:46

Sammanfattning

mitténs förslag här kan komma att förstöra dessa personers möjlig- het att hävda sin rätt.

När det först gäller frågan om renskötsel och begreppet ”lapp”, ter det sig av det material som kommittén har tagit del av som klart att de allra flesta nomadiserande renskötare historiskt också tillhörde den befolkningsgrupp som vi i dag kallar samer.

Frågan om etnicitet har dock inte någon avgörande betydelse för den rättsliga bedömningen av en ”Girjasrätt” – det vill säga rättighe- ter motsvarande dem som har fastställts för Girjas sameby. Enskilda exempel på att även andra har klassificerats som ”lapp” saknar med andra ord betydelse för Girjasrätten som sådan. En Girjasrätt grun- das på renskötsel och den markanvändning som hör samman med renskötseln i de områden som så småningom har kommit att utgöra dagens samebyar. Enligt Högsta domstolens synsätt har rätten, genom 1886 års lag och de följande renbeteslagarna, övergått från de en- skilda individerna till lappbyarna (samebymedlemmarna samfällt) och senare till samebyarna som associationer (juridiska personer). Det har alltså inte någon avgörande betydelse om det bland de en- skilda renskötare som har upparbetat en ensamrätt till småviltsjakt och fiske i ett berört område, har funnits individer som med dagens etnicitetsbegrepp har tillhört en annan befolkningsgrupp.

När det gäller andra rättighetshavare än renskötare kan det inte uteslutas att det kan finnas enskilda jägare eller fiskare, såväl samer utanför samebyarna som andra, vars förfäder har upparbetat en fiske- eller jakträtt genom urminnes hävd. Det är dock i ett sådant fall inte fråga om någon rätt till så vidsträckta områden som i samebyarnas fall; det vill säga till jakt och fiske i hela fjällområdena. I stället hand- lar det om specifika områden eller sjöar där sådana enskilda individer kan ha använt jaktmarker eller vatten kontinuerligt under en längre tid, utan att mötas av invändningar. Det handlar inte heller om ett öppet kollektiv, som gruppen jägare eller gruppen fiskare, som till- sammans kan hävda rättigheter, utan om enskilda personer vars för- fäder i så fall har upparbetat en rätt som sedan övergått till kom- mande generationer. Att det på den berörda marken skulle vara fråga om ett stort antal sådana personer som kan hävda enskilda rättig- heter har kommittén inte funnit belägg för.

Oavsett om det kan finnas enskilda med en upparbetad hävd i det område som kommittén har utrett, bedömer kommittén att de förslag som lämnas och i övrigt skissas inte får betydelse för dessa personers

Sammanfattning

SOU 2023:46

rätt. Om rådigheten att upplåta småviltsjakt och fiske skulle flyttas från länsstyrelser till samebyar – oberoende av om det skulle ske genom fastställelse i domstol eller genom lag – så upphör inte de eventuella rättigheter som enskilda personer kan ha. Sådana personer

–om det så handlar om samer utanför samebyarna, tornedalingar eller någon annan – kan fortfarande vända sig till domstol och hävda sin rätt.

Det finns också andra enskilda som har jakt- och fiskerätt på stat- lig mark grundat i exempelvis avvittringsbeslut. Sådana rättigheter, som alltså gäller i relation till staten, kan inte upphöra eller förändras genom kommitténs förslag.

Den nu summerade rättsliga bedömningen har gjorts av kommit- tén med medvetenhet om jaktens och fiskets betydelse för lokal- befolkningen i norra Sverige både historiskt och i nutid. Särskilt hos den tornedalska minoriteten, såväl som hos jakt- och fiskesamer utan medlemskap i samebyar, framhålls jakten och fisket som kulturbär- ande. Även för annan lokalbefolkning, liksom för lokal turistnäring, är jakt och fiske mycket viktiga inslag. Hänsyn till dessa gruppers behov och intressen har påverkat kommitténs överväganden.

Frågan om annan jakt än småviltsjakt

I kommitténs uppdrag ingår att ta ställning till om en ensamrätt till upplåtelser av jakt enbart gäller småviltsjakt eller om den gäller allt vilt. Närmare bestämt är frågan om hävd till jakträtt som en del i renskötselrätten avser allt jaktbart vilt eller endast jakt på arter som samerna kan visa att de har jagat när hävden upparbetades. Frågan har särskild betydelse för älgjakten.

I Girjasdomen avsåg Högsta domstolens prövning endast frågan om Girjas samebys rätt till upplåtelser av jakt på småvilt och fiske. Att prövningen begränsades till småviltsjakt berodde på att same- byns yrkande endast avsåg sådan jakt.

Kommittén bedömer att en generell utgångspunkt bör vara att en jakträtt har ett och samma innehåll oavsett om rätten grundas på äganderätt eller urminnes hävd. Den jakträtt som följer av jaktlagen är inte uppdelad på fauna utan innefattar allt jaktbart vilt. På mot- svarande sätt har jaktutövningen i fjällen inte varit selektivt inriktad utan har avsett åtkomst till allt vilt som kunnat bidra till försörj-

SOU 2023:46

Sammanfattning

ningen. Innehållet i den hävdade rättigheten bör därför, i likhet med vad som gäller enligt jaktlagen, kunna bestämmas med den utgångs- punkten. Det har heller inte framkommit något som tyder på att samerna har accepterat konkurrens i jakten i fråga om någon viss art.

Utgångspunkten för en bedömning av jakträttens omfattning i detta sammanhang bör därför vara densamma som för jakträtt som grundas på äganderätt till mark. Det vill säga att allt vilt ingår. Att det kan sättas offentligrättsliga begränsningar av vilket vilt man får jaga, eller att ett visst vilt sätts under en särskild förvaltningsstruk- tur, är en annan sak.

Kommittén bedömer samtidigt att älgjakten och dess förvaltnings- system har sådana särdrag att älgjakten i nuläget inte bör omfattas av kommitténs förslag. De rättsliga, sakliga och praktiska förhållandena kring älgjakten behöver först utredas vidare.

Konsekvenser för löpande statliga avtal

På mark under statens omedelbara disposition löper i vissa fall fler- åriga avtal om upplåtelse av jakt och fiske. Sådana avtal kan ha ingåtts av länsstyrelserna, Fortifikationsverket eller Naturvårdsverket. I kom- mitténs uppdrag ingår att analysera vad samebyars ensamrätt att upp- låta småviltsjakt och fiske får för konsekvenser för sådana avtal.

Om en sameby har en ensamrätt till upplåtelse av småviltsjakt och fiske innebär det att staten inte haft någon befogenhet att göra så- dana upplåtelser på samebyns område. Eventuella ingångna avtal som rör upplåtelse av småviltsjakt och fiske saknar därmed rättslig grund och avtalen i relation till samebyn måste betraktas som varande utan verkan.

Konsekvenser för Samefonden

Kommittén ska bedöma vad eventuella ensamrätter hos samebyar till upplåtelse av jakt och fiske får för betydelse för Samefondens in- täkter och arbete.

Sedan Girjas sameby konstaterats ha ensamrätt gentemot staten till upplåtelser av småviltsjakt och fiske på sitt byområde får Same- fonden inte längre del av intäkter från dessa upplåtelser. Skulle fler samebyar i domstol bedömas ha motsvarande rätt kommer samma

Sammanfattning

SOU 2023:46

sak att gälla på dessa områden. Ju fler samebyar som själva upplåter, desto större blir intäktsbortfallet.

Även vid ett tillerkännande av ensamrättigheter för samebyarna genom lag skulle Samefondens intäkter sannolikt minska betydligt. Med en upplåtelserätt hos samebyarna tillfaller rimligen intäkterna av upplåtelserna i sin helhet den upplåtande samebyn.

Samefonden kan alltså i dessa scenarier få sina intäkter väsent- ligen minskade. Samtidigt kvarstår behoven av ekonomiskt stöd till samiska organisationer och samiskt kulturliv samt underhåll av ren- skötselanläggningar som oförändrade. I en sådan situation krävs poli- tiska åtgärder för att säkerställa finansieringen, antingen genom Same- fonden eller på annat sätt.

Förslag till tillfällig reglering och skiss på framtida reglering

Kommittén ska lämna förslag till en reglering av upplåtelsebestäm- melserna i rennäringslagen som ska kunna gälla tillfälligt till dess att en ny permanent reglering finns på plats.

Kommittén har som framgått bedömt att starka skäl talar för att alla samebyar i Lappland har motsvarande rätt till upplåtelse av små- viltsjakt och fiske som Girjas sameby. Beträffande samebyar i Jämt- lands och Dalarnas län är bedömningen en annan, även om de också bedöms ha starka rättigheter.

Kommittén har dock funnit skäl för en viss försiktighet när det gäller möjligheten att låta den rättsliga analysen få fullt genomslag i en tillfällig lagstiftning. Försiktigheten är strukturellt betingad. Rätts- området är komplext och spänner över ett vitt fält där olika hänsyns- taganden gör sig gällande. Även sakligt sett råder stor komplexitet. De praktiska konsekvenserna av ett genomslag för analysen kan bli betydande och berör stora delar av Sveriges yta.

Utöver att beakta samiska rättigheter behöver kommittén ta hän- syn även till den övriga lokalbefolkningens, däribland den nationella minoriteten tornedalingars, och övriga invånares kultur, traditioner, intressen och behov av att kunna jaga och fiska samt till annan närings- verksamhet såsom skogsbruk och turism.

Kommittén har mot den bakgrunden bedömt att en tillfällig regler- ing inte bör innefatta genomgripande förändringar av det nuvarande

SOU 2023:46

Sammanfattning

systemet för upplåtelser av jakt och fiske på mark under statens omedel- bara disposition. Staten bör alltså, i avvaktan på en permanent regler- ing av upplåtelsebestämmelserna i rennäringslagen, fortsatt upplåta småviltsjakt och fiske på mark under statens omedelbara disposition så länge det inte i en dom som fått laga kraft har fastställts att någon annan har bättre rätt.

Det finns dock vissa mindre förändringar i gällande regelverk som lämpligen bör göras redan nu. Dessutom har kommittén funnit att det redan nu, i en särskild bilaga, bör lämnas en redogörelse för kom- mitténs nuvarande syn på hur upplåtelser av småviltjakt och fiske bör hanteras i förlängningen, såvida inte några nya sakliga eller rätts- liga förutsättningar framkommer. Detta för att principerna för en genomgripande slutlig reglering ska kunna diskuteras och förankras brett.

Förslag till tillfällig reglering

I några delar föreslår kommittén förändringar redan i den tillfälliga regleringen. Dessa föreslås träda i kraft den 1 juli 2024.

Förtydligande av upplåtelseförbudet

Kommittén föreslår ett tillägg i rennäringslagens upplåtelseförbud. så att det förtydligas att förbudet inte gäller för en sameby som enligt en dom som fått laga kraft (likt Girjas sameby) har bättre rätt än staten till upplåtelse.

Mindre förändringar i statens hantering

Kommittén har under arbetets gång uppfattat att det finns ett miss- nöje från flera håll med statens nuvarande hantering av upplåtelser av småviltsjakt och fiske i fjällen. Framför allt handlar det om långa handläggningstider och utredningarnas omfattning i avlysningsären- den, och om olika förhållningssätt mellan länsstyrelserna i vissa frå- gor. Bestämmelserna som reglerar statens upplåtelser uppfattas som oklara och det saknas i flera hänseenden närmare vägledning i för- arbeten.

Sammanfattning

SOU 2023:46

Kommittén har mot denna bakgrund bedömt att vissa mindre för- ändringar bör göras för att skapa förutsättningar för en större enhet- lighet och effektivitet i statens hantering.

I dagsläget är de grundläggande förutsättningarna för länsstyrel- sernas upplåtelser av småviltsjakt och handredskapsfiske författnings- mässigt uppdelade mellan rennäringslagen och rennäringsförord- ningen. Kommittén föreslår att reglerna samlas i rennäringslagen. Därigenom kan också viss vägledning ges för tillämpningen genom förarbeten.

När det gäller förutsättningarna för upplåtelse föreslås att det i en ny bestämmelse i rennäringslagen anges att upplåtelser av sådan små- viltsjakt och sådant handredskapsfiske som inte bedrivs yrkesmässigt ska göras om det kan ske med endast ringa olägenhet för renskötseln. Bestämmelsen ersätter i denna del formuleringen olägenhet av bety- delse för rennäringen i 3 § första stycket 1 rennäringsförordningen. Den nya formuleringen bedöms bättre överensstämma med uttalan- den i tidigare lagmotiv, enligt vilka samerna bör vara ”skyldiga” att tåla ”smärre olägenheter” som en upplåtelse kan innebära.

Utöver en tydligare reglering och vägledning i motivtext bedömer kommittén att det finns behov av vägledande praxis. Enligt kommit- tén åstadkoms sådan vägledning lämpligast genom att statens upplå- telser av jakt och fiske överprövas i domstol, i stället för som i dag av regeringen. Överprövningen bör ske i allmän förvaltningsdomstol.

Upplåtelser i lokala föreningars regi

Under utredningens gång har det framkommit att det finns initiativ för en mer lokal förvaltning av upplåtelser av småviltsjakt och fiske. En fråga som har lyfts är om lokala föreningar i vissa fall skulle kunna hantera upplåtelserna, förutsatt att det finns representation i fören- ingens styrelse från berörda intressenter och att samverkan bygger på frivillighet. Från flera olika håll – både från samebyar och lokala jägare och fiskare – har uppfattningen framförts att det vore bra om det fanns utrymme för ett större lokalt inflytande över upplåtelse- frågorna, och att det generellt sett är bra om de grupper som berörs själva får vara delaktiga i beslutsfattandet och ta ansvar för besluten.

SOU 2023:46

Sammanfattning

Kommittén är av uppfattningen att lagstiftningen inte bör lägga hinder i vägen för sådana initiativ om det visar sig finnas ett eller flera områden där en lokal förvaltning kan fungera.

Det föreslås därför en ändring som klargör att lagstiftningen ger ett fakultativt utrymme för länsstyrelsen att under vissa förhållanden uppdra åt en lokal förening att upplåta småviltsjakt eller fiske i ett område på mark under statens omedelbara disposition ovanför odlings- gränsen och på renbetesfjällen. Uppdraget bör bland annat förut- sätta att föreningen uppfyller vissa krav beträffande representation i styrelsen och att länsstyrelsen bedömer föreningen som lämplig för uppdraget, mot bakgrund av bland annat föreningens stadgar, arbets- plan och planerade upplåtelsevillkor. En förening som tar över upp- låtelserna ska, liksom länsstyrelsen, ta ut avgifter för upplåtelserna, om det inte finns särskilda skäl för avgiftsfrihet.

Delat vilt- och fiskevårdsansvar

I de fall där en sameby har visat sig ha bättre rätt än staten att upplåta småviltsjakt och fiske, innebär det att ansvaret för vilt- och fiskevård är delat mellan staten och samebyn.

Staten har ett övergripande ansvar för Sveriges internationella för- pliktelser på miljöområdet, riksdagens miljömål och bevarandet av den biologiska mångfalden. Staten har också det primära markägar- ansvaret. Jakt- och fiskerättshavarna har å sin sida det primära an- svaret för att den jakt och det fiske som de utövar eller upplåter är anpassat till de övergripande målen och att exempelvis jakttryck eller jakt- och fiskemetoder inte kommer i konflikt med uthållighetskraven.

Kommittén föreslår vissa bestämmelser för att hantera detta delade ansvar. Det föreslås en samrådsbestämmelse, för att möjliggöra sam- råd i vilt- och fiskevårdsfrågor mellan den berörda samebyn och den statliga myndighet som förvaltar marken. Vidare föreslås vissa rätts- liga verktyg för staten, som bedöms som viktiga för att staten fort- satt ska kunna ta det övergripande vilt- och fiskevårdsansvaret i den känsliga fjällmiljön. Det handlar om att staten ska kunna besluta om inskränkningar i jakten eller fisket i ett område om det är motiverat av vilt- eller fiskevårdsskäl och att det allmänna ges utrymme att meddela generella föreskrifter för att säkerställa vilt- och fiskevården.

Sammanfattning

SOU 2023:46

Det handlar vidare om att staten fortsatt ska kunna bedriva viss skydds- jakt i viltvårdande syfte.

Skiss på framtida reglering (bilaga 3)

Som framgått har kommittén funnit skäl att lämna en redogörelse för kommitténs nuvarande syn på hur upplåtelser av småviltsjakt och fiske bör hanteras i förlängningen, såvida inte några nya sakliga eller rättsliga förutsättningar framkommer.

Kommittén ser det som nödvändigt att i en slutlig reglering åstad- komma en balans där samebyarnas starka rättigheter respekteras, samtidigt som skälig hänsyn tas till de befogade intressen som finns hos andra; i detta fall intresset av att kunna utöva jakt och fiske på den statligt disponerade marken i fjällområdet.

En grundläggande frågeställning när det gäller en framtida reglering är om en enhetlig reglering bör eftersträvas trots kommitténs be- dömning att det råder skilda rättsförhållanden i Lappland jämfört med Jämtlands och Dalarnas län, eller om olika regler bör gälla bero- ende på styrkan av de rättigheter som har bedömts föreligga lokalt eller regionalt.

Kommittén menar att inriktningen bör vara att åstadkomma en enhetlig reglering. Detta ger enligt kommittén bättre förutsättningar för en fungerande vilt- och fiskevårdsförvaltning och en förutsebar- het för enskilda jägare och fiskare, samtidigt som en rättighetsfrag- mentering mellan samebyar undviks.

Kommittén har övervägt flera olika modeller som en enhetlig lag- stiftning skulle kunna vila på.

En ovillkorad övergång till samebyar

Kommittén har övervägt förutsättningarna för en ovillkorad övergång av rådigheten över upplåtelserna från statlig till privat regi på statens mark ovanför lappmarksgränsen och på renbetesfjällen. Berörda same- byar skulle då genom en föreskrift i lag ges rådighet över upplåtelser av småviltsjakt och fiske, utan någon närmare reglering av hur upp- låtelserna ska hanteras.

SOU 2023:46

Sammanfattning

Det kan konstateras att en sådan ordning skulle möta de behov som samebyarna har beskrivit av att kunna styra jakten och fisket på ett sätt som innebär minskade störningar för renskötseln.

Av uppdraget följer dock att hänsyn ska tas även till andra som har starka intressen kring jakt och fiske, till exempel samer utan med- lemskap i en sameby, den nationella minoriteten tornedalingar, annan lokalbefolkning och lokal turistnäring. Även om det finns ekono- miska och sociala incitament för samebyarna att ta sådan hänsyn, ser kommittén det som svårt att inom ramen för en ovillkorad övergång av upplåtelsehanteringen säkerställa de intressen som kommittén behöver beakta enligt direktiven.

Upplåtelser i statlig regi

Kommittén har vidare övervägt alternativet att staten fortsatt ska upplåta småviltsjakt och fiske på statens mark. En sådan ordning för- utsätter dock särskilda överväganden i förhållande till Girjas sameby och andra samebyar som kan ha motsvarande rätt.

Rätten för Girjas sameby att upplåta småviltsjakt och fiske är civil- rättsligt grundad. Det är alltså inte fråga om ett statligt privilegium som kan återkallas. För att staten ska kunna göra anspråk på denna rättighet krävs ett ingrepp av exproprierande karaktär. Sådana in- grepp kan endast göras under vissa särskilt reglerade förhållanden. Ingreppet måste bland annat syfta till att tillgodose angelägna all- männa intressen. Det måste också vara proportionerligt.

Kommittén bedömer att det i och för sig kan vara ett angeläget allmänt intresse att även andra än samebyarnas medlemmar ges till- gång till småviltsjakt och fiske på markerna. Det kan dock ifråga- sättas om en exproprierande åtgärd av detta slag är nödvändig för att uppnå ändamålet, vilket är ett krav i proportionalitetshänseende. För att vara nödvändig ska åtgärden inte kunna tillgodoses genom mindre ingripande åtgärder. En rådighetsinskränkning innebärande krav på hänsyn utgör ett sådant mindre ingripande alternativ.

En ytterligare förutsättning för en exproprierande åtgärd är att eventuell ekonomisk skada på grund av inskränkningen ersätts fullt ut. Det innebär dels att man behöver fastställa ett marknadsvärde för upplåtelserättigheten, dels att den skada som ingreppet skulle orsaka på renskötseln måste beräknas. Ersättningen skulle behöva bestämmas

Sammanfattning

SOU 2023:46

i varje enskilt fall, det vill säga i förhållande till varje enskild sameby som skulle omfattas av ianspråktagandet. Kommittén förutser att er- sättningsfrågor skulle bli omtvistade och att kostnaderna för staten vid ett ianspråktagande skulle bli betydande – både i form av ersätt- ningar och kostnader för tvister.

Även Sveriges internationella förpliktelser skulle behöva beaktas vid ett statligt övertagande av en samebys konstaterade upplåtelse- rätt. Folkrätten ställer långtgående krav på konsultationer med de samebyar som skulle beröras av ett ianspråktagande, där samebyarnas samtycke till ianspråktagandet ska eftersträvas och samebyarna ska ha en reell möjlighet att påverka utfallet i varje enskilt fall; det vill säga för varje berörd sameby. I folkrättsligt hänseende ställs också krav på att åtgärden är att betrakta som proportionerlig, med särskilt avseende på skyddet av urfolksrättigheter, vilket kan inverka vid den proportionalitetsbedömning som ska göras med regeringsformen som utgångspunkt.

Kommittén bedömer sammantaget att exproprierande statliga åt- gärder av detta slag skulle – vid sidan av de praktiska problem och höga kostnader som uppkommer – möta sådana konstitutionella och folkrättsliga hinder att sådana åtgärder inte bör övervägas vidare.

En rådighet hos samebyar med krav på hänsynsfull utövning

Under kommitténs arbete har det från samebyarnas håll flera gånger uttryckts att samebyarna inte har något intresse av att utestänga folk från jakt eller fiske så länge inte renskötseln påverkas negativt. Från jägar- och fiskarhåll har uttryckts att dessa inte vill störa renskötseln. Det förefaller alltså som att det finns en förståelse för behovet av ett ömsesidigt hänsynstagande. Ett sätt att åstadkomma en sådan balans kan vara att med utgångspunkt i detta formulera riktlinjer för hur samebyarna får utöva sin rådighet.

En sådan ordning skulle innebära att det i lag anges att samebyar på statens mark i sina områden ovanför lappmarksgränsen och på renbetesfjällen får upplåta småviltsjakt och fiske, och att staten inte får göra motsvarande upplåtelser. Samtidigt ges allmänheten tillgång till småviltsjakt och fiske inom ramen för en hänsynsregel. Innebörden av en sådan regel skulle kunna vara att berörda samebyar inte utan

SOU 2023:46

Sammanfattning

sakliga skäl får utestänga allmänheten från att jaga och fiska genom att vägra upplåtelser.

Ordningen bör, som angetts, gälla lika för alla samebyar med om- råden på den berörda statliga marken. Det bör därmed inte spela någon roll för regleringens tillämpning om en sameby har bedömts ha en upplåtelserätt som vilar på urminnes hävd eller inte.

Enligt kommittén kan den redovisade modellen tillgodose de legi- tima intressen som finns hos både samebyar och andra grupper, sam- tidigt som regleringen är förenlig med det rättsläge som följer av Girjasdomen.

Kommittén bedömer också att inriktningen är förenlig med såväl konstitutionella krav som med Sveriges internationella förpliktelser. Inskränkningen i samebyars upplåtelsebefogenhet genom hänsyns- krav bör kunna ställas inom ramen för egendomsskyddet utan att betraktas som oproportionerliga. I den bedömningen har förutsatts att samebyn skulle ges utrymme att vägra upplåtelser eller att anpassa upp- låtelserna utifrån renskötselns behov, inbegripet samebymedlemmar- nas egen jakt och eget fiske. Bedömningen bygger också på att samebyn får intäkterna av upplåtelserna, vilket ger en ekonomisk avkastning på vilt och fisk som naturresurs i likhet med vad andra enskilda jakt- och fiskerättshavare kan få.

Kommittén bedömer slutligen att det inte kan ses som diskrimi- nerande att ställa sådana hänsynskrav på samebyarna, eftersom de föranleds av karaktären på den mark som berörs. Det handlar om mycket stora arealer sammanhängande statlig fjällmark. Utan några hänsynskrav skulle ett fåtal privata rättssubjekt i praktiken få en mono- polliknande ställning i förhållande till den som vill jaga eller fiska i sitt närområde. Det saknas i det hänseendet jämförbara privata mark- ägare som råder över liknande arealer fjällmark. Inskränkningen av samebyarnas rådighet genom ett hänsynskrav skulle alltså ha sin grund i markens karaktär, både sett till ägande och areal, och allmän- hetens intresse av marken.

Sammanfattning

SOU 2023:46

Närmare om den skissade regleringen

När det gäller den tilltänkta regleringens närmare utformning inne- bär skissen i huvudsak följande.

Hänsynskravet innebär att en sameby får utestänga någon från småviltsjakt eller handredskapsfiske som inte bedrivs yrkesmässigt genom att vägra upplåtelse endast om det finns sakliga skäl för det.

Sakliga skäl kan i huvudsak vara hänförliga till renen (i ett eko- system) och renskötselrätten. Sakliga skäl bör i dessa fall företrädes- vis handla om att skydda renen och renskötselrätten mot störningar och oönskade intrång. En sameby kan inte anses vara skyldig att tåla störningar annat än när de är ringa. Även samebymedlemmarnas egen jakt och eget fiske, inbegripet älgjakten, bör i vissa fall kunna utgöra sakliga skäl mot upplåtelse, framför allt om säkerhetsskäl talar för det. Vidare bör viltvårds- och fiskevårdsskäl innefattas.

I kravet på sakliga skäl ligger ett ansvar för att begränsa in- skränkningar i småviltsjakten och fisket i möjligaste mån, såväl i tid som i fråga om jakt- och fiskeområden. En uppskjuten jaktstart för en samebys hela område bör som utgångspunkt inte kunna betraktas som sakligt grundad.

För att vägra upplåtelse bör det för vissa särskilda grupper krävas synnerliga skäl. Detta handlar om fall där jägaren eller fiskaren an- tingen utför ripinventering på uppdrag av länsstyrelsen eller har jagat eller fiskat i minst fem års tid i egenskap av yrkesfiskare, fjällägen- hetsinnehavare, fiskesame eller med stöd av en upplåtelse från Natur- vårdsverket.

Villkor för upplåtelser bestäms av samebyn om inte annat följer av lagen. I begreppet saklighet ligger att samma villkor ska ställas obe- roende av vem som jagar eller fiskar. Om det finns skäl som motive- rar det, bör dock avvikelser kunna göras. Det kan till exempel handla om särskilda villkor med innebörden att traditionella jaktmetoder, som snarning av ripa, begränsas till lokalbor med särskild utbildning i jaktformen. Det kan också handla om en i viss mån differentierad prissättning. Till exempel bör en sameby kunna, för att gynna lokal rekreation och den lokala samexistensen, besluta om lägre priser för personer med lokal anknytning. Sådan differentierad prissättning tillämpas av länsstyrelserna i dag.

Förslagen innebär att en sameby för ett visst område där jakt och fiske redan har upplåtits kan besluta om skärpta villkor när så krävs,

SOU 2023:46

Sammanfattning

till exempel om delar av renhjorden oplanerat förflyttat sig på ett sätt som påverkar småviltsjakten eller fisket. Om sådana skärpta villkor inte är tillräckliga får omfattningen av en upplåtelse inskränkas genom avlysning.

Om inte annat har överenskommits ska samebyn vid en inskrän- kning av upplåten småviltsjakt eller fiske genom avlysning, eller vid skärpta villkor som avsevärt påverkar förutsättningarna för jakten eller fisket, erbjuda ett annat område som skäligen kan godtas eller utge ersättning för de utgifter som motparten har haft till följd av upp- låtelsen.

I lagstiftningen bör också anges att upplåtelserna ska vara fören- liga med god vilt- och fiskevård. Ett sådant ansvar följer av jaktlagen och indirekt av fiskelagen. När det gäller det delade vilt- och fiske- vårdsansvaret i övrigt föreslås att de författningsändringar som be- skrivits i den tillfälliga regleringen inkorporeras i den nya regleringen.

Slutligen föreslås i skissen att en särskild nämnd – Renmarks- nämnden för jakt och fiske – inrättas under Statens jordbruksverk för tillsyn över att upplåtelse av småviltsjakt och fiske sker i enlighet med den nya regleringen. Nämnden består av en ordförande som ska vara eller ha varit ordinarie domare och fem andra ledamöter som utses av representanter för olika berörda intressen. Nämnden ges be- fogenhet att besluta om de förelägganden som behövs inom ramen för tillsynen av samebyarnas upplåtelser och får förena beslut om före- läggande med vite.

Summary

Background and remit

Section 31 of the Reindeer Husbandry Act stipulates that, with certain exceptions, Sami villages (a Sami village is a reindeer-herding com- munity as well as the geographical area in which the members are enti- tled to pursue reindeer husbandry) or their members may not grant rights associated with reindeer husbandry rights. Consequently, under the Reindeer Husbandry Act, a Sami village or its members may not, as a general rule, grant hunting and fishing licences in the reindeer hus- bandry area.

This provision cannot be applied to the right to grant licences for small game hunting and fishing on the state-owned land included in the village area of the Girjas Sami village. In a Supreme Court decision in 2020 known as the Girjas judgment, the Court concluded that the Girjas Sami village has an exclusive right in relation to the state to grant licences for small game hunting and fishing within its area on land at the state’s immediate disposal above the limit of cultivation. This exclusive right is based on prescription from time immemorial and applies even though the Reindeer Husbandry Act does not grant the Sami village such a right.

The Girjas judgment contains statements that are also relevant to other geographical areas. There was therefore deemed to be a need to investigate whether there are additional Sami villages that, in a simi- lar manner, have an exclusive right in relation to the state to grant small game hunting and fishing licences because the Sami have acquired such a right through prescription from time immemorial.

Against this background, the Committee on Reindeer Lands was tasked with producing an interim report with the following remit:

Summary

SOU 2023:46

•to assess the parts of state-owned land, both within the year-round areas and above the Lappmark boundary (Lappmark was a histor- ical area of Sweden and Finland inhabited by Sami people, larger than what subsequently became the Swedish province of Lappland, known as Lapland in English), when reindeer husbandry is per- mitted there, in which Sami villages have an exclusive right in re- lation to the state to grant small game hunting and fishing licences based on prescription from time immemorial,

•to analyse the rights Sami villages have to grant hunting and fish- ing licences in the parts of their village areas that lie within state- owned land, both within the year-round areas and above the Lapp- mark boundary when reindeer husbandry is permitted there, if no exclusive right to grant licences based on prescription from time immemorial can be established in the area,

•to decide whether the exclusive right to grant hunting licences applies only to small game hunting or to all game,

•to analyse the consequences of the exclusive right to grant hunting and fishing licences for the state’s agreements on grants of rights of use in these areas,

•to assess the impact of the Sami villages’ exclusive right to grant hunting and fishing licences on the income and work of the Sami Foundation, and

•to submit a proposal for regulation of the provisions on granting licences in the Reindeer Husbandry Act that could apply tempo- rarily until new permanent regulation is in place.

Land covered by the remit

The Committee’s remit concerns state-owned land (also referred to in the report as state land) both within the year-round areas and above the Lappmark boundary when reindeer husbandry is per- mitted there. According to its terms of reference, state-owned land refers to land that is at the immediate disposal of the state. In prac- tice, this involves land managed by the Swedish National Property Board, the Swedish Environmental Protection Agency or the Swedish Fortifications Agency. On reindeer mountain pastures (renbetesfjäll

SOU 2023:46

Summary

–specific areas in Jämtland county that serve as year-round areas for reindeer herding) and above the limit of cultivation, the county ad- ministrative board handles much of the practical management on be- half of these authorities, including the granting of rights of use.

Land at the disposal of state-owned companies and privately owned land are not covered by the remit.

The Committee on Reindeer Lands recognises that the owner- ship of land designated as state-owned is disputed. However, it is not part of the Committee’s remit to assess the issue of ownership. Since it is the state’s view that it is the owner of the land in question, the interim report proceeds on that basis.

An assessment of the legal position of Sami villages

The Committee’s remit is to assess the legal position of state land within the Sami village areas. The question is whether the Sami vil- lages, in relation to the state, have an exclusive right of disposal over small game hunting and fishing corresponding to the right estab- lished for Girjas Sami village and, if not, what right the Sami villages may otherwise have.

While the Committee was engaged in the inquiry, Talma Sami vil- lage brought legal proceedings against the state, claiming an exclusive right, in relation to the state, to grant hunting and fishing licences. In order not to anticipate the Court’s examination of the dispute, the Committee on Reindeer Lands decided not to assess the rights situation in the area covered by the dispute. However, the Commit- tee on Reindeer Lands did consider itself free to make observations of factual circumstances insofar as they were considered to be of im- portance for the assessments of Lapland as a whole.

The Committee’s conclusions

The legal-historical investigation carried out by the Committee on Reindeer Lands shows that the historical and demographic condi- tions in Lapland have varied in the context of the region as a whole. However, with specific regard for the land in Lapland that is today at the immediate disposal of the state, the conditions appear to be similar to those prevailing in the Girjas area during the relevant period,

Summary

SOU 2023:46

i.e. before 1750. According to the Committee’s assessment of the con- ditions, it may be assumed that other Sami villages on such land also have equivalent rights to those of Girjas Sami village.

A different conclusion has been reached regarding the counties of Jämtland and Dalarna. The historical conditions in the reindeer mountain pastures and areas known as royal charter lands in Dalarna differ from those found for Girjas Sami village, in that no exclusive right to grant licences for small game hunting and fishing based on prescription from time immemorial are deemed to exist in Jämtland and Dalarna.

The conclusion reached regarding the county of Jämtland is less clear-cut, however. The Sami villages may have stronger rights in some parts of the county. Even if no right to grant licences was established by prescription from time immemorial, the Sami villages in Jämtland County are also deemed to have a protected right to reindeer hus- bandry, hunting and fishing in the reindeer mountain pastures. This means that they have strong, proprietary rights to land use, even if they do not have the right to grant licences.

In the royal charter lands in Dalarna, the hunting and fishing rights are instead deemed to be the right to hunt predators and sub- sistence fishing, and the right for members of Idre Sami village to hunt and fish in areas in which hunting and fishing have not already been granted to others.

The Girjas judgment

The Girjas judgment applies specifically to the Girjas village area. However, the judgment sets a precedent, whereby authorities and courts applying the law must take guidance from the judgment when examining similar cases. The Committee on Reindeer Land’s assess- ment of the legal position is therefore based on the legal principles developed and applied by the Supreme Court in the Girjas judgment. These include the following.

•Prescription from time immemorial requires that someone has occu- pied or used the land for a long time (approximately ninety years) without this having been challenged by the state or anyone else.

SOU 2023:46

Summary

•Sami hunting and fishing on land on which reindeer husbandry has taken place should be able to form the basis of rights via pre- scription from time immemorial even if the degree of utilisation is relatively extensive and covers a wide area. However, this re- quires that hunting and fishing have been recurrent.

•The assessment of whether a right of use based on prescription from time immemorial is an exclusive right in relation to the landowner is based on the extent to which competing land use existed during the time in which the tradition was established in the area. Another important factor is whether the use was dominant for a very long time and was of great importance for the land user’s livelihood.

•If grants of rights were common and accepted by the surrounding community, this suggests that the prescription from time imme- morial has resulted in authorisation to grant the right of use. If, on the other hand, there are other prospective rights holders who have also granted rights to a significant extent, this argues against the prescription from time immemorial entailing authority to grant rights.

•Once an exclusive right has been established, it may be terminated in three ways: by the rights holder surrendering their right, by the extinction of the right by law, or by the extinction of the right by expropriation. Both surrender and extinction must be clear and definitive.

The Girjas judgment also provides general guidance on issues of bur- den of proof and evidentiary requirements in a case between the state and a Sami village, as well as on issues relating to how principles of international law on indigenous rights may affect the principles of the legal institution of prescription from time immemorial.

The Committee’s inquiry

The Committee’s remit to assess the current legal position cannot, as in the Girjas case, be carried out on the basis of claims made by the state and the Sami village concerned since no dispute is pending. Instead, it must be carried out on the basis of assumptions about

Summary

SOU 2023:46

(a)what would be likely to be claimed by the parties were the matter to come before a court and (b) how a court would evaluate such claims.

The evidence that would in all likelihood be brought by the state and the Sami village concerned in a legal dispute relates mainly to historical conditions, and consequently a legal-historical inquiry method was used. The Committee analysed historical land use by reviewing scholarly historical literature and other written material. In addition to the entire written evidence in the Girjas case and the Skattefjäll case (NJA 1981 p. 1, which concerned a dispute over better rights to the area known as ‘the taxed mountains’ (skattefjällen) in northern Jämtland), around 150 works were consulted. These include theses, dissertations, monographs, articles, travelogues, etc.

The Supreme Court hearing in the Girjas case mainly concerned the period 1550–1750. The Committee’s study also focused mainly on this period for Lapland and on the period 1645–1750 for Jämt- land, Härjedalen and Älvdalen. The later starting point in these areas is due to the fact that they were previously under Danish-Norwegian rule and did not become Swedish until 1645.

In the case of Lapland, the work focused on mapping incidences of competing land use. Sami presence in Lapland was examined in less detail. Like the Supreme Court in the Girjas case, the Committee on Reindeer Lands proceeded on the assumption that Lapland was populated by Sami people before the nation state gained its current borders. While this does not preclude others from having spent periods in Lapland, for example during trading trips or fishing expe- ditions, Sami land use must still be considered to have been dominant.

Regarding the counties of Jämtland and Dalarna, the Girjas judg- ment provides limited guidance on the historical conditions there. This means that, as a first step, the inquiry had to study Sami pre- sence and land use in more detail, including how the rights in the Sami taxed mountains were viewed historically. The competing land use was then analysed.

The Girjas judgment provides some guidance on what should be considered as competing land use. The Court pointed out that if the

Crown’s taxation or authorisation of new settlements gave rise to competing hunting or fishing activities of any scale, this may have prevented the emergence of prescription from time immemorial.

In the Girjas area, there were two new settlements in the period prior to 1750. The Court stated that if there were any special taxation

SOU 2023:46

Summary

in favour of settlers or coastal farmers at all, they must be assumed to have been few in number. There was therefore no reason to expect that either new settlements or other taxation gave rise to any signi- ficant competing land use in the area before the mid-18th century. On the contrary, the Court ruled, the Sami hunting and fishing prac- tices had to be assumed to have been completely dominant in the area.

The Committee on Reindeer Lands interpreted the concept of com- peting land use broadly. The competition that was investigated con- sisted of new settlements, other buildings and taxed fisheries. In the county of Jämtland, it was also important to investigate historical leased land (avradsland) where hunting and fishing may have taken place (historical leased land was outlying land that was utilised for an annual fee to the Crown).

In the material studied, no distinction was made between data on hunting for small game and for other game. Nor does the historical material show that such a distinction regarding hunting rights was made in the past or should be made – from a civil law perspective. How- ever, there were, and still are, differences from an administrative law perspective.

Two comprehensive memoranda were produced as a basis for the report, containing detailed mapping of historical land use at local level. The memoranda, PM 18 – Sami villages’ rights to hunting and fishing in Lapland based on prescription from time immemorial and PM 41 – Sami villages’ rights to hunting and fishing in the counties of Jämtland and Dalarna, are available in the Committee’s records. The memo- randa also include two digital maps, one for Lapland and one for Jämtland, Härjedalen and Dalarna. On the map for Lapland, all com- peting land use up to year 1800 has been marked with pins. On the map for Jämtland, Härjedalen and Dalarna, both Sami taxed moun- tains and competing land use have been marked.

SOU 2023:46

Summary

Basis for the Committee’s conclusions

On the basis of the mapping of competing usage in Lapland in the period 1500–1750, the Committee’s assessment is that no Sami village area in Lapland on land at the immediate disposal of the state was subject to significantly more competition than Girjas Sami village. Above the limit of cultivation, there is hardly a single taxed fishery that is not now on private land. The same applies to the new settle- ments there; there are some clusters of new settlements above the limit of cultivation, but they are located within what are now large privately owned areas. Several new settlements were built after 1750, but these are also almost all located in clusters on land that is now private, at a great distance from the state land.

On land below the limit of cultivation, competition was generally much greater, but not everywhere. There are also spots at great distance from the settled area, for example in the national parks, that are now land at the immediate disposal of the state.

Against this background, the Committee assesses that there are strong grounds supporting the fact that the Sami village in Lapland have established an exclusive right by prescription from time imme- morial in relation to the state to grant licences for small game hunt- ing and fishing on the land under investigation.

In the material available to the Committee on Reindeer Lands there are no examples that suggest that any Sami exclusive rights have been terminated in Lapland either by law or by surrender. There is one area in which reindeer husbandry rights have been expropriated.

In the case of the counties of Jämtland and Dalarna, the Com- mittee on Reindeer Lands cannot, as was the case in Lapland, make any general statements about the historical presence of Sami people in reindeer mountain pastures and on royal charter land. Reindeer- herding Sami have lived in large parts of the reindeer mountain pastures since ancient times, but they only arrived in some mountain areas in the 18th century or later, as far as can be ascertained.

According to the Committee, the legal protection enjoyed by the Sami in the taxed mountains was not comparable to that of a ‘tax farmer’ (skattebonde, who owned his own land and paid annual tax to the Crown). Instead it resembled the legal protection of a holder of leased land; the rights may be said to be based on a relationship with the Crown as landowner, and it seems that the Crown had the deci-

Summary

SOU 2023:46

sive influence over the arrangements in the taxed mountains at an early stage.

The farming population in the counties of Jämtland and Dalarna have lived along the valleys since ancient times and made early use of the mountain areas for activities such as hunting and fishing through the system of leased land. The leased land could be hundreds of square kilometres in size. Hunting and fishing could be reasons for granting the holding of leased land. The reindeer-herding Sami’s land use in the taxed mountains was therefore generally subject to considerably more competition from the agricultural population than was the case in the areas studied in Lapland (i.e. areas that are now at the imme- diate disposal of the state). There are some exceptions, however, such as in Frostviken, Hotagen, western Undersåker and western Storsjö, where there appears to have been less competition.

The Sami village in the counties of Jämtland and Dalarna are not deemed to have rights based on prescription from time immemorial to grant hunting and fishing licences in the areas studied in the same way that the Sami villages in Lapland do. However, the reindeer-herding Sami people in Jämtland County are deemed to have a protected right to reindeer husbandry, hunting and fishing in their taxed mountains (eventually reindeer mountain pastures). This means that they have strong, proprietary rights to their land use, even if they do not have the right to grant licences. In any case, the rights arose when land holding was first defined by the courts and were protected in the document known as Skattefjällsbrevet (‘the taxed mountain charter’), which set out the rights of reindeer-herding Sami to certain taxed moun- tains, and were collectivised with the reindeer grazing legislation. This means that it can be questioned whether the current regulatory framework with grants of licences for small game hunting and fish- ing with handheld tackle in the areas of these Sami villages is com- patible with their right to protection from encroachment.

Issues relating to ethnicity and other rights holders

In the course of the Committee on Reindeer Land’s work, it was pointed out that people other than the Sami have historically been reindeer herders and that the term ‘lapp’ in historical source material did not solely refer to the Sami. It was also pointed out that popu-

SOU 2023:46

Summary

lation groups other than the Sami have historically had hunting and fishing as important sources of income.

Against this background, it has been questioned whether the Sami villages of today can be rights holders based on the historical land use of different individuals, and in any case it has been questioned whether they should have exclusive rights. It was pointed out that there may be people other than Sami villages and members of Sami villages who have established rights to hunting and fishing in the areas covered by the inquiry, and that the Committee’s proposal here may ruin the ability of these people to assert their rights.

Turning first to the issue of reindeer husbandry and the concept of ‘lapp’, it is clear from the material available to the Committee that the vast majority of nomadic reindeer herders historically also be- longed to the population group we now call the Sami.

However, the question of ethnicity does not have a decisive impact on the legal assessment of a Girjas right, i.e. rights corresponding to those established for Girjas Sami village. In other words, individual examples of others being categorised as ‘lapp’ are not relevant to the Girjas right as such. A Girjas right is based on reindeer husbandry and the land use associated with reindeer husbandry in the areas that have gradually come to form the Sami villages of today. In the Supreme Court’s view, through the 1886 Act and the subsequent reindeer grazing laws, the right passed from the private individuals to the lapp villages (the members of the Sami villages jointly) and later to the Sami villages as associations (legal persons). It is thus of no decisive importance whether, among the individual reindeer herders who established an exclusive right to small game hunting and fishing in an area concerned, there were individuals who, using today’s concept of ethnicity, belonged to another population group.

In the case of rights holders other than reindeer herders, it cannot be excluded that there may be individual hunters or fishers, both Sami people from outside the Sami villages and others, whose ancestors established a fishing or hunting right based on prescription from time immemorial. In such a case, however, there is no question of a right to such extensive areas as in the case of the Sami villages, i.e. for hun- ting and fishing in the entire mountain areas. Instead, such examples involve specific areas or lakes where such individuals may have used hunting grounds or waters continuously for a long time, without being challenged. Nor do these examples involve an open collective,

Summary

SOU 2023:46

such as hunters or fishers in general, who can assert rights together, but individuals whose ancestors, where this is the case, established a right that has been passed on to future generations. The Committee found no evidence of a large number of such persons who can claim individual rights on the land in question.

Regardless of whether there may be individuals with an established tradition in the area investigated by the Committee on Reindeer Lands, the Committee considers that the proposals submitted and other- wise outlined will not affect the rights of these individuals. If the authority to grant small game hunting and fishing licences were to be transferred from county administrative boards to Sami villages, whether by court order or by law, any rights that individuals may have would not cease. Such individuals, whether they are Sami people outside the Sami villages, Tornedalians or anyone else, can still go to court and assert their rights.

There are also other private individuals who have hunting and fish- ing rights on state-owned land, for example, based on a decision to divide the land between the Crown and private individuals. Such rights, which thus apply in relation to the state, cannot be cancelled or changed by the Committee’s proposal.

The legal assessment summarised here was carried out by the Com- mittee on Reindeer Lands in full awareness of the importance of hunt- ing and fishing to the local population in northern Sweden both his- torically and in the present day. Hunting and fishing are particularly emphasised as being culturally significant among the Tornedalian minority, as well as among hunting and fishing Sami who are not mem- bers of Sami villages. Hunting and fishing are also very important to other local people as well as for local tourism. The needs and inter- ests of these groups influenced the Committees deliberations.

The issue of big game hunting

The Committee’s remit includes assessing whether the exclusive right to grant hunting licences applies only to small game hunting or to all game. More specifically, the issue is whether the hunting right based on prescription from time immemorial as part of the reindeer hus- bandry right relates to all huntable game or only hunting of species

SOU 2023:46

Summary

that the Sami can demonstrate that they hunted when the tradition was established. The issue is of particular importance for elk hunting.

In the Girjas judgment, the Supreme Court only examined the issue of the right of the Girjas Sami village to grant licences for hunting small game and fishing. The examination was limited to small game hunting due to the fact that the Sami village’s claim only referred to such hunting.

The Committee on Reindeer Lands considers that the general start- ing point should be that a hunting right has the same content whether or not the right is based on ownership or prescription from time immemorial. The right to hunt under the Hunting Act is not divided by species. It includes all huntable game. Similarly, hunting in the mountains has not been selective, and has involved all game that could contribute to the hunter’s livelihood. It should therefore be possible to determine the content of the claimed right on that basis, as is the case under the Hunting Act. Nor has there been any indi- cation that the Sami have accepted competition in hunting for any particular species.

The starting point for assessing the scope of the hunting rights in this context should therefore be the same as for hunting rights based on ownership of land. In other words, all game is included. It is another matter to set public law limits on what game may be hunted, or to put a particular species of game under a specific management structure.

At the same time, the Committee considers that elk hunting and its management system have such special characteristics that elk hunt- ing should not be covered by the Committee’s proposal at present. The legal, factual and practical aspects of elk hunting need further investigation.

Impact on ongoing government contracts

In some cases, land at the immediate disposal of the state is subject to multi-annual contracts granting licences for hunting and fishing. Such contracts may have been entered into by the county admini- strative boards, the Swedish Fortifications Agency or the Swedish Environmental Protection Agency. The Committee’s remit includes

Summary

SOU 2023:46

analysing the impact of the Sami villages’ exclusive right to grant licences for small game hunting and fishing on such contracts.

If a Sami village has an exclusive right to grant licences for small game hunting and fishing, this means that the state has had no authority to grant such licences in the territory of the Sami village. Any contracts entered into concerning the granting of licences for small game hunting and fishing thus have no legal basis and, in rela- tion to the Sami village, the contracts must be regarded as having no effect.

Impact on the Sami Foundation

The remit of the Committee on Reindeer Lands is to assess the im- pact of any exclusive rights held by Sami villages to grant hunting and fishing licences on the income and work of the Sami Foundation.

Since Girjas Sami village was found to have an exclusive right, in relation to the state, to grant licences for small game hunting and fishing in its village area, the Sami Foundation no longer receives income from these licences. If more Sami villages were to be ad- judged in court to have similar rights, the same would apply in these areas. The more Sami villages that grant licences themselves, the greater the loss of revenue.

In addition, if the exclusive rights of the Sami villages were rec- ognised by law, the income of the Sami Foundation would probably decrease significantly. If the Sami villages have the right to grant licen- ces, the income from the licences will presumably accrue in its en- tirety to the Sami village granting the licence.

Consequently, in these scenarios, the Sami Foundation could have its income substantially reduced. At the same time, the needs for financial support for Sami organisations and cultural life and main- tenance of reindeer husbandry facilities remain unchanged. In such a situation, political action would be needed to secure funding, either through the Sami Foundation or by other means.

SOU 2023:46

Summary

Proposal for temporary regulation and outline of future regulation

The remit of the Committee on Reindeer Lands is to submit a pro- posal for regulation of the provisions on granting licences in the Rein- deer Husbandry Act that could apply temporarily until a new perma- nent regulation is in place.

As stated above, the Committee has concluded that there are strong grounds supporting the fact that all Sami villages in Lapland have established the same right to grant licences for small game hunt- ing and fishing as Girjas Sami village. For Sami villages in the counties of Jämtland and Dalarna, the assessment is different, although they are also considered to have strong rights.

However, the Committee has found grounds for some caution regarding the possibility of allowing the legal analysis to be fully re- flected in temporary legislation. The caution is structural in nature. The legal area is complex and covers a wide range of considerations. There is also a lot of complexity in terms of substance. The practical consequences of implementing the analysis may be significant and affect large parts of Sweden’s land area.

In addition to considering Sami rights, the Committee on Rein- deer Lands needs to take into account the culture, traditions, inter- ests and hunting and fishing needs of the rest of the local population, including the Tornedalian national minority, and other inhabitants, as well as other economic activities such as forestry and tourism.

The Committee has therefore considered that temporary regula- tion should not involve radical changes to the current system of granting hunting and fishing licences on land at the immediate dis- posal of the state. Consequently, pending permanent regulation of the provisions on the granting of licences in the Reindeer Husbandry Act, the state should continue to grant licences for small game hunt- ing and fishing on land at the immediate disposal of the state as long as it has not been established in a decision that has gained legal force that someone else has a better right.

However, there are some minor changes to the current regulatory framework that should preferably be made now. In addition, the Committee on Reindeer Lands has decided that a separate appendix should already contain the Committee’s current views on how licences for small game hunting and fishing should be handled in the

Summary

SOU 2023:46

future, unless new factual or legal conditions emerge. This is so that the principles for comprehensive final regulation may be widely dis- cussed and agreed upon.

