Förbättrade möjligheter för barn att utkräva sina rättigheter enligtbarnkonventionen

Betänkande av Utredningen om

barns möjligheter att utkräva sina rättigheter

Stockholm 2023

SOU 2023:40

SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1.

Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Illustrationer, omslag/inlaga: Nikki Lind

Omslag: Elanders Sverige AB

Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2023

ISBN 978-91-525-0673-8 (tryck)

ISBN 978-91-525-0674-5 (pdf)

ISSN 0375-250X

Till statsrådet

Camilla Waltersson Grönvall

Regeringen beslutade den 28 april 2022 att uppdra åt en särskild utredare att ta ställning till om Sverige bör ratificera det tredje tilläggs- protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonven- tionen) om en individuell klagomålsmekanism, analysera konsekven- serna av en eventuell ratificering och, om en ratificering föreslås, lämna eventuella författningsförslag som behövs för att Sverige ska uppfylla sina åtaganden enligt protokollet och som möjliggör en rati- ficering. Utredaren fick också i uppdrag att se över vissa andra frågor med anknytning till barns möjligheter att klaga och utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen.

Den 28 april 2022 förordnades dåvarande kammarrättslagmannen Anita Linder som särskild utredare från och med den 2 maj 2022.

Den 28 april 2022 förordnades departementssekretaren Christopher Carlson som huvudsekreterare från och med den 9 maj 2022. Den

5juli 2022 förordnandes kammarrättsassessorn Lina Hjorth Warlenius som sekreterare från och med den 17 augusti 2022.

Som sakkunniga att biträda utredningen förordnades den 30 maj 2022 numera kanslirådet Victor Hagstedt (Utrikesdepartementet), numera kanslirådet Sara Philipson (Socialdepartementet), departe- mentssekreteraren Charlotte Roth Olanders (Justitiedepartementet) och numera kanslirådet Johanna Spanne (Justitiedepartementet) från och med samma dag.

Som experter att biträda utredningen förordnades den 30 maj 2022 juristen Amanda Bertilsdotter Nilsson (Barnombudsmannen), exper- ten Jonas Doll (Migrationsverket), barnrättsjuristen Maj Fagerlund (Unicef Sverige), förbundsjuristen Johan Hardstedt (Sveriges Kom- muner och Regioner), professorn Rebecca Thorburn Stern (Uppsala universitet), juristen Ola Vinnerljung (Skolinspektionen), general-

sekreteraren Elin Wernquist (Barnrättsbyrån), verksamhetsutveckla- ren Carin Westerlund (Domstolsverket) och docenten Kavot Zillén (Stockholms universitet) från och med samma dag.

Den 23 juni 2022 entledigades Amanda Bertilsdotter Nilsson och i hennes ställe förordnades juristen Johanna Gillström (Barnombuds- mannen) som expert i utredningen från och med samma dag. Den 29 juni 2022 förordnades numera chefsrådmannen Fredrik Forssman (Helsingborgs tingsrätt) som expert i utredningen från och med den 1 juli 2022. Den 15 februari 2023 entledigades Kavot Zillén från upp- draget att vara expert i utredningen från och med samma dag. Den

26april 2023 entledigades Johanna Gillström och i hennes ställe för- ordnades juristen Helen Ronen (Barnombudsmannen) som expert i utredningen från och med samma dag.

Från och med den 29 augusti till och med den 28 oktober 2022 gjorde mastersstudenten Helene Prohorenko praktik i utredningen. Hon anställdes senare för att biträda utredningen på 40 procent av en heltid från och med den 6 februari till och med den 30 april 2023.

Utredningen har haft ett särskilt uppdrag att lyssna in barns åsik- ter och ta del av deras erfarenheter. Genom att lyssna in barns åsik- ter, erfarenheter och perspektiv har utredningen fått ta del av brister och lösningar som kanske inte hade uppmärksammats annars. Utred- ningen vill rikta ett stort tack till alla barn och unga som bidragit till utredningsarbetet genom att ställa upp och dela med sig av sina åsik- ter och erfarenheter.

Anita Linder svarar som särskild utredare ensam för innehållet i be- tänkandet. Utredningens sakkunniga och experter har kontinuerligt getts tillfälle att kommentera texter och lämna synpunkter på försla- gen. Ett särskilt yttrande har avgetts av sakkunniga Victor Hagstedt och Charlotte Roth Olanders.

Utredningen, som antagit namnet Utredningen om barns möjlig- heter att utkräva sina rättigheter, överlämnar härmed betänkandet För- bättrade möjligheter för barn att utkräva sina rättigheter enligt barnkon- ventionen (SOU 2023:40). Utredningens uppdrag är med detta slutfört.

Stockholm i augusti 2023

Anita Linder

/Christopher Carlson

/Lina Hjorth Warlenius

Innehåll

Förkortningar.....................................................................

23

Sammanfattning ................................................................

25

Lättläst sammanfattning.....................................................

47

Summary ..........................................................................

55

1

Författningsförslag.....................................................

77

1.1

Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52)

 

 

med särskilda bestämmelser om vård av unga.......................

77

1.2Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128)

om psykiatrisk tvångsvård......................................................

80

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd

 

och service till vissa funktionshindrade.................................

82

1.4

Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

 

 

(2001:453)................................................................................

83

1.5

Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) .....

86

1.6

Förslag till förordning om ändring

 

 

i utlänningsförordningen (2006:97).......................................

88

1.7

Förslag till förordning om statsbidrag

 

 

till försöksverksamhet med barnrättsbyråer .........................

89

5

Innehåll

SOU 2023:40

2

Uppdraget, arbetet och dispositionen...........................

93

2.1

Uppdraget ...............................................................................

93

2.2

Utredningsarbetet ..................................................................

94

 

2.2.1

Allmänt om arbetet.................................................

94

2.2.2Särskilt om barn och ungas åsikter

 

 

och erfarenheter ......................................................

98

2.3

Betänkandets disposition .....................................................

100

2.4

Utgångspunkter och avgränsningar.....................................

102

 

2.4.1

Uppdraget att ta ställning till om Sverige

 

 

 

bör ratificera det tredje tilläggsprotokollet

 

 

 

till barnkonventionen............................................

102

2.4.2Uppdraget att säkerställa barns möjligheter att klaga och utkräva sina rättigheter i svensk

lagstiftning.............................................................

105

2.4.3Oberoende barnombud inom

 

 

civilsamhällesorganisationer .................................

108

3

Barn och ungas åsikter och erfarenheter.....................

111

3.1

Inledning ...............................................................................

111

 

3.1.1

Uppdraget..............................................................

111

 

3.1.2

Utredningens samtal med barn och unga ............

112

3.2Barnrättsbyråns sammanställning av sina samtal med

barn och unga........................................................................

112

3.2.1

Metod och genomförande ....................................

112

3.2.2

Vilka är ungdomarna? ...........................................

113

3.2.3Barnens erfarenheter av beslut som gått

 

dem emot...............................................................

114

3.2.4

Delaktighet och rätten till information ...............

116

3.2.5Möjligheter att klaga och konsekvenser

när det brister ........................................................

120

3.2.6Betydelsen av ett gott bemötande och tillitsfulla

 

relationer.................................................................

122

3.2.7

Stödet från barnombuden och Barnrättsbyrån....

126

6

SOU 2023:40

Innehåll

MIN HISTORIA Olivia.......................................................

129

3.3Maskrosbarns sammanställning av sina samtal med barn

och unga

.................................................................................

132

3.3.1

Metod och genomförande.....................................

132

3.3.2Barn och ungas erfarenheter av kontakt

med myndigheter...................................................

133

3.3.3Barn och ungas åsikter om och erfarenheter

av barnombud

........................................................ 139

MIN HISTORIA Sandra.....................................................

143

3.4Riksförbundet Attentions sammanställning av sina

samtal med barn och unga ....................................................

147

3.4.1

Metod och genomförande.....................................

147

3.4.2

Ungdomarnas erfarenheter av myndigheter ........

147

3.4.3

Upplevelser av bemötande ....................................

149

3.4.4Upplevelser av att få information om sina

 

rättigheter samt möjligheten att klaga på beslut ...

151

3.4.5

Vilket stöd hade behövts.......................................

152

3.4.6

Vad behöver förändras ..........................................

154

3.5Sammanställning av samtal med barn och unga som

gjorts av andra aktörer ..........................................................

155

3.5.1

Inledning ................................................................

155

3.5.2

Kunskap och information om sina rättigheter ....

155

3.5.3

Bemötande .............................................................

158

3.5.4Barns delaktighet inom den sociala barn-

 

och ungdomsvården ..............................................

159

3.5.5

Ensam mot vuxenvärlden......................................

160

3.5.6

Vad barn berättar om att möta vuxenvärlden ......

162

3.5.7

Vad barn berättar om rättsprocesser ....................

164

3.5.8

Särskilt om vissa områden.....................................

165

4FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter

med tillhörande individuella klagomålsförfaranden ......

171

4.1 Inledning................................................................................

171

4.1.1

Uppdraget ..............................................................

171

4.1.2

Arbete och utgångspunkter ..................................

171

4.1.3

Disposition.............................................................

173

7

Innehåll

SOU 2023:40

4.2 Mänskliga rättigheter............................................................

173

4.2.1

Inledning................................................................

173

4.2.2Internationella överenskommelser

om mänskliga rättigheter......................................

174

4.2.3Övervakning av staternas genomförande

 

och efterlevnad av konventionerna ......................

176

4.2.4

Uttalanden från FN-kommittéerna .....................

177

4.3Närmare om FN:s kärnkonventioner om mänskliga

rättigheter med tillhörande individuella

 

klagomålsförfaranden...........................................................

178

4.3.1Konventionen om medborgerliga och politiska

rättigheter...............................................................

179

4.3.2Konventionen om ekonomiska, sociala

och kulturella rättigheter ......................................

180

4.3.3Konventionen om avskaffandet av alla former

av rasdiskriminering..............................................

181

4.3.4Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling

eller bestraffning ...................................................

181

4.3.5Konventionen om avskaffandet av alla former

 

av diskriminering mot kvinnor.............................

181

4.3.6

Konventionen om barnets rättigheter .................

183

4.3.7Konventionen om rättigheter för personer

med funktionsnedsättning....................................

183

4.3.8Konventionen om migrantarbetares

rättigheter ..............................................................

185

4.3.9Konventionen till skydd för alla människor

 

mot påtvingade försvinnanden .............................

185

4.4 Statistik

..................................................................................

185

4.4.1

Svenska ärenden ....................................................

185

4.4.2

Övrig statistik........................................................

190

4.5Hantering av och ansvar för klagomål som framställts

till FN-kommittéerna...........................................................

192

4.5.1FN:s högkommissariat för mänskliga

rättigheter ..............................................................

192

4.5.2Översiktligt om den individuella

klagomålsprocessen...............................................

193

8

SOU 2023:40

Innehåll

4.5.3Hanteringen av individuella klagomålsärenden

 

i Sverige ..................................................................

193

4.5.4

Särskilda bestämmelser i utlänningslagen ............

194

4.6 Närmare om FN-kommittéernas arbete .............................

196

4.6.1

Praxis från FN-kommittéerna ..............................

196

4.6.2Regeringens synpunkter på handläggningen

i FN-kommittéerna ...............................................

196

4.6.3FN:s reformarbete för att förstärka och

 

 

förbättra processerna i FN-kommittéerna...........

197

5

Barnkonventionen....................................................

199

5.1

Inledning................................................................................

199

 

5.1.1

Uppdraget ..............................................................

199

 

5.1.2

Arbete och utgångspunkter ..................................

199

 

5.1.3

Disposition.............................................................

200

5.2

Konventionens bakgrund och innehåll................................

200

 

5.2.1

Konventionens tillkomst.......................................

200

5.2.2Konventionens struktur och övergripande

 

innehåll ...................................................................

201

5.2.3

De grundläggande principerna..............................

203

5.3Barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få

dem beaktade.........................................................................

204

5.3.1

Inledande om artikel 12 i konventionen ..............

204

5.3.2Barnets rätt att fritt uttrycka sina åsikter i alla

frågor som rör barnet ............................................

204

5.3.3Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i

 

förhållande till barnets ålder och mognad............

206

5.3.4

Barnets rätt att höras i alla

 

 

domstolsförfaranden och administrativa

 

 

förfaranden som rör barnet...................................

207

5.3.5

Genomförandet av artikel 12 i konventionen ......

207

5.4 Informationsskyldighet om barnkonventionen..................

208

5.4.1

Inledning ................................................................

208

5.4.2

Göra barnkonventionen allmänt känd för barn...

209

5.4.3

Göra barnkonventionen allmänt känd för vuxna...

210

9

Innehåll

SOU 2023:40

5.5 Genomförandet av konventionen........................................

210

5.5.1Inledande om artikel 4 och genomförandet

av konventionen ....................................................

210

5.5.2Särskilt om de ekonomiska, sociala och

 

kulturella rättigheterna .........................................

213

5.6 Uppföljning av genomförandet av barnkonventionen .......

214

5.6.1

Inledning................................................................

214

5.6.2

Barnrättskommitténs ansvar och arbete ..............

214

5.6.3Konventionsstaternas rapporteringsskyldighet .. 215

5.7 Barnkonventionen som svensk lag ......................................

217

5.7.1

Inledande om inkorporeringen ............................

217

5.7.2

Konventionsbestämmelsernas tillämplighet........

218

6Det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen

 

om ett klagomålsförfarande .......................................

221

6.1

Inledning ...............................................................................

221

 

6.1.1

Uppdraget..............................................................

221

 

6.1.2

Arbete och utgångspunkter..................................

221

 

6.1.3

Disposition ............................................................

223

6.2

Protokollets tillkomst ..........................................................

223

6.3

Protokollets innehåll ............................................................

225

 

6.3.1

Inledning................................................................

225

6.3.2Behörighet och allmänna principer

 

för barnrättskommitténs verksamhet ..................

227

6.3.3

Det individuella klagomålsförfarandet.................

229

6.3.4

Övriga bestämmelser av vikt ................................

236

6.3.5Mellanstatliga klagomål och det särskilda

 

 

utredningsförfarandet ...........................................

237

6.4

Anslutning till och ikraftträdande av protokollet ..............

237

 

6.4.1

Förutsättningar enligt tilläggsprotokollet ...........

237

 

6.4.2

Förutsättningar enligt svensk lag .........................

238

6.5

Synpunkter på en ratificering av tilläggsprotokollet ..........

239

6.5.1Uttalanden och ställningstaganden

 

av regeringen..........................................................

239

6.5.2

Uttalanden och ställningstaganden

 

 

av barnrättskommittén och andra aktörer ...........

240

10

SOU 2023:40

 

Innehåll

6.6 Internationell utblick............................................................

241

6.6.1

Statistik...................................................................

241

6.6.2

Norge .....................................................................

242

6.6.3

Danmark.................................................................

247

6.6.4

Finland ...................................................................

249

6.6.5

Island ......................................................................

251

6.7Internationella erfarenheter av ratificeringen

 

av tilläggsprotokollet ............................................................

251

 

6.7.1

Inledning ................................................................

251

 

6.7.2

Danmark.................................................................

252

 

6.7.3

Finland ...................................................................

254

6.8

Antal klagomålsärenden i barnrättskommittén ..................

259

6.9

Avgöranden från barnrättskommittén.................................

261

 

6.9.1

Inledning ................................................................

261

6.9.2Repatriering från ett syriskt flyktingläger av barn, vars föräldrar är inblandade

i terroristverksamhet .............................................

261

6.9.3Tillgång till utbildning för barn med oklar

administrativ status................................................

262

6.9.4Osäkerhet om det vi ett återvändande till hemlandet skulle vara möjligt att registrera

tre barn ...................................................................

264

6.9.5Bristande verkställighet av en juridiskt

fastställd umgängesplan mellan far och dotter .... 265

7Analys av och ställningstagande till frågan om en

ratificering av tilläggsprotokollet................................

267

7.1 Inledning................................................................................

267

7.1.1

Uppdraget ..............................................................

267

7.1.2

Arbete och utgångspunkter ..................................

267

7.1.3

Disposition.............................................................

268

7.2 Centrala aspekter av en ratificering av

 

tilläggsprotokollet – redogörelse och analys.......................

268

7.2.1

Betydelsen av en ratificering för att fortsatt

 

 

genomföra barnkonventionen och främja dess

 

 

genomslag i Sverige................................................

268

11

Innehåll

SOU 2023:40

7.2.2Betydelsen för enskilda barns möjligheter

att utkräva sina rättigheter....................................

269

7.2.3Betydelsen av en ratificering för att stärka

de nationella rättsmedlen......................................

271

7.2.4Betydelsen av en ratificering för tolkningen

och tillämpningen av barnkonventionen .............

271

7.2.5Internationella och nationella aspekter på

frågan om en ratificering av tilläggsprotokollet .. 272

7.2.6Antalet ärenden som hanteras

av barnrättskommittén .........................................

273

7.2.7Synpunkter på FN-kommittéernas

handläggning .........................................................

274

7.2.8Vissa konstitutionella aspekter vid

en ratificering ........................................................

275

7.3Sverige bör ratificera det fakultativa och tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om ett

klagomålsförfarande .............................................................

277

7.4Behov av åtgärder som ger förutsättningar för ett välfungerande förfarande vid en ratificering

av tilläggsprotokollet............................................................

281

8Barns möjligheter att utkräva sina rättigheter

– inledande bakgrund...............................................

285

8.1 Inledande om uppdraget och processuella begrepp...............

285

8.1.1

Formella och faktiska möjligheter att klaga ........

285

8.1.2

Vad innebär det att klaga? ....................................

286

8.1.3

Processuella begrepp.............................................

287

8.2 Barns rättsliga särställning ...................................................

288

8.2.1Inledande om rättslig handlingsförmåga

 

och omyndighet.....................................................

288

8.2.2

Barns parts- och processbehörighet.....................

289

8.2.3

Barns företrädare...................................................

290

8.2.4

Barn och sekretess.................................................

292

12

SOU 2023:40

 

Innehåll

8.3 Initiativrätt, klagorätt och relevanta myndigheter..............

293

8.3.1

Relevanta myndigheter och domstolar.................

293

8.3.2Generellt om barns rätt att framföra klagomål,

initiera ärenden och överklaga beslut ...................

294

8.3.3Utredningens enkätundersökning till myndigheter om barns möjlighet att framföra

 

klagomål och initiera ärenden .................................

295

8.3.4

Barns rätt till delaktighet.......................................

298

8.4 Effektiva rättsmedel och barnanpassade förfaranden .........

300

8.4.1

Inledning ................................................................

300

8.4.2Materiella, processuella och institutionella

krav på ett effektivt rättsmedel .............................

301

8.4.3Effektiva rättsmedel vid kränkningar

 

 

av rättigheterna i barnkonventionen ....................

303

 

8.4.4

Närmare om barnanpassade förfaranden .............

304

8.5

Finland och Norge................................................................

307

 

8.5.1

Inledning ................................................................

307

 

8.5.2

Finland ...................................................................

307

 

8.5.3

Norge .....................................................................

309

8.6

Sammanfattande slutsatser ...................................................

311

9Barns möjligheter att utkräva sina rättigheter

– socialtjänst och tvångsvård.....................................

315

9.1 Inledning................................................................................

315

9.1.1

Uppdrag och utgångspunkter...............................

315

9.1.2Vilka rättigheter enligt barnkonventionen

 

aktualiseras.............................................................

316

9.2 Den sociala barn- och ungdomsvården................................

317

9.2.1

Inledning ................................................................

317

9.2.2

Barn och ungas åsikter och erfarenheter..............

321

MIN HISTORIA Othilia .....................................................

323

9.2.3Barns rättsliga ställning i mål och ärenden

 

enligt LVU .............................................................

326

9.2.4

Rätten till offentligt biträde..................................

327

13

Innehåll

SOU 2023:40

MIN HISTORIA Amin........................................................

337

9.2.5

Information, delaktighet och bemötande............

340

9.2.6Möjligheten att överklaga beslut och påtala

brister på SiS särskilda ungdomshem

................... 344

MIN HISTORIA Alice .......................................................

351

9.2.7Sammanfattning av uppmärksammade

 

 

problem och begränsningar ..................................

354

MIN HISTORIA Sofie .......................................................

357

9.3

Psykiatrisk tvångsvård..........................................................

360

 

9.3.1

Inledning................................................................

360

 

9.3.2

Barn och ungas åsikter och erfarenheter .............

362

 

9.3.3

Relevanta rättsliga regleringar ..............................

363

 

9.3.4

Barns rättsliga ställning.........................................

364

 

9.3.5

Uppmärksammade problem och begränsningar...

366

9.4

Överväganden och förslag....................................................

367

 

9.4.1

Inledning................................................................

367

9.4.2Rätt till offentligt biträde för barn i mål om

umgängesbegränsning med mera .........................

367

9.4.3Rätt till offentligt biträde för barn som fyllt

15 år vid överklagande av beslut om särskilda

 

befogenheter..........................................................

369

9.4.4Förtydliga socialnämndens ansvar att anmäla behov av eller överlämna ansökan om

offentligt biträde ...................................................

370

9.4.5Barn under 15 år ska ha rätt att ansöka om att

ett offentligt biträde förordnas enligt LVU ........

371

9.4.6Stärkt rätt för barn under 15 år att komma till tals och överklaga beslut om placeringar samt

beslut om särskilda befogenheter enligt LVU..... 373

9.4.7Rättigheterna vid vård enligt LPT förstärks

för barn under 15 år ..............................................

375

9.4.8Stärkt rätt att höras i domstol för barn under

15 år i mål enligt LPT, LVU och socialtjänstlagen .. 376

9.4.9Barns rätt till information om beslut och

överklagande enligt LPT och LVU förtydligas ... 378

14

SOU 2023:40

Innehåll

9.4.10Skyldigheten att ge information på ett sätt som barn förstår ska framgå i LPT, LSS, LVU

och socialtjänstlagen ..............................................

379

9.4.11 Tydliggör att placeringar av barn enligt

 

socialtjänstlagen kräver ett formellt beslut ..........

381

9.4.12Offentligt biträde i vissa situationer för barn

 

 

som är föremål för beslut om placering enligt

 

 

 

socialtjänstlagen.....................................................

383

 

9.4.13 Avslutande kommentarer och iakttagelser ..........

385

10

Barns möjligheter att utkräva sina rättigheter

 

 

– vårdnad, skola, migration med mera........................

389

10.1

Inledning................................................................................

389

 

10.1.1

Uppdrag och utgångspunkter...............................

389

 

10.1.2 Vilka rättigheter enligt barnkonventionen

 

 

 

aktualiseras.............................................................

390

10.2

Vårdnad, boende och umgänge ............................................

391

 

10.2.1

Inledning ................................................................

391

 

10.2.2

Uppdrag och utgångspunkter...............................

394

 

10.2.3 Barn och ungas åsikter och erfarenheter..............

397

VÅRA HISTORIER Lisa och Malin......................................

399

 

10.2.4 Barns delaktighet och rättsliga ställning ..............

402

10.2.5Tidigare utredningar om barns talerätt och

 

möjligheten till juridiskt biträde i vårdnadsmål...

405

10.2.6

Internationell utblick ............................................

412

10.2.7

Sammanfattning av uppmärksammade

 

 

problem och begränsningar...................................

417

10.2.8

Överväganden och förslag.....................................

418

10.3 Skolan

....................................................................................

424

10.3.1

Inledning ................................................................

424

10.3.2 Barn och ungas åsikter och erfarenheter..............

426

10.3.3 Relevanta rättsliga regleringar och utredningar...

427

10.3.4 Uppmärksammade problem och begränsningar...

430

10.3.5

Överväganden och förslag.....................................

431

15

Innehåll

SOU 2023:40

10.4

Migrationsprocessen ............................................................

432

 

10.4.1

Inledning................................................................

432

 

10.4.2 Barn och ungas åsikter och erfarenheter .............

435

 

10.4.3

Relevanta rättsliga regleringar ..............................

435

 

10.4.4 Uppmärksammade problem och begränsningar ..

440

 

10.4.5

Överväganden och förslag ....................................

442

10.5

Hälso- och sjukvård .............................................................

448

 

10.5.1

Inledning................................................................

448

 

10.5.2 Barn och ungas åsikter och erfarenheter .............

450

 

10.5.3 Relevanta rättsliga regleringar med mera.............

450

 

10.5.4 Uppmärksammade problem och begränsningar ..

455

 

10.5.5

Överväganden och förslag ....................................

456

10.6

Avslutande kommentarer och iakttagelser .........................

456

11

Barns möjligheter att utkräva sina rättigheter

 

 

– övergripande frågor................................................

459

11.1

Inledning ...............................................................................

459

 

11.1.1

Uppdrag och utgångspunkter ..............................

459

11.1.2Vilka rättigheter enligt barnkonventionen

 

aktualiseras.............................................................

460

11.2 Vissa övergripande frågor som rör ställföreträdarskap,

 

åldersgränser för barns processbehörighet med mera ........

461

11.2.1

Inledning................................................................

461

11.2.2

Barns processbehörighet.......................................

461

11.2.3

Ställföreträdarskap ................................................

463

11.2.4

Finland ...................................................................

466

11.2.5 Uppmärksammade problem och begränsningar ..

467

11.2.6

Överväganden och förslag ....................................

468

11.3 Barns rätt till delaktighet och information i enskilda

 

ärenden

..................................................................................

473

11.3.1

Bakgrund................................................................

473

11.3.2 Utredningens förslag i kapitel 9 och 10...............

474

11.3.3Frågan om justeringar i förvaltningslagen

och förvaltningsprocesslagen ...............................

475

16

SOU 2023:40

Innehåll

11.4 Myndigheters tillgänglighet och anpassning till barn

 

och unga.................................................................................

475

11.4.1 Inledning ................................................................

476

11.4.2Tidigare och pågående projekt för myndigheters tillgänglighet och anpassning till

barn och unga.........................................................

477

11.4.3 Utredningens enkät till myndigheter...................

478

11.4.4Arbetet med att göra offentliga verksamheter

kända, tillgängliga och anpassade för barn

 

behöver förstärkas .................................................

482

11.5 Information och vägledning till barn på nationell nivå.......

485

11.5.1 Inledning ................................................................

485

11.5.2Tidigare och pågående projekt om nationella

kunskapshöjande insatser för barn och unga.......

486

11.5.3 Exempel från Danmark och Norge ......................

486

11.5.4Det behövs sammanhållen information på nationell nivå om barns möjligheter att utkräva

 

 

sina rättigheter .......................................................

487

11.6

Information och vägledning till barn på kommunal och

 

 

regional nivå ..........................................................................

489

 

11.6.1

Inledning ................................................................

489

 

11.6.2 Kommunala och regionala barnrättsfunktioner ..

490

 

11.6.3

Överväganden och förslag.....................................

492

11.7

Barnanpassade förfaranden i domstol..................................

494

 

11.7.1

Inledning ................................................................

494

 

11.7.2 Barnanpassade förfaranden i praktiken ................

496

 

11.7.3

Exempel från Norge ..............................................

497

 

11.7.4 Det behövs kunskap och verktyg för domstolars

 

 

 

arbete med barnanpassade förfaranden ................

499

12

Barnrättsbyråer som bedriver verksamhet

 

 

med oberoende barnombud ......................................

503

12.1

Inledning................................................................................

503

 

12.1.1

Uppdraget ..............................................................

503

 

12.1.2 Behov och problem som identifierats genom

 

 

 

utredningens kartläggning av barns möjligheter

 

 

 

att utkräva sina rättigheter ....................................

504

17

Innehåll

SOU 2023:40

12.1.3 Arbete, utgångspunkter och avgränsningar.........

504

12.1.4

Disposition ............................................................

506

12.2 Civilsamhället .......................................................................

507

12.2.1 Vad avses med begreppet civilsamhället? ............

507

12.2.2

Vilken är politiken för civilsamhället? .................

508

12.2.3Vad gäller för statligt stöd till det civila

samhällets organisationer?....................................

509

12.2.4Riksrevisionens granskning av bidragsgivning

 

till civilsamhället....................................................

513

12.2.5

Förhållandet mellan staten och civilsamhället.....

514

12.3 Statliga bidrag till aktörer som ger stöd och hjälp

 

till enskilda ............................................................................

517

12.3.1

Antidiskrimineringsverksamhet på lokal

 

 

och regional nivå ....................................................

517

12.3.2Personligt ombud till vissa personer

 

 

med psykisk funktionsnedsättning ......................

522

12.4

Stöd och hjälp i civilsamhället till enskilda barn.................

526

 

12.4.1

Inledning................................................................

526

 

12.4.2

Barnrättsfunktioner i civilsamhället.....................

527

12.5

Oberoende barnombud i Storbritannien.............................

532

 

12.5.1

Inledning................................................................

532

 

12.5.2 Oberoende barnombud i Storbritannien .............

533

12.5.3Erfarenheter från utredningens studieresa

till England och Wales...........................................

536

12.6 Sammanfattning av synpunkter

 

om oberoende barnombud...................................................

537

12.6.1 Inledning................................................................

537

12.6.2 Barn och ungas åsikter och erfarenheter .............

538

MIN HISTORIA Felix ........................................................

541

MIN HISTORIA Sara.........................................................

545

18

SOU 2023:40

Innehåll

MIN HISTORIA Fatima.....................................................

549

12.6.3Synpunkter från myndigheter

 

 

och civilsamhället...................................................

552

 

12.6.4

Synpunkter från socialnämnder............................

554

12.7

Ställningstaganden och förslag från tidigare statliga

 

 

utredningar med mera...........................................................

556

 

12.7.1

Inledning ................................................................

556

 

12.7.2 Förslag från tidigare statliga utredningar.............

557

 

12.7.3 Förslag till regeringen från civilsamhället ............

562

12.8

Överväganden och förslag....................................................

566

12.8.1Staten ska bidra till etableringen av

 

 

barnrättsbyråer inom civilsamhällesorganisationer

 

 

 

som erbjuder verksamhet med oberoende

 

 

 

barnombud.............................................................

566

 

12.8.2 Närmare om verksamheten med oberoende

 

 

 

barnombud.............................................................

573

 

12.8.3

Krav och finansiering ............................................

578

 

12.8.4

Försöksverksamhet, utvärdering

 

 

 

och uppföljning......................................................

580

13

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ...............

587

13.1

Ikraftträdande .......................................................................

587

13.2

Övergångsbestämmelser.......................................................

587

14

Konsekvenser av förslagen........................................

589

14.1

Inledning................................................................................

589

14.2

Utredningens uppdrag och förslag ......................................

590

 

14.2.1

Utredningens tre deluppdrag................................

590

14.2.2Förslag om en ratificering av det tredje

tilläggsprotokollet ..................................................

590

14.2.3Förslag om åtgärder i svensk lagstiftning

med mera................................................................

590

14.2.4Förslag om barnrättsbyråer som bedriver

verksamhet med oberoende barnombud inom civilsamhällesorganisationer.................................. 594

19

Innehåll

SOU 2023:40

14.3

Ekonomiska konsekvenser...................................................

594

 

14.3.1 Ratificering av det tredje tilläggsprotokollet.......

595

 

14.3.2 Åtgärder i svensk lagstiftning med mera .............

604

 

14.3.3 Barnrättsbyråer med oberoende barnombud

 

 

inom civilsamhällesorganisationer .......................

610

 

14.3.4 Summering av kostnader ......................................

612

 

14.3.5 Samhällsekonomiska kostnader i övrigt ..............

613

14.4

Konsekvenser för barn .........................................................

613

14.5

Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen...............

614

14.6

Konsekvenser för företagen.................................................

615

14.7

Konsekvenser för sysselsättning och offentlig service

 

 

i olika delar av landet ............................................................

615

14.8

Konsekvenser för möjligheterna att nå de

 

 

integrationspolitiska målen..................................................

615

14.9

Konsekvenser för jämlikhet och jämställdhet mellan

 

 

könen.....................................................................................

616

14.10

Konsekvenser för brottsligheten och det

 

 

brottsförebyggande arbetet..................................................

617

14.11

Konsekvenser för miljön......................................................

617

14.12

Konsekvenser för EU-rätten ...............................................

618

14.13

Konsekvenser för den personliga integriteten....................

618

14.14

Konsekvenser för Barnombudsmannen ..............................

618

14.15

Förordningen om konsekvensutredning

 

 

vid regelgivning.....................................................................

619

 

14.15.1 Aspekter som tas upp i 6 §....................................

619

 

14.15.2 Aspekter som tas upp i 7 §....................................

621

 

14.15.3 Aspekter som tas upp i 8 §....................................

622

15

Författningskommentar ............................................

623

15.1

Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52)

 

 

med särskilda bestämmelser om vård av unga ....................

623

20

SOU 2023:40Innehåll

15.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128)

 

om psykiatrisk tvångsvård....................................................

627

15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd

 

och service till vissa funktionshindrade...............................

630

15.4 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

 

(2001:453)..............................................................................

631

15.5 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

 

(2005:716)..............................................................................

635

Särskilt yttrande ..............................................................

639

Referenser ......................................................................

643

Bilagor

 

 

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2022:35 ...........................................

659

Bilaga 2

Optional Protocol to the Convention on the Rights

 

 

of the Child on a communications procedure ............

669

Bilaga 3

Fakultativt protokoll till konventionen om

 

 

barnets rättigheter om ett klagomålsförfarande .........

679

Bilaga 4

Rules of procedure under the Optional Protocol

 

 

to the Convention on the Rights of the Child on a

 

 

communications procedure..........................................

689

Bilaga 5

Arbetsordning enligt det fakultativa protokollet

 

 

till konventionen om barnets rättigheter om ett

 

 

klagomålsförfarande .....................................................

707

Bilaga 6 Working methods to deal with individual

 

 

communications received under the Optional

 

 

Protocol to the Convention on the Rights of the

 

 

Child on a communcations procedure ........................

725

Bilaga 7 Arbetsmetoder för hanteringen av enskilda

 

 

klagomål som mottagits enligt det fakultativa

 

 

protokollet till konventionen om barnets

 

 

rättigheter om ett klagomålsförfarande.......................

731

21

Innehåll

SOU 2023:40

Bilaga 8

Guidelines for Interim measures under the

 

 

Optional Protocol to the Convention on the Rights

 

 

of the Child on a communications procedure............

737

Bilaga 9

Riktlinjer för interimistiska åtgärder enligt det

 

 

fakultativa protokollet till konventionen om barnets

 

 

rättigheter om ett klagomålsförfarande ......................

739

Bilaga 10

Sammanställning av enkätsvar från myndigheter .......

741

22

Förkortningar

ABO

Migrationsverkets anläggningsboenden

Barn-

FN:s konvention om barnets rättigheter

konventionen

 

 

 

Barn-

FN:s kommitté för barnets rättigheter

rättskommittén

 

Beo

Barn- och elevombudsmannen

 

 

Bet.

Betänkande

Bris

Barnens rätt i samhället

 

 

CEDAW

Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against

 

Women

CRPD

Convention on the Rights of Persons with Disabilities

 

 

Dir.

Direktiv från regeringen till statliga utredningar

Ds

Departementsserien

 

 

EBO

Eget boende

EU

Europeiska unionen

 

 

Europa-

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna

konventionen

och de grundläggande friheterna

FB

Föräldrabalken

FN

Förenta nationerna

HFD

Högsta förvaltningsdomstolen

 

 

HVB

Hem för vård eller boende

ICCPR

International Covenant on Civil and Political Rights

 

 

ICERD

International Convention on the Elimination of All Forms of Racial

 

Discrimination

ICESCR

International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights

 

 

ICRMW

International Convention on the Protection of the Rights of All Migrant

 

Workers and Members of Their Families

IOP

Idéburna offentliga partnerskap

 

 

IVO

Inspektionen för vård och omsorg

JK

Justitiekanslern

 

 

JO

Justitieombudsmännen

 

 

23

Förkortningar

SOU 2023:40

LPT

Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

 

 

 

LSS

 

Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

 

 

 

LVU

Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

 

 

MR-rådet

 

Rådet för mänskliga rättigheter

 

 

 

OHCHR

United Nations Human Rights Office of the High Commissioner

 

 

(Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter)

 

 

OSL

 

Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

 

 

 

PUAS

OHCHR Petitions and Urgent Actions Section

 

 

(Sektionen för klagomål och brådskande åtgärder

 

 

vid Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter)

 

 

Rskr.

 

Riksdagsskrivelse

SiS

Statens institutionsstyrelse

 

 

SKR

 

Sveriges kommuner och regioner

 

 

 

SOFS

Socialstyrelsens föreskrifter

 

 

SoL

 

Socialtjänstlagen (2001:435)

SOU

Statens offentliga utredningar

Sveriges överenskommelser på det internationella området

 

 

UNCAT

 

The Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading

 

 

Treatment or Punishment

 

 

UNCRC

Convention on the Rights of the Child

 

 

UtlL

 

Utlänningslagen (2005:716)

UPR

Universal Periodic Review

 

 

Ärendelagen

 

Lagen (1996:242) om domstolsärenden

UNCED

Konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden

 

 

 

24

Sammanfattning

Inledning

Utredningsuppdraget

Utredningens uppdrag om barns möjligheter att klaga och utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen består av tre deluppdrag:

att ta ställning till om Sverige bör ratificera det tredje tilläggs- protokollet till barnkonventionen om en individuell klagomåls- mekanism,

att föreslå åtgärder som säkerställer barns möjligheter att klaga och utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen i svensk lag- stiftning samt

att se över möjligheterna att staten bidrar till att etablera barn- ombud inom civilsamhällesorganisationer.

Sammanfattning av utredningens bedömningar och förslag

Utredningen föreslår att Sverige bör ratificera det fakultativa och tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om ett klagomåls- förfarande. I betänkandet lämnar utredningen också ett antal förslag om åtgärder som syftar till att säkerställa barns möjligheter att klaga och utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen i svensk lag- stiftning. Slutligen gör utredningen bedömningen att det finns ett behov av en aktör som ger stöd till barn med omfattande behov av stöd som av olika anledningar saknar tillräckligt sådant stöd från vårdnadshavare eller andra vuxna i sin närhet. Staten bör med detta syfte bidra till att etablera barnrättsbyråer inom civilsamhällesorgani- sationer som bedriver verksamhet med oberoende barnombud. Utred-

25

Sammanfattning

SOU 2023:40

ningen föreslår en försöksverksamhet med statsbidrag till barnrätts- byråer som bedriver verksamhet med oberoende barnombud.

Utredningen anser att alla de förslag som lämnats i betänkandet sammantaget bidrar till förbättrade möjligheter för barn att få sina rättigheter enligt barnkonventionen tillgodosedda samt ökade möj- ligheter till upprättelse vid rättighetskränkningar. De närmare kon- sekvenserna av utredningens förslag för barn framgår av respektive kapitel i betänkandet.

Uppdraget att ta ställning till om Sverige bör ratificera det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om en individuell klagomålsmekanism

Arbete och utgångspunkter vid genomförandet av uppdraget

För att ta ställning till om Sverige bör ratificera tilläggsprotokollet behöver olika aspekter av en ratificering belysas och analyseras. Den övergripande huvudfrågan är vilka för- och nackdelar som följer av en ratificering. Särskilt viktigt att belysa är vilken betydelse en ratifi- cering av tilläggsprotokollet kan få för enskilda barn och vilken be- tydelse den kan få för implementeringen av barnkonventionen på nationell nivå.

Utredningen har tagit del av synpunkter och information från ett stort antal nationella och internationella aktörer som belyst en rad olika aspekter av en svensk ratificering. Framkommen information, synpunkter och perspektiv på en svensk ratificering har därefter sam- manställts och analyserats för att för- och nackdelar samt tänkbara konsekvenser ska kunna redovisas. Slutligen har utredningen tagit ställning i frågan om övervägande skäl talar för att Sverige bör ratificera tilläggsprotokollet eller inte.

Utredningen har också undersökt och redovisar vilka behov som finns av åtgärder som ger förutsättningar för ett välfungerande för- farande vid en ratificering av tilläggsprotokollet.

26

SOU 2023:40

Sammanfattning

Centrala aspekter av en ratificering av tilläggsprotokollet

Betydelsen av en ratificering för att fortsatt genomföra barnkonventionen och främja dess genomslag i Sverige

Barnkonventionen är unik genom att den innehåller särskilda rättig- heter för barn. I barnkonventionen finns inga bestämmelser om effek- tiva rättsmedel eller upprättelse vid överträdelser av konventionen. FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) menar dock att det är underförstått att det ska finnas tillgång till effektiva rättsmedel på nationell nivå vid överträdelser av rättigheterna i kon- ventionen och att detta måste finnas för att rättigheter ska ha be- tydelse.

Genom det tredje tilläggsprotokollet finns numera ett instrument och ett verktyg som möjliggör, under vissa förutsättningar, för barn, grupper av barn eller representanter för barn, att få en prövning av om en eller flera rättigheter i barnkonventionen har kränkts av en konventionsstat. Förfarandet kompletterar den rapporteringsskyldig- het som staterna har åtagit sig att fullfölja för att granska genom- förandet och efterlevnaden av barnkonventionen.

Barnkonventionen ratificerades av Sverige för drygt 30 år sedan och är sedan 2020 svensk lag. Sverige har även ratificerat de två första tilläggsprotokollen till konventionen.

Bland annat mot bakgrund av vad som anförts ovan kan en rati- ficering av tilläggsprotokollet betraktas som en logisk och rimlig ut- veckling för att fortsatt genomföra barnkonventionen och främja dess genomslag i Sverige.

Betydelsen för enskilda barns möjligheter att utkräva sina rättigheter

Eftersom klagomål i första hand ska hanteras nationellt ska ett klago- mål enligt tilläggsprotokollet inte tas upp till prövning om inte alla nationella rättsmedel har uttömts. Detta krav gäller dock inte när tillämpningen av rättsmedlen dröjer oskäligt länge eller inte väntas ge tillräcklig upprättelse. Möjligheten att få ett klagomål prövat av barnrättskommittén får därför i dessa situationer, när nationella rätts- medel saknas eller anses vara otillräckliga, särskilt stor betydelse för ett enskilt barn. På så sätt blir tilläggsprotokollet den yttersta garan-

27

Sammanfattning

SOU 2023:40

ten för att barn, i det enskilda fallet, får en prövning av en påstådd rättighetskränkning.

Att införa en möjlighet för barn att få en prövning av en påstådd rättighetskränkning kan riskera att skapa orealistiska förväntningar och förhoppningar hos det enskilda barnet och hans eller hennes an- höriga, om att prövningen av klagomålet (och särskilt dess utgång) ska få direkt betydelse för barnet och att hans eller hennes situation kan ändras med anledning av prövningen. Eftersom kommitténs ut- låtanden inte är juridiskt bindande utan är att likställa med rekom- mendationer, finns inga sådana garantier. Bortsett från risken att klagomålsförfarandet skapar orealistiska förväntningar och förhopp- ningar på vad ett klagomål kan resultera i, innebär också de långa handläggningstiderna hos barnrättskommittén ett särskilt problem.

Betydelsen av en ratificering för att stärka de nationella rättsmedlen

En prövning av klagomål i barnrättskommittén kan få till följd att eventuella brister i den nationella klagomålsordningen på olika rätts- områden synliggörs. Lagstiftaren får då kännedom om att det kan finnas skäl att vidta åtgärder för att säkerställa att det finns tillräck- liga och effektiva rättsmedel och att den nationella klagomålsord- ningen är väl fungerande.

Betydelsen av en ratificering för tolkningen och tillämpningen av barnkonventionen

Prövningen av klagomål i barnrättskommittén kan synliggöra hur barn- konventionen och dess tilläggsprotokoll kan tolkas och tillämpas i enskilda ärenden. Detta skulle kunna bidra till att kunskapen och kompetensen stärks på sikt hos svenska myndigheter och domstolar beträffande tolkningen och den praktiska tillämpningen av barnkon- ventionen och dess tilläggsprotokoll.

Att det tar relativt lång tid innan ett ärende behandlas i kommit- tén gör dock att det kan dröja innan sådan vägledning finns. Kritik har också framförts mot att kommitténs utlåtanden är alltför otyd- liga för att kunna tjäna som vägledning för svenska myndigheter och domstolar. Otydliga utlåtanden kan givetvis minska betydelsen av dessa som vägledning vid tolkning och tillämpning av barnkonventionen.

28

SOU 2023:40

Sammanfattning

De allra flesta ärenden i barnrättskommittén rör migrationsfrågor. Det är också de frågor som hanteras i merparten av de klagomål som riktas mot Sverige och även mot andra stater i samtliga FN-kommit- téer avseende FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter. Det kan därför ifrågasättas om det finns behov av ytterligare vägledning på migrationsområdet. Samtidigt har en del av de klagomålsärenden som hanterats av barnrättskommittén rört migrationsrättsliga spörs- mål som sannolikt inte hade aktualiserats i de övriga kommittéerna.

Internationella och nationella aspekter på frågan om en ratificering av tilläggsprotokollet

I Sverige finns en tradition av att arbeta aktivt för att främja mänsk- liga rättigheter, både nationellt och internationellt. Detta har bland annat tagit sig i uttryck genom att Sverige anslutit sig till majoriteten av FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter med tillhörande klagomålsförfaranden.

Det finns både förväntningar och förhoppningar hos olika inter- nationella och nationella aktörer och organ på att Sverige ska ratifi- cera protokollet. Barnrättskommittén har senast i mars 2023 riktat rekommendationer till Sverige om att en ratificering av protokollet bör ske.

För närvarande har 50 stater anslutit sig till tilläggsprotokollet.

17 av 27 EU-länder har anslutit sig inklusive Danmark och Finland. I Norge har ett politiskt beslut fattats om att inte ansluta sig.

Flera aktörer har uttryckt en oro för vad reaktionerna skulle bli internationellt om Sverige inte ratificerade protokollet. Ett uttryck- ligt ställningstagande om att inte ratificera protokollet innan hand- läggningstider och andra brister i barnrättskommitténs arbete har åt- gärdats skulle dock också kunna vara en viktig politisk markering för att få till stånd en förbättring av systemet.

Antalet ärenden som hanteras av barnrättskommittén

Trots en ökad volym av klagomål på senare år till samtliga FN-kom- mittéer som tar emot individuella klagomål, så är det förhållandevis få klagomål som framställs till barnrättskommittén. Skälen till detta kan vara flera. Det låga antalet ärenden kan indikera att de nationella

29

Sammanfattning

SOU 2023:40

klagomålsordningarna är tillräckliga och fungerar och att barn eller företrädare för barn har möjlighet att klaga och utkräva barns rättig- heter nationellt. En annan förklaring kan vara att kunskapen fort- farande är låg om möjligheten att göra en framställan till barnrätts- kommittén och hur detta går till. Det kan därför finnas ett visst mörkertal av potentiella klagomålsärenden.

Synpunkter på FN-kommittéernas handläggning

Med tiden har handläggningstiderna för klagomålshanteringen i FN:s kommittéer kommit att bli relativt lång, vilket är problematiskt. Handläggningstider på mellan två och tre år, ibland mer, är vanliga. För den enskilde kan givetvis de långa handläggningstiderna uppfat- tas som orimliga ur ett rättssäkerhetsperspektiv. I synnerhet för barn kan tiden uppfattas som mycket lång. För barn kan handläggnings- tiderna till och med innebära att de inte längre är barn vid tidpunkten för kommitténs avgörande. För Sverige har, såvitt gäller migrations- ärenden, de långa handläggningstiderna också inneburit att det av- lägsnandebeslut som ärendet gäller kan hinna preskriberas innan kommitténs granskning är avslutad.

Vissa konstitutionella aspekter vid en ratificering

En ratificering av tilläggsprotokollet väcker också konstitutionella frågor. Det kan argumenteras för att frågan om hur en konvention ska tolkas inom olika rättsområden för att ge ledning till rätts- tillämparen är ett ansvar för lagstiftaren. Att överlämna detta till ett internationellt organ skulle kunna innebära en förskjutning av makt från riksdag och regering. Ansvaret för att göra svåra avvägningar och prioriteringar som i grunden är politiska bör ligga hos riksdag och regering som också kan utkrävas ansvar för den förda politiken i allmänna val.

Rekommendationer och allmänna kommentarer från FN-kom- mittéerna, inklusive barnrättskommittén, har inte folkrättslig status som rättskälla och är inte heller juridiskt bindande för konventions- staterna. Inget hindrar alltså en stat från att göra en annan tolkning än den som kommittén gjort.

30

SOU 2023:40

Sammanfattning

Med tiden har uttalanden från FN-kommittéerna fått en relativt stark ställning som tolkningsmedel för bland annat nationella och internationella domstolar. På ett område blir dessutom kommitténs utlåtanden i det närmaste bindande för Sverige och det gäller migra- tionsområdet. Enligt 5 kap. 4 § utlänningslagen (2005:716), UtlL, ska nämligen uppehållstillstånd ges till den som omfattas av ett beslut där ett internationellt organ, som kan pröva klagomål från enskilda, har bedömt att ett beslut om avvisning eller utvisning strider mot ett svenskt konventionsåtagande, såvida inte synnerliga skäl talar mot att uppehållstillstånd ges. Migrationsverket beviljar som regel till- stånd i dessa ärenden.

Av artikel 6 i tilläggsprotokollet framgår att kommittén, när som helst efter att den har mottagit ett klagomål men innan den tagit ställ- ning i sakfrågan, får rikta en begäran till den berörda konventions- staten om att skyndsamt överväga att vidta sådana interimistiska åt- gärder som i undantagsfall kan behövas för att förhindra att den eller de personer som utsatts för de påstådda kränkningarna drabbas av irreparabel skada. Om en sådan begäran riktas mot Sverige i ett migrationsmål kan Migrationsverket besluta om inhibition av en ut- visning med stöd av 12 kap. 12 § UtlL. Skulle en sådan begäran göras i något annat slag av ärende finns däremot inga nationella bestäm- melser som kan tillämpas.

Utredningens ställningstagande

Utredningen anser att Sverige bör ratificera det fakultativa och tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om ett klagomålsförfarande. Regeringen bör inhämta riksdagens godkännande i frågan.

Frågan om en ratificering av tilläggsprotokollet är ytterst en poli- tisk fråga om vilka internationella överenskommelser som Sverige ska ansluta sig till. Utredningens bedömning är att fördelarna med en ratificering överväger de nackdelar som finns.

Möjligheten att få ett klagomål prövat av barnrättskommittén skulle få särskilt stor betydelse när nationella rättsmedel saknas eller anses vara otillräckliga. Tilläggsprotokollet blir då den yttersta garan- ten för att barn, i det enskilda fallet, ska få en prövning av en påstådd kränkning av en rättighet. Prövningen skulle ge enskilda barn möj- lighet att få upprättelse.

31

Sammanfattning

SOU 2023:40

Att det finns brister i hanteringen av klagomål, till exempel med långa handläggningstider och felaktigheter i utlåtanden hos FN- kommittéerna, kan inte vara ett skäl i sig för varför inte barn ska ges möjligheten att få en upplevd kränkning av rättigheterna enligt barn- konventionen prövad i ett individuellt klagomålsförfarande enligt tilläggsprotokollet. Samtliga kommittéer har problem med långa hand- läggningstider. Detta har dock inte ansetts utgöra ett så stort problem att Sverige avstått från att ansluta sig till de individuella klagomåls- förfarandena avseende till exempel konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det bör därför inte heller vara något som motiverar att just barn inte ska ha tillgång till ett individuellt klagomålsförfarande i enlighet med barnkonventionen.

Utredningsarbetet har visat att det framför allt är migrations- ärenden som kommer att bli aktuella klagomålsärenden mot Sverige. Det är enligt utredningens bedömning inte troligt att antalet ärenden som skulle framställas mot Sverige vid en ratificering av tilläggs- protokollet skulle uppgå till fler än 20 per år, åtminstone inte under de första åren efter ett ikraftträdande.

Utredningen anser att Barnombudsmannen bör få i uppdrag att, för det fall att Sverige ratificerar tilläggsprotokollet, följa utvecklingen av tillämpningen. Vid behov bör Barnombudsmannen kunna föreslå åtgärder för en bättre implementering av tilläggsprotokollet i Sverige.

Uppdraget att säkerställa barns möjligheter att klaga och utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen i svensk lagstiftning

Utredningens kartläggning av barns möjligheter att utkräva sina rättigheter

Kartläggningen av barns möjligheter att utkräva sina rättigheter inom olika områden har omfattat både möjligheterna att initiera olika ärenden och processer liksom möjligheterna att komma till tals eller delta i förfaranden som redan pågår. Utredningen har identifierat ett antal situationer där det typiskt sett kan finnas brister och begräns- ningar avseende barns möjligheter att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen. Det rör sig kortfattat om följande situationer:

32

SOU 2023:40

Sammanfattning

frågor som inte kan underställas en oberoende prövning (exem- pelvis beslut som rör ett barn som inte kan överklagas, missför- hållanden som inte kan anmälas eller avsaknaden av en oberoende prövningsinstans),

ärenden och mål som rör ett barn där barnet inte har talerätt eller partsställning,

ärenden och mål som rör ett barn där möjligheterna att överklaga beslut, initiera ärenden eller komma till tals omöjliggörs eller be- gränsas om barnets vårdnadshavare inte tillvaratar barnets intressen,

ärenden och mål som rör ett barn där det brister i barns rätt att komma till tals och vara delaktig eller i barns rätt till information samt

prövningar som uteblir eller försvåras på grund av bristande kun- skap, vägledning, anpassade förfaranden eller avsaknad av ett juri- diskt biträde eller av annat stöd.

De rättsområden som beskrivs närmare har granskats med utgångs- punkt i dessa generella problembeskrivningar. Det innebär att utred- ningen i möten med barn, myndigheter, kommuner och civilsamhälles- aktörer, liksom i annan kunskapsinhämtning, undersökt om det finns exempelvis beslut som rör barn som inte kan överklagas, ärenden där barn inte har partsställning eller andra ovan beskrivna processuella luckor som kan innebära problem eller begränsningar i barns möjlig- het att få rättighetskränkningar prövade i domstol eller av förvalt- ningsmyndighet.

En grupp barn som har särskilt svårt att utkräva sina rättigheter är barn som utsätts för rättighetskränkningar av sina vårdnadshavare eller som har vårdnadshavare som inte i tillräcklig grad kan eller för- mår tillvarata barnets intressen. Detsamma gäller barn som befinner sig i situationer där det mellan vårdnadshavare, barn och olika sam- hällsaktörer finns motsättningar eller delade uppfattningar om vad som är barnets bästa. Detta är en problematik som kan göra sig gällande på alla områden i barns liv men som är särskilt framträdande för barn som är i kontakt med socialtjänsten eller vårdas utanför det egna hemmet, barn i psykiatrisk tvångsvård och barn som berörs av tvister om vårdnad, boende och umgänge. Utredningen har därför särskilt granskat processuella problem och begränsningar inom den

33

Sammanfattning

SOU 2023:40

sociala barn- och ungdomsvården, den psykiatriska tvångsvården samt inom ramen för vårdnadsprocesser. Därutöver har utredningen sett närmare på barns processuella möjligheter avseende situationer och beslut knutna till skolan, migrationsprocessen, hälso- och sjuk- vården samt vissa frågor som rör ställföreträdarskap. Detta mot bak- grund av det är områden som är centrala i många barns liv och där frågor om barns rättigheter ofta aktualiseras.

En genomgående utgångspunkt har varit att barns möjligheter att utkräva sina rättigheter också förutsätter att barn har kunskap om sina rättigheter och hur dessa kan tillvaratas samt har tillräcklig till- gång till information, vägledning och ett barnanpassat förfarande.

Utredningens förslag för att säkerställa barns möjligheter att utkräva sina rättigheter

Utredningen har identifierat en rad brister och problem som försvårar och ibland omöjliggör barns möjligheter att utkräva sina rättigheter. Det rör sig såväl om processuella hinder som om brister i tillgänglig- het och information. En återkommande problematik är de svårig- heter som kan uppstå för barn som saknar processbehörighet, det vill säga inte får föra sin talan själva, och som samtidigt har vårdnads- havare som av olika anledningar inte kan företräda dem. Utredningen har i möjligaste mån lämnat förslag med syfte att komma till rätta med de problem som identifierats. I några fall görs dock bedömningen att de beskrivna problemen är av så komplex karaktär att de bör han- teras inom ramen för en framtida översyn.

Förslag av processuell karaktär

Offentligt biträde för barn i mål om umgängesbegränsning med mera

Utredningen föreslår att offentligt biträde ska förordnas för barn i mål eller ärenden om begränsning av umgänge och hemlighållande av vistelseort enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. På så sätt förtydligas barns partsställning i dessa mål och ärenden och barn som inte har fyllt 15 år ges möjlighet att, till skillnad från i dag, genom sitt offentliga biträde tillika ställföre- trädare överklaga beslut och föra sin talan i processen utan att vara

34

SOU 2023:40

Sammanfattning

beroende av vårdnadshavarens inställning och förmåga. Förutom att säkerställa barns möjligheter att få till stånd en prövning och komma till tals i dessa ärenden bedöms förslaget underlätta socialnämndens och förvaltningsdomstolens möjlighet att uppfylla sin utrednings- skyldighet och fatta väl underbyggda beslut i enlighet med vad som bedöms vara barnets bästa.

Stärkt rätt för barn under 15 år att komma till tals och överklaga beslut om placeringar enligt LVU

I mål och ärenden om placering och omplacering enligt LVU föreslås att det ska finnas möjlighet till offentligt biträde även under ärendets handläggning i socialnämnden och inte som i dag först vid ett över- klagande. Ett placeringsbeslut kan vara av mycket stor betydelse i ett barns liv och det är enligt utredningens uppfattning viktigt att barnet får en möjlighet att påverka, komma till tals och i förekommande fall överklaga sådana beslut. Förslaget tydliggör rätten att överklaga pla- ceringsbeslut och även i övrigt att kunna komma till tals i processen på ett tidigt stadium för barn som inte fyllt 15 år.

Förbättrade möjligheter att få ett offentligt biträde och överklaga beslut om särskilda befogenheter på SiS-hem

Vid överklagande av beslut om särskilda befogenheter fattade av Statens institutionsstyrelse, SiS, enligt 42 § LVU föreslås ett förtyd- ligande om att ett offentligt biträde kan förordnas inför ett överklag- ande, det vill säga även när barn under 15 år överklagar beslut själva. Barn som inte fyllt 15 år ska inte vara beroende av att vårdnadshava- ren överklagar beslut. Vidare föreslås att även barn som fyllt 15 år ska ha rätt till offentligt biträde vid överklagande av beslut om sär- skilda befogenheter.

Förtydliga socialnämndens ansvar att anmäla behov av eller överlämna ansökan om offentligt biträde

Socialnämndens ansvar föreslås förtydligas såvitt avser nämndens skyldighet att i ett tidigt skede i ett LVU-ärende anmäla behov av eller överlämna en ansökan om offentligt biträde till förvaltnings-

35

Sammanfattning

SOU 2023:40

rätten. Det offentliga biträdet kan redan på ett tidigt stadium i ett ärende göra stor skillnad för barns möjligheter att vara delaktiga i processen och även bidra till att socialnämndens utredning blir full- ständig och nyanserad. För yngre barn kan det också utgöra en förut- sättning för att alls få en möjlighet att komma till tals och utnyttja sin klagorätt.

Barn som är yngre än 15 år ska ha rätt att själv ansöka om

att ett offentligt biträde ska förordnas i mål och ärenden enligt LVU

Barn som är yngre än 15 år föreslås få uttrycklig rätt att själva ansöka om att ett offentligt biträde ska förordnas i de mål och ärenden enligt LVU där det finns en rätt till offentligt biträde. Detta innebär att barn under 15 år har möjlighet att själva överklaga beslut eller initiera andra ärenden utan att vara beroende av att vårdnadshavaren för barnets talan i ett initialt skede i processen.

Rättigheterna vid vård enligt LPT förstärks för barn under 15 år

Ett barn under 15 år som tvångsvårdas enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, föreslås få rätt att själv initiera en pröv- ning av frågan om vården i domstol. Det offentliga biträdet för barn under 15 år föreslås, precis som i LVU-mål, utan särskilt förordnande bli barnets ställföreträdare.

Stärkt rätt att höras i domstol för barn under 15 år i mål enligt LPT, LVU och socialtjänstlagen

Yngre barns rätt att höras i domstol i mål enligt LPT, LVU och socialtjänstlagen (2001:453), SoL, föreslås bli förstärkt. Den som är yngre än 15 år bör höras i domstol, om han eller hon vill det och inte kan antas ta skada av att höras. Utredningens bedömning är att barn i möjligaste mån bör ges möjlighet att höras i domstol och att for- merna för detta ska utformas på ett barnanpassat sätt utifrån det en- skilda barnets ålder och individuella förutsättningar. Utgångspunk- ten är att barn i möjligaste mån ska skyddas i sitt deltagande och inte ifrån sitt deltagande. Barn bör inte höras om han eller hon kan antas

36

SOU 2023:40

Sammanfattning

ta skada av att höras. Bedömningen av barns medverkan och hur detta kan utformas får göras i varje enskilt fall och utifrån det en- skilda barnets förutsättningar.

Barns rätt till information om beslut och överklagande enligt LPT och LVU förtydligas

Utredningen föreslår att barns rätt till information om beslut och överklagande enligt LVU och LPT förtydligas. För att barn ska kunna vara delaktiga och ha en möjlighet att utkräva sina rättigheter krävs att barnet får relevant information, till exempel om vilka beslut som fattas och vilka rättigheter barnet har. Detta är inte minst en förut- sättning för att alls kunna överklaga fattade beslut. Förslaget ger en uttrycklig rätt till personlig information om beslut och överklagande- möjligheter även för barn som inte har fyllt 15 år.

Skyldigheten att lämna information på ett sätt som barn förstår ska framgå i LPT, LSS, LVU, socialtjänstlagen och i utlänningsförordningen

Information till barn behöver anpassas till barnets ålder och andra individuella förutsättningar. Den som lämnar informationen ska i den utsträckning det är möjligt försäkra sig om att barnet har förstått den lämnade informationen. Detta föreslås framgå i LPT, LVU, lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, socialtjänstlagen och i utlänningsförordningen (2006:97) och inne- bär att information behöver lämnas med hänsyn till det aktuella bar- nets ålder, mognad och andra individuella förutsättningar som exem- pelvis funktionsnedsättning och språklig bakgrund.

Tydliggörande av att placeringar av barn enligt socialtjänstlagen kräver ett formellt beslut och med en möjlighet att förordna offentligt biträde i vissa fall

En placering utanför det egna hemmet kan vara ett stort ingrepp i det enskilda barnets liv även när det rör sig om frivilliga placeringar enligt socialtjänstlagen. Utredningen föreslår att placering och om- placering av ett barn med stöd av socialtjänstlagen måste föregås av ett formellt och överklagbart beslut. Det föreslås också att ett offent-

37

Sammanfattning

SOU 2023:40

ligt biträde ska förordnas för det barn som åtgärden avser om barnet motsätter sig åtgärden och ett offentligt biträde måste förordnas för att ärendet ska bli utrett eller i övrigt för att barnets intressen ska tillgodoses.

Förbättrat skydd för barn i vissa situationer i migrationsprocessen

Det föreslås att ett offentligt biträde, som inte samtidigt biträder vårdnadshavaren, ska förordnas för barn som har ansökt om uppe- hållstillstånd som flykting eller som alternativt skyddsbehövande eller om ny prövning har beviljats barnet, om barnet bereds vård med stöd av 2 § LVU eller om det annars behövs för att ärendet ska bli utrett eller för att barnets intressen ska tillgodoses. Den som enligt utlänningslagen förordnas som offentligt biträde för ett barn som samtidigt vårdas med stöd av 2 § LVU föreslås också, utan särskilt förordnande, bli barnets ställföreträdare i migrationsprocessen. Detta är inte en fullgod lösning för alla barn i migrationsprocessen som av olika anledningar har vårdnadshavare som inte förmår företräda deras intressen men det bedöms kunna utgöra ett visst skydd för de mest utsatta barnen, hit hör bland annat barn som utsätts för våld av sina vårdnadshavare eller vid ett återvändande riskerar exempelvis könsstympning eller tvångsgifte.

Barns rätt att komma till tals i migrationsprocessen förtydligas

Utredningen föreslår att ett barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Utredningens förslag innebär att rätten att komma till tals för barn enligt utlänningslagen uttryckligen gäller i alla frågor som rör barnet, inte bara i tillstånds- ärenden samt att det till skillnad från i dag inte finns möjlighet att underlåta att ge barnet denna möjlighet för att det bedöms olämpligt.

38

SOU 2023:40

Sammanfattning

Övergripande förslag som rör tillgänglighet, vägledning, information med mera

Förutom de problem och begränsningar som utredningen noterat av mer processuell karaktär har en genomgående utgångspunkt varit att barns möjligheter att utkräva sina rättigheter också förutsätter att barn har kunskap om sina rättigheter och hur dessa kan tillvaratas samt har tillräcklig tillgång till information, vägledning och ett barn- anpassat förfarande. Här har en rad brister och problem uppmärk- sammats på flera områden, lämnade förslag är därför också av över- gripande och generell karaktär.

Utveckla arbetet med att göra offentliga verksamheter kända, tillgängliga och anpassade för barn

Statliga myndigheter som är centrala för att säkerställa barnets rättigheter föreslås få ett fördjupat uppdrag att vidta åtgärder för att göra den egna myndighetens verksamhet, eller den verksamhet myn- digheten ansvarar för, känd samt tillgänglig och anpassad för barn. Länsstyrelserna får ett särskilt uppdrag att bistå kommuner och regioner i deras arbete med att göra verksamheterna kända, tillgäng- liga och anpassade för barn. Barnombudsmannen får i uppdrag att bistå de berörda myndigheterna i arbetet med detta.

Det behövs sammanhållen information på nationell nivå om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter

Det saknas i dag en sammanhållen nationell informationsyta där barn och vårdnadshavare enkelt kan tillgodogöra sig information om vart de kan vända sig med klagomål på samtliga de områden där detta kan aktualiseras. Det bör vara lätt för barn och vuxna i barns närhet att få sammanhållen övergripande information om vilka myndigheter, tillsynsmyndigheter, domstolar och andra aktörer som ansvarar för olika frågor och hur barnet, själv eller genom sin vårdnadshavare, rent praktiskt kan gå till väga för att exempelvis överklaga ett beslut eller upprätta en anmälan om ett visst missförhållande. Barnombuds- mannen föreslås få i uppdrag att tillhandahålla information om barns

39

Sammanfattning

SOU 2023:40

klagomöjligheter inom olika områden. Informationen ska tillhanda- hållas på lämpligt sätt för bred spridning och åtkomst.

Utveckla metodstöd för kommunala och regionala informationslotsar för barn

Kommuner och regioner ansvarar för många av de områden där barns rättigheter aktualiseras, exempelvis skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård. De lokala förutsättningarna och hur verksamheten är orga- niserad skiljer sig åt mellan olika kommuner och regioner. En lokal funktion, som med kunskap om de lokala förutsättningarna, ansva- rar för att tillhandahålla sammanhållen information om olika insatser och som kan svara på frågor samt vägleda barn och vuxna kan därför spela en mycket viktig roll. Det kan exempelvis handla om att be- svara frågor om vart barn ska vända sig vid kränkande behandling, vilka insatser ett barn med funktionsnedsättning har rätt att få i sko- lan eller på vilket sätt barn i kommunen kan få stöd och hjälp vid missförhållanden i hemmet. Barnombudsmannen föreslås få i upp- drag att utveckla och sprida ett metodstöd för kommuner och regio- ner som vill arbeta med lokala funktioner som kan informera, svara på frågor och vägleda barn och vuxna om barns rättigheter.

Utveckla kunskapen och verktygen för domstolars arbete med barnanpassade förfaranden

Domstolsförfaranden som rör barn behöver vara tillgängliga och trygga och i möjligaste mån anpassas efter barnets ålder, mognad och individuella förutsättningar. Både för barn som är processbehöriga och för sin egen talan och för yngre barns medverkan är det ett grundläggande rättssäkerhetskrav att processen utformas med ut- gångspunkt i att barnet ska kunna vara delaktigt i processen och ges tillräcklig information och ett gott bemötande. I ett barnanpassat förfarande ingår också information och ett bra bemötande till barn som inte medverkar på förhandlingar eller för sin egen talan men som i sina ärenden ändå kan ha behov av kontakt med domstolen för frågor och information.

Det finns ett behov av ökad kunskap och utvecklade verktyg för domstolarnas arbete med barnanpassade förfaranden. Domstolsverket

40

SOU 2023:40

Sammanfattning

föreslås därför få i uppdrag att redovisa det arbete som bedrivs och de åtgärder som vidtagits i domstolarna för att utveckla barns möjlig- heter till delaktighet, information och ett bra bemötande i domstols- processer där barn är parter eller annars berörda samt det arbete som Domstolsverket bedrivit för att ge stöd till domstolarna i detta arbete.

Förslag om ytterligare utredning av vissa frågor

Barns möjlighet att få en starkare processuell ställning och tilldelas ett eget juridiskt biträde i mål om vårdnad, boende och umgänge bör utredas

I mål om vårdnad, boende och umgänge bör barn, i likhet med barn i många andra länder, ha en möjlighet att få en starkare processuell ställning och tilldelas ett eget juridiskt biträde. Detta är särskilt ange- läget i mål där det finns anledning att anta att vårdnadshavarna inte kan bevaka barnets intresse, anledning att anta att barnet har utsatts för våld eller på annat sätt har eller kan komma att fara illa eller om det av andra skäl behövs för att barnets intressen ska tillgodoses. Utan en sådan justering bedöms barn sakna fullgoda möjligheter att ut- kräva sina rättigheter enligt barnkonventionen. Frågan om talerätt och juridiskt biträde för barn i mål om vårdnad, boende och um- gänge är en så pass omfattande och komplex fråga att det saknas möj- lighet att inom ramen för denna utredning lämna konkreta förslag. Frågan bör därför utredas ytterligare.

Möjligheterna att förordna en tillfällig företrädare för barn vid intressemotsättningar mellan barn och vårdnadshavare bör utredas

Det finns ett behov av att underlätta möjligheten att förordna en till- fällig företrädare för barn i ärenden och mål där barn och vårdnads- havare, eller annan rättslig företrädare, har intressemotsättningar eller där det annars finns skäl att anta att barnets företrädare inte kan be- vaka barnets intressen. Av både effektivitetsskäl och rättssäkerhets- skäl bör övervägas om denna typ av förordnanden, liksom i Finland, ska kunna beslutas av den domstol som handlägger det aktuella målet. En översyn bör göras av föräldrabalkens bestämmelser om förmyn- darskap och möjligheterna att förordna en tillfällig företrädare för barn bör utredas.

41

Sammanfattning

SOU 2023:40

Det behövs en samlad översyn av vissa frågor som rör barns processbehörighet och rätten att komma till tals

Åldersgränserna för barns processbehörighet bör ses över med syfte att skapa ett enhetligt och sammanhängande system. Det bör över- vägas att, som i Finland, låta 15 år vara utgångspunkten för barns pro- cessbehörighet och därutöver en lägre ålder i tvångsvårdsärenden. Dessutom bör barns rätt att komma till tals oavsett ålder säkerställas i frågor som rör förmyndarskap och godmanskap.

Övriga bedömningar

Utredningen har även granskat klagomålsförfaranden och barns möj- ligheter att utkräva sina rättigheter inom hälso- och sjukvården och på skolans område. Av skäl som närmare redovisas i respektive avsnitt som rör dessa områden har utredningen dock gjort bedömningen att det för närvarande inte finns anledning att lämna förslag som rör klago- målsförfaranden för hälso- och sjukvården eller för skolan.

Uppdraget att se över möjligheterna att staten bidrar till att etablera barnombud inom civilsamhällesorganisationer

Utredningens förslag

Utredningen bedömer att det finns ett behov av en aktör som ger stöd till barn med omfattande behov av stöd och hjälp och som av olika anledningar saknar tillräckligt sådant stöd från vårdnadshavare eller andra vuxna i sin närhet. Staten bör därför bidra till att etablera barnrättsbyråer inom civilsamhällesorganisationer som bedriver verk- samhet med oberoende barnombud. Staten ska finansiera, reglera och på andra sätt bidra till att barnrättsbyråerna utvecklas och fungerar på bästa sätt.

Målsättningen är att det på sikt ska finnas barnrättsbyråer som erbjuder verksamhet med oberoende barnombud i varje län. Etabler- andet av barnrättsbyråer med oberoende barnombud bör ske stegvis och inledas med en försöksverksamhet. Utredningens lämnar förslag på en förordning om statsbidrag till försöksverksamhet med barn- rättsbyråer som bedriver verksamhet med oberoende barnombud.

42

SOU 2023:40

Sammanfattning

Socialstyrelsen föreslås bli ansvarig myndighet för beslut om bidrag och ges i uppdrag att, i dialog med bland annat Barnombudsmannen och länsstyrelserna, samordna och utvärdera försöksverksamheten med barnrättsbyråer som bedriver verksamheten oberoende barnombud.

Närmare om behovet av en ny stödfunktion för barn

Utredningen ser ett behov av en ny aktör som ger stöd till barn med omfattande behov av stöd och hjälp och som av olika anledningar saknar tillräckligt sådant stöd från vårdnadshavare eller andra vuxna i sin närhet. Det kan rent praktiskt handla om att informera och för- klara beslut och processer, stödja barnet i kontakt med myndigheter genom att exempelvis medverka på möten med socialtjänst och skola, hjälpa barnet att få sin röst hörd i olika processer eller bistå vid fram- förandet av anmälningar och klagomål. Inte minst ser utredningen ett behov av en funktion som kan vara ett kontinuerligt och tryggt stöd för barn i utsatta situationer och vars ansvar och lojalitet bara gäller barnet.

Den stödfunktion för barn som utredningen ser behov av innebär inte att befintligt ansvar och uppgifter fråntas kommuner, regioner eller andra myndigheter eller samordnande offentliga funktioner. Stödfunktionen för barn föreslås inte få några befogenheter att fatta beslut eller samordna myndighetsverksamhet och inte heller att före- träda barn rättsligt i vårdnadshavares ställe. Den stödfunktion utred- ningen ser behov av kompletterar myndigheternas ansvar och uppgifter genom att i olika processer och sammanhang utifrån det enskilda barnets behov verka som stöd och röst för de barn som saknar till- räckligt sådant stöd från vårdnadshavare eller andra vuxna. Funktionen kan på så sätt bidra till att barn i större utsträckning får de insatser de har behov av och sina rättigheter enligt barnkonventionen tillgodo- sedda. Utgångspunkten är att verksamheten inte ska vara konflikt- drivande utan tvärtom tjäna som en brygga mellan enskilda och myn- digheter och bidra till ökad tillit och förtroende.

43

Sammanfattning

SOU 2023:40

Varför ska stödfunktionen för barn bedrivas inom civilsamhällesorganisationer?

Utredningens bedömning är att det finns flera fördelar med att den nya stödfunktionen för barn i utsatta situationer är oberoende och organi- seras av civilsamhället. Detta utesluter inte att det också är viktigt att ut- veckla och stärka socialtjänstens och andra myndigheters förutsättningar att långsiktigt förebygga och ge stöd till barn som på olika vis far illa.

Sammanfattningsvis ser utredningen följande fördelar med att före- slagen funktion finns i civilsamhället:

En oberoende aktör bedöms kunna hjälpa och stötta barnet inom flera olika områden utan att hindras av det uppdrag eller regelverk som styr en myndighet eller de ibland organisatoriska hinder som kan finnas mellan olika myndigheter.

Barn som inte blivit trodda när de har berättat om övergrepp eller som utsatts för kränkningar inom ramen för samhällsinsatser, kan uppleva en misstro mot myndigheter och sakna tilltro till att de ska få den hjälp de behöver. En barnombudsverksamhet i en civil- samhällesorganisation kan tjäna som en brygga mellan det enskilda och det allmänna och överbrygga konflikter och svårigheter i kom- munikationen.

En oberoende aktör är en extra garant för att barn i utsatta situa- tioner har någon att vända sig till när det allmänna brister eller om den som ska ansvara för barnets säkerhet och trygghet inom ramen för samhällets insatser är den som samtidigt utsätter barnet för våld eller kränkningar.

Barnet kan känna sig trygg i att det oberoende barnombudet arbe- tar på barnets uppdrag och inte har lojalitet gentemot exempelvis kollegors beslut, budgetförutsättningar, vårdnadshavare eller andra uppdrag.

Verksamheten med oberoende barnombud kan stötta och hjälpa barn utan att samtidigt vara en aktör eller institution med be- fogenheter att fatta beslut om barnet.

En oberoende aktör är fri att på ett konstruktivt sätt framföra kritik och påtala brister i offentlig verksamhet på ett sätt som kan hjälpa det enskilda barnet men också på längre sikt bidra till ut- vecklingen av offentlig verksamhet och till att missförhållanden upptäcks och avhjälps.

44

SOU 2023:40

Sammanfattning

Närmare om genomförandet

Utredningens förslag innebär att etablerandet av barnrättsbyråer med oberoende barnombud sker stegvis och inleds med en försöksverk- samhet. Genom att inleda med en försöksverksamhet i vissa delar av landet skapas förutsättningar för att de verksamheter som etableras håller hög kvalitet och att verksamheterna sedan successivt kan byg- gas ut.

I lämnat förslag konkretiseras verksamheternas innehåll och syfte, vilka krav som ska ställas på verksamheterna, hur de ska finansieras och hur de ska följas upp. Ambitionen är att den faktiska försöks- verksamheten med barnrättsbyråer ska kunna erbjuda verksamhet med oberoende barnombud från och med första halvåret 2025.

45

Lättläst sammanfattning

Vad handlar den här rapporten om?

Regeringen har gett ett uppdrag till en utredning.

Uppdraget handlar om barns rättigheter som finns i barnkonventionen.

I barnkonventionen står det till exempel att barn har rätt att få stöd och skydd när de behöver det.

Regeringen har skrivit i uppdraget till utredningen att det är viktigt att barn ska kunna klaga när han eller hon inte tycker att de får tillgång till sina rättigheter.

Regeringen vill att utredningen svarar på tre frågor.

47

Lättläst sammanfattning

SOU 2023:40

Fråga 1

Ska det vara möjligt för ett barn att kontakta och klaga till barnrättskommittén i FN om han eller hon upplever att hans eller hennes rättigheter har kränkts i Sverige?

Fråga 2

Ska det göras några ändringar i lagar i Sverige för att barn bättre ska kunna klaga och få tillgång till sina rättigheter?

Fråga 3

Ska staten ge pengar till organisationer i civilsamhället så att de kan ge stöd till barn som behöver hjälp?