Proposal for temporary regulation

In some areas, the Committee on Reindeer Lands proposes that changes be introduced as early as in the temporary regulation. It is proposed that these enter into force on 1 July 2024.

Clarification of the prohibition of granting licences

The Committee on Reindeer Lands proposes an addition to the Rein- deer Husbandry Act’s prohibition on granting licences so as to make it clear that the prohibition does not apply to a Sami village that has a better right than the state to grant licences, according to a decision that has gained legal force (as is the case for Girjas Sami village).

Minor changes to state management

In the course of its work, the Committee on Reindeer Lands under- stood that there is dissatisfaction with the state’s current manage- ment of licences for small game hunting and fishing in the mountains from several quarters. This mainly concerns long processing times and the scope of the inquiries in cancellation cases and different approaches to certain issues between county administrative boards. The provisions regulating licences granted by the state are felt to be unclear and in several respects there is no detailed guidance in the preparatory work.

Against this background, the Committee considered that some minor changes should be made to make state management more consistent and more efficient.

At present, the basic conditions under which the county admini- strative boards grant licences for small game hunting and fishing with handheld tackle are divided in legislative terms between the Reindeer Husbandry Act and the Reindeer Husbandry Ordinance. The Committee on Reindeer Lands proposes that the rules be unified

SOU 2023:46

Summary

in a new provision in the Reindeer Husbandry Act. The preparatory work for this new provision will also serve as guidance in its appli- cation.

With regard to the conditions for granting a licence, it is pro- posed that the new provision in the Reindeer Husbandry Act states that licences for small game hunting and fishing with handheld tackle must be granted if this can be done with only minor inconvenience to reindeer husbandry. The provision replaces in this part the wording inconvenience of relevance to reindeer husbandry in Section 3, first paragraph, point 1, of the Reindeer Husbandry Ordinance. The new wording is deemed to be more consistent with statements in pre- vious legislative grounds, according to which the Sami should be ‘obliged’ to tolerate ‘minor inconvenience’ that a licence may entail.

In addition to clearer regulation and guidance in the text regard- ing grounds, the Committee on Reindeer Lands considers that there is a need for guiding practice. According to the Committee, such guidance is best achieved by having the state’s grants of hunting and fishing licences reviewed by the courts, rather than by the govern- ment as at present. The review should take place before a general administrative court.

Licences granted under the auspices of local associations

In the course of the inquiry, it emerged that there are initiatives for more local management of licences for small game hunting and fish- ing. One question that has been raised is whether local associations could manage the licences in some cases, provided that there is repre- sentation on the board of the association from the relevant stake- holders and that collaboration is voluntary. From several different quarters, both from Sami villages and local hunters, the view has been expressed that it would be good if there was scope for greater local influence over licence issues, and that it is generally good if the groups affected are themselves involved in decision-making and take responsibility for the decisions.

The Committee is of the opinion that legislation should not place obstacles in the way of such initiatives if there are one or more areas in which local administration can work.

Summary

SOU 2023:46

An amendment is therefore proposed to clarify that the legisla- tion provides optional scope for the county administrative board to authorise a local association, under certain conditions, to grant small game hunting or fishing licences in an area on land at the immediate disposal of the state above the limit of cultivation and on reindeer mountain pastures. Such authorisation should depend in part on the county administrative board deeming the association to be suitable for the task, based on the association’s statutes, work plan, planned licence conditions and representation on its board. An association that takes over the granting of licences must charge fees for the licences, as the county administrative board does currently, unless there are special reasons for exemption from fees.

Shared responsibility for game and fisheries management

In cases in which a Sami village has proved to have a better right than the state to grant licences for small game hunting and fishing, this means that responsibility for game and fisheries management is shared between the state and the Sami village.

The state has overall responsibility for Sweden’s international obli- gations in the environmental field, the Riksdag’s (the Swedish Parlia- ment’s) environmental objectives and the conservation of biodiver- sity. The state also has primary landowner responsibility. Holders of hunting and fishing rights, for their part, have the primary respon- sibility for ensuring that the licence or hunting and fishing they carry out is adapted to the overall goals and that, for example, overhunting or hunting and fishing practices do not conflict with sustainability requirements.

The Committee on Reindeer Lands proposes certain provisions to address this shared responsibility. A consultation provision is proposed to enable consultation on game and fisheries management issues between the Sami village concerned and the state authority managing the land. Furthermore, certain legal tools are proposed for the state which are considered important for the state to be able to continue to take overall responsibility for game and fisheries man- agement in the sensitive mountain environment. This means that the state will continue to have the power to decide that a certain area should be temporarily or permanently excluded from hunting or fish-

SOU 2023:46

Summary

ing if this is justified for reasons of game or fisheries management, and that the public authorities will be allowed to issue general regu- lations to ensure game and fisheries management. It also means that the state will continue to be able to carry out some protective hunt- ing for game management purposes.

Outline of future regulation (Annex 3)

As stated above, the Committee on Reindeer Lands finds it justified to submit an account of the Committee’s current views on how li- cences for small game hunting and fishing should be handled in the future, unless new factual or legal conditions emerge.

The Committee on Reindeer Lands considers it necessary to intro- duce a final regulatory system that achieves a balance in which the strong rights of the Sami villages are respected, while taking reason- able account of the legitimate interests of others, in this case the interest in being able to hunt and fish on state-owned land in the mountain area.

A fundamental question with regard to a future regulation is whether a consistent regulatory system should be sought despite the Committee’s assessment that different legal circumstances exist in Lapland and in the counties of Jämtland and Dalarna, or whether different rules should apply depending on the strength of the rights that have been deemed to exist locally or regionally.

The Committee on Reindeer Lands believes that the aim should be to achieve a consistent regulatory system. In the view of the Com- mittee, this would better foster effective game and fisheries man- agement and predictability for individual hunters and fishers, while avoiding rights becoming fragmented between Sami villages.

The Committee on Reindeer Lands considered several different models on which consistent legislation could be based.

Unconditional transfer to Sami villages

The Committee on Reindeer Lands considered the conditions for an unconditional transfer of control over licences from the state to the private sector on state land above the Lappmark boundary and on reindeer mountain pastures. The Sami villages concerned would then

Summary

SOU 2023:46

be granted control over licences for small game hunting and fishing through a statutory provision, without any further regulation of how the licences should be managed.

It can be concluded that such an arrangement would meet the needs described by the Sami villages to be able to control hunting and fish- ing in a way that minimises disturbance to reindeer husbandry.

However, it follows from the remit that consideration must also be given to others who have strong interests in hunting and fishing, such as Sami people who are not members of a Sami village, the Torne- dalian national minority, other local people and the local tourist industry. Even if there are economic and social incentives for the Sami villages to take such considerations into account, the Commit- tee finds it difficult, in the context of an unconditional transfer of licence management, to safeguard the interests that the Committee needs to take into account under its terms of reference.

Licences granted under the auspices of the state

The Committee on Reindeer Lands also considered the option of the state continuing to grant licences for small game hunting and fishing on state land. However, such an arrangement would require special considerations in relation to Girjas Sami village and other Sami villages that may have similar rights.

The right of Girjas Sami village to grant licences for small game hunting and fishing is based on civil law. It is therefore not a revo- cable state privilege. For the state to claim this right, an intervention of an expropriatory nature would be required. Such interventions may only be made in certain specifically regulated circumstances. One of the purposes of the intervention must be to safeguard im- portant public interests. It must also be proportional.

The Committee on Reindeer Lands considers that it may in itself be an important public interest that persons other than members of the Sami villages are given access to small game hunting and fishing on the land. However, it is questionable whether an expropriatory measure of this kind is necessary to achieve this objective, which is a requirement if the measure is to be considered proportionate. To be necessary, the measure must not be achievable by less intrusive

SOU 2023:46

Summary

measures. A restriction of rights of disposal entailing a requirement for consideration would be one such less intrusive option.

A further condition for an expropriatory measure is that any eco- nomic loss caused by the restriction is fully compensated. This means that a market value would need to be established for the licensing right and that the loss that the intervention would cause to reindeer husbandry would have to be calculated. Compensation would have to be determined on a case-by-case basis, i.e. in relation to each Sami village that would be affected by the intervention. The Committee on Reindeer Lands anticipates that compensation issues would be contentious and that the costs to the state of taking over licensing rights would be significant, both in terms of compensation and liti- gation costs.

Sweden’s international obligations would also have to be taken into account in a state takeover of a Sami village’s established licensing rights. International law imposes far-reaching requirements for con- sultation with the Sami villages that would be affected by such an intervention, the aim of which is to obtain the Sami villages’ consent to the intervention and in which the Sami villages must have a real opportunity to influence the outcome in each individual case, i.e. for each Sami village concerned. From the point of view of international law, there is also a requirement for the measure to be regarded as proportional, with particular regard to the protection of indigenous rights, which may have an impact on the proportionality assessment to be made on the basis of the Instrument of Government.

On balance, the Committee on Reindeer Lands considers that, in addition to the practical problems and high costs involved, expro- priatory state measures of this kind would encounter such obstacles in terms of constitutional and international law that such measures should not be considered further.

Right of disposal for the Sami villages with a requirement to exercise consideration

During the Committee’s work, the Sami villages have repeatedly expressed that they have no interest in excluding people from hunt- ing or fishing as long as reindeer husbandry is not adversely affected. Hunters and fishers have stated that they do not want to disturb rein- deer husbandry. Consequently, there seems to be an understanding

Summary

SOU 2023:46

of the need for mutual consideration. One way to achieve such a balance may be to formulate guidelines for how the Sami villages may exercise their right of disposal on this basis.

Such an arrangement would mean that the law would state that Sami villages on state land in their areas above the Lappmark boun- dary and in reindeer mountain pastures may grant licences for small game hunting and fishing, and that the state may not grant corre- sponding licences. At the same time, the public is granted access to small game hunting and fishing subject to consideration being taken. The implication of such a rule could be that the Sami villages concerned may not, without objective reasons, exclude the public from hunting and fishing by refusing licences.

As stated, the arrangement should apply equally to all Sami villages with areas on the state land concerned. It should therefore play no role in the application of the regulation whether or not a Sami village has been deemed to have a right to grant licences based on prescrip- tion from time immemorial.

In the Committee’s view, the model outlined above can accom- modate the legitimate interests of both Sami villages and other groups, while at the same time being compatible with the legal position re- sulting from the Girjas judgment.

The Committee on Reindeer Lands also believes that this approach is compatible with both constitutional requirements and Sweden’s international obligations. It should be possible to view the restriction of the Sami villages’ authority to grant licences through consideration requirements within the framework of property protection without this being regarded as disproportionate. This assessment has assumed that the Sami villages would be given scope to refuse licences or to adapt the licences based on the needs of reindeer husbandry, in- cluding the Sami village members’ own hunting and fishing. The assessment is also based on the fact that the Sami villages receives in- come from the licences, which provides an economic return on game and fish as a natural resource similar to that received by other indi- vidual holders of hunting and fishing rights.

Finally, the Committee on Reindeer Lands concludes that it can- not be seen as discriminatory to impose such consideration require- ments on the Sami villages, as they arise from the nature of the land concerned. These are very large areas of contiguous state mountain land. Without any consideration requirements, a few private legal

SOU 2023:46

Summary

entities would in practice have a monopoly-like position in relation to those who want to hunt or fish in their local area. In this respect, there are no comparable private landowners who have similar areas of mountain land at their disposal. The restriction of the Sami villages’ right of disposal through a consideration requirement would thus be based on the nature of the land, both in terms of ownership and area, and the public interest in the land.

Details of the outlined regulation

Regarding the details of the proposed regulation, the outline essen- tially means the following.

The consideration requirement means that a Sami village may ex- clude someone from small game hunting or from fishing that is not carried out professionally by refusing a licence only if there are 63bjecttive reasons for doing so.

Objective reasons may mainly be related to reindeer (in an eco- system) and reindeer husbandry rights. Objective reasons in these cases should preferably relate to protecting reindeer and reindeer husbandry rights from disturbance and unwanted intrusion. A Sami village cannot be considered to be obliged to tolerate disturbances other than when these are minor. The Sami village members’ own hunting and fishing, including elk hunting, should also, in some cases, be able to constitute objective grounds not to grant a licence, especially for safety reasons. Furthermore, game and fisheries management reasons should be included.

The requirement for 63bjectivee reasons implies a responsibility to limit restrictions on small game hunting and fishing as much as possible, both in time and in terms of hunting and fishing areas. Postponing the start of hunting for the entire area of a Sami village should not, as a starting point, be regarded as objectively justified.

Refusal to grant a licence should be subject to exceptional reasons for certain specific groups. This refers to cases in which the hunter is a ptarmigan surveyor on the basis of a licence from the Swedish Environmental Protection Agency or the hunter or fisher has hunted or fished for at least five years as a professional fisher, mountain dwelling owner or Sami fisher.

Summary

SOU 2023:46

Conditions for licences are determined by the Sami village unless otherwise provided by law. The concept of objectivity means that the same conditions must be applied regardless of who is hunting or fishing. However, if there are justified reasons, derogations should be possible. For example, special conditions may be imposed whereby traditional hunting methods, such as snaring ptarmigan, are restricted to local inhabitants with specialised training in this form of hunting. This may also involve some degree of differential pricing. For example, to promote local recreation and coexistence, a Sami village should be able to decide on lower prices for people with local ties. Such differen- tiated pricing is currently applied by the county administrative boards.

The proposals mean that a Sami village may decide on stricter conditions when necessary for a certain area where hunting and fish- ing have already been licensed, for example if parts of the reindeer herd have moved unplanned in a way that affects small game hunting or fishing. If such stricter conditions are not sufficient, the scope of a licence may be limited by cancellation.

Unless otherwise agreed, when restricting a licence for small game hunting or fishing through cancellation or in the event of more strin- gent conditions that significantly affect the conditions for hunting or fishing, the Sami village must offer another area that is reasonably acceptable or pay compensation for the expenses incurred by the other party as a result of the cancellation.

The legislation should also stipulate that licences should be compat- ible with good game and fisheries management. Such responsibility follows from the Hunting Act and indirectly from the Fisheries Act. Regarding the shared responsibility for game and fisheries management in general, it is proposed that the legislative amendments described in the temporary regulation be incorporated in the new regulation.

Finally, the outline proposes that a special board, the Reindeer Land Board for Hunting and Fishing, be set up under the Swedish Board of Agriculture to supervise the granting of licences for small game hunting and fishing in accordance with the new regulation. The Board will consist of a chair, who must be or have been a judge, and five other members appointed by representatives of the interests con- cerned. The Board is authorised to decide on the injunctions needed within the framework of the supervision of the Sami villages’ licences and may combine a decision to issue an injunction with a financial penalty.

Čoahkkáigeassu

Duogáš ja doaibma

Boazodoallolága 31:s § lea okta njuolggus mii dadjá ahte čearut dahje daid miellahtut muhtin spiehkastagain eai oaččo geavahanlobi addit rivttiide mat gullet boazodoalloriektái. Boazodoallolága mielde ii oaččo čearru dahje dan miellahtut oaivenjulgosa mielde addit lobi bivdit ja guolástit boazodoalloguovllus.

Dat njuolggus ii leat šat geavahahtti mii guoská lohpeaddimii smávvaeallibivdui ja guolásteapmái stáhta eatnamiin guovlluin mat gullet Girjás čearu eatnamiidda. Alimus duopmostuolu mearrádusas jahki 2020, Girjásduopmu, lea duopmostuollu gávnnahan ahte Girjás čearru eatnamiiddis siskkobealde eatnamiin mat leat stáhta njuolgga hálddus bajábealde gilvinráji lea sis oktoriekti stáhta ektui mieđihit lobi bivdit smávvameahcielliid ja guolástit. Dát oktoriekti vuođđuduvvo agibeaivegeavahusas ja lea fámus váikko boazodoalloláhka ii atte čerrui diekkár rievtti.

Girjásduopmu siskkilda cealkámušaid main lea mearkkašupmi eará eatnandieđalaš guovlluide maid. Danin lea árvvoštallon dárbbu guorahallat jus seamma láhkai gávdnojit vel eanet čearut main stáhta ektui lea oktoriekti mieđihit lobi smávvaeallibivdui ja guolásteapmái sivas go sámit leat háhkan dakkár rievtti agibeaivegeavahusa vuođul.

Komitéa lea dáinna vuođuin addon doaibman ahte ovtta oassesmiehttamušas

•árvvoštallat makkár oasit stáhta eananopmodagain

•birra jagi eatnamiin, ja bajábealde lappmárkráji dalle go lea boazodoallolohpi doppe, dasgo čearut stáhta ektui agibeaivegeavahusa vuođul lea oktoriekti mieđihit lobi smávvaeallibivdui ja guolásteapmái,

Čoahkkáigeassu

SOU 2023:46

•analyseret makkár riekti gullá čearuide mieđihit lobi bivdui ja guollebivdui guovlluin man oasit leat stáhta oamastuvvon eatnamiin ja birrajagi-eatnamiin, sihke bajábealde lappmarkráji dalle go lea boazodoallolohpi doppe, jus

•oktoriekti lohpeaddimii agibeaivegeavahusa bokte guovllus ii mana duođaštit,

•veardidit jus oktoriekti mieđihit lobiid bivdui beare gullo

•smávvaeallibivdui vai gullá dat buot meahcielliide,

•analyseret makkár váikkuhusaid oktoriekti mieđihit bivdo- ja guolástanlobi buktá stáhta soahpamušaide geavahanriektelobiide dáin guovlluin,

•árvvoštallat makkár váikkuhusaid čearuid oktoriekti mieđihit lobi bivdui ja guolásteapmái buktá Samefonde sisaboađuide ja bargui, ja

•buktit ráđđehussii muddenevttohusa mii guoská lohpeaddinnjuolggadusaide boazodoallolágas mat sáhttet leat vuoimmis gaskaboddasaččat dassá go bistevaš njuolggadusat leat fámus.

Eatnamat maidda bargu gullá

Komitéa bargu guoská eatnamiidda stáhta oamis (guorahallamis máid namuhuvvon stáhta eatnamiin) ja birrajagi-eatnamiidda, ja bajábealde lappmarkráji dalle go lea boazodoallolohpi doppe. Stáhta oamastuvvon eatnamii oaivvilduvvo čujuhusa mielde eatnamat mat leat njuolga stáhta hálddus. Praktihkas guoská dat eatnamiidda maid Statens Fastighetsverk, Naturvårdsverket ja Fortifikationsverket hálddahit. Boazoguohtundu- oddariin ja bajábealde gilvinráji gieđahallá leanahálddahus eanas praktihkalaš hálddaheami osiid dáid eiseválddiid namas, dasa lassin geavahanrivttiid lohpemieđiheapmi. Eatnamat oamastuvvon stáhtalaš fitnodagain ja priváhtta eatnamat eai gula bargui.

Komitéa diehtá oamastanriektejearaldat mii guoská eatnamiidda mat namuhuvvojit leat stáhta lea eahpiduvvon. Dat ii gula komitéa bargui árvvoštallat oamastanriektevuođa. Dan dihte go stáhta oaivvilda ahte sii oamastit eatnama mas lea sáhka, ja dat lea oassesmiehttamuša vuolggačuokkis.

SOU 2023:46

Čoahkkáigeassu

Čearuid riektedili árvvoštallan

Komitéa bargu lea árvvoštallat riektedili stáhta eatnamiin siskkobealde čearuid eatnamiid. Jearaldat lea jus čearuin stáhta ektui lea oktoráđđejupmi smávvaelliidbivddu ja guolástusa badjel seammá riektevuođuin mii lea mearriduvvon Girjás čerrui ja, jus ii leat nu, makkár riekti čearuin muđui sáhttá leahkit. Komitéa barggadettiin guorahallamiin lea Dálmmá čearru stevdnen stáhta oktorievtti gáibádusain stáhta vuostá ahte mieđihit lobi bivdit ja guolástit. Vai komitéa ii galgga gieđahallat riidoášši ovdal duopmostuolu árvvoštallama, lea komitéa válljen ahte ii goktege árvvoštallat riektedili guovllus masa riidoášši guoská. Komitéa lea dan dihtege atnán sis lea friddjavuohta observeret osiide guoski áššediliide maid sii leat atnán lea relevánsa Lapplándda ollislaš árvvoštallamiid oktavuođas.

Komitéa loahppabohtosat

Riektehistorjjálaš guorahallamis maid komitéa lea dahkan oaidná ahte historjjálaš ja álbmotlaš dilit Lapplánddas leat leamaš sierralágánat go geahččá olles guvlui. Mii eareliiggánit guoská eatnamiidda Lapplánddas maid stáhta dál njuolga oamasta orru dilli leahkime sullii seammalágan dego Girjás guovllus lea leamaš dás namuhuvvon áigodagas, nu daddjojuvvon ovdal jagi 1750. Komitéa diliid árvvoštallama jelgii de lea doaivva ahte iežá čearuin dakkár eatnamiin lea seammalágán riekti go Girjás čearus.

Dat mii guoská Jämtlándda ja Dálara leanaide lea árvvoštallan eará. Dat historjjálaš dilálašvuođat boazoguohtunduoddariin ja nu

gohčoduvvon gonagasreiveduoddariin Dálaris lea erohus rivttiin mat Girjás čerrui leat dohkkehuvvon, nu ládje ahte oktoriekti mieđihit lobi smávvaelliidbivdui ja guolásteapmái agibeaivegeavahusa vuođul ii

dáidde gávdnot doppe.

Árvvoštallan mii guoská Jämtlándda leanai leat eahpesihkkarvuođa čatnasat. Čearuin sáhttet leahkit nannosit vuoigatvuođat muhtin leanaosiin. Vaikko lohpeaddinriekti ii leat háhkkojuvvon agibeai- vegeavahusa vuođul árvvoštallo Jämtlándda čearuin viidáseappo leahkit sisabahkkensuodjaluvvon riekti boazodollui, bivdui ja guolásteapmái boazoguohtunduoddariin. Dat mearkkaha sis leat nanu, opmodatsudd- jejuvvon vuoigatvuođat eanangeavaheapmái, vaikko vel sis ii leat riekti mieđihit lobiid.

Čoahkkáigeassu

SOU 2023:46

Gonagasreiveeatnamiin Dálaris árvvoštallo dan sadjái ahte dat bivdo- ja guolleriekti mii gávdno siskkilda riekti boraspirebivdui ja guollebivdui iežas dárbui, ja das lassin riekti Idre čearu miellahtuide bivdit ja guolástit guovlluin gos bivdo- ja guolástanlohpi ii ovdalaččat lea mieđihuvvon earáide.

Girjásduopmu

Girjásduomu mearrádus guoská eareliiggánit Girjás čearu eatnamiidda. Duomus lea prejudikáhtta mearkkahus, mii mearkkaha ahte geavaheaddji eiseválddit ja duopmostuolut galget duomu geavahit árvvoštallan- bagadussan sullasaš áššiin. Komitéa riekteárvvoštallan vuolgá danin dain riektecealkagiin maid Alimus duopmostuollu lea čielggadan ja geavahan Girjásduomus. Dat mearkkahit ovdamearkan čuovvovaččaid.

•Agibeaivegeavahus eaktuda ahte soamis lea hálddahan dahje geavahan eatnama guhkit áiggi (sullii ovccilogi jagi) eahpitkeahttá stáhtas dahje soames earás.

•Sámiid bivdu ja guolásteapmi eatnamiin gos boazodoallu lea gávdnon sáhttá vuođđudit rivttiid agibeaivegeavahusa vuođul vaikko geavaheami dássi ja dilálašvuohta lea ekstensiiva ja guoská viiddes guvlui. Dat eaktuda ahte bivdu ja guolásteapmi lea leamaš jeavddálaš.

•Árvvoštallan jus árbevirolaš geavahanriekti lea oktoriekti eananoamasteaddji ektui vuolgá das man olu gilvaleaddji eanangeavaheapmi lea leamaš dan áiggis go vierru lea vuođđuduvvon guovllus. Mearkkašahtti lea dasa lassin jus geavaheapmi lea ollát leamaš deháleamos oalle guhkes áiggi, ja lea leamaš oalle stuorra mearkkahus eanangeavaheaddji ealiheapmái.

•Jus lohpemieđiheamit leat leamaš dábálaččat ja dohkkehuvvon birrasis, de dat geažuha ahte vierru lea mielddisbuktán lea lohpi mieđihit geavahanrievtti. Jus dat lea nu ahte gávdnojit eará potentiála

•riekteguoddit mat maid leat addán muhtun mearkkašahttin veara mieđihanlobiid, de dat geažuha vieru vuostá mii siskkilda lohpeaddin mieđihanrievtti.

SOU 2023:46

Čoahkkáigeassu

•Jus oktoriekti lea vuođđuduvvon de dat sáhttá heaittihuvvot golmma ládje: go riekteeaiggát ieš luohpá rievttis, dahje danin go riekti loahpahuvvo lága bokte, dahje danin go riekti loahpahuvvo bággooastimiin. Sihke luohpan ja loahpaheapmi galgá leahkit čielggas ja loahpalaš.

Girjásduopmu addá máid almmolaš láidesteami jearaldagain guoski duođaštusgeatnegasvuhtii ja duođaštusgáibádusaide áššis stáhta ja ovtta čearu gaskkas, ja dasa lassin got álbmotrievttálaš vuođđojurdagat álgoálbmotrivttiid birra sáhttet váikkuhit vuođđojurdagiidda guoski agibeaivegeavahus riekteinstituhttii.

Komitéa guorahallan

Komitéa bargu árvvoštallat dálá doaibmi riektedili ii sáhte čađahuvvot, dainna vuođuin masa stáhta ja guoski čearut čujuhit ovdamearkan Girjásáššis, sivas go makkárge soahpameahttunvuohta ii leat almmuhuvvon diggái. Dan sadjái ferte čađahuvvot árvalusvuođuin ahte

a)masa áššeoasálaččat doaivumis sáhtále čujuhit jus ášši šattalii duopmostuolu geahččaleami vuollái ja b) got duopmostuollu árvvoštalalii čujuhusaid.

Diehtoduođaštusat mat árvideamis boađále loktejuvvui ovdan stáhtas ja guoski čearuin diggeáššis gusket eanemusat historjjálaš dilálaš- vuođaide, dat mearkkaha ahte riektehistorjjálaš guorahallanvuohki lea geavahuvvon. Komitéa lea historjjálaš eanangeavaheami guorahallan dárkkistemiin historjádieđalaš girjjálašvuođa ja eará čálalaš dieđuid. Girjásášši ja Vearroduottarášši čálalaš duođaštusaid lassin (NJA 1981 s. 1, guoski nággui buoret riektái vearroduoddariidda nuorta Jämtlánddas), leat sulaid 150 barggu bohtosat geavahuvvon. Dás lea sáhka dieđalaš čállosiin, biografiijain, artihkkaliin, mátkemuitalusain, earet iežáin.

Alimus duopmostuolo árvvoštallan Girjásáššis guoskkahalai eanemustá áigodahkii 1550–1750. Komitéa guorahallamat Lapplándda ektui leat maid eanemustá guoskan dien áigodahkii ja Jämtlándda, Härjedalena Älvdalena bealis guoski áigodahkii 1645–1750. Manjit vuolggačuokkis diein guovlluin lea sivas go ovdal dan dat ledje dánska- norgga válddi vuolde ja šadde ruoŧŧelažžan easká jagi 1645.

Mii guoská Lapplándii de barggu deaddu lea leamaš kártet gilvaleaddji eanangeavaheaddjiid eksisteanssa. Sámiid orodeapmi

Čoahkkáigeassu

SOU 2023:46

Lapplánddas lea gieđahallojuvvon obba oanehaččat. Komitéa lea seamma ládje go Alimus duopmostuollu Girjásáššis vuolgán das ahte sámit orro Lapplánddas ovdalgo nationálastáhtat ožžo sin dálá rájiid. Dat ii eastte earát sáhttet maid orron Lapplánddas áigodagas, ovdamearkan gávppahan- dahje guollebivdomátkkiin. Dáidá sámi eananeavahan leamaš dan dihtege ráđđejeaddji.

Mii guoská Jämtlándda ja Dálara leanai Girjásduopmu addá binnoš láidesteami mii guoská historjjálaš diliide doppe. Dat mearkkaha ahte guorahallan álgobáli lea ferten gieđahallat sámiid orodeami ja eanangeavaheami lagabui, dasa lassin vel got rievttit sámiid vearroduoddariin leat árvvoštallon historjjálaččat. Dan maŋŋel lea gilvaleaddji eananeavahan guorahallojuvvon.

Girjásduopmu čilge muhtun muddui maid gilvaleaddji eananeavahan sáhttá mearkkahit. Duopmostuollu cuigii dasa ahte jus ruvnna vearrobidjamat dahje látteorohagaid dohkkeheapmi lea vuođđun leamaš muhtun sturrosaš gilvaleaddji bivdo- dahje guolledoaimmaide, de sáhttá dat hehttet agibeaivegeavahusa álggu.

Guoski Girjásguvlui de álggahuvvojedje guokte látteorohaga jahki 1750 rádjái. Duopmostuollu celkkii jus dat oabanassiige gávdnojedje sierra vearrobidjamat látteorohagaid dahje mearragáddebondoriid buorren de fertejit dat árvideames leamaš unnán. Danin ii lean dárbu váldit vuhtii ahte látteorohagat dahje eará vearrobidjamat ledje vuođđun namuhan veara gilvaleaddji eanangeavaheapmái guovllus ovdal 1700 – logu gaskamuttus. Jur nuppe ládje, árvvoštalai duopmostuollu, sámi bivdo- ja guolástandoaimmat leat árvvu mielde leamaš ollát ráđđejeaddjit guovllus.

Komitéa lea dulkon gilvaleaddji eanageavaheami doahpaga viidát. Guorahallojuvvon gilvaleapmi lea siskkildan látteorohagaid, iežá orohatráhkadusaid ja vearuiduhtton guolit. Jämtlánddas lea maid leamaš dehálaš guorahallat historjjálaš avradsland gos bivdu ja guolástan sáhttá čađahuvvon. (avradsland ledje eatnamat olgolis main jahkásaččat mákse ruvdnui geavaheami ovddas).

Guorahallojuvvon ávdnasiin ii leat earuhuvvon dieđuin mat gusket smávvaeallibivdui dahje eará meahciealliide. Jus diekkár earuhus guoski bivdoriektái lea dahkkojuvvon ovdal dahje berrelii dahkkot – siviilari- ekteperspektiivvas – ii leat boahtán ovdan historjjálaš ávdnasiin ge. Earuhusat leat gal gávdnon, ja gávdnojit ain, hálddahusriekte- perspektiivvas.

Smiehttamuša vuođđun leat guokte stuorra promemoria váldon ovdan, mas lea vuđolaš historjjálaš eanangeavaheami kártemat báikkálaččat.

SOU 2023:46

Čoahkkáigeassu

Komitéa loahppabohtosiid vuođđu

Gilvaleami kártema vuođul Lapplánddas mii lea gávdnon áigodagas

1500–1750 de komitéa árvvoštallá ahte ii oktat čearuguovlu doppe stáhta hálddu eatnamiin leat dađi eanet gilvaleaddjiid deattu vuollái šaddan go Girjás čearru. Badjelis gilvinráji ii leat báljo oktat vearuiduhtton guollebivdu mat otná beaivvi eai leat priváhtta eatnamiin. Seamma ládje lea látteorohagaiguin; dat gávdnojit muhtun látteorohagat čoahkis badjelis

gilvinráji, muhto dat leat sajiin mat dálá áiggi leat stuorra priváhtta guovllut. Maŋŋel 1750 leat eanet látteorohagat vuođđuduvvon, muhto vel dat nai leat measta visot čoahkis dálá áiggi priváhtta eatnamiin, guhkkin eret stáhta eatnamiin. Eatnamiin vuollelis gilvinráji lea gilvaleapmi leamaš mihá stuorit, muhto ii juohke sajis. Vel doppe nai leat dielkkut mat leat guhkkin eret giliin – ovdamearkan nationálapárkkain mat leat dála áiggi stáhta hálddus.

Komitéa árvvoštallan lea danin ahte dat leat nanu ákkat čearut Lapplánddas leat háhkan árbevirolaš oktorievtti stáhta ektui mii guoská geavahanlobi mieđiheapmái smávvaealli bivdui ja guolásteapmái

guorahallojuvvon eatnamiin.

Ávdnasiin mat leat leamaš komitéa gieđain eai gávdno ovdamearkkat mat muitalivčče ahte muhtun sámi oktorievttit galggale nohkan Lapplándda lága dahje eará mieđihemiid bokte. Dat gávdno okta guovlu gos boazodoalloriekti lea bákkuin loahpahuvvon.

Guoski Jämtlánda ja Dálara leanai komitéa ii máhte, nu got lei Lapplánddas, oppalaččat dadjat maidege sámiid orodeami birra historjjálaččat boazoguohtunduoddariin ja gonagasreiveeatnamiin. Eanas osiin boazoguohtunduoddariin leat boazosápmelaččat eallán agibeaivválaččat, muhto vissis duoddariidda leat sii, maid lea mannan duođaštit, boahtán easka 1700-logu dahje maŋŋel.

Dat riektesuodji mii sámiin lea leamaš vearroduoddariin eai leat komitéa oaivila mielde leamaš buohtastahttit vearrobondoriin. Dat leat eanet muittuhan geavahanriekteeaiggáda riektesuoji: ožžo dadjat oktavuođa vuođđu lea ráhkaduvvon ruvnnain nu got eananeaiggádin, ja dat orro leahkime nu ahte ruvnnas lea árrat leamaš vuđolaš disponeren váldi vearroduoddarii badjel. Eanandoalli álbmot Jämtlánddas ja Dálaris leat agibeaivvi eallán vákkiin ja leat juo áigá geavahan earet eará duottarguovlluid bivdui ja guolásteapmái geavahanriektevuogádaga vuođul. Geavahanriekteeatnamat sáhtte leahkit miilaviidosaččat. Bivdu ja guolásteapmi sáhtii leahkit ágga sajáiduhttit geavahanriekteeatnama. Boazodoalli sámiid eanangeavaheapmi vearroduoddariin leat danin

Čoahkkáigeassu

SOU 2023:46

oppalaččat šaddan gierdat garrasit gilvodeattu eanandoalli álbmogis go guorahallojuvvon guovllut Lapplánddas (dás daddjon guovllut mat leat dál stáhta hálddus). Vaikko gal dat gávdnojit earuhusat, ovdamearkka dihte Frostviken, Hotagen, davit Undersåker ja davit Storsjö, doppe orro leamaš gilvaleapmi unnit.

Čearut Jämtlánddas ja Dálaris eai árvvoštallo seammá vugiin go Lapplánddas atnime agibeaivegeavahusa vuođul nannejuvvon rievtti mieđihit lobiid bivdit ja guolástit guorahallojuvvon guovlluin. Mii guoská Jämtlándda leanai árvvoštallo boazodoalli sámiin dan dihtege leahkit sisabahkkemiid vuostá suodjaluvvon riekti boazodollui, bivdit ja guolástit sin vearroduoddariin (áiggi nala boazoguohtunduoddarat). Dat mearkkaha sis leat nanu, opmodatsuodjaluvvon rievttit eatnamiidmis geavaheapmái, vaikko sis ii leat riekti mieđihit geavahanlobiid. Rievttit leat vuođđuduvvon juobehan sisa gárdumiid áiggige (inrymning), ja leat suodjaluvvon dan nu gohčoduvvon Vearroduottarreivves, mii čilgii boazosápmelaččaid rivttiid muhtun vearroduoddariidda, ja mat leat kollektiviserejuvvon boazodoallolágain. Dát buktá mielde ahte sáhttá eahpidit jus dálá mieđihanlobi njuolggadusat guoski smávvaealliid bivdui ja stággooaggun guolásteapmái dáid čearuid guovlluin stemme sin suodjerivttiiguin sisabahkkemiid vuostá.

Etnihkalaš gažaldagat ja iežá riekteeaiggádat

Dat leat komitéa bargoáiggi almmuhuvvon ahte historjjálaččat eat leat beare sámit mat leat leamaš boazodoallit ja namahus ”lapp” historjjálaš gáldoávdnasiin eai leat beare dárkkuhan sámiid. Dat lea maid cuiggoduvvon ahte eará álbmotjoavkkuin earret sámiin historjjálaččat lea bivdu ja guolásteapmi leamaš dehálaš ealáhussan. Dainna duogážiin lea eahpiduvvon jus dálá sámečearut sáhttet leahkit riekteeaiggádat vuođđuduvvon eaŋkilolbmuid historjjálaš eanangeavahemiin, goitge lea eahpiduvvon jus sii okto leat riekteguoddit. Dat leat bukton ovdan dat

sáhttet leahkit earát go sámečearut ja sámečearuid miellahttut mat leat háhkan rivttiid bivdui ja guolásteapmái guovlluin maidda guorahallan guoská, ja ahte komitéa evttohus sáhttá billistit dáid olbmuid máŧolašvuođaid ovddidit rivttiidis.

Álggus jearaldahkii mii guoská boazodollui ja dajaldat ”lapp”, ávdnasiin main komitéa lea váldán oasi de orru čielggas ahte eanas johtti boazodoallit historjjálaččat leat maid gullon dan álbmogii maid mii dálá

SOU 2023:46

Čoahkkáigeassu

áiggi gohčodit sápmin. Etnihkalaš jearaldagas ii leat stuorit mearkkahus ”Girjásrievtti” riektearvostállamis – dás daddjon rivttiide buohtastahtti daidda mat leat dohkkehuvvon Girjás čerrui. Ovttaskas ovdamearkkat das mat iežát maid leat klassifiserejuvvon dego ”lapp” dain ii leat mihkkege mearkkahusaid Girjásriektái obanassii. Ovtta Girjásrievtti vuođđu vuolgá boazodoalus ja dan eanangeavaheamis mii gullá boazodollui guovlluin mat áiggi nala šadde otná čearut. Alimus duopmostuolu oainnu mielde lea riekti, 1886 lága bokte ja čuovvovaš boazoguohtunlágat, sirdásan ovttaskas olbmuin lappbyariidda (ovttas sámečearuid miellahtuide) ja maŋŋel sámečearuide nu got assosiašuvdnan (juridihkalaš persovdna) Dat

iimearkkat nu olu jus dál ledjes ge ovttaskas boazodoalliid gaskkas muhtumat mat leat háhkan oktorievtti guoskevaš guovllus, ja lea gávdnon soames heagga dálá etnisiteahtta čilgehusa mielde ja lea gullon eará

álbmotjovkui.

Mii guoská iežá riekteeaiggádiidda earet boazodoallit de sáhttá dieđus leahkit nu ahte dat gávdnojit ovttaskas bivdit dahje guolásteaddjit, sihke sámit olggobealde sámečearuid ja earát, maid váhnemat leat háhkan guolle- dahje bivdorievtti agibeaivegeavahusa vuođul. Dakkár oktavuođas

iileat sáhka čearuid viidodagas; dás dádjon njuolggus bivdit ja guolástit olles duottarguovllus. Dan sadjái lea sáhka diehttelas guovlluin dahje jávrriin gos dakkár eaŋkilolbmot sáhttet geavahan bivdoeatnamiid dahje čáziid heaittekeahttá guhkit áiggi, vuosttildemiid haga. Dás ii leat sáhka rabas kollektiivvas, dego joavkkus mas leat bivdit ja guolásteaddjit, mat ovttasráđiid sáhttet ovddidit rivttiidis, dan sadjái ovttaskas olbmuid birra maid máddarat sáhttet háhkan rievtti mii dan maŋŋel lea sirdásan maŋit buolvvaide. Komitéa ii leat gávdnan duođaštusaid dasa ahte guoskevaš eatnamiin galggale leahkit olu dakkár olbmot mat sáhttet čuoččuhit ovttaskas rivttiid. Jus dál ledjes ge ovttaskasat main lea háhkon vierru guovllus maid komitéa lea guorahallan, komitéa árvvoštallá ahte evttohusat maid ovddidit dahje muđuige govvidit eai boađe mearkkahit maidege dáid olbmuid rivttiide. Jus ráđđejupmi mieđihit bivdolobi smávvaelliidbivdui ja guolásteapmái sirdojuvvolii leanahálddahusas čearuide – beroskeahttá jus dahkkolii duopmostuolu mearridemiin dahje lága bokte – de ovttaskas olbmuid vejolaš rievttit eai noga dainna. Dakkár olbmot – jus de ledjes sámit olggobealde čearuid, duortnosleagilaččat dahje soames iežá – sáhttet ain duopmostuolu bokte ovddidit rivttiidis.

Dasa lassin leat maid eará ovttaskasat main lea bivdo- ja guolástanriekti stáhta eatnamiin vuođđuduvvon ovdamearkan eananjuohkin mearrádusaiguin. Dakkár rievttit, mat maid leat vuoimmis

Čoahkkáigeassu

SOU 2023:46

stáhta ektui, eai boađe loahpahuvvot dahje rievdaluvvot komitéa árvalusaid geažil. Dat dál čoahkkáigesson rievttálaš árvvoštallan lea dahkkojuvvon komitéas diehtomielain man dehálaš bivdu ja guolásteapmi lea báikegottiide Davvi-Ruoŧas dálá áiggi ja historjjálaččat. Eareliiggánit unnitlogu duortnosleagilaččain, ja nu maid guolásteaddji ja bivdi sámiin olggobealde čearuid, ovddiduvvo guollebivdu dego kulturguoddin. Nu maid eará báikegotti olbmuide ja turismaealáhussii lea bivdu ja guolásteapmi dehálaš oassi. Vuhtii váldin dáidda joavkkuid dárbbuide ja beroštumiide lea váikkohan komitéa árvvoštallamiidda.

Jearaldat eará bivddus earretgo smávvaelliidbivddus

Komitéa bargui gullá veardidit jus okta oktoriekti mieđihit bivdolobiid gullá beare smávvaeallibivdui vái guoskágo buot meahcielliide. Jearaldat lea jus bivdoriektevierru nugo boazodoallorievtti oassin guoská visot bivdinveara meahcielliide vai beare dakkáriidda maid sámit bastet vuosehit ahte sii leat bivdán dálle go háhke vieru. Áššis lea ereliiggán mearkkahus sarvvabivdui.

Girjásduomus Alimus duopmostuolu geahččalus guoská beare Girjása riektái mieđihit bivdolobi smávvaealliid bivdui ja guolásteapmái. Mannes geahččaleapmi guoskái beare smávvaealliid bivdui lei go čearu gáibádus guoskkai beare dakkár bivdui.

Komitéa oppalaš árvvoštallama álgu berre leahkit ahte ovtta bivdorievttis lea okta ja seammá siskkáldus vulgos de rievtti vuođđu oamastanrievttis dahje agibeaivegeavahusas. Bivdoriekti mii čuvvo bivdolága ii leat juhkkojuvvon fauna mielde go dat siskkilda visot bivdinveare elliid. Duottarbivdima oktavuođas ii leat leamaš válljenmunni ja danin lea bivddu ulbmil leamaš goddit buot elliid main lea áhpu ealiheapmái. Siskkáldus čuoččuhuvvon rievttis berre danin, seamma láhkai go bivdolágas, sáhttit mearriduvvot dainna vuolggačuoggáin. Dat ii leat boahtán ovdan mihkkege mii geažuha ahte sámit leat dohkkehan gilvaleami bivddus mii guoská muhtun vissis ealibii.

Vuolggačuokkis árvvoštallámis bivdorievtti viidodagas dán oktavuođas berre danin leahkit seammá dego bivdorievttis mii vuođđuduvvo oamastanrievttis eatnamii. Dat mearkkaha ahte buot meahcieallit gullet dasa. Ahte sáhttet bidjat almmolašrievttálaš rájiid

SOU 2023:46

Čoahkkáigeassu

makkár elliid ožžo bivdit, dahje ahte vissis eallit biddjojuvvojit sierra hálddahusstruktuvrra vuollái, lea ollát eará ášši.

Komitéa árvvoštallá seammá áiggi ahte sarvvabivddus ja dasa gullevaš hálddahusvuogádagat leat nu sierralágánat ahte sarvvabivdu dál

iiberre guoskkahuvvot komitéa evttohusas. Sarvvabivddu rievttálaš, áššálaš ja praktihkalaš dilálašvuođaid lea dárbu álggus guorahallat eanet.

Váikkuhusat jeavddálaš stáhta soahpamušaide

Eatnamiin mat leat stáhta hálddus sáhttet gávdnot máŋggajahkásaš jeavddálaš bivdo- ja guolástanlobi soahpamušat. Dakkár soahpamušaid sáhttet leanahálddahusat, Fortifikationsverket dahje Luonddugáhtten- doaimmahat dahkan. Komitéa bargui gullá árvvoštallat makkár váikkuhusaid sámečearuid oktoriekti addit lobi smávvaeallibivdui ja guolásteapmái sáhttá buktit diekkár soahpamušaide.

Jus čearus lea oktoriekti addit lobi smávvaeallibivdui ja guolásteapmái lobi de dat mearkkaša stáhtas ii leat leamaš riekti addit dakkár lobiid čearu eatnamiin. Jus ledjes dakkár soahpamušat mat gusket lobi addimii smávvaeallibivdui dahje guolásteapmái de dain ii leat rievttálaš vuođđu ja soahpamušat čearu ektui ferte oaidnit leahkime váikkuhusaid haga.

Váikkuhusat Sámefondii

Komitéa galgá árvvoštallat maid vejolaš oktorievttit čearuin addit lobiid bivdui ja guolásteapmái mearkkašit Sámefoandda sisaboađuide ja bargui. Dan maŋŋel go lea gávnnahuvvon Girjás čearus lea oktoriekti stáhta

ektui addit lobi meahcieallibivdui ja guolásteapmái čearu eatnamiin Sámefoanda ii oaččo šat oasi dáid lobiid sisaboađuin. Jus eanet čearut duopmostuolu árvvoštallama bokte oččole seammá rievtti boađálii seammá dilli leahkit dain guovlluin. Mađi eanet čearut mat ieža gieđahalale lohpeaddima, dađi stuorit šaddá sisaboađumassin. Maiddái lága bokte čearuid oktorievtti dohkkeheapmi unnidivččii árvideamis Sámefoandda sisaboađuid ollu. Čearuid loahpiaddinriekti dáiddálii buktit mielde ahte lobiid sisaboađut manale ollát lohpeaddi čerrui.

Sámefoanda sáhttá dainna vugiin massit stuorra oasi sisaboađuin. Seammás lea ekonomalaš doarjjadárbu sámi organisašuvnnaide, sámi kultuvrii ja boazodoallorusttegiid bajásdoalahussii bistevaš. Dakkár dilis

Čoahkkáigeassu

SOU 2023:46

lea dárbu politihkalaš daguide mat sihkkarastet ruhtadeami, Sámefoandda bokte dahje iežá ládje.

Evttohus gaskaboddasaš reguleremii ja álgoevttohus boahtte áiggi reguleremii

Komitéa galgá evttohit got galggalii reguleret gaskaboddasaš lohpeaddinnjuolggadusaid boazodoallolágas dassos bissovaš reguleren lea sajis.

Komitéa lea juo ovdalaš árvvoštallan ahte leat nanu ákkat mat muitalit buot čearuin Lapplánddas lea seammá riekti go Girjás čearus addit lobi smávvaeallibivdui ja guolásteapmái. Mii guoská čearuide Jämtlánddas ja Dálaris lea árvvoštallan eará, vaikko dain maid árvvoštallo leahkit nana rievttit.

Komitéa lea oaidnán lea dárbu leahkit várrogas mii guoská máŧolašvuođaide diktit rievttálaš analysa oažžut dievas vuoimmi gaskaboddasaš láhkaásaheamis. Várrogasvuođas lea struktuvrralaš vuođđu. Riektesuorgi lea bodnjá ja guoská olu surggiide ja das bohtet sierra vuhtiiváldimat ovdan. Vel áššálaččat nai lea oalle bodnjá. Analysa duođaštusa praktihkalaš bohtosiid váikkuhusat dáidešaddat stuorrát ja guoskat eanaš guovlluide Ruoŧas.

Earet vuhtii váldit sámi rivttiid de komitéa ferte maid vuhtii váldit iežá báikegotti orruid, ovdamearkan duortnosleagilaččaid našuvnnalaš minoriteahta, ja iežá orruid kultuvrra, árbevieruid, beroštumiid ja dárbbuid sáhttit bivdit ja guolástit ja dasa lassin eará ealáhusdoaimmaid nu got meahccedoallu ja turisma.

Komitéa lea danin árvvoštallan ahte gaskaboddasaš reguleren ii berre siskkildit dievaslaš rievdadusaid dálá lohpeaddin vuogádagas bivdui ja guolásteapmái eatnamiin mat leat ollát stáhta hálddus. Stáhta berre nu ládje, dassái go lohpeaddinnjuolggadusat boazodoallolágas leat ollát regulerejuvvon, ain ovddosguvlui hálddahit smávvaealliid bivddu ja guolásteami lohpeaddima eatnamiin mat leat ollát stáhta hálddus nu guhká go áššis ii leat lága vuoimmi bokte nannejuvvon ja duođaštuvvon soames earáš lea nannosit riekti.

Dattege gávdnojit vissis unnit rievdadusat doaibmi njuolggadusain maid sáhtálii dál juo dahkat. Dasa lassin lea komitéa gávnnahan ahte dál juo, sierra mildosis, berre čilgejuvvot komitéa dálá oainnu got smávvaeallibivddu ja guolásteami lohpeaddimat berrele gieđahallojuvvot

SOU 2023:46

Čoahkkáigeassu

ovddosguvlui, jus eai ođđa áššálaš dahje rievttálaš eavttut boađe ovdan. Dát lea danin vai galgá leat vejolaš ságastit ja ruohtastahttit loahpalaš regulerema prinsihpaid.

Evttohus gaskaboddasaš reguleremii

Muhtun osiin evttoha komitéa rievdadusaid juo dan gaskaboddasaš reguleremis. Doaibmaálgun evttohuvvo 1 b. suoidnemánu 2024.

Lohpeaddingielddu čielggasmahttin

Komitéa evttoha lasáhusa boazodoallolága lohpeaddingildui vai čielggasmahttojuvvo ahte gieldu ii guoská čerrui mii lea mearrádusa bokte mii leat ožžon lága vuoimmi (dego Girjás čearru) lea buoret riekti lohpeaddimii go stáhtas.

Unnit rievdadusat stáhta meannudeamis

Komitéa lea ipmirdan bargama áiggi ahte máŋgasat leat duhtameahttumat stáhta dálá lohpeaddin gieđahallamiin mii guoská smávvaeallibivdui ja guolásteapmái duoddariin. Dat guoská erenoamážit guhkes gieđahallanáiggiide ja guorahallamiid viidodahkii guoski gielddusáššiide ja sierralágan oainnuide muhtun áššiin leanahálddahusaid gaskkas. Njuolggadusain mat regulerejit stáhta lohpeaddimiid lea ipmirduvvon eahpečielggasin ja ovdabargguin lea váilevaš láidesteapmi.

Komitéa lea dainna duogážiin árvvoštallan dárbbu dahkat unnit rievdadusaid vai šaddet buoret eavttut ja šaddá eanet ovttalágan ja doaibmi stáhta gieđahallan.

Dálá áiggi vuđolaš eavttut leanahálddahusaide meannudit lohpeaddimiid smávvaeallibivdui ja stággooaggumii leat juhkkojuvvon hálddahuslasát boazodoallolága ja boazodoallonjuolggadusaid gaskkas. Komitéa evttoha njuolggadusat čohkkejuvvojit boazodoalloláhkii. Dan bokte sáhttá ovdabarggus oažžut muhtun geavahanláidesteami.

Mii guoská lohpeaddima eavttuide evttohuvvo boazodoallolága ođđa njuolggadusas galgá čilgejuvvo ahte lohpeaddimat dakkár smávvaeallibivdui ja dakkár stággooaggumii mii ii leat ámmátlaš sáhttá dahkkot jus dat buktá beare veaháš goarádusa boazodollui. Dán

Čoahkkáigeassu

SOU 2023:46

oktavuođa njuolggadus molsu saji dajaldagain mearkkašahtti goarádus boazodollui 3 § 1 oasis boazodoallonjuolggadusain. Ođđa dajaldat árvvoštallo buorebut stemmet ovdalaš láhkaduogáža cealkámušaiguin, ahte sámiin berre leat “geatnegasvuohta” gierdat ”veaháš goarádusaid” maid lohpeaddin sáhttá mielddisbuktit.

Čielgasit regulerema ja láidesteapmi motiivateavstta lassin árvvoštallá komitéa lea dárbu oaččuhit áigái láidestahtti práksisa. Komitéa oaivvilda lea buoremus vuohki oaččuhit áigái dakkár láidesteami jus stáhta bivdo- ja guolástan lohpeaddin dárkkistuvvo duopmostuolus, ráđđehusa sadjái nu got lea dál. Dárkkisteapmi berre dahkkojuvvot almmolaš hálddahusduopmostuolus.

Lohpeaddimat báikkálaš servviid bokte

Guorahallama bargoáiggi lea boahtán ovdan ahte gávdnojit báikkálaš vuolggahusat eanet báikkálaš hálddahussii guoski smávvaeallibivddu ja guolásteami lohpeaddimii. Okta jearaldat mii lea ovddiduvvon lea jus searvvit muhtin áiggi sáhtále gieđahallan lohpeaddimiid, eaktun ahte searvvi stivrras leat gullevaš berošteaddjiid ovddasteaddjit ja ahte oktasašbargu lea eaktodáhtolaš. Máŋgasat – sihke čearuid ja bivdiid bealde – leat buktán ovdan dat livččii buorre jus gávdnolii vejolašvuohta lohpeaddinjearaldagaid oktavuođas báikkálaččat eanet váikkuhit, ja dat lea oppalaččat buorre jus joavkkut maidda ášši gullá ieža bessetleahkit oasálaččat mearrideamis ja váldit ovddasvástádusa mearrádusaid ovddas.

Komitéa oaivil lea ahte láhkaásaheaddjit eai galgga eastit dakkár viggamušaid jus lea nu ahte lea doppe gávdnojit eanet guovllut gos báikkálaš hálddaheapmi sáhttá doaibmat.

Danin evttohuvvo ovtta rievdadus mii čilge ahte láhkaásaheapmi addá vejolašvuođa leanahálddahussii ahte muhtun oktavuođas addit báikkálaš searvái doaibman mieđihit lobi smávvaeallibivdui dahje guolásteapmái eatnamiin mat leat ollát stáhta hálddus badjelis gilvinráji ja boazoguohtunduoddariin. Eavttut doibmii berre earet iežá leahkit ahte searvi deavdá muhtun gáibádusaid guoski ovddasvástádussii ja ahte leanahálddahus árvvoštallá searvvi leahkime dohkálažžan doibmii, earet eará searvvi njuolggadusaid bokte, bargoplána ja planerejuvvon lohpeaddin mielaeavttut. Searvi mii váldá badjelasas gálgá, seammá go leanahálddahus, váldit mávssu lohpeaddimii ovddas, jus eai ledjes ereliiggán ákkat nuvttávuhtii.

SOU 2023:46

Čoahkkáigeassu

Juhkkojuvvon meahciealli- ja guollegáhttenovddasvástádus

Dalle go lea duođaštuvvon čearus lea eanetriekti go stáhtas lobi addit smávvaeallibivdui ja guolásteapmái, mielddisbuktá dat ahte meahciealli- ja guollegáhtten ovddasvástádus lea juhkkojuvvon stáhta ja čearu gaskkas.

Stáhtas lea oppalaš ovddasvástádus Ruoŧa gaskariikkalaččat geatnegahtton bargguid ovddas birasgažaldagaid oktavuođas, riikkabeaivvi birasulbmila ja biologalaš valljivuođa gáhttemis. Stáhtas lea máid váldo eananeaiggátovddasvástádus. Bivdo- ja guolleriekteeaiggádiin lea sin bealde primára ovddasvástádus ahte bivdo ja guolásteami doaimmat dahje lohpeaddin lea heivehuvvon oppalaš ulbmiliidda ja ahte ovdamearkan bivdodeaddu dahje bivdo- guolástanvuogit eai leat sávrivuođa gáibádusaid vuostá.

Komitéa evttoha muhtun njuolggadusaid guoski ovddasvástádusjuohkimii. Evttohuvvo ráđđádallannjuolggadusa, addit máŧolašvuođa ráđđádallat meahciealli- ja gollebivdogáhttema birra guoski čearu ja stáhta eiseváldi gaskkas mii hálddaha eatnama. Viidáseappo evttohuvvojit muhtun rievttálaš veahkkeneavvuid vai stáhta, máid árvvoštallo dehálažžan vai stáhta sáhttá ain ovddos váldit oppalaš meahciealli- ja guollegáhttenovddasvástádusa hearkkes duottarbirrasis. Dás lea ságas stáhta galgá sáhttit mearridit bivdo- ja guolástan gáržžidemiid ovtta guovllus jus lea meahciealli- ja guollegáhtten siva dihte motiiva ja ahte almmolašvuohta oažžu vejolašvuođa almmuhit oppalaš njuolggadusaid meahciealli- ja guollegáhttema sihkkarastima dihte. Dása gullá maid ahte stáhta ain ovddos galgá bastit čađahit muhtun suodjebivddu meahciealligáhttema dihte.

Álgoevttohus boahtte áiggi reguleremii (mielddus 3)

Nu got lea daddjon de komitéa lea gávnnahan ákkaid buktit komitéa dálá oainnu čilgehusa ovdan got smávvaeallibiddu ja guolásteami lohpeaddimat galggale gieđahallojuvvon boahtte áiggi, jus eai ođđa áššálaš ja rievttálaš eavttut boađe ovdan.

Komitéa oaidná lea vealtameahttun loahpalaš reguleremis oaččuhit áigái dássetvuođa mas čearuid nana rievttit váldojit vuhtii, seammás go earáid vuoiggalaš beroštumit nuogis váldojit vuhtii; dán oktavuođas beroštupmi beassat bivdit ja guolástit duottarguovlluin mat leat stáhta hálddus.

Čoahkkáigeassu

SOU 2023:46

Vuođđojearaldat guoská boahtte áiggi reguleremii jus ovttalaš reguleren berrelii čađahuvvot vaikko komitéa árvvoštallan lea ahte leat sierra riektedilit Lapplánddas buohtastahtton Jämtlándda ja Dálara leanas, vai galget go leahkit sierra njuolggadusat mat leat gitta das man nana rievttit leat árvvoštallon leat báikkálaččat dahje regiovnnalaččat.

Komitéa oaivil lea ahte dat berrelii dahkkot ovttalaš reguleren. Dát addá komitéa mielas buoret eavttuid doaibmi meahciealli- ja guollegáhttenhálddahusa ja diehttevašvuođa eaŋkil bivdii ja guolásteaddjái, seammás sáhttá garvit riektehádjoseami čearuid gaskkas.

Komitéa lea ákkastallan máŋga sierra mállet ovttalaš vuogi man vuođul láhkaásaheapmi sáhtálii dahkkot.

Eavttuhis sirdašupmi čearuide

Komitéa lea vihkkehallan eavttuhis sirdima eavttuid ráđđejumis badjel lohpeaddimiid stáhtas priváhtta jođiheapmái eatnamiin badjelis lappmárkráji ja boazoguohtunduoddariin. Namuhuvvon čearut oččole njuolggadusčállosa bokte lágas ráđđejumi badjel smávvaeallibivddu ja guolásteami lohpeaddimiid, almmá dárkilit regulerema got lohpeaddin galgá gieđahallot.

Lea gávnnahuvvon dákkár ortnet boađálii deavdit gáibádusaid maid čearut leat ovddidan got sáhtálii stivret bivddu ja guolásteami nu ahte unnidivččii goarádusaid boazodoalli.

Barggu mielde čuovvu maid gáibádus ahte gálgá vuhtii váldot maid earáid nanu bivdo ja guolástusberoštumiid, ovdamearkan sámit mat eai leat čearu miellahtut, našuvnnalaš minoriteahtta duortnosleagilaččat, eará báikegoddelaččat ja báikkálaš turismaealáhus. Vaikko vel leat ge čearuid bealis ekonomalaš ja sosiálalaš movttiidahttimat vuhtii váldit dakkáriid, oaidná komitéa váttisvuođaid eavttuhis sirdašumi oktavuođas lohpeaddingieđahallamis sihkkarastit beroštumiid maid komitéa dárbbaha váldit vuhtii direktiivva jelgii.

SOU 2023:46

Čoahkkáigeassu

Lohpeaddimat stáhtalaš jođihemiin

Komitéa lea viidáseappot árvvoštallan ahte stáhta ain ovddosguvlui galgá leat lohpeaddi smávvaeallibivdui ja guolástussii stáhta eatnamiin. Dakkár ortnet gáibida sierra vihkkehallama guoski Girjás čerrui ja iežá čearuide main sáhttá leat seammalágan riekti.

Girjás čearu smávvaeallibivddu ja guolástusa lohpeaddinriekti lea

siviilarievttálaččat vuođđuduvvon. Dás ii leat sáhka stáhtalaš ovdamunis

maid sáhttá loahpahit. Vai stáhta galgá sáhttit oamastallat dán rievtti de gáibiduvvo eksproprieren hámat dahku.

Dakkár dahku lea beare dagahahtti vissis sierra regulerejuvvon oktavuođas. Dagu oaivil galgá earet iežá leahkit deavdit dehálaš almmolaš beroštumiid. Dahku ferte maid proporšonerejuvvon.

Komitéa árvvoštallá ahte gal dat dieđus sáhttá leahkit dehálaš almmolaš beroštupmi ahte iežát earret čearu miellahtut maid ožžot máŧolašvuođaid bivdit smávvaealliid ja guolástit eatnamiin. Sáhttá eahpidit jus dákkár ekspropriašuvdnii lea dárbu ulbmila ollen dihte, dat lea gáibádus proporšunáliteahtta prinsihpa oktavuođas. Jus dasa galgá leahkit dárbu de čađahahttin ii galgga lea leat máŧolaš unnit daguin. Ráđđengáržžádus mii mielddisbuktá vuhtiiváldima lea dakkár molssaeaktu mii buktá unnit váikkuhusaid.

Nubbe eaktu eksproprierendahkui lea ahte vejolaš ekonomalaš vahágat gáržžideami dihte buhttejuvvojit ollát. Dat mearkkaša ahte ferte sihke mearridit márkanárvvu lohpeaddinrievtti ovddas, ja vel rehkenastit dan vahága maid dahku dagalii boazodollui. Buhtadusa fertelii mearridit juohke eaŋkilášši ovddas, dás daddjon juohke čearu dili ektui masa gulalii

ávkkástallama badjelváldin. Komitéa vuordá ahte buhtadusjearaldagat boađále digaštallot ja ávkkástallama badjeváldima golut šattale stáhtii oalle stuorrát – sihke buhtadushámis ja diggegolut.

Livččii maid dárbu váldit vuhtii Ruoŧa gaskariikkalaš geatnegas- vuođaid stáhtalaš badjeváldimis ovtta čearu duođaštuvvon lohpeaddin- rievtti. Álbmotvuoigatvuođas leat alla gáibádusat mii guoská konsultašuvnnaide čearuiguin maidda ávkkástallama badjeváldin sáhttá goaskát, mas čearuid ávkkástallamiid badjeváldima dohkkeheapmi galgá leahkit mihttomearrin ja čearuin galgá leahkit duohta máŧolašvuohta váikkuhit juohke eaŋkilášši bohtosiidda, dás daddjon juohke čerrui masa ášši gullá. Álbmotvuoigatvuođalaš oktavuođas leat maiddái gáibádus ahte dahku galgá veardiduvvot leahkime proporšuneallán, masa gullá eareliiggán vuhtiiváldin álgoálbmotvuoigatvuođaid suodjaleamis, mii

Čoahkkáigeassu

SOU 2023:46

sáhttá váikkuhit proporšunealaárvvoštallamii mii galgá dahkkot ráđđehusvuođđolága vuolggasajis.

Komitéa árvvoštallá loahpalaččat ahte dákkár stáhtalaš eksproprierendagut boađále – earet praktihkalaš váttisvuođat ja alla golut mat šattale – boađále dakkár konstitušuvnnalaš ja álbmotvuoigatvuođalaš hehttehusat ahte dákkár daguid ii berre viidáseappo ovddidit.

Ráđđejupmi čearuin gáibádusain vuhtiiváldin doaimmahemiin

Komitéa barggadettiin leat čearuid bealde máŋgii čilgejuvvon ahte čearuin eai leat mangelágan áigumušat gieldit olbmuid bivdimis elliid ja guliid nu guhká go eai ráfehuhte boazodoalu. Bivdiid ja guolásteaddjiid bealde lea čilgejuvvon ahte sii eai dáhto ráfehuhttit boazodoalu. Dat orro nu leahkime ipmárdus dárbui ahte guđet guoibmi vuhtiiváldá nuppi. Okta vuohki oaččuhit áigái dakkár dássetvuođa sáhttá leahkit dáinna vuođuin sátnádit njuolggadusaid got čearut ožžot ráđđejumis geavahit.

Dakkár ortnet sáhtálii mearkkahit ahte lágas čállojuvvo ahte čearut stáhta eatnamiin guovlluinis badjelis lappmárkráji ja boazoguohtunduoddariin ožžot lobi addit smávvaeallibivdui ja guolásteapmái, ja stáhta ii oaččo seammá lágan lobiid addit. Seammá áiggi addo álbmogii máŧolašvuođa smávvaeallibivdui ja guolásteapmái vuhtiiváldinnjuolggadusa vuođul. Dakkár njuolggadusa siskkoš sáhtálii leahkit ahte guoski čearut eai áššálaš vuođu dihte oaččo caggat álbmoga bivdimis ja guolásteamis vugiin ahte gildet lohpeaddimiid.

Ortnet berre, nu got daddjon lea, doaibmat seamma ládje buot čearuin main leat eatnamat guoski stáhta eatnamis. Danin ii berre leat earru njuolggadusaid geavaheami oktavuođas jus ovtta čearus lea árvvoštallon leahkit lohpeaddinriekti vuođđuduvvon agibeaivegeavahusas vai ii.

Komitéa mielas sáhttá ovdanbukton málle deavdit čearuid ja eará joavkkuid legitiibma beroštumiid, seammás go dat harmonisere Girjásduomu riektediliin. Komitéa árvvoštallá maid ahte mihttomearri harmonisere sihke konstitutionálalaš gáibádusaiguin ja Ruoŧa gaskariikkalaš geatnegasvuođaiguin. Gáržžideapmi čearuid lohpeaddin- vuoigatvuođain vuhtiiváldingáibádusa bokte berre leat vejolaš opmodatsuoji siskkobealde iige árvvoštallot badjelmearálažžan. Dán árvvoštallamis lea eaktuduvvon ahte čearru galgá sáhttit lobi gieldit dahje heivehit lohpeaddima boazodoalu dárbbuid jelgii, siskkilduvvon čearromielláhttuid iežas bivddu ja guolásteami. Árvvoštallan vuolgá maid das ahte čearru oažžu lohpeaddimiin sisaboađuid, mii addá ekonomalaš

SOU 2023:46

Čoahkkáigeassu

vuoittu meahcielliin ja guliin dego luondduresursan seammá vuogi mielde dego iežá ovttaskas bivdo- ja guolleriekteeaiggádat sáhttet oažžut.

Komitéa árvvoštallá loahpalaččat ahte go dákkár vuhtiiváldin gáibádus biddjolii čearuid nala ii galggale veardiduvvot vealahahttin, danin go dat vuolgá das go makkár eatnamiidda dát guoská. Lea ságas oalle viiddes jotkkolaš stáhtalaš duottararenan areálaide. Jus eai livčče vuhtiiváldingáibádusat oččole praktihkas moadde priváhtta riektesubjeakta monopola sullasaš dilálašvuođa dan ektui gii háliida bivdit dahje guolástit lahka guovllus. Dákkár oktavuođas váilot buohtastahtti priváhtta eanaeaiggádat mat ráđđejit seammá sullasaš duottareananareálaid. Gáržžideapmi čearuid ráđđejumis mii guoská vuhtiiváldingáibádusaide vuolgá nu ládje das man luonddut eatnamat leat, sihke oamastussii ja areálii, ja almenneha beroštumis eatnamiidda.

Eanet álgoevttohusa regulerema birra

Dat mii guoská jurddahuvvon regulerema dárkilit hábmemii lea álgoevttohusas ná.

Vuhtiiváldingáibádus mearkkaha ahte okta čearru oažžu eastit soapmása bivdit smávvameahciealliid jos ii leat ámmátlaš dahje stággo- guollebivddu lohpeaddin gieldimiin beare jus leat áššálaš vuođđu dasa.

Áššálašvuohta sáhttá leat čadnojuvvon bohccui (ekovuogádagas) ja boazodoalloriektái. Áššálašvuohta berre dákkár oktavuođain álggus leat gitta boazodoallorievttis ja bohcco suodjaleamis ráfehuhttima ja ii- háliiduvvon sisabahkkema vuostá. Čearus ii galgga leat geatnegasvuohta gierdat ráfehuhttimiid earet dalle go leat mearálaččat. Čearu miellahtuid iežas bivdu ja guolásteapmi, sarvvabivdu maid, berre muhtun oktavuođain leahkit nuogis áššálaš vuođđun lohpegieldimii, erenomážit jus sihkkarvuođaáššit bohtet ovdan. Viidáseappo berre bivdogáhtten- ja guollegáhtten leat dasa gullevaš.

Áššálašvuođa gáibádussii gullá ovdavástádus unnidit smávvame- ahcielliidbivddu ja guolásteami gáržžidemiid jus ledjes vejolaš, sihke áigemeari ja dasa lassin bivdo- ja guolástusguovlluid. Maŋiduvvon bivdoálgu olles čearu eatnamiin ii berre álgovuorus dohkkehuvvot áššálaš vuođđun.

Bivdogieldimii mii guoská muhtun sierra joavkkuide berre gáibiduvvot erenomáš garra ákkaid. Dát gullá áššiide mas bivdi dahje guolásteaddji lea bivdán dahje guolástan unnimustá vihtta jagi ámmátguollebivdin, duottarorohateaiggát, guolásteaddji sápmi dahje

Čoahkkáigeassu

SOU 2023:46

Luonddugáhttendoaimmahaga lobiin, dahje doaimmaha rievssatinventerema Leanahálddahusa virggiin.

Lohpeaddineavttuid mearrida čearru jus láhka ii daja eará. Áššálašvuođa dajaldat siskkilda ahte seammá eavttut galget leahkit earutkeahttá gii bivdá dahje guolásta. Jus leat nuogis ákkat, berre leat vejolaš rievdadusa dahkat. Ovdamearkan sáhttá leahkit ságas sierra eavttuin mat siskkildit árbevirolaš bivdinvugiid, dego rievssatgárdun, ráddjejuvvot báikkálaš orruide main leat sierra gullevaš bivdinoahppa. Sáhttá maid muhtun muddui leahkit jearaldahkan haddebidjan earuhusas. Čearru berre sáhttit, vuoruhan dihte báikkálaš astoáigedoaimmaid ja ovttaseallima, mearridit vuolit hattiid báikegoddái gullevaš olbmuide. Dakkár haddeearuhusvuohki geavahuvvo leanahálddahusas dálá áiggi.

Evttohusat mearkkahit ahte čearru sáhttá vissis eatnamiin main bivdo- ja guolástanlohpi lea juo addon mearridit čavget eavttuid dalle go lea dárbu, ovdamearkan jus ealloravda ruvgala nu ládje ahte váikkuha smávvaeallibivdui ja guolásteapmái. Jus dakkár čavgen ii leat nuogis galgá leat vejolaš viiddidit gáržudeami bivddu šluhttemiin.

Jus iežá ii leat sohppojuvvon galgá čearru smávvaeallibivddu ja guolásteami lohpeaddima gáržžidemiin dahje eavttuid čavgemiin mat sakka váikkuhit bivddu dahje guolásteami eavttuide dárjut eará govttolaččat dohkálaš guovllu dahje addit buhtadusa nuppi oassálasti lohpeaddinoktavuođa goluid ovddas.

Láhkaásaheamis berre maid čallojuvvot ahte lohpeaddin galgá harmoniseret buriin bivdo- ja guollegáhttemiin. Dakkár ovddasvástádusgáibádus lea bivdolágas ja muhtin muddui guollelágas. Mii gullo muđuige juhkkojuvvon bivdo- ja guollegáhttenovddas- vástádussii evttohuvvo njuolggadusrievdadusaid mat čilgejuvvot dan gaskaboddasaš reguleremis biddjojit ovttas dainna ođđa reguleremiin.

Loahpalaččat bukto ovdan álgoevttohusas ahte sierra lávdegoddi − Boazoláidunlávdegoddi bivdui ja guolásteapmái − ásahuvvo Stáhta eanandoallodoaimmahaga vuollai smávvaeallibivddu ja guolásteami ođđa regulerenortnega lohpeaddima bearráigeahččin. Lávdegottis galgá leat okta sátnedoalli guhte galgá leat dahje lea leamaš fásta duopmárin ja vihtta iežá láhttu nammaduvvon berošteaddjiid ovddasteaddjiiguin. Lávdegoddái addojuvvo váldi mearridit dárbbašlaš gohččumiid bearráigeahču oktavuođas mii guoská čearuid lohpeaddimii ja mearrideapmi oažžu ovttastuvvot sáhkuiguin.

Tjoahkkegäsos

Duogásj ja doajmma

Boatsojäláduslágan 31 § gávnnu märrádus vaj tjielde/tjäro jali sijá sebrulattja muhtem mudduj e oattjo fállat sijá riektájt ma tjuovvu boatsojbarggoriektán. Boatsojäláduslága milta de ij tjiellde/tjärro jali sijá sebrulattja degu oajvvenjuolgadusá milta, e oattjo fállat jali vuobddet bivdov jali guollimav boatsojäládusguovlojn.

Dat märrádus ij das máhte dåjmadahteduvvat riektán vaj fállat unnaiellijbivdov ja guollimav mij gullu Girjes tjäroguovlluj. Märrádusán Alemus duobbmoståvlån 2020, Girjes-duomon, la duobbmoståvllå gávnnam dav vaj Girjes tjärro sijá guovlo ednamijn njuolgga stáhta ano vuolen badjelin sádjoráje adni ájnnariektáv stáhta vuossti fállamijn bivddo ja guolleriektáv. Dat ájnnariektá vuododuvvá iemedålutja riektás ja doajmmá vajku boatsojäláduslága ij dakkir riektáv vatte.

Girjes-duobbmo sisadná moalggemijt ja diedojt ma li dåjmalattja ietjá guovloj dáfojda. Dat la danen gávnnum dárbbo guoradallat ietjá tjieldijt/tjärojt ma stáhta hárráj adni ájnnariektáv fállat unnaiellebivdov ja guollimav danen gå sámijn li vuododum dakkir iemedålutja riektá.

Juogos la dajna duogátjijn vatteduvvam ámmádin váldet oassetjállagin

•merustallat makkir åsijn stáhta ednamijn degu dal jahkebirásednamijn, ja badjelin sámeednamráje ja gå la loahpe ällobargguj dajn, majt tjiellde/tjäro stáhta vuossti adni iemedålutja riektáv ja ájnnariektáv fállat unnaiellijbivdov ja guollimav.

Tjoahkkegäsos

SOU 2023:46

•guoradallat makkir riektá fállamij bivdos ja guollimis tjielde/tjäro adni dajs ednamijs ma li stáhta äjgon degu dal jahkebirásednamijn, degu dal badjelin sámeednamráje gå la loahpe ällobargguj dajn, jus aktak ájnnariektá fállamij iemedålusj riektáj ij máhte duodastuvvat dajn guovlojn.

•váldet märrádusáv jus ájnnariektá bivdofállamij la dåssjå unnaiellijbivddo jali jus dat sisádná gájkka bivddoloahpe iellijt.

•guoradallat makkir vájkudimijt ájnnariektá bivddo ja guollim fálaldahka buktá stáhta sjiehtadussaj adnoriektáfálaldahkaj dajn guovlojn.

•merustallat tjieldij/tjäroj ájnnariektáj fállamijda bivdov ja guollimav ja makkir vájkudimijt dat oadtju Sámefåndå sisbåhtuj ja bargguj, ja

•biedjat sisi oajvvadusájt rievddadibmáj fálaldaknjuolgadusájda boatsojäláduslágan ma galggi doajmmat dallutjij gå ådå bisselis njuolgadus gávnnu sadjihin.

Ednam mij gullu ja mij la sissŋel dåjma

Juohkusa ámmát sisadná stáhta äjggum ednamijt (oassetjállagin aj namádum stáhta ednamin) degu dal jahkebirásednamijn, degu dal badjelin sámeednamráje gå la loahpe boatsojbargguj dajn. Stáhta äjggudum ednamijs miejnniduvvá njuolgadusáj milta ednam mij la njuolgga stáhta vuolen, dat sisadná vaj stáhta äjggu ednmav. Dåjmalattjat dat sisadná ednamav mij háldaduvvá Stáhta Fastighets- verkas. Naturvårdsverket jali Fortifikationsverket. Boatsoj- guohtomvárijn ja badjelin sádjoráje háldat lenastivrra dav stuoremus oasev dåjmalasj háldadusás ja daj fábmudagáj åvdås, ja aj fálaldagájt áddnoriektáj.

Ednam mij äjgguduvvá stáhta vidnudagájs ja priváhta äjgádijs e gullu dan ámmádij.

Juogos la tjielgas vaj gatjálvis åbmudakriektáj mij gåhtjoduvvá stáhtaednamin la gatjálvisá vuolen. Dat ij gullu juohkusa jali komitieja ámmádij merustallat gatjálvisáv åbmudakriektás. Danen gå dat la stáhta miella vaj sij li äjgáda dan ednamij massta l gatjálvis, ja mij le álggo oassetjállagin.

SOU 2023:46

Tjoahkkegäsos

Merustallam riektádáses tjieldijda/tjärojda

Juohkusa ámmát la merustallat riektádásev stáhta ednamis sissŋel tjieldij/tjäroj bájkijs. Gatjálvis la jus tjielde/tjäro stáhta vuossti adni ájnna mierredimev unnaiellijbivdos ja guollimis ja buohta dajna mij dárkestuváj Girjes tjerruj, jus ij la nåv, makkir riektá ietján li tjieldijs/tjärojn.

Juohkusa bargo mannobále guoradallambargojn la Talma tjärro båktåm ássjev stáhta vuossti gájbbádusájn ájnnariektáj åvddål stáhta vaj ietja vaddet fálaldagáv bivdduj ja guollimij. Nåv vaj ij juogos galga åvddågiehtaj dåjmadit ássjev åvddål gå duobbmoståvllå la mierredam ássjev, la juogos válljim vaj ij dahkat åvtåk meru- stallamav riektádáses dan guovlos massta l gatjálvis. Juogos la dan diehti válljim årrot friddja dahkat oahpesdahttemijt ássjevidjurijs dan oassáj manna l vájkudibme merustallamijda ålles Lapplándas.

Komitieja båhtusa

Juogos merustallá vaj da histåvrålasj ja årrojdáse vidjura Lapplándan ma li mannam vuolus bajás jus ålles guovlov gähttjá. Gå dat la sierra gatjálvis dan ednamis Lapplándan mij dálla la stáhta vuolen ja danna älvvuji vidjura ma li lágátja dajda ma lidjin Girjes guovlon dan ájgemiere, ájgge mij lij åvddål 1750. Juohkusa merustallama milta dajs vidjurijs máhtta dat årrot nåv vaj aj ietjá tjiellde/tjäro dakkir ednamijn adni lágásj riektáv degu Girjes tjärro.

Gå la gatjálvis Jämtlánda ja Dálára lenajs la merustallam ietjá. Da histåvrålasj vidjura boatsojguohtomvárijs ja da gåhtjodum gånågisábrevvaednama. Dálárijn li ietjá vidjura gå dajs majt la vuojnnám Girjes tjäron, nåv vaj ájnnariektá unnaiellijbivdduj ja guollimij iemedålusj riektá milta e dåjma dajn guovlojn.

Merustallam Jämtlánda lenan la iehpetjielgas vidjura. Tjielde máhtti adnet nannusup riektájt muhtem oasen lenan. Dasi nali merustaláduvvi tjielde Jämtlánda lenan suoddjidum riektá ällobargguj, bivdduj ja guollimij boatsojguohtomvárijn. Dat sisadná vaj sij adni nanos, åbmudaksuoddjidum riektájt ednamadnuj, juska sij e ane riektáv bivddo ja guollim fállosijda.

Gånågisábrevvaednamijn Dálárijn merustaláduvvá farra vaj dat bivddo- ja guollimriektá mij gávnnu la riektá miehttseiellebivdduj ja bårråmdárbboguollimij, ja aj riektá sebrulattjajda Idre tjielden

Tjoahkkegäsos

SOU 2023:46

bivddet ja guollit guovlojn gånnå bivddo ja guollim ij la åvdebut årrum rievtes ja fálon iehtjádijda.

Girjes-duobbmo

Duobbmo Girjes-duomon doajmmá sierra dåssjå Girjes tjäro- guovlon. Duobbmo adná njunjosdåjmav ja mierredimev, mij sisadná vaj dåjmalasj fábmudagá, ja duobbmoståvlå galggi viedtjat viehkev duobmos sijá merustallamijda lágásj vidjurijda ja duobmojda. Juohkusa merustallam riektávidjurijs álgadi dan diehti dajs riektánjuolgadusájs majt Alemus duobbmoståvllå la åvddånahttám ja adnám Girjes-duomon.

Da tjuovvo sisadni dájt.

•Iemedålusj riektá ádnu ja doajmmá jus vaj soames la årrum jali adnám ednamav guhkep ájgev (90 jage bájken) ja vaj dat ij la biejaduvvam gatjálvisá vuolláj juogu dal stáhtas jali soames iehtjádis.

•Sámij bivddo ja guollim ednamijs gånnå boatsojbarggo la årrum beras máhtti vuododit riektájt iemedålusj riektás juska dásse anos la gåbddågit ja sisadná vijddabájkev. Valla dat váhtá vaj bivddo ja guollim la gärddádum ájge milta.

•Merustallam jus la iemeanedum adnoriektá ja la ájnnariektá dan hárráj ednamäjgádij la gatjálvis jus la buohtastahtte ednamadno årrum ja dan ájge gå ednamadno la dáhpáduvvam dan guovlon. Ájnas la aj jus adno la årrum ållåsij stuoremus ihkeve guhka ájgev, ja la årrum ihkeven ájnas ednamaddne viessomij.

•Jus fállamusá li årrum dábálattja ja buorren váldedum birrusis, dat vuoset vaj iemeadno ja dat riektá la buktám riektáv fállat addneriektáv. Jus de farra gávnnuji ietjá jáhkedahtte riektáaddne gudi aj li dahkam fállamusájt muhtem mudduj, de dat la oaren vaj riektá fállamussaj máhtá dåssjåt.

•Jus ájnnariektá la åledum de dat máhttá låhpaduvvat gålmåjn vuogijn: dajna vaj riektáaddne vaddá ierijt suv riektáv, dajna vaj riektá nåhkå lága baktu, jali dajna vaj riektá sihkoduvvá lágalasj bagguma baktu. Juogu dal vaddema ja sihkodime baktu de hähttu årrot tjielgas ja duodalasj giehtje.

SOU 2023:46

Tjoahkkegäsos

Girjes-duobbmo badjeloajvve aj vaddá bagádusájt gatjálvisájn duodastussaj ja duodastusgájbbádusájt digguhimen stáhta ja tjäro gaskan, ja aj gatjálvisájn gåk álmmukriektá vuoge iemeálmmu- kriektáj máhtti vájkudit ja vuogijt riektáinstituhta iemedålusj riektáj.

Juohkusa guoradallam

Komitieja ámmát vaj merustallat doajmme riektádásev ij máhte tjadájduvvat dajna álgojn mav stáhta ja guoskadum tjielde/tjäro gájbbedi degu dal Girjes-duomon, danen gå ij aktak diggum la sisi biejadum. Dat farra oadtju tjadájduvvat jáhkkema jali árvvádusáj baktu a) mij la jáhkedahtte vaj vuosstálasste båhti tsieggit gájbbádussan jus ássje boahtá duobbmoståvllågähttjalibmáj ja

b) gåk duobbmoståvllå galggá árvustallat dav majt gájbbedi. Da duodastusdiedo ma jáhkedahte båhti buvteduvvat åvddåj

stáhtas ja guoskadum tjieldijs/tjärojs riektádigguhimen ienemusát gåbtjå histåvrålasj vidjurijt, mij dahká dav vaj riektáhiståvrålasj guoradallamvuohke la addnum. Komitieja la guoradallam histåvrålasj ja åvdusj ednamanov dajna vaj tjadájdit tjadájdimev diedahiståvrålasj tjállusijt ja ietjá tjáledum ábnnasijt. Lassen dan tjáledum duodastussaj Girjes-duomon ja skáhtteednamduomon li birrusij 150 tjálostjoahkke addnum. Da li åtsådallambåhtusa, monografidjajs, artihkkalijs, mannulaktjállusijs, ja lassen muhtem iehtjáda.

Gå Alemus duobbmoståvlå gähttjalij Girjes-duomov lij

ienemusát 1550–1750 ájgebåttås. Juska juohkusa guoradallam Lapplándas ienemusát la gähttjam dav ájgebåttåv ja Jämtlánda, Härjedála ja Älvdála oasse ájgebåttås la årrum 1645–1750. Dat maŋep álggoájge dajs guovlojs la dan diehti vaj da åvddål dan ájggemiere lidjin dánska ja vuona vuolen ja iesski sjaddin svieriga oassen 1645.

Gå la gatjálvis Lapplándas la däddo bargon årrum kárttit gávnnumav biddnustalle ednamaadnem. Sámij årrom Lapplándan la giehtadaládum ienebut badjeloajvve. Juogos la Alemus duobb- moståvlå láhkáj Girjes-duomon álgojn vaj Lapplánnda årro lidjin sáme juo åvddål gå nasjonalstáhta oattjoj dálásj rájijt. Dat ij javlla vaj älla iehtjáda årrum Lapplándan ájgebåttåjt, degu dal

Tjoahkkegäsos

SOU 2023:46

oasestiddjijmano jali guollimmano. Valla dat sámeednamadno oadtju vuojneduvvat degu dat la válldeaddne.

Gå la gatjálvis Jämtlánda ja Dálára lenajs vaddá Girjes-duobbmo gártjes lájddimav gå la gatjálvis histåvrålasj vidjurijt dåppe. Dat sisadná vaj guoradallam vuostatjin la guosskam dav sámeårromav ja ednamanov lagábut, ja aj gåk riektá dajn sámij skáhttevárijn la dåbdåstum histåvrålattjan. Dan maŋŋel la biddnustalle ednamadno guoradaláduvvam.

Girjes-duobbmo vaddá muhtem mudduj lájddimav mav galggá vuojnnet degu biddnustalle ednamaddnen. Duobbmoståvllå vuosedij dan hárráj jus kråvnå skáhte, värobiedjama jali loabedime ådåtsieggimijda ma li vaddám oarev biddnustallen bivddo- jali guollimdåjmajda muhtem mudduj, de dat máhttá duostudit vuogev iemedålusj riektás.

Girjes-guovlo hárráj de tsieggiduvvin 1750 rádjáj guokta ådåtsieggima. Duobbmoståvllå moalgedij vaj dat ij åvvå gávnnum aktak sierra skáhttebiedjama ávkken ådåtsieggijiddjijda jali merragáttebånndurijda ja de la jáhkedahtte älla årrum moadda. Dat dan diehti ij gávnnu miella lågodit juogu dal ådåtsieggimijt jali ietjá skáhttebiedjamijt ma vaddin biddnustallijt ednamadnemijda åvddål 1700-lågo dan guovllon. Dat lij farra náv, merustaláj duobbmoståvllå, vaj dat lij sámij bivddo- ja guollimdoajmma mij jáhkedahttet lij dat mij ienemusát gåbtjåj ålles dav guovlov.

Juogos la dålkkum moallánagáv biddnustalle ednamaddne gåbddågit. Dat bidnustallam mij la guoradaláduvvam la årrum ådåtsieggima, ietjá årro ja da skáhtevuole guole. Jämtlánda lenan la aj årrum dárbon vaj guoradallat histåvrålasj ednamav mij la dan ájges gå dat oasse lij vuonarijka vuolen gånnå bivddo ja guollim soajtá dåjmaduvvam (Da ednama lidjin ålggoednama ma gievteduvvin jahkásasj máksusijn kråvnåj).

Dajn guoradaládum diedojs dat ij la dagádum tjuolldemus diedojs bivdos, unneiellebivdos jali ietjá iellij bivdos. Vaj dakkir juohkemus la jus bivddoriektás åvdebut ja beras dagáduvvat – vuojnedum sivijlariektá vuojnojn – älla ge boahtám sadjihij dajn histåvrålasj diehtotjoahkkijn. Tjuolldema li diedon gávnnum, ja gávnnuji vilá, háldadusriektá vuojnojs.

Degu vuodon árvvedimtevstan li guokta gåbttjis promemåvrrå váldeduvvam sadjihij, ma sisadni snivva kárttimijt histåvrålasj ednamadnuj bájkálasj dássáj. Promemåvrrå, PM 18 – Tjieldij/tjäroj

SOU 2023:46

Tjoahkkegäsos

Vuodo juohkusa båhtusijda

Dajna álgojn vaj kárttit dav bidnustallamav Lapplándan mij la gávnnum ájgebåttån 1500–1750 dahká komitieja merustallamav vaj ij aktak tjielde/tjäroguovlo ednam mij la njuolgga stáhta vuolen ja mij la anon e vargga åvvå la årrum guoskadum biddnustallijs degu Girjes-tjäron. Badjelin sádjoráje ij vargga gávnnu aktak skáhtevuoleguollim mij dálla la priváhta ednamijn. Sämmi láhkáj le dåppe ådåtsieggimij; da gávnnuji muhtem tjoahkke ådåtsieggimij badjelin sádjoráje, valla da li dálla stuor priváhta guovlojn . Maŋŋel 1750 jage li moadda ådåtsieggima tsieggidum, valla da li aj tjoahkkijs ednamijs ma dálla li priváhta, guhkket dan stáhta ednamijs.

Ednamijs sádjoráje vuollelin la bidnustallam almulattjat årrum åvvunagi stuorep, valla ij juohkka sajen. Valla dåppe aj gávnnuji dáfo gånnå li guhka jielo årruhijda – degu dal dajs nasjonalpárkajs ma dálla li ednamijs ma li njuolgga stáhta vuolen.

Juogos merustallá dajna duogátjijn vaj tjielde/tjäro Lapplándan gudi li åledam vuodoriektáv ájnnariektáj jus buohtastahttá stáhtajn fállamij unnaiellebivdov ja guollimav dajn guoradaládum ednamijn.

Dajn tjoahkke diedojn majt juogos la adnám sadjihin e gávnnu buojkulvisá ma vuosedi åvtåk sáme ájnnariektáv mij la hiejtedum Lapplándan juogu dal lága jali ietjá vidjurij baktu. Dat gávnnu akta guovllo gånnå boatsojsujttoriektá la váldedum ierijt.

Jus la gatjálvis Jämtlánda ja Dálára lenajs máhttá komitieja, degu lij vijor Lapplándan, dahkat badjeloajvve moalggemijt sámij årromijs histåvrålattjat boatsojguohtomvárijn ja gånågisá- brevvaednamijn. Stuor åsijn boatsojguohtomvárijn li boatsojsáme viessum agijdis, valla muhtem várijda li sij, dan milta majt máhttá duodastit, boahtám iesski 1700-jagijn jali maŋebut.

Dat riektásuodje majt sáme li adnám skáhttevárijn komitieja milta ij la årrum buohtastahtte skáhttebånndurijn. Dat la farra årrum lágásj avradsednamaddne riektásuojijn; riektájt máhttá javllat li aktavuodajn kråvnåjn degu ednamiset, dat årru degu kråvnå ja ájggá la adnám mierredimfámov ano badjel skáhttevárijn.

Da ednamäládusbargge årro Jämtlándan ja Dálára lenan li årrum vákkij milta agijdis ja li ájggá álggám addnuj válldet várreguovlojt degu dal bivdduj ja guollimij avradsednamij vuoge milta. Avradsed- nama máhttin årrot moadda mijlla stuorrudahkan. Bivddo ja

Tjoahkkegäsos

SOU 2023:46

guollim máhtij årrot oaren vaj adnet ja oadtjot avredsednamijt. Da boatsojbargge sámij ednamanon skáhttevárijn la dan diehti sjaddam ålov ienebut biddnustallijs dajs ednamäládusbargge årrojs gå mij la årrum dajs guoradaládum guovlojs Lapplándan ( dat mij merkas guovlo ma dálla li stáhta vuolen). Muhtem sieradusá gávnnuji, degu dal Frostvikenin, Hotagenin, alep undersåkerin ja alle Storsjönan, gånnå biddnustalle årru degu binnebut årrum.

Tjielde Jämtlánda ja Dálára lenan e merustaláduvá degu siján la årrum iemedålusj riektá vuododum riektájn fállat bivdov ja guollimav dajn guoradaládum guovlojn. Gå la gatjálvis Jämtlánda lenan merustaláduvvi boatsojsáme adnám sisnággimsuodje riektáv boatsojbargguj, bivdduj ja guollimij sijá skáhttevárijn (maŋenagi degu boatsojguohtomváre). Dat dahká dav vaj siján li nanos, åbmudaksuoddjidum riektá sijá ednamadnemij, juska sij e ane dajt fállamij. Riektá majt li sjaddam ja oadtjum le sajijdahttema diehti, da li suoddjidum skáhttebrevajs ja li tjaddnum tjoahkkáj boatsojguohtomlágas. Dat dahká dav vaj dav máhttá gatjálvisá vuolláj biedjat dálásj njuolgadusájt fálaldagájs unnaiellebivdduj ja giehtavädtsakguollimij daj tjieldij guovlojn ma li buohta sijá riektáj suodjáj sisnággimij.

Gatjálvisá etnisitiehtaj ja ietjá riektá addnijda

Dat la juohkusa barggonálluj javladum vaj aj ietjá sáme histåvrå- lattjat li årrum ällobargge ja vaj mij la mierkkidum ”lapp” histåvrålasj gáldojs älla dåssjå årrum sáme. Dat la aj javladum vaj ietjá årrojuohkusa gå sáme histåvrålattjat li adnám bivdov ja guollimav degu ájnnasamos iellembierggasin.

Dajna duogátjijn la dat biejadum gatjálvisá vuolláj jus dálásj tjielde/tjäro máhtti årrot riektáaddne vuododum fert ulmutjij histåvrålasj ednamadnuj, ja jus dan diehti la gatjálvis vaj sij li ájnna riektáguodde. Dat la javladum vaj da máhtti gávnnut iehtjása gå tjielde/tjäro ja daj sebrulattja gudi li åledam riektájt bivdduj ja guollimij dajn guovlojn majt la guoradallam ja ma gulluji dasi, ja vaj komitieja oajvvadusá dajn máhtti billat daj ulmutjij máhttelisvuodav gájbbedit sijá riektáv.

Gå la gatjálvis boatsojbargos ja moallánagás ”lapp” vuosedi da diedo massta komitieja la válldám oasev vaj dat le tjielgas vaj

SOU 2023:46

Tjoahkkegäsos

ienemus oasse dajs jåhtteällosámijs histåvrålattjat aj gulluji da juohkusij ulmutjijs majt mij dálla gåhttjop sábmen.

Gatjálvis etnicitehtas dan diehti ij ane sierralágásj dättov riektá merustallamij Girjes-riektáj. Sierra buojkulvisá dasi vaj iehtjáda aj li gåhtjodum “lapp” ij dagá mierredimev juohkemav degu Girjes riektán. Girjes-riektá vuododuvvá ållobargguj ja dan ednamadnuj mij gullu boatsojsujttuj dajda guovlojda ma maŋenagi li sjaddam mijá dálásj tjielden/tjärron. Alemus duobbmoståvlå vuojno milta la riektá, 1886 jahkásasj lága ja daj tjuovvo boatsojguohtomlágaj, mannam sierra ulmutjijs tjielden/tjärron (tjielde/tjäro sebrulattja aktisattjat) ja maŋebut tjieldij/tjäroj degu majs la ássje (juridihkalasj ulmutja). Dat la dan diehti dat ij ane åvtåk sierra mierredimev jussta dajs sierra ällobarggijs gudi li åledam ájnnariektáv unnaiellijbivdduj ja guollimij dan gullevasj guovlluj, gå li gávnnum ulmutja mij dálásj etnicitehtajavllamij li gullum ietjá ulmusjjuohkusij.

Gå la gatjálvis ietjá riektáaddnijs gå ällosámijs dav ij duodajn máhte javllat vaj älla gávnnum soames bivddár jali guollár, degu dal sáme ålggolin tjieldij/tjäroj ja degu iehtjádijs, gänna li máddara gudi li åledam guolle ja bivddo riektáv iemedålutja riektás. Dat ij la dakkir ássijn dat la gatjálvis riektás vijdes ednamijda degu tjieldij/tjäroj hárráj; nåv vaj dat ij sisane bivdov ja guollimav ålles várreguovlojn. Dat farra sisadná sierra dáfojt jali jávrijt gånnå sierra ulmutja li adnám bivddoednamijt ja tjátjijt gärddádibmáj guhkep ájgev, vuornodime dagi. Dat ij ga sisane rabás juohkusav, degu bivddij juogos jali guollárij juogos, gudi aktan máhtti gájbbedit riektájt, jus e sierra ulmutja gejn máddara li adnám riektáv mij maŋenagi la joarkkasam degu árben. Vaj dat galggá gávnnut dan ednamij massta l gatjálvis ållo dakkir ulmutja gejn la dat sierra riektá, dajt ij la komitieja duodajn gávnnam.

Juska gávnnuji sierra ulmutja gejn la ájge milta dat riektá dan guovlon majt juogos la guoradallam, merustallá komitieja vaj da oajvvadusá e oattjo oarev ja berustimev daj ulmutjij riektájda. Jus ámmát vaj fállat unnaiellebivdov ja guollimav sirddeduvvá lenastivras tjieldijda/tjärojda – berustahtek jus dat mierreduvvá duobbmoståvlås jali lága baktu – de e någå riektá sierra ulmutjijs jus siján li da riektá. Dakkir ulmutja – jus la gatjálvis sámijs ålggolin tjieldij/tjäroj, duornosvákkega jali soames ietjás – máhtti vilá jårgijdit duobbmoståvllåj ja gájbbedit sijá riektáv.

Tjoahkkegäsos

SOU 2023:46

Dálásj tjoahkkáj giesedum duobbmima mierredibme la dagádum juohkusis diedojn bivdo ja guollima dárbos bájkkeårrojda nuortta Svierigin juogu dal dálla ja histåvrålattjat. Sierra láhkáj duornosvákkek unnelåhkuj, juogu dal bivddo – ja guollársámijs gudi e gullu tjieldijda/tjärojda, åvddåj buvteduvvá bivddo ja guollim degu kultuvrraguodden. Ja aj ietjá bájkkeårro ja bájke turistaäládusá la bivddo ja guollim ájnas oase. Bärrájgåhtsem dajda juohkusij dárbojda ja geldulasjvuodajda la vájkudam komitieja árvustallamijt.

Gatjálvis ietjá bivdos gå unnaiellebivdos

Komitieja ámmát la válldet märrádusáv jus ájnnarievtes fállamijda bivdduj la dåssjå unnaiellebivdov jali jus dat sisadná gájkka lágásj bivdov. Jus guovlat lagábu de la gatjálvis vuodoriektá bivddoriektáj degu oassen boatsojbarggoriektás jus dat sisadná gájkka bivddomáhttelis iellijt jali dåssjå dajt nálijt majt sáme diehttelis máhtti duodastit vaj sij li bivddám gå vuodoriektá li oadtjum ja åledam. Gatjálvis la sierraláhkáj ájnas sarvvabivdo diehti.

Girjes-duomon sisanij Alemus duobbmoståvllå mierredibme dåssjå gatjálvisáv Girjes tjäro riektáv fállat bivdov unnaiellijda ja guollimij. Vaj mierredibme dåssjå anij ássjev unnaiellijbivdduj lij dan diehti vaj Girjes lij gájbbedam dajt bivddovuogijt.

Dat bivddoriektá mij tjuovvu bivddolágav ij la juogedum iellijda dat sisadná gájklágásj nálij bivdov. Ietjá ássje la vaj da gávnnuji sierra háldadimvuoge muhtem sierra nálijda, degu dal sarvvaj.

Komitieja merustallá vaj dábálasj álggo beras årrot vaj bivddoriektá adná sämmi sisanov berustahtek jus riektá vuododuvvá åbmudakriektáj jali iemedålusjriektáj. Danen gå bivddodoajmma ij la årrum sierra nálijda dat la sisadnám gájkka nálijt ma li årrum ávkken viessomij, de beras sisadno dan åledum riektán luluj máhttet mierreduvvat dajna álgojn. Duodden älla bihkusij boahtám juoga mij dåbdås vaj sáme li dåhkkidam åvtåk biddnustallev bivdon gå la gatjálvis soames náles. Merustallam sjaddá dan diehti vaj sarvvabivddo galggá gullut dan bivddoriektáj mij la vuododum iemedålusj riektás dajn ednamijn.

Juogos merustallá aj vaj sarvvabivddo ja dan háldadimvuohke adná dakkir sierra njuolgadusájt vaj sarvvabivddo dálla ij beras

SOU 2023:46

Tjoahkkegäsos

gullut komitieja oajvvadussaj, riektá, ássje ja dåjmalasj vidjura sarvvabivdon beras guoradaláduvvat vijddábut.

Båhtusa jåhto stáhta sjiehtadusájs

Ednamijs njuolgga stáhta vuolen jåhti muhtem sjiehtadusá måttijt jagijt bivdojs ja guollimijs. Dakkir sjiehtadusá máhtti dagádum lenastivraj, Fortifikationsverkajn jali Naturvårdsverketijn. Komitieja ámmádin la vaj åtsådallat majt tjieldij/tjäroj ájnnariektá fállat unnaiellebivdov ja guollimav, ja makkir båhtusijt oadtju dakkár sjiehtadusájs

Jus tjiellde/tjärro adná ájnnariektáv fállat unnaiellijbivdo ja guollimav dat dahká dav vaj stáhta ij ane åvtåk riektáv dahkat sämmi bivddo- ja guollim fállamusájt tjieldij/tjäroj dáfojn.