Utredningen ska också ge förslag som kan förbättra möjligheterna för barn att klaga och få tillgång till sina rättigheter.

Hur har utredningen arbetat?

Utredningen har tagit reda på vilka problem som barn kan ha när de vill klaga till myndigheter.

Det har varit viktigt för utredningen att prata direkt med barn och unga som har erfarenhet av att klaga på beslut som handlat om dem.

48

SOU 2023:40

Lättläst sammanfattning

Barn och unga har berättat att de inte alltid får information om hur och när de kan klaga på beslut.

De har också berättat att myndigheter inte alltid lyssnar på dem eller tar deras berättelser på allvar.

Utredningen har frågat barn och unga vad de tycker måste förändras för att de ska kunna klaga.

De har berättat att de vill ha mer och bättre hjälp från vuxna när de vill klaga till myndigheter.

Utredningen har träffat personer från myndigheter och olika organisationer i civilsamhället.

Utredningen har fått information om att det kan vara särskilt svårt för barn att klaga när barn inte kan få hjälp av sina föräldrar eller någon annan vuxen.

En synpunkt som utredningen fått är att barn som har kunskap om sina rättigheter, har bättre möjligheter att kunna klaga och få tillgång till sina rättigheter.

49

Lättläst sammanfattning

SOU 2023:40

Vad har utredningen kommit fram till?

Fråga 1

Ska det vara möjligt för ett barn att kontakta och klaga till barnrättskommittén i FN om han eller hon upplever att hans eller hennes rättigheter har kränkts i Sverige?

Svar

Utredningen tycker att det ska vara möjligt för

ett barn att kontakta och klaga till barnrättskommittén i FN om ett barn upplever att hans eller hennes rättigheter har kränkts i Sverige.

Utredningen tycker att det finns både fördelar och nackdelar med att det ska vara möjligt för barn i Sverige att kontakta och klaga till barnrättskommittén.

En fördel är att barn kan få veta om staten gjort fel. Regeringen kan då föreslå att lagen i Sverige ska ändras så att andra barn i liknande situationer får tillgång till sina rättigheter i framtiden.

En nackdel är att det ofta tar lång tid innan barnrättskommittén svarar när ett barn har klagat. Barn kan alltså få vänta länge på information om vad barnrättskommittén tycker.

50

SOU 2023:40

Lättläst sammanfattning

Fråga 2

Ska det göras några ändringar i lagar i Sverige för att barn bättre ska kunna klaga och få tillgång till sina rättigheter?

Svar

Utredningen tycker att det behöver göras flera ändringar i olika lagar i Sverige för att barn bättre ska kunna klaga och få tillgång till sina rättigheter.

Utredningen tycker att barn oftare borde få hjälp av någon, till exempel en advokat, som hjälper barn i domstol.

Utredningen tycker också att barn ska kunna överklaga fler beslut som handlar om dem. Till exempel socialtjänstens beslut om var barn som inte kan bo hemma ska bo någonstans och när barn vårdas med tvång.

Utredningen tycker att det är viktigt att barn får bättre information om hur och till vem de kan klaga i olika situationer.

51

Lättläst sammanfattning

SOU 2023:40

Fråga 3

Ska staten ge pengar till organisationer i civilsamhället så att de kan ge stöd till barn som behöver hjälp?

Svar

Utredningen tycker att staten ska ge pengar till organisationer i civilsamhället så att de kan ge stöd till barn.

Det är i första hand barn som har stora behov av hjälp som ska få stöd från organisationerna.

Det kan vara extra viktigt för de barn som inte har stöd från sina föräldrar eller andra vuxna att få hjälp från organisationerna.

I organisationerna ska det finnas barnombud som kan ge stöd till barn.

Barnombudet kan vara med barnet på möten med myndigheter. Barnombudet kan också informera barnet om vilka rättigheter som barnet har.

Det är bra om organisationerna inte tillhör kommunen eller någon annan myndighet. Organisationen kan då stå på barnets sida.

52

SOU 2023:40

Lättläst sammanfattning

Det ska finnas regler som gör att det är bra och tryggt för barn att få stöd från organisationer.

Vad händer med utredningens rapport?

Utredningen har lämnat rapporten till regeringen.

Det är regeringen som bestämmer om de ska gå vidare med förslagen.

53

Summary

Introduction

Inquiry remit

The Inquiry’s remit regarding children’s opportunities to complain and exercise their rights under the Convention on the Rights of the Child comprises three sub-mandates:

to form an opinion on whether Sweden should ratify the Third Optional Protocol to the Convention on the Rights of the Child on an individual communications procedure,

to suggest measures to ensure children’s opportunities to com- plain and exercise their rights under the Convention on the Rights of the Child in Swedish legislation and

to review the possibilities for the State to contribute to the establishment of independent child advocacy within civil society organisations.

Summary of the Inquiry’s assessments and proposals

The Inquiry proposes that Sweden should ratify the Third Optional Protocol to the Convention on the Rights of the Child on a com- munications procedure. In its report, the Inquiry also proposes several measures that seek to ensure children’s possibilities to com- plain and exercise their rights under the Convention on the Rights of the Child in Swedish legislation. Finally, the Inquiry concludes that there is a need for an actor to support children with a significant need for support who, for various reasons, lack sufficient support from their parents or carers or other adults in their lives. To this end, the State should set up children’s rights bureaus within civil society

55

Summary

SOU 2023:40

organisations which operates and carries out services with indepen- dent child advocacy. The Inquiry proposes a test programme of government grants to children’s rights bureaus that provides inde- pendent child advocacy.

The inquiry considers that all the proposals submitted in the report together contribute to improved opportunities for children to have their rights under the Convention on the Rights of the Child realised and increased opportunities for redress in the event of rights violations. The detailed consequences of the inquiry’s proposals for children are set out in the respective chapters of the report.

The remit to form an opinion on whether Sweden should ratify the Third Optional Protocol to the Convention on the Rights of the Child on an individual communications procedure

Process and starting points of this remit

The decision as to whether Sweden should ratify the Third Optional Protocol requires exploring and analysing of the various aspects that a ratification would involve. The overarching main question is what advantages and disadvantages would result from a ratification. It is particularly important to highlight what impact a ratification of the Protocol may have on individual children and the impact it may have on the implementation of the Convention on the Rights of the Child at a national level.

The Inquiry have taken note of views and received information from many national and international actors who have highlighted several different aspects involved in a Swedish ratification. The information, opinions and perspectives on a Swedish ratification that emerged have been compiled and analysed to review advantages, dis- advantages, and potential consequences. Finally, the Inquiry formed an opinion on the question of whether there are sufficient grounds for Sweden to ratify the Optional Protocol or not.

The Inquiry has also studied and reports on the needs for mea- sures that that provide the conditions for a well-functioning pro- cedure if the Optional Protocol is ratified.

56

SOU 2023:40

Summary

Essential aspects of a ratification of the Optional Protocol

The importance of a ratification for the continued implementation of the Convention on the Rights of the Child and encouraging its wider application in Sweden

The Convention on the Rights of the Child is unique in that it contains rights specific to children. It contains no provisions on effective legal remedies or relief in the event of violation of the Convention. However, the Committee on the Rights of the Child considers it to be essential that domestic law sets out entitlements in sufficient detail to enable remedies for non-compliance to be effective and that these must be available to redress violations of the Convention for rights to have meaning.

The Third Optional Protocol provides an instrument and a tool that enables children, groups of children or children’s represen- tatives, under certain circumstances, to obtain an examination of whether one or more rights in the Convention on the Rights of the Child have been violated by a State Party. The procedure supple- ments the obligation to report what measures State Parties have undertaken to fulfil the implementation of and compliance with the Convention on the Rights of the Child.

The Convention on the Rights of the Child was ratified by Sweden just over 30 years ago and became Swedish law in 2020. Sweden has also ratified the first two Optional Protocols to the Convention.

In the light of what has been stated above, a ratification of the Optional Protocol can be seen as a logical and reasonable develop- ment in terms of continuing to implement the Convention on the Rights of the Child and encourage its application in Sweden.

The importance for individual children’s opportunities to exercise their rights

Since complaints primarily should be dealt with at a national level, a complaint under the Optional Protocol will not be examined unless all national legal remedies have been exhausted. However, this re- quirement does not apply where the application of the remedies is unreasonably prolonged or unlikely to bring effective relief. The possibility of having a complaint examined by the Committee on the

57

Summary

SOU 2023:40

Rights of the Child is therefore particularly important for an indivi- dual child in situations, where national remedies are absent or con- sidered inadequate. In this way, the Protocol is the ultimate guaran- tee that children, in individual cases, receive a review of an alleged rights violation.

Introducing an opportunity for children to obtain an exami- nation of an alleged rights violation may risk creating unrealistic expectations and hopes on the part of the individual child and his or her family, that the examination of the complaint (and especially its outcome) will have a direct impact on the child, and that his or her situation may be changed by virtue of the examination. However, since the statements of the Committee are not legally binding but instead are equivalent to recommendations, no such guarantees exist. Apart from the risk that the communications procedure creates un- realistic expectations and hopes regarding the potential results of a complaint, the long processing times of the Committee on the Rights of the Child also pose a particular problem.

The importance of a ratification to strengthen national legal remedies

The examination of complaints by the Committee on the Rights of the Child can highlight any shortcomings in the national complaints system in various areas of law. The legislator will then be made aware that there may be reasons to take measures to ensure that there are adequate and effective remedies, and that the national complaints system is well-functioning.

The importance of a ratification for the interpretation and application of the Convention on the Rights of the Child

The examination of complaints by the Committee on the Rights of the Child may highlight how the Convention on the Rights of the Child and its Optional Protocol can be interpreted and applied in individual cases. This could help to boost knowledge and expertise in the long term among Swedish authorities and courts regarding the interpretation and practical application of the Convention on the Rights of the Child and its Optional Protocols.

58

SOU 2023:40

Summary

However, the fact that it takes a relatively long time before a case is examined by the Committee means that such guidance may take a long time to emerge. Criticism has also been raised regarding the lack of clarity in the Committee’s statements, rendering them less useful as guidance for Swedish authorities and courts. Unclear state- ments may naturally reduce their significance as guidance in inter- preting and applying the Convention on the Rights of the Child.

Most cases that come before the Committee on the Rights of the Child concern migration issues. These are also the issues that are addressed in most of the complaints made against Sweden and against other states in all UN Committees regarding the UN’s core conventions on human rights. Hence, it can be questioned whether there is a need for further guidance concerning migrations issues. At the same time, some of the communications examined by the Com- mittee on the Rights of the Child have concerned questions of migra- tion law that hardly would have been raised in the other committees.

International and national aspects regarding the question of ratifying the Optional Protocol

Sweden has a tradition of working actively to promote human rights, both at national level and internationally. This has partly been expressed by Sweden ratifying most of the UN’s core conventions on human rights with their associated communications procedures.

Various international and national actors and bodies have both hopes and expectations on Sweden to ratify the Third Optional Protocol. The Committee on the Rights of the Child has issued recommendations to Sweden to ratify the Optional Protocol, most recently in March 2023.

At the time of writing, 50 states have ratified the Optional Pro- tocol. 17 out of 27 EU countries have ratified the Optional Protocol, including Denmark and Finland. In Norway, a political decision has been taken not to ratify the Protocol.

Several actors have expressed concern about what the inter- national reactions would be if Sweden did not ratify the Protocol. However, an explicit position not to ratify the Protocol until the processing times and other shortcomings in the work of the Com- mittee on the Rights of the Child have been addressed could also be an important political signal to improve the system.

59

Summary

SOU 2023:40

The number of cases processed

by the Committee on the Rights of the Child

Despite an increased volume of complaints in recent years to all the UN committees that accept individual complaints, relatively few complaints are made to the Committee on the Rights of the Child. There may be several reasons for this. The low number of cases may indicate that the national complaints mechanisms are sufficient and functioning properly, and that children or their representatives have an opportunity to complain and exercise children’s rights at national level. Another explanation may be that there is still little awareness of the possibility of making a petition to the Committee on the Rights of the Child and how to do so. There may therefore be a cer- tain number of potential complaint cases that are unrecognised.

Views on the proceedings of the UN committees

Over time, the processing time for complaints in UN committees has become relatively long, which is problematic. Processing times of two to three years, sometimes more, are common. Individuals may naturally feel that the long processing times are unreasonable from a rule of law perspective. Especially for children, the time can be perceived as being extremely long. These processing times can even mean that a child is no longer a child by the time the Commit- tee reaches its decision. For Sweden, in the case of migration cases, the long processing times have also meant that the removal decision in question may be time-barred before the committee’s review is com- pleted.

Certain constitutional aspects regarding a ratification

A ratification of the Optional Protocol also raises constitutional issues. It can be argued that the question of how a convention is to be interpreted within different areas of law to provide guidance to those applying the law is the responsibility of the legislator. Handing this over to an international body could mean a shift of power away from the Parliament and the Government. The responsibility for balancing various factors and making priorities in difficult cases that

60

SOU 2023:40

Summary

are fundamentally political should rest with the Parliament and the Government, which are also held accountable for the policy they pursue in general elections.

Recommendations and general comments from the UN commit- tees, including the Committee on the Rights of the Child, do not have the status of international law as a source of law, nor are they legally binding on the State Parties. In other words, nothing prevents a state from reaching a different interpretation to that of the Committee.

Over time, statements of the UN committees have gained a relatively strong position as a mean of interpretation for national and international courts. In one area, too, when it comes to migration, statements of the committee are virtually binding on Sweden. Under Chapter 5, Section 4 of the Aliens Act (2005:716), if an international body that is competent to examine complaints from individuals has found that a refusal-of-entry or expulsion order in a particular case is contrary to a Swedish commitment under a convention, a resi- dence permit shall be granted to the person covered by the order, unless there are exceptional grounds against granting a residence permit. As a rule, permits in such cases are issued by the Swedish Migration Agency.

According to Article 6 of the Optional Protocol the Committee may at any time after the receipt of a communication and before a determination on the merits has been reached, transmit to the State party concerned for its urgent consideration a request that the State party take such interim measures as may be necessary in exceptional circumstances to avoid possible irreparable damage to the victim or victims of the alleged violations. If such a request is directed towards Sweden in a migration case, the Swedish Migration Agency can decide to order a stay of enforcement pursuant to Chapter 12, Section 12 of the Aliens Act. However, if such a request is made in any other kind of case, there are no national provisions that can be applied.

The position of the Inquiry

The Inquiry is of the opinion that Sweden should ratify the Third Optional Protocol to the Convention on the Rights of the Child on a communications procedure. The Government should obtain the consent of the Parliament on this issue.

61

Summary

SOU 2023:40

The question of ratifying the Optional Protocol is ultimately a political question as to which international agreements Sweden is to ratify. The conclusion reached by the Inquiry is that the advantage of a ratification outweighs the disadvantages that exists.

The opportunity to have a complaint examined by the Commit- tee on the Rights of the Child would be of particularly great impor- tance where national legal remedies are lacking or are inadequate. In such cases, the Optional Protocol will become the ultimate guaran- tee that a child, in the individual case, will obtain an examination of an alleged violation of rights. The examination would give individual children an opportunity to obtain relief.

The fact that there are shortcomings in the proceedings of com- plaints, for example long processing times and inaccuracies in state- ments made by the UN committees, cannot constitute grounds not to allow children an opportunity to have a perceived violation of their rights under the Convention on the Rights of the Child examined in an individual communication procedure under the Optional Protocol. All the committees have problems with long processing times. Still, this has not been such a major problem that Sweden has refrained from joining the individual complaint procedures regarding for example, the Convention on the Elimination of All Forms of Dis- crimination Against Women and the Convention on the Rights of Persons with Disabilities. Therefore, this should not be something that justifies children alone not having access to an individual communi- cation procedure under the Convention on the Rights of the Child.

The Inquiry’s investigation has shown that the Swedish cases in which complaints are likely to be brought will mainly be migration cases. According to the Inquiry, it is unlikely that the number of cases that would be brought against Sweden upon a ratification of the Protocol would amount to more than 20 per year, at least in the first years after entry into force.

The Inquiry reckons that the Ombudsman for Children should be commissioned to monitor the development of the application of the Optional Protocol if Sweden would ratify it. If necessary, the Ombudsman for Children should be able to propose measures to ensure a better implementation of the Optional Protocol in Sweden.

62

SOU 2023:40

Summary

The remit to ensure children’s opportunities to complain and exercise their rights under the Convention on the Rights of the Child in Swedish legislation

The Inquiry’s survey of children’s opportunities to exercise their rights

The survey of children’s opportunities to exercise their rights in different areas has covered both opportunities to initiate different cases and processes as well as opportunities to be heard or participate in proceedings that are already underway. The Inquiry has identified several situations in which there typically can be shortcomings and restrictions regarding children’s opportunities to exercise their rights under the Convention on the Rights of the Child. In brief, this con- cerns the following situations:

questions that cannot be subjected to an independent examina- tion (for example, decisions concerning a child that cannot be appealed against, mistreatment that cannot be reported or the lack of an independent review body),

matters and cases concerning a child in which the child does not have the right to litigate or the status of a party,

matters and cases concerning a child in which the opportunities to appeal against decisions, initiate matters or to be heard are ren- dered impossible or restricted if the child’s parent or carer does not protect the child’s interests,

Matters and cases concerning a child where there are short- comings regarding the child’s right to be heard and participate, or in the child’s right to information and

examinations that do not take place or are rendered more difficult due to a lack of knowledge, guidance, a child-friendly process, a legal counsel, or other support.

The areas of law which are described in more detail have been exam- ined based on these general problem scenarios. This means that in its encounters with children, authorities, municipalities and civil society actors, as well as when obtaining information elsewhere, the Inquiry has investigated whether, for example, there are decisions concern-

63

Summary

SOU 2023:40

ing children that cannot be appealed against, cases in which children do not have the status of a party or other procedural gaps as de- scribed above that can involve problems or restrictions in children’s opportunities to have violations of their rights tried by a court or by another administrative authority.

One group of children that finds it particularly difficult to exer- cise its rights is that of children whose rights are violated by their parents or carers, or who have parents or carers who are not suffi- ciently able to protect or are not capable of protecting the child’s best interests. The same applies to children in situations in which there is a disagreement or a difference of opinion between parents and carers, the child, and different actors in society regarding what is in the child’s best interests. This is a problem that can apply to all areas of the child’s life, but which is particularly prominent for children who are in contact with social services or in care outside their own home, children in compulsory psychiatric care and children affected by disputes regarding custody, residence, and contact. The Inquiry has therefore specifically examined procedural problems and restrictions within the social care of children and young people, compulsory psychiatric care and in custody proceedings. Additionally, the Inquiry has taken a closer look at children’s procedural opportunities regard- ing situations and decisions linked to schooling, the migration pro- cess, healthcare, and certain questions concerning custodians/repre- sentatives. This is because these are areas central to the lives of many children and where questions of children’s rights often arise.

A consistent starting point has been that the ability of children to claim their rights also requires that children have knowledge of their rights and how to realise them and have sufficient access to information, guidance, and a child-friendly procedure.

The Inquiry’s proposals to ensure children’s opportunities to exercise their rights

The Inquiry has identified several shortcomings and problems that make it more difficult and sometimes impossible for children to exercise their rights. This include both procedural obstacles as well as shortcomings in terms of accessibility and information. One re- curring problem is the difficulties that can arise for children who lack procedural capacity, in other words are unable to bring an action

64

SOU 2023:40

Summary

before the court themselves, and who at the same time have parents or carers who, for various reasons, are unable to represent them. As far as possible, the Inquiry has made proposals that seek to resolve the problems identified. However, in some cases, the conclusion is reached that the problems described are so complex in nature that they should be addressed within the scope of a future review.

Proposals of a procedural nature

Public counsel for children in cases regarding contact limitations, etc.

The Inquiry proposes that a public counsel should be appointed for children in cases or matters regarding contact limitations and con- cealment of place of residence under the Care of Young Persons Act (1990:52), LVU. This would clarify a child’s status as a party in these matters and cases and give children under the age of 15 an oppor- tunity, unlike today, to appeal, through their public counsel and representative, against decisions and bring their cases in legal pro- ceedings without being dependent on the attitude and capacity of their parent or carer. Apart from ensuring children’s right to obtain an examination and be heard in these cases, the proposal is considered to make it easier for social welfare committees and administrative courts to fulfil their obligation to investigate and make well-founded decisions in line with what is deemed to be in the child’s best interests.

Reinforced rights for children under the age of 15 to have their voices heard and appeal against decisions on placements under LVU

In cases and matters regarding placement and re-placement under LVU, it is proposed that there also should be possible to have access to a public counsel, while the matter is being processed by the social welfare committee and not, as the case is today, only once an appeal has been made. A placement decision may be of vital importance to a child’s life, and in the view of the Inquiry, it is important that the child has an opportunity to influence the decision, have their voice heard and, where necessary, can appeal against such decisions. The proposal clarifies the right to appeal against placement decisions and

65

Summary

SOU 2023:40

otherwise to be heard in an early stage of a process for children under the age of 15.

Improved opportunities to have a public counsel appointed and to appeal against decisions on special powers at residential homes run by the National Board of Institutional Care

When appealing against decisions on special powers made by the National Board of Institutional Care (SiS) under Section 42, LVU, it is proposed that it should be made clear that a public counsel can be appointed before an appeal, in other words also when a child under the age of 15 appeals against a decision themselves. Children under the age of 15 must not be dependent on their parent or carer to appeal against the decision. It is further proposed that children over the age of 15 must have the right to a public counsel when ap- pealing against decisions on special powers.

Clarify the responsibility of the social welfare committee to report needs for or to pass on applications for a public counsel

It is proposed that the responsibility of social welfare committees should be clarified regarding the committee’s responsibility to report, at an early stage, a need for a public counsel or pass on an application for a public counsel to an administrative court. A public counsel at an early stage can make a major difference to children’s opportunities to participate in the process of a case and help to ensure that the inves- tigation conducted by the social welfare committee is complete and nuanced. For younger children, it can also be a prerequisite for having a chance to be heard and to exercise their right to complain at all.

Children under the age of 15 must have the right themselves to apply for a public counsel to be appointed in matters and cases under LVU

It is proposed that children under the age of 15 explicitly should be given the right themselves to apply for a public counsel to be ap- pointed in matters and cases under LVU where there is a right to a public counsel. This means that children under the age of 15 can lodge an appeal against decisions or initiate other cases themselves

66

SOU 2023:40

Summary

without depending on the guardian to represent the child at the initial stage of the process.

Improved rights in LPT cases for children under the age of 15

It is suggested that a child under the age of 15 who is subject to compulsory care under the Compulsory Psychiatric Care Act (1991:1128), LPT, should be given the right itself to initiate a review of the care in court. Moreover, it is proposed that the public coun- sellor for children under the age of 15 should become the child’s representative without a special appointment, in the same way as in LVU cases.

An improved right to a court hearing for children under the age of 15 in cases under LPT, LVU and the Social Services Act

It is proposed that younger children should be given an improved right to a court hearing in cases under LPT, LVU and the Social Services Act (2001:453). A child under the age of 15 should be given a court hearing if he or she so wishes, and it cannot be assumed that this would be harmful to the child. The Inquiry reckons that children should be given an opportunity for a court hearing wherever possible, and that the procedures for this must be designed in child-friendly way, based on the age and individual circumstances of the child in question. The starting point is that children must be protected as much as possible in their participation and not from participating. A child should not be heard if it is concluded that he or she would be harmed by attending a court hearing. The assessment of a child’s participation and the procedures for this must be made in each indi- vidual case based on the circumstances of the individual child.

Children’s right to be informed about decisions and appeals under LPT and LVU should be clarified

The Inquiry suggests that the right of children to information about decisions and appeals under LVU and LPT should be clarified. If a child should be able to participate and have an opportunity to exer-

67

Summary

SOU 2023:40

cise his or her rights, the child must have relevant information, for example, about which decisions that are taken and the rights of the child. This is not least a prerequisite for being able to appeal against decisions taken. The proposal grants an explicit right to personal information about decisions and opportunities to appeal, also for children under the age of 15.

LPT, LSS, LVU, the Social Services Act and the Aliens Ordinance are to include an obligation to provide information in a way that children can understand

Information to children needs to be adapted to the age and other individual circumstances of the child. Those providing the informa- tion must ensure, as far as possible, that the child has understood the information provided. It is proposed that this should be included in LPT, LVU, the Support and Service for Persons with Certain Func- tional Impairments Act (1993:387) (LSS), the Social Services Act and the Aliens Ordinance (2006:97), whereby information must be provided bearing in mind the age, maturity, and other individual circumstances of the child, such as disability and linguistic back- ground.

Clarification that placements of children under the Social Services Act require a formal decision with an opportunity to appoint a public counsel in certain cases

Aplacement outside the child’s own home may constitute a major intervention in the life of the individual child, even when this in- volves a voluntary placement under the Social Services Act. The Inquiry suggests that a placement a re-placement of a child under the Social Services Act must be preceded by a formalised decision against which an appeal can be brought. It is also proposed that a public counsellor must be appointed for the child to whom the mea- sure relates if the child opposes the measure, and a public counsellor must be appointed to investigate the case or otherwise ensure that the child’s interests are met.

68

SOU 2023:40

Summary

Improved protection for children in certain situations in the migration process

It is proposed that a public counsel, who is not simultaneously repre- senting the parent or carer of the child, should be appointed for children who have applied for a residence permit as a refugee or in need of subsidiary protection or if the child has been granted a new examination, if the child is taken into care under Section 2, LVU or if this is otherwise necessary for the case to be investigated or to accommodate the interests of the child. It is also proposed that a person appointed as public counsel under the Aliens Act for a child who is simultaneously in care under Section 2, LVU, also should be- come the child’s representative in the migration process without a special appointment. This is not an entirely adequate solution for all children in the migration process who, for various reasons, have parents or carers who are not capable of representing their interests, but it is but it is considered to provide some protection for the most vulnerable children, including children who are subjected to violence by their guardians or who risk, for example, genital mutilation or forced marriage on return.

Clarification of the child’s right to be heard in the migration process

The Inquiry suggests that a child should be given an opportunity to express his or her own views on issues concerning the child. The views of the child are to be given due weight in accordance with the age and maturity of the child. The Inquiry’s suggestion means that the right of children to be heard under the Aliens Act explicitly applies to all questions concerning the child, not only in permit cases, and that, unlike today, there is no possibility of not giving the child this opportunity because it is deemed inappropriate.

Overarching proposals regarding accessibility, guidance, information, etc.

In addition to the problems and limitations of a more procedural nature noted by the Inquiry, a consistent starting point has been that children’s opportunities to claim their rights also presuppose that

69

Summary

SOU 2023:40

children have knowledge of their rights and how these can be utilised, and have sufficient access to information, guidance, and a child-friendly procedure. Several deficiencies and problems have been recognised in several areas, and the proposals made are therefore also of a com- prehensive and general nature.

Develop work on making public services known, accessible and adapted for children

Government authorities that are central to ensuring the rights of the child are proposed to be given an in-depth mandate to take measures to make the activities of the authority, or the activities for which it is responsible, known, accessible and adapted for children. The county administrative boards are given a special assignment to assist munici- palities and regions in their efforts to make their activities known, accessible and adapted for children. The Ombudsman for Children should be tasked with assisting the authorities with this work.

There is a need for coherent information at a national level on children’s possibilities to claim their rights.

There is currently no coherent national information area where children and guardians can access information easily about where they can turn with complaints in all the areas where this may be relevant. It should be easy for children and adults close to children to obtain coherent, comprehensive information about which author- ities, supervisory authorities, courts, and other actors who are re- sponsible for various issues and how the child, itself or through its guardian, can proceed in practical terms, for example, to appeal against a decision or report a particular problem. It is proposed that the Ombudsman for Children should be given the task of providing information on children’s opportunities to complain in various areas. The information should be provided in an appropriate manner for wide dissemination and access.

70

SOU 2023:40

Summary

Develop a methodological support for municipal and regional child information centres

Municipalities and regions are responsible for many of the areas where children’s rights turn up, such as schools, social services, and health care. The local conditions and how the activities are organised differ between different municipalities and regions. A local function which, with knowledge of the local conditions, is responsible for providing coherent information on various services and can answer questions and guide children and adults may therefore play a very important role. This may involve, for example, answering questions about where children should turn in the event of offensive treat- ment, what measures a child with a disability is entitled to receive at school or how children in the municipality can receive support and help in the event of domestic abuse. It is proposed that the Ombuds- man for Children be commissioned to develop and disseminate methodological support for those municipalities and regions which want to work with local functions that can inform, answer questions and guide children and adults about children’s rights.

Develop the knowledge and tools for courts to work on child-friendly proceedings

Court proceedings involving children need to be accessible and safe and, as far as possible, adapted to the child’s age, maturity, and indi- vidual circumstances. Both for children who have procedural capac- ity and bring their own actions and for younger children’s partici- pation, it is a fundamental requirement of under the rule of law that the proceeding is designed based on the child being able to partici- pate in the process and be given sufficient information and a good treatment. A child-friendly proceeding also includes information and good treatment for children who do not participate in hearings or represent themselves, but nevertheless may need to contact the court for questions and information in their cases.

There is a need for increased knowledge and developed tools for the courts’ work on child-friendly proceeding. It is therefore pro- posed that the Swedish National Courts Administration be commis- sioned to report on the work carried out and the measures taken in the courts to develop children’s opportunities for participation, in-

71

Summary

SOU 2023:40

formation, and good treatment in court proceedings where children are parties or otherwise affected, as well as the work carried out by the Swedish National Courts Administration to provide support to the courts in this work.

Proposals on further investigation of certain issues

The possibility for children to have a stronger procedural position and be assigned their own legal counsellor in cases regarding custody, residence and contact should be investigated.

In cases concerning custody, residence and contact, children, like children in many other countries, should be able to have a stronger procedural position and be assigned a legal counsel of their own. This is particularly important in cases where there is reason to be- lieve that the guardians are unable to protect the child’s interests, reason to assume that the child has been subjected to violence or in some other way is or may be harmed, or if it is necessary for other reasons to ensure that the child’s interests are met. Without such an adjustment, children are deemed to lack adequate opportunities to claim their rights under the Convention on the Rights of the Child. The question of right of action and legal counsel for children in cases concerning custody, residence and contact is such an extensive and complex issue that it is not possible to submit concrete proposals within the framework of this Inquiry. The issue should therefore be investigated further.

The opportunities to appoint a temporary representative for children in the event of conflicts of interest between children and parents

or carers should be investigated

There is a need to make it easier to appoint a temporary represent- tative for children in cases and matters in which there is a conflict of interest between children and their parents or carers or other legal representatives, or in which there are otherwise grounds to assume that the child’s representative is not able to protect its interests. For reasons of both efficiency and the rule of law, it should be consid- ered whether this type of appointment can be decided by the court

72

SOU 2023:40

Summary

in which the case in question is being heard, as is the case in Finland. A review should be conducted of the provisions in the Children and Parents Code on guardians, and the opportunities to appoint a tem- porary representative for children should be explored.

There is a need for a concise review of certain questions concerning children’s procedural capacity and the right to be heard

The age limits for children’s procedural capacity should be reviewed with the aim of creating a consistent and uniform system. Making 15 years of age the lower limit for children’s procedural capacity, as is the case in Finland, and additionally introducing a lower age limit in compulsory care cases, should be considered. Furthermore, a child’s right to be heard irrespective of their age should be safeguarded in questions concerning guardianship and curatorship (“god man”).

Other assessments

The Inquiry has also examined complaint procedures and children’s opportunities to claim their rights in the health care and school sec- tors. However, for reasons explained in more detail in the respective sections concerning these areas, the Inquiry has made the assessment that there is currently no reason to submit proposals concerning complaint procedures for health care or for schools.

The remit to review opportunities for the State to contribute to the establishment of independent child advocacy in civil society organisations

The Inquiry’s proposals

The Inquiry concludes that there is a need for an actor to support children with significant needs for support and help who, for various reasons, lack sufficient support from their parents or carers or other adults in their lives. To this end, the State should set up children’s rights bureaus within civil society organisations which operates and that carries out independent child advocacy. The state should finance,

73

Summary

SOU 2023:40

regulate, and otherwise contribute to the development and optimal functioning of children’s rights bureaus.

The aim is that there will ultimately be children’s rights bureaus in place which are operating independent child advocacy in each Swedish county. Children’s rights bureaus should be established in stages and be preceded by a test programme. The Inquiry proposes a regulation on state funding and a regulatory framework for a pilot programme with children’s rights bureaus.

It is proposed that the National Board of Health and Welfare should be the authority responsible for decisions on grants and, in dialogue with bodies including the Ombudsman for Children and the County Administrative Boards, be tasked with coordinating, and evaluating the test programme of children’s rights bureaus.

More details on the need for a new support function for children

The Inquiry sees a need for a new organisation that provides support for children with significant needs for support and help and who, for various reasons, lack sufficient support from parents or carers or other adults in their lives. In practice, this may involve providing information and explaining decisions and processes, supporting the child in contact with authorities, for example by participating in meetings with social services and schools, helping the child to make his or her voice heard in different processes or assisting in making reports or complaints. Not least, the Inquiry sees a need for a function that can provide a continuous, safe source of support for children in vulnerable situations, with its responsibility and loyalty being solely to the child.

The support function for children for which the Inquiry has iden- tified a need does not entail the withdrawal of existing responsi- bilities and duties from municipalities, regions or other authorities or coordinating public functions. It is proposed that the support function for children would have no powers to make decisions or coordinate the operations of authorities, nor to represent children legally in place of their parents or carers. The support function that the Inquiry sees a need for would complement the responsibilities and duties of authorities by acting as support and a voice for those children lacking sufficient support from their parents or carers or

74

SOU 2023:40

Summary

other adults in different processes and contexts, based on the needs of the individual child. In this way, the function can contribute to ensuring that children receive the services they need and have their rights under the Convention on the Rights of the Child met to a greater extent. The starting point is that this service would not drive conflict but would instead serve as a bridge between individuals and authorities, fostering greater trust and confidence.

Why should the support function for children be carried out within civil society organisations?

The Inquiry concludes that there are several advantages of the new support function for children in vulnerable situations being indepen- dent and organised by the civil society. This does not preclude to the importance of also developing and strengthening the ability of social services and other authorities to prevent mistreatment and provide long term support to children being mistreated in various ways.

In summary, the Inquiry sees the following advantages of the proposed function being placed in the civil society:

An independent actor is deemed to be able to help and support the child in several different areas without being hindered by the task or regulations governing an authority, or the organisational obstacles that may sometimes exist between different authorities.

Children who have not been believed when they have reported abuse, or who have been victimised by societal interventions, may distrust authorities, and lack confidence that they will receive the help they need. A function of a children’s rights bureaus in a civil society organisation can serve as a bridge between the individual and the public and reconcile differences and difficulties in com- munication.

An independent actor is an extra guarantee that children in vulner- able situations have someone to turn to when the public system fails them, or if the person responsible for the child’s safety and security within the scope of societal interventions is the person who at the same time is subjecting the child to violence or abuse.

75

Summary

SOU 2023:40

The child can feel reassured that the independent child advocate will be working on his or her behalf with no ties of loyalty to, for example, the decisions of colleagues, budget constraints, parents or carers or other duties.

The services of an independent children’s bureau can support and help the child without simultaneously being an actor or institu- tion with the power to make decisions about the child.

An independent actor is free to raise criticism constructively and point out deficiencies in public services in a way that can help the individual child, but also in the longer term contribute to the de- velopment of public services and to mistreatment being discovered and remedied.

Implementation in more detail

The Inquiry’s proposal means that children’s rights bureaus with in- dependent child advocacy should be established step by step and be preceded by a test programme. Starting with a test programme in cer- tain parts of the country will enable the bureaus established to main- tain high quality and enable the services to gradually be expanded.

The proposal submitted sets out the content and purpose of these services, the requirements that will be set for them, how they will be financed and how they will be monitored. The ambition is that the actual programme trialling children’s rights bureau will be able to offer independent child advocacy from the first half of 2025.

76

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:52) med särskilda be- stämmelser om vård av unga att 36 och 39 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

36 §1

Den unge ska få relevant information. Den unge ska ges möj- lighet att framföra sina åsikter i frågor som rör honom eller henne. Om den unge inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes in- ställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Den unges åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad.

Den unge ska få information om beslut som avser honom eller henne om det inte är uppenbart obehövligt. Om beslutet kan över- klagas ska han eller hon även in- formeras om hur det går till.

Den information som den unge får ska anpassas till den unges ålder och andra individuella förutsätt- ningar. Den som lämnar informa- tionen ska i den utsträckning det är möjligt försäkra sig om att den unge har förstått den lämnade in- formationen.

1Senaste lydelse 2012:777.

77

I mål och ärenden om be- redande av vård enligt 2 eller 3 §, omedelbart omhändertagande enligt 6 eller 6 a §, fortsatt om- händertagande enligt 9 a §, upp- hörande av fortsatt omhänder- tagande enligt 9 b §, upphörande av vård enligt 21 §, flyttnings- förbud enligt 24 §, upphörande av flyttningsförbud enligt 26 §, utreseförbud enligt 31 a §, upp- hörande av utreseförbud enligt 31 c § eller tillfälligt utreseför- bud enligt 31 d § eller i sådana mål och ärenden om placering som kan överklagas enligt 41 § första stycket 1 ska offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser samt för dennes vårdnads- havare, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

FörfattningsförslagSOU 2023:40

Om den unge har fyllt 15 år,

Om den unge har fyllt 15 år,

har han eller hon rätt att själv

har han eller hon rätt att själv

föra sin talan i mål och ärenden

föra sin talan i mål och ärenden

enligt denna lag. Den som är yngre

enligt denna lag. Den som är yngre

får höras i domstol, om han eller

har rätt att själv ansöka om att

hon inte kan antas ta skada av det.

offentligt biträde ska förordnas.

 

Han eller hon bör också höras i

 

domstol, om den unge vill det och

 

inte kan antas ta skada av att höras.

Den som är förordnad som offentligt biträde enligt 39 § för någon som är under 15 år, utan att samtidigt vara biträde för vårdnads- havaren, är utan särskilt förordnande den unges ställföreträdare i det mål eller ärende som förordnandet avser.

39 §2

I mål och ärenden om be- redande av vård enligt 2 eller 3 §, omedelbart omhändertagande enligt 6 eller 6 a §, fortsatt om- händertagande enligt 9 a §, upp- hörande av fortsatt omhänder- tagande enligt 9 b §, upphörande av vård enligt 21 §, flyttnings- förbud enligt 24 §, upphörande av flyttningsförbud enligt 26 §, utreseförbud enligt 31 a §, upp- hörande av utreseförbud enligt

31 c § eller tillfälligt utreseför- bud enligt 31 d § eller vid över- klagande enligt 41 § första stycket 1 ska offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser samt för dennes vårdnadshavare, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

2Senaste lydelse 2020:1259.

78

SOU 2023:40Författningsförslag

Till offentligt biträde för den unge får endast den förordnas som på grund av sina kunskaper och erfarenheter och även i övrigt är sär- skilt lämplig för uppdraget.

Behövs offentligt biträde både för den unge och för dennes vård- nadshavare, förordnas gemensamt biträde, om det inte finns mot-

stridiga intressen mellan dem.

 

Vid överklagande enligt 42 §

I mål och ärenden om umgänge

ska offentligt biträde förordnas för

eller hemlighållande av vistelseort

den som är under 15 år och som

enligt 14 § eller inför och vid över-

åtgärden avser, om det inte måste

klagande enligt 42 § ska offentligt

antas att behov av biträde saknas. biträde förordnas för den som åt- gärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

Offentligt biträde förordnas av den domstol som handlägger målet. I ärenden hos socialnämnd förordnas offentligt biträde av förvalt- ningsrätten.

Socialnämnden ska skyndsamt överlämna en ansökan om eller an- mäla behov av offentligt biträde till förvaltningsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

79

Om patienten har fyllt 15 år, har han eller hon rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt denna lag.
En patient som är yngre har rätt att själv begära att tvångs- vården ska upphöra och överklaga sådana beslut som innebär att of- fentligt biträde ska förordnas en- ligt 38 a §. Han eller hon bör också höras i domstol, om patienten vill det och inte kan antas ta skada av att höras.
Den som är förordnad som of- fentligt biträde för någon som är under 15 år är utan särskilt för- ordnande barnets ställföreträdare i det mål eller ärende som förord- nandet avser.
44 a §
Ett barn ska få information om beslut som avser honom eller henne om det inte är uppenbart obehöv- ligt. Om beslutet kan överklagas ska barnet även informeras om hur det går till.

Författningsförslag

SOU 2023:40

1.2Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

dels att 44 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 44 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

44 §

Om patienten har fyllt 15 år, har han rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt denna lag.

En patient som är yngre bör höras, om det kan vara till nytta för utredningen och det kan antas att patienten inte tar skada av att höras.

80

SOU 2023:40

Författningsförslag

Den information som barnet får ska anpassas till barnets ålder och andra individuella förutsätt- ningar. Den som lämnar informa- tionen ska i den utsträckning det är möjligt försäkra sig om att bar- net har förstått den lämnade in- formationen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

81

Författningsförslag

SOU 2023:40

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:387) om stöd och ser- vice till vissa funktionshindrade att 8 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 §1

Insatser enligt denna lag ska ges den enskilde endast om han eller hon begär det. Om den enskilde är under 15 år eller uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan kan vårdnads- havare, god man, förmyndare, förvaltare eller framtidsfullmakts- havare begära insatser för honom eller henne.

När en insats rör ett barn ska barnet få relevant information och ges möjlighet att framföra sina åsikter. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Den information som barnet får ska anpassas till barnets ålder och andra individuella förutsätt- ningar. Den som lämnar informa- tionen ska i den utsträckning det är möjligt försäkra sig om att bar- net har förstått den lämnade infor- mationen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

1Senaste lydelse 2017:313.

82

SOU 2023:40

Författningsförslag

1.4Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2001:453)

dels att 6 kap. 1 §, 11 kap. 10 § och 16 kap. 3 § ska ha följande lyd- else,

dels att det ska införas en ny paragraf, 11 kap. 10 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6kap. 1 §1

Socialnämnden ska sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett

1.familjehem,

2.hem för vård eller boende, eller

3.stödboende för barn och unga i åldern 16–20 år (stödboende). Barn i åldern 16–17 år får tas emot i ett stödboende endast om

det finns särskilda skäl.

 

Socialnämnden ansvarar för att

Socialnämnden bestämmer var

den som genom nämndens för-

barnet ska vistas under vårdtiden

sorg har tagits emot i ett annat

och ansvarar för att den som ge-

hem än det egna får god vård.

nom nämndens försorg har tagits

 

emot i ett annat hem än det egna

 

får god vård.

Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörig- het med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön.

11kap. 10 §2

När en åtgärd rör ett barn ska barnet få relevant information. Ett barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör bar- net. Om barnet inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes in- ställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Barnets åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad.

1Senaste lydelse 2015:982.

2 Senaste lydelse 2012:776.

83

Författningsförslag

SOU 2023:40

 

Den information som barnet får

 

ska anpassas till barnets ålder och

 

andra individuella förutsättningar.

 

Den som lämnar informationen ska

 

i den utsträckning det är möjligt

 

försäkra sig om att barnet har för-

 

stått den lämnade informationen.

Ett barn som har fyllt 15 år

Ett barn som har fyllt 15 år

har rätt att föra sin egen talan i

har rätt att föra sin egen talan i

mål och ärenden enligt denna lag.

mål och ärenden enligt denna lag.

Ett barn som är yngre får höras i

Ett barn som är yngre bör höras

domstol, om barnet inte kan an-

i domstol, om han eller hon vill

tas ta skada av det.

det och inte kan antas ta skada av

 

att höras.

Vid en sådan utredning som avses i 2 § om behov av ingripande till ett barns skydd eller stöd får barnet höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande. Detsamma gäller vid en utredning på socialnämndens initiativ om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 7 eller 8 § föräldrabalken.

10 a §

I mål och ärenden om placering enligt 6 kap. 1 §, ska offentligt bi- träde förordnas för det barn som åtgärden avser om

1. barnet motsätter sig åtgärden, och

2. ett offentligt biträde måste för- ordnas för att ärendet ska bli utrett eller i övrigt för att barnets intres- sen ska tillgodoses.

Den som är förordnad som of- fentligt biträde för ett barn som inte har fyllt 15 år är utan särskilt för- ordnande barnets ställföreträdare i det mål eller ärende som förord- nandet avser.

Offentligt biträde förordnas av den domstol som handlägger målet.

84

SOU 2023:40

Författningsförslag

I ärenden hos socialnämnd för- ordnas offentligt biträde av förvalt- ningsrätten.

16kap.

3 §3

Socialnämndens beslut får överklagas till allmän förvaltnings- domstol, om nämnden har meddelat beslut i fråga om

ansökan enligt 2 a kap. 8 §,

bistånd enligt 4 kap. 1 §,

vägran eller nedsättning av fortsatt försörjningsstöd enligt 4 kap.

5 §,

förbud eller begränsning enligt 5 kap. 2 §,

placering enligt 6 kap 1 §,

medgivande enligt 6 kap. 6 §,

medgivande enligt 6 kap. 12 §,

återkallelse av medgivande enligt 6 kap. 13 §,

samtycke enligt 6 kap. 14 §, eller

avgifter eller förbehållsbelopp enligt 8 kap. 4–9 §§.

Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart.

En förvaltningsrätt eller kammarrätt får dock förordna att dess beslut ska verkställas först sedan det har vunnit laga kraft.

På begäran av sökanden får verkställandet av beslut om bistånd enligt 4 kap. 1 § senareläggas om verkställandet sker inom ett valfri- hetssystem enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

3Senaste lydelse 2015:970.

85

Författningsförslag

SOU 2023:40

1.5Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716) att 1 kap. 11 § och 18 kap. 1 och 3 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 kap.

11 §

När frågor om tillstånd enligt

Ett barn ska ges möjlighet att

denna lag skall bedömas och ett

framföra sina åsikter i frågor som

barn berörs av ett beslut i ärendet

rör barnet. Barnets åsikter ska till-

skall, om det inte är olämpligt,

mätas betydelse i förhållande till

barnet höras. Den hänsyn skall tas

barnets ålder och mognad.

till det barnet har sagt som barnets

 

ålder och mognad motiverar.

 

18 kap.

1 §1

Offentligt biträde ska förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, i mål och ärenden om

1.avvisning, dock inte hos Polismyndigheten om inte utlänningen enligt 10 kap. 1 eller 2 § hållits i förvar sedan mer än tre dagar,

2.utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 11 § andra stycket,

3.verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag, om beslut om inhibition meddelats av Migrationsverket, en migra- tionsdomstol eller Migrationsöverdomstolen eller om ny prövning beviljats,

4.verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag, dock endast när det gäller fråga om förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 § och utlänningen hållits i förvar sedan mer än tre dagar, och

5.hemsändande enligt 23 kap. 2 §.

Offentligt biträde ska alltid förordnas i mål och ärenden enligt första stycket 1 och 2 för barn som har ansökt om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 §, om barnet saknar vårdnadshavare här i landet. Offent-

1Senaste lydelse 2021:765.

86

SOU 2023:40

Författningsförslag

ligt biträde ska också förordnas för ett barn som saknar vårdnads- havare här i landet om ny prövning har beviljats barnet.

Offentligt biträde ska alltid förordnas för barn som hålls i förvar enligt 10 kap. 2 §, om barnet saknar vårdnadshavare här i landet.

Offentligt biträde, som inte sam- tidigt biträder vårdnadshavaren, ska förordnas i mål och ärenden enligt första stycket 1 och 2 för barn som har ansökt om uppehållstill- stånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som alternativt skyddsbehöv- ande enligt 4 kap. 2 § eller om ny prövning har beviljats barnet, om barnet bereds vård med stöd av 2 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller om det annars behövs för att ärendet ska bli utrett eller för att barnets intressen ska tillgodoses.

3 §

Den som är förordnad som offentligt biträde för ett barn som saknar vårdnadshavare här i landet är utan särskilt förordnande bar- nets ställföreträdare i det mål eller ärende som förordnandet avser. Detta gäller dock inte om det finns en god man för barnet enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn.

Den som är förordnad som offentligt biträde för ett barn som bereds vård med stöd av 2 § lagen (1990:52) med särskilda be- stämmelser om vård av unga, är utan särskilt förordnande barnets ställföreträdare i det mål eller ären- de som förordnandet avser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

87

Författningsförslag

SOU 2023:40

1.6Förslag till förordning om ändring

i utlänningsförordningen (2006:97)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningsförordningen (2006:97) att 8 kap. 10 f § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

10 f §1

Migrationsverket ska i samband med att en utlänning ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) infor- mera utlänningen om förfarandet, om utlänningens rättigheter och skyldigheter och om tänkbara konsekvenser av att inte uppfylla skyl- digheterna eller av att inte samarbeta med Migrationsverket och andra myndigheter. Detsamma gäller om Migrationsverket beviljar ny pröv- ning enligt 12 kap. 19 eller 19 b § utlänningslagen.

Migrationsverket ska i samband med att en utlänning beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 § utlänningslagen informera utlän- ningen om de rättigheter och skyldigheter som följer av att han eller hon bedömts vara flykting eller alternativt skyddsbehövande. Mot- svarande gäller om en utlänning beviljas statusförklaring enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen.

Informationen ska lämnas på ett språk som utlänningen kan förstå. Information till barn ska an- passas till barnets ålder och andra individuella förutsättningar. Den som lämnar informationen ska i den utsträckning det är möjligt för- säkra sig om att barnet har förstått

den lämnade informationen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2025.

1Senaste lydelse 2021:813.

88

SOU 2023:40

Författningsförslag

1.7Förslag till förordning om statsbidrag

till försöksverksamhet med barnrättsbyråer

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag till ideella föreningar för en försöksverksamhet med barnrättsbyråer som erbjuder enskilda barn stöd med oberoende barnombud.

2 § Syftet med bidraget är att främja verksamheter i civilsamhället med oberoende barnombud som ger enskilda barn stöd och bidrar till att barnet får de insatser av samhället som han eller hon är i behov av och kan ha rätt till i enlighet med barnkonventionen. Barnombudets övergripande uppgift är att möjliggöra barnets delaktighet i viktiga beslut, bedömningar och processer i hans eller hennes kontakter med myndigheter och bidra till ett bra samarbete med dessa. Barnombudet ska lyssna på det enskilda barnet och ge stöd till honom eller henne att uttrycka sina åsikter, tankar och känslor. Verksamhetens målgrupp är barn med omfattande behov av stöd och hjälp och som av olika anledningar saknar tillräckligt sådant stöd från vårdnadshavare eller andra vuxna i sin närhet.

3 § Verksamheten med oberoende barnombud ska erbjuda kost- nadsfritt stöd till barn. Om behov finns kan även personer som fyllt 18 år erbjudas stöd under en begränsad tid.

Förutsättningar för bidrag

4 § Bidrag får lämnas till ideella föreningar för sådan verksamhet med barnrättsbyråer som avses i 2–3 §§.

5 § Bidrag får lämnas till en ideell förening som

1.är politiskt och religiöst obunden och i sin verksamhet respek- terar demokratins idéer inklusive barns rättigheter, jämställdhet och förbud mot diskriminering,

89

Författningsförslag

SOU 2023:40

2.styr sin verksamhet med tydliga mål och metoder och kan doku- mentera sin verksamhet genom verksamhets- och revisionsberättelser,

3.är en juridisk person som under minst två år har bedrivit stöd- verksamhet för barn, och

4.i sin verksamhet har tillräcklig kompetens, utbildning och er- farenhet för att kunna bedriva sådan verksamhet som avses i 2 §.

6 § Socialstyrelsen prövar frågor om bidrag enligt denna förordning.

Ansökan och beslut om bidrag

7 § Ansökan om bidrag för verksamhet med barnrättsbyråer ska vara skriftlig och lämnas till Socialstyrelsen senast vid den tidpunkt som myndigheten bestämmer. En ansökan ska innehålla det som Socialstyrelsen bestämmer.

8 § Socialstyrelsen fattar beslut om bidrag enligt 2–7 §§.

Bidraget får beviljas för en period om högst tre år. Ett bidragsår omfattar ett kalenderår.

I ett beslut om bidrag ska det anges för vilket eller vilka kalender- år bidraget beviljas och vilka villkor som ska gälla för bidraget.

Beslutet ska också innehålla information om utbetalning och redo- visning samt hinder mot utbetalning, återbetalning och återkrav.

Medel betalas ut årligen i förskott och i mån av medel.

Redovisning

9 § Den som beviljats bidrag enligt denna förordning ska senast vid den tidpunkt som anges i beslutet om bidrag till Socialstyrelsen lämna en ekonomisk redovisning och en redogörelse för vad medlen har använts till i förhållande till det syfte som anges i 2 § samt de övriga uppgifter och handlingar som myndigheten begär. Redovis- ningen ska göras på det sätt som Socialstyrelsen anvisar.

90

SOU 2023:40

Författningsförslag

Återbetalning och hinder mot utbetalning

10 § Mottagaren av bidrag enligt denna förordning är återbetalnings- skyldig om

1.mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på annat sätt har förorsakat att bidrag har lämnats felaktigt eller med för högt belopp,

2.bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,

3.bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller använts för de ändamål som det har beviljats för,

4.mottagaren inte har lämnat en sådan redovisning som avses i 9 §, eller

5.villkoren i beslutet om bidrag inte har följts.

Socialstyrelsen ska besluta att helt eller delvis kräva tillbaka bi- draget om bidragsmottagaren är återbetalningsskyldig enligt första stycket. Om det finns särskilda skäl för det, får Socialstyrelsen efter- ge återkrav helt eller delvis.

11 § Socialstyrelsen får besluta att ett beviljat bidrag helt eller del- vis inte ska betalas ut om det finns grund för återbetalning enligt 10 §.

Bemyndigande

12 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.

Överklagande

13 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om över- klagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut om återkrav eller beslut om hinder mot utbetalning får dock inte över- klagas.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2024.

2.Förordningen tillämpas första gången i fråga om bidrag för år 2025.

91

2Uppdraget, arbetet och dispositionen

2.1Uppdraget

Utredningens uppdrag om barns möjligheter att klaga och utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen består av tre deluppdrag: att ta ställning till om Sverige bör ratificera det tredje tilläggsproto- kollet till barnkonventionen om en individuell klagomålsmekanism, att föreslå åtgärder som säkerställer barns möjligheter att klaga och utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen i svensk lagstift- ning och att se över möjligheterna att staten bidrar till att etablera barnombud inom civilsamhällesorganisationer.

I utredningens uppdrag att ta ställning till om Sverige bör ratifi- cera det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om en indi- viduell klagomålsmekanism har ingått att analysera konsekvenserna av en eventuell ratificering och, om en ratificering föreslås, lämna even- tuella författningsförslag som behövs för att Sverige ska uppfylla sina åtaganden enligt protokollet och som möjliggör en ratificering.

Utredningens uppdrag om barns klagomöjligheter i svensk lag- stiftning har bestått i att kartlägga och analysera om det finns pro- blem eller begränsningar vad gäller barns reella möjligheter att klaga på rättighetskränkningar enligt barnkonventionen samt vid behov lämna förslag som säkerställer att barn kan framföra klagomål och få en upplevd rättighetskränkning enligt barnkonventionen prövad. Bakgrunden till uppdraget i denna del är enligt direktivet att det är viktigt att barn, för att kunna få sina rättigheter tillgodosedda enligt barnkonventionen, också kan utkräva dem och få upprättelse. Av det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen följer också att en förutsättning för en prövning i barnrättskommittén är att inhemska rättsmedel är uttömda eller anses bristfälliga.

93

Uppdraget, arbetet och dispositionen

SOU 2023:40

Utredningens tredje deluppdrag har varit att analysera och redo- visa för- och nackdelar med att staten bidrar till att etablera funk- tioner inom civilsamhällesorganisationer med uppgift att ge stöd till barn i kontakten med domstolar och förvaltningsmyndigheter.

I direktivet anges att barnrättsperspektivet ska vara en utgångs- punkt i hela utredningens arbete liksom ett ungdomsperspektiv, funk- tionshinderperspektiv och ett jämställdhetsperspektiv. Utredningen ska ha kontakter med och hämta in åsikter, kunskap och erfarenheter från berörda statliga myndigheter och andra relevanta aktörer. Sär- skilt angeläget är att utredningen, så långt det är möjligt, för dialog och lyssnar in barns åsikter och tar del av deras erfarenheter. Barns synpunkter och erfarenheter ska beaktas i arbetet. Utredningen ska därutöver ta del av, redovisa och beakta erfarenheter från andra sta- ter, särskilt de nordiska.

2.2Utredningsarbetet

2.2.1Allmänt om arbetet

Syfte och mål

Utredningen anser att det huvudsakliga syftet med utredningen är att redogöra för och analysera barns möjligheter att utkräva sina rättig- heter enligt barnkonventionen. Målet är att identifiera eventuella bris- ter och vid behov föreslå åtgärder som förbättrar barns möjligheter att utkräva sina rättigheter.

Sakkunniga och experter

Utredningens arbete har bedrivits på sedvanligt sätt med regelbundna sammanträden med sakkunniga och experter. Totalt har åtta samman- träden hållits, inklusive ett slutjusteringsmöte. Utöver detta har ut- redningen kontinuerligt haft enskilda möten och kontakter med sak- kunniga och experter i utredningen. Utredningen har följt relevant arbete inom Regeringskansliet, vilket har inneburit att kontakter har tagits med flera departement, bland annat Arbetsmarknadsdeparte- mentet och Kulturdepartementet.

94

SOU 2023:40

Uppdraget, arbetet och dispositionen

Enkätundersökning och möten med myndigheter

Utredningen har genomfört en enkätundersökning riktad till myn- digheter (se bilaga 10). Följande myndigheter har besvarat utred- ningens enkät: Barn- och elevombudet (Beo) vid Skolinspektionen, Barnombudsmannen, Brottsoffermyndigheten, Diskriminerings- ombudsmannen, Försäkringskassan, Förvaltningsrätten i Stockholm, Inspektionen för vård och omsorg (IVO), Institutet för mänskliga rättigheter, Integritetsskyddsmyndigheten, Justitiekanslern (JK), Luleå Tingsrätt, Migrationsverket, Myndigheten för delaktighet, Myndig- heten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Skatteverket, Skol- inspektionen, Skolväsendets överklagandenämnd, Socialstyrelsen, Specialpedagogiska skolmyndigheten, SiS, Säkerhets- och integritets- skyddsnämnden, Patientnämnderna i Norrbotten, Västmanland och Uppsala, Överförmyndarnämnden i Malmö samt 15 socialnämnder från olika delar av landet.

Utredningen har därutöver haft enskilda möten med Barnombuds- mannen, JK, Justitieombudsmannen (JO), Institutet för mänskliga rättigheter, IVO, Länsstyrelsen i Dalarnas län1, Migrationsverket, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Riksrevisionen, SiS och Socialstyrelsen.

Kontakter med civilsamhällesorganisationer

Utredningen har i oktober 2022 anordnat en hearing med civilsam- hällesorganisationer för att inhämta erfarenheter och synpunkter som rör utredningens uppdrag. Närmare 30 organisationer bjöds in att delta i hearingen. Närvarade gjorde följande organisationer: Asylrätts- centrum, Barnens rätt i samhället (Bris), Brottsofferjouren, ECPAT Sverige, Elevernas riksförbund, Friends, Funktionsrätt Sverige, Judiska ungdomsförbundet, Malmö mot diskriminering, Nätverket för barn- konventionen, RFSL ungdom, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, Rädda barnen, Svenska kyrkan, Synskadades riksförbund och

UNHCR.

1Länsstyrelsen i Dalarnas län har sedan i juni 2019 ett regeringsuppdrag att samordna och ut- veckla länsstyrelsernas tillämpning av barnets rättigheter samt stödja arbetet med att säkerställa tillämpningen av barnets rättigheter i kommuner och regioner (regeringsbeslut A2019/01274).

95

Uppdraget, arbetet och dispositionen

SOU 2023:40

Utredningen bjöds in av dåvarande statsrådet och socialministern Lena Hallengren att presentera och diskutera utredningsuppdraget med organisationer i Barnrättsdelegationen.2 Ett stort antal organi- sationer samt Barnombudsmannen deltog vid detta möte som ägde rum i juni 2022.

Utredningen har därutöver haft separata möten och kontakter med Antidiskrimineringsbyrån Väst, Barnrättsbyrån, Malmö mot diskrimi- nering, Maskrosbarn, Riksförbundet Attention och Rädda Barnen.

Internationella kontakter och studiebesök

Med anledning av uppdraget om det tredje tilläggsprotokollet har utredningen haft möten och kontakter med motsvarigheterna till Barnombudsmannen i Danmark (Børnerådet), Finland (Lapsiasia- valtuutettu) och Norge (Barneombudet) samt därutöver med an- svariga departement i Danmark (Social-, Bolig- og Ældreministeriet) och i Finland (Utrikesministeriet).

I januari 2023 genomförde utredningen ett studiebesök till Genève i Schweiz, också det med anledning av uppdraget om det tredje tilläggsprotokollet, och hade möten med barnrättskommittén och kommitténs arbetsgrupp för individuella klagomål, personal vid sek- tionen för klagomål och brådskande åtgärder vid kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (PUAS), personal vid den ständiga svenska representationen och Child Rights Connect, som är en paraplyorganisation för ett 100-tal civilsamhällesorganisationer.

Ifebruari 2023 genomförde utredningen ett studiebesök till Eng- land och Wales med anledning av uppdraget att utreda frågan om oberoende barnombud. I Storbritannien finns sedan drygt 20 år till- baka ett system där staten administrerar, organiserar och finansierar verksamheter med oberoende barnombud (independent child advo- cacy). Utredningen besökte och samtalade med flera civilsamhälles- organisationer som bedriver verksamhet med oberoende barnombud. Utredningen hade även möten med de statliga myndigheter som an- svarar för frågor om barnets rättigheter och barnkonventionen och med statliga utredare som granskat frågor om oberoende barnombud.

2Barnrättsdelegationen är ett forum för dialog mellan regeringen och civilsamhällesorganisa- tioner (samt Barnombudsmannen) som arbetar med barnets rättigheter, både nationellt och internationellt.

96

SOU 2023:40

Uppdraget, arbetet och dispositionen

Slutligen hölls även möten med ansvarigt departement i England samt ansvarig minister i Wales.

Övriga möten med mera

Möten och kontakter har utöver vad som redogjorts för ovan genom- förts med följande aktörer:

barnrättsnätverk inom Sveriges kommuner och regioner (SKR), som samlar barnrättsstrateger med mera inom både kommuner och regioner,

advokater som arbetar med mål och ärenden enligt LVU och LPT samt med familjerättsliga mål,

barnombudsmannen i Botkyrka kommun, samordnaren för barn- rättsfrågor i Västerås, nuvarande och tidigare barnombudsmannen i Stockholm, Sveriges stadsmissioner och barnombudet i Uppsala län,

ett antal forskare inom olika områden,

representanter för andra statliga utredningar, särskilt Utredningen om barn och unga i samhällets vård (S 2021:06) och Utredningen En uppväxt fri från våld (SOU 2022:70), samt

riksdagsledamöter och andra inbjudna vid riksdagsseminariet ”Lokala fristående barnombud – för varje barns bästa”.

Omslag och illustrationer

Betänkandets omslag liksom illustrationerna som hör till barns berätt- elser är samtliga gjorda av illustratören Nikki Lind. Inför framtagan- det av illustrationerna har Nikki Lind tagit del av barn och ungas åsikter och erfarenheter som utredningen redogör för i betänkandet. Så här beskriver Nikki Lind själv hur hon tänkt kring framtagandet av omslaget till betänkandet:

Livet för ett barn kan vara väldigt känsligt i och med att man inte har hittat sig själv än. Barn som går genom svåra situationer hemma kan ha det jättesvårt och kan ha dubbelt så mycket på sina axlar. Oftast är det saker som barn själva inte har kontroll över. Barn ska inte behöva ha detta ansvar heller eftersom de är barn. Skolan kan också innebära en utmaning. När jag läste underlagen till detta betänkande, insåg jag att

97

Uppdraget, arbetet och dispositionen

SOU 2023:40

alla barn hade olika situationer. Något som kändes gemensamt för alla var att det är mycket som barnet ska ta hand om. Till exempel skola, hemma, föräldrar, okända människor på myndigheter och hos social- tjänsten, olika placeringsplatser och så vidare. Som barn känns detta jättetungt och alla vill de något och man får inte ens vara barn. Utöver detta, får de inte hjälp när de behöver det eller får de fel typ av hjälp som kan orsaka stora konsekvenser för barnet. Med barnombud, mer infor- mation om att de har rätt att klaga, rätt typ av hjälp specifikt till barnets situation, blir det svåra i livet mycket lättare och känns mindre ensamt och livet kan kännas roligt igen. Baksidan på omslaget är ett vanligt ung- dom/barnrum. Vissa barn har en dröm om att ha ett rum. När man har ett tillräckligt stabilt liv som barn och får vara barn. Saker barn gillar att göra är lyssna på musik, spela, mobilen, olika fritidsintressen och vara för sig själva ibland. Med rätt typ av hjälp kan barn må bättre.

2.2.2Särskilt om barn och ungas åsikter och erfarenheter

Utredningen har inhämtat barn och ungas åsikter och erfarenheter genom ett samarbete med de ideella föreningarna Barnrättsbyrån, Maskrosbarn och Riksförbundet Attention. Barnrättsbyrån vänder sig till barn och unga upp till 21 år och hjälper till i frågor som rör barns rättigheter. De barn och unga som vänder sig till Barnrätts- byrån lever ofta i utsatta livssituationer. Maskrosbarn vänder sig till barn mellan 13 och 19 år som har föräldrar som har ett missbruk, en psykisk sjukdom eller som utsätter dem för våld. Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för barn och vuxna med neuro- psykiatriska funktionsnedsättningar.

De barn och unga som utredningen lyssnat till representerar sig själva och inte alla barn. Generaliseringar utifrån resultatet av sam- talen med barn och unga ska därför göras med försiktighet. Genom att lyssna in barns åsikter, erfarenheter och perspektiv har utred- ningen fått ta del av brister och förslag på lösningar som kanske inte hade uppmärksammats annars.

Föreningarna har på uppdrag av utredningen och enligt upprättade avtal, bistått med att genomföra kvalitativa intervjuer/samtal med barn och unga där barn och unga har getts möjlighet att förmedla sina åsikter och erfarenheter av kontakter med myndigheter och domstolar. Föreningarna har sammanställt innehållet i samtalen och överlämnat dessa till utredningen tillsammans med föreningarnas egna analyser av resultatet. Vårdnadshavares samtycke har hämtats in när så behövts och barn och unga har getts information om vad syftet

98

SOU 2023:40

Uppdraget, arbetet och dispositionen

med samtalen är och vad resultatet ska användas till. Utredningen har deltagit i ett flertal av samtalen med barn och unga.

Totalt har samtal genomförts med 34 barn och unga i åldrarna 15 till

23 år varav 30 flickor och 4 pojkar. Det har hållits samtal både i grupp och enskilt. Frågeställningarna som legat till grund för samtalen har tagits fram av utredningen i dialog med föreningarna. Exempel på öppna frågor under samtalen har varit: ”Har du någon gång klagat på ett beslut som handlat om dig, till en domstol eller en annan myndig- het, till exempel för att du tyckt att en av dina rättigheter enligt barn- konventionen har kränkts?”, ”När du har varit i kontakt med en domstol eller en annan myndighet om saker som gällt dig, hur tycker du att du blivit bemött?” och ”Vilket stöd har du haft eller önskat dig i dina kontakter med en domstol eller en annan myndighet?” Utred- ningen har tagit fram frågeställningar med mera bland annat utifrån den kunskap om att samtala med barn som förmedlats till utredningen från Barnombudsmannen i ett särskilt möte om detta.

De barn och unga som medverkat i samtalen har erfarenheter av utsatta livssituationer och av att försöka utkräva sina rättigheter en- ligt barnkonventionen i kontakt med domstolar och förvaltnings- myndigheter. För utredningen har barn och ungas berättelser varit väsentliga för att belysa hur barn och unga kan uppleva dessa kon- takter. Utredningen har i möjligaste mån försöka inhämta röster från barn och unga från olika delar av landet och med olika förutsätt- ningar och bakgrund, till exempel barn i olika åldrar, både flickor och pojkar och barn som identifierar sig med andra könsuttryck, barn med funktionsnedsättning eller utrikesfödda/nyanlända barn.

Utredningen anordnade och genomförde även, i samarbete med Barnrättsbyrån, Maskrosbarn och Riksförbundet Attention, ett sär- skilt möte i mars 2023 där barn och unga delade med sig av sina åsik- ter och erfarenheter direkt till statsrådet och socialtjänstministern Camilla Waltersson Grönvall, utredningen och några av de sakkun- niga och experter som bistått utredningen. Vid mötet deltog ett tiotal barn och unga, flertalet av dem hade utredningen och föreningarna träffat vid tidigare tillfällen under utredningsarbetet. Vid mötet var fokus på två frågeställningar: ”Vilka är våra erfarenheter av kontakter med samhället?” och ”Vad behöver vi för hjälp för att klaga?”. Syftet med mötet var att utredningen skulle få information direkt från barn och unga om vilka förändringar som kan behöva göras för att barn

99

Uppdraget, arbetet och dispositionen

SOU 2023:40

ska få bättre möjligheter att klaga och utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen.

För att ytterligare utvidga bilden av barns åsikter och erfarenheter har utredningen även gjort en sammanställning av samtal och under- sökningar om barns åsikter och erfarenheter som har gjorts av andra organisationer och myndigheter. Utredningen har gått igenom ett stort antal rapporter som förmedlar barns åsikter och erfarenheter från de områden utredningen tittat närmare på, bland annat den sociala barn- och ungdomsvården. Ambitionen är att ge en bred bild av olika barns åsikter och erfarenheter av att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen.

I betänkandet finns elva lite längre berättelser från olika barn och unga som lyfts fram särskilt med illustrationer (se kapitel 3, 9, 10 och 12). Nio av dessa berättelser kommer från barn och unga som utredningen samtalat med och två berättelser bygger på intervjuer med barn som andra aktörer har gjort. Samtliga berättelser är auten- tiska och upplevda i närtid men namnen på barnen och ungdomarna är fingerade.

2.3Betänkandets disposition

Betänkandet består av 15 kapitel.

Utredningens författningsförslag finns i kapitel 1 och i kapitel 2 återfinns denna redovisning av utredningens uppdrag och arbete.

Ikapitel 3 redogörs för barn och ungas åsikter och erfarenheter, bland annat med utgångspunkt i de samtal utredningen haft med barn och unga.

Uppdraget att ta ställning till om Sverige bör ratificera det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om en individuell klago- målsmekanism redovisas i kapitel 4, 5, 6 och 7.

I kapitel 4 beskrivs översiktligt vad de mänskliga rättigheterna innefattar och vilken betydelse internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter har för stater som har åtagit sig att följa dem. I ett efterföljande avsnitt redogörs översiktligt för FN:s nio kärn- konventioner om mänskliga rättigheter med tillhörande individuella klagomålsförfaranden. Särskilt redogörs för skälen till att Sverige har eller inte har anslutit sig till respektive konvention med ett tillhörande klagomålsförfarande. I nästföljande avsnitt redogörs för relevant sta-

100

SOU 2023:40

Uppdraget, arbetet och dispositionen

tistik och avslutningsvis redogörs översiktligt för hur individuella klagomålsärenden hanteras, dels inom FN, dels i Sverige. Slutligen redogör utredningen särskilt för regeringens syn på handläggningen i FN-kommittéerna.

Kapitel 5, som också har relevans för hela betänkandet och utred- ningens samtliga uppdrag, rör barnkonventionen. I de inledande av- snitten redogörs för barnkonventionens tillkomst, struktur och över- gripande innehåll. Därefter redogörs för de grundläggande principerna och övriga viktiga artiklar utifrån utredningens alla uppdrag. I de efter- följande avsnitten redogörs för hur konventionen ska genomföras av konventionsstaterna och hur detta följs upp. I detta sammanhang beskrivs barnrättskommitténs mandat och ansvar och konventions- staternas rapporteringsskyldighet till barnrättskommittén. Slutligen redogörs i korthet för att barnkonventionen numera är svensk lag och innebörden av det.

Ikapitel 6 redogörs inledningsvis för innehållet i tilläggsproto- kollet och övriga relevanta dokument, vad som krävs för en ratificer- ing i enlighet med protokollet och även svensk rätt. Därefter följer ett avsnitt med synpunkter på en ratificering av tilläggsprotokollet. I ett efterföljande avsnitt återfinns utredningens internationella ut- blick och avslutningsvis redogörs för relevant statistik samt några avgöranden från barnrättskommittén.

Ikapitel 7 behandlas och analyseras centrala aspekter av en ratifi- cering av tilläggsprotokollet. Därefter redogörs för utredningens ställ- ningstagande i frågan om en ratificering av tilläggsprotokollet. Avslut- ningsvis redogörs för de behov utredningen identifierat av åtgärder som ger förutsättningar för ett välfungerande förfarande vid en rati- ficering av tilläggsprotokollet.

Uppdraget att kartlägga och därefter lämna förslag avseende barns reella möjligheter att klaga på rättighetskränkningar enligt barnkon- ventionen redovisas i första hand i kapitel 8, 9, 10 och 11.

Kapitel 8 är ett översiktligt kapitel som ger en övergripande bak- grund till barns rättsliga ställning och frågor som rör klagorätt och processbehörighet. Här redogörs också för i vilka rättsliga situationer det typiskt sätt kan finnas brister och begränsningar avseende barns möjligheter att utkräva sina rättigheter. Dessa situationer har tjänat som ett raster i utredningens närmare granskning av olika rättsområden och möten med myndigheter, civilsamhällesorganisationer och barn för att identifiera brister och begränsningar i nationell rätt.

101

Uppdraget, arbetet och dispositionen

SOU 2023:40

I kapitel 9 granskas närmare barns möjligheter att utkräva sina rättigheter inom den sociala barn- och ungdomsvården och inom den psykiatriska tvångsvården. I slutet av kapitlet redogörs för ut- redningens överväganden och förslag i denna del.

Därefter, i kapitel 10, redogörs för barns möjligheter att utkräva sina rättigheter såvitt gäller vårdnadsmål, skolan, migrationsprocessen och hälso- och sjukvården. Utredningens överväganden och förslag i dessa delar presenteras i slutet av respektive avsnitt i detta kapitel.

Genom den granskning som gjorts på respektive rättsområde har utredningen noterat problem och begränsningar som är av mer över- gripande karaktär och omfattar flera rättsområden. Hit hör bland annat frågor om ställföreträdarskap och åldersgränser för process- behörighet. Detta behandlas i kapitel 11 som samlar frågor av mer övergripande karaktär. Här redogörs också för frågor som rör barns tillgång till information, vägledning och ett barnanpassat förfarande. Utredningens överväganden och förslag i dessa delar presenteras i slutet av respektive avsnitt i detta kapitel

Uppdraget att se över behov, fördelar och nackdelar med att staten etablerar barnrättsbyråer eller oberoende barnombud i civilsamhället baserar sig på den kunskap och de slutsatser som utredningen erhållit under genomförandet av de två första deluppdragen och frågan be- handlas i kapitel 12. I slutet av kapitlet redogörs för utredningens över- väganden och förslag i denna del.

Bedömningar i fråga om ikraftträdande- och övergångsbestäm- melser redovisas i kapitel 13 och konsekvenserna av utredningens förslag i kapitel 14. I kapitel 15 finns författningskommentarer till de författningsförslag utredningen lämnar.

2.4Utgångspunkter och avgränsningar

2.4.1Uppdraget att ta ställning till om Sverige bör ratificera det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen

Av direktivet framgår att utredaren ska ta ställning till om Sverige bör ratificera det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen. Vidare framgår av direktivet att utredaren ska, om en ratificering föreslås, lämna eventuella författningsförslag som behövs för att Sverige ska uppfylla sina åtaganden enligt protokollet och som möjliggör en rati- ficering, samt vid behov föreslå andra åtgärder som ger förutsätt-

102

SOU 2023:40

Uppdraget, arbetet och dispositionen

ningar för ett välfungerande förfarande vid en ratificering av proto- kollet, till exempel kunskapshöjande insatser och hur en begäran om interimistiska åtgärder ska hanteras.

För att ta ställning till om Sverige bör ratificera tilläggsproto- kollet behöver olika aspekter av en ratificering belysas och analyse- ras. Den övergripande huvudfrågan är vilka för- och nackdelar som följer av en ratificering. Särskilt viktigt att belysa är vilken betydelse en ratificering av tilläggsprotokollet kan få för enskilda barn och vilken betydelse den kan få för implementeringen av barnkonventio- nen på nationell nivå.

Utredningen har tagit del av synpunkter och information från ett stort antal nationella och internationella aktörer som belyst en rad olika aspekter av en svensk ratificering och även lyft generella syn- punkter om FN-kommittéernas klagomålshantering. Utredningen har vidare tagit del av tilläggsprotokollet och övriga relevanta dokument, så som arbetsordningen, arbetsmetoder med mera. Framkommen information, synpunkter och perspektiv på en svensk ratificering har därefter sammanställts och analyserats för att för- och nackdelar samt tänkbara konsekvenser ska kunna redovisas.

Utredningen har också undersökt och redovisat vilka behov som finns av åtgärder som ger förutsättningar för ett välfungerande för- farande vid en ratificering av tilläggsprotokollet.

Ett område som utredningen bedömt som centralt att granska när- mare är hur mänskliga rättigheter regleras i internationella överens- kommelser och i synnerhet hur övervakningen av efterlevnaden av dessa överenskommelser ser ut. De tolkningsprinciper för tillämp- ning av överenskommelserna som finns har utredningen däremot inte studerat närmare.

Utredningen har valt att studera FN:s nio kärnkonventioner om mänskliga rättigheter med tillhörande individuella klagomålsförfar- anden, till vilka barnkonventionen räknas. Andra FN-konventioner om mänskliga rättigheter studeras inte närmare. Fokus för utred- ningen har varit att ta del av de skäl som anförts för att Sverige ska ansluta sig eller inte ansluta sig till respektive konventions individu- ella klagomålsförfarande. Detta då det får anses vara intressant och av betydelse för frågan för bedömningen av om Sverige bör ratificera det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om en indivi- duell klagomålsmekanism. Utredningen har också närmare under-

103

Uppdraget, arbetet och dispositionen

SOU 2023:40

sökt hur klagomålsärenden hanteras både i FN och i Sverige samt vilket ansvar olika aktörer har i klagomålsprocessen.