Jáhkedahtte tjanádum sjiehtadusá ma gulluji unnaiellijbivdduj ja guollimij dan diehti vájlladi lágalasj vuodov ja sjiehtadusá aktavuodajn tjieldij/tjäroj hähttuji vuojneduvvat degu dåjmadahtes sjiehtadusá ja máhtti biedjam mannuj vielggeádnomusáv dan tjielde/tjäro vuossti jali dajda ulmutjijda maj stáhta la tjállám sjiehtadusájt. Várro boahtteájge värrodagosprosessajda máhttá buktet oarev láhkatjálláj vaj dåjmadit rievddadusájt.

Båhtusa Sámefånndåj

Komitieja galggá merustallat soajte ájnnariektájt tjieldijn/tjärojn dajna vaj fállat bivdov ja guollimav ja makkir båhtusijt dat dahká Sámefåndå ruhtadilláj ja bargguj.

Maŋŋel gå Girjes tjärro gávnaduváj vaj adná ájnnariektáv stáhta vuossti fállat sijá tjäro guovlon unnaiellebivdov ja guollimav de Sámefånndå ij dasste oattjo oasev dajs ruhtaåsijs ja fállamijs. Jus ienep tjielde/tjäro duobbmiduvvat duobbmoståvlås luluj lágásj rievtes doajmmat sämmiláhkáj aj dajn tjieldijn/tjärojn ja sijá guovlojn. Madi ienep tjielde/tjäro ma ietjá adni fállamav, dadi unnep sjaddá ruhtasisboahto.

Ja aj dåbdåstimijn ájnnariektájt tjieldijda/tjärojda lága baktu luluj Sámefåndå sisboahto jáhkedahtte åvvunagi binnot. Fállamriektájn tjieldijs/tjärojs beras sisboado bivddo/guollim fállamijs ållåsij mannat dan tjälldáj/tjerruj gut fállá dav máhttelisvuodav.

Tjoahkkegäsos

SOU 2023:46

Sámefånndå máhttá dajna vuogijn åvvunagi gártjedit sijá sisboadov. Åvtbále gå la vilá dárbo juollodit ruhtadårjav sáme organisasjåvnåjda ja sáme kultuvrraiellemij ja aj boatsojäládusá- sadimijda ma älla rievddam. Dakkir vidjurin la dárbbo politihkalasj dåjmadusáj vaj dárkestit ruhtajuollodimev, juogu dal Sámefåndå baktu jali soames ietjá láhkáj.

Oajvvadus båddåsasj njuolgadussaj ja hábbmim boahtteájge njuolgadusájda

Komitieja galggá buktet oajvvadusájt njuolgadus mierredibmáj bivddo/guollim fállamnjuolgadusájda boatsojäláduslágan ma galggi doajmmat dallutjij gå ådå nanostuhtedum ja bisselis njuolgadusá li sadjihin.

Juohkusa åvddåj ja diehtuj la boahtám merustallama baktu vaj ienemus oase diedojs li buorren tjieldijda/tjärojda Lapplándan ja sij adni lágásj riektájt fállat unnaiellijbivdov ja guollimav degu Girjes tjärro. Gå la gatjálvis tjieldijs Jämtlánda ja Dálára lenajn la merustallam ietjá, juska sij aj merustaláduvvi vaj adni nanos riektájt.

Komitieja la farra gávnnam årijt muhtem várodibmáj gå la gatjálvis máhttelisvuodas vaj dibdet riektá åtsådallamav oadtjot dievas fámov båddåsasj láhkatjállusin. Várodibme la struktuvralasj hámen. Dat riektáoasse la gássjel ja gåbtjå biedjis bäldov gånnå muhtem várrogisvuoda gávnnuji. Ja ja ássjij hárráj dat la gássjel. Da praktihkalasj båhtusa åtsådallama tjadájdibmáj máhtti sjaddat dåjmalattja ja guosski stuor oasev Svieriga rijkas.

Lassen bärrájgåhtsemin sáme riektájt hähttu komitieja

bärrájgåhtset ietjá bájkkeårrojt, gånnå li nasjonalunneplåhko duornosvákkega, ietjá bájkkeulmutjij kultuvra, tradisjåvnå, geldulasjvuoda ja dárbo oadtjot bivddet ja guollit ja aj ietjá äládusdåjma degu miehttseäládus ja turisma.

Juogos la dan diehti merustallam vaj båddåsasj njuolgadusá e beras sisadnet badjeloajvve rievddadusájt dálásj vuogijs ja fállat bivdov ja guollimav ednamijs ma li njuolgga stáhta vuolen. Stáhta beras dan diehti, vuorddemijn bisselis ja nanostuhtedum njuolgadusájt bivddofállamnjuolgadusájs boatsojäláduslágan, joarkket fállamav unnaiellebivdov ja guollimav ednamijn ma li

100

SOU 2023:46

Tjoahkkegäsos

stáhta vuolen nåv guhkev gå lágafábmo ij la dárkestam vaj soames iehtjásin la stuorep riektá ednamij.

Da gávnnuji muhtem unna rievddadusá dálásj njuolgadusájn ma lulun rievddaduvvat juo dálla.

Dasi nali la komitieja gávnnam vaj juo dálla, sierra tjállagin, beras guodeduvvat sisi tjielggidus komitieja dálásj vuojnos gåk fállamusá unnaiellebivdos ja guollimis beras giehtadaláduvvat åvddålijguovlluj, jus e ådå riektá jali ássje vidjura li ilmmam. Dan diehti vaj vuoge oadtju tjadájdum låhpalasj njuolgadusájt ja vaj máhtti sjaddat sága vuolláj ja nanostuhteduvvat gåbddågit.

Oajvvadus båddåsasj njuolgadusájda

Moatten oasen oajvvat komitieja rievddadusájt juo dan båddåsasj njuolgadusán. Da oajvvaduvvi doajmmagoahtet juo dan båddåsasj njuolgadusán. Da oajvvaduvvi dåjmadahtjat snjilltjamáno 1 biejve 2024.

Tjielggidus bivddofállamvuornos

Juogos oajvvat duottev boatsojäláduslága fállamvuornnuj nåv vaj dat tjielggi vaj vuornno jali gielldo ij dåjma tjielden/tjäron mij la lágan vuojttám (degu Girjes tjärro) mij vuoset vaj siján la ienep riektá gå stáhtan fállat bivdojt.

Unnep rievddadusá stáhta giehtadallamin

Komitieja la barggo nalluj älvvám vaj dat gávnnu häjosmiella moattet guovlos dálásj stáhta vuogijs giehtadallamis fállamijt unnaiellebivdos ja guollimis várijn, åvddågiehtaj dajs ássjijs majs båhtusa li guhka háldadimájge ja gåbddis guoradallama låhpadimássijs. Njuolgadusá ma mierredi stáhta bivddofállamijt merustaláduvvi li muhtem mudduj iehpetjielggasa ja vájlludi bagádusájt ja gárvedim bargov. Muhtem unnep rievddadusá beras dan diehti dagáduvvat vaj gárvedit máhttelisvuodav gåbdep aktisasjvuodaj ja ruvádit stáhta giehtadallamav.

101

Tjoahkkegäsos

SOU 2023:46

Dálla li vuododum vidjura lenastivraj bivddofállamijda unnaiellebivdduj ja gehtavädtsagij guollimij juogedum boatsojäláduslága ja boatsojäládusás. Komitieja oajvvat vaj njuolgadusá tjoahkkiduvvin ådå njuolgadusán boatsojäláduslágan. Dan baktu máhttá aj muhtem bagádus vatteduvvat dåjmadibmáj gárvedimmoalggemij baktu.

Gå la gatjálvis vidjurijs vaj fállat oajvvaduvvá vaj dat ådå njuolgadus boatsojäláduslágan tjáleduvvá vaj fállat unnaiellebivdov ja giehtavädtjaguollimav galggá dagáduvvat dåssjå unnán vájvástuhttemav boatsojbargguj. Njuolgadus målssu dan oasen tjielggidusáv moajttelis vájkudibme boatsojäládussaj 3 § vuostasj oasen 1 boatsojäládusbiejadusán. Dat ådå tjielggidus ij vuoseda rievddadusáv ássjen buohta ájggomusájn dálásj 3 § boatsojäládus- biejadusán, valla merustaláduvvá buorebut hiehpat moalggemijt åvdusj láhkatjállusijn, man milta lenastivrra galggá dárkestit vaj bivddofállam dåssjå oadtju ”unnes vájkudibme”.

Dan gatjálvisán lenastivra giehtadallamis boahtá åvddåj komitieja degu dát. Merustallam vájvástuhttemvuoges hiejtedimássjes beras álu dagáduvvat aktisattjat vájvástuhttema hárráj ällobargguj vuossti ja ma máhtti sjaddat jus vaddá bivdov ja guollimav biddnustalle ednamadnuj. Tjielgas álggo la vaj dat tjiellde/tjärro mij guoskadallá galggá oadtjot máhttelisvuodav vaddet suv vuojnov ássjáj. Jus tjielde/tjäro tjielggidus la tjielgas ja tjårggå dagádum de dat beras váldeduvvat vuodon lenastivra märrádussaj. Da li tjielde/tjäro gudi adni máhtov vaj merustallat ja åvddåjbuktet ällobargo vidjurijt. Däddon la aj háldadimájgge sierra hiejtedimássjijs beras gártjeduvvat. Vaj guloskuddat tjieldijn/tjärojn jali daj tjieldij/tjäroj gudi guoskadalli beras danen årrot dábálasj ja sisadnet vaj lenastivrra la dåjmadam dåhkålasj åtsådallam- jali bärrájgåhtsem- dagojt. Oare tjiegŋalup guoradallamij soajtá ilmmat sierra bálij, degu dal jus diedo vájllu nievres åtsålvisájs ja ma gájbbedi gåbddis hiejtedimev vaj bivddo ja guollárvehka ållåsij vuornoduvvi unnaiellijbivdos ja giehtavädtsakguollimis.

Vájvedim máhttá muhttijn gádoduvvat jali unneduvvat dasi mij máhttá dåhkkiduvvat binnep dåjmaj farra gå ålles guovlo sjaddá gieldedum. Degu buojkulvissan vaj dåssjå muhtem oasse dáfos hiejteduvvá, jali vaj låhko bivddijs dan guovlon binneduvvá jali oadtju bagádusájt vaj oadtju dåssjå labudit muhtten oasen dan guovlon.

102

SOU 2023:46

Tjoahkkegäsos

Lassen tjielgadup njuolgadusájda ja bagádibmáj ássjetevstajs merustallá komitieja vaj dat gávnnu dárbbo bagádusvuogijda. Juohkusa milta dav oadtju dakkir bagádusájt buoremusát jus stáhta fállama bivdos ja guollimis mierreduvvi háldadimduobbmoståvlås, farra degu dálla ráddidusás. Danen gå la dárbbo åvtålágásj mierredibmáj ja mij galggá sjaddat gájka bivdojs ja guollimijs, de rievddadus ij galga gártjeduvvat dåssjå unnaiellijbivdduj ja giehtavädtsakguollimij.

Bivddofállama bájkálasj siebrij háldon

Guoradallama manon la boahtám bihkusij vaj da gávnnuji bájkálasj miela bájkálasj háldadussaj fállamijda unnaiellijbivdov ja guollimav. Gatjálvis mij la låbddiduvvam la vaj bájkálasj siebre muhtem bálij lidjin máhttet háldadit fállamijt, jus gávnnu ulmusj siebrij stivran ma guoskaduvvi ja aktavuohta la ietjas mielajn. Moattet guovlos – juogu dal tjieldijs/tjärojs ja bájkálasj bivddijs – la miella juogedum vaj dat luluj buorre jus gávnnuj saddje ienep bájkálasj mierredibmáj fállamgatjálvisájda, ja vaj dat la badjeloajvve buorre jus da juohkusa gudi guoskaduvvi ietja oadtju årrot oasen märrádusájs ja válldet åvdåsvásstádusáv mierredimijs.

Komitieja miella la vaj láhkatjálos ij beras biedjat vuosstáj dakkir mielajt jus la nåv vaj gávnnu akta jali moadda guovlo gånnå bájkálasj háldadus máhttá doajmmat. Farra biedjat máhttelisvuodajt dakkir bájkálasj hállduj.

Danen dat oajvvaduvvá vaj lenastivrra muhtem ássjijs galggá vaddet ámmádav bájkálasj säbrráj vaj fállat unnaiellijbivdov jali giehtavädtsakguollimav dakkir bájken ja ednamin mij la njuolgga stáhta vuolen badjelin sádjoráje ja boatsojguohtomvárijn. Ámmát beras diehttelis adnet dåhkkidimev ja vaj lenastivrra merustallá siebrre la dåhkånis doajmmaj, vuodojn vaj siebre njuolgadusá, barggoájggomus, ájgodum fállamádnomusá ja ájras stivran. Siebrre mij válldá háldadusáv fállamijda beras, degu lenastivrra, oadtjot oasev sisboadojs fállamijs.

103

Tjoahkkegäsos

SOU 2023:46

Juogedum iellij- ja guollehuksoåvdåsvásstádus

Dajn ássjijn gånnå tjielde/tjäro adni ienep riektáv gå stáhta vaj fállat unnaiellijbivdov ja guollimav, de dat sisadná åvdåsvásstádusáv iellij- ja guollehuvsov ja vaj dat la muhtem mudduj juogedum tjielde/tjäro ja stáhta gaskan.

Juohkusa merustallam la vaj stáhta juohkka ássjen adná badjeloajvve åvdåsvásstádusáv rijkkabiejve birásulmijs ja bisodimev biolåvgålasj valljudagáv ja dav vállde ednamäjgátåvdåsvásstádusáv. Bivddo- ja guolleriektáaddne la sijá bielen vállde åvdåsvásstádus vaj dat bivddo ja dat guollim majt dåjmadi jali fálli la hiebadum dajda badjeloajvve ulmmelijda ja vaj bivddodäddo ja bivddo- ja guollimvuoge älla bisselis ádnomusáj ja gájbbádusáj vuossti.

Komitieja oajvvat muhtem njuolgadusájt vaj giehtadallat dav juogedum åvdåsvásstádusáv. Dat oajvvaduvvá rádedimnjuolgadus, vaj oadtjot máhttelisvuodav rádedimev ielle- ja guollehukso- gatjálvisájs guoskadim tjielde/tjäro ja stáhtafábmudagá ja åssudagá gaskan mij háldat ednamav. Vijddábut oajvvaduvvi riektá vädtsaga stáhtaj, ma merustaláduvvi degu ájnnasin stáhtaj vaj sij vilá galggi adnet oajvveåvdåsvásstádusáv ielle- ja guollehuksoåvdåsvásstádus dan moajttis várrebirrusijn. Dat sisadná dav vaj stáhta vilá galggá mierredimriektáv mierredit vaj soames guovllo galggá ierijt váldeduvvat ja hiejteduvvat bivdduj ja guollimij jus la dárbbo ielle- ja guollehuvso diehti ja vaj álmmuk vatteduvvá sajev diededit badjeloajvve njuolgadusájt vaj bisodit bivddo ja guollimhuvsov. Dat aj vijddábut sisadná dav vaj stáhta vilá galggá máhttet dahkat muhtem suoddjebivdov iellijhuvso diehti.

Hábbmim boahtteájge njuolgadusájt (bilaga 3)

Komitieja vuojnná dav degu dárbulattjan vaj oadtjot njuolgadussaj gietjev vaj oadtjot dásev gånnå tjieldij/tjäroj riektá vároduvvi, åvtbále gå lágásj berustibme váldeduvvá dajs geldulasjvuodajs ma gávnnuji iehtjádijs; dán hárráj miella vaj máhttet bivddet ja guollit ednamijs stáhta vuolen várreguovlon.

Vuodo gatjálvis gå la gatjálvis boahtteájge njuolgadusájs la jus galggá aktisasj njuolgadusáv åttjudit vajku komitieja merustallá vaj li sierra riektávidjura Lapplándan jus buohtastahttá Jämtlánda ja

104

SOU 2023:46

Tjoahkkegäsos

Dálára lenaj, jali jus galggi årrot sierra riektá gatjálvis nannudagáv dajs riektájs ma li bájkálattjat jali ålles guovlojn.

Juogos miejnni vaj åttjut dav dan guovlluj vaj gähttjalit oadtjot aktisasj njuolgadusáv. Dat juohkusa mielas vaddá buorep máhttelisvuodajt dåjmalasj ielle- ja guollimhuksoháldadussaj ja tjielgga vuogev sierra bivddijda ja guollárijda, åvtbále vaj riektádigguma tjieldij/tjäroj gaskan garveduvvi.

Komitieja la merustallam måttijt vuogijt majt lágásj láhkatjálos máhttá duvddan adnet.

Gájbbedahtes sirddem tjieldijda/tjärojda

Komitieja la merustallam máhttelisvuodajt gájbbedahtes sirddemij háldadiddjev bivddofállamijda stáhtas priváhta hállduj stáhta ednamijn sámeednamráje ja boatsojguohtomvárijn. Guoskadum tjielde/tjäro galggin njuolgadustjállaga baktu lágan vatteduvvat háldov fállamijda unnaiellebivdov ja guollimav, manna älla ienep njuolgadusá gåk bivddofállama galggi giehtadaláduvvat.

Dav máhttá vuojnet vaj dakkir årdnik luluj váldet vuosstáj dajt dárbojt majt tjielde/tjäro li tjielggim vaj máhtte stivrrit bivdov ja guollimav dajna vuogijn vaj binnedit vájvástuhttemijt boatsojbargon

Dajna ámmádijn tjuovvu muhtem berustime ja várrima ma galggi váldeduvvat iehtjádijda gudi adni nanos geldulasjvuodav bivdduj ja guollimij, degu dal sámijda gudi älla sebrulattja tjielden/tjäron, nasjonalunneplåhko duornosvákkega, ietjá bájke ulmutja ja bájke turisstaäládusá. Gájbbedahtes sirddem fállamgiehtadallamij la gássjel hábbmit direktijvvaj ma degu adnet bukti sidov soames lágásj mekanismaj mij dárkes dakkir berustimvuogijt, ja vaj da dagáduvvi háldadimaddnes, vajku gávnnuji ekonomalásj ja sosiála ávke tjieldijda/tjärojda adnet dakkir berustimev.

105

Tjoahkkegäsos

SOU 2023:46

Bivddofállama stáhta háldon

Komitieja la aj merustallam vuogijt vaj stáhta joarkká fállamijt unnaiellijbivdov ja guollimav stáhta ednamijs. Dakkir vuohke adná dárbov sierra merustallamijda degu dal aktavuodan Girjes-tjerruj ja ietjá tjieldijda/tjärojda ma soajtti adnet lágásj riektáv.

Riektá Girjes-tjerruj vaj fállat unnaiellijbivdov ja guollimav la sivijlariektán vuododum. Dat ij la dan diehti gatjálvis stáhta fámon vaj ruopptot váldet. Jus stáhta galggá gájbbedit dav riektáv la dárbbo bággudime vuogijn rievddadit. Dakkir vidjura rievddadusájs ájnna máhtti dagáduvvat sierra njuolgadusáj vuogijn. Rievddadus hähttu degu dal ájggot vaj gárvedibmáj biedjat dárbulasj almulasj mielajt. Dat aj hähttu årrot hiebadusdásen.

Komitieja merustallá vaj dat máhttá årrot dárbulasj almulasj miella nåv vaj aj ietjá tjieldij/tjäroj sebrulattja oadtju máhttelis- vuodav unnaiellijbivdduj ja guollimij dajn ednamijn. Valla dav máhttá biedjat gatjálvisá vuolláj jus bággim vuohke dan láhkáj luluj årrot dárbulasj, mij la gájbbádus stuorrudakmerustallamin. Vaj årrot dárbulasj ij vuohke galga máhttet gárveduvvat unnep dåjmalasj vuogij. Juogos merustallá vaj háldadimvuornno mij sisadná gájbbádusájt berustallamij la dakkir unnep vuoge lágásj.

Lasse vijor vaj máhttet dahkat dakkir sierralágásj vuogev le vaj jáhkedahtte ekonomalásj sivva gártjedime diehti ruhttaduvvá dievvasit. Dat sisadná muhtemin vaj dav hähttu dárkestit márnánárvov bivddofállamriektáj, la vaj dav oasev majt dat billá boatsojbargos hähttu merustaláduvvut árvo diehti. Ruhtadårja luluj dárbahit mierreduvvut juohkka sierra bále, nåv vaj juohkka sierra tjälldáj/tjerruj mij galgaj gullut dan ierijt válldemis. Komitieja adni diehtemin vaj jus máksemgatjálvisá lulun sjaddat digguhime vuolláj ja dav vaj gålo stáhtaj dakkir dagojn lulun sjaddat åvvå stuorrá – juogu dal rudáj ja gåloj bieles dakkir digguhimij.

Aj Svieriga internasjonála ádnomusá aj lulun dárbahit váldeduvvat berustibmáj stáhta rievvomis tjielde/tjäro diehttelisá bivddofállamriektáv. Dakkir bále la professåvrrå emeritusan álmmukriektán Ove Bring diededam komitiejaj vaj iemedabálás- jriektá álmmukriektá oasen sisadná njuolgga vuornov expropriasjåvnnåj iemeálmmuga vuodoriektás jus la 1) sierra la miejnnidum iemeálmmuga sebrulattjajda, 2) sierra la miejnnidum

106

SOU 2023:46

Tjoahkkegäsos

iemeálmmugij vuodoriektájda ja 3) jus dagáduvvá dárkkelis aktavuoda dagi.

Komitieja merustallá aktisattjat vaj exproprierik stáhta vuogij dan láhkáj lulun – buohta daj praktihkalasj vájvij ja alla gåloj ma sjaddi – duosstot dakkir vuohke konstitutionalat ja álmmuk- vuosteldimij ja vaj vuogijt e beras adnet ussjolime vuolen vijddábut.

Háldadibme tjieldijs/tjärojs gájbbádusájn várrogis dåjmadibmáj

Juohkusa barggo nalluj la tjieldij/tjäroj guovlos vaj tjielde/tjäro e ane mielav vuosteldit ulmutjijt bivdos ja guollimis nåv guhkev gå ij boatsojbargov nievret vájkuda. Bivddij ja guollárij guovlos la diededum vaj sij e sidá vájvedit ällobargov. Dat årru nåv vaj gávnnu guovtebelak várro vájvástuhttemij. Vuohke tjadájdit dakkir dásev máhttá årrot vaj dajna álgojn hábbmit njuolgadusájt gåk tjielde/tjäro oadtju dåjmadit sijá mierredimfámov.

Dakkir årdnik luluj sisadnet vaj dat lága milta diededuvvá vaj tjielde/tjäro stáhta ednamijn sijá guolojn badjelin sámeednamráje ja boatsojguohtomednamijn oadtju fállat unnaiellijbivdov ja guollimav, ja vaj stáhta ij oattjo dahkat lágásj bivddofállamijt. Åvtbále vatteduvvá álmmuk almulattjat máhttelisvuodav bivdduj ja dakkir guollimij mij la ramo sissŋelin várrogisnjuolgadusá. Sisadno dakkir njuolgadusán luluj máhttet årrot vaj guoskadum tjielde/tjäro e dåhkålasj vidjurij dagu oadtju vuornnot álmmugav bivddemis ja guollimis dajna vaj vuornnot bivddofállamijt.

Årdnik beras, degu diededum, merrat åvtåláhkáj gájkka tjieldijda/tjärojda guovlloj stáhta ednamij massta la ássje. Dat ij beras dan diehti dahkat rievddamusájt njuolgadusá dåjmadimes jus tjiellde/tjärro la mierreduvvam vaj adná bivddofállamriektáv mij la iemedålusj riektán duvddan jali ij.

Komitieja milta máhttá dat tjielggidum vuohke fállat dajt dåhkkidum mielajt ma gávnnuji degu dal tjieldijn/tjärojn ja ietjá juohkusijn, åvtbále gå njuolgadusá li lága milta mij tjuovvu Girjes- duomov.

Komitieja merustallá aj vaj dat gäjnno la dåhkkålis juogu dal konstitutionála gájbbádusáj milta degu Svieriga internasjonála ádnomusájda. Gártjedime tjieldij/tjäroj bivddofállamloahpáj várrogisgájbbádusáj baktu beras máhttet biejaduvvat ramo sissŋelij

107

Tjoahkkegäsos

SOU 2023:46

åbmudaksuoddjáj ja dan diehti e dåbddut degu gietjedahttása. Dan merustallamin la saddje vaj tjiellde/tjärro máhttá vuornnot jali hiebadit fállamijt boatsojbargo dárbbuj, Dádjadusájn tjielde/tjäro sebrulattjaj ietjas bivdduj ja guollimij. Merustallam aj la nåv vaj tjiellde/tjärro oadtju sisboadojt dajs fállamijs, mij vaddá mávsov iellijs ja guolijs degu luondovaddása, buohta majt ietjá sierra bivddo- ja guollimriektáaddne máhtti oadtjot.

Komitieja merustallá maŋemusát vaj dat máhttá årrot degu nuppástibme vaj tsieggit dakkir várrogisgájbbádusájt tjieldijda/tjärojda, danen gå dat diedet karakterav dan ednamis mav dat guosská. Dat sisadná ihkeven stuor vijddudagájt aktisasj stáhta várreednam. Jus älla várrogisgájbbádusá lulun moadda priváhta riektáaddne oadtjot monopåvllålágásj sajev buohta sunji gut sihtá bivddet ja guollit suv ietjas lagámus bájken. Dat vájllu dan hárráj buohtastahtte priváhta ednamaddne gudi adni lágásj vijddudagájt degu várreednama ja dat ij la visses vaj bájkeårro, ja ietjá sáme ja aj ietjá unneplågoulmutja, geldulasjvuohta várrebivdos ja várreguollimis lulun máhttet oadtjot bivdojt ietjá vuogijn gå bivddofállamijs tjieldijs/tjärojs Gártjedibme tjieldij/tjäroj háldadimriektáj várrogisgájbbádusá baktu luluj máhttet adnet vuodov ednama hábmáj, juogu dal äjggumij ja vijddudahkaj, ja aj almulasj geldulasjvuohtaj ednamis.

Lagábut hábbmimijn njuolgadusájt

Gå la gatjálvis dan jáhkedahtte njuolgadusá hábmáj sisadná ájggomus oajvveássjen dájt.

Várrogisvuodagájbbádus beras sisadnet dav vaj tjiellde/tjärro ij oattjo gielldet åvtåk unnaiellijbivdos mij ij dåjmaduvá virgálattjat, jali giehtavädtsakguollimav dajna vaj vuornnot bivddofállamav jus ij gávnnu tjielgga ássje dasi.

Tjielgga oare máhttá oajvveássjen årrot mij gullu boahttsujda (ekosysteman) ja boatsojbarggoriektán. Tjielgga oare beras dajn ássjijn åvdemusát sisadnet vaj suoddjit boahttsuv ja boatsoj- barggoriektáv ráfeduhttemis jali sávadahtes vájvástuhttemijs. Tjiellde/tjärro ij galga dárbahit vuojneduvvat nåv vaj galggá gierddat ráfeduhttemijt ietján gå jus li binnátja. Ja aj tjieldij/tjäroj sebrulattjaj ietjas bivddo ja ietjas guollim, aj sarvvabivddo, beras

108

SOU 2023:46

Tjoahkkegäsos

muhtem bálij dahkat tjielgas oarev bivddofállamij, åvdemusát jus dasi gávnnuji várrogisvuodaoare. Vijddábut beras iellijhukso- guollehuksooare sisadnut gullut dasi.

Gájbbádusán tjielgas dajn årijn la åvdåsvásstádus vaj gártjedit vuornnomijt bivdon ja guollimin nåv guhkás gå la máhttelis, degu dal bivddoájgijn degu bivddo- ja guollim guovlojn. Sjátjadum bivddoálggo tjielde/tjäro ålles guovlov beras adnet álgov vaj ij la vuododum oare.

Dajna vaj vuornnot bivddofállamav beras muhtem juohkusijda gájbbeduvvat sierra ja tjiegŋalis oare. Dat la dakkár ássjijs gånnå bivdde jali guollár la bivddám jali guollim binnemus vihtta jage juogu dal virggeguollárin, várreårudakednamaddnen, guollársábmen, rievsaklågodiddjen jali dårjajn bivddofállamis Naturvårdsverketis.

Ádnomusá bivddofállamij mierreduvvi tjieldes/tjäros jus ij ietjas tjuovo lágajn. Moallánagán ássjes la vaj sämmi vidjura ma galggi tsieggiduvvat berustahtek gut bivddá jali guolli. Jus gávnnuji oare ma duodasti dav, beras rievddama máhttet dagáduvvat. Dat degu dal årrot sierra vidjura degu árbbedábálasj bivddovuoge, gielat rievsagijt, ja da máhtti gártjeduvvat bájkeårrojda sierra åhpajn dan bivddovuohkáj. Dat aj máhttá årrot muhtem hiebadum bivddohaddáj. Degu dal de beras tjiellde/tjärro máhttet, vaj viehkedit bájkálasj dåjmav ja bájkálasj aktavuodav, mierredit hálbep bivddohattijt bájkke ulmutjijda. Dakkir hiebadum hatte addnuji lenastivras dálla.

Tjiellde/tjärro galggá muhtem dáfos gånnå bivddo ja guollim juo la fáladum máhttet mierredit gártjep vidjurijt gå la dárbbo várrogisvuodajn biddnustalle geldulasjvuodas. Jus dakkir gártjedum vidjura älla galle oadtju ålles bivddofállam gártjeduvvat hiejtedime baktu.

Jus ij ietjas la hiebadum de galggá tjiellde/tjärro dakkir gártjedime bále fáladum unnaiellijbivdos jali guollimis hiejtedime baktu jali gártjedum vidjurij ma ednagit vájkudi máhttelisvuodav unnaiellijbivdduj jali guollimij de fállat ietjá guovlov mij duodajn máhttá buorren váldeduvvat jali mákset ruopptot dajt gålojt majt bivdde la adnám bivddofállama diehti.

Láhkatjállusin beras aj diededuvvat vaj bivddofállama galggi årrot buorij iellij- ja guollehuvso lágátja. Dakkir åvdåsvásstádus tjuovvu bivddolágajn ja aj guollimlágan. Gå la gatjálvis dan

109

Yhtheenveto

Tausta ja tehtävä

31 § poronhoitolaissa oon määräys ette saamekylät elikkä niitten jäsenet vissilä poikeuksilla ei saa luovuttaa oikeuksia jokka seuraavat poronhoito-oikeuen matkassa. Poronhoitolain mukhaan yks saamekylä elikkä sen jäsenet ei siis pääsääntönä saa luovuttaa jahtia ja kalastusta poronhoitoaluheela.

Tätä määräystä ei mene käyttää oikeuelle ette luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta sillä valtiolisella maala joka kuuluu Girjas saamekylän kyläaluheesheen. Korkeiman tuomioistuimen ratkasussa vuelta 2020, Girjastuomio, tuomioistuin oon tullu siiheen tuloksheen ette Girjas saamekylä heän aluheela maala valtion välittömällä tisposisuunila, viljelyrajan päälipuolela, oon valtion suhtheessa yksinoikeus ette luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta. Tämä yksinoikeus perustuu ikivanhaasheen perintheesheen ja jällaa vaikka poronhoitolaki ei anna saamekyläle yhthään semmosta oikeutta.

Girjastuomio sisältää tärkeitä lausuntoja muilekki jeukraaffisille aluheile. Sen takia oon tutkittu ette oon tarve selvittää jos oon useampia saamekyliä joilako vastaavalla laila suhtheessa valtihoon oon yksinoikeus ette luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta sillä perustalla ette saamelaiset oon kehittänheet semmosen oikeuen ikivanhaan perintheen kautta.

Tällä taustalla komitealle oon annettu tehtävä ette osamietinössä

•tutkia missä osissa valtion omistamasta maasta niin ympärivuenmaista, ko lappimaanrajan päälipuolela silloin ko poronhoito oon lualista sielä, ko saamekylilä suhtheessa valtihoon ikivanhaan perintheen kautta oon yksinoikeus luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta,

111

Yhtheenveto

SOU 2023:46

•analyseerata mikä luovuttamisoikeus jahista ja kalastuksesta joka kuuluu saamekylile niissä osissa heän kyläaluheila jokka oon valtion omistetulla maala niin ympärivuenmaila ko lappi- maanrajan päälipuolela silloin ko poronhoito oon lualista sielä, jos yksinoikeutettua luovuttamista ikivanhaan perintheen kautta ei mene toeta aluheela,

•ottaa kantaa jos yksinoikeus jahin luovuttamiselle jällaa vain pienriistajahtia elikkä jos se jällaa kaikkia riistaa,

•analyseerata mitä seurauksia yksinoikeus jahin ja kalastuksen luovuttaminen antaa valtion sopimukselle käyttöoikeus- luovuttamiselle aluheila,

•tutkia saamekylitten jahti- ja kalastusyksinoikeuen luovuttamisen merkitystä Saamefontin sisäletuloile ja työle, ja

•jättää ehotuksia luovuttamismääräyksitten säätämiselle poronhoitolaissa joka pittää saattaa jällata tilapäisesti siiheen asti ette uusi vakituinen säätäntö oon paikan päälä.

Maa joka kuuluu tehtävhään

Komitean tehtävä koskee valtion omistettua maata (mietinössa kansa kuttuttu valtion maa) niin ympärivuenmaila, ko lappi- maanrajan päälipuolela ko poronhoito oon luvalista sielä. Valtion omistettu maa tarkottaa tirektiivitten mukhaan maa joka oon valtion välittömällä tisposisuunila. Praktiikassa se oon kyse maasta jotako Valtion Fastiheettilaitos, Luononsuojelulaitos elikkä Fortifikasuunilaitos huolehtivat. Poronlaituntunturilla ja viljelyrajan päälipuolela lääninhallitus hantteeraa suuren osan praktisesta hallituksesta näitten virastoitten eestä, matkhaan räknätty käyttöoikeuksitten luovuttamiset.

Maa jotako valtioliset puulaakit omistavat ja privattiomistetut maat ei kuulu tehtävhään.

Komitea oon tiolinen siittä ette kysymys omistusoikeuesta siiheen maahaan jotako nimitethään valtioliseksi oon kysheenalaista. Se ei kuitenkhaan kuulu komitean tehtävhään ette tutkia kysymystä omistusoikeuesta. Koska se oon valtion ymmärys

112

SOU 2023:46

Yhtheenveto

ette se oon omistaja sille maale jostako oon kyse, tämä muotostaa lähtökohan osamietinölle.

Tutkimus oikeustilantheesta saamekylile

Komitean tehtävä oon ette tutkia oikeustilanetta valtion maila saamekylitten aluheila. Kysymys oon jos saamekylilä suhtheessa valtihoon yksin oon hallinta pienriistajahthiin ja kalastuksheen joka vastaa sitä oikeutta joka oon toettu Girjas saamekyläle ja, jos niin ei ole, mikä oikeus saamekylilä muuten saattaa olla.

Komitean työn aikana Talma saamekylä oon nostanu puhevallan valtiota vasten, yksinoikeuen vaatimuksella valtiota vasten ette luovuttaa jahtia ja kalastusta. Ette komitea ei etukätheen puutu tuomioistuimen koetuksheen riiassa, komitea oon valikoinu ette ei tehhä yhthään tutkimusta oikeustilantheesta sillä aluheela mitä riita koskee. Komitea oon kuitenki pitäny itteä vaphaana tekheen havantoja asiaolosuhtheista sille osale jotako net oon uskottu tärkeiksi Lapin ylheisitten tukimuksitten kannalta.

Komitean lopputulokset

Oikeushistuurisesta tarkastuksesta jotako komitea oon tehny tullee esile ette net histuuriset ja väestökantaset olosuhtheet Lapissa oon vaihtelheen kattottu aluetta kokohnaisuuessa. Ko se erityisesti jällaa sitä maata Lapissa joka tänä päivänä oon valtion välittömällä tisposisuunila, olosuhtheet tunnuttavat kuitenki samankaltaselta ko net jokka oon olheet vallassa Girjas aluheela relevantin aikaperiuutin aikana, niin sanottu ennen vuotta 1750. Komitean tutkimuksen mukhaan olosuhtheista niitä oon painavia syitä ette muilaki saamekylilä semmosella maala oon vastaava oikeus ko Girjas saamekylälä.

Tutkimus oon erilainen mitä koskee Jämtlantin ja Taalan lääniä. Histuuriset olosuthteet poronlaituntunturilla ja niin sanotuila kuninkaspreivimaila Taalassa eroavat niistä joitako oon saatettu toeta Girjas saamekyläle, sillä laila ette ei yhthään yksinoikeutta ette luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta ikivanhaan perintheen mukhaan tutkita olevan sielä.

113

Yhtheenveto

SOU 2023:46

Tutkimus Jämtlantin läänile oon kuitenki liittyny epävarmuutheen. Saamekylilä saattavat olla vahvemat oikeuet vississä lääninosissa. Vaikka mithään luovuttamisoikeutta ei ole kehitetty ikivanhaan perintheen kautta saamelylilä Jämtlantin läänissä tutkithaan olevan luattomuussuojattu oikeus poron- hoithoon, jahthiin ja kalastuksheen poronlaituntunturilla. Se tarkottaa ette niilä oon vahvat omasuussuojatut oikeuet maankäythöön, vaikka niilä ei ole oikeus luovuttamisheen.

Kuninkaspreivimaila Taalassa tutkithaan sen siihaan ette se jahti- ja kalastusoikeus joka oon olemassa oon oikeus petoelläinjahthiin ja kotitarvekalastuksheen, ja oikeus Idre saamekylän jäsenille ette jahata ja kalastaa aluheila joissako jahti ja kalastus ei entisthään ole luovutettu muile.

Girjastuomio

Tuomiopäätös Girjastuomiossa jällaa erityisesti Girjas kyläaluheele. Tuomiolla oon kuitenki prejytiseeraava vaikutus, joka tarkottaa ette soveltavat virastot ja tuomioistuimet pitävät noutaa opastusta tuomiossa ko net tutkivat saman sorttisia asioita. Komitean tutkimuksella oikeustilantheesta oon sen takia lähtökohta niistä oikeussäänöistä joitako Korkein Tuomioistuin oon kehittänny ja käyttäny Girjastuomiossa. Nämät tarkottavat muun muassa seuraavaa.

•Ikivanhaa perintö etelyttää ette joku, pitemän aijan (suunile yheksänkymmentä vuotta) oon omistannu elikkä pruukanu maata ilman ette valtio elikkä joku muu oon pitäny sitä kysheenalaisenna.

•Saamelaisitten jahti ja kalastus maila joissako oon ollu poronhoitoa pittää saattaa perustaa oikeuksia ihivanhaan perintheen kautta vaikka käyttämismäärä oon suhtheelisen ekstensiivi ja oon laajala aluheela. Se etelyttää kuitenki ette jahti ja kalastus oon olheet hyvin säänölisiä.

•Tutkimus jos perintheinen käyttöoikeus oon yksinoikeus maanomistajan suhtheessa perustuu siiheen missä määrissä konkkyreeraavaa maankäyttöä oon essiintynny sinä aikana ko perinettä oon kehitetty aluheela. Merkityksestä oon kansa jos

114

SOU 2023:46

Yhtheenveto

käyttäminen oon ollu kokohnaans valtava kauhean pitkänä aikana, ja oon ollu suuresta merkityksestä maankäyttäjän elatukselle.

•Jos luovuttamiset oon olheet tavalisia ja hyväksytty ympäristöltä, se viittaa siiheen ette perine oon tuottanu valtuuen ette luovuttaa käyttämisoikeuen. Jos niitä toishaalta oon muita presumtiiviä oikeusomistajia jokka kansa oon tehneet luovutuksia jossaki merkittevissä määrissä, se puhhuu vasthaan ette perine sisältää valtuuen ette luovuttaa.

•Jos yksinoikeutta oon jo kehitetty se saattaa loppua kolmela laila: ette oikeusomistaja luopuu hänen oikeuesta, ette oikeus sammutethaan lain kautta, elikkä ette oikeus sammutethaan ekspropriasuunin kautta. Niin luopuminen ko sammuttaminen häätyy olla selvä ja lopulinen.

Girjastuomio antaa ylheistä opastustaki kysymyksissä jokka koskevat toistustaakkaa ja toistusvaatimusta valtion ja saamekylän välisessä asiassa, ja kysymyksissä kunka kansanoikeuelisia prinsiippiä peruskansan oikeuksista saattavat vaikuttaa prinsiippiä oikeusinstityytile ikivanhaa perine.

Komitean selvitys

Komitean tehtävä ette tutkia jällaavaa oikeustilanetta ei pystytä tekheen, niinku Girjasasiassa, siittä lähtökohasta mitä valtio ja koskevat saamekylät väittävät, koska kiistaa ei ole otettu ylös. Sen pittää sen siihaan tehhä oletuksen tuela siittä a) mitä paartit uskottavasti tulisit väittämhään jos asia joutus tuomioistu- inkoetuksheen ja b) kunka tuomioistuin tulis värteeraahmaan sitä mitä väitethään.

Net toistusfaktat jokka uskottavasti nostettas esile valtiolta ja koskevilta saamekyliltä oikeuskiistassa koskevat päänänsä histuurisia olosuhtheita, mikä tarkottaa ette oikeushistuurista selvitysmenetelmää oon käytetty. Komitea oon selvittänny histuurista maankäyttöä käymälä läpi histuuriatietheelistä kirjalisuutta ja muuta kirjotettua materiaalia. Koko kirjotetun toistuksen lisäksi Girjasasiassa ja Verotunturiasiassa (NJA 1981 s. 1, joka jällasi kiistaa paremasta oikeuesta verotunturhiin pohjosessa

115

Yhtheenveto

SOU 2023:46

Jämtlantissa), oon käytetty suunile 150 teosta. Se oon kyse väitöksistä, monokrafiista, artikkelistä, reiskukirjotuksista, ym.

Korkeiman tuomioistuimen koetus Girjasasiassa koski päänänsä aikaperiuutia 1550–1750. Komitean tutkimuski oon Lapin osalta päänänsä suuntautunnu sille aikaperiuutile ja Jämtlantin, Härjetaalin ja Väylätaalin osale periuutina 1645–1750. Hiljemällä alkupistheelä niilä aluheila oon tekemistä sen kansa ette net ennen sitä olit tanska-norjan alamaisia ja tulit ruottalaisiksi vasta

vuona 1645.

Mitä koskee Lappia niin työn painopiste oon ollu ette kartottaa konkyreeraavan maankäytön essiintymistä. Saamelaista läsnäoloa Lapissa oon käsiteltty enämpi ylheiskatshaukselisesti. Komiteala oon, samhaan laihiin ko Korkeimalla Tuomioistuimella Girjasasiassa, ollu lähtökohtana ette saamelaiset oon asuhneet Lapissa jo ennen ko kansalisvaltio sai nykyset rajat. Tämä ei estä ette muita oon saattanu olla Lapissa periuutina, esimerkiksi kauppareisuila elikkä kalastusretkilä. Saamelaista maankäyttöä saapii kuitenki pittää olevan ollu hallitteva.

Mitä jällaa Jämtlantin ja Taalan lääniä Girjastuomio antaa rajotetun opastamisen ko oon kyse histuurisista olosuhtheista sielä. Se tarkottaa ette selvitys ensi askelheessa oon tarvinu käsitellä saamelaista läsnäoloa ja maankäyttöä paremin, siiheen räknätty kunka saamelaisia verotunturia oon kattottu histuurisesti. Sen jälkhiin konkyreeraavaa maankäyttöä oon selvitetty.

Girjastuomiossa annethaan vissiä opastusta mitä häätyy pittää konkyreeraavanna maankäyttönä. Tuomioistuin viittasi sielä ette jos kruunun verotus elikkä uusrakentamisitten hyväksyminen jossaki määrin oli tuottanu konkyreeraavaa jahti- elikkä kalastusharrastusta, se saattaa estää ikivanhaan perintheen alkua.

Girjasaluheen puolesta vuotheen 1750 saakka perustethiin kaks uusrakenusta. Tuomioistuin julisti ette jos niitä ees essiinty erityisiä verottamisia uusrakentajitten elikkä rannikkopuntitten etuksi niitä oon uskottavasti ollu harvassa. Sen takia ei ole ollu aihetta oottaa ette niin uusrakentamiset elikkä muut verottamiset aiheutit mithään huomattavvaa konkyreeraavaa maankäyttöä aluheela ennen 1700-luvun keskivaihetta. Tuomioistuin tutki päinvastoin ette saamelainen jahti-ja kalastusharrastus uskothaan olevan kokohnaans hallitteva aluheela.

116

SOU 2023:46

Yhtheenveto

Komitea oon tulkinu termiä konkyreeraavaa maankäyttöä laajasti. Konkyransia jotako oon tutkittu oon ollu uusrakentamista, muuta asutusta ja verotettua kallaa. Jämtlantin läänissä oon kansa ollu merkityksestä ette tutkia histuurisia aavraatimaita joissako jahtia ja kalastusta oon saattanu essiintyä (aavraatimaat olit ulkomaat joitako käytethiin ja jostako maksethiin vuosittaisin kruunule).

Tutkitussa materiaalissa ei ole tehty eroa pienriistajahin elikkä muun villielukan jahin tioista. Ette semmosta erottelua koskevan jahtioikeutta oon tehty ennen elikkä pittää tehhä – sivilioikeulisesta perspektiivistä – ei ole sitäkhään tullu esile histuurisessa materiaalissa. Eroja oon kuitenki ollu, ja oon vieläki, hallintaoikeuelisesta perspektiivistä.

Mietintötekstin perustanna oon otettu esile kaks laajaa promemuuriata, jokka sisältävät tetaljeerattuja kartottamisia histuurisesta maankäytöstä paikalisella tasola. Promemuuriat,

PM 18 – Samebyars rätt grundad på urminnes hävd till jakt och fiske i Lappland och PM 41 – Samebyars rätt till jakt och fiske i Jämtlands län och Dalarna oon saatavia komitean tiariymmissä. Promemuurihoin kuuluu kansa kaks tikitaalia karttaa – yks Lapile ja yks Jämtlantille, Härjetaalile ja Taalale. Lapin kartassa oon kaikki konkyreeraavat maankäytöt vuotheen 1800 merkattu knuppineuloila. Kartassa Jämtlantille, Härjetaalile ja Taalale oon merkattu niin saamelaiset verotunturit ko konkyreeraavat maankäytöt.

117

SOU 2023:46

Yhtheenveto

Komitean lopputuloksitten perusta

Lähtökohtana kartottamisessa siittä konkyrensistä Lapissa jotako oon essiintynny periuutina 1500–1750 komitea tutkii ette ei yhthään saamekyläaluetta maala joka oon ollu valtion välittömällä tisposisuunila, ole joutunu merkittevän enämän konkyrensin kohtheeksi ko Girjas saamekylä. Viljelyrajan päälipuolela ei ole paljon yhtäkhään verotettua kalastusta joka tänä päivänä ei ole privattiomistetulla maala. Sama jällaa uusrakentamisia sielä; niitä oon vissiä uusrakentamisklysteriä viljelyrajan päälipuolela, mutta net oon semmosilla paikoila mitä tänäpäivänä oon suurila privattiomistetuila aluheila. Jälkhiin vuen 1750 oon usseita uusrakenuksia laitettu, mutta netki oon kohta kaikki klysterissä maala joka tänä päivänä oon privatti, kaukana valtiolisesta maasta.

Konkyrensi oon ylheensä ollu huomattavasti suurempi maala

joka oon alempanna viljelyraijaa, mutta ei joka paikassa. Sieläki oon paikkoja kaukana seuvusta – esimerkiksi niissä kansalisparkissa jokka tänä päivänä oon valtion välittömällä tisposisuunila.

Sillä taustalla komitea tutkii ette voimakhaat syyt puhuvat sen eestä ette saamekylät Lapissa suhtheessa valtihoon oon kehittänheet perinevoitetun yksinoikeuen ette luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta tutkitulla maala.

Materiaalissa jotako komitealla oon ollu saatavanna ei ole yhthään esimerkkiä jokka viittaavat siiheen ette yhthään saamelaista yksinoikeutta olis loppunu Lapissa joko lain elikkä luopumisen kautta. Yks alue oon olemassa jossako poronhoito-oikeus oon eksproprieerattu.

Mitä koskee Jämtlantin ja Taalan lääniä komitea ei saata, niinku oli kyse Lapissa, tehhä yhthään ylheisiä lausuntoja saamelaisitten läsnäolosta histuurisesti porolaituntunturilla ja kuninkaspreivimaila. Suurissa osissa porolaituntunturista poronhoitavat saamelaiset oon elähneet ikivanhoista aijoista lähtien, mutta vishiin tunturhiin net oon, mitä oon saatettu toistaa, tulheet vasta 1700-luvula elikkä jälemin.

Sitä oikeussuojaa jotako saamelaisila oon ollu verotunturilla ei mene, komitean mukhaan verrata veropuntin kansa. Se oon pareminki ollu saman sorttinen ko aavraatimaaomistajan oikeussuoja; oikeuksia saattaa sanoa olevan perustunheet kruunun ja maanomistajan välisheen suhtheesheen, ja se näyttää siltä ette

119

Yhtheenveto

SOU 2023:46

kruunula varhain oon ollu ratkaseva vaikutusvalta verotunturitten tisposisuunista.

Maapruukaava väestö Jämtlantin ja Taalan läänissä oon eläny pitkin laaksoja ikivanoilta aijoilta ja oon varhain käyttäny tunturialuheita muun muassa jahthiin ja kalastuksheen aavraatimaasysteemin kautta. Aavraatimaat saatoit olla monen pelikuorman kokosia. Jahti ja kalastus saatoit olla syitä ette sisälyttää aavraatimaata. Poronhoitosaamelaisitten maankäyttö verotunturilla oon sen vuoksi ylheisesti ollu paljon suureman konkyrensin kohtheena maapruukaavalta väestöltä ko mitä tarkastetuila aluheila Lapissa oon ollu (niin sanottu aluheila jokka tänä päivänä oon valtion välittömällä tisposisuunila). Vissiä poikkeuksia oon kuitenki, esimerkiksi seuraavissa: Frostviken, Hotagen, länsi Undersåker ja länsi Storsjö, jossako konkyrensi näyttää olevan ollu pienempi.

Saamekylilä Jämtlantin ja Taalan läänissä ei tutkita olevan samhaan laihiin ko Lapissa yhthään ikivanhaan perintheen perustettua oikeutta ette luovuttaa jahtia ja kalastusta tarkastetuila aluheila. Mitä koskee Jämtlantin lääniä, poronhoitajilla saamelaisila oon kuitenki tutkittu olevan tunkeutumissuojattu oikeus poronhoithoon, jahthiin ja kalastuksheen heän verotunturilla (aijanolhoon poronlaituntunturi). Se tarkottaa ette niilä oon voimakhaat, omasuussuojatut oikeuet heän maankäythöön vaikka niilä ei ole luovuttamisoikeuksia. Oikeuet oon joka taphauksessa syntynheet sisälytyksitten myötä, suojatut niin sanotulla Verotunturipreivilä (joka määräsi poronhoitajitten saamelaisitten oikeuet vishiin verotunturhiin) ja oon kolektiviseeratut poronlaitunlakisäätänön mukhaan. Tämä tekkee ette se oon kysheenalaista jos tämän päivän säänöstö pienriistajahin ja käsineuvokalastuksen luovuttamiset näitten saamekylitten aluheila oon sopivat yhtheen niitten tunkeutumissuojaoikeuen kansa.

Kysymyksiä etnisiteetistä ja muista valtuutetuista

Komitean työn aikana oon huomautettu ette muut ko saamelaiset histuurisesti oon olheet poronhoitajia ja ette termilä ”lappi” histuurisessa lähemateriaalissa ei ole meinattu aivan saamelaisia.