Information om hur de individuella klagomålsmekanismerna fun- gerat i praktiken och vilka problem som har manifesterat sig har in- hämtats från Utrikesdepartementet, som handlägger de ärenden som framställts mot Sverige enligt de individuella klagomålsförfaranden till kärnkonventionerna som Sverige har anslutit sig till, samt från Justitiedepartementet och Migrationsverket, som ofta bistår Utrikes- departementet i denna handläggning.

Utredningen har också inhämtat statistik om antalet individuella klagomålsärenden i FN-kommittéerna samt handläggningstider för dessa. Det har varit särskilt angeläget att inhämta statistik om hand- läggningstider eftersom det till utredningen har framförts synpunk- ter om att dessa är långa.

Iövrigt har utredningen haft en rad möten och kontakter med rele- vanta aktörer för att få synpunkter på hur den individuella klagorätten har fungerat i förhållande till FN-kommittéerna och vilka eventuella problem som manifesterat sig. Exempel på sådana aktörer är Barn- ombudsmannen, Institutet för mänskliga rättigheter, Justitiedepar- tementet (Migrationsenheten), Migrationsverket, Utrikesdeparte- mentet (Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt) och olika civilsamhällesorganisationer. Utredningen har även haft möten och kontakter med olika internationella aktörer som redo- visas i avsnitt 2.2 i detta kapitel.

Eftersom barnkonventionen är utgångspunkten för hela utred- ningens uppdrag har utredningen ansett det viktigt att i betänkandet särskilt redogöra för barnkonventionen, dess tillkomst, struktur och hur efterlevnaden följs upp.

För att kunna ta ställning till vad en ratificering av det tredje tilläggs- protokollet innebär har utredningen analyserat protokollet och sär- skilt de artiklar som är centrala för tillämpningen, när det gäller exem- pelvis vilka villkor som ställs upp för prövning av klagomålsärenden, vilka avvisningsgrunderna är och när interimistiska åtgärder kan bli aktuella. Utredningen har även tagit del av andra relevanta doku- ment, som barnrättskommitténs arbetsordning, arbetsmetoder och riktlinjer för hantering av interimistiska åtgärder enligt det tredje tilläggsprotokollet. Tilläggsprotokollet och de övriga tre dokumen- ten återges i sina originalversioner på engelska och i svenska över- sättningar i bilaga 2–9. Utredningen redogör för väsentliga delar av

104

SOU 2023:40

Uppdraget, arbetet och dispositionen

tilläggsprotokollet och de övriga dokumenten. Det är utredningen som låtit översätta nämnda dokument och översättningarna har där- efter granskats närmare, bland annat av vissa av utredningens sak- kunniga och experter.

Utredningen har gjort bedömningen att fokus för utredningens uppdrag avseende tilläggsprotokollet är det individuella klagomåls- förfarandet och inte de förfaranden som rör mellanstatliga klagomål eller utredningsförfaranden vid allvarliga eller systematiska kränk- ningar som också regleras i tilläggsprotokollet. Förfaranden som rör mellanstatliga klagomål och utredningsförfaranden behandlas därför endast översiktligt.

Vilka juridiska krav som ställs upp för en ratificering av tilläggs- protokollet är givetvis också viktigt för att förutsättningarna vid en ratificering ska vara tydliga och klarlagda. Vidare redogörs för synpunk- ter på en ratificering som framförts av till exempel tidigare svenska regeringar, statliga myndigheter och civilsamhällesorganisationer.

2.4.2Uppdraget att säkerställa barns möjligheter att klaga och utkräva sina rättigheter i svensk lagstiftning

Utredningen ska enligt direktivet göra en kartläggning av problem eller begränsningar avseende barns reella möjligheter att klaga på rättighetskränkningar enligt barnkonventionen inom ramen för ett mål eller ärende där barnet är part. Detta ska göras dels mot bak- grund av vårdnadshavarens ansvar för barnet, dels när det gäller bar- nets möjligheter att agera självständigt. Syftet med kartläggningen är att därefter lämna förslag som säkerställer att barn själva, eller genom vårdnadshavare eller annan företrädare, kan framföra klagomål, på- tala brister och få en upplevd rättighetskränkning enligt barnkonven- tionen prövad inom ramen för ett mål eller ärende vid domstolar och förvaltningsmyndigheter i Sverige där barnet är part. Nedan redo- görs för hur utredningen tolkat uppdraget i denna del och vilka av- gränsningar och prioriteringar som gjorts.

Inledningsvis kan konstateras att utredningens uppdrag är av pro- cessuell karaktär i så mån att den omfattar möjligheterna att få en upplevd rättighetskränkning enligt barnkonventionen prövad. Even- tuella brister och begränsningar som rör materiella bestämmelser och tolkningen av dessa omfattas inte av uppdraget. Inte heller frågor

105

Uppdraget, arbetet och dispositionen

SOU 2023:40

som rör exempelvis resurstilldelning, politiska prioriteringar eller praktisk organisering av olika verksamheter.

Den upplevda rättighetskränkningen enligt barnkonventionen ska enligt direktivet kunna prövas inom ramen för ett mål eller ärende vid domstolar och förvaltningsmyndigheter i Sverige där barnet är part. Detta innebär enligt utredningens uppfattning inte en begränsning till att endast granska och lämna förslag avseende områden där barns rättigheter redan i dag kan bli föremål för prövning i mål eller ären- den där barnet är part. Även förfaranden som rör barn men där barn i dagsläget inte erkänns som parter får anses ingå i uppdraget.

Uppdraget att kartlägga barns möjligheter att klaga bör förstås utifrån det övergripande syftet att säkerställa barns möjligheter att få en upplevd rättighetskränkning enligt barnkonventionen prövad. Kartläggningen omfattar därför ett brett spektrum av förfaranden och situationer där barn eller deras företrädare vill påtala brister, initiera ärenden, komma till tals eller överklaga beslut. Det omfattar alltså både barns möjligheter att initiera ärenden och processer för att ta tillvarata sina rättigheter liksom barns möjligheter att komma till tals eller delta i förfaranden som redan pågår.

Barnkonventionen riktar sig till stater och det är staten som är ansvarig för att uppfylla konventionen. Utanför uppdraget faller där- för processer för klagomål och anmälningar som hanteras av privata eller ideella aktörer. Utgångspunkten är vidare att det är beslut, för- faranden och situationer som berör enskilda barn som står i centrum för utredningens uppdrag och inte generella beslut eller normbeslut som rör barn som grupp. Det ligger inte heller inom ramen för ut- redningens uppdrag att granska mer övergripande frågor om barns möjligheter till politisk påverkan eller förutsättningar att utnyttja sina grundlagsskyddade fri- och rättigheter.

Barn har begränsade möjligheter att själva tillvarata sina rättig- heter och är i stor utsträckning beroende av vuxna företrädare, van- ligtvis vårdnadshavare, som kan se till barnets intressen. En grupp barn som har särskilt svårt att utkräva sina rättigheter är därför barn som utsätts för rättighetskränkningar av sina vårdnadshavare eller som har vårdnadshavare som inte i tillräcklig grad kan eller förmår tillvarata barnets intressen. Detsamma gäller barn som befinner sig i situationer där det mellan vårdnadshavare, barn och olika samhälls- aktörer finns motsättningar eller delade uppfattningar om vad som är barnets bästa. Detta är en problematik som kan göra sig gällande

106

SOU 2023:40

Uppdraget, arbetet och dispositionen

på alla områden i barns liv men som är särskilt framträdande för barn som är i kontakt med socialtjänsten eller vårdas utanför det egna hem- met, barn i psykiatrisk tvångsvård och barn som berörs av tvister om vårdnad, boende och umgänge.

Utredningen har därför särskilt granskat processuella problem och begränsningar inom den sociala barn- och ungdomsvården, den psykia- triska tvångsvården samt inom ramen för vårdnadsprocesser. Därutöver har utredningen också sett närmare på barns processuella möjlig- heter avseende situationer och beslut knutna till skolan, migrations- processen, hälso- och sjukvården samt vissa frågor som rör ställföre- trädarskap. Detta mot bakgrund av det är områden som är centrala i många barns liv och där frågor om barns rättigheter ofta aktualiseras.

En genomgående utgångspunkt har varit att barns möjligheter att utkräva sina rättigheter också förutsätter att barn har kunskap om sina rättigheter och hur dessa kan tillvaratas samt har tillräcklig till- gång till information, vägledning och ett barnanpassat förfarande. Detta är frågor av mer övergripande karaktär som omfattar flera om- råden. Som en röd tråd i granskningen av samtliga rättsområden har utredningen även särskilt beaktat möjligheterna att tillvarata sina rättigheter för barn med olika förutsättningar, däribland barn med funktionsnedsättning.

I centrum för utredningens granskning står barnets rättigheter i relation till det allmänna. Med undantag för mål om vårdnad är be- dömningen att barns ställning i civilrättsliga tvister inte omfattas av uppdraget. Därutöver finns även några områden som utredningen valt att inte granska med anledning av att det är komplexa områden som är, eller nyss varit, föremål för andra omfattande reformer och utredningar. Hit hör frågor som rör barn i brottmålsprocesser och frågor om sekretess.3

I direktivet framgår uttryckligen att det i utredningens uppdrag inte ingår att lämna förslag om att införa nya skadeståndsbestäm- melser. Frågor som rör förutsättningar för skadestånd som kompen- sation för en rättighetskränkning behandlas därför inte närmare.

3Frågor som rör barn som utsatts för brott eller begår brott hanteras bland annat inom ramen för den nyss avslutade Utredningen En uppväxt fri från våld (SOU 2022:70), den pågående

Utredningen om ungdomskriminalitetsnämnder (dir. 2023:26) och i prop. 2022/23:78 Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott. Frågor om barn och sekretess ingår bland annat i uppdraget för utredningen om Förbättrade möjligheter att utbyta information med brottsbekämpande myndig- heter (dir. 2022:37), berörs i departementspromemorian Ds 2022:13 Utökat informationsutbyte, och avhandlas även i Brottsförebyggande rådets rapport (2021) Informationsdelning mellan socialtjänst och polis, i brottsförebyggande arbete med barn och unga (Rapport 2021:1).

107

Uppdraget, arbetet och dispositionen

SOU 2023:40

Slutligen bör nämnas att utredningen inte heller haft i uppdrag att särskilt analysera eller föreslå några förändringar avseende Barn- ombudsmannens möjligheter att driva enskilda ärenden. Detta be- handlas därför inte av utredningen.

2.4.3Oberoende barnombud inom civilsamhällesorganisationer

Utredningen ska, enligt direktivet, analysera och redovisa för- och nackdelar med att staten bidrar till att etablera funktioner inom civil- samhällesorganisationer med uppgift att ge stöd till barn i kontakten med domstolar och förvaltningsmyndigheter. Utredningen ska vid be- hov lämna förslag, inklusive författningsförslag, på hur dessa funktio- ner kan fungera, finansieras och administreras samt vilka kunskaps- och kvalitetskrav som bör ställas upp för funktionerna.

I enlighet med direktivet har utredningen särskilt övervägt hur verk- samheterna med oberoende barnombud ska förhålla sig till och verka gentemot vårdnadshavare samt andra aktörer, till exempel den kom- munala socialtjänsten, antidiskrimineringsbyråerna eller andra icke- statliga aktörer samt rättsliga biträden som förordnats för barnet.

Det har varit viktigt för utredningen att få en bred och djup bild av vilka behov det kan finnas av att det etableras barnombud/barn- rättsbyråer samt vilka för- och nackdelar som kan identifieras med olika sätt att möta dessa behov. Särskilt viktigt för utredningen har varit att ta del av barn och ungas åsikter och erfarenheter. Frågor som rör behov och erfarenheter av motsvarande stödfunktioner har lyfts i alla de samtal utredningen genomfört med barn och unga. För- delar och nackdelar med etablerande av oberoende barnombud har också varit en särskild fråga i den enkät som utredningen skickat till ett antal socialnämnder.

Under utredningens arbete med att kartlägga barns reella möjlig- heter att utkräva sina rättigheter har det tydligt framgått att detta är särskilt svårt för den relativt lilla men mycket utsatta gruppen barn som saknar stöd från vårdnadshavare eller andra vuxna. Hit hör barn som utsätts för våld, kränkningar eller försummelse från sina vård- nadshavare. Det kan också röra sig om barn som har vårdnadshavare som på grund av exempelvis ohälsa eller egen social utsatthet inte i tillräcklig grad kan eller förmår tillvarata barnets intressen och rättig- heter. Den särskilt utsatta situation det innebär att sakna stöd från

108

SOU 2023:40

Uppdraget, arbetet och dispositionen

vårdnadshavare eller andra vuxna har varit utgångspunkten när utred- ningen tagit sig an uppdraget att se över behov, fördelar och nackdelar med att staten etablerar barnrättsbyråer eller oberoende barnombud i civilsamhället.

109

3Barn och ungas åsikter och erfarenheter

3.1Inledning

3.1.1Uppdraget

I direktivet anges att det är särskilt angeläget att utredningen, så långt det är möjligt, för dialog och lyssnar in barns åsikter och tar del av deras erfarenheter. Vidare anges att det är viktigt att barn med olika förutsättningar och erfarenheter kommer till tals och att barns synpunkter och erfarenheter ska beaktas i arbetet.

Utredningen har, givet uppdraget i övrigt, uppfattat detta som en central del av uppdraget som ska genomsyra de beskrivningar och avvägningar som görs i hela betänkandet. Att lyssna in och beakta barns åsikter är ett uppdrag som för med sig vissa utmaningar. Barn och unga är inte en homogen grupp och utredningen har inte haft möjlighet att genomföra stora undersökningar av barns och ungas generella åsikter och erfarenheter. De åsikter och erfarenheter som presenteras och sammanställs nedan är nedslag i verkligheten som illustrerar olika begränsningar och brister som barn upplever i möten med förvaltningsmyndigheter och domstolar. Genom att lyssna in barns åsikter, erfarenheter och perspektiv breddas utredningens kunskapsunderlag och bedömningar och förslag blir bättre under- byggda och mer träffsäkra utifrån ett barnrättsperspektiv.

Utredningen har lyssnat in barn och ungas åsikter och erfaren- heter genom samtal och intervjuer i samarbete med ideella föreningar som arbetar med barn och ungas rättigheter. För att bredda bilden har detta kompletterats genom en sammanställning av samtal och undersökningar om barns åsikter och erfarenheter som har gjorts av myndigheter och organisationer i andra sammanhang. Utredningen

111

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

har försökt att i möjligaste mån ge röst åt barn och unga från olika delar av landet och med olika förutsättningar och bakgrund.

3.1.2Utredningens samtal med barn och unga

Utredningen har lyssnat in barns åsikter och erfarenheter genom ett samarbete med de ideella föreningarna Barnrättsbyrån, Maskrosbarn och Riksförbundet Attention. Barnrättsbyrån vänder sig till barn och unga upp till 21 år och hjälper till i frågor som rör barns rättig- heter. De barn och unga som vänder sig till Barnrättsbyrån lever ofta i utsatta livssituationer. Maskrosbarn vänder sig till barn mellan 13 och 19 år som har föräldrar som har ett missbruk, en psykisk sjuk- dom eller som utsätter dem för våld. Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för barn och vuxna med neuropsykiatriska funk- tionsnedsättningar.

Föreningarna har på uppdrag av utredningen bistått med att ge- nomföra kvalitativa intervjuer/samtal med barn och unga där barn och unga har getts möjlighet att förmedla sina åsikter och erfaren- heter av kontakter med myndigheter och domstolar. Utredningen har deltagit i flertalet av dessa samtal med egna representanter. Fråge- ställningarna som legat till grund för samtalen har tagits fram av ut- redningen i dialog med föreningarna.

Nedan presenteras föreningarnas respektive sammanställningar av de samtal de genomfört med barn och unga på uppdrag av utredningen.

Två berättelser från barn och unga som utredningen samtalat med har lyfts fram med en längre historia och tillhörande illustration i detta kapitel. I kommande kapitel i betänkandet lyfts ytterligare nio berättelser fram på motsvarande sätt.

3.2Barnrättsbyråns sammanställning av sina samtal med barn och unga

3.2.1Metod och genomförande

Utredningen har uppdragit åt Barnrättsbyrån att samla in barn och ungas åsikter och erfarenheter utifrån de frågeställningar som utred- ningen tagit fram.

112

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

Barnrättsbyrån tillfrågade 14 ungdomar i åldrarna 15–23 år om de ville ställa upp för en intervju till utredningen. Elva ungdomar samt en förälder tackade ja. Samtliga har tidigare varit i kontakt med Barn- rättsbyrån för att få hjälp med att få sina rättigheter tillgodosedda och var då under 18 år. Frågan om deltagande ställdes till ungdomar som vid tiden för intervjuerna inte längre befann sig i en utsatt situa- tion utan hade gått vidare i livet och nu var på en tryggare plats, vilket gav dem bättre förutsättning att reflektera över vad de varit med om, såväl positivt som negativt. Tolv kvalitativa intervjuer genomfördes inom ramen för uppdraget, dels digitalt, dels på plats i Barnrätts- byråns lokaler. Nio flickor och två pojkar intervjuades, samt en för- älder till ytterligare ett barn. Fem av de intervjuade kommer från norra Sverige, resterande från olika platser i södra Sverige. Övrig geografisk fördelning visar att majoriteten av de intervjuade ungdomarna bott i större städer, endast tre på landsbygd eller i småstad.

Frågeställningarna som utgjort grund för samtalen rörde exem- pelvis om man haft erfarenhet av att ens rättigheter enligt barnkon- ventionen blivit kränkta, om man varit missnöjd med beslut och om man överklagat beslut. Frågor ställdes också om hur man upplevt bemötandet från myndigheter och om man fått hjälp att klaga på be- slut, och i så fall av vem och på vilket sätt.

3.2.2Vilka är ungdomarna?

Samtliga intervjuade ungdomar har i perioder varit med om svåra saker. Det kan röra sig om omsorgsbrist och missbruk i hemmet, våld och övergrepp eller flykt från krig. Några av ungdomarna lever med funktionsnedsättningar. Flera av dem har periodvis varit place- rade i familjehem och/eller institution och samtliga har varit i behov av olika former av öppna insatser från socialtjänsten eller psykiatrin. Ungdomarna har av olika skäl vänt sig till Barnrättsbyrån med pro- blem som de velat ha hjälp med att lösa. Samtliga har efterfrågat stöd i kontakten med myndigheter.

113

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

3.2.3Barnens erfarenheter av beslut som gått dem emot

Nästan alla som intervjuats har erfarenhet av beslut som gått emot deras vilja eller uttryckta önskemål, något som ofta är själva start- punkten för när ett barn vill klaga. I de flesta fall handlar det om mycket ingripande beslut som för barnet medför stora konsekvenser. Det kan handla om beslut som att omplaceras och tvingas lämna ett familje- hem där man trivs, att nekas insatser som man ansökt om eller att få ett negativt svar på en ansökan om uppehållstillstånd. Nedan följer flera exempel på olika beslut och hur de upplevts av ungdomarna.

Simone

Simone kunde inte bo kvar i sin biologiska familj på grund av våld. När hon var 15 år flydde hon hemifrån och hittade på egen hand en familj som lät henne flytta in. Hon ville att socialtjänsten skulle pla- cera henne i familjen, men de bedömde att hon kunde bo hemma, då den våldsutövande pappan fått ett långt fängelsestraff. Simone fick aldrig ett formellt placeringsbeslut utan blev kvar i sin nyfunna familj utan insatser från socialtjänsten.

När jag bad om att få bli placerad i Stockholm och helst hos familje- hemmet XX, så sa socialtjänsten att det skulle ta lång tid att utreda XX, trots att familjen redan var utredd som familjehem åt ett annat barn. Så det blev ett nej.

Zoran

Zoran kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn i tidiga tonåren. Han omplacerades fyra gånger på sju år, for illa i alla familje- hemmen och fick vänta länge på uppehållstillstånd:

När jag tog upp missförhållandena i familjehemmen med socialtjänsten hänvisade de alltid till sina chefer, och det blev alltid nej på att få byta familj. Jag visste inte då att jag kunde överklaga deras beslut. Jag trodde att jag behövde ”bråka” mig till en omplacering. Familjehemmet och min gode man tyckte att jag skulle träffa en psykolog, och när jag berät- tade om min situation för psykologen så reagerade hon och gjorde en orosanmälan till socialtjänsten. Avslagen har påverkat mig. Jag har inte kunnat göra upp planer för framtiden.

114

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

Kristin

Kristin ansökte om internatboende i samband med att hon skulle börja i en gymnasieskola med anpassad pedagogik för hennes diagnos. Kommunen avslog hennes ansökan och hänvisade till att det fanns andra, mer närliggande skolor, trots att Kristin inte var behörig att söka till dessa. Hon överklagade beslutet.

Beslutsfattarna som avslog min ansökan tycker jag skötte sig illa. De hade bestämt sig och ville inte ha fel. Det var många skriftliga beslut och besked, men jag fick aldrig något fysiskt möte. För att kunna göra en korrekt bedömning av mina svårigheter borde de ha träffat mig.

Johanna

Johanna placerades av socialtjänsten när hon var sex år. I dag är hon 18 år har under större delen av tiden bott i samma familjehem, som hon ser som sin familj. I samband med förändringar i familjekonstel- lationen bedömde socialtjänsten vid två tillfällen att hon skulle om- placeras, trots att hon inte ville.

Första gången berodde det på att mina familjehemsföräldrar skulle sepa- rera. Andra gången var när min familjehemsmamma träffat en ny man som socialtjänsten ansåg farlig. I samband med det första beslutet om omplacering mådde jag väldigt dåligt och blev inlagd på BUP. Min familjehemsmamma ordnade så att jag fick ett offentligt biträde. Båda gångerna fick jag rätt att bo kvar i mitt familjehem. Socialtjänsten infor- merade mig väldigt nära inpå själva verkställigheten vid första tillfället. Andra gången gjorde de tvärtom. Då informerades jag om att jag skulle omplaceras innan de hittat ett nytt familjehem och när flytten skulle ske. I 10 månader fick jag vänta på besked.

Ben

Ben kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn när han var 15 år. Han placerades först på ett HVB i en liten ort i norra Sverige. Där lärde han känna en familj som han fick en nära relation till och som han senare kom att betrakta som sin ”svenska familj”.

Jag flyttade in i en svensk familj som efter cirka 2–3 år ville adoptera mig. Det hade aldrig hänt tidigare så det var ny mark för alla instanser. Tingsrätten avslog adoptionen med motiveringen att relationen var för ny. Det beslutet var mer politiskt än för barnets bästa.

115

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

Sofia

Mamma Sofia är ensamstående förälder till tre barn i låg- och mellan- stadieåldern. Barnrättsbyrån har hjälpt henne att ansöka om LSS- insatser för sonen Yoel. Hon beskriver vilka konsekvenser avslagen om mer stöd för Yoel fått för hennes två andra barn:

Har fått flera avslag. Som ensamstående kan jag inte ta med Yoel, som har särskilda behov, till mina andra barns fritidsaktiviteter. Vi behöver anpassa hela vår vardag till honom, och jag kan inte arbeta eller studera på heltid. Konsekvensen för mina andra barn blir att de får avstå.

Det framkommer i intervjuerna att ungdomarna upplevt brister i handläggning och bemötande i samband med att de fått negativa besked. Flera av dem återkommer till att det var svårt att få negativa beslut när de samtidigt befann sig i en utsatt situation. De flesta hade inte någon närstående närvarande som kunde förklara och trösta. Ungdomarna beskriver vidare att många beslut upplevdes som obe- gripliga och inte hängde ihop med den informationen de fått eller med deras egen uppfattning om vad som skulle gynna dem. Alla vitt- nar om att det är svårt att hantera att livsavgörande beslut fattas av personer som man aldrig träffat och inte känner. Att exempelvis tvingas flytta från ett familjehem som man älskar och har knutit an till beskrivs som oerhört svårt och traumatiskt.

3.2.4Delaktighet och rätten till information

Ett återkommande tema som ungdomarna belyser ur olika perspek- tiv är bristen på information och vilka konsekvenser det fått för dem. Flera tar upp att socialsekreterare och andra tjänstemän inte för- klarat beslut och annan viktig information så att de förstått, och hur situationen då känts än mer obegriplig och svårhanterlig. Alla anser samstämmigt att de inte bara vill bli lyssnade på, de vill också bli tagna på allvar och att det de säger ska ha betydelse i beslut som rör dem. Flera beskriver hur de tillfrågats om hur de ville ha det, men ändå inte blev delaktiga i beslut och processer.

116

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

Emma

Emma placerades i tidiga tonåren på grund av våld hemma. Hon vände sig själv till socialtjänsten då hon inte stod ut hemma. Hon har sedan dess haft ett 20-tal olika placeringar som inte har fungerat eller hjälpt henne. Till slut placerades hon på SiS och bodde på olika ung- domshem under ett par års tid.

Jag fick aldrig veta mina rättigheter och fick ofta knapphändig informa- tion. Jag hade alltid svårt att få tag på min socialsekreterare, och när jag väl fick det var det så mycket som skulle sägas. Det fanns perioder då jag kände att processer förhalades, trots att jag skötte mig. De hade kunnat förklara varför de gjorde som de gjorde. De borde varit tydliga med att ansvaret inte låg på mig, att det var de som hade svårt att hitta lösningar som passade mig.

Nina

Nina kom till Sverige som 15-åring och fick ta ett stort ansvar för hela sin familj när de till slut återförenades. Hon fick erfara hur brist- fällig information kan få svåra konsekvenser.

Jag kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Efter några år kom även min familj hit. Mina föräldrar tackade nej till en boendeanvis- ning, vilket resulterade i att vi inte fick hjälp av socialtjänsten att hitta ett boende. När mina föräldrar tackade nej till bostad förstod de inte konsekvensen. Under mycket kort tid tvingades vi flytta 7 gånger.

Johanna

Johanna berättar om socialtjänstens oförmåga att besvara frågor och funderingar.

Jag placerades i familjehem när jag var åtta år. I fem års tid fick jag samma, för mig obegripliga förklaring till varför jag inte kunde bo hemma med mamma och pappa eller hos farmor. Först på senare tid har jag fått ta del av utredningar om placeringsskäl. Socialtjänsten behöver bli bättre på att prata med barn på en nivå som är begriplig.

117

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

Ben

Ben om vikten att få träffa de som fattar beslut:

Myndigheterna borde ha förklarat processer och beslut om utvisning för mig på ett anpassat språk så att jag kunde ta till mig informationen. I början hade vi möten där de berättade om beslutsgången, men efter en tid skedde allt skriftligt. Något jag önskar är att beslutsfattarna hade träffat mig personligen, men i stället distanserade de sig från mig.

Zoran

Zoran om bristande delaktighet och rättssäkerhet:

Socialtjänsten lyssnade inte på det jag berättade. De borde ha pratat med mig och frågat vad jag behövde. Först när jag blev utåtagerande flyttade de på mig. De frågade om jag ville överklaga och sa att de kunde hjälpa mig med det. Jag fick alltid avslag och aldrig veta hur beslutsgången hade gått till. Inte heller fick jag skriftligt svar på det jag överklagat.

Simone

Simone om att inte bli tagen på allvar:

Jag tycker att socialtjänsten kunde ha haft större fokus på mig i utred- ningarna och försökt leta efter familjehem utifrån mina behov. Jag fick bo kvar hos mamma, eftersom pappa var frihetsberövad och mamma inte var våldsbenägen. De förstod inte komplexiteten i hur våld kan se ut eller fortleva i familjer, även om den främsta förövaren inte längre finns med.

Johanna

Johanna om att inte bli lyssnad till:

Jag berättade för min socialsekreterare att jag inte ville flytta, men de lyssnade inte. Socialtjänsten trodde att jag sa så för att inte göra mina familjehemsföräldrar ledsna. De borde ha pratat mer med mig och lärt känna mig innan de fattade beslutet om omplacering.

118

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

Stina

När Stina var 14 år placerades hon och hennes yngre syskon i olika familjehem. Stina led av en ätstörning och socialtjänsten ansåg att föräldrarna inte tillgodosåg hennes behov.

Vi behövde ekonomiskt stöd så att pappa kunde vara hemma mer. Vi påtalade också att vi var trångbodda. Mamma satt i rullstol och pappa var ensam försörjare. Men i stället placerades jag och mina syskon i olika familjehem och omplacerades flera gånger. Upprepade gånger sa vi att

viville hem, men de skyllde hela tiden på olika saker, att det var en utred- ning som pågick etcetera Senare fick jag läsa utredningen. Det var job- bigt att läsa sådant som inte stämde. I umgängesbegränsningen beskrevs positiva saker, men ändå fortsatte begränsningen, vilket jag aldrig fick en förklaring på.

Sofia

Mamma Sofia om socialtjänstens agerande i sonen Yoels ärende:

Information får jag, men inte hjälpen vi behöver. De behöver lyssna och försöka förstå hur det är för min son och oss som familj när vi inte får rätt hjälp. De behöver se till helheten. Myndigheter tenderar att hitta arbetssätt som fungerar för själva myndigheten, i stället för att titta på hur människor faktiskt lever. När socialtjänsten fattar beslut om min sons behov tittar de inte på rådande omständigheter utan har mer fokus på riktlinjer. De borde göra en mer individuell bedömning.

När ungdomarna i intervjuerna ser tillbaka på kontakten med olika myndigheter är det tydligt att både beslut och processer har varit svåra att förstå och även nu, i efterhand, upplevs som obegripliga. Konse- kvenserna har varit stora, då många beslut har handlat om för ung- domarna stora livsfrågor. Varför fick jag inte bo kvar hemma med min mamma och pappa? Varför ville socialtjänsten flytta mig från min familj som jag älskar? Utifrån ungdomarnas berättelser framträder en bild av en socialtjänst som inte alltid förstår magnituden av de beslut som fattas eller tar ansvar för dem fullt ut. Även då ett beslut går emot ungdomarnas vilja understryker de hur viktigt det är att få en förklar- ing och motivering, helst av den person som fattat beslutet. En hand- läggare ska inte bara kunna säga: ”Det är inte mitt beslut, det är min chef som bestämmer.” Ungdomarna beskriver också vikten av att vuxna tar sig tid att lära känna dem, att de verkligen försöker förstå situationen och att de förklarar processer och beslut på ett begripligt

119

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

och barnanpassat sätt. En av ungdomarna poängterar att det är av- görande för resten av livet att man som barn ges möjlighet att förstå vad som händer under ens barndom.

3.2.5Möjligheter att klaga och konsekvenser när det brister

När ungdomarna får frågan om vilka möjligheter de haft att klaga visar det sig att det inte varit helt tydligt för dem vad klaga innebär. Klaga på vad? Till vem? När rätten till information brister är det svårt att veta vilka rättigheter man har. Relationen till socialsekrete- raren beskrivs som central. Om man inte får tag på sin socialsekre- terare och inte vet att ett beslut har fattats, då är det också svårt att veta att man kan klaga på beslutet. Ungdomarna ger även exempel på hur förvaltningsrättsliga brister utgjort reella hinder för att klaga på beslut, exempelvis att socialtjänsten nekat dem att lämna in en ansökan. Flera av ungdomarna uttrycker frustration över att det inte lett någonstans när de klagat till IVO om brister i sin placering.

Erfarenheten av offentligt biträde skiljer sig åt. Dels varierar det om de ens förordnats ett biträde, dels hur bra det offentliga biträdet varit. Vissa berättar att de träffat sitt ombud flera gånger och fått hjälp att förstå processer och beslut, medan andra knappt träffat sitt biträde och att det känts som om han/hon inte funnits till för dem.

Emma

Emma fick offentligt biträde i samband med LVU-placering:

Jag har varit missnöjd med beslut många gånger. Första gången på SiS. Det var bristande motivering till den placeringen. Socialtjänsten ville att jag skulle påbörja en behandling, men jag hamnade på en akut SiS-avdel- ning. En advokat hjälpte mig att överklaga placeringen, hon var där för min skull.

Stina

Stina om två olika erfarenheter av offentligt biträde:

Jag har haft offentliga biträden vid vård enligt LPT och placering enligt LVU. I början av placeringen träffade jag en advokat en gång. Han sa att han skulle företräda mig, men ställde inga frågor om hur jag ville ha det.

120

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

Mitt senaste offentliga biträde har involverat mig, varit tillgänglig och förklarat varje steg i processen. Hon har stått på min sida i både LVU- och LPT-frågor, och hon har frågat om jag vill överklaga.

Nina

Nina om ett bra offentligt biträde:

Jag hade ett bra offentligt biträde i asylprocessen. Han var stark, käm- pade för mig, informerade mig om beslutsprocessen och såg alltid till att boka tolk. Vi hade mycket kontakt. Dessutom var min gode man, en ung kvinna, alltid med på mötena.

Zoran

Zoran om erfarenheten av offentligt biträde:

Jag hade ett offentligt biträde i asylprocessen som inte var bra. Ibland skickade han en kollega som följde med på möten med Migrations- verket. Det blev aldrig någon kontinuitet. När jag kom i kontakt med Anna-Pia på Asylrättscentrum så förberedde hon mig inför samtalen med Migrationsverket och hjälpte mig hela vägen. Helst hade jag själv valt den som skulle företräda mig i kontakten med myndigheterna.

Kristin

Kristin om konsekvensen av negativt beslut:

Jag började i själva skolan, men hemkommunen beviljade mig inte inter- natboende. Problemet var att det var två olika kommuninstanser som beslutade om skolplats respektive boende. Mina klasskamrater hade lika lång resväg till skolan som jag, men min kommun hänvisade till att det gick att pendla. Konsekvensen blev att jag inte kunde umgås med mina vänner utanför skolan. Läxkvällen en gång i veckan var min höjdpunkt. Jag slutade gymnasiet för ett drygt år sedan, i dag har jag ingen kontakt med mina klasskamrater. Jag hade velat förstå varför jag fick nej.

Gabriella

Gabriella placerades enligt LVU på HVB-hem när hon var 15 år, då situationen i hemmet var svår och konfliktfylld. Hon mådde dåligt, gick inte i skolan och hennes föräldrar hade svårt att hjälpa henne:

121

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

Jag klagade på beslutet om LVU-vård, men fick avslag. Mitt offentliga biträde var inte så van vid sådana mål. När jag var placerad på HVB-hem anmälde jag sexuella trakasserier från personalen till IVO. Socialtjänsten kom på besök men verkade inte bry sig, för jag fick ändå bo kvar. Sedan berättade jag om missförhållandena för en barnmorska, som gjorde en orosanmälan till socialtjänsten. Då reagerade de och omplacerade mig på ett akutboende, efter det blev det utredningshem. Skolfrånvaro var en av anledningarna till varför jag från början blev omhändertagen, men under hela min placering fick jag inte gå i skolan.

I intervjuerna framgår det tydligt att det råder stor oklarhet om vad det innebär att klaga och vilka rättigheter ungdomarna har. Rätten till information och möjligheten att klaga hänger tätt samman – får man inte korrekt information försvåras möjligheten att klaga på beslut som går en emot. Ungdomarna lyfter gång på gång vikten av relatio- nen till de som ska hjälpa dem att klaga, vare sig det är en socialsekre- terare, ett offentligt biträde eller en familjehemsmamma. Viktigt är att det är en person som lyssnar, tar sig tid och förmedlar att de står på barnets sida. Det är också avgörande att känna att klagomålet faktiskt leder någonstans. Flera av ungdomarna vittnar om situationer där de påtalat allvarliga brister och klagat utan att något händer. Samtliga som varit i kontakt med IVO är frustrerade över att de inte kunnat påverka myndigheternas hantering av deras ärenden.

3.2.6Betydelsen av ett gott bemötande och tillitsfulla relationer

Genomgående för intervjuerna är att ungdomarna understryker vik- ten av ett gott bemötande och tillitsfulla relationer i kontakten med myndigheter. När det finns en relation med en vuxen som ser, lyss- nar, tar ansvar och vägleder är det lättare att ta sig igenom även svåra situationer. Samtliga ungdomar delar dock upplevelser av stora bris- ter i myndigheters bemötande och förmåga att skapa goda relationer, och därför saknar de i stor utsträckning positiva erfarenheter. Ett återkommande tema är att inte bli tagen på allvar när man själv fram- för klagomål, medan en vuxen som framför samma klagomål bedöms som mer trovärdig. Återkoppling på beslut och annan viktig infor- mation upplevs många gånger som en mycket utdragen process, och när det återkopplas åtföljs det ofta av ursäkter och bortförklaringar. Flera ungdomar beskriver just detta som ett tecken på att myndig- hetspersoner sällan tar ansvar för relationen till barnet, vilket bidrar

122

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

till en känsla av ensamhet och påverkar tilliten till samhällssystemen negativt.

Emma

Emma beskriver hur socialtjänstens bemötande ofta kändes omänsk- ligt och som att personer på myndigheten inte arbetade för hennes bästa:

Ett barn som är placerat är skört. Man är ensam och gör saker för att man inte mår bra. Innan det görs drastiska förändringar, som att flytta på ett barn, bör man se till att göra allt man kan för att möta upp barnet i det den behöver. Ett barn kan inte känna trygghet när det måste börja om hela tiden.

Stina

Stina kände sig aldrig riktigt inkluderad och välkommen i familje- hemmet, hon upplevde att det saknades en genuin omsorg om henne, att hon som barn behövde mer än tak över huvudet och mat på bordet.

När jag var placerad i familjehem var det svårt att känna sig som en del av familjen. Det blev extra svårt eftersom de hade biologiska barn och behandlade oss olika. De hade inte tid för mig.

Ben

Ben beskriver hur han hanterades med tvång när han utvisades. Han var rädd för vad som skulle hända honom i hemlandet, men trots att han var både skräckslagen och orolig anpassades inte resan till att han var ett barn:

Jag tvingades göra två resor tillbaka till mitt hemland. På flyget fick jag aldrig sitta med min svenska mamma utan mellan två vakter som hela tiden följde mig. Jag kände mig som en kriminell. Jag hade behövt sitta med min svenska mamma och hålla henne i handen. Väl framme mötte min syster oss och bekräftade min överlämning. Om min svenska mamma inte hade varit med mig vet jag inte vad som hade hänt.

123

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

Emma

Emma beskriver hur stor skillnaden kan vara mellan ett dåligt och ett gott bemötande:

En polis väckte mig och sa åt mig att packa det mest nödvändiga. När jag ville ringa mamma för att säga hejdå ryckte han telefonen ur min hand och kastade i väg den. Sedan stod han och tittade på medan jag bytte om. Jag var 15 år vid det tillfället, men han vägrade att vända sig bort. Ett exempel på bra bemötande var också med en polis, fast vid ett annat tillfälle. Hon köpte cigaretter åt mig, ’blundade’ för småsaker och lät inte mina dåliga handlingar definiera mig som person.

Stina

Stina uttrycker stor sorg över att socialtjänsten inte utredde famil- jens nätverk inför placeringen av henne och syskonen:

Jag önskar att de hade pratat och förklarat mer för mig. Att de hade utrett en släkting/anhörig där vi kunnat placeras. Önskar också att de hade gjort en bättre matchning av familjehem till oss. Vi ville placeras tillsammans, vi syskon, men det fick vi inte. Socialtjänsten ansåg att vi skulle placeras isär eftersom vi hade olika behov.

Dina

Dina var placerad i familjehem under större delen av sin uppväxt då hennes föräldrar missbrukade. Även om Dina hade det bra i sitt familje- hem, längtade hon efter sin mamma. Dinas mamma blev under senare år nykter och ville ta hand om sina barn. När Dina var 15 år avled hennes mamma hastigt. Hon beskriver hur en socialsekreterare inte vågade stå upp för henne:

Socialtjänsten hade kunnat hjälpa till mer när mamma begärde att jag skulle flytta hem. Mina familjehemsföräldrar reagerade stark, blev ledsna och visade ingen förståelse för att jag ville bo med min mamma. Social- tjänsten borde ha pratat med dem och stöttat mig i mitt beslut att bo med min biologiska mamma. I stället vågade min dåvarande socialsekre- terare, som skulle vara mitt stöd, inte gå emot familjehemmet när vi hade gemensamma samtal, trots att hon i samtal med bara mig hade be- kräftat det jag kände. Det blev en stor besvikelse för mig. Jag hann aldrig komma hem innan min mamma dog.

124

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

Ben

Det finns även bra erfarenheter av socialtjänsten. Ben fick bo med vad han kallar sin ”svenska familj” trots att det inte fattades ett for- mellt beslut:

Socialtjänsten kunde tänka utanför boxen och såg vad som var bäst för mig. De lät mig vara fortsatt skriven på HVB fast jag inte bodde där, det fanns aldrig ett formellt beslut på det.

Daniella

Daniella kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn när hon var 14 år och blev placerad i ett familjehem som till en början var bra. Men när hon fyllde 18 år började familjen behandla henne illa.

De började be mig att vara barnvakt åt deras biologiska barn och dess- utom valde familjen att flytta långt bort från min skola. När jag bad om skjuts till närmaste kollektivtrafik sa de nej. Socialtjänsten tyckte att vi skulle prata ut, men problemen fortsatte. Jag vände mig till socialtjänsten igen, men de brydde sig inte. Ingen ställde frågan hur det skulle bli för mig att flytta så långt bort från skolan.

Även om ungdomarnas erfarenheter skiljer sig åt, så återkommer betydelsen av att känna sig förstådd, respekterad och tagen på allvar av vuxna i deras närhet. Samtliga berättar om svåra och sköra situa- tioner i livet där de bemötts med en kantig, hård och avvisande atti- tyd, vilket varit svårt för dem att förstå. De lyfter också vikten av att ha någon på sin sida. Det är tydligt att socialsekreteraren inte alltid kan ha den rollen, då samma person kan fatta beslut som går dem emot. När relationer och stöd uteblir känner de unga sig än mer en- samma och utelämnade. Några berättar om vuxna som lyssnat, tagit sig tid, ibland gått utanför ramarna, stått på deras sida och gjort det där lilla extra, vilket ofta varit helt avgörande för hur de fått sina rät- tigheter tillgodosedda och underlättat för att klara av tuffa perioder i livet. Personer som lyfts särskilt är gode män, familjehemsmammor, barnombud, barnmorskor och skolsköterskor.

125

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

3.2.7Stödet från barnombuden och Barnrättsbyrån

Samtliga ungdomar som intervjuats har i perioder fått stöd av några av Barnrättsbyråns barnombud, som arbetat på ungdomarnas uppdrag.

När ungdomarna reflekterar över det stöd de fått av barnombu- den framkommer en samstämmig bild. De flesta tar upp vikten av information om sina rättigheter så att de själva förstår vad de är med om och kan fatta genomtänkta beslut. De lyfter också vikten av att barnombudet står på deras sida, att det är någon som bara ser till deras intressen och rättigheter och inte har någon makt över dem. De vittnar också om att det är skillnad när ett barnombud är med i rummet, att det blir som att ”vuxna skärper sig”. Flera lyfter att det är betydelsefullt att ha någon vid sin sida som bevittnar det man är med om och kan bekräfta ens upplevelse. En väsentlig del av barn- ombudets roll är också att hjälpa till med allt det formella, exempel- vis att skriva ansökningar och överklaganden. Barnombudets roll är dels det känslomässiga stödet, där relationen och kontakten är cen- tral, dels det mer juridiska och formella stödet. Samtliga ungdomar beskriver att relationen med barnombudet är annorlunda än deras andra professionella kontakter.

Johanna

Barnombuden på Barnrättsbyrån kom in i mitt liv när socialtjänsten ville flytta på mig för andra gången. De förberedde mig inför möten, följde med och fanns med som stöd och bollplank efteråt. Det gjorde skillnad. Jag blev mer trygg i att framföra mina tankar och åsikter. Min självkänsla ökade. Barnombuden tog inte parti, de medlade mellan mig och social- tjänsten. De talade till mig på ett sätt som jag förstod. Samtidigt kunde de socialtjänstens språk och begripliggjorde det för mig.

Kristin

Mamma och barnombuden från Barnrättsbyrån var med på möten. Att jag fick hjälp från Barnrättsbyrån var bra, men trots det blev det inte en lyckad utgång.

126

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

Nina

Om Barnrättsbyrån inte kommit in i bilden hade jag inte klarat det här.

Dina

Jag och mina yngre biologiska bröder tilläts inte ha umgänge, eftersom brödernas socialtjänst inte medverkade till det. Med hjälp från både min socialtjänst och Barnrättsbyrån försökte jag påverka detta. Vid ett möte strax efter att vår mamma plötsligt avlidit agerade min yngre bror starkt i stor sorg, men bemöttes av sin socialsekreterare med oförståelse och hård ton. Mötet avbröts. Vi syskon fick inte hjälp att behålla och stärka vår relation. Tvärtom vidhöll brödernas socialtjänst att vår relation inte var viktig och värd att kämpa för. Innan kontakten med Barnrättsbyrån var jag helt slut av att kämpa ensam. De såg mig, stöttade och avlastade mig svåra frågor. De visade att de gjorde allt de kunde för att hjälpa mig. De kunde skicka sms till mig på morgonen: ”I dag tar vi hand om allt, fokusera på skolan du.” Det borde finnas fler barnrättsbyråer. Bemötan- det från barnombuden var så annorlunda andra vuxnas.

Emma

Barnrättsbyrån hjälpte mig med mitt välmående, de lyssnade men kunde inte hjälpa mig med min placering.

Simone

Barnombuden har hjälpt mig att ansöka om insatser från socialtjänsten, allt från ekonomiskt bistånd till att få placeras hos familjehemmet XX eller annat familjehem i Stockholm.

Zoran

Barnombuden har hjälpt mig med allt. De informerade och förberedde mig på vad som skulle ske framöver och hittade en bra advokat som hjälpte mig i asylprocessen.

127

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

Stina

Barnrättsbyrån har hjälpt mig. De har funnits tillgängliga och lyssnat på mig, medan socialtjänsten haft ett negativt fokus och bara pratat om problemen. Barnombuden var med på möten, och innan gick vi igenom vad mötet skulle handla om. De var erfarna, och de trodde på mig. Social- tjänsten har hela tiden ifrågasatt mig och haft förklaringar som inte stämt. Barnrättsbyrån ska hjälpa mig att IVO-anmäla socialtjänstens hantering av mitt ärende.

Ben

Min svenska mamma och min gode man har hjälpt mig. Barnombuden har varit med mig i möten flera gånger. De hjälpte till med prepp inför mitt återvändandesamtal, såg till att jag fick information och mina rät- tigheter tillgodosedda, men de var också ett känslomässigt stöd i kon- takten med myndigheterna och ett bra samtalsstöd.

Sofia, mamma till Sam

Barnrättsbyrån har hjälpt mig till fast bostad, bodde innan med SHIS- kontrakt som löpte ut. Det var svårt för mig att få eget kontrakt, då fastighetsvärdar inte vill ta emot personer som saknar inkomst. Barn- rättsbyrån gjorde så att socialtjänsten intygade att jag hade ekonomiskt bistånd varje månad. Min äldsta son vågade inte gå till fotbollen själv. Då hjälpte barnombuden till att ansöka om kontaktperson som följde honom.

Emma

Alla socialtjänster borde känna till Barnrättsbyrån och informera alla barn om den. Det borde finnas barnombud i hela Sverige. Man kan ju inte klaga på något som man inte vet är fel.

Trots att barnombuden inte alltid kunnat påverka formella beslut säger ungdomarna, särskilt de som saknat resursstarka vårdnads- havare och/eller varit placerade av socialtjänsten, att de ändå varit betydelsefulla för att förstå processen, ha ett känslomässigt stöd och göra sin röst hörd i möten, beslutsprocesser och vid olika typer av klagomål. Alla som haft stöd av Barnrättsbyrån under sin placering understryker socialtjänstens makt och hur svårt det är att som barn bli lyssnad till bland så många andra vuxna röster.

128

MIN HISTORIA

Olivia

129

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

Olivia

Olivia är 17 år och har under hela sin uppväxt blivit utsatt för våld av sin mamma, både psykiskt och fysiskt, men aldrig vågat berätta för någon om hur det är hemma. Under tonårstiden blev hon även utsatt för övergrepp av sin mammas pojkvänner. För några år sedan fick Olivias syster nog och berättade för socialtjänsten om vad mamman utsatte henne för. Det ledde till att alla syskonen fick träffa social- tjänsten men Olivia vågade aldrig berätta att hon också blev utsatt. Mamman hotade samtliga syskon med att om de berättade skulle de aldrig få träffa henne eller varandra igen. Hon sa också att hon skulle neka till allt de sa.

Olivia bodde under en period med sin mamma och sina syskon på ett utredningshem men där lyckades mamman hålla upp en fasad. Under hela kontakten med socialtjänsten så var det aldrig någon som berättade för Olivia vad hon har för rättigheter och att hon har rätt till stöd. Framför allt var det aldrig någon som tog sig tid att verk- ligen lyssna på henne.

Efter att systern flyttade blev det ännu värre och situationen hemma blev till slut så ohållbar att Olivia polisanmälde mamman och kontaktade socialtjänsten. Under hela kontakten med socialtjänsten har Olivia en känsla av att hon inte blir trodd på och att de inte tar hennes situation på allvar. Eftersom Olivia snart fyller 18 år utrycker de även att deras möjligheter att hjälpa henne är begränsade. De säger att ”det ligger lite på dig då du valt att öppna upp dig i ett sådant sent skede”. Olivia känner en stor förtvivlan och beskriver att hon varit så rädd för att berätta eftersom hon aldrig haft någon som hon litat på och som tagit kampen för henne. Under utredningsprocessen får hon ett barnombud som ger henne stöd i kontakten med social- tjänsten, hon lyckas även på egen hand hitta en familj som kan tänka sig att bli familjehem till henne. Det tar fyra månader från det att hon ringer till socialtjänsten och säger att hon vägrar åka hem till sin mamma som utsätter henne för våld, till dess att hon får en trygg plats att bo på, detta utan socialtjänstens hjälp. Olivia uttrycker en stor sorg över att hon inte fått hjälp tidigare och att det aldrig fanns någon som berättade för henne vad hon har rätt till eller som kunde stå upp för henne i kontakten med socialtjänsten.

131

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

3.3Maskrosbarns sammanställning av sina samtal med barn och unga

3.3.1Metod och genomförande

Utredningen om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter har gett Maskrosbarn i uppdrag att lyssna in och ta del av barn och ungas åsikter och erfarenheter.

För att erbjuda olika sätt för ungdomarna att dela sina åsikter och erfarenheter har Maskrosbarn därför anordnat både en workshop och hållit i semistrukturerade intervjuer. Under workshopen och in- tervjuerna har ungdomar getts möjlighet att förmedla sina åsikter och erfarenheter med utgångspunkt i ett antal frågeställningar som tagits fram i dialog med utredningen.

Maskrosbarn har strävat efter ett deltagande där barnen har olika bakgrund och erfarenheter. Totalt har 16 ungdomar i åldrarna 15–22 deltagit, varav 8 deltagit i workshopen och 8 blivit intervjuade. Av de 16 deltagande ungdomarna har 14 identifierat sig som tjejer, och 2 som killar. Samtliga som deltagit i workshopen är bosatta i Stock- holmsområdet. Av de intervjuade ungdomarna är två bosatta i Stock- holmsområdet, tre i Västra Götaland och tre i Skåne. Maskrosbarn har även strävat efter ett deltagande där barnen har erfarenhet av kontakter med olika myndigheter. Samtliga ungdomar som deltagit har erfarenhet av kontakt med socialtjänsten. Flera av ungdomarna har även erfarenhet av kontakter med Migrationsverket, Polismyn- digheten, Barnahus, domstolar och barn- och ungdomspsykiatrin. Majoriteten av de deltagande ungdomarna har i sina myndighets- kontakter haft ett barnombud genom Maskrosbarn.

Detta underlag består av två delar som utgör en sammanställning av vad ungdomarna fört fram under workshopen och intervjuerna. Del ett beskriver barn och ungas erfarenheter av myndighetskon- takter och del två beskriver barn och ungas erfarenheter av att ha ett barnombud.

132

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

3.3.2Barn och ungas erfarenheter av kontakt med myndigheter

Bemötande

De flesta ungdomar som deltagit vittnar om ett bristande bemötande i kontakt med myndigheter, i synnerhet socialtjänsten. Ungdomarna berättar att de har förståelse för att socialsekreterarnas arbetssitua- tion är ansträngd men att de ofta upplever bemötandet som stressat och oengagerat. Majoriteten av ungdomarna upplever att deras social- sekreterare inte har lyssnat eller trott på dem. Många känner att de inte blir tagna på allvar och inte får det stöd eller den hjälp de behö- ver. Flera uttrycker att de upplever att det behöver gå väldigt långt för att man ska kunna få hjälp, till exempel att man måste ha utveck- lat ett missbruk eller uttrycka suicidtankar. Ungdomarna upplever vidare att förälderns röst väger tyngre än deras och att socialsekre- terarna ofta pratar över deras huvud och främst riktar sig till föräld- rarna. Ungdomarna uppger att kontakten med socialtjänsten består av mycket långa väntetider och processer. Många känner en stor maktlöshet och hopplöshet där de slutat tro att socialtjänsten kan hjälpa dem att förändra deras situation till det bättre. Flera ung- domar vittnar om en frustration över att ingenting händer eller för- ändras trots omfattande kontakter med socialtjänsten. De undrar varför ingen gör någonting trots att de vågat berätta om sin situation.

Man går dit med förhoppningen att man kommer få hjälp men sedan så blir det ändå ingenting. Det i sig är väldigt jobbigt.

Det var inte riktigt så att de la tid på att prata med mig och min syster enskilt för att gräva lite mer. Det kändes lite stressigt, jag tror att de var ganska stressade i sitt jobb.

I och med att det inte hände någonting när jag var yngre så undrade jag väldigt ofta varför ingen gör någonting. Jag pratar om hur jobbigt jag tycker saker är men ingenting händer. Jag får inte hjälp, jag får liksom inte ens gå och prata med någon. Det har gjort att jag känner mig ganska ignorerad liksom.

Jag tycker att det kan vara svårt att få den hjälpen som man vill ha. Det är mycket långa köer och svårt att få kontakt. Det görs feltolkningar som leder till konstiga konsekvenser. Som när jag hade stödfamilj och man trodde att det skulle vara bättre för mitt mående, men de utnyttjade mig för pengar vilket resulterade i att jag mådde ännu sämre.

133

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

Ungdomarna upplever vidare att det stöd de erbjuds blir väldigt personbundet och i stor utsträckning beror på om man har tur nog att hamna hos en bra socialsekreterare. Ett specifikt problem som ungdomarna lyfter är att de ofta tvingas byta socialsekreterare och att de inte får någon information om att deras socialsekreterare slutat, när de förväntas få en ny och vem de kan ta kontakt med under tiden. En ungdom beskriver sin erfarenhet av kontakt med socialtjänsten på följande sätt:

Jag har haft många olika socialsekreterare och jag tycker att kvalitén är väldigt olika beroende på vilken socialsekreterare du har. Det är från år till år. Vissa år har det varit jättebra och andra år har det varit förfärligt och utredningen kan ha startats eller avslutats utan att jag ens får veta det. Sen kan de vara rent av otrevliga eller inte höra av sig till mig om mötestider eller inte informera mig alls om att jag får vara där. Det går bättre när man har en och samma socialsekreterare under flera år, då bygger man upp både tillit och relation.

Information och rättigheter

Majoriteten av de ungdomar som deltagit vittnar om information som varit otillräcklig eller uteblivit helt. Vissa ungdomar upplever till och med att socialtjänsten aktivt undanhållit information från dem. Det rör sig till exempel om information om utredningsprocessen, vad som kommer hända, vad olika beslut innebär och vilka rättigheter man har i kontakt med socialtjänsten.

Jag hade behövt mer information om vad jag har rätt till och vad jag kan göra om jag är missnöjd. Om att jag får ta med mig någon på möten om jag vill, vad som sades i utredningen, vad resultatet blev och varför utred- ningen lades ner.

De har inte lagt ner tid på att förklara och se till att jag har förstått. När jag blev flyttad till familjehem var det som att de tyckte att ”nu har vi gjort vårt jobb och du ska vara här”. Det var inte som att de frågade ”hur känner du i situationen?” eller ”vet du vad du kan göra om du inte kän- ner att det skulle vara bra eller vem du kan vända dig till?”.

Den informationen jag får har alla andra fått typ två veckor innan, så det är alltid så att alla andra får information före mig även om det handlar om mig och mitt liv.

134

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

Ungdomarna upplever ofta att de själva måste ta ett stort eget ansvar för att säkerställa att de får ta del av information. Ungdomarna berät- tar vidare att de ibland känt sig osäkra på om det är okej att ställa frågor, att det kan vara svårt att formulera frågor och att överhuvud- taget veta vad de kan fråga om.

Jag fick informationen genom att ringa dem och fråga. Man behövde ringa 15 gånger för att få ett svar. Man behöver alltid jaga socialen, till slut kan man få ett brev eller ett mejl. Ofta har jag tagit ansvaret själv för att få informationen.

Jag vill inte behöva bygga en relation med en socialsekreterare för att få information som jag har rätt till.

Vidare uppger flera ungdomar att information inte når fram till dem eftersom den endast lämnas till deras föräldrar och myndigheterna förutsätter att föräldrarna vidareförmedlar informationen till sina barn.

Jag upplevde väldigt ofta att man liksom pratade kring mig, med mina föräldrar snarare än med mig. Kanske gav de min mamma information snarare än till mig. Då var det en förutsättning att min mamma skulle ge mig den informationen, vilket hon inte gjorde. Så då visste jag inget.

När man frågar ungdomarna varifrån de vill få information av mer allmän karaktär lyfter flera skolan som en viktig aktör. Flera ung- domar önskar att skolan skulle ha gett dem mer information om olika myndigheter, om barns rättigheter samt generell information om psykisk ohälsa, missbruk och våldsutsatthet. En ungdom säger följande:

Vi fick läsa om barnkonventionen i skolan och då förstod jag att vissa saker jag varit med om var fel. Det var synd att jag inte visste det innan för då hade jag kunnat skydda mig själv.

Möjlighet att göra sin röst hörd

Ungdomarna beskriver en känsla av maktlöshet och att det är svårt att göra sin röst hörd i kontakt med socialtjänsten och andra myndig- heter. Flera ungdomar upplever att myndigheterna inte har lyssnat på dem och anser att de haft liten eller ingen möjlighet alls att påverka beslut som rör dem. Två ungdomar beskriver sina kontakter med social- tjänsten på följande sätt:

135

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

Jag är väldigt tydlig med vad jag behöver för jag, bättre än någon, vet vad jag behöver. Så jag var väldigt tydlig från början med att det enda som jag behöver är att komma ifrån mina föräldrar. Men det var också det som jag absolut inte fick.

Min känsla var alltid att det jag säger inte spelar någon roll. Till slut gick jag bara dit och sa att allting var bra för att det inte spelade någon roll om jag faktiskt sa som det var. Jag struntade i det men var ändå i behov av stöd.

Ungdomarna uppger att det är svårt att berätta om sin situation under möten där deras föräldrar deltar. Många av ungdomarna upp- lever att de inte kan prata fritt på sådana möten på grund av rädsla för negativa konsekvenser och repressalier från föräldrarna.

Jag hatar mötena när mina föräldrar är med, så jag får välja att inte delta på vissa av dem. Men om du inte deltar får du inte informationen. Jag känner att jag behöver delta för att göra min röst hörd också.

Det var en enorm belastning och jättejobbigt att sitta i ett rum med socialsekreteraren och mina föräldrar och försöka få fram mina rättig- heter. Jag fick aldrig bolla med någon om hur jag skulle säga saker. Till exempel hur ska jag säga saker utan att det blir konsekvenser för mig när jag kommer hem?

Rätten att klaga

Samtliga ungdomar förutom en uppgav att de inte visste att de har möjlighet att klaga på beslut, vart de kan vända sig för att klaga eller vad ett klagomål kan leda till. Ungdomarna uppger att de inte kun- nat, vågat eller trott att de får överklaga beslut eftersom de är barn. Att som barn leva i en hemmiljö där det finns stora brister kopplade till föräldrarna är därutöver något som i sig gör att man är mindre benägen att klaga.

Eftersom jag bara har varit ett barn så har jag inte kunnat överklaga de här besluten eller säga ”Stopp! Jag vet att det här inte är okej”. Jag har tappat tillit till systemet och att saker ska bli bättre.

Det var ganska ofta som jag kände att jag inte har rätt att klaga, jag har inte rätt att säga till någon att det är jobbigt. Folk har det ju värre, varför ska jag klaga? Varför ska jag bo någon annanstans, min mamma kan ju ändå vara snäll mot mig ibland.

136

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

Man känner ofta att man inte vill vara till besvär typ. Särskilt om man är maskrosbarn. Man vill inte vara i vägen och man vill inte vara till besvär. Jag vågade inte klaga.

Jag berättade inte för någon att jag var missnöjd med kontakten för jag hade ingen vuxen runtomkring som jag kunde berätta för. Jag berättade lite för mina lärare men de kunde inte hjälpa mig så mycket.

Ungdomarna visste inte heller vad en tillsynsmyndighet är och har inte hört talas om myndigheter som IVO, JO, JK, Skolinspektionen, eller Diskrimineringsombudsmannen. En ungdom hade hört talas om myndigheterna i skolan men inte förstått att hon själv kunde vända sig dit.

Man hade läst om dom [myndigheterna] i skolan men jag tror inte att man kopplade att man själv kunde ta kontakt med dem. Att det kunde gälla en själv.

Majoriteten av de som haft barnombud uppgav att de fått informa- tion om klagomöjligheter av sitt barnombud men att de inte hade sådan kunskap innan. Samtliga ungdomar som faktiskt har klagat på ett beslut har gjort det med hjälp av ett barnombud.

Myndigheternas makt och ansvar

Ungdomarna upplever att myndigheterna har en mycket stor makt över deras liv och att deras öde ligger i myndigheternas händer. Majoriteten av ungdomarna känner en oerhört stor maktlöshet och beskriver hur de hela tiden anpassar sig och sitt förhållningssätt för att säkerställa att de får det stöd och den hjälp de behöver. Även de ungdomar som har uppgett att de haft en bra relation med sin social- sekreterare har gett uttryck för att vara väldigt medvetna om denna maktobalans. Flera beskrev att de på grund av detta inte vågat berätta om sitt missnöje eller klaga på beslut eftersom de varit rädda att myndigheterna då skulle sluta hjälpa dem. Ungdomarna beskriver att denna maktlöshet resulterar i en stark känsla av uppgivenhet och sår- barhet.

Jag vågade inte berätta för någon att jag var missnöjd för att jag inte ville att det skulle påverka min chans att få hjälp.

137

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

Vissa ungdomar har även beskrivit hur enskilda socialsekreterare ut- tryckt sig på ett sätt som innebär ett missbruk av myndighetens makt och där ansvar och skuld lagts på ungdomen.

Jag visste inte det här innan men tydligen fattar de beslut på sex månader när det gäller placering men när jag frågade min socialsekreterare sa hon bara ”jag är snäll så du får bo kvar här i en månad till”.

Hon la mer skulden på mig, att det var mitt fel. Att mamma slog till mig. Att jag skulle ha sagt det på ett annat sätt. Att jag är så självisk att fly därifrån och tänka på mitt bästa när jag har syskon där, när det var jag som tog hand om dem. Så hon klandrade mig.

Så jag ringde min socialsekreterare men hon la skulden på mig. Hon sa att ”det här sker på grund av att du valde att öppna upp i ett sådant sent skede”.

Flera ungdomar upplever att myndigheterna lagt mycket ansvar på deras axlar och att de fått ta ansvar som egentligen borde ålegat deras föräldrar eller myndigheterna. En ungdom uppger till exempel att hon tolkat åt sin förälder under samtliga möten hon haft på social- tjänsten och i alla kontakter med Migrationsverket:

Jag var helt ensam i Stockholm och jag var som mamma till min mamma. Jag tog hand om hemmet, betalade räkningar, hyra, allt. Jag skolkade för att följa med mamma till läkaren och så. Varje möte vi hade på social- tjänsten så var det jag som skulle tolka och det var verkligen stor press på mig. Det tog ett och ett halvt år innan jag blev avlastad och mamma fick en boendestödjare.

Flera ungdomar vittnar om att möjligheten att få stöd och hjälp har varit avhängig att ha en vuxen med sig samt att föräldrarna behövt delta aktivt i kontakterna med myndigheter för att ungdomen ska få tillgång till hjälp. En placerad ungdom som sökt hjälp på barn- och ungdomspsykiatriska akutmottagningen berättade till exempel att akutmottagningen hade meddelat henne att de inte kunde hjälpa henne eftersom hon inte hade en vuxen med sig. Ungdomen hade ingen vuxen som hon kunde ta med sig. Ungdomarna berättade även om hur deras föräldrars ovilja att delta i mötena på socialtjänsten har hindrat dem från att få stöd och hjälp trots att de själva gjort allt i sin makt.

Det som har förstört för mig är att socialtjänsten inte kan tvinga för- äldrarna att vara med på mötena. Jag har gått på alla möten för att jag har velat ha en förändring, men pappa har inte kommit på ett enda möte. Jag har själv fått ta allt ansvar för att se till att något händer. Det är därför de har lagt ner utredningarna, för att mamma och pappa inte har dykt upp och för att jag var för ung.

138

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

3.3.3Barn och ungas åsikter om och erfarenheter av barnombud

Erfarenheter av barnombud

Den främsta uppgiften för ett oberoende barnombud är att säker- ställa att barnet får sina rättigheter tillgodosedda, att barnet får vara delaktig samt att barnet förstår och får ta del av information som rör barnet. Barnombudet ska säkerställa att barnet kommer till tals och att barnets vilja dokumenteras och tas hänsyn till. Barnombudet ska arbeta på uppdrag av barnet och alltid utgå från barnets problemfor- mulering, perspektiv och behov.

De ungdomar som har erfarenhet av att ha ett barnombud be- skriver samtliga detta som en mycket positiv upplevelse. Ungdo- marna beskriver hur deras kontakter med myndigheterna förbättrats avsevärt efter att de fått ett barnombud. Ungdomarna upplever att det har känts stärkande och tryggt att ha ”någon på deras sida” vars uppgift har varit att hjälpa dem, tro på dem och bekräfta dem. Ung- domarna är väldigt medvetna om den makt som socialtjänsten besit- ter och att socialsekreterare behöver ta hänsyn till andra perspektiv än barnets. Ungdomarna upplever att det känns skönt att barnombu- det inte har den makten och att barnombudets roll endast är att före- träda barnet och iaktta barnets perspektiv.

Hon [barnombudet] var väldigt tydlig med att ”jag tror på dig och jag vill hjälpa dig och vi ska göra vad vi kan för att hjälpa dig”. Det kändes bra att hon trodde på mig och bekräftade att mina upplevelser var sanna eller vad man ska säga.

Det är en vuxen som kan sätta ner foten på ett sätt som man själv kanske inte vågar när man känner sig kränkt, till exempel hos socialtjänsten. Barnombudet kan föra ens ord vidare utan att man själv behöver göra det. Barnombudet bekräftade mig väldigt mycket och sa ”nej men du har helt rätt, deras bemötande var inte okej, du har rätt att klaga”. Det var väldigt skönt.

Ungdomarna vittnar om att de har byggt upp en annan typ av rela- tion med sitt barnombud jämfört med sin socialsekreterare. Att barnombudet har hunnit lära känna dem bättre och att de i större utsträckning har kunnat och vågat berätta om sin situation för sitt barnombud. Många upplever att barnombudet har fungerat som ett språkrör och att barnombudet hjälpt dem att förmedla och sätta ord

139

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

på sina behov. Ungdomarna beskriver hur kontakten med social- tjänsten på så sätt har underlättats och att socialsekreterarna i större utsträckning fått ta del av viktig information.

I kontakten när jag hade ett barnombud kunde jag verkligen säga till barnombudet exakt vad jag kände och att jag inte ville bo hemma med min mamma för att det inte funkade. Då fick jag verkligen uttrycka vad jag ville och vad jag hade för behov. Vad som hade känts bäst för mig. Då kände jag verkligen att jag fick uttrycka mina tankar.

Jag tycker att alla barn som kommer i kontakt med myndigheter behö- ver ett barnombud för att det känns tryggt att ha en trygg vuxen med. Någon som kan vara din förlängda arm för att det är väldigt lätt att man själv inte vågar säga saker. Då kan den personen säga det så att man kän- ner att man har någon som backar upp en och tar en på allvar.

I efterhand önskar jag att jag hade haft ett barnombud tidigare för det hjälpte väldigt mycket att ha det. Att ha med någon som man känner gjorde att det inte var lika obekvämt att ha möte. Eftersom mitt barnombud visste mycket om mig och min bakgrund kunde hon ställa relevanta frågor om saker som hon visste att min socialsekreterare behövde veta.

Barnombud ska vara en självklarhet så att rättigheter inte blir kränkta på det sättet som de annars ofta blir. Då blir det automatiskt att man får mer information som faktiskt kan vara avgörande för olika beslut och för hur man upplever bemötandet. Bara att veta att man kan klaga kan göra jättestor skillnad. Då kan man stå upp för sina rättigheter och myn- digheterna får chansen att göra om och göra rätt.

Ungdomarna vittnar om att socialtjänsten agerat och erbjudit dem stöd först när barnombudet kommit in i bilden. Först då har ung- domarna känt sig sedda och upplevt att myndigheterna tror på dem. Ungdomarna tror att detta beror på att barnombudet är vuxen och att myndigheterna lyssnar mer på vuxna än på barn.

Det var en annan vuxen som behövdes för att jag skulle bli lyssnad på skulle jag säga.

Man behöver ha med sig en vuxen för de lyssnar inte på barn. Har man ingen som bryr sig om en så är man typ körd. Jag kan ju inte ta med min mamma och säga ”kan du berätta hur du misshandlat mig hela livet”. Nej, det funkar ju inte. Det var först på Maskrosbarn som jag började våga lita på vuxna. När barnombudet började ställa motfrågor då blev de tvingade att svara på dem och sen till slut tvingade att hjälpa mig. Att barnombudet var med var typ det bästa som hänt.

140

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

Barnombudets arbetsuppgifter och funktion

Vilka arbetsuppgifter barnombudet ska ha

Under workshopen diskuterade ungdomarna gemensamt vilka arbets- uppgifter ett barnombud borde ha. Enligt ungdomarna bör ett barn- ombud göra följande:

ge barnet information om varför man är i kontakt med myndig- heten, hur processen och kontakterna framåt kommer att se ut och vad kontakten kan resultera i,

säkerställa att barnets rättigheter inte kränks och att myndig- heterna följer lagar och regler,

säkerställa att barnets röst blir hörd,

säkerställa att information från myndigheten inte bara lämnas till föräldrarna utan även till barnet,

hjälpa barnet att förstå informationen då myndigheter ofta an- vänder ett språk som barn inte förstår,

ge barnet information om vilka rättigheter man har,

följa med på möten om barnet önskar det,

säkerställa att barnet får ett gott bemötande i kontakten med myndigheter,

ge barnet ett emotionellt stöd, förmedla en känsla av att man har någon som står upp för en och ens rättigheter,

hjälpa till med praktiska saker, till exempel skriva ner vad som sägs under mötet så att man kan diskutera i efterhand,

säkerställa att barnet får ett eget möte med sin socialsekreterare utan sina föräldrar,

säkerställa att barnet inte används som tolk,

säkerställa att det som antecknas i journalen faktiskt speglar det som framkommit under möten och kontakter.

141

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

Var barnombudet ska finnas

Ungdomarna som deltog i workshopen uppgav att de inte tycker att barnombud ska arbeta på socialtjänsten eftersom det finns en risk att barnombudet då ”blir för partiska”. Ungdomarna ansåg att barn- ombud gärna ska finnas där barnet känner en trygghet sedan tidigare. Vissa ansåg att barnombud bör vara anställda vid en separat myndig- het, andra ansåg att barnombud inte bör vara kopplade till en specifik myndighet. Det viktigaste i ungdomarnas ögon var att barnombud ska finnas lättillgängliga och vara oberoende till socialtjänsten. Många nämnde skolan som en viktig plats där barnombud borde finnas till- gängliga. Även barnrättsorganisationer, BUP och ungdomsmottag- ningar nämndes som viktiga aktörer.

Hur kontakten mellan barnet och barnombudet ska se ut

Många ungdomar lyfte vikten av att barn får möjlighet att träffa barnombudet innan mötet på myndigheten, helst utan föräldrarna och gärna flera gånger. Att träffas innan mötet gör att barnet hinner bygga upp en tillit till barnombudet. Ungdomarna föreslog att barn- ombudet och barnet till exempel kan fika tillsammans innan mötet.

När man ska bli erbjuden ett barnombud

Ungdomarna ansåg att barn ska erbjudas ett barnombud vid första kontakten med en myndighet, alternativt när behov av ett barnombud uppstår. Barnet själv borde få bestämma om man vill ha ett barn- ombud och i vilken utsträckning barnombudet ska delta i möten och sköta kontakter med myndigheten.

Föräldrarnas kontakt med barnombudet

Ungdomarna gav uttryck för att de vill att barnombudet ska ha viss sekretess eller tystnadsplikt gentemot deras föräldrar. Ungdomarna vill kunna lita på att det de berättar för sitt barnombud inte når fram till föräldrarna så att de inte behöver oroa sig för negativa konse- kvenser och repressalier.

142

MIN HISTORIA

Sandra

143

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

Sandra

Sandra placeras på ett av SiS särskilda ungdomshem när hon är 14 år. Då har hon redan hunnit byta skola 7 gånger. Redan i förskolan får hon sitta ensam i ett rum, bland annat för att hon får utbrott och har svårt med de sociala situationerna. På en del skolor fungerar det bättre eftersom det finns anpassningar. Ju äldre Sandra blir desto sämre mår hon. Sandra placeras först på HVB-hem som 14-åring och mår då väldigt dåligt. Efter ett tag placeras hon på sitt första SiS-hem. Åren mellan att hon är 14 och 16 år hinner hon byta boenden 10 gånger. Hon flyttas bland annat mellan tre olika SiS boenden. Hon bollas dessutom mellan psykiatrin och SiS flera gånger.

Sandra har adhd och autism. Hon säger att hon alltid har haft mycket energi, men att hon har haft svårt att använda den till något positivt. Autismen blir mer påtaglig när hon mår dåligt. Då blir hon väldigt introvert. Sandra har på grund av sina diagnoser svåra sömn- rubbningar som ställer till det i vardagen. Hon har även svårt i det sociala samspelet.

Sandra berättar om ett tillfälle när hon är avskild, det vill säga in- låst och isolerad. Rummet hon är inlåst i har ett galler i stället för dörr och Sandra, som är uppvarvad och upprörd, spottar på perso- nalen som står utanför gallret och vaktar henne. Personalen hämtar avdelningschefen och säger till chefen att han ska spotta på Sandra, om hon spottar på honom. Detta triggar Sandra, som redan är upp- varvad att spotta, för att se om ”avdelningschefen verkligen kommer att spotta på henne” – vilket han gör. Han spottar henne rakt i an- siktet. Sandra önskar i efterhand att hon hade anmält händelsen, men hon vågade inte. Det spelade ingen roll att det fanns övervaknings- kameror, de skulle ändå inte tro på henne.

Sandra menar att hon blir uppvarvad på grund av sina diagnoser och att det bemötande hon får påverkar henne mycket. Hon har under alla år träffat ett par anställda som genom sitt bemötande har kunnat hjälpa henne. En anställd brukade ta ut henne på en biltur när han började märka att hon gick upp i varv. Han tog sig tid och hade förmåga att lyssna. Han sa inte bara ”håll käften, annars blir du in- låst” som många andra i personalen gjorde. Hon tänker att om fler hade haft kunskap om hennes diagnoser och brytt sig om att ta reda på varför hon hamnade i affekt så hade hon sluppit många våldsamma och svåra situationer.

145

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

Hon beskriver miljön på SiS som tråkig. För hennes del leder det till att hon ”gör kaos”. Hon tramsar och stör och det leder till kon- flikter. På kvällarna är det värst. Sandra har alltid haft svårt att sova och att bli inlåst ensam på natten ger henne ångest. Hon ställer där- för till med bråk varje kväll. Hon flamsar och stökar. Hon slutar inte fast de säger till henne och det slutar ofta med konflikter, nedläggningar och avskiljningar. På nätterna är hon vaken. Hon har ingen telefon eller tv och ångesten är nästan outhärdlig. Sandra har varit med om över 100 avskiljningar, oftast i samband med att hon ska låsas in för natten. Det blev nästan som en rutin, ett självskadebeteende. Ingen hjälpte henne med det som var svårt, hon blev bara straffad. Ingen förstod sig på henne och hennes behov utifrån hennes diagnoser.

Avskiljningssituationerna har resulterat i fysiska och psykiska skador. Hon har fått märken och skador på kroppen som personalen åsamkat henne i samband med att de tagit henne till avskiljningsrum- met. Vid flera tillfällen har de släpat henne barfota, iförd t-shirt över en isig gård för att låsa in henne. Hon har legat i isolering och haft så ont i kroppen att hon inte har kunnat röra sig.

Sandra vet att det finns regler och rutiner för hur avskiljningar får gå till, men att personalen sällan följer regler. Hon har aldrig fått en ursäkt, inte ens när uppenbara fel har begåtts.

146

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

3.4Riksförbundet Attentions sammanställning av sina samtal med barn och unga

3.4.1Metod och genomförande

Attention har på uppdrag av och tillsammans med utredningen genom- fört intervjuer med sex ungdomar som har varit i kontakt med Atten- tion via Ung Dialog, ett projekt riktat till unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som är eller har varit placerade i samhälls- vård, i familjehem, HVB-hem och SiS-boende.

Ungdomarna är tjejer mellan 19–23 år och har erfarenheter av att i perioder ha varit placerade. Samtliga har diagnostiserats med en eller flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Tjejerna har på olika sätt haft svåra och problematiska hemförhållanden och många av dem har även upplevt svåra saker på de boenden där de varit pla- cerade. De har alla haft insatser från socialtjänsten och även i olika utsträckning haft kontakt med psykiatrin. Flera av dem har haft be- slut om tvångsvård. Alla namn är anonymiserade.

De frågeställningar som vi fokuserade kring i samtalen var bland annat hur tjejernas kontakt med myndigheter sett ut och om de har fått information om sina rättigheter i de kontakterna. Om de har upplevt att deras rättigheter har blivit kränkta och om de i så fall försökt klaga. Vi pratade även om huruvida det funnits andra vuxna som tjejerna har kunnat vända sig till för att få hjälp och stöd i kon- takt med myndigheterna.