120

SOU 2023:46

Yhtheenveto

Oon kansa huomautettu ette muila väestöryhmilä ko saamelaisila histuurisesti oon ollu jahti ja kalastus tärkeinä elinkeinoina.

Sillä taustalla oon kysytty jos tämän päivän saamekylät saattavat olla oikeusomistajat perustettu eri intiviititten histuurisheen maankäythöön, ja kuitenki panttu kysheenalaiseksi ette net olisit yksin oikeuenomistajat. Oon huomautettu ette niitä saattaa olla muita ko saamekyliä ja saamekyläjäseniä jokka oon kehittänheet oikeuet jahthiin ja kalastuksheen niilä aluheila jokka kuuluvat selvityksheen, ja ette komitean ehotukset täälä saattavat tulla tuhoaahmaan niitten henkilöitten maholisuuet ette vaatia heän oikeuksia.

Mitä ensinä jällaa kysymystä poronhoijosta ja termistä ”lappalainen”, niin materiaalista jostako komitea oon ottanu ossaa tunnuttaa siltä ette kaikhiin usseimat numatiseeratut poronhoitajat histuurisestikki kuuluit siiheen väestöryhmään jotako met tänä päivänä kuttuma saamelaiset.

Etnisiteettikysymyksellä ei kuitenkhaan ole mithään ratkasevvaa merkitystä oikeuenmukhaiselle tutkimukselle ”Girjasoikeuesta”

−niin sanottu oikeuksille jokka vastaavat niitä joitako oon toettu Girjas saamekyläle. Yksityisilä esimerkilä ette muitaki oon luokitelttu ”lappalaisiksi” ei ole merkitystä Girjasoikeuelle sinänsä.

Girjasoikeus perustuu poronhoithoon ja siiheen maankäythöön joka kuuluu yhtheen poronhoijon kansa niilä aluheila jokka vähän kertaa oon tulheet muotostamhaan tämän päivän saamekylät. Korkeiman tuomioistuimen näkökulman mukhaan, 1886 vuen lain ja seuraavitten porolaitunlaitten kautta, oikeus oon menny yksityisiltä intiviitiltä lappikylile (saamekyläjäsenille yhtheisesti) ja jälemin saamekylile asosiasuunina (jyritisinnä henkilöinä). Sillä ei siis ole ratkasevvaa merkitystä jos niitä yksityisitten poronhoitajitten kesken, jokka oon kehittänheet yksinoikeuen pienriistajahthiin ja kalastuksheen koskevalla aluheela, oon ollu intiviitiä jokka tämän päivän etnisiteettitermilä oon kuulunheet muuhuun väestöryhmään.

Mitä jällaa muita oikeusomistajia ko poronhoitajia niitä ei mene estää ette niitä saattaa olla yksityisiä jääkaria elikkä kalastajia, niin saamelaisia saamekylitten ulkopuolela ko muita, joitten esi-isät oon kehittänheet kalastus- elikkä jahtioikeuen ikivanhaan perintheen kautta. Se ei kuitenkhaan semmosessa taphauksessa ole kyse oikeuesta niin laahjiin aluheishiin niinku saamekylitten

121

Yhtheenveto

SOU 2023:46

taphauksessa; niin sanottu jahthiin ja kalastuksheen kaikila tunturialuheila. Sen siihaan se oon kyse erityisistä aluheista elikkä järvistä joissako semmoset yksityiset intiviitit pitemän aijan oon saattanheet käyttää jahtimaita elikkä vesiä säänölisesti, ilman vastustamista. Se ei ole kyse aukeasta kolektiivistäkhään, niinku jääkari- elikkä kalastajaryhmistä, jokka yhessä saattavat väittää oikeuksia, mutta yksityisistä henkilöistä joitten esi-isät siinä taphauksessa oon kehittänheet oikeuen joka sitten oon menny tuleville sukupolvile. Komisuuni ei ole löytäny toistuksia ette asihaan kuuluvalla maala olis kyse suuresta määrästä semmosista henkilöistä jokka saattavat väittää ette heilä oon yksityisiä oikeuksia.

Riippumatta jos niitä saattaa olla yksityisiä joilako oon kehitetty oikeus sillä aluheela jotako komitea oon selvittänny, komitea tutkii ette net ehotukset joitako oon jätetty ja joitako muula laila kuvathaan ei saa merkitystä niitten henkilöitten oikeuelle. Jos hallinta ette luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta siirettäs lääninhallituksilta saamekylile – riippumatta jos se tehhäs päätöksitten kautta tuomioistuimessa elikkä lain kautta – niin net maholiset oikeuet joitako yksityisilä henkilöilä saattaa olla ei lopu. Semmoset henkilöt – jos se niin oon kyse saamelaisista saamekylitten ulkopuolela, tornionlaaksolaisista elikkä jostaki muusta – saattavat vieläki kääntyä tuomioistuihmeen väittämhään heän oikeuksia.

Niitä oon muitaki yksityisiä joilako oon jahti- ja kalastusoikeus valtiolisella maala perustettu esimerkiksi jakamispäätöksheen. Semmosia oikeuksia, jokka siis jällaavat suhtheessa valtihoon, ei mene lopettaa elikkä muuttaa komitean ehotuksitten kautta.

Komitea oon nyt tehny yhtheenveon oikeuelisesta tutkimuksesta tiolisenna jahin ja kalastuksen merkityksestä paikkakuntaväestölle Pohjosruottissa niin histuurisesti ko nykyaijassa. Olletikki tornionlaaksolainen minuriteetti, niinku jahti- ja kalastussaamelaiset ilman jäsenyyttä saamekylissä, korostavat jahtia ja kalastusta kulttuurikantavinna. Muulekki paikkakuntaväestölle niinku paikaliselle tyristielinkeinole jahti ja kalastus oon kauhean tärkeitä osia. Ette niitten ryhmitten tarpheishiin ja intreshiin oon otettu huomiota oon vaikuttannu komitean harkintaa.

122

SOU 2023:46

Yhtheenveto

Kysymys muusta jahista ko pienriistajahista

Komitean tehtävhään kuuluu ette ottaa kantaa jos jahin yksinoikeus jällaa aivan pienriistajahtia elikkä jos se jällaa kaikkia mettäriistaa. Kysymys oon, tarkemin sanottu, jos perintheelisellä jahtioikeuella, joka kuuluu poronhoito-oikeutheen, meinathaan kaikkia jahtaavia riistaa elikkä vain jahtia laajista joitako saamelaiset saattavat näyttää ette net oon jahahneet ko perinettä kehitethiin. Kysymyksellä oon erityinen merkitys hirvenjahile.

Korkeiman tuomioistuimen koetus tarkottaa Girjastuomiossa vain kysymystä Girjas saamekylän oikeutta ette luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta. Ette koetus rajotethiin pienriista- jahthiin riippu siittä ette saamekylän vaatimus vain jällasi semmosta jahtia.

Komitea tutkii ette ylheinen lähtökohta pittää olla ette jahtioikeuella oon yks ja sama sisältö riippumatta jos oikeus perustuu omistusoikeutheen elikkä ikivanhaasheen perintheesheen. Se jahtioikeus joka seuraa jahtilain mukhaan ei ole jaettu fauhnaan ko sisältää kaikkia riistaa joitako mennee jahata. Vastaavalla laila jahtaaminen tunturilla ei ole ollu valikoivasti suunattu mutta sillä oon meinattu pääsyä kaikhiin riisthaan jokka oon saattanheet tuottaa elatuksheen. Sisältöä perintheelisessa oikeuessa pittää sen takia mennä päättää, samhaan laihiin ko mitä jahtilaissa jällaa, sillä lähtökohtana. Eikä ole tullu esile mithään mikä viittaa siiheen ette saamelaiset oon hyväksynheet konkyransia jahissa ko oon kyse misthään vissistä laajista.

Lähtökohta jahtioikeuen laajuuen tutkimukselle tässä yhtheyksessä pittää sen takia olla sama ko jahtioikeuelle joka perustuu maan omistusoikeutheen. Niin sanottu ette kaikki riistat kuuluvat matkhaan. Ette mennee panna julkisuusoikeuelisia rajotuksia mitä riistaa saapii jahata, elikkä ette vissiä riistaa panthaan erityisen hallintostryktyyrin alle, oon muu asia.

Komitea tutkii samala ette hirvenjahila ja sen hallintosysteemilä oon semmoset erikoispiirtheet ette hirvenjahti nykytilantheessa ei piä kuulua komitean ehotuksheen. Oikeuelisia, asialisia ja praktisia olosuhtheita hirvenjahista tarttee ensinä selvittää lissää.

123

Yhtheenveto

SOU 2023:46

Seurauksia jatkuville valtiolisille sopimuksille

Maala joka oon valtion välittömällä tisposisuunila oon vississä taphauksissa monivuotiset sopimukset jahin ja kalastuksen luovuttamisesta. Semmosia sopimuksia oon saatettu tehhä lääninhallituksilta, Fortifikasuunilaitokselta elikkä Luononsuojelulaitokselta. Komitean tehtävhään kuuluu ette analyseerata mitä seurauksia saamekylitten yksinoikeus ette luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta antaa semmosille sopimuksille.

Jos yhelä saamekylälä oon yksinoikeus ette luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta se tarkottaa ette valtiolla ei ole ollu valtuutta ette tehhä semmosia luovuttamisia saamekylän aluheela. Maholisilla tehtyilä sopimuksilla jokka koskevat pienriistajahin ja kalastuksen luovuttamisia ei sen mukhaan ole oikeuelista perustaa ja sopimuksia suhtheessa saamekylhään häätyy pittää olevan ilman vaikutusta.

Seurauksia Saamefontile

Komitea pittää tutkia mitä merkityksiä maholiset yksinoikeuet saamekylissä jahin ja kalastuksen luovuttamiselle saavat Saamefontin sisäletuloile ja työle.

Jälkhiin ko Girjas saamekyläle toethiin yksinoikeus valtiota vasten ette luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta heän kyläaluheela Saamefonti ei ennää saa ossaa sisäletuloista niistä luovutuksista. Jos useamille saamekylile tutkithaan vastaavat oikeuet niin sama asia tullee jällaahmaan niilä aluheila. Mitä useampia saamekyliä jokka itte luovuttavat, sen enämpi net menettävät sisäletuloja.

Vaikka saamekylile lain kautta tunnustettas yksinoikeuet niin Saamefontin sisäletulot uskottavasti vähenisit merkittävästi. Saamekylitten luovuttamisoikeuella sisäletulot luovuttamisista menisit luultavasti kokohnaisuuessa luovuttamalle saamekyläle.

Saamefonti saattaa siis näissä taphauksissa saaja heän sisäletulot huomattavasti vähenetyiksi. Samala muuttumaton tarve oon jäljelä ekonoomisesta tuesta saamelaishiin organisasuuhniin ja saamelaisheen kultuurielähmään ja poronhoitolaitokshiin. Semmosessa tilantheessa vaaithaan polittisia toimenpitoja ette varmistaa rahotusta, joko Saamefontin kautta elikkä muula laila.

124

SOU 2023:46

Yhtheenveto

Ehotuksia tilapäisheen säätämisheen ja skissi tulevaisele säätämiselle

Komitea pittää jättää ehotuksia luovuttamispäätöksitten määräyksille poronelinkeinolaissa joka pittää saattaa jällata tilapäisesti siiheen asti ette uusi vakituinen säätäntö oon paikan päälä.

Niinku oon tullu selvile komitea oon tutkinu ette vahvat syyt puhuvat sen eestä ette kaikila saamekylilä Lapissa oon vastaavat oikeuet pienriistajahin ja kalastuksen luovuttamisheen niinku Girjas saamekylälä. Mitä koskee saamekyliä Jämtlantin ja Taalan läänissä tutkimus oon muu, vaikka niiläki tutkithaan olevan vahvat oikeuet.

Komiteala oon kuitenki vissi varovaisuus mitä jällaa maholisuutta ette antaa sen oikeuelisen analyysin saaja täyen vaikutuksen tilapäisessä lakisäätänössä. Varovaisuus oon stryktyrellisti eholinen. Oikeuelinen ala oon kompleksi ja kattaa yli laajan aluheen jossako erilaiset huomihoonottamiset tulevat esile. Asialisestikki oon suuri kompleksiteetti. Analyysin praktisen vaikutuksen seuraukset saattavat tulla olheen merkittäviä ja koskevat suuria osia Ruottin aluheesta.

Paitti ette huomioittea saamelaisia oikeuksia komitea tarttee ottaa huomihoon muunki paikalisväestön, matkhaan räknätty kansalisen minuriteetin tornionlaaksolaisitten, ja muitten asukhaitten kulttuuria, perintheitä, intressiä ja tarpheita ette saattaa jahata ja kalastaa ja muuhuun elinkeinotoiminthaan niinku mettäpruukhiin ja tyrishmiin.

Komitea oon sen takia tutkinu ette tilapäinen säätäntö ei piä sisältää äärimäisia muutoksia nykysestä systeemistä jahin ja kalastuksen luovuttamisesta maala valtion välittömällä tisposisuunila. Valtio pittää siis, oottaessa vakituista säätäntöä luovuttamismääräyksistä poronhoitolaissa, jatkossaki luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta maala valtion välittömällä tisposisuunila niin kauon ko tuomiossa, joka oon astunu voihmaan, ei ole toettu ette kelhään muula oon parempi oikeus.

Oon kuitenki olemassa vissiä pienempiä muutoksia jällaavassa säänöstössä joitako pittää tehhä jo nyt. Sitäpaitti komitea oon huomanu ette jo nyt, erityisessä liitheessä, pittää jättää selostuksen mitä komitea nykyhnään tykkää kunka pienriistajahin ja

125

Yhtheenveto

SOU 2023:46

kalastuksen luovuttisia pittää hantteerata jatkossa, jos uusia asialisia elikkä oikeuelisia etelytyksiä ei tule esile. Tämän ette prinsiippiä täyeliselle lopuliselle säätänölle saatethaan keskustella ja laajasti sitoa.

Ehotuksia tilapäisheen säätänthöön

Joissaki osissa komitea ehottaa muutoksia jo tilapäisessä säätänössä. Net ehotethaan astuvan voihmaan 1 heinäkuuta 2024.

Selvenys luovuttamiskielosta

Komitea ehottaa lissäyksen poronhoitolain luovuttamiskielthoon, niin ette se selvenethään ette kielto ei jällaa saamekyläle jollako tuomion kautta, joka oon astunu voihmaan (niinku Girjas saamekylä), oon parempi oikeus luovuttamiselle ko valtiolla.

Pienempiä muutoksia valtion hantteeraamisessa

Komitea oon työn aikana ymmärtänny ette monelta kantilta oon olemassa tyytymättömyys valtion nykysen hantteerauksen kansa ette luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta tunturilla. Se oon olletikki kyse pitkistä käsittelyaijoista ja selvityksitten laajuuksista perruuttamisasioissa, ja ette lääninhallituksilla oon eri näkökannat vississä kysymyksissä. Määräykset jokka säätävät valtion luovuttamisia ymmärethään olevan epäselviä ja tarkempaa opastusta esityössä puuttuu monessa suhtheessa.

Komitea oon tällä taustalla tutkinu ette vissiä pienempiä muutoksia pittää tehhä ette lua etelytyksiä suuremalle yhtenhäisyyele ja efektiviteetile valtion hantteerauksessa.

Tänäpäivänä net perustavat etelytykset lääninhallituksitten pienriistajahin ja käsivälinekalastuksen luovuttamisille oon peruslailisesti jaettu poronhoitolain ja poronhoitosäätöksen välissä. Komitea ehottaa ette säänöt koothaan poronhoitolakhiin. Sillä laila saatethaan kansa esitöitten kautta antaa vissiä opastusta ko net otethaan käythöön.

126

SOU 2023:46

Yhtheenveto

Mitä jällaa etelytyksiä luovuttamiselle ehotethaan ette poronhoitolain uuessa määräyksessä tietotethaan ette luovuttamisia semmosesta pienriistajahista ja käsivälinekalastuksesta jotako ei tehhä viralisesti pittää tehhä jos se saattaa tapahtua vain pienelä haitala poronhoijole. Määräys korvaa tässä osassa formyleerinkiä haitta merkityksestä poronhoijole 3 § ensimäisessä kappalheessa 1 poronhoitosäätöksessä. Tutkithaan ette uusi formyleerinki paremin soppii lausunthoon entisissä lakimotivissä, jonka mukhaan saamelaiset pitävät olla ”velvoliset” kestämhään ”pienempiä haittoja” jotako luovuttaminen saattaa merkitä.

Selvemän säätämisen ja opastamisen lisäksi motivitekstissä

komitea tutkii ette oon tarve opastavasta praksiksesta. Komitean mukhaan semmosta opastamista saathaan parriiten ko valtion jahin ja kalastuksen luovuttamiset ylitutkithaan tuomioistuimessa, sen siihaans ko tänäpäivänä hallitukselta. Ylitutkimista pittää tehhä ylheisessä hallintotuomioistuimessa.

Luovuttamisia paikalisitten föreninkitten johossa

Selvityksen aikana oon tullu esile ette niitä oon alotheita enämpi paikaliselle hallinolle ette luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta. Kysymys mitä oon nostettu oon jos paikaliset föreninkit vississä taphauksissa saattasit hantteerata luovuttamisia, sillä ehola ette oon eustajia föreninkitten johtokunnissa koskevista intresentistä ja ette yhtheistyö perustuu vapaehtosuuesta. Monelta kantilta – niin saamekylistä ko paikalisilta jääkariltä ja kalastajilta – oon tuottu esile käsitys ette se olis hyvä jos olis tillaa suuremalle paikaliselle vaikutusvallale luovuttamiskysymyksissä, ja ette se ylheisesti oon hyvä jos net ryhmät joitako tämä koskee itte saavat olla matkassa päätöksenottamisessa ja ottaa vastuutta päätöksistä.

Komitea oon sitä mieltä ette lakisäätäminen ei piä panna estheitä semmoshiin alotheishiin jos se näyttää siltä ette niitä oon yks elikkä usseita aluheita jossako paikalinen hallinto saattaa toimia.

Ehotethaan sen takia muutos joka selventää ette lakisäätäminen antaa fakultatiivin tilan lääninhallitukselle ette vississä taphauksissa antaa tehtäväksi paikaliselle föreninkille ette luovuttaa pienriistajahtia elikkä kalastusta aluheela joka oon maala valtion välittömällä tisposisuunila viljelyrajan päälipuolela ja

127

Yhtheenveto

SOU 2023:46

poronlaituntunturilla. Tehtävä pittää muun muassa etelyttää ette föreninki nouattaa vissiä vaatimuksia koskevan eustamista johtokunnassa ja ette lääninhallitus tutkii ette föreninki soppii tehtävhään, taustalla muun muassa föreninkin perussänöt, työplaani ja suuniteltut luovuttamisehot. Föreninki joka ottaa yli luovuttamisia pittää, niinku lääninhallitus, ottaa maksoja luovuttamisista, jos niitä ei ole erityisiä syitä makson vaphauttamiselle.

Jaettu riista- ja kalastushoitovastuu

Niissä taphauksissa joissako saamekylälä oon näyttäny olevan parempi oikeus ko valtiolla ette luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta, se tarkottaa ette vastuu riista- ja kalastushoijosta oon jaettu valtion ja saamekylän välissä.

Valtiolla oon kokohnaisvaltanen vastuu Ruottin kansanvälisistä velvolisuuksista miljööaluheela, valtiopäivitten miljööpäämääristä ja piulookisen moninaisuuen säilyttämisestä. Valtiolla oon kansa primäri maanomistajavastuu. Jahti- ja kalastusoikeusomistajilla heän puolesta oon primäri vastuu ette se jahti ja se kalastus mitä net harrastavat elikkä luovuttavat oon sovitettu ylhesikattavhiin päämäähriin ja ette esimerkiksi jahtipaino elikkä jahti- ja kalastusmetutit ei tule ristiriithaan kestävyysvaatimuksitten kansa.

Komitea ehottaa vissiä määräyksiä ette hantteerata tätä jaettua vastuutta. Ehotethaan neuvottelumääräys, ette tehhä maholiseksi neuvottelua riista- ja kalastushoitokysymyksissä koskevan saamekylän ja valtiolisen maan hallittevan viraston välissä. Sen lisäksi ehotethaan valtiolle vissiä oikeuelisia välihneitä, joitako tutkithaan tärkeinä ette valtio jatkossa saattaa ottaa ylheiskattavan vastuuen riista- ja kalastushoijosta herkässä tunturimiljöössä. Se oon kyse siittä ette valtio pittää saattaa päättää rajotuksista jahissa elikkä kalastuksessa yhelä aluheela jos se oon motiveerattu riista- elikkä kalastushoitosyystä ja ette ylheisölle annethaan tillaa ette ilmottaa ylheisiä ohjeita ette varmistaa riista- ja kalastushoitoa. Se oon lisäksi kyse siittä ette valtio jatkossa saattaa harrastaa vissiä suojajahtia riistahoitavassa tarkotuksessa.

128

SOU 2023:46

Yhtheenveto

Skissi tulevasta säätänöstä (liite 3)

Niinku oon tullu esile komitea oon toenu syitä ette jättää selostuksen komitean nykysestä näkökannasta kunka pienriistajahin ja kalastuksen luovuttamisia pittää hantteerata jatkossa, jos uusia asialisia elikkä oikeuelisia etelytyksiä ei tule esile.

Komitea pittää tarpheelisenna ette lopulisessa säätänössä saavuttaa palansin jossako saamekylitten voimakhaat oikeuet kunnioitethaan, samala ko kohtuulista huomiota otethaan niishiin perusteelishiin intreshiin joitako muila oon; tässä taphauksessa intressi ette saattaa harrastaa jahtia ja kalastusta valtiolisesti tispuneeratulla maala tunturialuheela.

Perustheelinen kysymys mitä jällaa tulevaa säätäntöä oon jos

yhtenhäistä säätämistä pittää pyrkiä vaikka komitean tutkimus oon ette oon olemassa eri oikeusolosutheita Lapissa verrattuna Jämtlantin ja Taalan läähniin, elikkä jos eri säänöt pitävät jällata riippuen niitten oikeuksitten voimasta joitako oon tutkittu olevan paikalisesti elikkä rekiunaalisti.

Komitea toteaa ette suunta pittää olla ette saavuttaa yhtenhäisen säätämisen. Tämä antaa, komitean mukhaan, paremat etelytykset toimivalle riista- ja kalastushoitohallinolle ja ennustuvuutta yksityisile jääkarille ja kalastajille, samala ko oikeuelisfrakmen- teerinkiä saamekylitten välissä vältethään.

Komitea oon puntaroinu usseita eri muotoja joihiin yhtenhäinen lakisäätäntö saattas perustua.

Ehoton ylimeno saamekylile

Komitea oon puntaroinu etelytyksiä hallinan luovuttamisitten ehottomalle ylimenole valtiolisesta privathiin johthoon valtion maala lappimaanrajan päälipuolela ja poronlaituntunturilla.

Koskeville saamekylile annettas silloin ohjeen mukhaan laissa hallinan pienriistajahin ja kalastuksen luovuttamisista, ilman likempää säätämistä kunka luovuttamisia pittää hantteerata.

Saatethaan toeta ette semmonen järjestys tulis vastaahmaan niitä tarpheita mitä saamekylät oon kuvahneet ette saattaa ohjata jahtia ja kalastusta semmosella laila joka tarkottaa vähenettyjä häiriöitä poronhoijole.

129

Yhtheenveto

SOU 2023:46

Tehtävästä seuraa ette huomiotaki pittää ottaa muihiin jokka oon kauhean innostunheet jahista ja kalastuksesta, esimerkiksi saamelaishiin ilman jäsenyyttä saamekylässä, kansalisheen minuriteethiin tornionlaaksolaishiin, muuhuun paikalisväesthöön ja paikalisheen tyristielinkeihnoon. Vaikka oon olemassa ekonoomisia ja sosiaalia insitamenttiä saamekylile ette ottaa semmosta huomiota, komitea pittää sen hankalanna ette raamin sisälä luovuttamishantteeramisen ehottomalle ylimenole varmistaa niitä intressiä joitako komitea pittää ottaa huomihoon tirektiivitten mukhaan.

Luovuttamisia valtiolisessa johossa

Komitea oon lisäksi puntaroinu vaihtoehtoa ette valtio jatkossa luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta valtion maala. Semmonen järjestys etelyttää kuitenki erityisiä puntaroittemisia suhtheessa Girjas saamekylhään ja muihiin saamekylhiin joilako saattavat olla vastaavat oikeuet.

Oikeus Girjas saamekylälä ette luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta oon sivilioikeuelisesti perustettu. Se ei ole siis kyse valtiolisesta etuoikeuesta jotako mennee ottaa takashiin. Ennen ko valtio saattaa vaatia sitä oikeutta vaaithaan eksproprieeraavan sorttista toimenpitoa. Semmosta toimenpitoa mennee tehhä vain vississä erityisesti sääneltyissä olosuhtheissa. Toimenpito häätyy muun muassa pyrkiä ette tyytyttää huolelisia ylheisiä intressiä. Se häätyy kansa olla suhtheelista.

Komitea tutkii ette se tietenki saattaa olla tärkeä ylheinen intressi ette muilekki ko saamekylitten jäsenille annethaan saatavuus pienriistajahthiin ja kalastuksheen maila. Se oon kuitenki kysheenalaista jos tämmönen eksproprieeraava toimenpito oon tarpheelista ette saavuttaa tarkotusta, joka oon vaatimus suhtheelisuuen kannalta. Ette toimenpito olis välttämätön sitä ei tartte tyytyttää vähemillä toimenpioila. Hallintarajotus, joka tarkottaa huomihoonottavia vaatimuksia, oon semmonen pienemän puuttumisen vaihtoehto.

Vielä yks etelytys eksproprieeravalle toimenpiole oon ette maholinen ekonoominen vahinko rajotuksesta korvathaan täyelisesti. Se tarkottaa joko ette tarttethaan päättää markkina-

130

SOU 2023:46

Yhtheenveto

arvon luovuttamisoikeuelle, ja ette sen vahingon jonka toimenpito aiheuttas poronhoijole häätyy räknätä ulos. Korvauksesta pitäs päättää joka yksityisessä taphauksessa, niin sanottu suhtheessa joka yksityisheen saamekylhään joka tulis kuulumhaan käythöönott- amisheen. Komitea ennustaa ette korvauskysymykset tulisit kiistanalaiseksi ja ette kostanukset valtiolle käythöönottamisessa tulisit merkittäväksi – niin mitä koskee korvauksia ko riioitten kostanuksia.

Ruottin kansanvälisiä velvolisuuksiaki tarttis ottaa huomihoon jos valtio ottas yli yhen saamekylän toetun luovutusoikeuen. Kansanoikeus pannee erittäin laajia vaatimuksia konsyltasuuhniin niitten saamekylitten kansa joitako käythöönottaminen koskis, jossako saamekylitten hyväksyminen käythöönottamisesta pittää pyrkiä ja saamekylilä pittää olla reelli maholisuus vaikuttaa tulosta joka yksityisessä taphauksessa; niin sanottu joka asihaankoskevalle saamekyläle. Kansanoikeueliselta kannalta vaaithaan kansa ette toimenpitoa mennee pittää suhtheelisenna, mikä erityisesti koskee suojaa peruskansanoikeuksista, mikä saattaa vaikuttaa suhtheelisuuen tutkimusta jotako pittää tehhä hallitusmuoto lähtökohtana.

Komitea tutkii kokohnaisuuessa ette tämän sorttiset eksproprieeratut valtioliset toimenpiot – praktisitten ongelmitten ja korkeitten kostanuksitten kansa joitako tullee – tulisit kohtaahmaan semmosia peruslailisia ja kansanoikeuelisia estheitä ette semmosia toimenpitoja ei ennää piä harkita jatkossa.

Hallinta saamekylilä huolelisen harjottelun vaatimuksella

Saamekyliltä oon useasti, komitean työn aikana, sanottu ette saamekylilä ei ole mithään innostusta sulkea ihmisiä jahista elikkä kalastuksesta niin kauon ko net ei vaikuta poronhoithoon nekatiivisti. Jääkari- ja kalastajakantilta oon sanottu ette net ei halvaa häiritä poronhoitoa. Se tuntuu siis siltä ette oon olemassa ymmärys keskenhäisen huomihoonottamisen tarpheesta. Yks keino ette saavuttaa semmosen tasapainon saattaa olla ette lähtökohtana tästä muotostaa suuntaviivoja kunka saamekylät saavat harrastaa heän hallintaa.

131

Yhtheenveto

SOU 2023:46

Semmonen järjestys tulis merkittemhään ette laissa seisoo ette saamekylät valtion maala heän aluheila lappimaanrajan päälipuolela ja poronlaituntunturilla saavat luovuttaa pienriistajahtia ja kalastusta, ja ette valtio ei saa tehhä vastaavia luovutuksia. Samala ylheisölle annethaan saatavuus pienriistajahthiin ja kalastuksheen huomihoonottamisen raamin sisälä. Semmosen säänön merkitys saattas olla ette koskevat saamekylät ei ilman asialisia syitä saa sulkea ylheisöä jahista ja kalastamisesta kieltämällä luovuttamisia.

Järjestys pittää, niinku oon sanottu, jällata samhaan laihiin kaikile saamekylile joilako oon aluheita asihaankuuluvalla valtiolisella maala. Sen mukhaan sillä ei pitäs olla merkitystä säätänön nouvattamiselle jos yhelä saamekylälä oon tutkittu olevan ikivanhaasheen perintheesheen perustuva luovuttamisoikeus elikkä ei.

Komitean mukhaan selostettu muoto saattaa tyytyttää lekitiimiä intressiä joitako oon niin saamekylissä ko muissa ryhmissä, samala ko sääntely oon yhtheensopiva sen oikeustilantheen kansa joka seuraa Girjastuomiosta.

Komitea tutkii kansa ette suunta oon yhtheensopiva niin peruslakivaatimuksitten ko Ruottin kansanvälisitten velvolisuuksitten kansa. Rajotusta saamekylitten oikeuessa ette luovuttaa huomihoonottamisen vaatimuksitten kautta pittää saattaa vaatia omasuussuojan raamin sisälä ilman ette sitä piethään suhtheettomanna. Siinä tutkimuksessa oon etelytetty ette saamekyläle annettas tillaa ette kieltää luovuttamisia elikkä ette sovittaa luovuttamisia poronhoijon tarpheitten mukhaan, siiheen sisäletty saamekyläjäsenitten oma jahti ja oma kalastus. Tutkinto perustuu kansa siiheen ette saamekylä saapii sisäletulot luovuttamisista, ja se antaa ekonoomisen voiton riistasta ja kalasta luontoresyrsinä samhaan laihiin ko mitä muut yksityiset jahti- ja kalastusoikeutetut saattavat saaja.

Lopulisesti komitea tutkii ette sitä ei saata pittää syrjintävännä ette panna semmosia huomihoonottamisvaatimuksia saamekylile, koska net johtuvat kysheissäolevasta maasta. Se oon kyse kauhean suurista areaalista yhtenhäisestä valtiolisesta tunturimaisemasta.

Ilman mithään huomihoonottamisvaatimuksia jokku harvat privatit oikeussypjektit praktiikassa saisit monopoolisorttisen asenon suhtheessa siiheen joka halvaa jahata elikkä kalastaa hänen likialuheela. Siinä taphauksessa puuttuu vertaavia privattia

132

SOU 2023:46

Yhtheenveto

maanomistajia jokka hallittevat samansorttisia tunturimaa-areaalia. Saamekylitten hallinan rajotuksella huomihoonottamisvaatimuksen kautta olis perustansa maassa, nähty niin omistamisheen ko areaahliin, ja ylheisön maaintreshiin.

Enämpi skissatusta määräyksestä

Mitä jällaa suuniteltun määräyksen yksityskohtasen muotostamista skissi tarkottaa päänänsä seuraavaa.

Huomihoonottamisvaatimus tarkottaa ette yks saamekylä saapii sulkea jonku pienriistajahista elikkä käsineuvokalastuksesta jotako ei harrasteta ammattimaisesti kieltämällä luovuttamista vain jos oon asialisia syitä siiheen.

Asialiset syyt saattavat päänänsä kuulua porhoon (ekosysteemissä) ja poronhoito-oikeutheen. Asialiset syyt pitävät niissä taphauksissa ennen kaikkia suojata poroa ja poronhoito- oikeutta häirittemisiä ja epätoivottua tunkeutumista vasten. Saamekyllää ei saata pittää velvolisenna kestämhään häirittemisiä muuta ko jos net oon vähäsiä. Saamekyläjäsenitten oma jahti ja kalastuski, matkhaan räknätty hirvenjahti, pitävät vississä taphauksissa olla asialisia syitä luovuttamista vasten, olletikki jos turvasyyt näyttävät siltä. Lisäksi pittää riistahoito- ja kalastushoitosyyt räknätä matkhaan.

Asialisitten syitten vaatimuksessa oon vastuu ette vähentää rajottamisia pienriistajahissa ja kalastuksessa niin pitkäle ko maholista, niin aijassa ko oon kyse jahti- ja kalastusaluheista. Lykättyä jahtialkua saamekylän koko aluheele ei lähtökohtana mene pittää asialisenna perustanna.

Vissile erikoisile ryhmile vaaithaan erityisiä syitä ette kieltää luovuttamista. Siinä oon kyse tilantheista joissako jääkari elikkä kalastaja joko tekkee riekkoinventeerinkiä lääninhallituksen tehtävännä elikkä oon jahanu ja kalastannu vähhiinthääns viien vuen aikana virkakalastajanna, tunturilääkenheettiomistajanna, kalastajasaamelaisena elikkä Luononsuojelulaitoksen luovuttamisen tuen kautta.

Saamekylä päättää ehot luovuttamiselle jos laki ei sano muuta. Termissä asialisuus oon ette samat ehot pittää vaatia riippumatta kuka se jahtaa elikkä kalastaa. Jos oon syitä jokka mutiveeraavat

133

Yhtheenveto

SOU 2023:46

sitä, niin poikkeuksia pittää saattaa tehhä. Se saattaa esimerkiksi olla erikoisista ehoista joitten tarkotus oon ette perintheelisiä jahtimetutia, niinku riekon ansanpyyntiä, rajotethaan paikalisasukhaile joilako oon erityinen koulutus jahtimuotossa. Se saattaa kansa olla kyse vissin määrän tifferensieeratusta hinnanpanosta. Yks saamekylä pittää esimerkiksi saattaa, ette hyöyttää paikalista rekreasuunia ja paikalista yhessäelämistä, päättää mataliimpis hintoja paikkakunnan henkilöile. Lääninhallitukset käyttävät semmosta tifferensieerattua hinnanpanoa tänäpäivänä.

Ehotukset tarkottavat ette saamekylä, vissile aluheele missä jahtia ja kalastusta oon jo luovutettu, saattaa päättää tiukemista ehoista jos tarve vaatii, esimerkiksi jos osat porolaumasta suunittelemattomasti oon siirtynheet semmosella laila joka vaikuttaa pienriistajahtia elikkä kalastusta. Jos semmoset tiukemat ehot ei ole kylliksi niin luovuttamisen laajuutta rajotethaan perruuttamisella.

Jos toisin ei ole sovittu niin saamekylä pittää, pienriistajahin elikkä kalastuksen luovuttamisen rajotuksella perruuttamisen kautta, elikkä tiukemilla ehoila jokka huomattavasti vaikuttavat etelytyksiä jahile elikkä kalastukselle, tarjota muun aluheen jotako kohtuulisesti saatethaan hyväksyä elikkä korvata niitä ulosmenoja joitako vastapuolela oon luovuttamisen johosta.

Lakisäätänössä pittää kansa tietottaa ette luovuttamiset pitävät sopia yhtheen hyvän riista- ja kalastushoijon kansa. Semmonen vastuu seuraa jahtilain ja epäsuohraan kalastuslain mukhaan. Mitä koskee jaettua riista- ja kalastushoitovastuutta ylheensä ehotethaan ette net peruslakimuutokset joitako oon kuvattu tilapäisessä säätänössä sisälytethään uuessa säätänössä.

Skississä ehotethaan lopulisesti ette erityinen lautakunta – Poronmaalautakunta jahile ja kalastukselle – perustethaan Valtion maapruukihallinon alla ette pittää valvontaa ette pienriistajahin ja kalastusksen luovuttamista tehhään uuen säätänön mukhaan. Lautakunnassa oon puhheenjohtaja joka pittää olla elikkä oon ollu vakituinen tuomari ja viis muuta jäsentä jokka eri koskevat intressit valikoittevat. Lautakunnale annethaan valtuus päättää niistä määräämisistä mitä tarttee saamekylitten luovuttamisen valvonan raamin sisälä ja se saapii yhistää päätöksiä sakkomääräämisistä.

134

En sameby eller en medlem i en sameby får inte upplåta rättig- heter som ingår i renskötselrätten.

Förbudet i första stycket gäller inte i förhållande till en sameby som enligt en dom som fått laga kraft har bättre rätt än staten till upplåtelse på byns mark.

En sameby får till den som har varit medlem i byn upplåta rätt att utan avgift till sitt husbehov jaga eller fiska på byns område enligt 25 §.

32 a §

På mark under statens omedel- bara disposition ovanför odlings- gränsen och på renbetesfjällen ska

135

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

Härigenom föreskrivs i fråga om rennäringslagen (1971:437)1 dels att 31, 33, 34 och 99 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 32 a–c §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

31 §

Sameby eller medlem i sameby får ej upplåta rättighet som ingår i renskötselrätten.

Sameby får dock åt den som har varit medlem i byn upplåta rätt att utan avgift till sitt husbe- hov jaga eller fiska på byns om- råde enligt 25 §.

1Lagen omtryckt 1993:36.

Författningsförslag

SOU 2023:46

staten, om det inte finns något hin- der enligt 31 § andra stycket eller 32 § andra stycket, upplåta rätt till sådan småviltsjakt och sådant hand- redskapsfiske som inte bedrivs yrkesmässigt när det kan ske

1.med endast ringa olägenhet för renskötseln, och

2.utan menlig inverkan på mil- jön, turismen eller annat intresse av vikt.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer, får meddela närmare föreskrifter om upplåtelser av sådan småviltsjakt och sådant handredskapsfiske som avses i första stycket.

32 b §

På mark under statens omedel- bara disposition där en sameby en- ligt en dom som fått laga kraft har bättre rätt än staten till upplåtelse av rätt till jakt eller fiske får den myndighet som regeringen bestäm- mer besluta om inskränkningar i jakten eller fisket om det är moti- verat av vilt- eller fiskevårdsskäl.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om åtgärder som i övrigt syftar till att tillgodose vilt- eller fiskevård på mark under statens omedelbara disposition ovanför lappmarksgränsen och på renbetesfjällen.

136

Fråga om upplåtelse enligt 32 § prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer.

På mark under statens omedel- bara disposition ovanför odlings- gränsen och på renbetesfjällen där staten upplåter jakt och fiske får den myndighet som avses i första stycket efter ansökan uppdra åt en lokal förening att upplåta rätt till småviltsjakt eller fiske, om myn- digheten bedömer det som lämp- ligt.

Regeringen får meddela när- mare föreskrifter om sådana lokala föreningar som avses i andra stycket.

SOU 2023:46

Författningsförslag

32 c §

Samråd om vilt- eller fiskevår- den på mark under statens omedel- bara disposition där en sameby enligt en dom som fått laga kraft har bättre rätt än staten till upp- låtelse av rätt till jakt eller fiske ska hållas mellan samebyn och den myndighet som disponerar mar- ken, om någon av dem begär det.

33 §

Fråga om upplåtelse enligt 32 § prövas av regeringen eller myn- dighet som regeringen bestäm- mer.

34 §

Upplåtelse enligt 32 §, som ej	Statens upplåtelse enligt 32 §,
avser tillgodogörande av natur-	som inte avser tillgodogörande
tillgångar eller skogsavverkning,	av naturtillgångar eller skogsav-
skall ske mot avgift, om ej sär-	verkning, ska ske mot avgift, om
skilda skäl föreligger för avgifts-	inte särskilda skäl föreligger för
frihet. Avgiften fördelas mellan	avgiftsfrihet. Avgiften fördelas
Samefonden och sameby som	mellan Samefonden och den same-

137

Författningsförslag

SOU 2023:46

beröres av upplåtelsen enligt be- stämmelser som meddelas av re- geringen.

Avser upplåtelsen tillgodo- görande av naturtillgångar, skall staten utge ersättning för den skada eller olägenhet för ren- skötseln som upplåtelsen medför.

Ifråga om fördelning av ersätt- ning som ej utgår till bestämd person äger 28 § andra stycket motsvarande tillämpning.

by som berörs av upplåtelsen en- ligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

Avser upplåtelsen tillgodo- görande av naturtillgångar, ska staten utge ersättning för den skada eller olägenhet för ren- skötseln som upplåtelsen medför. I fråga om fördelning av ersätt- ning som inte utgår till bestämd person äger 28 § andra stycket motsvarande tillämpning.

Också när en lokal förening upplåter småviltsjakt eller fiske enligt 32 § ska upplåtelsen ske mot avgift, om inte särskilda skäl före- ligger för avgiftsfrihet. Avgiften för- delas mellan föreningen och den sameby som berörs av upplåtelsen enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

99 §2

Länsstyrelsens beslut enligt	Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag eller enligt föreskrifter	denna lag eller enligt föreskrifter
meddelade med stöd av lagen får,	meddelade med stöd av lagen får,
om beslutet rör annat än sådan	om inte annat följer av tredje eller
upplåtelse som avses i 32 §, över-	fjärde stycket, överklagas hos all-
klagas hos allmän förvaltnings-	män förvaltningsdomstol. Beslut
domstol.	som avser upplåtelse av rätt till
	jakt eller fiske får dock överklagas
	endast av en sameby.

2Senast ändrad genom SFS 2006:802.

138

SOU 2023:46Författningsförslag

Sametingets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter med- delade med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltnings- domstol. Beslut att bevilja registrering av renmärken får dock inte

överklagas.
Beslut om upplåtelse som av-	Beslut om upplåtelse som av-
ses i 32 § får överklagas hos re-	ses i 32 § och som inte rör jakt
geringen. Beslut som avser upp-	eller fiske får överklagas hos re-
låtelse av rätt till jakt eller fiske får	geringen.
dock överklagas endast av sameby.

Beslut enligt 33 § andra stycket får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

139

Författningsförslag

SOU 2023:46

1.2Förslag till förordning om ändring i jaktförordningen (1987:905)

Härigenom föreskrivs i fråga om jaktförordningen (1987:905) att 26 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
26 §1
För att förebygga skador av	För att förebygga skador av
vilt får jakträttshavare bedriva jakt	vilt får jakträttshavare bedriva jakt
under de tider och övriga villkor	under de tider och övriga villkor
som anges i bilaga 4 till denna	som anges i bilaga 4 till denna
förordning. Vidare får sådan jakt	förordning. Detsamma gäller för
bedrivas av personer som avses i	länsstyrelsen på mark som står
23 § första stycket jaktlagen	under statens omedelbara disposi-
(1987:259) under de tider som	tion och där en sameby enligt en
anges i punkterna 2 och 3 samt,	dom som fått laga kraft har bättre
när det gäller vildkanin, punkten	rätt till upplåtelse av rätt till jakt.
1 i bilaga 4.	Vidare får jakt för att förebygga
	skador av vilt bedrivas av per-

soner som avses i 23 § första stycket jaktlagen (1987:259) un- der de tider som anges i punkt- erna 2 och 3 samt, när det gäller vildkanin, punkten 1 i bilaga 4.

Vid jakt som avses i första stycket får ingrepp även göras i fåglars bon och fåglars ägg förstöras.

Den som jagar med stöd av första eller andra stycket är skyldig att till länsstyrelsen lämna de uppgifter om jakten som Naturvårds- verket föreskriver. Länsstyrelsen är skyldig att årligen lämna dessa uppgifter till Naturvårdsverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2024.

1Senaste lydelse 2021:334.

140

SOU 2023:46

Författningsförslag

1.3Förslag till förordning om ändring i rennäringsförordningen (1993:384)

Härigenom föreskrivs i fråga om rennäringsförordningen (1993:284)2 dels att 3, 6 och 8 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 3 a–c §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3§3

Rätt till sådan småviltsjakt och

sådant handredskapsfiske som inte bedrivs yrkesmässigt på statens mark ovanför odlingsgränsen och på ren- betesfjällen ska upplåtas om

1.någon olägenhet av betydelse inte uppkommer för rennäringen,

2.det inte finns något hinder enligt bestämmelserna i 32 § andra stycket rennäringslagen (1971:437), och

3.jakten eller fisket inte inver- kar menligt på miljön, turismen eller andra intressen.

Rätt till småviltsjakt enligt	Rätt till småviltsjakt enligt
första stycket ska upplåtas till den	32 a § rennäringslagen (1971:437)
som är fast bosatt i Sverige. Rätten	ska upplåtas till den som är fast
ska även upplåtas till den som	bosatt i Sverige. Rätten ska även
inte är fast bosatt i Sverige, men	upplåtas till den som inte är fast
som omfattas av Sveriges inter-	bosatt i Sverige, men som om-
nationella åtaganden om etabler-	fattas av Sveriges internationella
ingsfrihet, den fria rörligheten	åtaganden om etableringsfrihet,
för kapital, arbetskraftens fria	den fria rörligheten för kapital,
rörlighet och utbyte av tjänster,	arbetskraftens fria rörlighet och
och som har uppnått en närmare	utbyte av tjänster, och som har
anknytning till Sverige. Med när-	uppnått en närmare anknytning

2Senast ändrad genom SFS 2016:972.

3Senast ändras genom SFS 2016:901.

141

142

Författningsförslag

SOU 2023:46

mare anknytning till Sverige av-	till Sverige. Med närmare an-
ses att personen i fråga äger en	knytning till Sverige avses att
fastighet i Sverige, driver närings-	personen i fråga äger en fastighet
verksamhet i Sverige, har anställ-	i Sverige, driver näringsverksam-
ning i Sverige eller liknande.	het i Sverige, har anställning i
	Sverige eller liknande.
Rätt till småviltsjakt enligt	Rätt till småviltsjakt enligt
första stycket får även upplåtas till	32 a §	rennäringslagen får även
någon annan än den som avses i	upplåtas till någon annan än den
andra stycket.	som avses i andra stycket.
När rätt till annan jakt eller
annat fiske upplåts ska personer
för vilka jakten eller fisket är av
väsentlig betydelse för den egna
försörjningen ges företräde.
	3 a §
	En lokal förening enligt 33 §
	andra	stycket rennäringslagen

(1971:437) ska vara en ideell för- ening. I föreningens styrelse ska ingå minst

1. en ledamot för var och en av de samebyar vilkas områden be- rörs,

2. en ledamot som representerar det lokala fiske- och fiskevårds- intresset,

3. en ledamot som representerar det lokala jakt- och viltvårds- intresset, och

4. en ledamot som represente- rar lokalt näringsliv och turism.

Ledamöterna i första stycket 2 och 3 ska utses efter förslag av den eller de berörda intresseorganisa- tionerna i området. Ledamoten i 4 ska utses efter förslag av den kom- mun som berörs.

SOU 2023:46

Författningsförslag

Om ett uppdrag enligt 33 § andra stycket rennäringslagen (1971:437) endast omfattar små- viltsjakt gäller inte första stycket 2 i denna paragraf. På motsvarande sätt gäller inte första stycket 3 om ett sådant uppdrag är begränsat till fiske.

3 b §

När rätt till annan jakt än småviltsjakt eller annat fiske än handredskapsfiske upplåts av staten ska personer för vilka jakten eller fisket är av väsentlig betydelse för den egna försörjningen ges före- träde.

3 c §

Frågor om inskränkningar i jakten eller fisket enligt 32 b § första stycket rennäringslagen (1971:437) prövas av länsstyrelsen.

6 §

Avgift enligt 34 § första stycket rennäringslagen (1971:437) till- faller till hälften Samefonden och till hälften samebyn.

Om en upplåtelse berör flera samebyar beslutar länsstyrelsen hur stor del av avgiften som skall tillfalla varje sameby.

Avgift enligt 34 § tredje stycket rennäringslagen (1971:437) till- faller den lokala förening som upplåter till den del som behövs för att föreningen ska få ersättning för kostnader för viltvård, fiske- vård, jaktbevakning, fiskebevak- ning, styrelse- och mötesarvoden och administration. Resterande del av avgifterna tillfaller den eller de

143

2 Kommitténs uppdrag och arbete

2.1Kommitténs uppdrag

Kommitténs direktiv återges i sin helhet i bilaga 1 och 2. Såvitt gäller delbetänkandet kan kommitténs uppdrag och bakgrunden till upp- draget enligt direktiven beskrivas enligt följande.

I rennäringslagen (1971:437) finns bestämmelser som reglerar upplåtelser av nyttjanderätter i delar av renskötselområdet, bland annat en bestämmelse i 31 § om att samebyar eller deras medlemmar med visst undantag inte får upplåta de rättigheter som följer med renskötselrätten. Enligt rennäringslagen får alltså en sameby eller dess medlemmar som huvudregel inte upplåta jakt och fiske inom ren- skötselområdet.

Denna bestämmelse kan inte längre tillämpas för rätten att upp- låta småviltsjakt och fiske på den statliga mark som ingår i Girjas samebys byområde. I ett avgörande från Högsta domstolen år 2020, Girjasdomen, har domstolen nämligen kommit fram till att Girjas sameby i sitt byområde på statens mark ovanför odlingsgränsen har en ensamrätt i förhållande till staten att upplåta småviltsjakt och fiske. Denna ensamrätt grundas enligt domen på urminnes hävd och gäller trots att rennäringslagen inte ger samebyn någon sådan rätt.

Girjasdomen innehåller uttalanden av betydelse även för andra geografiska områden. Det har därför bedömts finnas ett behov av att utreda inom vilka delar av statligt ägd mark dels inom åretrunt- markerna, dels ovanför lappmarksgränsen när renskötsel är tillåten där, som samebyar på motsvarande sätt i förhållande till staten har ensamrätt att upplåta jakt och fiske på grund av att samer genom urminnes hävd har förvärvat jakträtt och fiskerätt där. Med statligt ägd mark avses enligt direktiven sådan mark som står under statens omedelbara disposition.

145

Kommitténs uppdrag och arbete

SOU 2023:46

Avgifter som tas ut för upplåtelser av nyttjanderätter på vissa delar av statens mark inom renskötselområdet tillfaller Samefonden och den sameby som berörs av upplåtelsen (34 § rennäringslagen). Samefonden är en fond vars ändamål är att främja och stödja ren- näringen, samisk kultur och samiska organisationer. För upplåtelser på de delar av statens mark där samebyar har ensamrätt att göra upp- låtelser bör bestämmelsen om fördelning av avgifter till Samefonden ändras. Det behövs också en analys av hur Samefondens minskade intäkter påverkar fondens roll och förutsättningarna för dess arbete.

Kommittén ska därför i ett delbetänkande

•ta ställning till om ensamrätten till upplåtelser av jakt enbart gäller småviltsjakt eller om den gäller allt vilt,

•analysera vad ensamrätten till upplåtelser av jakt och fiske får för konsekvenser för statens avtal om nyttjanderättsupplåtelser inom områdena,

•bedöma vad samebyarnas ensamrätt till upplåtelser av jakt och fiske får för betydelse för Samefondens intäkter och arbete, och

•lämna förslag till en reglering av upplåtelsebestämmelserna i rennäringslagen som ska kunna gälla tillfälligt till dess att en ny permanent reglering finns på plats.

2.2Mark som omfattas av uppdraget

Kommitténs uppdrag avser mark under statens omedelbara disposi- tion dels inom åretruntmarkerna, dels ovanför lappmarksgränsen när renskötsel är tillåten där. Med mark under statens omedelbara dispo-

146

SOU 2023:46

Kommitténs uppdrag och arbete

sition förstås mark som staten äger direkt och inte genom bolag, det vill säga mark som förvaltas av Statens Fastighetsverk, Naturvårds- verket och Fortifikationsverket. De arealer som omfattas av uppdra- get beskrivs i avsnitt 4.2. Begreppet omedelbar disposition behandlas i avsnitt 8.1.2.

I betänkandet används ibland termerna statlig mark eller statens mark som synonym till mark under statens omedelbara disposition. Detta görs endast i syfte att med hjälp av ett kortare begrepp göra texten mer lättläst. Någon skillnad är alltså inte åsyftad när det ena eller andra begreppet används.

Kommittén är medveten om att frågan om äganderätten till den mark som benämns som statlig är ifrågasatt. Det ingår dock inte i kommitténs uppdrag att bedöma frågan om äganderätt. Eftersom det är statens uppfattning att den är ägare till den mark som avses, bildar det utgångspunkt för delbetänkandet.

2.3Kommitténs arbete

Kommitténs arbete har bedrivits på sedvanligt sätt genom regel- bundna sammanträden med kommitténs ledamöter och sakkunniga. Det första kommittésammanträdet hölls i oktober 2021 och därefter har 14 sammanträden hållits. Två av sammanträdena har varit längre och i internatform.

Inför kommitténs sammanträden har möten hållits med den expert- grupp som varit knuten till kommittén. Inriktningen för dessa möten har varit dels att behandla de juridiska frågeställningar som uppdra- get har innefattat, dels att utifrån de partsintressen experterna har representerat inhämta experternas inställning i vissa frågor. Mötena har hållits i helgrupp eller med delar av gruppen. Vid dessa möten har, utöver experter och sekretariatet, även ordföranden deltagit.

Ett gemensamt sammanträde har hållits med ledamöter, sakkun- niga och experter.

Kommittén har gjort ett studiebesök i Kiruna, vid vilket kom- mittén träffade representanter för samebyar, samer utan medlemskap i en sameby och andra lokala jägare utan medlemskap i en sameby. Vid studiebesöket träffade kommittén även representanter för LKAB.

Kommitténs arbete med deluppdraget avseende jakt och fiske har i huvudsak bedrivits i tre faser.

147

Kommitténs uppdrag och arbete

SOU 2023:46

I den första fasen har inriktningen varit att inhämta kunskap om respektive frågeställning. Detta har skett genom att sekretariatet har skrivit promemorior som har föredragits och diskuterats vid kom- mittésammanträdena.

I den andra fasen har arbetet varit inriktat på att, efter diskussion i kommittén, kartlägga vilka närmare ståndpunkter som funnits i respektive delfråga. Inför kommitténs diskussioner i denna del har sekretariatets uppgift varit att redogöra för de huvudsakliga hand- lingsalternativ som identifierats och att kommentera dessa närmare.

Under den tredje fasen har arbetet inriktats på att finna en kon- kret lösning på berörda frågeställningar. Förslag på författningstext och motivtext har tagits fram av sekretariatet och fortlöpande be- handlats vid kommittésammanträdena.

Kommittén har lämnat ett externt uppdrag till historikern Gudrun Norstedt. Det har avsett särskild sakkompetens inom historisk forskning, för bistånd vid framtagande av historiskt källmaterial och genom textgranskning.

Kommitténs ordförande och sekretariat har haft möten och sam- rått med flera offentliga och privata aktörer inom ramen för delupp- draget. Det gäller bland andra Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Same- tinget, länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län, Samefonden, Sanningskommissionen för det samiska folket (Ku 2021:02), Sanningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset (Ku 2020:01), Sámiid Riikkasearvi (Svenska Samernas Riksförbund), Koncessionssamebyarnas intresseförening, Boazoe- aiggádiid oktavuohta (Renägarförbundet), samebyarnas ordförande, Same Ätnam, Sáminuorra, Sametingets partier, Svenska Tornedal- ingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset, Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, Föreningen Sveriges Jägare, Sportfiskarna, Skogsindustrierna, Lantbrukarnas Riksförbund, Sveaskog, Sveriges Allmänningsskogars Förbund, Centrala samverkansgruppen skogs- bruk-renskötsel, Svenska Turistföreningen, Argentis AB med med- lemsföretag och projektgruppen för Silvermuseets Rádestitprojekt.

Sammanfattningen av delbetänkandet har översatts till engelska, nordsamiska, lulesamiska och meänkieli. Kommitténs önskemål har varit att sammanfattningen skulle översättas även till sydsamiska, men trots ansträngningar har sekretariatet inte lyckats få tag i en över- sättare som kunnat åta sig uppdraget under den period som det be- hövde göras.

148

3Renskötseln i svensk rätt

– en historisk tillbakablick

Förhållandet mellan människor och renen har på de marker där renen vistas gett upphov till en bruksrätt till mark och vatten som kallas renskötselrätt. Renskötselrätten är naturgeografiskt, kulturgeografiskt och rättshistoriskt betingad. I detta kapitel ges en kortfattad bak- grundsskiss till renskötselrätten.

Evolutionen har anpassat renen till en karg miljö där den ingår i ett skört ekosystem i växelverkan med människan.

De som har utvecklat denna växelverkan längst framträder i histo- rieskrivningen som en folkgrupp, med språk, kultur och näringsfång som utifrån har uppfattats som annorlunda. Av källor från tidigt 1600-tal framgår att dessa människor kallade sig samer. Andra kal- lade dem ofta för lappar. De har funnits vid sidan om och i samver- kan med andra som bodde i norra Skandinavien och Finland och som utvecklat sitt språk, sin kultur och sina näringsfång. Samverkan tycks ha varit ömsesidig och huvudsakligen fredlig trots att betingelserna måste ha varit hårda kring djurhållning, jakt och fiske, som de allra flesta i norr varit hänvisade till för att klara livhanken.

När den svenska nationalstaten började växa fram blev det av vikt för kronan att kunna upprätthålla överhöghet i norr gentemot andra stater. Ett medel för detta var att etablera beskattningsmakt över de människor som fanns på territoriet; över samerna liksom över andra som fanns där. Renskötsel, jakt, fiske och slöjd – lappmannanär- ingarna – var en viktig livsbetingelse för samerna och blev för kronan ett nav för handel med och beskattning av dem.

Samerna kom så att inlemmas i det svenska riksbygget och under- ställdes svensk lag, som dock länge fylldes ut med regional sedvane- rätt såsom den uttolkades på tingen med samiska nämndemän från trakten.

149

Renskötseln i svensk rätt – en historisk tillbakablick

SOU 2023:46

Men samerna förefaller inte ha varit en helt sluten grupp. Man kunde gifta in sig i eller gifta sig ut ur gruppen. Samer kunde också lämna sin traditionella näring och övergå till en annan näring med antagande av det levnadssätt som passade för det.

Andra människor fanns också i området. I älvmynningarna mot havet och en bit västerut bedrevs jordbruk. Även jordbruket låg i kronans intresse. Samtidigt var det av intresse att skydda de så kal- lade lappmannanäringarna och de personer som besatt kunskaperna om hur man kunde finna en god utkomst i kargare skogs- och fjäll- marker. Det låg med andra ord i kronans intresse att inte låta jord- brukare och lappmän störa varandra och undergräva varandras när- ingsfång. Det krävdes någon form av rättsskydd för de olika slags näringar som de båda grupperna sedan gammalt bedrev.

Dagens rättsskydd har vuxit fram kring en samisk bruksrätt som uppvisar flera särdrag i förhållande till andra bruksrätter till mark och vatten. Renskötselrätten är inte ett offentligrättsligt grundat privile- gium. Rätten är av civilrättsligt slag och den gäller under obegränsad tid. Innehållet i bruksrätten har varierat beroende på sedvanor och över tid ändrade förhållanden, men är sedan år 1886 fastställt i lag. Dock ger varken den äldre lagen eller nuvarande rennäringslag hela bilden. Rätten att använda mark och vatten för renskötsel, jakt och fiske kan vara mer omfattande än vad som framgår av den skrivna lagen. Den markanvändning som har gällt av ålder – det vill säga hur markerna har brukats historiskt – kan innebära att rättigheterna är starkare på vissa marker än på andra. Detta framgår bland annat av Girjasdomen.

Rätten avser en extensiv markanvändning på mycket stora områ- den, men utesluter inte att någon annan kan ha en annan rätt till mark- användning på samma område. Renskötselrättens innehåll skyddas juridiskt sett som egendom, såväl enligt nuvarande grundlag som en- ligt tidigare gällande regler.

Samernas roll i och för uppkomsten av renskötselrätten får en särskild betydelse mot bakgrund av folkrätten, i synnerhet eftersom samerna är ett urfolk (vilket i rättsliga sammanhang betyder att samerna fanns i Sverige när landet fick sina nuvarande gränser och delvis har behållit sina sociala, ekonomiska och kulturella institu- tioner). Sverige som stat har gentemot andra stater åtagit sig att skydda den samiska kulturen, där renskötseln är en central kulturbärare.

150

SOU 2023:46

Renskötseln i svensk rätt – en historisk tillbakablick

I detta kapitel ska ytterligare något sägas om samernas historiska markanvändning. I kapitel 10 kommer den kartläggning som har gjorts av historiska förhållanden på lokal nivå att beskrivas. Det sker som en del i kommitténs uppdrag att bedöma var samebyar i förhållande till staten genom urminnes hävd kan ha en ensamrätt att upplåta jakt och fiske.

De historiska förhållandena kring samisk markanvändning gene- rellt har annars undersökts av forskare inom flera olika vetenskapliga områden – av historiker, geografer, jurister, arkeologer, etnografer med flera. De historiska förhållandena har också blivit belysta i två statliga utredningar från 2000-talet: i Jakt- och fiskerättsutredningens tre betänkanden samt i Gränsdragningskommissionens betänkande.1

3.1Tiden fram till den första renbeteslagen

Samerna har sedan urminnes tider befolkat de norra delarna av Norden, långt innan nationerna Sverige, Norge och Finland bildades. Renen har alltid varit ett viktigt inslag i samernas hushållning – först som ett bytesdjur som jagades, och så småningom som ett domesticerat tamdjur som mjölkades, bar packning, användes som dragdjur med mera. Successivt övergick samerna till att hantera renarna i renhjor- dar, vilket utvecklades till en mer omfattande rennomadism.2

För samerna är renen en kulturbärare; en bas för samiskt språk, kultur, traditioner och social samhörighet. Utöver renskötseln har jakt och fiske i alla tider varit en viktig del av samernas försörjning och kultur, även om de olika näringssätten har varit olika viktiga under olika tidsperioder och områden.

För att nyttja resurserna på bästa sätt förflyttade sig samerna familje- vis mellan varierande resursområden under olika delar av året. Mark- erna var indelade i olika familjers områden. Samerna hade ett eget sätt att organisera sig och sin markanvändning på – ett siidasamhälle, som byggde på en indelning av marken i familjegrupper. Begreppet siida kan syfta på en familj, ett flyttlag, eller hela byn, det vill säga de

1Jakt och fiske i samverkan, SOU 2005:116, Vem får jaga och fiska? Rätt till jakt och fiske i lapp- markerna och på renbetesfjällen, SOU 2005:17, Vem får jaga och fiska? Historia, folkrätt och miljö, SOU 2005:79, och Samernas sedvanemarker, SOU 2006:14.

2Se bl.a. SOU 2005:116 s. 63 och Brännström, Malin, 2017, Skogsbruk och renskötsel på samma mark, s. 88 f.

151

Renskötseln i svensk rätt – en historisk tillbakablick

SOU 2023:46

grupper av familjer som höll ihop. Den samiska byn styrdes ofta av en församling som kallades byarätt.

I det samiska siidasamhället fanns en utvecklad uppfattning om hur land och vatten skulle användas och fördelas.3 I de områden där det samiska siidasamhället hamnade under den svenska staten och svensk rätt kallades de samiska grupperingarna för lappbyar.4

I lappmarkerna5 var markerna dessutom indelade i mindre om- råden för enskilda samers och samiska familjers bruk. För bruket av dessa områden, vilka av kronan kom att benämnas lappskatteland, betalade familjerna skatt. Under mitten av 1500-talet började man från kronans sida att föra enkla förteckningar över de skattskyldiga.6 Från den tiden och framåt finns skattelängder över de manliga hus- bönderna i Lappland, genom vilka man kan få en uppfattning om landskapets invånare. Om skatten som lappskattelandsinnehavarna betalade var en personskatt eller jordskatt är omdiskuterat i den historiska forskningen.7

Från år 1695 infördes ett nytt system för beskattningen som inne- bar att skatten betalades av varje lappby, i stället för som tidigare av enskilda samer eller familjer. Lappbyn blev alltså skattesubjekt i stället för innehavaren av lappskattelandet. Det förekom fortfarande på vissa platser att enskilda familjer betalade skatt för sina lappskatte- land, medan byarnas invånare betalade skatt gemensamt för andra marker.8

I vissa områden, framför allt i de nordliga delarna av lappmarkerna, utvecklades också renskötseln till att bli mer extensiv, vilket innebar att lappskattelanden så småningom förlorade sin betydelse där.9 Med en mer storskalig renskötsel, där renarna rörde sig i större hjordar över större områden, blev det inte lika viktigt att ha kvar den starka kopplingen till det egna lappskattelandet.

3Se bl.a. SOU 2005:116 s. 63 och Brännström, 2017, s. 88 f.

4Se t.ex. Holmäck, Åke, Om lappskattelandsinstitutet och dess historiska utveckling, SOU 1922:10 s. 27 f. och Girjasdomen, NJA 2020 s. 3 p. 175.

5Begreppet lappmarkerna avsåg först områdena som delvis ligger i dagens landskap Lappland men som också sträckte sig ner till kusten och in i vad som i dag är Finland, fram tills lappmarks- gränsen fastställdes under mitten av 1700-talet. Efter att gränsen fastställts syftade begreppet lappmarkerna på områdena väster om gränsen, dvs. motsvarande dagens landskap Lappland.

6SOU 2005:116 s. 63 f. och Brännström, 2017, s. 89.

7Se t.ex. olika uppfattningar i Holmbäck, SOU 1922:10 s. 26 f. och 42 f., Korpijaakko-Labba, Kaisa, 1994, Om samernas rättsliga ställning i Sverige-Finland, s. 346 ff. och 354–359, Lundmark, Lennart, 2006, Samernas skatteland, s. 40–46 och Päiviö, Nils Johan, 2011, Från skattemanna- rätt till nyttjanderätt, s. 93–95.

8Högström, Pehr, 1746, Beskrifning öfwer de till Sweriges krona lydande Lapmarker, s. 242.

9Päiviö, 2011, s. 95 f., 103 och 253.

152

SOU 2023:46

Renskötseln i svensk rätt – en historisk tillbakablick

Lappskattelandsinnehavarna behandlades under 1600- och 1700- talen rättsligen på i stort sett samma sätt som skattebönder av dom- stolar och skattemyndigheter. I häradsrätterna i Lappland satt samer med i nämnden, ofta i majoritet. Den samiska sedvanan kom därför att införlivas i den nationella rätten i Lappland.10 Lappskattelandsinne- havarna hade ett starkt rättsskydd för sina områden. Deras marker kunde ärvas och säljas, och det förekom även lagfarter på om- rådena.11

Från andra hälften av 1600-talet började den svenska kronan be- driva en kolonisationspolitik i Lappland genom att uppmuntra ny- byggesverksamhet i lappmarkerna. Drivkrafterna bakom detta bestod bland annat i kronans önskemål om svensk kontroll över områdena, och att kronan såg att det där fanns möjlighet att få in skatteintäkter och andra resurser, till exempel från bergsnäring.12 Många nybyggare var själva samer.13

Kronans uppfattning var länge att eftersom jordbruk och ren- skötsel var skilda näringar kunde de utövas samtidigt på samma om- råde. Denna uppfattning kallas parallellteorin.14

Under mitten av 1700-talet ökade kronans intresse för lapp- markerna ytterligare, vilket visade sig bland annat genom det år 1749 meddelade lappmarksreglementet. Principerna i reglementet kom att påverka den fortsatta kolonisationen. Under mitten av 1700-talet drogs också lappmarksgränsen genom Västerbottens och Norrbottens län. Den hade till syfte att stimulera kolonisationen, skapa ordning i skatte- systemet och hindra att Lapplands resurser togs i anspråk av kust- landets befolkning. Kustbönderna öster om gränsen förbjöds att fiska i vattendragen väster om den och därmed konkurrera med nybyg- garna och samerna där.15

Lappmarksgränsen har fortfarande juridisk betydelse eftersom den utgör en del av regleringen kring var renskötsel får bedrivas under olika delar av året och hur de olika delarna i renskötselrätten får ut- övas (se kapitel 4 angående gränser för renskötseln).16

10Jfr NJA 2020 s. 3 p. 174.

11Se t.ex. Bengtsson, Bertil, 2004, Samerätt, s. 31 f. Korpijaakko-Labba, 1994, och Korpijaakko-

Labba, Naturen av samernas rättigheter och naturen av statens rätt, SOU 2005:17 s. 101 f., s. 120–124, 129 och s. 138 f. samt SOU 2005:116 s. 65.

12Arell, Nils, 1977, Rennomadismen i Torne lappmark, s. 71 och Brännström, 2017, s. 89.

13Se t.ex. Bylund, Erik, 1956, Koloniseringen av Pite lappmark, s. 49 figur 2, 1 nr 29.

14Se bl.a. NJA 1981 s. 1, s. 198 och SOU 2006:14 s. 127–130.

15SOU 2006:14 s. 72 och s. 125 ff. och SOU 2005:116 s. 66. Jfr även NJA 2020 s. 3 p. 47.

163, 17, 21 och 25 §§ rennäringslagen.

153

Renskötseln i svensk rätt – en historisk tillbakablick

SOU 2023:46

Resultatet av nybyggeskolonisationen blev så småningom kon- kurrens om markerna, både beträffande jakten och fisket och andra resurser. Tvister mellan samer och nybyggare hade knappt före- kommit före 1700-talets mitt, men ökade i omfattning därefter.17 Så småningom kom de renskötande samerna att trängas bort från mar- ker som de tidigare hade brukat ensamma. Jordbruket betraktades av myndigheterna som den viktigaste näringen.18 En väsentlig del i den utvecklingen bestod i att konungens befallningshavande som före- trädde statens intresse – den tidens motsvarighet till länsstyrelser – vid 1700-talets slut hade tagit över bestämmanderätten över markerna. Tidigare hanterade häradsrätterna markfrågorna på lappskattelan- den.19

I Jämtland och Härjedalen såg förhållandena annorlunda ut. Jämt- land och Härjedalen införlivades i Sverige efter freden vid Brömsebro år 1645. Där levde också samer i fjällområdena, men de var betydligt färre än samerna i lappmarkerna. Där synes inte ha förekommit någon indelning av markerna i byar, utan de marker som samerna betalade skatt för, som kallades skattefjäll, var indelade mellan olika familjer.20 I Jämtland och Härjedalen fanns inga samer i häradsrätternas nämn- der, och inget tyder på att samisk sedvana beaktades av domstolar och myndigheter i rättstillämpningen.21

Genom avvittringen, som i Norrland började på 1700-talet och med vissa uppehåll pågick till 1900-talets början, skildes statens mark från enskildas. Denna process är grunden till de markägarförhållan- den som i dag råder i Norrland.

Avvittringen gick i praktiken ut över de samer som inte var ny- byggare. Dessa kunde inte längre använda den mark som avvittrats för enskilda. I Jämtland och Härjedalen, där avvittringarna genom- fördes tidigare än i Lappland, kom dessa att drabba samerna särskilt hårt. Där genomfördes avvittringarna helt utan hänsyn till de samiska betesrättigheterna.22 Samerna protesterade till kungen mot att deras marker hade tagits ifrån dem. För att skydda samernas bruksrätt till marker för renskötsel utfärdades därför år 1841 det så kallade Skatte-

17Bylund, 1956, s. 228 f. och 268 f. och SOU 2005:79 s. 15, jfr även NJA 2020 s. 3 p. 45.

18Bylund, 1956, s. 261 f.

19SOU 2005:116 s. 65 och Bengtsson, 2004, s. 34.

20Holmbäck, 1922, s. 23 och Bengtsson, 2004, s. 31.

21Jfr Rumar, Lars, 2014, Historien och Härjedalsdomen, s. 94 f. och NJA 1981 s. 1, s. 191 och 196.

22Holmbäck, 1922, s. 58 f., NJA 1981 s. 1, s. 209, SOU 2005:116 s. 67. Jfr även NJA 2020 s. 3 p. 48.

154

SOU 2023:46

Renskötseln i svensk rätt – en historisk tillbakablick

fjällsbrevet. Detta medförde inte någon äganderätt, men förstärkte skyddet av bruksrätten på avgränsade områden i Jämtlands län.23

Redan i samtiden framfördes skarp kritik även från andra än samer mot det sätt som avvittringarna i Jämtland och Härjedalen hade genom- förts på.24 Kritiken kom att inverka på avvittringarna i Norrbotten och Västerbotten. I avvittringsplakaten för lappmarkerna fanns där- för bestämmelser som avsåg att skydda samernas bruksrätt. Där an- gavs till exempel att samerna även efter avvittringen skulle ha rätt att använda alla skogsmarker i Lappland för bete, men såvitt gäller en- skildas marker endast vintertid.25

Under 1800-talets mitt tillkom i Lappland också odlingsgränsen till skydd för samernas renbetesland. Den drog upp en gräns för ny- byggesverksamheten. Väster om gränsen skulle inga nybyggen få anläggas. Markerna där ansågs inte lämpliga för odling och skulle vara uteslutande samernas område. Gränsen beslutades slutligt år 1867. Nybyggesanläggningarna kom emellertid ändå att fortsätta ovanför gränsen.26

I Jämtland och Härjedalen drogs inte någon lappmarks- eller odlingsgräns. I stället kom skattefjällen under senare hälften av 1800- talet att utvidgas genom att staten köpte in enskilda hemman som skulle användas till renbete. Skattefjällen och utvidgningshemmanen kallas tillsammans för renbetesfjäll. Renbetesfjällen utgör åretrunt- marker för renskötsel i Jämtland och Härjedalen.

I Dalarna utgörs renskötselns åretruntmarker av statliga marker som upplåtits för renbete genom kungliga brev under slutet av 1800- talet.

3.2Utvecklingen efter renbeteslagarna

Under 1800-talets slut fanns ett flertal delvis kolliderande lagar, in- struktioner och kungliga brev som reglerade de renskötande samernas rättigheter. Ett exempel är 1883 års felleslag, som reglerade gränsöver- skridande renskötsel mellan Sverige och Norge. Felleslagen inne- höll en bestämmelse om samernas rätt att använda mark med stöd av urminnes hävd. Den innehöll också bestämmelser om en distrikts-

23Holmbäck, 1922, s. 61 och NJA 1981 s. 1, s. 210 ff. och 216.

24NJA 1981 s. 1, s. 229 och SOU 2005:116 s. 67. Jfr även NJA 2020 s. 3 p. 48.

258 § 1873 års avvittringsstadga för Västerbotten och Norrbotten. Jfr även NJA 2020 s. 3 p. 50.

26Bengtsson, 2004, s. 34 och NJA 2020 s. 3 p. 47.

155

Renskötseln i svensk rätt – en historisk tillbakablick

SOU 2023:46

indelad renskötsel, vilka syftade till att möjliggöra ett kollektivt an- svar för skador som orsakades av renar på fastboendes mark. Alla nomadiserande samer i ett distrikt var kollektivt skadeståndsansvariga enligt lagen.

Dessa principer om distrikt och kollektivt ansvar kom senare att överföras till den första svenska renbeteslagen – 1886 års renbetes- lag.27 Lagen syftade till att kodifiera vad som redan gällde i fråga om samiska markrättigheter. I lagen fastställdes vilka områden som samerna hade rätt att använda för sina behov, och vilka befogenheter de hade i områdena. Lagen, liksom dess efterträdare, byggde på upp- fattningen att samerna inte var ägare till markerna som de använde för renbete.28 Nomadiserande renskötsel ansågs inte kunna grunda någon sådan rätt till marken.29 Däremot framhöll man i lagens för- arbeten att samerna varit först på markerna och därför hade bättre rätt än nybyggarna när det gällde de befogenheter som ingick i ren- skötselrätten:

Ty lappen eger verkligen en rätt att åberopa för utöfningen enligt ur- gammal sed af det näringsfång, hvaraf han lefver. Lappen var den som först tog de nordliga trakterna af vårt land i besittning. Innan den förste nybyggaren fälde det första trädet i Norrlands skogar var lappen redan der. Under århundraden hade landet från Kölens fjellrygg till Botten- hafvet varit den obestridt nyttjade betesmarken för hans renar. Och den förste besittningstagarens rätt till jorden måste anses bättre än den, som senare tillkommit.30

Av 1886 års lag följde att samerna hade företräde till bruket av mark på de statsägda områden som betecknades som ”de för lapparne afsatta land”, vilket motsvarar renbetesfjällen och de statligt dispo- nerade markerna ovanför odlingsgränsen. Samtidigt innebar lagen en formell förändring i samernas rättsställning; enskilda samers rätt till vissa specifika områden ersattes av en kollektiv rätt för lappbyar (senare samebyar). Lappskattelanden försvann, och det blev en ny byindelning.31

De rättigheter som enligt lagen ingick i renskötselrätten var, för- utom renbete, bland annat rätten till skogsfång, jakt och fiske. I lagen föreskrevs dock att samerna inte fick upplåta de rättigheter som in-

27Päiviö, 2011, s. 209–211.

28NJA 1981 s. 1, s. 225.

29Bengtsson, 2004, s. 35 f.

30Särskilda utskottets utlåtande 1886:1 s. 18 f., jfr även s. 31.

31Bengtsson, 2004, s. 36.

156

SOU 2023:46

Renskötseln i svensk rätt – en historisk tillbakablick

gick i renskötselrätten. Sådana upplåtelser skulle i stället hanteras av staten, dock med ersättning till samebyarna för intrången. Motsvarande reglering har funnits i senare renbeteslagar och kvarstår i dagens lagstiftning.

Den första renbeteslagen syftade bland annat till att undanröja konflikter med den bofasta befolkningen. Detta lyckades emellertid inte.32 Lagen revideras redan år 1898, vilket dock inte medförde någon större förändring av de renskötande samernas ställning. Detsamma kan sägas om 1928 års renbeteslag, som motiverades främst med att åtgärder krävdes för att skydda den nomadiserande samiska befolk- ningen i konkurrensen med den bofasta.33

I den sistnämnda lagen tydliggjordes att det enbart var de ren- skötande samerna som hade de rättigheter som ingick i renskötsel- rätten, till exempel rätt till jakt och fiske.34 Lagarna byggde på tanken att det fanns ett ”lapprivilegium”, det vill säga att renskötselrätten var en förmån som staten hade beviljat samerna.35 I flera statliga ut- redningar betonades dock att samerna hade en stark rätt till jakt och fiske.36

Under 1960-talet väckte samebyarna i Sverige talan mot staten i Skattefjällsmålet. Målet pågick i femton år och prövades av Högsta domstolen år 1981. Målet handlade bland annat om vem som hade äganderätten till samebyarnas åretruntmarker i norra Jämtland – samerna eller staten. Den pågående processen präglade utredningen inför och förarbetena till 1971 års rennäringslag, som är den lag som gäller i dag. I förarbetena uttalades att man i rådande läge, när tviste- frågorna prövades av domstol, fick acceptera att lagstiftningen när det gällde frågor om rättigheter till markerna skulle byggas upp på samma grund som dittills.37 Jordbruksutskottet underströk också att ett antagande av den nya lagen inte innefattade något ställnings- tagande till de pågående tvistefrågorna.38

När Skattefjällsdomen senare meddelades avslog Högsta dom- stolen samebyarnas talan om bättre rätt till markerna. I domen ut- talades att renskötselrätten på skattefjällen uttömmande reglerades

32SOU 2005:116 s. 69. Jfr NJA 2020 s. 3 p. 56.

33NJA 2020 s. 3 p. 75 f. och prop. 1928:43 s. 35 ff.

34NJA 2020 s. 3 p. 76.

35Prop. 1928:43 med förslag till lag om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige m.m., s. 54.

36SOU 1922:16 s. 72, 82 ff. och 89, SOU 1923:51 s. 119, SOU 1923:58 s. 42, 44 och 49 ff., SOU 1947:47 s. 201 samt SOU 1952 :13 s. 88 f, 99 ff., 116 och 166 f.

37Kungl. Maj:ts proposition med förslag till rennäringslag m.m., 1971:51 s. 121, 261 f. och 280.

38JoU 1971:37 s. 36.

157

Renskötseln i svensk rätt – en historisk tillbakablick

SOU 2023:46

genom renbeteslagstiftningen.39 Samtidigt betonade domstolen att rätten gäller på civilrättslig grund och oberoende av lagen är skyddad av regeringsformen på samma sätt som äganderätten.40 Domstolen uttryckte även att det kunde vara så att de samiska rättigheterna till marker var starkare i de nordligare delarna av Sverige.41

I 1971 års rennäringslag benämns de traditionella samiska områ- dena inte längre som ”de för lapparna afsatta land”, eller, vilket de kallades i senare lagar, ”områden som blifvit till lapparnas uteslut- ande begagnande anvisade”. I lagen kallas dessa marker i stället för ”sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och renbetesfjällen”. Den ändrade beskriv- ningen av områdena avsåg inte att innebära någon ändring i sak, vilket tydliggjordes i en övergångsbestämmelse till lagen.42 Inte heller reglerna om jakt och fiske innebar någon väsentlig förändring jäm- fört med tidigare lagar.

I lagen anges att en samebymedlem får jaga och fiska på utmark inom de delar av byns betesområde som hör till renbetesfjällen eller lappmarkerna, när renskötsel är tillåten där. Om staten upplåter jakt och fiske på sådana marker får det ske endast under förutsättning att det kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln, att upplåtelsen är förenlig med god viltvård eller fiskevård, och att den kan ske utan besvärande intrång i samebymedlemmarnas egen rätt till jakt eller fiske.43 Intäkterna från statens upplåtelser tillfaller samebyarna och Samefonden.

En omdiskuterad fråga angående upplåtelsebestämmelserna i ren- beteslagarna är om de ger uttryck för statens bestämmande över egna jakt- och fiskerättigheter eller ett bestämmande över samernas jakt- och fiskerättigheter. I ett antal statliga utredningar under 1900-talet uttalades att jakten och fisket var samernas ensamrätt.44 I förar- betena till den nu gällande jaktlagen från år 1987 uttrycktes dock att

39NJA 1981 s. 1, s. 244. Samtidigt uttalade domstolen att rätt till grustäkt och annan täkt till husbehov samt rätt till annat bete än renbete och slåtter ingick i renskötselrätten i den mån detta behövs för samernas egen försörjning – trots att detta inte framgår i lagen, s. 245 f.

40NJA 1981 s. 1, s. 248.

41NJA 1981 s. 1, s. 189, 196 och 201.

42Punkt 2 i övergångsbestämmelserna ”Vad i lag eller annan författning betecknas som om- råden som blivit anvisade till lapparnas uteslutande begagnande skall i stället avse sådan krono- mark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och renbetes- fjällen”, jfr SOU 1968:16 s. 210 och JoU 1971:37 s. 38 f.

4325 § första stycket och 32 § rennäringslagen.

44Jfr minoritetens redovisning av historiken i NJA 2020 s. 3, den skiljaktiga meningen p. 142–154, och Bengtsson, Bertil, SOU 2005:17, Samernas jakt- och fiskerätt, s. 22 ff.

158

SOU 2023:46

Renskötseln i svensk rätt – en historisk tillbakablick

samerna inte har ensamrätt till jakten på markerna, utan att staten har den jakträtt som följer med äganderätten till mark.45

År 1993 gjordes vissa ändringar i rennäringslagen. Det fördes in ett stadgande i lagens första paragraf om att renskötselrätten grundas på urminnes hävd och tillkommer det samiska folket, men bara kan utövas av den som är medlem i en sameby.

Samtidigt infördes, genom en ändring i 3 § rennäringsförord- ningen, reformen om den fria småviltsjakten. Reformen innebär att länsstyrelserna under vissa närmare angivna förhållanden inte bara får – som det stod tidigare – utan ska upplåta småviltsjakt och hand- redskapsfiske på mark under statens omedelbara disposition ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. När bestämmelserna tillkom innebar det en betydande utvidgning av allmänhetens möjligheter att utöva småviltsjakt på dessa marker.46

Småviltsjaktreformen kritiserades starkt av samebyarna. Kritiken mot reformen var den huvudsakliga orsaken till att Girjasprocessen inleddes år 2009. I januari 2020 meddelades Högsta domstolens dom i målet. I domen fastställde Högsta domstolen att Girjas sameby utan statens samtycke får upplåta rätt till småviltsjakt och fiske på de delar av byns område som står under statens omedelbara dispo- sition. Högsta domstolen fastställde också att staten inte får upplåta småviltsjakt och fiske där. Därmed har Girjas sameby genom Girjas- domen en starkare rätt till jakt och fiske än vad som framgår i ren- näringslagen.

45Jfr prop. 1986/87:58 om jaktlag m.m., s. 45.

46NJA 2020 s. 3 p. 33.

159

4Renskötseln i praktiken

– en översikt

Den samiska markanvändningen utgår från renskötseln och innefattar bland annat jakt och fiske. I detta kapitel ges en översikt över ren- skötseln och dess förutsättningar. Kapitlet avslutas med en beskriv- ning av renskötseln som bärare av samisk kultur.

4.1Renskötselrätten och dess gränser

4.1.1Renskötselrättens grunder

Av rennäringslagen (1971:437) framgår att den som är av samisk här- komst (same) enligt bestämmelserna i lagen får använda mark och vatten till underhåll för sig och sina renar. Renskötselrätten är en ensamrätt för samerna. Rätten får enligt nuvarande reglering bara utövas av den som är medlem i en sameby.

Renskötselrätten är en särskild bruksrätt till fastighet. Det är en rättighet av civilrättsligt slag – rätten gäller oberoende av lag och om- fattas av regeringsformens regler om egendomsskydd. Renskötsel- rätten är utöver att vara en näring även en viktig samisk kulturbärare. Detta betonas också i grundlagen genom regeringsformens målsätt- ningsstadgande om att det samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.1

Renskötselrätten lagreglerades första gången genom 1886 års ren- beteslag. I dag regleras renskötselrätten i första hand genom ren- näringslagen som infördes år 1971. Med renskötselrätten följer enligt lagen bland annat rätt till renbete, jakt och fiske och rätt att uppföra vissa byggnader och anläggningar, såsom kåtor och renvaktarstugor.

11 kap. 2 § sjätte stycket regeringsformen.

161

Renskötseln i praktiken – en översikt

SOU 2023:46

4.1.2Renskötselområdet

Renskötselområdet, det vill säga det område där renskötsel får be- drivas, utgörs av två typer av marker:

•mark där renskötsel får bedrivas året runt (åretruntmarker), och

•mark där renskötsel får bedrivas under tiden 1 oktober till 30 april (vinterbetesmarker).2

Dessutom finns områden i Norrbottens län där så kallad konces- sionsrenskötsel får bedrivas efter tillstånd av länsstyrelsen. Dessa områden omfattas inte av kommitténs delbetänkande och kommer därför endast att behandlas mycket kortfattat.

Renskötselområdet inom Sveriges gränser sträcker sig från Tre- riksröset i norr till nordvästra delarna av Dalarna i söder, och från riksgränsen mot Norge i väster till Bottenviken och Bottenhavet i öster.

Området uppskattas totalt sett täcka mer än hälften av Sveriges yta. Att det handlar om en uppskattning beror på att vinterbetesmark- ernas gränser inte fullt ut är bestämda, utan beror på var renskötseln bedrivs ”av ålder”.

Renskötselområdets omfattning såvitt avser åretruntmarkerna framgår av den tryckta karta som är bilagd betänkandet.

4.1.3Renskötselområdet i Västerbottens och Norrbottens län

Vid avgränsningen av renskötselområdet i Västerbottens och Norr- bottens län används begreppen lappmarksgränsen och odlingsgrän- sen samt begreppet renbetesland. Med renbetesland förstås sådana marker som vid avvittringen har förklarats utgöra renbetesland eller av ålder har använts som sådant land. Lappmarks- respektive odlings- gränsen beskrivs i kapitel 3 och framgår på den tryckta karta som är bilagd betänkandet.

23 § rennäringslagen.

162

SOU 2023:46

Renskötseln i praktiken – en översikt

Åretruntmarkerna består av:

•marker ovanför odlingsgränsen, och

•marker nedanför odlingsgränsen men ovanför lappmarksgränsen där skogsrenskötsel bedrivs under våren, sommaren eller hösten och som antingen tillhör eller tillhörde staten vid utgången av juni 1992 (kronomark) eller är renbetesland.

Vinterbetesmarkerna består av:

•övriga delar av lappmarkerna nedanför odlingsgränsen, och

•sådana trakter utanför lappmarkerna där renskötsel av ålder bedrivs vissa tider av året.3

4.1.4Renskötselområdet i Jämtlands och Dalarnas län

I Jämtlands län avgränsas åretruntmarkerna i huvudsak av renbetes- fjällen och i Dalarnas län av de så kallade kungabrevsmarkerna.

Åretruntmarkerna består av:

•renbetesfjällen

•de områden i Jämtlands och Dalarnas län som vid utgången av juni 1992 tillhörde staten och var särskilt upplåtna för renbete.

Vinterbetesmarkerna består av:

•sådana trakter utanför renbetesfjällen där renskötsel av ålder be- drivs vissa tider av året (i praktiken under vinterhalvåret).4

4.1.5Den statliga marken inom renskötselområdet

Den mark som omfattas av kommitténs uppdrag i delbetänkandet är som framgått statlig mark dels inom åretruntmarkerna, dels ovanför lappmarksgränsen när renskötsel är tillåten där. Med statlig mark av-

33 § rennäringslagen. I Härjedalen finns därutöver vinterbetesmarker som är civilrättsligt av- talade mellan samebyar och privata markägare.

43 § rennäringslagen.

163

Renskötseln i praktiken – en översikt

SOU 2023:46

ses mark som staten äger direkt, det vill säga mark som förvaltas av Statens Fastighetsverk, Naturvårdsverket och Fortifikationsverket.

Såvitt avser Statens Fastighetsverk förvaltar myndigheten totalt cirka 5 741 000 hektar i området, varav i princip all mark är belägen ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. För Fortifikationsver- kets del uppgår förvaltad mark ovanför lappmarksgränsen och på ren- betesfjällen till cirka 185 000 hektar. Naturvårdsverket förvaltar cirka 1 100 000 hektar ovanför lappmarksgränsen, varav cirka 890 000 hek- tar ligger ovanför odlingsgränsen.

4.2Samebyarna

Renskötseln är organiserad i samebyar. En sameby är en ekonomisk och administrativ sammanslutning där renskötselarbetet planeras och bedrivs i samverkan i ett bestämt geografiskt område.

4.2.1Ändamål och organisation

Av rennäringslagen följer att renskötselrätten får utövas av den som är medlem i en sameby.5 Samebyn är en juridisk person med en orga- nisation som i viss mån liknar en ekonomisk förening.6 Samebyns ändamål är att för medlemmarnas gemensamma bästa ordna rensköt- seln inom byns betesområde. Samebyn får inte bedriva annan eko- nomisk verksamhet än renskötsel.7 Vill man gemensamt driva annan verksamhet får man bilda bolag eller ekonomisk förening.

Rennäringslagen innehåller relativt detaljerade bestämmelser om vem som får vara medlem i en sameby samt om samebyns närmare uppgifter, organisation och förvaltning.

Medlem i en sameby kan den vara som deltar eller har deltagit i renskötsel inom byn samt vissa närstående, nämligen den som är make eller hemmavarande barn till medlem eller som är efterlevande make eller underårigt barn till avliden sådan medlem.8 En sameby kan som medlem anta också en annan same, om denne avser att med egna renar driva renskötsel inom byns betesområde.9

51 § tredje stycket rennäringslagen.

610 § första stycket rennäringslagen.

79 § första och tredje stycket rennäringslagen.

811 § rennäringslagen.

912 § första stycket rennäringslagen.

164

SOU 2023:46

Renskötseln i praktiken – en översikt

Endast samer har renskötselrätt.10 Annan än same, som är eller varit gift med renskötande same, kan visserligen vara medlem i samebyn och delaktig i renskötseln men saknar då egen renskötselrätt.11

Om sökanden vägras inträde som medlem, får Sametinget medge sökanden inträde, om det finns särskilda skäl.12 Bestämmelsen är av- sedd att tillämpas med stor försiktighet. Motiven nämner som exem- pel att det från rationaliseringssynpunkt är nödvändigt att en sameby får tillskott av renar eller arbetskraft.13

Samebyn företräds av en styrelse som leder renskötseln i byn och som företräder medlemmarna utåt i frågor som rör renskötselrätten. Styrelsen ska bland annat tillse att medlemmarnas gemensamma in- tressen tillvaratas utan att någon medlem missgynnas.14

Styrelsen utses av bystämman och består av en ordförande och ytterligare en eller flera ledamöter.15 Som styrelsens beslut gäller den mening som fler än hälften av de närvarande röstar för. Vid lika röste- tal gäller den mening som stöds av ordföranden.16

En medlems rätt att delta i handhavandet av samebyns angelägen- heter utövas på bystämman.17 På stämman gäller att varje myndig medlem har rösträtt beträffande bland annat utseende av ordförande på bystämma och revisor, beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen och ändring i vissa stadgeregler. I övriga frågor har endast renskötande medlem rösträtt med en röst för varje påbörjat hundratal renar som hen med samebyns tillstånd innehar, dock med högst en femtedel av det på stämman företrädda röstetalet.18

Som huvudregel gäller att den mening som fått det högsta röste- talet gäller som stämmans beslut. Vid lika röstetal avgörs val genom lottning och i andra frågor gäller den mening som stöds av de flesta röstande eller, om även antalet röstande är lika, av stämmans ordför- ande. För beslut om ändring av stadgarna krävs dock som huvudregel

101 § rennäringslagen.

11Bengtsson, Bertil, kommentaren till 11 § rennäringslagen, Karnov, elektronisk version, Juno, besökt den 26 april 2023.

1212 § andra stycket rennäringslagen.

13Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny rennäringslag, prop. 1971:51 s. 162. Se även Bengtsson, Bertil, kommentaren till 12 § rennäringslagen, Karnov, elektronisk version, Juno, besökt den 26 april 2023.

1410 § andra stycket och 48 § rennäringslagen.

1548 och 49 §§ rennäringslagen.

1651 § rennäringslagen.

1758 § rennäringslagen.

1859 § rennäringslagen.

165

Renskötseln i praktiken – en översikt

SOU 2023:46

att det stöds av minst två tredjedelar av det röstetal som företräds av renskötande medlemmar på stämman.19

Byns kostnader för renskötseln fördelas mellan byns renskötande medlemmar utifrån deras reninnehav.20

En samebymedlem kan överklaga bystämmans beslut och vissa styrelsebeslut till Sametinget.21

4.2.2Olika typer av samebyar

Renskötselområdet är indelat i 51 samebyar med särskilt tilldelade betesområden. Storleken på byarnas betesområden varierar, liksom antalet renägare och yrkesverksamma renskötare i respektive sameby.

De befintliga samebyarna och deras åretruntmarker framgår på den tryckta karta som är bilagd betänkandet.

Det finns tre huvudtyper av samebyar:

•fjällsamebyar (33 stycken),

•skogssamebyar (tio stycken) och

•koncessionssamebyar (åtta stycken).

Fjällsamebyarna har sina åretruntmarker ovanför odlingsgränsen eller på renbetesfjällen och sina vinterbetesmarker nedanför odlingsgrän- sen respektive utanför renbetesfjällen. Fjällsamebyarna flyttar alltså från kalfjäll till skogsland beroende på säsong.

Skogssamebyarna har sina åretruntmarker i skogslandskapet nedan- för odlingsgränsen. Byarnas åretruntmarker ligger typiskt sett ovan- för lappmarksgränsen och vinterbetesmarkerna nedanför. Skogssame- byar har därför i regel kortare flyttningar av sina renar.

Koncessionssamebyarna, belägna längs Torne och Kalix älvdalar, är en särskild form av samebyar där renskötseln som framgått be- drivs med tillstånd av länsstyrelsen. Tillståndet innehas av en same, medan renägarna kan vara både samiska och icke-samiska markägare

1959 § rennäringslagen.

2040 § första stycket rennäringslagen. Renar som tillhör en renskötande medlems husfolk anses i det sammanhanget tillhöra den renskötande medlemmen.

2197 § rennäringslagen. De styrelsebeslut som kan överklagas avser utdebitering av förskotts- medel från medlemmar, se 42 § rennäringslagen.

166

SOU 2023:46

Renskötseln i praktiken – en översikt

inom samebyns gränser. Renskötseln i koncessionssamebyar är gene- rellt mer stationär än i fjäll- och skogssamebyarna.

I tidigare lagstiftning gjordes en åtskillnad mellan fjällsamebyar och skogssamebyar. I nuvarande rennäringslag görs ingen sådan åt- skillnad, men indelningen i de två olika samebytyperna lever fort- farande kvar.22

4.3Naturbetesbaserad renskötsel

Renskötseln grundas på ett naturbetesbaserat system där rensköt- seln nyttjar djurens förmåga att tillgodogöra sig en för människan annars oåtkomlig resurs. Renskötselns behov av betesland är bero- ende av ett samspel mellan renens biologi och behov, renskötsel- arbetet och naturgivna faktorer. Renarna är anpassade till det arktiska och subarktiska klimat som de lever i. I detta klimat varierar till- gången till föda under året och renarna växlar valet av betesväxter beroende på säsong.

Under barmarksperioden nyttjar renarna den grönskande närings- rika födan och betar främst gräs och örter samt blad och skott från buskar och träd för att växa och bygga upp sina kroppsreserver inför vintern.

Vintern är en period med knapp och näringsfattig föda; renarna betar i stor utsträckning lav och vintergröna växter som de gräver fram under snön. Kalvarna föds i maj innan grönskan kommit fram ordent- ligt. Vajan producerar initialt mjölken till kalvarna på sina energi- reserver. Vajans möjlighet att föda fram en livskraftig kalv beror alltså till stor del på hur väl hon lyckas bygga upp sina energireserver sommaren innan.

För renarna gäller på så sätt tillväxt och uppbyggnad av energi- reserver på sommarhalvåret och överlevnad på vintern.

Förenklat brukar man säga att sommarbetesperioden avgör till- växten och djurens storlek, medan tillgång på mat under vintern be- stämmer överlevnad och i viss mån kalvproduktion. Detta varierar dock beroende på betesförutsättningarna i respektive sameby.

22Samebyarnas olika geografiska belägenhet innebär dock en viss rättslig skillnad. Upplåtelse- reglerna i 32–34 §§ rennäringslagen, om särskild hänsyn till renskötseln vid upplåtelser av nyttjanderätter och om ersättning till samebyarna för sådana upplåtelser, gäller endast mark ovanför odlingsgränsen. Eftersom skogssamebyarna har sina åretruntmarker nedanför denna gräns, omfattas deras marker inte av reglerna.

167

Renskötseln i praktiken – en översikt

SOU 2023:46

Renarna flyttas eller vandrar självmant mellan olika säsongsbetes- områden under året för att hitta den typ av växtlighet som finns till- gänglig för årstiden. Renarna mår bäst av att vara i högfjällen eller på vidsträckta myrmarker med angränsande granskog under sommaren och i torra, inte alltför höglänta, tallskogar under vintern.

Renen har en mycket god förmåga att klara kyla men plågas av sommarvärme eftersom den i det närmaste saknar svettkörtlar. För att klara sig igenom värmeperioder måste renarna därför ha tillgång till skuggrik fuktig skog i skogsrenskötseln och högt belägna snö- fläckar i fjällrenskötseln. Renen, och särskilt renkalven, besväras av insekter, i synnerhet av parasiterna korm och svalgbroms, under juli– augusti och är under denna tid beroende av att ha tillgång till vind- exponerade platser i anslutning till betesområdena.

En förutsättning för bra betesförhållanden är att renarna har betesro, det vill säga att de kan beta i lugn och ro. Det behövs för att renarna ska kunna beta selektivt och välja ut de mest näringsrika betesväxterna. Annars minskar möjligheterna för tillväxt och fett- ansättning inför vintern.23

4.4Renskötselåret

Renskötselåret24 börjar i maj när kalvarna föds. Renarna hålls då inom de delar av samebyns område där barfläckar bildas tidigt och terrängen ger skydd mot hårt väder för de nyfödda kalvarna. Kalvningslandet behöver vara ett småkuperat landskap som uppfyller dessa behov. Renskötaren bevakar kalvningslandet från slutet av april till slutet av maj för att störningarna ska bli så små som möjligt under denna för renarna mycket känsliga period.

Under sommaren håller fjällrenarna till på högfjällen, medan skogsrenarna betar på marker där det finns stora öppna myrar i kom- bination med barrskog. Under sommaren samlas renarna för kalv- märkning, det vill säga att kalvarna märks med snitt i öronen. Varje renägare har ett unikt renmärke (kombination av snitt) som gör att hens renar kan skiljas från andras renar. Renskötselarbetet är inten-

23White, Robert, 1983, Foraging patterns and their multiplier effects on productivity of northern ungulates, Oikos 40, s. 377–84.

24För en utförligare beskrivning av renskötselåret, se Skarin, Anna, Kumpula, Juoku, Tveraa, Torkild, Åhman, Birgitta, 2022, Reindeer behavioural ecology and use of pastures in pastoral livelihoods, publicerad i Reindeer Husbandry and Global Environmental Change: Pastoralism in Fennoscandia, 1 U, Routledge, New York, s. 13.

168

SOU 2023:46

Renskötseln i praktiken – en översikt

sivt under denna period när renarna ska samlas till hagar för kalv- märkningar samtidigt som hjordarna ska förhindras att lämna byns område.

I månadsskiftet augusti/september samlar man åter ihop renarna, denna gång för att skilja ut slaktdjur, främst hanrenar (sarvar) till sarv- slakten. Fjällrenarna släpps därefter ut på lågfjällsområdet och i den närliggande fjällbjörkskogen. Dessa marker är vanligen avgränsade av större sjöar och älvar varför renarna inte behöver bevakas för att hålla sig i området. Skogsrenarna hålls under motsvarande period på marker där det finns gott om gräs- och lövbete, i huvudsak frisk eller fuktig skogsmark.

Renskötseln är arbetskrävande vid samling till sarvslakt varefter en lugnare period inträder. Från senare delen av september och hela oktober pågår parningssäsongen och då sker inget annat arbete i ren- skogen än bevakning så att renflockar inte lämnar sina betesområden och strövar in i grannsamebyar eller otillåtna områden.

Årets stora samlingsarbete är när alla samebyns renar ska samlas ihop inför vintern. Det sker vanligtvis under november och december. Detta är en av renskötselns mest arbetsintensiva perioder. Renarna tas in i byns huvudanläggning och skiljs ut i mindre vinterhjordar, med en eller flera familjers renar i varje grupp – vinter-siida eller vin- terbetesgrupp. Samtidigt tas merparten av årets slaktdjur ut.