3.4.2Ungdomarnas erfarenheter av myndigheter

Alla ungdomar som vi intervjuade har haft omfattande kontakt med olika myndigheter och de har alla i olika utsträckning varit placerade

ifamiljehem, HVB-hem eller SiS-boende. De har flera gånger varit med om att det fattats beslut kring deras person, ofta utan att de själva varit medvetna om eller fått information om vad beslutet har inneburit. Samtliga har haft långvarig kontakt med socialtjänsten men ingen av dem har känt till att de som är placerade ska ha en sär- skild socialsekreterare som är ansvarig för själva placeringen och be- slutet om placeringen.

147

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

Nour

Nour beskriver hur hon haft kontakt med socialtjänsten sedan hon var liten. Hon har märkt en tydlig skillnad i hur åldern har spelat roll i hur hon blivit behandlad. Som liten sågs hon inte som en egen indi- vid och fick inte någon information kring det som hände henne. Hon beskriver hur hon ofta satt i rum med vuxna som pratade med henne. Hon förstod inte syftet med mötena och hon fick ingen in- formation. Hon berättar också att hon till exempel inte vetat att hon redan som yngre blivit utredd för en neuropsykiatrisk diagnos. Det fick hon reda på först senare, när hon begärde ut sina skoljournaler.

Nour berättar också om sina kontakter med socialtjänsten och att hon under fyra års tid haft 24 olika socialtjänsthandläggare men att hon inte upplevt att någon av dem har velat lyssna på henne eller förstå. Hon upplevde det som att de skulle kontrollera henne och se om hon skötte sig. Hon upplevde inte att de förstod vad hon be- hövde. Att hon behövde trygghet och någon som brydde sig om hur hon mådde. Hon berättar att hon har fått frågan om det funnits något som hon själv velat ta upp i samtalen med socialtjänsten. Hon har då inte förstått vad det skulle vara som hon kunde ta upp eftersom hon inte hade fått information och kunskap om sina rättigheter och möj- ligheter, vad hon hade rätt att ta upp eller klaga på.

Amanda

Amanda har liknande upplevelser av att bemötandet är olika bero- ende på ålder. Hon upplever att hon fått mycket bättre bemötande nu när hon blivit vuxen. Som barn beskriver hon hur svårt det har varit att få tag i sin handläggare, men också att beslutade insatser inte blev av och att hon inte fick någon information om varför.

Linnea

Linnéa beskriver sina möten med socialtjänsten som väldigt dåliga och att hon inte har fått information.

De har använt ord som man inte förstår, tar inte kontakt utan pratar med vuxna omkring en och de har inte gett rätt information.

148

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

Astrid

Astrid har beskrivit en turbulent uppväxt med en kontrollerande förälder som i stor utsträckning begränsat barnens möjligheter till insatser, vård och stöd. Hon beskriver hur socialtjänsten inte gjort något eftersom hennes ena förälder satt stopp för insatser. Hon har också upplevt att socialtjänsten inte har lyssnat på henne utan tagit till sig det som de vuxna har sagt och att det efter samtal med social- tjänsten till och med kunnat bli en värre situation hemma. Hon be- skriver bland annat att de få insatser som hon fått bara fungerade så länge den kontrollerande föräldern fick information om allt som hände.

Vi har fått många orosanmälningar. Det slutade alltid med att X kastade och skrek på oss. Det blev inte bra och det var inget som hände.

Astrid berättar vidare om sin situation under uppväxten:

Jag vågade inte berätta för socialtjänsten för då skulle X bli arg och det skulle drabba mig. Sen när jag väl berättade var det så allvarligt att social- tjänsten ändå sa att de var tvungna att berätta för föräldrarna. Då för- svann ju anledningen till att prata.

Astrid berättar att HBV-hemmet vid ett tillfälle var nära att avsluta placeringen eftersom hennes ena förälder var för jobbig. Hon beskriver att hennes frihet kom när hon blev 18 år och kunde komma bort från föräldrarna.

3.4.3Upplevelser av bemötande

Ingen av tjejerna har upplevt att de har blivit lyssnade på och tagna på allvar. Alla beskriver upplevelser av att socialtjänsten inte lyssnar eller är intresserad av att veta vilka tjejerna är, de är bara där för att göra ett jobb. Det är tydligt att de generellt saknar tillit till socialtjänsten och myndigheter i stort och att de har svårt att lita på att vuxna vill dem väl. Tjejerna har också uppgett att deras diagnoser har försvårat för dem i möten med myndigheter. Personal har inte kunskap eller förståelse för vad diagnoserna innebär och det har gjort att de har hamnat i svårare situationer. De lyfter vidare att de personer som har varit bra har varit de som varit intresserade av tjejerna på riktigt och verkligen tyckt om sitt jobb. Det handlar mycket om att de förstår vem man är som per- son. Att man inte bara är sin diagnos eller sitt ”problem”.

149

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

Othilia

Othilia har haft många handläggare genom åren och hon beskriver att det är tydligt när någon bryr sig på riktigt och när någon bara jobbar för att jobba. Hon berättar vidare att hon upplevt att hennes diagnos har använts för att bortförklara hennes känslor och beteenden och att hon inte setts som en individ utan mer blivit behandlad uti- från sin diagnos. Hon har beskriver att hon många gånger har berättat för sina handläggare, personal på boenden och familjehemsföräldrar om sina behov men att hon sällan har blivit lyssnad på och mött i hennes behov. I stället har hon skickats till BUP.

Om någon tar sig tiden att prata med mig eller ge mig en kram när jag har ångest eller är på väg att få panik, så går det över.

Amanda, Linnéa och Nour

Amanda berättar att hon upplevt att hennes diagnos gjort att vuxna i hennes omgivning behandlat henne som ett barn, som att hon inte förstått något fastän hon varit 16–17 år. Även Linnéa berättar att hon upplevt att handläggare behandlat henne annorlunda på grund av hennes diagnos. Hon har upplevt att de såg henne som sin diagnos och inte vem hon var som människa. Detsamma har hon upplevt när det kommer nya handläggare. De läser journalen och bildar sig en upp- fattning om en som person, utan att ha träffats. Samma upplevelser beskriver Nour.

Astrid

Astrid beskriver att hon haft svårt att veta vad handläggaren vet om henne sedan tidigare och att hon ofta upplevt att hon måste ”börja om från början” med varje ny handläggare. Handläggarna var inte tydliga med vad de visste och de kommunicerade inte tydligt om de ställde frågorna på grund av att de inte visste eller om de trodde att det var ett sätt att skapa förtroende. Tydligt var i alla fall att de inte frågat henne vad hon ville eller behövde gällande deras kommunikation.

150

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

Nour

Tjejerna lyfter, trots många upplevelser av dåligt bemötande eller upplevelser av brister hos myndighetspersonal, också fina upplevel- ser av personer som har sett dem och mött dem i deras behov. De beskriver tillfällen då personal eller människor i deras närhet faktiskt har förstått dem och lyssnat på dem. Sett dem som individer och inte utifrån diagnosen. Nour beskriver en kontaktperson som förstod hennes behov och stod kvar trots att Nour till en början inte alls gillade henne. Kontaktpersonen informerade om vad som gällde och förklarade så att Nour förstod. Hon lät också Nour vara delaktig i de delar som hon kunde vara med och påverka.

När hon skulle rapportera till socialtjänsten något som jag hade berättat för henne så förklarade hon att det här måste jag rapportera, men du kan välja till vem jag skickar det. Hon sa också till när hon hade skickat in till exempel.

3.4.4Upplevelser av att få information om sina rättigheter samt möjligheten att klaga på beslut

Ingen av de intervjuade tjejerna har i någon större utsträckning fått någon information om sina rättigheter och att de har möjlighet att klaga på beslut som fattats om dem. Ingen av dem upplever att det finns strukturer som ser till att rätt information ges. Om de har fått information har det oftast handlat om att de fått bra kontakt med en specifik person som har gett dem information.

De beskriver situationer av att inte ens få veta att beslut har fattats eller så får de information senare. I många fall missas information att lämnas överhuvudtaget. De har sällan överklagat beslut och har ofta känt att det som har hänt har hänt, det är ändå ingen mening med att överklaga. Om de har uttryckt att de inte varit nöjda med något beslut som fattats har de bland annat fått höra att det redan är beslu- tat. De har sällan upplevt att någon har lyssnat till dem eller brytt sig om att ta reda på vad de vill och skulle behöva. De beskriver att de inte har haft någon större tillit till de som haft hand om deras ärende och haft makten att ta beslut om deras liv. De flesta uttrycker att de inte ens vet hur många handläggare de har haft eftersom handlägg- arna byts ut så ofta.

151

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

Sandra

Sandra beskriver hur hennes utåtagerande beteende gjort att hon ut- satts för många avskiljningar. Beslut som hon till en början inte fick information om att de gick att klaga på. En gång skrev hon ett över- klagande på beslut om avskiljning.

Då skrev jag ett brev om vad som hänt och varför det var fel. De gav mig rätt men det hjälpte ju inte mig. De bara tog bara bort det ur systemet, men det hade ju redan hänt. Varför ska jag överklaga när det redan hänt. Jag var avskild mer än att jag var på mitt rum.

Under hela den tiden som Sandra varit placerad har inte någon pratat med henne om hennes rättigheter och att hon har rätt att få infor- mation som rör henne.

Enda gången jag har hört om mina rättigheter är när det står på pappret som ligger på boendet när man först kommer dit, flyttar in.

Nour

Flera av tjejerna har också erfarenheter av offentliga biträden/advo- kater. Nour berättar om när hon hade ett beslut enligt LPT och det skulle vara en förhandling kring fortsatt vård och hon själv motsatte sig det. Hon ville sitta med vid förhandlingen men hennes läkare sa nej. Advokaten ringde och frågade Nour hur hon ställde sig till be- slutet. Hon motsatte sig beslutet om tvångsvård och ville dessutom vara med på förhandlingen, men det fick hon inte. Enligt beslutet från domstolen hade advokaten inte uppgett det som hon själv hade sagt. Hon fick fortsatt tvångsvård. Nästa gång fick hon inte ens prata med advokaten och trots hon ville vara med på förhandlingen även den gången, så fick hon inte.

3.4.5Vilket stöd hade behövts

Ingen av tjejerna har haft föräldrar eller anhöriga som kunnat stötta dem i deras situation. De beskriver att de känt sig väldigt ensamma och inte upplevt att det funnits så många som de kände tillit till och upplevde var på deras sida. Nour beskriver till exempel mötena med handläggarna på socialtjänsten som kontroller för att se om hon sköter sig, inte som en möjlighet för henne att få stöd.

152

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

Astrid

Astrid beskriver tydligt att hennes familj var de som orsakade att hon inte fick stödet hon hade behövt. Hon hade velat att myndig- heterna kunnat ge henne stöd utan tillåtelse från båda hennes vård- nadshavare. Hon hade önskat att myndigheterna i första hand såg till hennes behov och hennes bästa. Hon har själv inte haft stöd av ett oberoende ombud, men tycker att det låter som en bra lösning. Hon hade velat ha stöd från någon som bara stod på hennes sida.

Då skulle man kunna få hjälp med att veta hur man kan agera, var man kan vända sig och få stöd.

Nour

Nour uttrycker liknande tankar när hon funderar på vad som hade behövts. Hon beskriver att hon – som inte har vuxit upp i ett fun- gerande hem – inte visste vilka hennes rättigheter faktiskt var. Hon visste inte vad hon kunde förvänta sig eller kräva av till exempel ett familjehem.

Jag visste inte vad som var normalt. Om familjehemmet sagt till mig att jag fick äta mat om jag såg till att laga all mat till hela familjen så skulle jag göra det utan att klaga. Jag skulle vara glad över att jag får mat. Jag var van vid att det inte ens fanns mat. Om socialtjänsten då hade frågat om jag ville ta upp något skulle jag ha sagt att allting var jättebra, för jag förstod inte vad jag kunde kräva.

Flera av tjejerna beskriver hur de hade velat ha stöd av någon som inte var socialtjänsten eller annan personal som behövde rapportera till socialtjänsten. De hade velat ha någon som de visste var på deras sida. De har ofta upplevt att de inte kan lita på någon och att de var tvungna att ta den hjälp och de insatser som erbjöds även om de inte tyckte att det passade eller var något som funkade för dem. Deras upplevelser har varit att de varit tvungna att ta de insatser och/eller det stöd som erbjöds, dem annars hade de inte fått något stöd alls. Det som tjejerna beskriver är en maktobalans som kommer av att det finns en part som har möjlighet att avgöra hela deras liv.

153

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

3.4.6Vad behöver förändras

De tjejer som intervjuats till rapporten har alla varit i stort behov av samhällets stöttning och hjälp men har i många fall känt sig svikna och utlämnade. De har inte känt tillit till de vuxna som ytterst skulle garantera barn och unga en trygg uppväxt och rätt stöd. För dessa tjejer har även deras neuropsykiatriska diagnoser varit en stor del i deras behov av stöd och stöttning. Något som de upplevt att få har förstått eller haft rätt kunskap kring. Deras diagnoser har i stället an- vänts för att bortförklara eller förminska deras beteenden eller behov.

Något som alla lyfter som mycket viktigt är ett bra bemötande, att man känner sig lyssnad på och sedd utifrån vem man är och vad man har för individuella behov. Att myndigheter som möter unga med funktionsnedsättning har en förståelse för hur information kan behöva ges på ett annat sätt. Men generellt är det tydligt att myndig- heter och personal måste garantera att information om vilka rättig- heter barnen har måste komma barnen till del. Informationen måste lämnas till barnet på det sätt som barnet kan ta till sig. Därför måste all personal som arbetar med barn också prata med barnet och säker- ställa att de har förstått hur barnet bäst tar till sig information. Där- efter måste personalen också säkerställa att barnet faktiskt har för- stått informationen.

Tjejerna har alla beskrivit hur viktigt det är att ha förtroende och tillit för att de ska kunna ta emot stöd och hjälp, men också för att de ska våga anmäla eller klaga om deras rättigheter blivit kränkta. Tjejernas beskrivningar om situationer där de inte vågat anmäla, för att de upplevt sig vara i en beroendeställning och att de som barn inte har blivit lyssnade på eller tagna på allvar, skulle kunna avhjälpas med att barn i behov av det får tillgång till ett barnombud. Dessutom skulle det också kunna stärka de unga i att ändå anmäla trots att saken redan har hänt. Särskilt om det inte handlar om till exempel avslag på ett beslut kring en insats eller liknande. Dessa tjejer har många gånger upplevt att de har blivit utsatta för kränkningar, exem- pelvis avskiljningar, där själva kränkningen redan ägt rum och den kan inte bli ogjord bara för att de anmäler. Då har de ofta valt att låta bli. Det har ändå känts meningslöst.

154

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

3.5Sammanställning av samtal med barn och unga som gjorts av andra aktörer

3.5.1Inledning

Många organisationer och myndigheter som ägnar sig åt frågor som anknyter till barns rättigheter genomför samtal, enkäter och andra undersökningar av barns åsikter och erfarenheter. Utredningen har gått igenom ett mycket stort antal rapporter som förmedlar barns erfarenheter från de områden utredningen tittat närmare på, bland annat den sociala barn- och ungdomsvården. Ambitionen har varit att få ett brett underlag för de bedömningar och förslag som lämnas och att förmedla en bred bild av olika barns åsikter och erfarenheter av att utkräva sina rättigheter. Många av de rapporter som samman- fattas nedan har sitt huvudsakliga fokus på andra aspekter, exempel- vis barns erfarenheter av våld och kränkningar. För denna typ av erfarenheter redogörs ibland som bakgrund, utredningens huvud- sakliga intresse har dock varit barns kontakter med myndigheter och domstolar och barns erfarenheter av möjligheter att vara delaktig, få information, påverka och överklaga beslut inom de områden utred- ningen valt att granska närmare.

3.5.2Kunskap och information om sina rättigheter

En del av att vara delaktig i processer handlar om att få information. Många barn berättar att de inte informeras om var eller varför de exempelvis placeras i nya boenden. Detta skapar stress och oro och barn upplever att deras möjligheter att få information villkoras av yttre omständigheter såsom ett engagerat offentligt biträde/ställ- företrädare/barnombud eller att de själva kämpat hårt för att få in- formation.1 De menar även att barns situation påverkas av hur väl de känner till sina rättigheter. Om man har informerats om sina rättig- heter så går det lättare att upptäcka rättighetskränkningar.2

Barn med erfarenhet av att ha varit i migrationsprocesser utan att ha varit informerade om sina rättigheter, berättar exempelvis om

1Maskrosbarn (2022), Inspel från barn och unga till utredningen en uppväxt fri från våld , SOU 2022:70. ECPAT Sverige (2022), En uppväxt fri från våld, SOU 2022:70. Riksförbundet Attention (2022), Bry dig! Röster om våld från placerade unga med neuropsykiatrisk funktions- nedsättning, SOU 2022:70.

2 Barnombudsmannen (2020), Dom tror att dom vet bättre.

155

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

att de nekats akut vård, inte blivit tilldelade en god man och att de vistats upp till flera månader i boenden som varit avsedda för maxi- malt två dygn.3

Barn berättar även att de ibland upplever att informationen de får inte är anpassad för barn samt att vuxna pratar med barnen på ett sätt som de inte förstår. Detta skapar en stor frustration. För att barn ska känna sig delaktiga och lyssnade på behöver information och kom- munikation anpassas till barnet.4

Göra informationen lättförståelig. Bombarderas med svåra ord!

De har talat till en som politiker så att man inte har förstått.

Barn som varit i migrationsprocesser delar denna erfarenhet. Ett barn berättar att han som nyanländ fått information på svenska som han fick översätta själv. Andra icke anpassade förfaranden som barn berättar om är att det varit påfrestande, otryggt och stressande för barn att berätta om svåra saker för Migrationsverket, att de inte för- stått frågor och att samtalen pågått i flera timmar.5

Det var jobbigt, jag var himla rädd, kunde inte andas. Hemska saker som hänt […] Jag glömde vad jag heter, vilken klan jag kommer ifrån, jag var så rädd.

När barn ska framföra klagomål som rör hälso- och sjukvården be- rättar de att de upplever att de inte alltid blir tagna på allvar samt att de inte vet vart de ska vända sig. Exempelvis har många inte känne- dom om vad patientnämnderna är.6

Barn berättar vidare att långa väntetider och icke anpassade för- faranden inom vården skapar en distans som gör att barn vänder sig från vården. Ett barn berättar exempelvis att det lett till självmedici- nering med droger på grund av psykisk ohälsa.7 Ett barn som utsatts för sexuella övergrepp på ett SiS-hem vittnar om att när hon berättat om händelsen för en chef på boendet hände ingenting. Barnet fick

3Barnombudsmannen (2017),”Vi lämnade allting och kom hit” Röster från barn och unga på flykt.

4 UNICEF med flera (2022), Hör barnens röst. Riksförbundet Attention (2022), Bry dig! Röster om våld från placerade unga med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i SOU 2022:70.

5 Barnombudsmannen (2017), ”Vi lämnade allting och kom hit” Röster från barn och unga på flykt. 6 Socialstyrelsen (2018), Förstudie om klagomålshantering i hälso- och sjukvården.

7 Barnombudsmannen (2023), Jag hade vitt hjärta – Tidiga samhällsinsatser för att stärka barn och förebygga kriminalitet.

156

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

som svar att de trodde att hon ljög. Hon hade inte fått någon infor- mation om hur man framför klagomål.8

Det var ingen idé att säga nåt på ungdomsråden, det blev ändå ingen skillnad. Jag har aldrig fått någon information från SiS om hur jag kan klaga om något händer, men jag kom på själv att jag kan ringa till IVO.

Barn berättar även om upplevelsen av att personal höll varandra bakom ryggen.9

En gång när jag blev våldsamt upptryckt mot en vägg av en personal, efter ett skämt, sa jag till en personal som stod precis bredvid ”du såg vad som hände?”. Han svarade då att han inte hade sett någonting. Det var mindblowing för mig att han svarade så. Det var då jag fattade att vi var helt oskyddade. Jag och de andra tjejerna pratade med varandra om att personalen skulle kunna komma in på vårt rum och våldta oss och ingen skulle göra något. Ingen skulle tro på oss.

Barn som försöker utkräva sina rättigheter på egen hand möter ibland motstånd från vuxenvärlden. Det kan handla om att de har blivit ut- satta för kränkningar av en vuxen och att de inte vet vem de ska vända sig till eller inte litar på sin egen bedömning att något är fel.10

Vi får ju lära oss tidigt att vi ska gå till vuxna ifall något händer. Men om det är en vuxen som man blir utsatt för, vem går man till? Vi lär oss också att vuxna alltid har rätt och att vi ska lyssna på dem, så yngre barn litar inte på att det de känner är rätt.

Upplevelsen av att vuxna anser att andra vuxna talar sanning och har rätt delas av många barn. Ett barn berättar att han gjort en oros- anmälan mot sin pappa för att försöka få upprättelse för det våld han utsatts för som barn. Efter att socialtjänsten pratat med pappan be- rättar de att de inte kommer att gå vidare med anmälan men de för- klarar inte varför. När barnet vill veta varför ärendet läggs ner säger socialtjänsten att de inte kan gå vidare med en anmälan som baseras på hämnd. Barnet känner sig besviken på personalen för att de trott på pappan i stället för på honom. Han tycker att det känns som att socialtjänsten tror att han ljuger. Att anmäla sin pappa var hans sätt

8Barnrättsbyrån och World Childhood Foundation (2023), Vem ska tro på mig? – En gransk- ning av sexuella övergrepp på de statliga ungdomshemmen.

9 Barnrättsbyrån och World Childhood Foundation (2023), Vem ska tro på mig? – En gransk- ning av sexuella övergrepp på de statliga ungdomshemmen.

10 Bris (2022), Barns erfarenheter av våld, att berätta och få hjälp, SOU 2022:70. Riksförbundet Attention (2022), Bry dig! Röster om våld från placerade unga med neuropsykiatrisk funktions- nedsättning, SOU 2022:70.

157

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

att få upprättelse och ett erkännande om att sättet han blivit behand- lad på var fel. Genom socialtjänstens agerande fick han uppfattningen om att det var han som hade haft fel.11

Andra barn berättar om hur de försöker hävda sina rättigheter men att vuxna förminskar dem och nonchalerar eller inte känner till barns rättigheter.12

Många familjer vet inte om att barnkonventionen är lag. Och det är så fel. Jag har hamnat i en situation där jag var tvungen att plocka fram barnkonventionen och säga till dem vad JAG har rätt till. Men svaret jag fick var att det var fake och inte på riktigt.

3.5.3Bemötande

Det barn lyfter kring hur de vill bli bemötta skiljer sig inte från det sätt som vuxna vill bli bemötta på. Barn säger att de vill bli lyssnade på, att de vill bli informerade om vad som händer och få ett bra bemötande från kompetent personal. Barn berättar även att det är viktigt att vara delaktiga i planering och att få en möjlighet att påverka. De menar att det skapar en känsla av kontroll över sitt liv och förutsägbarhet.13

Någon slags kontroll. Jag kan inte bestämma allt, jag fattar det. Men att jag får vara med och att de lyssnar på mina åsikter.

Barn berättar även om upplevelsen av att deras röster kan bli över- skuggade av föräldrars eller andra vuxnas. Exempelvis berättar barn att de i utredningar med socialtjänsten blivit tillsagda av en förälder vad de ska berätta.14

Barn som varit med i rättsprocesser kring vårdnad, boende och umgänge berättar att det är väldigt viktigt att få vara delaktiga. De har exempelvis erfarenheter av att ha blivit tvingade till umgänge med en förälder som utsatt dem eller en förälder/annan för våld.15

Barn upplever även att de inte alltid blir trodda på. Ett barn be- rättar att det var först när hon fyllde 17 år som hon upplevde att hon

11UNICEF (2018), Vem skyddar mig från våld?

12UNICEF med flera (2022), Hör barnens röst.

13Maskrosbarn (2022), Inspel från barn och unga till utredningen en uppväxt fri från våld, SOU 2022:70. ECPAT Sverige (2022), En uppväxt fri från våld, SOU 2022:70. Riksförbundet Attention (2022), Bry dig! Röster om våld från placerade unga med neuropsykiatrisk funktions- nedsättning, SOU 2022:70.

14Maskrosbarn (2022), Inspel från barn och unga till utredningen en uppväxt fri från våld, SOU 2022:70.

15Jämställdhetsmyndigheten (2022), Uppgifter om våld är inget undantag.

158

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

togs på allvar och blev trodd. Ett förslag som nämns av barnen för att öka barns delaktighet och för barn att bli lyssnade på är att ha egen tid med exempelvis socialtjänst eller andra myndigheter utan föräldrars närvaro samt att vuxna behöver tro på barn.16

När vuxna verkligen började lyssna på mig så var jag 18 år. Eller nej 17 år var jag men jag skulle fylla 18 år. Och det var då när jag berättade igen vad mamma hade gjort mot mig som de började lyssna på mig. Men det var ju bara för att jag skulle fylla 18 år och bli myndig. Då började folk tro på mig.

3.5.4Barns delaktighet inom

den sociala barn- och ungdomsvården

Barn som har haft kontakt med den sociala barn- och ungdoms- vården delar erfarenheter av bristen på information. Barn berättar dels att de inte får information, dels att informationen de får inte är anpassad. De anser att information behöver vara anpassad och lätt- förståelig för barn och unga och att informationen ska gå att förstå även i en påfrestande situation, som det handlar om för många barn.17

Många barn upplever att de inte blir lyssnade på i den sociala barn- och ungdomsvården. Barn berättar att det förekommer situationer när de kommunicerat särskilda behov av anpassningar för funktions- nedsättningar till personal på boenden, handläggare eller familjehems- föräldrar men inte blivit lyssnade på. Ett barn berättar som exempel om när det lett till konflikter, där barnet får panik och blir tagen till BUP i stället för att barnets behov tillgodoses av personal genom att exempelvis ta sig tid att prata och lugna.18 Ett annat barn berättar att hon fått vård i enskildhet i fyra månader och under tiden inte fått gå i skolan. När hon frågat personal vad som krävs för att få komma ut är svaret ”sköt dig”. Det svaret menar barnet är svårbegripligt och att det även är svårbegripligt hur det innefattas av vården.19

Det finns personal på boendet som är bra, (…) som har en förmåga att läsa av hennes behov i stället för att höja rösten. (…) Hon säger att hon gång på gång berättat om sina behov för personal, handläggare och familjehemsföräldrar men att de sällan mött henne. I stället har de kört

16ECPAT Sverige (2022), En uppväxt fri från våld, SOU 2022:70. Riksförbundet Attention (2022), Bry dig! Röster om våld från placerade unga med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning,

SOU 2022:70.

17Riksförbundet Attention (2022), ”Vad är det för fel på dig?” – Tjejer med NPF på SiS.

18Riksförbundet Attention (2022), ”Vad är det för fel på dig?” – Tjejer med NPF på SiS.

19Barnombudsmannen (2019), Vem bryr sig? – När samhället blir förälder.

159

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

henne till BUP, eller höjt rösten. Flera gånger har hon fått frågan: Vad är det för fel på dig?20

Ett annat barn, som identifierar sig som icke-binär och trans, berättar om våld, hot och kränkningar på flera boenden på grund av köns- identiteten. Därför har barnet vid flera tillfällen önskat att bli place- rat på ett hbtqi-vänligt boende men upplevde sig inte lyssnad på eller tagen på allvar. Barn berättar även att de slutat delta på möten då de inte upplever att de som barn blir lyssnade på, utan att vuxna endast pratar med andra vuxna.21

Det är jättefel, för de lyssnar inte. Till exempel så har jag sagt att jag verkligen vill hamna på ett boende för hbtqi-personer eller för både och. Då tycker jag att man borde ta det på fullaste allvar. Vilket de inte gör.

En 14-årig flicka med add, berättar om hur hon har slutat gå på möten för att ingen ändå lyssnar på vad hon har att säga.22

Ja, men alltså, jag har slutat gå på de där mötena. De lyssnar inte på mig. Jag ser ingen anledning till att gå på dem längre faktiskt. Jag kan sitta med typ i tio minuter. Sen går jag.

3.5.5Ensam mot vuxenvärlden

Utredningen om tvångsvård för barn och unga hade möten med barn och unga själva, som vid tillfället eller tidigare varit placerade enligt SoL eller LVU.23 Utredningen redogör för att ett återkommande tema i samtal med barnen och ungdomarna var känslan av maktlös- het. Flera beskriver en bristande tilltro till socialtjänsten och övriga myndigheter som har ansvar för att barn och unga får det stöd och den hjälp som de behöver. Ungdomarna upplever att de inte fått in- formation om vad som ska hända eller varför. De upplever också att deras uppfattning inte beaktats eller att den har underkänts. Vissa ungdomar uttrycker på olika sätt att de skulle vilja att det fanns en person som aktivt och i den aktuella situationen kunde agera som företrädare för barnet och ha mandat att påverka de beslut som social- tjänsten eller andra myndigheter fattar.24

20Riksförbundet Attention (2022), ”Vad är det för fel på dig?” – Tjejer med NPF på SiS.

21Riksförbundet Attention (2021), ”Var ska jag hamna?”.

22Riksförbundet Attention (2021), ”Var ska jag hamna?”.

23SOU 2015:71.

24SOU 2015:71, s. 235–236.

160

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

Barn berättar att skolan är en viktig aktör för att se och fånga upp barn som mår dåligt. Men det viktigaste enligt barnen är att ha en vuxen i sin närhet som kan lyssna, ge trygghet, stöd och omtanke sär- skilt om denna vuxna inte finns i familjen. Barnen berättar att det kan vara en familjehemsförälder, personal på institutioner, barnombud eller kontaktpersoner. Barnen framhåller att personen måste ha kun- skap och kompetens för att ge ett bra bemötande och agera korrekt.25

I en enkätundersökning som Bris genomfört framkommer att en- dast ett av tre barn vet var de ska vända sig vid våldsutsatthet.26 Barn berättar i undersökningen också att det krävs ett förtroende och tillit för att berätta om våld för en vuxen. Att anförtro sig till en vuxen är en sårbar situation där barnet lägger sitt liv i någon annans händer. Därför önskar många att få fortsätta kontakten med en person de känner tillit för snarare än att slussas mellan många olika personer. Barn berättar att de ibland upplever att de inte har tillit eller en bra relation till exempelvis sin socialsekreterare, bland annat på grund av att de byts ut.27 Önskan om kontakt med ett barnombud är stark och ett återkommande tema i flera av de berättelser från barn som utred- ningen tagit del av:

Det är otroligt viktigt att alla barn har rätt till ett barnombud i all typ av kontakt med socialtjänsten. Alla barn är individer och vuxenvärlden måste bemöta varje barn på det sättet som passar bäst för just den indi- viden. Alla har olika lätt för att prata och våga komma till tals och ett barnombud som kan följa med på möten och dylikt kan i de fallen vara avgörande.28

(…)men samtidigt så vågar de unga ofta inte själva berätta om hur de har det på grund av att de saknar en relation till socialsekreterare och att tilliten inte finns.29

25Maskrosbarn (2022), Inspel från barn och unga till utredningen en uppväxt fri från våld, SOU 2022:70. Riksförbundet Attention (2022), Bry dig! Röster om våld från placerade unga med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, SOU 2022:70.

26Bris undersökning genomfördes för utredningen En uppväxt fri från våld (SOU 2022:70).

27Bris, 2022, Barns erfarenheter av våld, att berätta och få hjälp i SOU 2022:70, Riksförbundet Attention, 2022, Bry dig! Röster om våld från placerade unga med neuropsykiatrisk funktions- nedsättning, SOU 2022:70. Stiftelsen 1000 möjligheter (2022), Killars våld mot tjejer och våld i ungas partnerrelationer Ungas röster om samhällets stöd, SOU 2022:70.

28UNICEF med flera (2022), Hör barnens röst.

29Riksförbundet Attention (2022), Bry dig! Röster om våld från placerade unga med neuropsykia- trisk funktionsnedsättning, SOU 2022:70.

161

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

Barn som har tagit hjälp och stöd av barnombud berättar att det är skönt att ha ett barnombud med på möten för att inte känna sig en- sam mot vuxenvärlden, att våga komma till tals samt för att få hjälp att tolka och förstå information och det som sägs på möten.30

Att ha ett barnombud kändes väldigt skönt när man var på socmöten då man slapp känna sig ensam mot hela världen. Det gjorde att det kändes tryggare i kontakten med soc och att jag alltid hade någon på min sida. De [barnombud] kan hjälpa många ungdomar som till exempel känner att ingen finns där så kan man alltid prata med någon och de gör det mycket lättare att förstå olika saker.31

Även likvärdighetsaspekten är något som lyfts av barnen som menar att barn borde ha samma möjligheter till fullgott stöd oavsett var i landet de bor eller vilka de är och omfattningen av stödbehovet.32

Det ska inte spela någon roll vad barnet har för bakgrund, diagnos, risk- faktorer, konsekvenser av sin utsatthet – alla barn måste ha rätt till att få likvärdigt stöd i sin kontakt med socialtjänsten och ett barnombud är expert på att bemöta varje enskilt barn på bästa möjliga sätt samt skapa en så rättvis kontakt som möjligt med socialtjänsten.

Barn berättar även att det finns en uppfattning om att vuxna lyssnar på vuxna, så när barn har med sig en vuxen som stöd upplever barn att de blir lyssnade på i större utsträckning. Därför föreslår barn att de alltid ska bli tillfrågade om de vill ha med sig någon på möten.33

3.5.6Vad barn berättar om att möta vuxenvärlden

Barn som varit i kontakt med myndigheter har upplevelser av att ibland bemötas med ointresse eller passivitet. Bland annat har barn fått erfara ”uteblivna anmälningar, nedlagda utredningar, långa vänte- tider, avbrutna kontakter, bristande skydd och brist på uppföljning”.34 Barn upplever att de inte alltid får ett bra bemötande från myndig- hetspersoner och att de ibland blir negligerade och avvisade. Vidare

30Maskrosbarn (2022), Inspel från barn och unga till utredningen en uppväxt fri från våld, SOU 2022:70. Bris (2022), Barns erfarenheter av våld, att berätta och få hjälp, SOU 2022:70. Riksförbundet Attention (2022), Bry dig! Röster om våld från placerade unga med neuropsykia- trisk funktionsnedsättning, SOU 2022:70. Stiftelsen 1 000 möjligheter (2022), Killars våld mot tjejer och våld i ungas partnerrelationer Ungas röster om samhällets stöd, SOU 2022:70.

31UNICEF med flera (2022), Hör barnens röst.

32UNICEF med flera (2022), Hör barnens röst.

33Riksförbundet Attention (2021), ”Var ska jag hamna?”.

34SOU 2022:70, s. 261.

162

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

upplever barn det som ett hinder och att de faller mellan stolarna när myndigheter inte samverkar med varandra.35

Barn berättar om situationer där de vittnat om våldsutsatthet på SiS-boenden för socialtjänsten och inte fått hjälp. Bristen på hjälp tror barnen beror på okunskap hos personalen. För att stoppa våld menar barnen att föräldrar, förövare och professionella behöver få mer kunskap och information för att bli bättre på att bemöta barn och agera när barn berättar om våld. De tror även att barn behöver få information om våld för att be om hjälp tidigare, veta var de ska vända sig om de eller någon de känner blir utsatt för våld samt för att minska risken att de blir utsatta igen.36

Jag har försökt förklara för dem (soc) att man inte mår bra på SiS. Om man inte själv är våldsam så kommer man själv att utsättas för våld, för att man ser våld på annat sätt. Man blir utsatt för våld på SiS och då om man kommer från en uppväxt med bara våld typ det är funkar inte lik- som, man är i försvars- och överlevnadsläge. Och så hamnar man på SiS och så blir det tusen gånger värre. Hamnar man på SiS så blir man utsatt för våld på ett eller annat sätt.37

Ett barn som blivit utsatt för sexuella övergrepp på ett SiS-boende be- rättar att det anses vara meningslöst att berätta om övergrepp efter- som barn inte blir trodda på eller att inga åtgärder sker. I vissa fall har andra i personalen bevittnat övergreppen men inte ingripit.38

En annan plats där barn upplever utsatthet är skolan, inte minst i försök att klaga och få upprättelse. Ett område som barn identifierar som särskilt sårbart är erfarenhet av att bli utsatt för rasism och andra kränkningar i skolan. Barnen menar att vuxna som arbetar i skolan och fritidsaktiviteter behöver bli bättre på att uppmärksamma och anmäla kränkningar, diskriminering och våld.39

När kränkningar sker efterfrågar barn vuxna som bemöter dem och deras upplevelser på ett respektfullt sätt och tar dem på allvar. Många barn upplever dock att de inte blir tagna på allvar av vuxna, professionella såväl som föräldrar och andra vuxna i barnens närhet.

35Bris (2018), Skolan. Vård. Omsorg. Och den psykiska hälsan.

36Bris (2022), Barns erfarenheter av våld, att berätta och få hjälp, SOU 2022:70. Riksförbundet Attention (2022), Bry dig! Röster om våld från placerade unga med neuropsykiatrisk funktions- nedsättning, SOU 2022:70.

37Riksförbundet Attention (2022), Bry dig! Röster om våld från placerade unga med neuropsykia- trisk funktionsnedsättning, SOU 2022:70.

38Barnrättsbyrån och World Childhood Foundation (2023), Vem ska tro på mig? – En gransk- ning av sexuella övergrepp på de statliga ungdomshemmen.

39UNICEF med flera (2022), Hör barnens röst.

163

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

3.5.7Vad barn berättar om rättsprocesser

Barn som har varit med i rättsprocesser upplever det som problema- tiskt att det tar lång tid. De upplever även att det finns en brist på information om deras ärende samt information om hur lång tid man behöver vänta innan beslut fattas. Barn uppfattar ibland rättsproces- ser som psykiskt påfrestande och för vissa barn kan det innebära att barn inte får ett avslut och återupplever trauman.40

Barn berättar exempelvis att beslut om umgänge som gått emot barnets vilja har varit obegripliga för barnet. Barn som berättar om våld av en förälder har svårt att förstå varför de tvingas umgås trots att de berättar att de inte vill träffa sin förälder och de förstår inte varför de inte blir lyssnade på.41 Ett barn som varit med om sexuella över- grepp berättar att hon meddelat att hon inte ville möta sin förövare men att hon sedan var tvungen att sitta mitt emot honom hela tiden.42

En flicka som är nio år berättar att hon inte känner till vad dom- stolen bestämde men berättar att hon varje vecka var tvungen att ta emot telefonsamtal från pappan och därefter träffa sin pappa med ungängesstöd. Hon berättar att hon inte ville träffa sin pappa men kände sig pressad av familjerättssekreteraren. De sa att hon måste göra vad domstolen bestämt. I nästan ett år var hon tvungen att träffa sin pappa trots att hon mådde väldigt dåligt av att bli tvingad till det. Hon var rädd för sin pappa och orolig vad han skulle göra mot henne. Till slut lyssnade domstolen på henne. Nu har hon inte träffat pappa på ett år och hon vill aldrig mer träffa honom igen.43

Barn med erfarenhet av rättsprocesser berättar att de upplever det som svårt att komma till tals men även att deras erfarenheter och åsikter inte beaktas. Ett hinder som identifieras är bristande kunskap och kompetens hos professionella som exempelvis håller förhör med barn. Undermåliga förhör har påverkat bevisvärdet av barns utsaga genom exempelvis användandet av ledande frågor, bristande barn- perspektiv och förmåga att bedöma barns sätt att prata om svåra händelser.44 Barn önskar att vara mer delaktiga i beslut som rör dem. Ett barn berättar att han inte får delta eller göra sin röst hörd när hans föräldrars migrationsärende ska behandlas och uttrycker miss-

40ECPAT Sverige (2022), En uppväxt fri från våld, SOU 2022:70.