Därefter flyttar varje vintergrupp till sina traditionella vinter- betesland. Flytten kan ske genom att renarna vandrar eller genom transport med lastbil eller personbil med släp.

Arbetet med renarna på vinterbeteslandet underlättas om det råder goda betesförhållanden, det vill säga när snön är lös och inte alltför djup och renarna har lätt att gräva sig ner till marklavarna. Arbetet är svårare om is och skare gör att betet blir ”låst” under snön, eftersom renarna då kan sprida sig i sitt sökande efter bete. Det finns då risk för att renskötaren förlorar kontrollen över hjorden.

Låst bete har tidigare normalt förekommit under sen vår (april), men klimatförändringarna har medfört att betet oftare blir låst tidigt på säsongen och att det kan förekomma vid många tillfällen under vintern.

Vid dåliga betesförhållanden tillämpas ibland stödutfodring. Ren- arna utfodras då oftast med pelleterat foder, som är speciellt anpassat för renens behov.

169

Renskötseln i praktiken – en översikt

SOU 2023:46

Vårflyttningen måste ske medan man ännu har kontroll över ren- hjorden och flyttlederna upp mot kalvningsland och sommarbetes- marker fortfarande är framkomliga, vilket innebär att skoterföret be- höver vara bra och att de vattendrag som måste passeras är frusna. Flyttningen sker vanligtvis utan längre uppehåll och flyttvägen kan variera från några mil till över 30 mil. Alternativt flyttas renarna med lastbil, men detta är kostsamt och man riskerar att anlända innan det finns bete tillgängligt för renarna.

4.5Jakt- och fiskerätt som en del av renskötseln

Av rennäringslagen framgår att en samebys medlemmar har rätt att jaga och fiska på så kallad utmark inom de delar av samebyns betes- område som hör till renbetesfjällen och lappmarkerna, när rensköt- sel är tillåten i området.25 Dessutom får en samebys medlemmar jaga och fiska inom en annan samebys område, men då endast för eget uppehälle.26 Rätten är i övrigt inte begränsad till husbehovsfångst, utan samebymedlemmar har rätt att jaga och fiska även för försäljning.

Husbehovsfiske med nät bedrivs över hela renskötselområdet på samebyarnas åretruntmarker. Fiske för försäljning bedrivs i same- byar där man har tillgång till vatten lämpade för ett mer omfattande fiske.

Beträffande jakten hade fram till 1960-talet ripjakt i form av vinter- jakt med vapen eller snarning störst ekonomisk betydelse. Från 1960- talet har älgjakten fått en mycket stor betydelse för renskötares eko- nomi. Älgjakt sker till försäljning och för husbehov.

4.6Yttre faktorer och kumulativ påverkan

Renskötseln och förutsättningarna för denna påverkas av en rad olika yttre faktorer. Renskötseln är inte statisk, utan förändras i takt med tiden. Liksom annan näring och annan kulturutövning påverkas ren- skötseln av samhällsutvecklingen i stort. Så har till exempel stora för- ändringar skett när det gäller teknikanvändning och motorisering. Mobiltelefoni och GPS-teknik används numera för kommunikation

25Begreppet utmark har ingen legaldefinition, men bör kunna förstås som motsats till inäga. Se t.ex. SOU 2005:116 s. 14.

2625 § första och andra stycket rennäringslagen.

170

SOU 2023:46

Renskötseln i praktiken – en översikt

och övervakning av renhjordarna, medan bruk av helikopter och sko- ter innebär nya transportsätt.

Samtidigt är betesmarkerna påverkade av konkurrerande anspråk på mark och naturresurser.27 Konkurrerande markanvändning härrör bland annat från skogsbruk, gruvverksamhet, industrianläggningar, energiproduktion, infrastruktur och rekreation och friluftsliv.

Som beskrivits ovan är renskötseln beroende av stora markområ- den som nyttjas under olika delar av året. I detta ligger att det behöver finns flyttvägar och korridorer i landskapet för att renarna ska kunna röra sig mellan dessa områden. När konkurrerande markanvändning fragmenterar betet, skapar det barriärer mellan betesområden. De problem som orsakas av verksamhet som stör renarna vid deras bete handlar om renens svårigheter att ta igen förlorad betestid, vilket på- verkar renarnas kondition och därmed produktiviteten i renskötseln.28

Renskötseln påverkas även av rovdjursförekomst och klimatför- ändringar. Rovdjur dödar renar och kan också skrämma bort dem från goda betesmarker.29 Förändringarna i klimatet leder bland annat till försämrade vinterbetesförhållanden, brist på svalkande snöfläckar sommartid och osäkra isförhållanden vid renflyttning. Konkurrerande markanvändning kan försvåra för renskötseln att nyttja alternativa betesmarker och därmed anpassa sig till de pågående klimatföränd- ringarna. Större förändringar i växtligheten (artsammansättning och naturtyp) kan på längre sikt påverka rennäringens förutsättningar.

Vid bedömningen av hur renskötseln sammantaget påverkas av yttre faktorer används ofta begreppet kumulativ påverkan. Med det menas att konkurrerande markanvändning och övriga faktorer för- stärker varandra så att den totala påverkan blir kraftigare än den sam- manlagda effekten av de olika påverkansfaktorerna sedda var för sig.30

Det är inte möjligt att inom ramen för detta delbetänkande göra en detaljerad redovisning av hur yttre faktorer och betingelser på-

27Horstkotte Tim, m.fl., 2022, Pastures under pressure, publicerad i Reindeer Husbandry and Global Environmental Change: Pastoralism in Fennoscandia, 1 U, Routledge, New York.

28Det ska noteras att frågan om konkurrerande markanvändning och fragmentisering av betes- marker inte är ny, utan har diskuterats i många decennier. Exempelvis beskrev JO i en fram- ställan år 1966 hur föregående årtiondenas konkurrerande markanvändning aktualiserade frågor om påverkan på samernas traditionella rättigheter (1967 års ämbetsberättelse, s. 405 ff.).

29Ramberg Sivertsen, Therese, 2017, Risk of brown bear predation on semi-domesticated reindeer calves: predation patterns, brown bear – reindeer interactions and landscape heterogeneity, Uppsala, Department of Animal Nutrition and Management, Swedish University of Agricultural Sciences.

30Se t.ex. Kløcker Larsen, Rasmus, m.fl., 2020, Omtvistade landskap – Navigering mellan kon- kurrerande markanvändning och kumulativa effekter, Naturvårdsverket. Rapporten redovisar resultaten från ett projekt som syftade till att utveckla kunskap och metodik för att beskriva och ta hänsyn till hur kumulativa effekter påverkar renskötseln.

171

Renskötseln i praktiken – en översikt

SOU 2023:46

verkar renskötseln. Effekterna av yttre faktorer varierar också över tid och ser olika ut i olika områden och säsonger, varför de är svåra att beskriva kortfattat och generellt.31

Renantalet i landet har varierat mycket över tid. Enligt tillgänglig statistik, som redovisas i kapitel 7 (figur 7.1), hade det en topp i slutet på 1800-talet på cirka 300 000 djur, en botten i mitten på 1940- talet på cirka 150 000 djur och en ny topp i början på 1990-talet på cirka 300 000 djur. Både mellan toppen i slutet på 1800-talet och botten i mitten på 1940-talet och mellan botten i mitten på 1940-talet och toppen i början på 1990-talet finns ett cykliskt mönster med mindre toppar och dalar. Detta cykliska mönster har fortsatt under de första decennierna på 2000-talet med en topp år 2005 på cirka 260 000 djur. År 2020 uppgick det totala antalet renar i Sverige till cirka 240 000 djur. Renantalet har alltså inte minskat i någon större omfattning trots yttre påverkan av ökad konkurrerande markanvänd- ning och klimatförändringar.32 Detta ska dock sättas i relation till att forskning också visar på utökade åtgärder inom renskötseln för att underlätta för renhjordarna, som stödutfodring och en mer intensiv övervakning – åtgärder som är kostsamma både sett till arbete och till ekonomiska resurser.33

Vissa exploatörer (åtminstone gällande vindkraft och gruvdrift) betalar ersättning till berörda samebyar för till exempel ökade kost- nader för arbete och utfordring. I vilken omfattning så sker, hur sådan ersättning beräknas och i vilken mån den kompenserar för det faktiska intrånget kan inte belysas, se kapitel 7.

31Skarin, Anna, och Åhman, Birgitta, 2014, Do human activity and infrastructure disturb domesticated reindeer? The need for the reindeer’s perspective, samt Vistnes, Ingunn, och Nelle- man, Christian, 2007, The matter of spatial and temporal scales: a review of reindeer and caribou response to human activity, Polar Biology 31, s. 399–407.

32Bårdsen, Bård-Jørgen, Warg Næss, Marius, Singh, Navinder J. och Åhman, Birgitta, 2017, The Pursuit of Population Collapses: Long-Term Dynamicsof Semi-Domestic Reindeer in Sweden, Hum Ecol 45, s. 161–175.

33Uboni, Alessia, Åhman, Birgitta och Moen, Jon, 2020, Can management buffer pasture loss and fragmentation for Sami reindeer herding in Sweden? Pastoralism 10:23. För en mer ingående beskrivning av hur markanvändningen har förändrats inom renskötselområdet. se även Kløcker Larsen, Rasmus, Raitio, Kaisa, Sandström, Per, m.fl., 2016, Kumulativa effekter av exploater- ingar på renskötseln: vad behöver göras inom tillståndsprocesser, Naturvårdsverket, Stockholm.

172

SOU 2023:46

Renskötseln i praktiken – en översikt

4.7Renskötseln som kulturbärare

I detta avsnitt beskrivs hur man från ett samiskt perspektiv ser på ren- skötseln och renen som samisk traditions- och kulturbärare. Den kulturella aspekten av renskötseln är också av betydelse för förstå- elsen av folkrätten och det särskilda skydd som folkrätten ger ett ur- folks kulturellt betingande näringsformer. Den folkrättsliga regler- ingen beskrivs i avsnitt 8.4.

Det ska betonas att innehållet i avsnittet inte ska uppfattas som att den samiska kulturen är begränsad till renskötseln. Det samiska språket och samisk kultur i form av till exempel jakt, fiske, slöjd, jojk och annan berättartradition är i allra högsta grad levande i en betyd- ligt bredare krets än bland dem som är direkt engagerade i renskötsel.

4.7.1Markanvändning och traditionell kunskap

Samisk kultur och identitet hänger, liksom andra urfolks kulturer, nära samman med användandet av traditionella marker och natur- resurser. Likt andra urfolk har samisk världsåskådning och samiska andliga trossystem sina rötter i relationen med marken och naturen och betonar förvaltningen av dessa.34 Brukandet av mark och resurser genom renskötsel beskrivs mot den bakgrunden som det viktigaste sättet att bevara samiska traditioner och sedvänjor.

Renskötseln grundar sig på erfarenhetsbaserad, traditionell samisk kunskap, árbediehtu,35 och bidrar till att sådan kunskap bibehålls, ut- vecklas och överförs mellan generationer. Kunskapen handlar om ren- skötseln i sig, men i lika stor grad om samiska normer, levnadssätt och traditioner som härrör ur renskötseln och dess miljö.

Renskötselns roll i överföringen av traditionell, samisk kunskap ses som särskilt viktig, eftersom den samiska kunskapen till stor del inte är nedtecknad utan överförs genom muntligt berättande och att

34OECD Policy Reviews, 2019, Linking the Indigenous Sami People with Regional and Rural Development in Sweden, s. 4, där det i förordet konstateras att ”the diverse spiritual beliefs and worldviews of Indigenous peoples worldwide are rooted in connections to land and nature, emphasizing its stewardship”.

35Det finns ett antal olika benämningar för traditionell kunskap på samiska, bland annat

árbediehtu, árbevirolaš diehtu och árbevirolaš mahttu. Orden kan ha delvis olika innebörder.

Árbediehtu, som används här, kan betraktas som ett mer övergripande ord för samisk tra- ditionell kunskap. Árbi betyder arv och diehtu kunskap. Se Sametingets policydokument för traditionell kunskap, tillgängligt på https://www.sametinget.se/26119, s. 8 f.

173

Renskötseln i praktiken – en översikt

SOU 2023:46

man som barn deltar i gemensamt arbete.36 Renskötselarbetet utgör både en samlingspunkt där berättande kan ske och ett gemensamt arbete där barnen lär av de äldre. Det som överförs är inte bara ren kunskap utan också berättartraditionen i sig.

4.7.2Närmare om olika typer av kunskap och kulturutövning

Den traditionella kunskap som renskötseln förmedlar är både av materiell och immateriell natur. Till immateriella delar hör sådant som avser världsåskådning, värdegrund och etiska normer. Den samiska värdegrunden bygger till stor del på synen på naturen som ett be- själat, levande väsen. Renskötseln anses bygga på och förmedla den värdegrunden, tillsammans med normer om ett hållbart samspel med naturen och bevarandet av biologisk mångfald.37

Kunskap av mer materiell natur handlar naturligen om renen och den praktiska renskötseln. Den praktiska renskötseln utgör i sig en kulturutövning, där de olika delmomenten såsom kalvmärkning, skilj- ningar och slakt omgärdas av traditioner och sedvänjor.

Den traditionella kunskapen handlar dock även om livsbetingel- serna i renens miljö och kulturutövning i bredare bemärkelse. Sådan kunskap kan till exempel handla om hur man hittar i naturen, hur man läser av naturen, sättet att ta vara på kött och fisk, örter och bär eller hur man bygger en torvkåta.38 Praktisk kunskap kan många gånger kopplas till specifika platser i naturen och till exempel avse var en viss bäck kan vadas över eller vilken fisk som finns i ett visst fiskevatten.

I traditionell samisk matlagning och samiskt hantverk används till stor del resurser från renen och renens miljö. Renskötseln bidrar på så sätt inte bara genom kunskapsöverföring, utan även med material. Av renens päls och skinn görs kläder och skor. Renhorn används tillsammans med björkträ i till exempel knivar och andra bruksföre- mål samt smycken.39 Renköttet är en stomme i samisk mattradition, där andra viktiga ingredienser utgörs av älgkött och fisk.

36Sametingets policydokument för traditionell kunskap, tillgängligt på https://www.sametinget.se/26119, s. 8.

37Hemsidan samer.se under fliken Näringar, https://samer.se/1097, besökt den 14 mars 2023.

38Sametingets hemsida under fliken Miljö och Samhälle, https://www.sametinget.se/samhalle, besökt den 13 mars 2023.

39Sametingets hemsida under fliken Kultur, https://www.sametinget.se/kultur, besökt den

10mars 2023.

174

SOU 2023:46

Renskötseln i praktiken – en översikt

4.7.3Rollen som språkbärare

Kulturutövning och identitet har nära kopplingar till språket. Ren- skötseln fyller en viktig funktion när det gäller de samiska språken, eftersom renskötseln är en miljö där de samiska språken används mycket.40 De samiska språken har av naturliga skäl starka kopplingar till renskötseln och innehåller också ett omfattande ordförråd rörande renen, naturen, renskötseln och väderförhållanden, som inte har någon motsvarighet i de nordiska språken.41 Det finns exempelvis många samiska ord som beskriver olika sorters renar utifrån deras utseende och beteende, och ytterligare ett antal ord som beskriver olika snö- förhållanden. Andra samiska ord beskriver vad man kan göra med produkter från renen: att avhåra, garva skinn, torka hudar, göra sen- tråd eller sy renpälsar eller bällingskor.42 Samisk jojk handlar ofta om renen och dess omgivning.

4.7.4Renskötseln som gemenskap

Renskötande samer beskriver renskötseln som gemenskapsbyggande, både inom den närmaste släkten och i förhållande till andra släkter i samebyn. De renskötande samebymedlemmarna samarbetar i många skeden av renskötselns årscykel, vilket stärker banden i byn. Inom de enskilda släkterna är varje aktiv renskötare beroende av familjen och släkten för att renskötseln ska fungera. Det är samtidigt ett ömse- sidigt beroende – familjen och släktnätverket är i sin tur beroende av renskötaren för tillgång till det renskötseln ger, inte minst den sociala och kulturella samhörigheten.43

40Lawrence, Rebecca och Kløcker Larsen, Rasmus, 2016, ”Då är det inte renskötsel” – Konse- kvenser av en gruvetablering i Laver, Älvsbyn, för Semisjaur Njarg sameby, Stockholm Environ- ment Institute, Project, Report 2016-01, s. 45.

41Lawrence och Kløcker Larsen, 2016, s. 45.

42Sametingets hemsida under fliken Kultur, https://www.sametinget.se/kultur, besökt den

10mars 2023.

43Lawrence och Kløcker Larsen, 2016, s. 46.

175

Renskötseln i praktiken – en översikt

SOU 2023:46

4.7.5Samiska normer och värderingar44

Det samiska samhället innehåller samiska värderingar och normer av olika slag. Vissa värderingar och normer är nedtecknade men de flesta överförs muntligen och genom praktiska handlingar mellan indivi- der, ofta tillhörande olika generationer. De normer som finns inom renskötseln har sin grund i renskötselsamhället där relationen mellan den renskötande familjen, renen och landskapet är centrala tillsam- mans med det samiska språket, familjen, släkten och kulturarvet. Normerna och värderingarna har formats av både historiska och nu- tida livssyner, levnadssätt och levnadsförhållanden.

Att högt värdera renen och renens välbefinnande är centralt. Det finns många sägner som belyser renens och renskötarnas förhållande till varandra samt till samisk andlighet. Värderingarna och normerna inom renskötselsamhället har starka kollektiva drag och påverkar de val som individen, familjen, siidan och det större renskötselkollek- tivet gör. Renens, familjens och siidans behov prioriteras före den enskilda individens.

Livet i en renskötselfamilj kan liknas vid ett större renskötselföre- tag där flera generationer samverkar om driften. I familjeföretaget ingår familjens alla försörjningsgrenar och intäktskällor. Familjeföre- taget har flera syften; dels att inbringa intäkter för familjens för- sörjning, dels att upprätthålla och förvalta den samiska markanvänd- ningen inom renskötseln, kulturarvet och det samiska levnadssättet. Samverkan mellan flera generationer skapar livskraft för renskötseln och upprätthåller gamla sedvänjor och traditionella kunskaper om djur och natur.

En god relation och dialog inom familjen, siidan, och samebyn-/arna är av stor betydelse för att klara sig. En central samisk norm handlar just om ”att kunna klara sig” – ies birget. Från tidig ålder fostras sam- iska barn att klara sig på egen hand. De sociala samiska normerna handlar om bland annat starka släkt- och familjeband, barnuppfost- ran, namngivning, traditioner, samisk andlighet, samiska högtider och om outtalade sociala koder om samspelet mellan personer och gene- rationer. I den samiska livssynen utgör naturen ett levande subjekt i vilken ömsesidigheten och samverkan mellan renskötaren, naturen och det andliga betonas.

44Avsnittet är författat av kommitténs sakkunniga Ingrid Inga, Samelandspartiet.

176

5Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

Tillgång till småviltsjakt och fiske i renskötselområdet har i en rätts- politisk diskussion sammankopplats dels med en företrädesvis lokal eller regional kultur, dels med möjligheter till friluftsliv och natur- turism. Det senare anknyter till vad som kallas allemansrätt, vilken åtnjuter grundlagsskydd.1 Allemansrätten har olika komponenter så- som färdselrätt, rätt att tillfälligt övernatta och rätt att plocka blom- mor, bär och svamp. Rättens närmare innehåll är inte angiven i lag; den kan på ett övergripande plan beskrivas som en oskyldig bruks- rätt avseende annans mark.2 Den avgränsas bland annat av rätten till hemfrid och skydd mot skada, som skyddas bland annat genom brottsbalkens straffbestämmelser.3 Den avgränsas också av allmänna krav på respekt för naturskydd och hänsynstagande vid användning av mark.4

Jakt omfattas inte av allemansrätten. För att få jaga krävs tillstånd från den som innehar jakträtten. Den som jagar på annans mark måste också iaktta allemansrättens regler, om inte annat följer av jaktlag- stiftningen.

Den som vill jaga i Sverige måste också ha ett statligt jaktkort, som utfärdas av Naturvårdsverket. Jaktkortet gäller för ett jaktår, det vill säga den 1 juli till och med den 30 juni.

För innehav av jaktvapen krävs tillstånd från Polismyndigheten (vapenlicens), vilket i sin tur kräver avlagt prov som ingår i jägar- examen.5

12 kap. 15 § fjärde stycket regeringsformen.

2Westerlund, Staffan, 1995, Nutida allemansrättsliga frågor, Miljörättslig tidskrift, 1995:1, s. 74, s. 78.

34 kap. 6 §, 12 kap. 2 a och 4 §§ brottsbalken.

4Jfr 7 kap. 1 § miljöbalken och 3 kap. 1 § jordabalken.

52 kap. 1 och 3 §§ vapenlagen (1996:67) och 2 kap. 4 § vapenförordningen (1996:70).

177

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

SOU 2023:46

När det gäller vilket vilt som får jagas är den grundläggande prin- cipen i svensk jaktlagstiftning att vilten, inklusive deras ägg och bon, är fredade från jakt. För att ett visst vilt ska få jagas krävs att det följer direkt av jaktlagen eller av föreskrifter eller beslut som har med- delats med stöd av lagen.

Sådana bestämmelser finns i jaktförordningen (1987:905). Där finns regler om vilka arter som är föremål för allmän jakt, om licensjakt och om skyddsjakt. Där finns också regler om jakttider för olika arter och för olika delar av landet.

Inte heller fiske omfattas av allemansrätten. I fråga om tillstånds- krav för fiske skiljer man dock mellan allmänt vatten och enskilt vatten. Allmänt vatten finns i havet och i de fyra stora sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Allt annat vatten är att betrakta som enskilt vatten.6 I allmänt vatten krävs inget tillstånd för fiske. Detsamma gäller i fråga om handredskapsfiske i enskilt vatten längs Östersjökusten och i de nämnda sjöarna, samt i viss utsträck- ning i Mälaren.7 För fiske i andra enskilda vatten krävs tillstånd från fiskerättshavaren.

När det gäller vilka arter som får fiskas är utgångspunkten den omvända gentemot jakten, det vill säga att fiske är tillåtet. I förord- ningen (1993:1097) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen (för- kortad fiskeförordningen), med komplement i Havs- och Vatten- myndighetens föreskrifter, specificeras i stället vilka arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur som inte får fiskas. Dessa arter är sådana som är särskilt markerade i artskyddsförord- ningen (2007:845); en markering som i sin tur grundar sig i att arterna är strikt skyddade enligt EU:s art- och habitatdirektiv.

Några särskilda kunskapskrav ställs inte för att få fiska.

5.1Upplåtande myndigheter på statlig mark i fjällen

Som framgått omfattar kommitténs uppdrag såvitt gäller delbetänkan- det mark under statens omedelbara disposition dels inom åretrunt- markerna, dels ovanför lappmarksgränsen när renskötsel är tillåten där.

61 § lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.

78 och 9 §§ samt bilagan till fiskelagen (1993:787).

178

SOU 2023:46

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

Som också framgått avses med mark under statens omedelbara disposition (i betänkandet även benämnd statlig mark) att staten äger marken direkt och inte genom bolag, det vill säga mark som förvaltas av Statens Fastighetsverk, Naturvårdsverket och Fortifikationsverket.

När det gäller statlig mark inom åretruntmarkerna (ovanför odlings- gränsen och på renbetesfjällen) är det länsstyrelserna som för statens räkning sköter upplåtelser av jakt och fiske. På statlig mark mellan lappmarksgränsen och odlingsgränsen är det i stället den statliga myn- dighet som disponerar marken som också hanterar upplåtelserna.

Eftersom merparten av den mark som omfattas av kommitténs uppdrag är inom åretruntmarkerna, kommer tyngdpunkten i be- skrivningen av statens upplåtelsehantering att ligga på länsstyrelser- nas hantering.

5.2Småviltsjakt

Det finns ingen definition i lag om vad som är att betrakta som små- vilt. I Sverige används i stället benämningen högvilt för de arter som enligt lag får fällas endast med klass 1-ammunition. Småviltsjakten omfattar således motsatsvis jakt på alla arter som får skjutas med annat än klass 1-ammunition.

Vilken ammunition som är tillåten för jakt av olika arter följer av Naturvårdsverkets föreskrifter. Utifrån dessa faller till exempel älg, hjort, visent, bison, myskoxe, mufflonfår, varg, björn, säl och vild- svin utanför småviltsbegreppet. Exempel på arter som med denna kategorisering däremot faller inom begreppet småvilt är vildkanin, iller, ekorre, lämmel, bisam, sothöna, ripa, fasan och rapphöna samt rådjur och lodjur.8

Bland det småvilt som får jagas på kalfjället och i fjälldalarna ut- märker sig ripan (fjäll- och dalripa). Fjällripan finns på kalfjället och i dess närhet. Dalripan går inte lika högt upp på kalfjället utan för- knippas med fjällbjörk och videbälten. Dalripan häckar även långt ner i skogslandet. I skogsområdena nedanför kalfjället jagas även bland annat orre, tjäder och hare.

För medlemmar i en sameby krävs inte något tillstånd för jakt på utmark inom de delar av byns betesområde som hör till renbetes-

8Jfr Naturvårdsverket föreskrifter NFS 2002:18 6 och 16 §§.

179

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

SOU 2023:46

fjällen eller lappmarkerna, när renskötsel är tillåten där. Småviltsjak- ten ingår, liksom annan jakt, i renskötselrätten.

Andra som vill jaga småvilt på mark under statens omedelbara disposition behöver skaffa ett tillstånd för jakt (ett avtal om en upplåtelse). På Girjas samebys område tillhandahålls tillstånden av samebyn. I övriga områden ovanför odlingsgränsen och på renbetes- fjällen är det länsstyrelserna som utfärdar tillstånden. Både fjällänens länsstyrelser och Girjas sameby använder sig av den privata tjänsten NatureIT för att administrera sina jaktutövningstillstånd.

5.2.1Länsstyrelsernas upplåtelser

Länsstyrelserna i Nottbotten, Västerbotten och Jämtlands län beslu- tar årligen om gemensamma ramvillkor för upplåtelse av småviltsjakt på mark under statens omedelbara disposition ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Varje länsstyrelse fastställer genom sitt re- spektive beslut också egna, länsspecifika ramvillkor.

Länsstyrelsernas meddelade jakttillstånd gäller som utgångspunkt inom de jakttider för respektive art som följer av jaktförordningens bilaga. Alla jaktbara arter omfattas inte av tillstånden. Vilka arter tillstånden omfattar skiljer sig till viss del mellan länen. Begränsande avvikelser kan också i övrigt ske för att reglera jakttryck och till- godose viltvården.

Jägare som är bosatta i Sverige eller som annars har uppnått närmare anknytning till landet kan som utgångspunkt köpa tillstånd för småviltsjakt från den 25 augusti. Från och med den 16 september öppnas småviltsjakten även för andra jägare.9

Ett tillstånd för jakt efter småvilt kan gälla minst ett och högst fem dygn i ett valt jaktområde, för ett år i en specifik kommun eller för ett år i länet. För länsårstillstånd ställs krav på stadigvarande bosättning i länet medan kommunårstillstånd kräver stadigvarande bosättning i en fjällkommun. För lösande av dygnskort finns inga bosättningskrav.

Innehavare av jaktkort behöver aktivera tillståndet innan jakten påbörjas. I samband med aktiveringen anges i vilket jaktområde jakten

93 § andra stycket rennäringsförordningen samt Länsstyrelsen i Jämtlands läns beslut den

17april 2023 med villkor om upplåtelse av småviltsjakt och viss jaktträning med hund på renbetesfjäll i Jämtlands län (613-7702-2022) och bilaga 3 till detta beslut, i vilken gemen- samma villkor för Jämtlands, Norrbottens och Västerbottens län beskrivs.

180

SOU 2023:46

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

avses bedrivas och, för årskort, antalet dagar som jakten avses pågå. Fjällägenhetsinnehavare har rätt att jaga avgiftsfritt.10 Denna rätt gäller på motsvarande sätt som ett årstillstånd. Tillståndet ska alltså akti- veras innan jakt påbörjas.

Jaktområdena bestäms av länsstyrelsen i berört län. För varje jakt- område fastställs maximalt antal jaktdygn per kvadratkilometer (jakt- mandagar). I Jämtland begränsas småviltsjakten vid högt jakttryck till innehavare av länsårstillstånd och kommunårstillstånd. När det fastställda antalet jaktmandagar har nåtts stängs jaktområdet för säsongen. Det gäller för hela fjällområdet.

I vissa områden i Jämtland har efterfrågan på småviltsjakt varit så pass stor att länsstyrelsen, för att begränsa intrång och störningar för renskötseln, samt för att undvika trängsel och alltför många jägare per område och dag, infört en begränsning av hur många jägare som samtidigt får befinna sig i ett jaktområde. I dessa områden får högst fem jägare lösa eller aktivera jakttillstånd per dag och område. Först- till-kvarn-principen gäller.11

I sina upplåtelser förbehåller sig länsstyrelserna rätten att avlysa särskilda områden från den upplåtna jakten för att förhindra stör- ningar i renskötseln.12 Länsstyrelsernas praxis beträffande avlysningar skiljer sig dock något åt mellan de tre fjällänen.

I Norrbotten följer det i huvudsak av länsstyrelsens rambeslut vilka områden som under jaktsäsongen ska undantas från upplåtelse. Beslut om avlysningar under pågående säsong sker däremot i mycket liten omfattning. I Västerbotten fattas i princip inga beslut om undan- tagsområden genom rambeslutet. Beslut om avlysning av jaktom- råden fattas i stället löpande under pågående säsong. I Jämtland an- vänds båda typerna av mekanismer. Där fastställs genom rambeslutet fasta avlysningsområden (så kallade förbudsområden), vilka vid be- hov kompletteras med beslut om avlysning avseende andra områden under pågående säsong.

Skillnaden mellan framför allt Norrbotten och Västerbotten kan förklaras med att renskötseln i Västerbotten är mer rörlig i geogra-

105 § rennäringsförordningen.

11Länsstyrelsen i Jämtlands läns beslut den 17 april 2023 med villkor om upplåtelse av små- viltsjakt och viss jaktträning med hund på renbetesfjäll i Jämtlands län (613-7702-2022).

12Förbehållet görs med stöd av 5 § i Jordbruksverkets föreskrifter om upplåtelser av rätt till småviltsjakt och fiske på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen (SJVFS 1993:95, senast ändrad 2007:52).

181

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

SOU 2023:46

fiskt hänseende och att behovet av avlysningar därmed är svårare att förutse än i Norrbotten.

I de fall som beslut om avlysning fattas under säsongen följer av länens gemensamma ramvillkor att beslutet ska fattas senast fem dagar före avlysningen. Tidsramen är kopplad till vad som gäller för aktivering av jaktkort, nämligen att den aktivering som sker för ett valt jaktområde inför jakt görs tidigast fem dagar i förväg. Därmed kan en jägare redan inför aktiveringen se vilka områden som kommer att vara avlysta eller förenade med särskilda restriktioner för jakt.

I Norrbotten är det alltså ovanligt att några beslut om avlysning alls fattas under löpande säsong; planeringen ligger vanligen fast redan i rambeslutet. I de få fall som det tillkommer en begäran om tillfällig avlysning från en sameby grundat på olägenhet för renskötseln, god- tas enligt uppgift från länsstyrelsen begäran vanligen utan någon mer ingående prövning. Samebymedlemmars egen älgjakt godtas dock inte som skäl för avlysning, eftersom de båda jaktformerna bedöms kunna bedrivas parallellt.

I Västerbotten väcks frågan om avlysning löpande genom att länsstyrelsen varje vecka kontaktar länets samebyar per telefon. Same- byarna tillfrågas då om hur renskötselarbetet är planerat den när- maste tiden och om några avlysningar behöver göras om tio dagar och framåt. Några närmare utrednings- eller kontrollåtgärder vidtas i normalfallet inte, utan målsättningen är från länsstyrelsens sida att processen ska präglas av ömsesidigt förtroende. Beslut fattas därför också i regel omgående. Liksom i Norrbotten görs inga avlysningar av småviltsjakt på grund av samebymedlemmars egen älgjakt.

Varken i Norrbotten eller i Västerbotten görs några partiella av- lysningar för delar av ett jaktområde. Inte heller sprids någon till- läggsinformation via NatureIT, till exempel om planerade ren- skötselåtgärder inom någon del av ett jaktområde. Ett jaktområde är därmed i sin helhet öppet eller avlyst.

I Jämtland initieras både rambeslutens förbudsområden och av- lysningar under pågående säsong av samebyarna. Till skillnad från i Norrbotten och Västerbotten kan avlysningar grundas på sameby- medlemmars egen älgjakt. Detta förklaras av att samebyområdena i Jämtland är mindre och har ett högt jakttryck, vilket gör att små- viltsjakten där i högre grad än i de andra länen kan störa sameby- medlemmars egen älgjakt.

182

SOU 2023:46

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

För att tydliggöra huvudsakliga principer för handläggning av be- gäranden om avlysningar från samebyar samt dialog och underlag för beslutsfattande, antog Länsstyrelsen i Jämtlands län år 2021 en sär- skild policy om avlysningar. Av policyn följer bland annat att samebyar senast den 15 augusti varje år så detaljerat som möjligt, skriftligen eller per telefon, kan inkomma med en beskrivning av hur rensköt- selhösten planeras. Syftet är, enligt vad som anges i policyn, att för- enkla och effektivisera handläggningsprocesserna. Vidare följer av policyn att en samebys begäran om avlysning ska inkomma med minst tio dagars framförhållning och innehålla en motivering om på vilket sätt småviltsjakten utgör en olägenhet av betydelse för renskötseln. Berört område stängs för ytterligare bokningar under tiden som an- sökan handläggs av länsstyrelsen.

Som möjliga undantag avseende tiodagarsfristen nämns hastigt upp- komna situationer som av renskötselskäl behöver hanteras skynd- samt, exempelvis vid vargförekomst. I de fall en begäran om avlysning sker med kortare varsel än tio dagar förbehåller sig dock länsstyrel- sen rätten att bedöma om de jägare som redan bokat jakt ska byta område eller om de kan genomföra sin jakt med riktad information och anvisningar.

Av policyn följer att länsstyrelsen och samebyn löpande ska stämma av om det sker förändringar i det planerade renskötselarbetet eller den planerade älgjakten, bland annat för uppföljning av om områden kan öppnas tidigare än beslutad avlysningsperiod.

Länsstyrelsen i Jämtlands län gör en utredning av varje enskild begäran om avlysning, varvid en bedömning görs av förutsättning- arna för jakten i det specifika fallet. Länsstyrelsen menar att detta följer av förvaltningslagens krav på att en myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. Länsstyrelsen menar också att förvaltningslagens regel om att en en- skild part som inleder ett ärende ska medverka genom att så långt som möjligt ge in den utredning som parten vill åberopa till stöd för sin framställning utgör grund för att kräva motiveringar och under- lag av samebyarna.

I Jämtland beslutas i vissa fall om delavlysning, det vill säga avlys- ning av en del av ett jaktområde. Sådan delavlysning kan till exempel komma i fråga vid samebymedlemmars egen älgjakt eller vid en sär- skild åtgärd, såsom samling/skiljning, vid vilken endast en avgränsad del av ett område berörs.

183

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

SOU 2023:46

När det gäller själva jaktutövningen finns i jaktlagen ingen be- gränsning avseende hur många djur som får fällas vid jakt efter så- dant vilt som är föremål för allmän jakt. Av jaktetiska skäl har dock fjällänens länsstyrelser valt att tillämpa ett system med så kallad bag limit. Bag limit innebär att högst åtta ripor och tre skogshöns av arterna tjäder och orre får fällas per dygn och jägare. För övrigt små- vilt finns ingen begränsning.13

Efter avslutad jakt ska en viltrapport lämnas via NatureIT. Vilt- rapport lämnas även om inget vilt har fällts.

Vid jakt efter fågel används som utgångspunkt stående eller stötande hund. För träning av sådana hundar krävs tillstånd, vilket kan lösas via NatureIT. På statens mark ovanför odlingsgränsen sker också en relativt omfattande hundprovsverksamhet. De stående fågel- hundsklubbarna som är verksamma i norra Sverige genomför i prin- cip samtliga sina prov ovanför odlingsgränsen, men även fågelhunds- klubbar för skällande fågelhundar (trädskällare) nyttjar statens marker i stor omfattning. För stående fågelhundar sker provverksamheten på såväl hösten som på vårvintern, medan det för skällande hundar är prov på hösten. Vid större prov ansöks hos länsstyrelsen som tar ut en avgift. Vid prov med enstaka hundar sker det genom att ordi- narie jaktkort löses.

5.2.2Girjas samebys upplåtelser14

Jakttillstånd på mark under statens omedelbara disposition på Girjas samebys område kan via NatureIT endast sökas av personer som är bosatta i Norrbottens län.

Det finns tio jaktområden på Girjas samebys område, vilka i stort sett följer de gränser som gällde under länsstyrelsens upplåtelseadmi- nistration. Det finns dock tankar från samebyn på att dela upp om- rådena i mindre jaktområden. Syftet är i så fall att öka flexibiliteten, till exempel när det gäller avlysningar.

Jakttiderna för Girjas samebys jakttillstånd avviker till viss del från de tider som följer av jaktförordningens bilaga. För två jaktområden

13Länsstyrelsen i Jämtlands läns beslut den 9 maj 2022 med villkor om upplåtelse av små- viltsjakt och viss jaktträning med hund på renbetesfjäll i Jämtlands län för jaktåret 2022/2023 (613-1163-2022) samt bilaga 4 till detta beslut.

14Avsnittet och avsnitt 5.3.2 bygger till största del på muntliga uppgifter från representanter från Girjas samebys styrelse. Uppgifterna är avstämda i juni 2023.

184

SOU 2023:46

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

börjar tillstånden gälla en vecka efter jaktförordningens jaktstart för ripa, orre och tjäder och för övriga jaktområden har jaktstarten beträffande dessa bytesdjur skjutits upp med tre veckor. Skälet är enligt samebyn att renhjordar under och efter sarvslakten behöver skyddas från de störningar som småviltsjakten kan medföra.

Den länsbo som vill jaga på statlig mark i Girjas samebys område kan antingen lösa ett dygnskort eller skaffa ett årskort. För båda typerna av kort gäller, liksom vid länsstyrelsens upplåtelser, att inne- havaren behöver aktivera sitt tillstånd innan jakt påbörjas. I samband med aktiveringen anges i vilket jaktområde jakten avses bedrivas och (beträffande årskort) antalet dagar som jakten avses pågå.

Samebyns jakttillstånd säljs, liksom länsstyrelsens, via tjänsten NatureIT. Det sker enligt samebyn ingen försäljning direkt av byn. Samebyns medlemmar bedriver inte heller någon turistverksamhet där jakt ingår.

Villkoren för småviltsjakt på samebyns område följer i stort läns- styrelsens villkor. Det gäller till exempel jaktmandagar, bag limits och krav på återrapportering.

Samebyn har utöver det lagt till villkor om att jakten ska bedrivas med hänsyn till renskötseln, naturen, samisk kultur och kulturläm- ningar, att hänsyn till samiska bosättningar och renskötselanlägg- ningar är en självklarhet och att hänsyn även ska tas till andra samiska näringar såsom slöjd, jakt och fiske. Samebyn har också lagt till att all jakt ska präglas av god etik och att innehavaren av ett jakttillstånd är skyldig att meddela samebyn ifall olägenhet för renskötseln skulle uppstå.

Liksom länsstyrelserna förbehåller sig Girjas sameby i sina upp- låtelser rätten att avlysa särskilda områden från den upplåtna jakten för att förhindra störningar i renskötseln. Samebyn har hittills en- dast behövt göra ett fåtal avlysningar för jaktens del och det har inte i något fall gällt ett område som redan var aktiverat för jakt. Hittills har därför några frågor om återbetalning av avgifter eller anvisning av alternativa områden inte aktualiserats.

Till skillnad från länsstyrelsen säljer samebyn inga tillstånd för hundträning.

185

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

SOU 2023:46

5.3Fiske

De arter som främst fiskas i fjällen är röding, öring, harr och sik. Även gädda och abborre är föremål för fritidsfiske. I fjällen finns också viktiga vatten för laxfiske.

5.3.1Länsstyrelsernas upplåtelser

Den som vill fiska i vatten på mark där länsstyrelserna upplåter fiske kan köpa ett fiskekort. Fiskekort kan lösas för ett dygn, tre dygn, sju dygn eller ett år. Administrationen av fiskekort sker dels digitalt via tjänsten NatureIT, dels genom stugbyar, sportfiskeaffärer och andra återförsäljare.15

I Västerbottens och Jämtlands län innefattar ett fiskekort som utgångspunkt ett tillstånd till fiske i alla vatten som upplåts av res- pektive länsstyrelse. I Norrbottens län är fisket i stället uppdelat kommunvis. I Norrbotten och Västerbotten finns också kvoterade vatten, där ett begränsat antal fiskedygn upplåts per säsong.

Till fiskekortet är knutet villkor om till exempel fisketider och fredningstider. Även villkor om vilka arter som får fiskas och om maximalt dagligt uttag i sjöar respektive i strömmande vatten före- kommer. Ytterligare villkor kan gälla minimimått och maximimått på den fisk som tas upp och om vilka redskap och vilken typ av bete som får användas. Det förekommer även villkor om krav på fångst- rapportering avseende vissa arter.

Länsstyrelserna upplåter inte bara fritidsfiske. Upplåtelser görs även för husbehovsfiske med nät, företrädesvis i sjöar med röding och sik och i någon omfattning öring. Nätfisket sker ofta på tradi- tionellt sätt med bottensatta nät från båt.

Det kan noteras att länsstyrelsen inte fattar årliga rambeslut be- träffande fiske på motsvarande sätt som beträffande småviltsjakten. Detta beror på att förhållandena beträffande fiskeupplåtelser är mer konstanta, sett över tid. Vatten som undantagits för samebyars en- skilda bruk (undantagsvatten) är desamma från år till år, och så även andra vatten som är undantagna upplåtelse under hela eller delar av

15Länsstyrelsens stöd för att medge rätt till underupplåtelser följer av 12 § Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1993:95) om upplåtelser av rätt till småviltsjakt och fiske på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen (omtryckt genom SJFS 2000:78). Medgivande till annan än medlem i sameby, sammanslutning av samebymedlemmar eller fastighetsägare som i samma vatten delar rätt till fiske med staten förutsätter medgivande av sameby.

186

SOU 2023:46

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

året. I vissa enstaka fall sker någon förändring inför säsongen, till exempel att ett vatten som tidigare varit öppet för fiske eller en del av det behöver stängas. Vanligtvis sker sådana tillägg dock av fiske- förvaltningsskäl, snarare än skäl kopplade till renskötseln. Vid för- ändringar som beslutas inför säsongen sker samråd med berörda samebyar.

I avsnittet om småviltsjakt har avlysningar under pågående säsong beskrivits. Sådana avlysningar kan behöva göras även beträffande fisket, även om det sker i mindre omfattning eftersom fisket gene- rellt sett innebär mindre störningar för renskötseln (se avsnitt 5.5).

5.3.2Girjas samebys upplåtelser

Fiskekort på Girjas samebys område kan, med undantag för fiske- campen Tjuonajokk, endast lösas av personer som är bosatta i Norr- bottens län. Fiskekorten kan lösas för ett dygn eller för ett år. Innan fiske påbörjas behöver fiskekortet aktiveras för ett visst valt fiske- område. I dagsläget får endast ett fiskeområde aktiveras per fiske- kort och dag.

Indelningen i fiskeområden ändrades inför årsskiftet 2021/2022 och innebär en indelning i fler och mindre områden jämfört med de jaktområden som finns på byns område. Möjligen kommer, enligt samebyn, efter en tids utvärdering ytterligare förändringar att göras i indelningen. Målsättningen är att ha en indelning som möjliggör upplåtelse på ett sätt som enligt samebyn är mer hållbart och sam- tidigt flexibelt, och där fisket till exempel kan stängas av för ett visst vattendrag för att skydda lax, utan att fisket påverkas i andra vatten- drag. Samtidigt har samebyn erfarit att indelningen behöver vara lämplig också i förhållande till hur de fiskande vanligtvis planerar sitt fiske och rör sig mellan olika vatten, eftersom aktiveringssystemet annars blir svårt att tillämpa.

Den huvudsakliga administrationen av fiskekort sker via tjänsten NatureIT. Utöver det säljs ett begränsat antal dygnskort till fiske- campen Tjuonajokk. Fiskecampen får vidaresälja fiskekorten fritt, det vill säga även till andra än länsbor, dock med villkoret att fisket alltid sker med en av fiskecampen anlitad guide. Det görs enligt same- byn inga upplåtelser av fiske utöver dem som administreras via

187

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

SOU 2023:46

NatureIT och Tjuonajokk. Samebyns medlemmar bedriver inte heller någon turistverksamhet där fiske ingår.

Liksom vid upplåtelser i länsstyrelsens regi upplåts utöver handred- skapsfiske även nätfiske genom särskilda tillstånd.

I två vatten på samebyns område är fisket kvoterat.

Villkoren för fisket på samebyns område följer i stort de villkor som Länsstyrelsen i Norrbottens län tillämpar. Det gäller till exempel maximalt uttag, minimimått, maximimått och redskapskrav. Same- byn ställer också krav på fångstrapportering.

Samebyn har utöver detta lagt till villkor om att fisket, förutom att det inte får störa renskötseln, inte heller får störa annat djurliv, samt att dessa villkor även gäller vid transporter till och från fiskesjöar.

Liksom länsstyrelserna förbehåller sig Girjas sameby i sina upp- låtelser rätten att avlysa särskilda områden från det upplåtna fisket för att förhindra störningar i renskötseln. Samebyn ansöker årligen om skoterförbud i vissa områden under kalvningstiden och avlyser då även de vatten som finns inom områdena från fiske. En sjö har stängts för fiske, när samebyn bedömt att så krävdes av fiskevårds- skäl. I något fall har ett vatten behövt avlysas med kortare fram- förhållning än tidsramen för aktivering av fiskekort (fem dagar). Samebyn har då kontrollerat att vattnet inte var aktiverat, det vill säga att ingen fiskare hade planerat att fiska där. Hittills har därför några frågor om återbetalning av avgifter eller anvisning av alterna- tiva områden inte aktualiserats.

5.4Turism kring småviltsjakt och fiske

Turistnäringen kring jakt och fiske bedrivs i huvudsak av lokala entre- prenörer. Det handlar om en rad olika typer av verksamheter, som ofta går in i varandra. Det kan vara fiskecamper, stugbyar, guideföre- tag, kursverksamheter och transportservice.

Många av företagen har av nödvändighet flera verksamhetsgrenar, vilket innebär att de kan ägna sig åt flera typer av verksamhet och vända sig till flera målgrupper. Som exempel kan för en stugby den största kundgruppen vara skidåkare under vintern, fiskare under vår- vintern, vandrare under sommaren och småviltsjägare under hösten. Genom kombinationen möjliggörs en helårsverksamhet.

188

SOU 2023:46

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

En typ av näringsverksamhet kopplad till jakt och fiske är paket- reseförsäljning. Det finns företag som, utifrån kundernas önskemål, ordnar med boende, mat, transport och guide.

Högsäsong för paketresor för småviltsjakt är från jaktstarten den

25 augusti till slutet av september, när snön ofta lägger sig i fjäll- området. Utländska jägare ansluter från och med den 16 september.

Kunderna löser själva jakt- och fiskekort, vilket är en förutsättning med det nuvarande systemet.

En annan typ av turistverksamhet, som ofta bedrivs i kombination med andra verksamheter, handlar om att specifikt erbjuda guidning. Guider för småviltsjakt är i regel hundförare. Sådana erfarna hund- förare kan även erbjuda hundträning. Det handlar då om att träna upp hundar för småviltsjakt. Småviltsjaktsäsongen infaller som angetts i början av hösten, men högsäsongen för hundträning börjar i mitten av februari och pågår till i mitten av mars.

I berörda län finns ett antal jakt- och/eller fiskecamper. Dessa erbjuder paketlösningar med kost och logi. När det gäller fiske är en sådan camp ofta knuten till ett visst vatten för exklusivt fiske. Det kan handla om campens eget vatten eller om ett vatten på statlig mark där campen har tillstånd från länsstyrelsen till underupplåtelse av fiske. Det finns också camper som ägs av samebymedlemmar och där samebyns undantagsvatten (det vill säga vatten som undantagits från länsstyrelsens upplåtelser) nyttjas för turistfiske.

Kombinerade jakt- och fiskecamper erbjuder även paket kring småviltsjakt. Liksom när det gäller andra paketlösningar kan guide och transporter ingå i paketet.

I anslutning till fjällområdet nyttjas stugbyar av såväl småvilts- jägare som fiskare. Flera av stugbyarna har egna restauranger.

I och med den bitvis svåråtkomliga terrängen är helikopterverk- samheten i norra Sverige av stor betydelse. Småviltsjägare och fiskare är viktiga kundgrupper för helikopterföretagen under hela barmarks- säsongen och särskilt juli, augusti och september. Helikopterföreta- gen anlitas emellertid också av samebyarna (både för transporter och för att driva renar) och av länsstyrelserna (till exempel i anslutning till den rovdjursinventering som görs tillsammans med samebyarna).

De näringsidkare som kommittén har träffat beskriver samstäm- migt att de kapitalstarkaste kunderna finns bland jägarna. När det gäller fiske behöver man enligt dessa företrädare som utgångspunkt

189

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

SOU 2023:46

kunna erbjuda exklusivt fiske i ett visst vatten för att, utöver rena boendelösningar, kunna få verksamheten lönsam.

Den största andelen av kundbasen kommer från Sverige. Sett till utländska kunder är de nordiska grannländerna störst, men även jägare och fiskare från Tyskland, Schweiz och Italien kommer för att jaga och fiska i de svenska fjällen. Dessa jägare och fiskare är ofta i högre grad än de svenska beroende av de utvidgade tjänster som de lokala företagen med inriktning på jakt och fiske erbjuder, som guidning och transport.

5.5Småviltsjaktens och fiskets effekter för renskötseln

Jakt och fiske i områden där renar betar eller där renskötselarbete pågår kan orsaka störningar för renskötseln. Generellt sett innebär jakt i sådana områden en större påverkan på renskötseln än vad fiske gör.

I förhållande till jakt framhålls särskilt följande från samiskt håll. Som tidigare beskrivits (avsnitt 4.4) är barmarksperioden den tid på året som renarna har möjlighet att bygga upp sina kroppsreserver efter vintern. Det är därför viktigt att renarna får ro och tid för att beta, för att ha förutsättningar att beta selektivt. Utan selektiv betning reduceras näringsinnehållet och foderintaget kraftigt med minskad tillväxt som följd.16 Minskad tillväxt under barmarksbetet medför ökad risk för svältdöd under kommande vinter och färre lyckade kalvningar efterföljande vår.17 I ljuset av annan markanvändning som negativt påverkar renskötseln och renarnas möjlighet att tillgodo- göra sig det naturliga betet (se avsnitt 4.7 om kumulativa effekter)

är det därför viktigt att begränsa påverkan där det är möjligt.

Mot slutet av barmarksperioden, under hösten, måste renarna ha betesro för att tillväxten ska kunna fortgå så länge som det finns till- räckligt näringsrika betesväxter i markerna för att bygga upp maxi- mala fettreserver inför vintern.18

I mitten av september infaller sarvslakten. Särskilt känslig är perio- den när samling av renar pågår inför slakten. En mindre lyckad hop-

16Åhman, Birgitta, White, Robert G., 2018, Rangifer Diet and Nutritional Needs, publicerad i Reindeer and Caribou Health and Disease, 1 U, Boca Raton,

Florida, CRC Press, 550.

17Colman, Jonathan E. m.fl., 2003, Do wild reindeer exhibit grazing compensation during insect harassment? J. Wildl. Manage. 67 s. 9–11.

18Åhman och White, 2018.

190

SOU 2023:46

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

samling av djuren har till följd att de tjurar som blir kvar ute i mark- erna inte längre är lämpliga slaktdjur det året, eftersom tjurarna blir kraftigt avmagrade under brunsten. Utöver inkomstbortfallet med- för störningar i sarvslakten att djur som borde ha slaktats får skötas ytterligare ett år och att betesutrymme tas från andra livrenar (hon- djur) på vinterbetesmarkerna.

Ett ytterligare känsligt moment infaller när renarna ska samlas in- för uppdelningen i vintergrupper och vinterslaktuttaget som sker vid samma tillfälle. Störningar orsakade av jakt kan medföra att alla renar i området inte blir samlade. De renar som blir kvar på höstlandet till följd av ett mindre lyckat samlingsarbete har sämre möjligheter att överleva vintern eftersom dessa marker inte är lämpliga vinterbetes- marker. Markerna har liten tillgång på renlav samtidigt som området blir snörikt och snön blir vindpackad längre fram på vintern. Dessa marker har vanligen även en större rovdjursstam.

När det gäller vinterjakten kan den innebära störningar om den sker på marker där renarna uppehåller sig samlade för bete, dels efter- som renarnas betestid minskar när de störs, vilket har avgörande be- tydelse för deras energiomsättning, dels eftersom det är svårt att få renarna till att börja gräva i ett nytt område vintertid, om sådana alternativa områden över huvud taget finns att tillgå. När det gäller Jämtland är vinterbetesmarkerna dock i huvudsak på privat mark.

Störningsrisken vid jakt ökar generellt sett i de fall som jakten sker med hund, bland annat eftersom jakt med hund kan ödelägga pågående rensamlingar eller renflyttningar.

Även fisket kan medföra störningar för renskötseln, även om dessa generellt sett är av mindre omfattning. I allmänhet medför fri- tidsfisket sommartid inga störningar av betydelse för renskötseln. Fiske i områden där det frodiga grönbetet är koncentrerat till älv- och sjöstränder kan dock medföra att renen håller sig borta från de bästa betesområdena.

Under kalvningsperioden (början av maj till början av juni) är renarna särskilt känsliga för störningar. Fiske som bedrivs under vår- vintern och våren kan därför i större utsträckning orsaka störningar för renskötseln. Ofta är det inte fisket i sig utan snöskotertrafiken i samband med fisket och förekomsten av hund som kan ställa till problem. Vajan är mycket vaksam och känslig under denna period eftersom hon vakar över kalven för att undkomma eller försvara den mot rovdjursattacker. Det är också viktigt att kalven får bli präglad

191

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

SOU 2023:46

på vajan i lugn och ro, så att de lär sig varandras ljud och lukter. Stör- ningar under denna period kan resultera i att vajor inför kalvning och vajor med spädkalvar drar sig till mer avlägsna höjdlägen, som varken ger skydd mot väder och vind för kalven eller gott bete för vajan. I sådana lägen kan ett oväder ta död på samtliga spädkalvar i flocken. Långvariga störningar kan också innebära att vajan får en försämrad mjölkproduktion, vilket i sin tur gör att kalvarna blir försvagade och löper större risk att omkomma i samband med faror. Störningar under kalvningsperioden kan således under olyckliga omständigheter om- intetgöra ett bra kalvningsresultat.

Vissa vattendrag som är svåra att passera vid rendrivning kan vara känsliga under de perioder som man normalt använder sig av det flyttstråket. Störningar som fiske kan medföra vid sådana situationer kan förutom merarbete också orsaka drunkningsolyckor bland renarna, om panik utbryter i renhjorden. Normalt sett sker dock flyttning före och efter den huvudsakliga fiskesäsongen i vattendrag (den 1 juni till den 31 augusti), vilket innebär att problemet torde vara av begränsad omfattning.

Utöver påverkan på renen och renskötseln, kan jakt och fiske inne- bära intressekonflikter i förhållande till samebymedlemmars egen jakt och eget fiske. Till exempel kan konkurrenssituationer uppstå om småviltsjakt pågår där samebymedlemmar samtidigt jagar älg. Även älgjakt som sker av ortsbojaktlag eller enskilda arrendatorer och same- bymedlemmar parallellt kan orsaka intressekonflikter.

När det gäller fiske bedrivs samebymedlemmars fiske för avsalu vanligen i större vatten och kommer därmed sällan i intressekonflikt med fritidsfisket. Samebymedlemmars husbehovsfiske bedrivs nor- malt i särskilda undantagsvatten, som inte upplåts för fiske till andra.

5.6Kulturutövning genom jakt och fiske

Begreppet kultur kan föra tankarna till något som skapats av männi- skor – litteratur, konst, musik etcetera. I urfolkssammanhang är dock kulturbegreppet vidare än så och avser ett sätt att leva och använda mark, inte minst markanvändning som en del av en försörjning. I den samiska kulturen är de traditionella näringsfången en grundstomme, det vill säga renskötsel, jakt och fiske. Renskötseln som kulturbärare har redan beskrivits (se avsnitt 4.8.). Jakt och fiske var ursprungligen

192

SOU 2023:46

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

basen för samernas försörjning och har genom årtusenden fortsatt vara en viktig del av den samiska livsstilen. Mot slutet av 1600-talet hade vissa samer övergått till ett levnadssätt där renskötseln hade större betydelse för försörjningen, men jakten och fisket har fortsatt varit en viktig del av renskötselkulturen även för dessa samer.

Samiska traditioner kring jakt och fiske förs över mellan genera- tioner. Detta gäller både för samer som är medlemmar i samebyar och som jagar och fiskar som en del i utövandet av renskötselrätten, samt för andra samer vilkas förfäder av olika skäl har lämnat renskötseln.

För människor som tillhör den nationella minoriteten torneda- lingar, eller som identifierar sig som kväner eller lantalaiset, är tradi- tionella näringsfång också av stor kulturell betydelse. Dessa personer, vilka företrädesvis lever i områden kring Malmfälten och längs Torne- älven och Muonioälvens dalgångar, utövar ofta sin kultur genom traditioner i form av småjordbruk som kombineras med jakt, fiske, renskötsel (genom koncessionsrenskötsel) och ibland bruk av slåtter- myrar.

Även andra personer i Norrland, som inte identifierar sig som någon av dessa minoritetsgrupper, kan ha starka traditioner kring jakt och fiske och se det som en viktig del i sin livsstil.19 Det rör sig alltså för dessa personer om något viktigare än enbart ett nöje – närheten till naturen och upplevelsen av att kunna bidra till hus- hållets ekonomi med vilt och fisk ses som en förutsättning för be- varandet av levande traditioner.

5.7Tåssåsenmodellen

Under perioderna 1987–1995 och 2003–2017 ansvarade Tåssåsens sameby för administrationen av småviltsjakten i samebyns renbetes- fjäll. Administrationen övertogs år 2017 av Länsstyrelsen i Jämtlands län i samband med att reglerna i rennäringsförordningen (1993:384) ändrades på så sätt att endast personer med fast bosättning i eller närmare anknytning till Sverige gavs rätt att köpa småviltsjakt och fiske på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Länsstyrelserna i Jämtland, Norrbotten och Västerbotten beslutade

19Löshundsjakt är till exempel med på Institutet för språk och folkminnens förteckning över immateriella kulturarv i Sverige, som finns tillgänglig på webbsidan https://levandekulturarv.se/forteckningen, besökt den 27 juni 2023.

193

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

SOU 2023:46

då att samordna försäljningen av jaktkort och utlottningen av jakt- områden via hemsidan NatureIT.

Upplägget för Tåssåsens administration kallades Tåssåsenmodel- len. Modellen innebar att samebyns medlemmar, genom föreningen Jaktföreningen Giehren (fortsättningsvis Giehren), som bildades för ändamålet, sålde jaktkort och fördelade jaktområden på samebyns område.

Giehren delade in samebyns marker i jaktområden utifrån krite- rierna att det skulle finnas en jaktbar ripbiotop och att jakt i området inte skulle störa älgjakten eller renskötseln under framför allt perio- den från den 25 augusti till den 1 oktober, som vid den tiden var den intressanta jaktperioden för ripa. Jaktområdena var ungefär 25 kvadrat- kilometer stora. I varje område fick endast ett jaktsällskap på högst fem jägare befinna sig.

För att hantera den stora efterfrågan på jakt införde Giehren en turordning för att boka in jaktdagar. Den som var intresserad fick anmäla sitt intresse i maj, varefter jaktdagar och jaktområden i början av juni fördelades i turordning utifrån lottning. Detta hanterades genom att en kontaktperson för varje jaktsällskap ringdes upp i den turordning som följde av lottningen. Giehrens administratör redo- visade lediga områden och datum, varefter jaktdagarna bokades in efter jaktsällskapets önskemål. Vid avbokningar betalade Giehren tillbaka pengarna minus en administrationsavgift på tio procent.

När reformen om den fria småviltsjakten och det fria handred- skapsfisket genomfördes år 1993 upphörde denna äldre version av Tåssåsenmodellen. Efter flera års diskussioner med länsstyrelsen gavs Tåssåsens sameby år 2003 dock åter möjlighet att bli försökssameby med en uppdaterad version av modellen.

När Giehren åter tog över förvaltningen år 2003 sköttes admini- strationen i grunden på liknande sätt som tidigare, med skillnaden att Tåssåsenmodellen digitaliserades och presenterades på en hem- sida. På den nya hemsidan fanns information om Giehren, Tåssåsens sameby och om hur lottningen gick till. Där fanns också en inter- aktiv karta med beskrivningar av de olika jaktområdena inklusive upp- gifter om mobiltäckning, logimöjligheter, transportsätt med mera. Vidare redovisades dagsaktuella nyheter, information om riptillgång i olika områden och det fanns möjlighet för användarna att lämna kommentarer.

194

SOU 2023:46

Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet

På hemsidan fanns också ett Excelark som uppdaterades flera gånger dagligen under inbokningsdagarna. Där framgick boknings- status för varje område för varje dygn. Där angavs också antalet jakt- dagar totalt och för varje område. Om ett område behövde stängas av renskötselskäl eller på grund av att maximalt jakttryck hade upp- nåtts framgick det genom olika färgmarkeringar. Av Excelarket kunde också utläsas när det uppdaterats senast.

När inbokning skett skrevs jaktkorten in digitalt och skickades med e-post till jägarna.

5.8Ammarnäsmodellen

I området Ammarnäs inom Rans och Grans samebyar gäller sedan år 2006 vissa särskilda inslag vid upplåtelser av småviltsjakt, den så kal- lade Ammarnäsmodellen.

Modellen infördes i ett försök att skapa en starkare lokal förvalt- ning av småviltsjakten och innebär i korthet att en särskild samord- ningsgrupp hanterar vissa frågor om jakten. Samordningsgruppen leds av länsstyrelsen och består i övrigt av medlemmar från de be- rörda samebyarna och en samordnare från Sorsele kommun. Inför jaktsäsongen görs en överflygning där renhjordarna observeras. På basis av överflygningen gör gruppen en planering för ripjaktens första veckor. Därefter har gruppen kontakt varje vecka för att samråda om förutsättningarna för jakten och behovet av avlysningar. Det är dock fortsatt länsstyrelsen som fattar besluten om upplåtelse respektive avlysningar.

Länsstyrelsens generella villkor för jakten är i princip desamma som i andra områden. Dock skiljer sig indelningen i jaktområden något. Jaktmarkerna är indelade i fler små jaktområden med ett maxi- malt jägarantal om sex till åtta jägare i varje område. Riktlinjen för antalet hundar är ett halvt dussin per område. Syftet har varit att jakten ska innebära mindre störningar för renskötseln samtidigt som jägare ska få en god jaktupplevelse utan trängsel.

Jaktområdena är indelade i sådana som enbart kan bokas av en- skilda småviltsjägare, och områden som kan bokas av kommersiella jaktorganisatörer. Den kommunala samordnaren sköter alla kontak- ter med de kommersiella jaktorganisatörerna och ser till att bok- ningarna fungerar. Om ett område blir avlyst styr den kommunala

195

6Förvaltning av viltstammar och fiskbestånd

Den svenska staten har ett ansvar för våra gemensamma naturresurser och den biologiska mångfalden. Vägledande för samhällets miljöarbete är de svenska miljömålen, som fastställs av riksdagen. Sverige är också bundet av EU-rättens krav och andra internationella överenskom- melser.

De svenska miljömålen består av totalt 16 miljökvalitetsmål. Ett av dessa är att den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer.1 Arternas livsmiljöer och ekosystem samt deras funktioner och processer ska värnas. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.

Ett annat av miljökvalitetsmålen är målet om en storslagen fjäll- miljö. Målet är att fjällen ska ha en hög grad av ursprunglighet vad gäller biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kultur- värden. Verksamheter i fjällen ska bedrivas med hänsyn till dessa värden och så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla om- råden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar. I detta ligger att fjällens värden för rennäringen är bevarade och att fjällens karak- tär av betespräglat, storslaget landskap med vidsträckta samman- hängande områden är bibehållen. Som precisering har också angetts att naturtyper och naturligt förekommande arter knutna till fjäll- landskapet ska ha en gynnsam bevarandestatus och tillräcklig gene- tisk variation inom och mellan populationer.

Ett tredje miljökvalitetsmål handlar om levande sjöar och vatten- drag. Sjöar och vattendrag ska enligt målet vara ekologiskt hållbara

1Jfr 1 kap. 2 § tredje stycket regeringsformen och 1 kap. 1 § miljöbalken.

197

Förvaltning av viltstammar och fiskbestånd

SOU 2023:46

och deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. Naturlig produktions- förmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets eko- logiska och vattenhushållande funktion ska bevaras, samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas.

För att tillgodose de svenska miljömålen krävs en aktiv förvalt- ning av de svenska viltstammarna och fiskbestånden.

När det gäller jakten beskrivs denna i Naturvårdsverkets strategi för svensk viltförvaltning som en av de viktigaste åtgärderna för att uppnå viltförvaltningens olika mål. För många viltarter, som klöv- djur, stora rovdjur och vissa fågelarter, är jakt det huvudsakliga sättet att reglera populationen i stort, men det är också ett centralt verktyg för att hantera problem med lokala skador och enskilda djur.2 På mot- svarande sätt ses ett allsidigt bedrivet fiske som en grundläggande del i fiskevården.3

Också uttrycket ”brukande” beskrivs som centralt i strategin. Uttrycket avser olika former av tillvaratagande av viltresursen – genom jakt, förädling av kött och andra animaliska produkter, upplevelser kopplade till förekomst av exempelvis rovdjur och fåglar, viltarternas värde som kulturella symboler, varumärken och på andra sätt. Bruk- ande ska enligt strategin ses som det hållbara nyttjandet av några av de ekosystemtjänster som viltarterna tillhandahåller.4

Strategin utgår sammantaget från tre övergripande perspektiv:

•bevarande av viltarter,

•brukande av viltet som resurs och

•begränsning av skador och olägenheter av vilt.5

Jakten och fisket påverkas sammantaget av många olika åtgärder, med olika ansvariga aktörer. För att ge en bild av upplåtelsernas del i svensk vilt- och fiskförvaltning ges i detta kapitel en översiktlig be- skrivning av den svenska förvaltningen av viltstammar och fisk- bestånd.

2Naturvårdsverket, Strategi för svensk viltförvaltning 2022–2029, s. 6.

3SOU 2009:53, Fiskevård i enskilt vatten – en översyn av lagen om fiskevårdsområden, s. 10.

4Naturvårdsverket, Strategi för svensk viltförvaltning 2022–2029, s. 6 och 7.

5Naturvårdsverket, Strategi för svensk viltförvaltning 2022–2029, s. 9.

198

SOU 2023:46

Förvaltning av viltstammar och fiskbestånd

6.1EU-rätt och internationella överenskommelser

Svensk vilt- och fiskförvaltning styrs inte endast av nationella över- väganden. Inom EU-rätten finns för förvaltningen bindande regel- verk som i stor utsträckning inverkar på den svenska regleringen. Det handlar företrädesvis om de två naturvårdsdirektiven fågeldirek- tivet och art- och habitatdirektivet (även kallat livsmiljödirektivet).6

Naturvårdsdirektiven innehåller dels regler om skydd för olika arter mot jakt och liknande störningar, dels regler för att skapa ett nätverk av särskilt värdefulla naturområden. Direktiven innehåller även krav på medlemsstaterna att till EU-kommissionen rapportera om bland annat bevarandestatus, genomförandet av nationella bestäm- melser som införs med stöd av direktiven och undantag från bestäm- melser i direktiven.

Naturvårdsdirektiven genomför den så kallade Bernkonventionen,7 som har arbetats fram inom Europarådet och till vilken Europarådets och EU:s medlemsstater samt ett antal afrikanska länder är anslutna. Konventionens syfte är att skydda vilda djur och växter och deras naturliga miljöer. Till konventionen hör listor över strikt skyddade växtarter och djurarter, liksom skyddade djurarter och förbjudna metoder för att döda, fånga eller på annat sätt exploatera arter.

Under våren 2020 presenterade EU-kommissionen, som en del av den europeiska gröna given, en strategi för biologisk mångfald till år 2030. Strategin beskriver mål och åtgärder för att skydda och åter- ställa naturen i EU genom att utvidga nätverket av skyddade områ- den och utarbeta en plan för återställande av natur och restaurering av ekosystem på land och i havet. Strategin ska bidra till arbetet inom konventionen för biologisk mångfald (CBD)8 och ett globalt ram- verk med nya mål för perioden efter 2020, med en övergripande ambition att före år 2050 säkerställa en situation där alla världens ekosystem har restaurerats, är motståndskraftiga och skyddas i till- räcklig utsträckning.

Sverige har förbundit sig att följa även andra internationella överens- kommelser. En sådan är den nyss angivna konventionen om biolo- gisk mångfald. Denna har som mål att biologisk mångfald ska be-

6Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevar- ande av vilda fåglar och Europaparlamentets och rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, senast ändrat genom rådets direk- tiv 2006/105/EG.

7Convention on the Conservation of European Wildlife and Natural Habitats.

8UN Convention on Biological Diversity.

199

Förvaltning av viltstammar och fiskbestånd

SOU 2023:46

varas och nyttjas hållbart, samt att nyttan av genetiska resurser ska fördelas på ett rättvist sätt. I konventionen finns också särskilda artiklar som handlar om urfolks och lokala samhällens traditionella kunskap och sedvanebruk av betydelse för den biologiska mång- falden.9

Den 19 december 2022 antogs på FN:s konferens om biologisk mångfald, CBD COP 15, i Montréal i Kanada ett nytt globalt ram- verk för biologisk mångfald. Ramverket innehåller mål som på en global nivå syftar till att vända den negativa trenden för biologisk mångfald och till att stoppa utrotningen av djur och växter. En förut- sättning för att ramverket ska vara rättsligt bindande är att det rati- ficeras.

En annan överenskommelse som bör nämnas är Agenda 2030 för en hållbar utveckling, vilken antogs av FN:s medlemsländer år 2015. Agendan är en handlingsplan för hur världens alla länder ska arbeta för att skapa en fredlig, rättvis och jämlik värld inom planetens grän- ser fram till år 2030. Agendan innehåller 17 mål och 169 delmål. Ett av målen handlar om att skydda, återställa och främja ett hållbart nytt- jande av landbaserade ekosystem, hållbart bruka skogar, bekämpa ökenspridning, hejda och vrida tillbaka markförstöringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald. Detta preciseras i nio olika delmål. Ett annat av målen handlar om att främja fredliga och inkluderande samhällen, tillhandahålla tillgång till rättvisa för alla samt bygga upp effektiva och inkluderande institutioner med ansvarsutkrävande på alla nivåer. För detta finns tio olika delmål.10

6.2Särskilt skyddade områden

Fjällmiljön har ett eget ekosystem med en flora och fauna som kan kräva särskilt skydd. Inledningsvis finns därför skäl att översiktligt beskriva hur bildande av nationalparker och naturreservat kan an- vändas för att åstadkomma ett sådant skydd. Även innebörden av indelning i Natura 2000-områden redovisas översiktligt.

9Artikel 8 (j) och 10 (c), se även Naturvårdsverkets och Sametingets rapport 2018-02-28, Traditionell kunskap för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald, Förslag på åtgärder för implementering av artiklarna 8(j) och10(c) i Konventionen om biologisk mångfald (CBD).

10Mål 15 samt delmål 15.1–9 respektive mål 16 samt delmål 16.1-16.10, Agenda 2030 för håll- bar utveckling.

200

SOU 2023:46

Förvaltning av viltstammar och fiskbestånd

6.2.1Nationalparker

I syfte att bevara ett större sammanhängande område av viss land- skapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick kan regeringen, med riksdagens medgivande, fatta beslut om att bilda en nationalpark.11 Nationalparker inrättas alltid på statligt ägd mark.12

Det finns i dag 30 nationalparker i landet. Av dessa ligger nio inom samebyarnas åretruntmarker. Åtta är inrättade för att skydda fjäll- miljöer, medan en syftar till att bevara ett värdefullt skogs- och myr- landskap.13

Föreskrifter för nationalparker meddelas av Naturvårdsverket, som också får meddela inskränkningar i rättigheter att använda mark eller vatten, som till exempel jakt- eller fiskerättigheter, om det be- hövs för att uppnå syftet med nationalparken.14

Det finns inget generellt förbud mot jakt och fiske i national- parker, utan i vilken mån det kan tillåtas avgörs av parkens karaktär. I praktiken är dock jakt och fiske som utgångspunkt otillåtet i näst- intill alla nationalparker. Några undantag finns dock. Till exempel görs undantag för fiske med fiskekort i enlighet med av länsstyrelsen meddelade regler i särskilt angivna vatten i Padjelanta/Badjelánnda nationalpark.15 För flera av nationalparkerna inom åretruntmarkerna finns också särskilda föreskrifter avseende samebymedlemmars jakt och fiske. Hur dessa är utformade skiljer sig åt mellan parkerna.16

6.2.2Naturreservat

I syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet kan länsstyrelsen eller en kommun besluta om inrättande av naturreser- vat. Även ett område som behövs för att skydda, återställa eller ny- skapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter får förklaras som naturreservat.17

117 kap. 2 § miljöbalken.

127 kap. 2 § miljöbalken.

131 § nationalparksförordningen (1987:938).

147 kap. 3 och 25 §§ miljöbalken och 4 § nationalparksförordningen.

157 § 4 Naturvårdsverkets föreskrifter för nationalparkerna/suoddjimpárkajda Muddus/Muttos, Padjelanta/Badjelánnda, Sarek och Stora Sjöfallet/Stuor Muorkke (NFS 2013:10).

16Se till exempel Statens Naturvårdsverks kungörelse med föreskrifter om Vadvetjåkka national- park (SNFS 1987:6), Statens Naturvårdsverks kungörelse med föreskrifter om Abisko national- park (SNFS 1987:7) och Naturvårdsverkets föreskrifter om Björnlandets nationalpark (NFS 2017:4).

177 kap. 4 § miljöbalken.

201

Förvaltning av viltstammar och fiskbestånd

SOU 2023:46

I ett beslut om inrättande av ett naturreservat ska de inskränk- ningar i rätten att använda mark- och vattenområden som behövs för att uppnå syftet med reservatet anges. Det kan till exempel handla om inskränkningar i befintlig jakt- och fiskerätt.18 Att sådana in- skränkningar betraktas som nödvändiga för att uppnå ett naturreser- vats syfte är dock ovanligt.

6.2.3Natura 2000-områden

Av EU:s naturvårdsdirektiv följer att unionens medlemsstater ska utse särskilda bevarandeområden som omfattar hotade livsmiljöer eller habitat för hotade arter som finns förtecknade i direktiven, exempel- vis fjällräv och utter. Dessa områden betecknas som Natura 2000- områden och bildar ett gemensamt europeiskt nät av skyddsområden. I Sverige finns cirka 4 000 Natura 2000-områden.

Regelverket kring Natura 2000 togs fram för att hejda utrotning av djur och växter och för att hindra att deras livsmiljöer förstörs. EU:s medlemsstater ska se till att nödvändiga bevarandeåtgärder vid- tas i områdena enligt art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet.

Natura 2000 ska bevara värdefull natur och för varje område finns en bevarandeplan framtagen. I regel innefattar planerna dock inte några begränsningar för jakt eller fiske. Finns sådana behov tillgodo- ses de i stället vanligen genom andra typer av områdesskydd. Många fjällbelägna områden som pekats ut som Natura 2000-områden är också skyddade som nationalparker eller naturreservat.

6.3Ansvar för viltvård och fiskevård

Vilt- och fiskevård kan innefatta en rad olika åtgärder till skydd och stöd för vilt och fisk. Även jakt och fiske ingår i vilt- och fiskevården. Som framgått har staten det övergripande ansvaret för våra gemen- samma naturresurser och förvaltningen av viltstammar och fisk- bestånd. Även markägare och jakt- och fiskerättshavare har dock ett vilt- och fiskevårdsansvar, vilket kan avse staten i de egenskaperna eller någon annan. I det följande behandlas ansvaret för vilt- och fiske-

187 kap. 5 § andra stycket miljöbalken.

202

SOU 2023:46

Förvaltning av viltstammar och fiskbestånd

vården översiktligt, med särskilt fokus på vilt- och fiskevård genom jakt- och fiskeupplåtelser.

6.3.1Viltvård

I jaktlagen (1987:259) finns en grundläggande princip om att viltet ska vårdas i syfte att dels bevara de viltarter som tillhör landets vilt- bestånd och de fågelarter som tillfälligt förekommer naturligt i lan- det, dels främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna.19

Av detta följer att målsättningen för viltvården är att bestånden av varje art ska omfatta ett så stort antal individer att en genetisk variation inom arten är säkerställd. När arterna förekommer i till- räckligt starka stammar måste det, enligt vad som uttrycks i jakt- lagens förarbeten, bli fråga om en intresseavvägning. Jägare och en naturintresserad allmänhet kan å ena sidan förutsättas vilja ha talrika bestånd av åtminstone vissa arter. Å andra sidan måste hänsyn tas till riskerna för skador i jordbruket och skogsbruket och i trafiken.20

Som framgått har Naturvårdsverket tagit fram en strategi för svensk viltförvaltning, som inleds med bland annat följande.21

Viltet är en del av den biologiska mångfalden och den återväxt av många viltstammar som skett under de senaste decennierna innebär en större möjlighet för olika viltarter att fylla sin ekologiska funktion. Resultatet är också en betydande viltresurs i vår natur, för jakt, naturupplevelser, viltkött och andra ekosystemtjänster. Rätt nyttjad kan denna resurs vara till gagn för till exempel företagande, lokal och regional utveckling och en levande landsbygd. Även vetskapen om att viltarterna finns i vår natur har ett värde för många människor.

Samtidigt orsakar täta viltstammar skador på jord- och skogsbruk, på tamdjurshållning och rennäring och i trafiken. Både rovdjur och annat vilt kan också påverka såväl förutsättningarna för jakt som livskvaliteten där människor bor; en påverkan som kan vara både positiv och negativ.

Sammantaget finns ett behov av att förvalta viltstammarna för att främja en god utveckling utifrån olika intressen.

194 § första stycket jaktlagen.

20Prop. 1986/87:58 om jaktlag m.m., s. 21.

21Naturvårdsverket, Strategi för svensk viltförvaltning 2022–2029, s. 4.

203

Förvaltning av viltstammar och fiskbestånd

SOU 2023:46

Jaktlagstiftningens utgångspunkt är, som framgått i kapitel 5, att jakt endast är tillåten om den är försvarlig ur viltvårdssynpunkt.22 Till viltvård räknas viltvårdsåtgärder i traditionell mening, exempelvis utfodring av vilt och anläggande av viltåkrar, men även olika hän- synstaganden till naturvårdens intressen vid markanvändningen, till exempel i skogsbruket och jordbruket och vid utnyttjande av mark för bebyggelse, vägar och energiutvinning.23 Ansvaret för att viltet får skydd och stöd, och för att jakten anpassas efter tillgången på vilt, ligger hos markägaren och jakträttshavaren.24 Ofta är det samma person, men i de fall jakträtten genom avtal eller på annan grund till- kommer någon annan än markägaren är ansvaret delat.

Jägare är ofta involverade i viltvårdande insatser, även om ansva- ret som framgått formellt åligger markägare och jakträttshavare. Ett exempel på organiserat samarbete finns i Norrbotten, där länsstyrel- sen och jägare samverkar kring viltvården. Vid årliga samråd mellan berörda jaktvårdskretsar och länsstyrelsen fastställs konkreta åtgärds- planer för respektive område. Jaktvårdskretsarna utför dessa åtgärder på ideell basis som därefter återredovisas.

En sådan åtgärd handlar om att stimulera predatorkontroll, där jaktvårdskretsarna till exempel ansvarar för och utför fällfångst på mindre rovdjur såsom rödräv, skogsmård, mink, grävling, kråk- och måsfågel. Andra åtgärder kan handla om biotopförbättringar, som utsättning av holkar, andflottar eller saltstenar. Sådana åtgärder är dock ovanligt förekommande i fjällområdet.

Olika riktade viltvårdsprojekt har bedrivits även i Västerbotten på statens mark ovanför odlingsgränsen i samarbete mellan länsstyrel- sen och Tärna jaktvårdskrets. Även där skedde insatsen på ideell basis från jägarna.

6.3.2Fiskevård

Med fiskevård avses åtgärder till skydd och stöd för fisk samt vatten- levande blöt- och kräftdjur. Detta kan innefatta en mängd olika insatser, till exempel insatser för att bevara hotade fiskarter, utsätt- ning av fisk, återställande eller förbättrande av vattenmiljö, regler för fiskets bedrivande, fisketillsyn och åtgärder som främjar den bio-

223 § jaktlagen och prop. 1986/87:58 s. 19.

23Prop. 1986/87:58, s. 20.

244 § andra stycket jaktlagen.

204

SOU 2023:46

Förvaltning av viltstammar och fiskbestånd

logiska mångfalden. I fjällområdet koncentreras fiskevården i dags- läget i huvudsak till reglering och uppföljning.

Allmänhetens tillgång till fiske har i vissa sammanhang setts som en del i en god fiskevård, vilket skulle innebära att även åtgärder som ger allmänheten tillträde till fiskevatten kan utgöra fiskevård.

Som har framgått i kapitel 5 är utgångspunkten när det gäller fiske, till skillnad från vad som gäller för jakt, att fiske är tillåtet om inte annat är föreskrivet (se även avsnitt 6.4.2 nedan). Sådana före- skrifter finns i fiskeförordningen (1994:1716) och i Havs- och vatten- myndighetens föreskrifter.25

För fisket finns ingen bestämmelse motsvarande den i jaktlagen om markägares och jakträttshavares viltvårdsansvar. Något särskilt reglerat ansvar för enskilda fiskevattenägare och fiskerättshavare att vårda fiskbestånden finns alltså inte. Däremot uttrycks i förarbeten beträffande fiske att det direkta ansvaret för fiskevården i enskilda fiskevatten, det vill säga vatten som hör till en fastighet, i grunden ligger hos fiskevattenägarna.26

När fisket hanteras inom ramen för så kallade fiskevårdsområden (se avsnitt 6.7.3) kan ett ansvar för fiskevården också sägas uttryckas indirekt genom syftesbeskrivningen i lagen om fiskevårdsområden. Av denna följer att fiskevårdsområden kan bildas i syfte att samordna fisket och fiskevården.27

Dessutom innehåller fiskelagen (1993:787) en särskild vanvårds- paragraf. Om den som har fiskerätt i enskilt vatten i strid med all- männa intressen vansköter fisket genom att fiska i alltför stor om- fattning eller genom att låta bli att fiska, får länsstyrelsen förelägga fiskerättshavaren att bedriva fisket på ett sätt som behövs för att avhjälpa vanskötseln. Om någon annan än ägaren har fiskerätten, kan länsstyrelsen välja att rikta föreläggandet mot fiskerättshavaren eller ägaren.28

25Bemyndigandet att meddela föreskrifter finns i 19 § fiskelagen och 7 § fiskeförordningen.

26Prop. 1980/81:153 s. 14.

271 § första stycket lagen (1981:533) om fiskevårdsområden.

2829 § första stycket fiskelagen.

205

Förvaltning av viltstammar och fiskbestånd

SOU 2023:46

6.3.3Särskilt om vilt- och fiskevård genom upplåtelsevillkor

Viltvårdande upplåtelsevillkor

När en markägare eller jakträttshavare upplåter jakt kan villkor för jakten behöva ställas inom ramen för viltvårdsansvaret. Det kan till exempel handla om en begränsning i hur stort antal djur som får fällas under en jaktdag (så kallade bag limits), eller om att begränsa jakten för en viss art vars återväxt behöver säkerställas. Det kan också handla om att skydda andra djur vid jakten, till exempel genom villkor av- seende jaktmetoder eller förutsättningar för jakt med hund.

På mark under statens omedelbara disposition ovanför odlings- gränsen följer av Jordbruksverkets föreskrifter att länsstyrelsen, för att anpassa jakttrycket med hänsyn till god jaktvård och för att jakten inte ska inverka menligt på miljön, turismen eller andra in- tressen, får begränsa jakten på lämpligt sätt.29

Fjällänens länsstyrelser har knutit sådana villkor till småviltsjak- ten. Till exempel gäller en bag limit med innebörden att högst åtta ripor och tre skogshöns av arterna tjäder och orre får fällas per dygn och jägare. Av länsstyrelsernas villkor följer även regler om maximalt jakttryck och om att jägare ska lämna viltrapporter.

Fiskevårdande upplåtelsevillkor

När det gäller fiskevården i vatten på mark under statens omedelbara disposition så hanteras den i än högre grad än jakten genom upp- låtelsevillkor. Det handlar bland annat om villkor om fisketider och fredningstider. Även villkor om vilka arter som får fiskas och om maxi- malt uttag i sjöar respektive i strömmande vatten förekommer. Ytter- ligare villkor gäller minimimått och maximimått på den fisk som tas upp och vilka redskap och typer av bete som får användas. Det före- kommer även villkor om krav på fångstrapportering avseende vissa arter och i vissa vatten.

Av särskilt intresse i fiskevårdshänseende är de upplåtelser där fiske med mängdfångande redskap (nät) tillåts. De är också storleksselek- tiva. Det innebär att särskild hänsyn behöver tas till vilka vatten som

296 § Jordbruksverkets föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1993:95) om upplåtelser av rätt till småviltsjakt och fiske på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen.

206

SOU 2023:46

Förvaltning av viltstammar och fiskbestånd

upplåts, antal tillstånd och i vilken omfattning upplåtelsen sker (tider, antal nät med mera).

En motsvarande föreskrift som för jakten finns om att länsstyrel- sen på mark under statens omedelbara disposition ovanför odlings- gränsen kan anpassa fisket till god fiskevård och på lämpligt sätt be- gränsa fisket för att det inte ska inverka menligt på miljön, turismen eller andra intressen.30

6.4Jaktbart vilt och fiskarter som inte får fiskas

En viktig del i förvaltningen av de svenska viltstammarna och fisk- bestånden utgörs av den reglering som bestämmer vilka viltarter som får jagas inom vilka tider, och vilka fiskarter som är undantagna från fiske, nationellt och regionalt.

6.4.1Allmän jakt, licensjakt och jakttider

Jaktlagstiftningen bygger, som framgått, på utgångspunkten att jakt endast är tillåten om den är försvarlig ur viltvårdssynpunkt. Den grund- läggande principen är alltså att vilten, inklusive deras ägg och bon, är fredade från jakt.

För att ett visst vilt ska få jagas krävs att det följer direkt av jakt- lagen eller av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Regeringen meddelar sådana föreskrifter genom jaktförord- ningen (1987:905), bland annat utifrån EU-rättens krav och för Sverige bindande internationella överenskommelser.

I bilaga 1 till jaktförordningen anges vilka arter som är föremål för allmän jakt, det vill säga som får jagas fritt under den jakttid som regeringen bestämmer. I jaktförordningen regleras också vilka djur som får jagas med licens från jaktansvarig myndighet.

Minst vart sjätte år ser Naturvårdsverket över jaktförordningens jakttider. Vid behov föreslås förändringar till regeringen. Det inklu- derar bland annat vilket vilt som bör vara föremål för allmän jakt och licensjakt, nationellt och regionalt. Syftet med översynen är att upp- täcka sådana förändringar i populationerna som kan ge skäl för ett förändrat förhållningssätt till bland annat jakt.

3010 a § SJVFS 1993:95.

207

Förvaltning av viltstammar och fiskbestånd

SOU 2023:46

6.4.2Fredning av fisk

När det gäller fiske är, som framgått, utgångspunkten till skillnad från vad som gäller för jakt att fiske är tillåtet. I fiskeförordningen och i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter specificeras i stället vilka arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur som inte får fiskas och, i förekommande fall, var förbuden gäller. I Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter finns även regler om fisketider för vissa arter i vissa områden.31

Arter som skyddas är sådana som är särskilt markerade i art- skyddsförordningen; en markering som i sin tur grundar sig i att arterna är strikt skyddade enligt EU:s art- och habitatdirektiv.

I direktivet listas också andra arter av gemenskapsintresse. Om deras bevarandestatus kräver det har medlemsstaterna en skyldighet att vidta förvaltningsåtgärder, såsom tillfälliga eller lokala förbud mot insamling av exemplar i naturen och exploatering, reglering av perioder eller metoder för insamling av exemplar, tillämpning, vid insamling av exemplar, av jakt- och fiskeregler som tar hänsyn till bevarandet av sådana populationer, införande av ett system med tillstånd för insamling av exemplar, eller införande av kvoter.32

Bland de listade arterna av gemenskapsintresse finns harr, lax och flodpärlmussla.33

6.4.3Särskilt om stora rovdjur

Som har framgått finns i naturvårdsdirektiven förteckningar över skyddsvärda arter och föreskrifter om ett strikt skydd för de arter som bedöms som mest skyddsvärda.

Varg, björn och lodjur är strikt skyddade enligt art- och habitat- direktivet, medan exempelvis kungsörn har motsvarande grad av skydd enligt fågeldirektivet.34 Enligt direktiven får dessa arter som huvud- regel inte avsiktligen fångas eller dödas.35 Samma sak gäller enligt Bern- konventionen, som även inkluderar järv bland de särskilt skyddade arterna (järven listas som skyddsvärd i art- och habitatdirektivet,

31Se Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter FIFS 2004:36 och FIFS 2004:37.

32Artikel 14 art- och habitatdirektivet.

33Bilaga 2 och 5 art- och habitatdirektivet.

34Bilaga 4 art- och habitatdirektivet och bilaga 1 fågeldirektivet.

35Artikel 12 art- och habitatdirektivet.

208

SOU 2023:46

Förvaltning av viltstammar och fiskbestånd

vilket innebär ett något mindre långtgående skydd där än vad som gäller för de övriga stora rovdjuren).36

Art- och habitatdirektivet ger ett visst utrymme för undantag avseende jakt efter varg, björn och lo. Undantagen är dock restriktivt hållna, vilket bland annat innebär att jakt endast får ske i särskilt angivna syften, exempelvis för att undvika allvarlig skada på boskap. Undantagen förutsätter också att upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos den berörda arten inte försvåras. Liknande undan- tag för jakt efter strikt skyddade arter finns i Bernkonventionen, som art- och habitatdirektivet bygger på.37

Naturvårdsdirektivens och Bernkonventionens regler är imple- menterade bland annat genom jaktlagen, jaktförordningen och för- ordningen (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn.

Av jaktlagen och jaktförordningen följer att den jakt som bedrivs efter de stora rovdjuren är begränsad till licensjakt och skyddsjakt.

Såväl licensjakt som skyddsjakt kräver att en bedömning har gjorts av bevarandestatusen för det djur som jakten avser och av den inverkan som jakten kan ha på artens bevarandestatus på lokal och nationell nivå.38 Av rättspraxis följer också att licensjakten ska ha ett specifikt syfte.39 Syften som har accepterats vid prövning i domstol är till exempel en minskning av koncentrationen av rovdjur i de delar av landet där den är som tätast, för att begränsa de socioekonomiska konsekvenserna av rovdjursförekomst.

6.5Uppföljning och inventering

Att ansvariga myndigheter kan bilda sig en uppfattning om storlek och sammansättning hos viltstammar och fiskbestånd är av stor be- tydelse för en fungerande förvaltning.

Naturvårdsverket har ett uppdrag från regeringen att bland annat ombesörja att åtgärder som rör uppföljning och övervakning av vilt- stammarna genomförs och att resultat, inklusive årliga sammanställ- ningar av avskjutningsstatistik och uppskattning av vilttäthet för allt

36Appendix 2 till Bernkonventionen. Se bilaga 2 i art- och habitatdirektivet för skyddsstatus avseende järv.

37Artikel 9 Bernkonventionen.

38Se p. 59–61 EU-domstolens förhandsavgörande i mål C-674/172, Tapioladomen.

39HFD 2016 ref 89.

209

		upplåtelsevillkor.....................................................	206
6.4	Jaktbart vilt och fiskarter som inte får fiskas ......................		207
	6.4.1	Allmän jakt, licensjakt och jakttider.....................	207
	6.4.2	Fredning av fisk .....................................................	208
	6.4.3	Särskilt om stora rovdjur.......................................	208
6.5	Uppföljning och inventering................................................		209
	6.5.1	Uppföljning och inventering av småvilt...............	210
	6.5.2	Uppföljning och inventering av fisk.....................	211
6.6	Tillsyn över jakt och fiske ....................................................		211
	6.6.1	Tillsyn över jakt .....................................................	211
	6.6.2	Tillsyn över fiske ...................................................	213

av småvilt och fisk .................................................................		214
6.7.1	Viltförvaltningsdelegationer .................................	214
6.7.2	Viltvårdsområden ..................................................	215
6.7.3	Fiskevårdsområden................................................	216
6.8 Särskilt om skyddsjakt..........................................................		217

	sedvanerätt och nationell rätt................................	275
8.4.2	Principen om icke-diskriminering ........................	277
8.4.3	Principen om rätt till självbestämmande..............	279

	medborgerliga och politiska rättigheter ...............	280
8.4.5	Urfolksdeklarationen ............................................	285

		till skydd för samer	................................................ 287
9	Internationell utblick ...............................................		293
9.1	Norge	.....................................................................................	293
	9.1.1	Allmänt om Norge	................................................ 293

Stockholm i juni 2023.
Eric M Runesson
Isak From	Olof Johansson Rago
Linda Modig	Jakob Olofsgård
Kjell-Arne Ottosson	Michael Rubbestad
Emilia Töyrä	Jessica Wetterling
John Widegren
	/ Maja Martinsson
	Magdalena Pucher
	Sören Höjgård-Olsen
	Nanna Holmgren

Sammanfattning ................................................................		17
Summary ..........................................................................		41
Čoahkkáigeassu .................................................................		65
Tjoahkkegäsos ...................................................................		87
Yhtheenveto ....................................................................		111
1	Författningsförslag...................................................	135
1.1 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) ...		135

	rennäringsförordningen (1993:384).....................................	141
2	Kommitténs uppdrag och arbete ...............................	145
2.1	Kommitténs uppdrag ............................................................	145
2.2	Mark som omfattas av uppdraget.........................................	146
2.3	Kommitténs arbete ...............................................................	147
3	Renskötseln i svensk rätt – en historisk tillbakablick....	149
3.1	Tiden fram till den första renbeteslagen..............................	151
3.2	Utvecklingen efter renbeteslagarna .....................................	155
		7

4	Renskötseln i praktiken – en översikt..........................		161
4.1	Renskötselrätten och dess gränser ......................................		161
	4.1.1	Renskötselrättens grunder....................................	161
	4.1.2	Renskötselområdet ...............................................	162

		och Dalarnas län ....................................................	163
	4.1.5	Den statliga marken inom renskötselområdet ....	163
4.2	Samebyarna ...........................................................................		164
	4.2.1	Ändamål och organisation....................................	164
	4.2.2	Olika typer av samebyar .......................................	166
4.3	Naturbetesbaserad renskötsel..............................................		167
4.4	Renskötselåret ......................................................................		168
4.5	Jakt- och fiskerätt som en del av renskötseln .....................		170
4.6	Yttre faktorer och kumulativ påverkan ...............................		170
4.7	Renskötseln som kulturbärare.............................................		173
	4.7.1	Markanvändning och traditionell kunskap ..........	173

		och kulturutövning ...............................................	174
	4.7.3	Rollen som språkbärare ........................................	175
	4.7.4	Renskötseln som gemenskap................................	175
	4.7.5	Samiska normer och värderingar ..........................	176
5	Småviltsjakt och fiske i renskötselområdet..................		177
5.1	Upplåtande myndigheter på statlig mark i fjällen ..............		178
5.2	Småviltsjakt ...........................................................................		179
	5.2.1	Länsstyrelsernas upplåtelser .................................	180
	5.2.2	Girjas samebys upplåtelser ...................................	184
5.3	Fiske	......................................................................................	186
	5.3.1	Länsstyrelsernas upplåtelser .................................	186
	5.3.2	Girjas samebys upplåtelser ...................................	187
5.4	Turism kring småviltsjakt och fiske ....................................		188

5.5	Småviltsjaktens och fiskets effekter för renskötseln		.......... 190
5.6	Kulturutövning genom jakt och fiske..................................		192
5.7	Tåssåsenmodellen..................................................................		193
5.8	Ammarnäsmodellen ..............................................................		195
6	Förvaltning av viltstammar och fiskbestånd ................		197
6.1	EU-rätt och internationella överenskommelser .................		199
6.2	Särskilt skyddade områden...................................................		200
	6.2.1	Nationalparker.......................................................	201
	6.2.2	Naturreservat .........................................................	201
	6.2.3	Natura 2000-områden ...........................................	202
6.3	Ansvar för viltvård och fiskevård .........................................		202
	6.3.1	Viltvård...................................................................	203
	6.3.2	Fiskevård ................................................................	204

SOU 2023:46	Innehåll
8.4 Folkrättslig reglering ............................................................	275

	i Norge ...................................................................	296
9.1.3	Finnmarksloven .....................................................	298

	i renskötselområdet ...............................................	303
9.2 Finland	...................................................................................	304
9.2.1	Allmänt om Finland ..............................................	304

	i Finland .................................................................	316
9.3 Kanada	...................................................................................	317
9.3.1	Allmänt om Kanada...............................................	317
9.3.2	Kort om urfolkens rättigheter i Kanada...............	325
9.3.3	Allmänt om jakt och fiske i Kanada .....................	335
9.3.4	Urfolkens rätt till jakt och fiske i Kanada............	337

10	Rätten till jakt och fiske på statlig mark
	i renskötselområdet ..................................................		343
10.1	Girjasdomen – relevanta kriterier ........................................		345
	10.1.1 Högsta domstolens slutsatser i Girjasdomen......		346
	10.1.2	Prövningsschema...................................................	349
	10.1.3	Undersökningsperiod ...........................................	350
	10.1.4	Begränsningar ........................................................	350
10.2	Metod och tillvägagångssätt.................................................		351
	10.2.1	Forskning och litteratur .......................................	353
	10.2.2	Undersökt tidsperiod............................................	354
	10.2.3	Undersökt område ................................................	355
	10.2.4	Språkanvändning och etnicitet .............................	356
10.3	Vad som har kartlagts...........................................................		361
	10.3.1 Olika typer av konkurrens....................................		365

	med samtycke från samer .....................................	377
10.3.3 Småvilt och annat vilt............................................		377
10.4 Resultat av undersökningen: Lappland ...............................		378
10.4.1	Geografisk orientering..........................................	379
10.4.2	Samisk närvaro ......................................................	381

	markanvändning ....................................................	389
10.4.4	Slutsatser................................................................	408
10.4.5	Eftergift eller utsläckande.....................................	423
10.4.6	Sammanfattning ....................................................	427
10.5 Resultat av undersökningen: Jämtlands
och Dalarnas län....................................................................		428
10.5.1	Geografisk orientering..........................................	428
10.5.2 Skattefjällsdomens betydelse för prövningen......		433
10.5.3	Samisk närvaro ......................................................	443
10.5.4	Konkurrerande markanvändning .........................	461
10.5.5	Skattefjällens rättsliga status ................................	470

	10.5.8	Sammanfattning.....................................................	522
11	Vilt som ingår i en jakträtt ........................................		525
11.1	Jakträtt enligt lag...................................................................		525
	11.1.1	Småvilt och högvilt ................................................	525
	11.1.2 Olika regleringar för olika typer av vilt................		526
11.2	Förekomsten av älg i renskötselområdet.............................		526
11.3	Kommitténs bedömning.......................................................		527
12	Statens avtal på marker med ensamrätt .....................		531
12.1	Löpande avtal ........................................................................		531
12.2	Avtal om nyttjanderätt i konflikt med annans bruksrätt....		532
12.3	Särskilt om Fortifikationsverkets marker............................		533
12.4	Särskilt om Naturvårdsverkets marker ................................		534
13	Andra rättighetshavare .............................................		535
14	Samefonden ...........................................................		539
14.1	Kommitténs uppdrag ............................................................		539
14.2	Om Samefonden ...................................................................		539
14.3	Konsekvenser för Samefonden vid ensamrätt
	hos samebyar till jakt och fiske ............................................		541
15	Överväganden och förslag .........................................		543
15.1	Kommitténs uppdrag ............................................................		543
15.2	Rättsliga utgångspunkter......................................................		543
15.3	Kommitténs överväganden...................................................		545

15.4 En justering av rennäringslagens upplåtelseförbud ............		549
15.4.1	Rennäringslagens upplåtelseförbud .....................	549
15.4.2	Rättsläget efter Girjasdomen................................	550

räckvidd..................................................................	550
15.5 Vissa förändringar i den statliga hanteringen
av upplåtelser av småviltsjakt och fiske ...............................	551

process ...................................................................	554
15.6 Ett utrymme för lokala föreningar att upplåta ...................	562

		föreningar ..............................................................	563
15.7	Hantering av det delade viltvårdsansvaret och ansvaret
	för fiskevård ..........................................................................		572
	15.7.1	Det delade ansvaret ...............................................	572
15.8	Samefonden...........................................................................		578
	15.8.1 Tidigare utredningsförslag om Samefonden........		578
	15.8.2	Kommitténs bedömning.......................................	579
16	Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ................		581
17	Konsekvensanalys ....................................................		583
17.1	Kostnadsmässiga och samhällsekonomiska
	konsekvenser.........................................................................		584
	17.1.1 Förslagen till förändringar i rennäringslagen
		och rennäringsförordningen.................................	584
	17.1.2 Förslaget till förändring i jaktförordningen ........		588
17.2	Övriga konsekvenser ............................................................		588
18	Författningskommentar ............................................		591
18.1	Förslaget till lag om ändring i rennäringslagen...................		591

SOU 2023:46		Innehåll
Referenser till kapitel 10 ..................................................		601
Reservation .....................................................................		613
Särskilda yttranden ..........................................................		615
Bilagor
Bilaga 1	Kommittédirektiv 2021:35 ...........................................	657
Bilaga 2	Kommittédirektiv 2022:58 ...........................................	677
Bilaga 3	Skiss på reglering för upplåtelse av småviltsjakt
	och fiske på berörd mark ..............................................	681