41Jämställdhetsmyndigheten (2022), Uppgifter om våld är inget undantag.

42UNICEF (2018), Vem skyddar mig från våld?

43Jämställdhetsmyndigheten (2022), Uppgifter om våld är inget undantag.

44Barnombudsmannen (2022), Dom tror att dom vet bättre.

164

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

nöje kring detta då beslutet även rör hans liv.45 Barn upplever ofta att det är svårt att förstå rättssystemet och processen, och önskar att det fanns mer hjälp att tillgå för att skapa större förståelse för barn.46

Mina föräldrar ska till domstolen för att säga varför de ska få skydd i Sverige och stanna kvar i Sverige. Och domstolen tar ett beslut om vi får stanna eller inte. Domstolen har bestämt att barnen inte får delta under denna tiden vilket innebär att barnens röst inte hörs. Det är vik- tigt att barnens röst ska höras. Barnen har rätt till att delta under denna mötet för det handlar om barnens liv också!47

Barn påtalar även att de upplever svårigheter med att initiera ärenden och klaga. Flera barn och unga berättar att professionella ibland är ointresserade och passiva inför det barn berättar. De ger exempel på anmälningar som inte upprättas eller läggs ner, långa väntetider, av- brutna kontakter, tystnad och vuxna som inte agerar. Det förekom- mer även berättelser om barn som inte fått målsägandebiträde trots att barnet haft rätt till det.48 Ett barn berättar att han anmält sin pappa för misshandel. Efter att han varit på förhör fick han inte fler uppdateringar om sitt ärende, varken när han ringde eller mejlade. På en rast ringde hans advokat och berättade att ärendet lagts ner två veckor tidigare. När han frågade varför han inte hade meddelats sa advokaten att han trodde att han visste. Barnet upplever att det känns som att alla tror att han ljög och att pappan vann.49

Från Stödcentrums sida så är det eller jag har fått höra att dom har er- farenhet av att man får ett målsägandebiträde. Ganska snabbt iallafall när det gäller sådana här grejer men det har ju inte jag fått. Så det känns lite typ såhär, vad beror det på?50

3.5.8Särskilt om vissa områden

Placerade barn

Barn som placerats på SiS-boenden är i en beroendeställning till per- sonalen på boendet. Klagomål ska framföras till personal på boendet. Barn som placerats på SiS-hem upplever dock ibland problem och

45UNICEF med flera (2022), Hör barnens röst.

46Erikshjälpen med flera (2021), Man måste få veta – barns röster om att ha en frihetsberövad familjemedlem.

47UNICEF med flera (2022), Hör barnens röst.

48ECPAT Sverige (2022), En uppväxt fri från våld, SOU 2022:70.

49UNICEF (2018), Vem skyddar mig från våld?

50ECPAT Sverige (2022), En uppväxt fri från våld, SOU 2022:70.

165

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

konflikter med personalen vilket hindrar dem från att klaga på rättig- hetskränkningar men även skapar känsla av att vuxna på boenden inte agerar när de klagar. Bland annat berättar barn att de inte anmäler händelser för att de är rädda för repressalier då personal har hotat att dra in permissioner eller bestraffa på andra sätt samt att det inte hän- der något när de berättar.51

Barn berättar även att ett hinder för att våga berätta om kränk- ningar eller framföra klagomål är att de inte alltid knyter an till per- sonal på SiS, HVB eller i familjehem. Det kan bero på att personal inte lyssnat eller visat omsorg.52 Exempelvis berättar ett barn att när hon påtalat för personal att hon utsatts för kränkande situationer eller sexuella övergrepp av annan personal har detta bagatelliserats och förminskat, vilket gör att barn tappar förtroendet.53

Ett annat vanligt förekommande tema är att barn inte får veta var- för de flyttas och att de inte får information.54

Jag skulle vilja att någon skulle visa att dom bryr sig. Bara någon som vill prata med dig och visar att dom faktiskt lyssnar och tror på dig. Jag tappade mitt förtroende. Hade inte tillit för någon för dom brydde sig inte. Det gjorde att jag kände mig så annorlunda och ensam. Jag slutade öppna upp mig och tog inte emot hjälp och vård. Det var ändå ingen som brydde sig.55

Ett barn berättar att hon placerats i sju jourhem, två familjehem, tre HVB-hem, tre stödboenden och ett SiS-hem och att det aldrig har blivit helt rätt. Hon tror att det beror på att det har varit många olika aktörer och att det påverkat kommunikationen negativt.56

Jag tror att det är för att det har blivit fel med kommunikationen på alla ställen […] det har varit mycket människor runt omkring mig (öppen- vård, kontaktpersoner och socialhandläggare) och alla har inte riktigt pratat med varandra.

Barn berättar om många olika situationer där de blivit svikna av vuxen- världen i den sociala barn- och ungdomsvården. Det har handlat om felplaceringar, övervåld från personal, våld och övergrepp. Barn be- rättar att de både blivit svikna när de berättat och att de inte vågat

51Riksförbundet Attention (2022), ”Vad är det för fel på dig?” – Tjejer med NPF på SiS.

52Riksförbundet Attention (2021), ”Var ska jag hamna?”.

53Barnombudsmannen (2019), Vem bryr sig? – När samhället blir förälder.

54Riksförbundet Attention (2021), ”Var ska jag hamna?”.

55Riksförbundet Attention (2021), ”Var ska jag hamna?”.

56Riksförbundet Attention (2022), ”Vad är det för fel på dig?” – Tjejer med NPF på SiS.

166

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

eller kunnat berätta.57 Ett barn berättar hur tre vuxna män från per- sonalen brottat ner och hållit fast henne – en ung tjej på 40 kg. Ett annat barn berättar hur hon, tunt klädd, blivit släpad av personal utom- hus i vintern och att personalen sällan följer de regler som finns för särskilda befogenheter.58

Ett annat tema som framkommer är att barn som berättat för socialtjänsten om att de inte trivs i sin placering, blivit utsatta för kränkningar eller annat inte har blivit lyssnade eller trodda på. Ett barn berättar att hon inte blivit omplacerat efter att missförhållanden uppdagats.59

Bland annat när barn inte trivs, inte blir lyssnade på eller saknar sin familj händer det att barn rymmer som ett sätt att möta vantrivsel och konflikter. Ofta är rymningarna inte planerade och utan det sak- nas en aktiv tanke från barnet om vad det kan få för konsekvenser.60 Den bild av rymningar som flera barn berättar om delas inte av vuxen- världen vilket kan leda till insatser som får negativa konsekvenser till följd av rymningarna.61 En flicka som rymt hem till sin mamma från sitt familjehem berättar:

Jag sitter där och gråter, poliserna skriker åt mig att hålla käften [skratt] för att de blev irriterade, jag grät i flera timmar och … shit. Ja, och sen

Jag lugnade ner mig. Jag trodde jag skulle hamna i familjehem, de sa inte vart jag skulle hamna. Och sen jag såg den här fotbollsplanen, bara ”varför är det galler? Vad är det här, det är SiS? Vad ska jag göra här?” Ja, så sen tog de in mig på intaget. De frågade massa frågor om självmord och suicidförsök, allt sådant. Sen duschade jag, sen gick jag in på rum- met och somnade. Jag vet inte, det var typ så. Jag var i chock. Jag grät inte ens. Du vet, jag var elva. Jag var chockad.62

Barn berättar om brister i kontakten med socialsekreterare. Barn be- rättar att de känner tillit för socialsekreteraren när de känner delaktig- het och inflytande. Dock uppger bara knappt vart tredje barn på SiS- hem att de alltid eller oftast litar på sin socialsekreterare. Lika många saknar tillit för socialsekreteraren. Barn uppger att de vill träffa sin socialsekreterare oftare och att det är svårt att få tag på socialsekre-

57Riksförbundet Attention (2022), ”Vad är det för fel på dig?” – Tjejer med NPF på SiS.

58Riksförbundet Attention (2022), ”Vad är det för fel på dig?” – Tjejer med NPF på SiS.

59Barnombudsmannen (2019), Vem bryr sig? – När samhället blir förälder.

60Barnombudsmannen (2019), Vem bryr sig? – När samhället blir förälder.

61Barnombudsmannen (2019), Vem bryr sig? – När samhället blir förälder.

62Barnombudsmannen (2019), Vem bryr sig? – När samhället blir förälder.

167

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

SOU 2023:40

teraren. Barn upplever ibland att socialsekreterare är ointresserade och att beslut fattas utan hänsyn till vad barnet vill.63

I en enkätundersökning genomförd av IVO svarar över 80 pro- cent av barnen att det är ganska eller mycket viktigt att ha nära kon- takt med sin socialsekreterare. Flera uppger dock att de inte exem- pelvis får besök på HVB-hemmet och att de önskar mer kontakt.64 Barn berättar att de inte ens vet hur deras socialsekreterare ser ut, att de byts ut ofta eller att de aldrig har träffats.65

Barn berättar även att de upplever sig kontrollerade och fast som i ett fängelse på grund av att deras föräldrar fortfarande fattar beslut kring barnets liv trots att barnet är placerat utanför hemmet. Exem- pelvis berättar ett barn att hon inte kan boka tid hos BUP utan sin mammas tillåtelse, vilket resulterade i att hon behövde vänta länge innan hon till slut fick hjälp på grund av att hon hamnade på BUP- akuten.66

Vårdnadstvister

Barn berättar att de upplever det som ett problem att klaga i frågor om umgänge med sina vårdnadshavare. Ett barn berättar att han inte vill ha kontakt med sin pappa men att han är tvungen till att ha kontakt.67

Jag har behövt ha kontakt med min pappa trots att han varit våldsam till exempel när papper måste skrivas under. Önskar att jag sluppit det.68

Barn upplever att det är viktigt att de blir delaktiga när utredningar görs och beslut fattas om vårdnad, boende och umgänge. Barn berättar att de har svårt att förstå varför de inte blir lyssnade på när de berättar att de exempelvis inte vill träffa en förälder när det finns uppgifter om våld. När beslut har fattats mot barnets vilja om umgänge har barn svårt att förstå beslutet. Barn berättar att de gärna vill ha ett ombud med sig i domstol när beslut ska fattas om exempelvis umgänge.69

63Barnombudsmannen (2019), Vem bryr sig? – När samhället blir förälder.

64Inspektionen för vård och omsorg (2018), Får barn som bor på HVB-hem tillräckligt stöd av socialtjänsten?

65Riksförbundet Attention (2021),”Var ska jag hamna?”.

66UNICEF med flera (2022), Hör barnens röst.

67ECPAT Sverige (2022), En uppväxt fri från våld, SOU 2022:70.

68Riksförbundet Attention (2022), Bry dig! Röster om våld från placerade unga med neuro- psykiatrisk funktionsnedsättning, SOU 2022:70.

69Jämställdhetsmyndigheten (2022), Uppgifter om våld är inget undantag.

168

SOU 2023:40

Barn och ungas åsikter och erfarenheter

En flicka på 17 år berättar att hon hade umgänge med pappa fast hon inte ville. Domstolen tycke att de skulle vara så. Till slut lyss- nade domstolen men inte första gången. Flickan säger att hon hade velat följa med in i rätten och höra vad alla säger. Hon tycker det vore bra om barn får prata med domaren direkt eller att barn får egna ombud. Hon berättar att hon hade egna advokater i en annan process, det var bra. Hon säger:

Det är ingen lek, vi hör föräldrarna säger han gjorde si och hon gjorde så men sanningen finns hos barnen.

Hon uttryckte även:

Man ger mycket andra chanser till föräldrar. Alla gör misstag och vissa människor förtjänar andra chanser men när det kommer till våld finns det en gräns för andra chanser.70

70Jämställdhetsmyndigheten (2022), Uppgifter om våld är inget undantag.

169

4FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter med tillhörande individuella klagomålsförfaranden

4.1Inledning

4.1.1Uppdraget

I utredningens uppdrag att ta ställning till om Sverige bör ratificera det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen ingår att redo- göra för hur individuell klagorätt fungerat i förhållande till andra FN-kommittéer och vilka eventuella problem som manifesterat sig.

4.1.2Arbete och utgångspunkter

Ett område som utredningen bedömt som centralt att granska när- mare är hur mänskliga rättigheter regleras i internationella överens- kommelser och i synnerhet hur övervakningen av efterlevnaden av dessa överenskommelser fungerar. De tolkningsprinciper för tillämp- ning av överenskommelserna som finns har utredningen däremot inte studerat närmare.

Utredningen har valt att studera de som brukar benämnas som FN:s nio kärnkonventioner om mänskliga rättigheter med tillhör- ande individuella klagomålsförfaranden, bland vilka barnkonventio- nen ingår. Fokus för utredningen har varit att ta del av de skäl som anförts för att Sverige ska ansluta sig eller inte ansluta sig till respek- tive konventions individuella klagomålsförfarande. Detta eftersom det får anses vara intressant och av betydelse för bedömningen av om Sverige bör ratificera det tredje tilläggsprotokollet till barnkon-

171

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

SOU 2023:40

ventionen om en individuell klagomålsmekanism. Slutligen har ut- redningen också närmare undersökt hur klagomålsärenden hanteras, både i FN och i Sverige samt vilket ansvar olika aktörer har i klago- målsprocessen.

Information om hur de individuella klagomålsmekanismerna har fungerat i praktiken och vilka problem som har manifesterat sig har inhämtats från Utrikesdepartementet, som handlägger de klagomåls- ärenden som framställs mot Sverige. Information har även inhämtats från Justitiedepartementet och Migrationsverket, som ofta bistår departementet i denna handläggning.

Utredningen har också inhämtat statistik om antalet individuella klagomålsärenden i FN-kommittéerna. Det har varit särskilt ange- läget att inhämta statistik avseende handläggningstiderna eftersom det framförts synpunkter till utredningen om att dessa är långa. Den statistik som utredningen kan presentera angående detta har inhäm- tats från sekretariatet för klagomål och brådskande åtgärder vid FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter (PUAS1). Det finns kritik mot hur tillförlitlig denna statistik är. Utredningen har ingen möj- lighet att kontrollera de uppgifter som lämnats men har säkerställt att informationen är korrekt uppfattad.

Iövrigt har utredningen haft en rad möten och kontakter med rele- vanta aktörer för att få synpunkter om hur den individuella klago- rätten har fungerat i förhållande till FN-kommittéerna och vilka even- tuella problem som manifesterat sig. Exempel på sådana aktörer är Barnombudsmannen, Institutet för mänskliga rättigheter, Justitie- departementet (Migrationsenheten), Migrationsverket, Utrikesdeparte- mentet (Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt) och olika civilsamhällesorganisationer. Utredningen har även haft möte och kontakter med PUAS, som hanterar klagomålsärenden som framställts till FN-kommittéerna (som organisatoriskt tillhör FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter), baserat i Genève, Schweiz. Utredningen har också träffat en av ledamöterna i barnrätts- kommittén, tillika ordförande i arbetsgruppen för individuella klago- mål och haft möte med Sveriges ständiga representation i Genève. Utredningen har även haft ett möte och kontakt med den internatio- nella civilsamhällesorganisationen Child Rights Connect som agerar som paraplyorganisation för ett 100-tal civilsamhällesorganisationer och som också är baserad i Genève.

1OHCHR Petitions and Urgent Actions Section.

172

SOU 2023:40

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

4.1.3Disposition

I ett inledande avsnitt beskrivs översiktligt vad de mänskliga rättig- heterna innefattar och vilken betydelse internationella överenskom- melser om mänskliga rättigheter har för stater som har åtagit sig att följa dem. I ett efterföljande avsnitt redogörs översiktligt för FN:s nio kärnkonventioner om mänskliga rättigheter med tillhörande in- dividuella klagomålsförfaranden. Särskilt redogörs för skälen till att Sverige har eller inte har anslutit sig till klagomålsförfarandena till de olika konventionerna. I nästföljande avsnitt redogörs för relevant statistik och därefter beskrivs översiktligt hur de individuella klago- målsärendena hanteras, dels inom FN, dels i Sverige. Slutligen redo- görs kortfattat för FN-kommittéernas arbete och regeringens syn på detta. De övriga synpunkter som utredningen tagit del av från olika aktörer i möten och kontakter avseende hur individuell klagorätt fungerat i förhållande till andra FN-kommittéer och vilka eventuella problem som manifesterat sig behandlas i kapitel 7 (avsnitt 7.2).

4.2Mänskliga rättigheter

4.2.1Inledning

De mänskliga rättigheterna är universella och gäller för alla och envar. De slår fast att alla människor, oavsett land, kultur och sammanhang, är födda fria och lika i värde och rättigheter. De mänskliga rättig- heterna är ömsesidigt samverkande och odelbara. Det betyder att de olika rättigheterna utgör delar av samma helhet på ett sådant sätt att ingen enskild rättighet kan anses vara viktigare än någon annan.

De mänskliga rättigheterna reglerar i grunden förhållandet mellan staten och individen. Genom att underteckna ett fördrag eller en konvention avseende mänskliga rättigheter åtar sig staten vissa skyl- digheter enligt internationell rätt. Dessa skyldigheter brukar formu- leras så att staten har ett ansvar att respektera, skydda och förverk- liga de mänskliga rättigheterna. Skyldigheten att respektera innebär att stater måste avstå från att ingripa i eller begränsa åtnjutandet av de mänskliga rättigheterna. Skyldigheten att skydda innebär att sta- ten ska skydda individer och grupper mot kränkningar av de mänsk- liga rättigheterna. Skyldigheten att uppfylla innebär att staten ska

173

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

SOU 2023:40

vidta positiva åtgärder för att underlätta åtnjutandet och utkrävbar- heten av de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Efter andra världskriget fanns det en växande uppfattning bland de länder som bildade FN, att världssamfundet måste ta ett gemensamt ansvar för den enskildes mänskliga rättigheter. Främjandet av de mänsk- liga rättigheterna utgör därför en av FN:s huvudsakliga uppgifter, vilket slås fast i artikel 1 punkt 3 i FN-stadgan.

De mänskliga rättigheterna är en central del av folkrätten. I folk- rätten ingår även internationell humanitär rätt och internationell straff- rätt. Folkrätten består av regler och principer som reglerar hur stater och vissa andra internationella aktörer ska samarbeta och agera gent- emot varandra. Folkrätten baseras främst på internationella överens- kommelser och sedvanerätt.

4.2.2Internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter

De internationella överenskommelser som FN:s medlemsstater ingår förekommer under flera olika benämningar, exempelvis konvention, stadga, avtal eller protokoll. Ofta används det folkrättsliga samlings- begreppet traktat. I Wienkonventionen om traktaträtten (Wienkon- ventionen) definieras traktat som en internationell överenskommelse i skriftlig form, vilken regleras av internationell rätt. Överenskom- melserna ska registreras hos FN:s sekretariat. Överenskommelserna är därefter sökbara via FN:s traktatdatabas (UN Treaty Collection2). Bland den information som tillhandahålls via databaserna finns upp- gifter om överenskommelserna i vid bemärkelse, vilket inkluderar exempelvis bestyrkta språkversioner, reservationer och tolknings- förklaringar.

Inom FN har det under åren utarbetats en rad dokument som behandlar mänskliga rättigheter. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 samt konventionerna om medbor- gerliga och politiska rättigheter respektive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966 utgör det som brukar benämnas som det grundläggande ramverket för de mänskliga rättigheterna (The International Bill of Human Rights).

2www.treaties.un.org.

174

SOU 2023:40

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

De mänskliga rättigheterna inom FN har fastställts i nio kärn- konventioner, varav barnkonventionen är en. Till samtliga nio kärn- konventioner finns det en ordning med ett individuellt klagomåls- förfarande. För vissa konventioner är klagomålsförfarandet reglerat i konventionen och för vissa har det i efterhand tillkommit ett fakulta- tivt (frivilligt) protokoll med ett regelverk för ett klagomålsförfarande.

I olika regionala forum runt om i världen har de mellanstatliga åtagandena fördjupats. Det gäller inte minst i Europa, där det kon- ventionsarbete som skett genom Europarådets försorg har varit av stor betydelse. Inom Europarådet har flera konventioner utarbetats, bland annat den europeiska konventionen om skydd för de mänsk- liga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonven- tionen). Europarådets konventioner är sökbara via Europarådets traktatdatabas.3 Liknande exempel finns också i Amerika och Afrika.

Samarbetet inom EU har inneburit ytterligare en dimension för skyddet av de mänskliga rättigheterna i Europa. I och med Lissabon- fördragets ikraftträdande 2009 framgår det nu av EU-fördraget att unionen ska bygga på respekt för de mänskliga rättigheterna. Vidare framgår att de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen och såsom de följer av medlemsstaternas gemen- samma konstitutionella traditioner, ska ingå i unionsrätten som all- männa principer. Genom Lissabonfördraget blev EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande.

Konventioner och protokoll blir folkrättsligt bindande genom att staterna förklarar sig bundna av dem, medan förklaringar och dekla- rationer utgör politiska förpliktelser. En konvention träder som regel

ikraft när den ratificerats av ett visst antal stater och blir folkrättsligt bindande för de stater som ratificerat den. I de flesta fall görs ratifi- ceringen genom ett beslut av den lagstiftande församlingen i respek- tive stat (jämför 10 kap. regeringsformen). Det yttersta ansvaret för att en stats konventionsåtaganden efterlevs åvilar staten. I praktiken sker arbetet med att säkerställa konventionsefterlevnad i såväl natio- nell som regional och lokal offentlig verksamhet. Om en kränkning sker av de mänskliga rättigheterna är det i första hand den aktuella statens ansvar att se till att den enskilde får upprättelse.

Av Wienkonventionens artikel 27 framgår att en stat inte kan åsidosätta konventionsförpliktelser till förmån för regleringar i den interna rättsordningen. En stat kan alltså inte hänvisa till bestäm-

3www.coe.int/en/web/conventions.

175

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

SOU 2023:40

melser i sin interna rättsordning som skäl för att inte uppfylla en konventionsförpliktelse.

De internationella överenskommelser som Sverige ingår offent- liggörs i publikationen Sveriges internationella överenskommelser () som finns tillgänglig på regeringens webbplats.4

4.2.3Övervakning av staternas genomförande och efterlevnad av konventionerna

För övervakning av staternas genomförande och efterlevnad av kon- ventionerna har det inom FN etablerats särskilda kommittéer bestå- ende av oberoende experter/ledamöter. Dessa kommittéer benämns omväxlande för granskningskommittéer, konventionskommittéer eller övervakningskommittéer. På engelska används termen treaty body. Härefter benämner utredningen dessa för FN-kommittéer, i likhet med svenska Utrikesdepartementet.5 Uppdraget för FN-kommit- téerna, som alltså är knutna till var och en av de olika konventionerna, är att övervaka att staterna skyddar och respekterar rättigheterna i de konventioner de ratificerat. När en stat har ratificerat en av kon- ventionerna är dess regering skyldig att med regelbundna intervaller rapportera till respektive FN-kommitté om genomförandet av konven- tionsbestämmelserna. Kommittéledamöternas uppgift är att bedöma varje stats ansträngningar genom att studera dess rapporter samt in- formation från andra källor såsom FN-organ och enskilda organisa- tioner. Som regel förs även en muntlig dialog med staten i samband med staternas skriftliga rapportering till respektive FN-kommitté.

Det finns även andra internationella organ som granskar en stats genomförande och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna, till exempel granskar Europadomstolen och Europarådets expertkom- mittéer efterlevnaden av de konventioner som ingåtts inom Europa- rådet. Därutöver kan nämnas att FN:s råd för mänskliga rättigheter (MR-rådet) granskar situationen för mänskliga rättigheter i alla FN:s medlemsstater genom den universella granskningsmekanismen (Uni- versal Periodic Review, UPR), som sker regelbundet för respektive stat. Till skillnad från sedvanlig konventionsgranskning i FN-kom-

4www.regeringen.se/rattsliga-dokument/sveriges-internationella-overenskommelser.

5Se till exempel Klagomål mot Sverige inför FN-kommittéerna år 2021 (2 bilagor), promemoria, Utrikesdepartementet, 2022-09-05.

176

SOU 2023:40

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

mittéerna utförs UPR-granskningen inte av opolitiska experter utan av andra stater.

4.2.4Uttalanden från FN-kommittéerna

FN-kommittéerna avger olika typer av uttalanden till konventions- staterna om tolkning och tillämpning av en konvention. FN-kommit- téerna avger uttalanden i olika sammanhang. Vilken typ av uttalanden som avges kan skilja sig något från kommitté till kommitté men det finns några typer av uttalanden som återkommer: sammanfattande slut- satser (concluding observations), allmänna kommentarer och allmänna rekommendationer (general comments and recommendations) samt individuella klagomål (individual communications). Kommittéernas uttalanden har inte folkrättslig status som rättskälla och är inte heller juridiskt bindande för konventionsstaterna.

Uttalandena från FN-kommittéerna har ändå med tiden fått en relativt stark ställning som tolkningsmedel för bland annat nationella och internationella domstolar.6

Genom att tillträda respektive konvention har staterna erkänt FN-kommittéernas mandat att granska hur konventionsåtagandena har genomförts. För att ett konventionsorgans uttalanden ska bli bindande krävs att en sådan förpliktelse följer av den internationella konvention som reglerar FN-kommitténs mandat. Ingen av FN:s kärnkonventioner eller deras tilläggsprotokoll innehåller någon för- pliktelse för konventionsstaterna att följa FN-kommittéernas uttal- anden. Detta gäller oavsett om det är fråga om rekommendationer direkt riktade till staten i fråga, om synpunkter i individuella klago- mål, allmänna kommentarer eller rekommendationer. Som jämförelse kan nämnas att artikel 46 i Europakonventionen uttryckligen anger att konventionsstaterna förbinder sig att följa Europadomstolens slutgiltiga dom i varje mål där de är parter.

FN-kommittéernas sammanfattande slutsatser är landspecifika och utarbetas vid granskningen av staternas periodiska rapporter. De all- männa kommentarerna riktar sig däremot till alla konventionsstater. Det individuella klagomålsförfarandet är en möjlighet för enskilda indi- vider att inför en FN-kommitté göra en framställan om kränkning av de rättigheter som anges i en konvention. En förutsättning är att kon-

6Prop. 2017/18:186, s. 84.

177

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

SOU 2023:40

ventionsstaten särskilt godtagit förfarandet. Detta görs för närvar- ande antingen genom att staten avger en särskild deklaration eller ratificerar ett tilläggsprotokoll. Till FN-kommittéernas uppgifter hör också att i förekommande fall granska mellanstatliga framställningar om att en annan konventionsstat inte har fullgjort sina förpliktelser enligt konventionen. Sådana framställningar är dock ytterst sällsynta.

4.3Närmare om FN:s kärnkonventioner

om mänskliga rättigheter med tillhörande individuella klagomålsförfaranden

Som konstaterats finns det i dag nio kärnkonventioner om mänsk- liga rättigheter inom FN. Sverige har ratificerat sju av dessa kärnkon- ventioner (se tabell 4.1).

Tabell 4.1 FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter

 

Kärnkonvention

Tidpunkt för antagande

Tidpunkt för ratifi-

 

 

i FN:s generalförsamling

cering av Sverige

 

 

 

 

1

Konventionen om medborgerliga och politiska rättig -

Den 16 december 1966.

Den 6 december

 

heter

 

1971.

2

Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella

Den 16 december 1966.

Den 6 december

 

rättigheter

 

1971.

3

Konventionen om avskaffande av alla former av ras-

Den 21 december 1965.

Den 6 december

 

diskriminering

 

1971.

4

Konventionen om avskaffande av all form av

Den 18 december 1979.

Den 2 juli 1980.

 

diskriminering av kvinnor

 

 

5

Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig

Den 10 december 1984.

Den 8 januari 1986.

 

eller förnedrande behandling eller bestraffning

 

 

6

Konventionen om barnets rättigheter

Den 20 november 1989.

Den 21 juni 1990.

 

 

 

 

7

Konventionen om rättigheter för personer med

Den 13 december 2006.

Den 15 december

 

funktionsnedsättning

 

2008.

8

Konventionen om skyddet av alla migrantarbetares

Den 18 december 1990.

Har inte ratificerats

 

och deras familjers rättigheter

 

av Sverige.

 

 

 

 

9

Konventionen om skydd för alla människor mot

Den 20 december 2006.

Undertecknades den

 

påtvingade försvinnanden

 

6 februari 2007.

 

 

 

Har inte ratificerats

 

 

 

av Sverige.

Av de sju konventioner som Sverige har ratificerat har Sverige anslutit sig till det individuella klagomålsförfarandet för fem av dessa (se ta- bell 4.2).

178

SOU 2023:40FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

Tabell 4.2

Individuella klagomålsförfaranden tillhörande

 

 

 

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter

 

 

 

 

 

 

Individuellt klagomålsförfarande

Tidpunkt för antagande

Tidpunkt för ratifi-

 

 

 

i FN:s generalförsamling

cering av Sverige

 

 

 

 

1

Fakultativt protokoll om ett individuellt klagomåls-

Den 16 december 1966.

Den 6 december

 

förfarande till konventionen om medborgerliga och

 

1971.

 

politiska rättigheter

 

 

2

Fakultativt protokoll om ett individuellt klagomåls-

Den 16 december 1966.

Har inte ratificerats

 

förfarande till konventionen om ekonomiska, sociala

 

av Sverige.

 

och kulturella rättigheter

 

 

 

 

 

 

3

Konventionen om avskaffande av alla former av

Den 21 december 1965.

Den 6 december

 

rasdiskriminering med ett tillhörande individuellt

 

1971.

 

klagomålsförfarande

 

 

4

Fakultativt protokoll om ett individuellt klagomåls-

Den 6 oktober 1999.

Den 27 mars 2003.

 

förfarande till konventionen om avskaffande av all

 

 

 

form av diskriminering av kvinnor

 

 

5

Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig

Den 10 december 1984.

Den 8 januari 1986.

 

eller förnedrande behandling eller bestraffning med

 

 

 

ett tillhörande individuellt klagomålsförfarande

 

 

6

Fakultativt protokoll om ett individuellt klagomåls-

Den 19 december 2011.

Har inte ratificerats

 

förfarande till konventionen om barnets rättigheter

 

av Sverige.

 

 

 

 

7

Fakultativt protokoll om ett individuellt klagomåls-

Den 13 december 2006.

Den 15 december

 

förfarande till konventionen om rättigheter för

 

2008.

 

personer med funktionsnedsättning

 

 

8

Konventionen om skyddet av alla migrantarbetares

Den 18 december 1990.

Har inte ratificerats

 

och deras familjers rättigheter med ett tillhörande

 

av Sverige.

 

individuellt klagomålsförfarande

 

 

9

Konventionen om skydd för alla människor mot

Den 20 december 2006.

Har inte ratificerats

 

påtvingade försvinnanden med ett tillhörande

 

av Sverige.

 

individuellt klagomålsförfarande

 

 

 

 

 

 

 

4.3.1Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter

Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) och det tillhörande fakultativa protokollet om ett individuellt klago- målsförfarande undertecknades av Sverige den 29 september 1967 och dessa trädde i kraft den 23 mars 1976. Medborgerliga och poli- tiska rättigheter innefattar ett skydd mot ingrepp av olika slag från statsmakternas sida samt skydd mot maktmissbruk eller godtycke vid myndighetsutövning. I enlighet med det tillhörande tilläggsproto- kollet om ett individuellt klagomålsförfarande kan en enskild person som upplever sig ha blivit utsatt för en kränkning, klaga till FN:s kommitté för mänskliga rättigheter (MR-kommittén).

179

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

SOU 2023:40

4.3.2Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR) undertecknades av Sverige den 29 september 1967 och trädde i kraft den 3 januari 1976.

Sverige har varken undertecknat eller ratificerat tilläggsproto- kollet om ett individuellt klagomålsförfarande till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Sverige anslöt sig till konsensus när FN:s generalförsamling i december 2008 antog tilläggsprotokollet om ett individuellt klago- målsförfarande till konventionen. I samband med antagandet läm- nade regeringen en röstförklaring som förklarade Sveriges inställning till protokollet. I korthet förklarade Sverige att man inte var över- tygad om att enskild klagorätt var det bästa sättet att främja de eko- nomiska, sociala och kulturella rättigheterna, bland annat därför att karaktären på dessa rättigheter ofta gör det svårt att med precision ange när en kränkning ska anses ha begåtts.7 I ett svar på en riksdags- fråga i augusti 2014 förklarade ansvarigt statsråd att denna bedöm- ning kvarstod och lade till följande:

Sverige tar sina internationella åtaganden på stort allvar. Det är viktigt att känna till konsekvenserna av ett avtal innan det ingås. Därför är regeringen utifrån nuvarande omständigheter inte beredd att signera eller ratificera tilläggsprotokollet. Sverige avser att noga följa den praxis som skapas när det gäller enskildas klagorätt kopplat till protokollet som trädde i kraft den 5 maj 2013.8

I regeringens strategi för det nationella arbetet med mänskliga rättig- heter anges att frågan om en eventuell ratificering av protokollet för närvarande analyseras i Regeringskansliet.9

I den senaste granskningen av Sveriges efterlevnad av konventio- nen uppmuntrar Kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter Sverige att ratificera tilläggsprotokollet.10

7Svar på riksdagsfråga 2013/14:744.

8 Svar på riksdagsfråga 2013/14:744.

9 Regeringens skrivelse 2016/17:29, s. 44.

10 Committee on Economic, Social and Cultural Rights, Concluding observations on the sixth periodic report of Sweden (E/C.12/SWE/CO/6, p. 49).

180

SOU 2023:40

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

4.3.3Konventionen om avskaffandet

av alla former av rasdiskriminering

Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (ICERD) undertecknades av Sverige den 5 maj 1966 och trädde i kraft den 5 januari 1972. Rasdiskrimineringskommittén har behörighet att ta emot och behandla enskilda klagomål mot stater som har avgett en förklaring härom i enlighet med artikel 14 i konventionen. I samband med ratificeringen gjorde Sverige en så kallad artikel 14-förklaring och Rasdiskrimineringskommittén har därefter kunnat ta emot och behandla enskilda klagomål mot Sverige.

4.3.4Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förned- rande behandling eller bestraffning (UNCAT) undertecknades av Sverige den 4 februari 1985 och den 12 december 1985 beslöts att rati- ficera den. FN-kommittén mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (Tortyrkommittén) kan ta emot och behandla enskilda klagomål mot stater som har av- gett en förklaring om detta enligt konventionens artikel 22. Sverige gjorde en sådan förklaring samtidigt med ratificeringen av konven- tionen. Tortyrkommittén har därför efter denna tidpunkt kunnat ta emot och behandla klagomål mot Sverige.

I propositionen med förslag om att ratificera konventionen ut- tryckte föredragande statsråd att rättigheten enligt artikel 22 i kon- ventionen, med ett förfarande för enskilda att få framställa klagomål för en konventionsstats kränkningar, är ett utomordentligt viktigt inslag i konventionens kontrollsystem. Regeringen anslöt sig till stats- rådets överväganden.11

4.3.5Konventionen om avskaffandet

av alla former av diskriminering mot kvinnor

Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW) undertecknades av Sverige den 7 mars 1980 och regeringen beslöt att ratificera konventionen den 5 juni 1980. Den

11Prop. 1985/86:17, s. 16 f.

181

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

SOU 2023:40

3 maj 1981 trädde konventionen i kraft i Sverige. Av konventionen framgår bland annat att konventionsstaterna ska vidta åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor i landets politiska och offent- liga liv, avskaffa diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden och angripa beteendemönster som är stereotypa och som framställer det ena könet som bättre eller sämre än det andra.

Den 6 oktober 1999 antog FN:s generalförsamling ett fakultativt tilläggsprotokoll angående ett klagomålsförfarande till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Sverige under- tecknade protokollet den 10 december 1999. I en departementsprome- moria som utarbetades av Näringsdepartementet föreslogs att Sverige skulle ratificera tilläggsprotokollet. Promemorians förslag överens- stämde med regeringens förslag till riksdagen.12 I huvudsak motive- rade regeringen ratificeringen av tilläggsprotokollet som följer. Den individuella klagorätten är ett av flera viktiga instrument inom kon- trollsystemet för mänskliga rättigheter. En sådan klagorätt kan under- lätta för individen att hävda sin rätt. Som alltid har varje konventions- stat ett ansvar att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras. I den händelse en regering saknar den politiska viljan eller förmågan att uppfylla sina internationella åtaganden, kan den individuella klago- rätten erbjuda ett alternativ på internationell nivå. En sådan klagorätt kan också, vid sidan av rapporteringssystemet, bidra till att utveckla och tolka konventionernas innehåll. Förbud mot diskriminering på grund av kön återfinns i samtliga centrala internationella konven- tioner som behandlar mänskliga rättigheter. Till flera av dessa kon- ventioner återfinns även en möjlighet till klagorätt för individer. Att det finns flera olika internationella system dit den enskilda individen kan vända sig kan skapa problem genom att olika rättspraxis kan uppkomma vad gäller kränkning av samma rättighet. Den enskilda kan dock inte klaga hos fler än ett av organen. Den situationen kan emellertid uppstå att flera personer med identiska eller likartade klagomål vänder sig till olika instanser, vilka intar olika uppfattning i samma fråga. Regeringen anser dock att detta problem är relativt litet och inte bör hindra ett godkännande av det fakultativa tilläggs- protokollet. Enligt regeringens mening har tilläggsprotokollet en ut- formning som Sverige kan godta. Det är naturligtvis inte möjligt att förutse hur många klagomål det kan komma att bli. Men med hänsyn till erfarenhet av andra liknande klagomålsförfaranden inom FN-

12Ds 2002:28 och prop. 2002/03:19.

182

SOU 2023:40

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

systemet kan det inte uteslutas att antalet klagomål kan bli relativt stort. Eventuella ökade kostnader till följd av detta bedöms dock i det stora hela vara begränsade och kan hanteras inom befintliga anslag.13 Den 19 februari 2003 godkände riksdagen regeringens proposition med förslag om att ratificera tilläggsprotokollet om en individuell

klagomålsmekanism.14

4.3.6Konventionen om barnets rättigheter

Konventionen om barnets rättigheter (UNCRC) ratificerades ge- nom ett beslut i riksdagen den 21 juni 1990. Till grund för beslutet fanns regeringens proposition om godkännande av barnkonventio- nen.15 Konventionen trädde i kraft i Sverige den 2 september 1990. Sverige har inte undertecknat eller ratificerat det tredje tilläggsproto- kollet till barnkonventionen om en individuell klagomålsmekanism. Barnkonventionen behandlas närmare i kapitel 5 och tilläggsproto- kollet i kapitel 6.

4.3.7Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsätt- ning (CRPD), inklusive tilläggsprotokollet om ett individuellt klago- målsförfarande, undertecknades av Sverige den 30 mars 2007 och ratificerades genom ett beslut i riksdagen den 15 december 2008. Både konventionen och protokollet trädde i kraft den 14 januari 2009.

I en promemoria, som tagits fram inom Socialdepartementet, har en genomgång gjorts av konventionen och protokollet för att klar- göra hur svensk lagstiftning och övriga förhållanden i Sverige ställer sig till konventionen och protokollet. I promemorian föreslogs att Sverige skulle ansluta sig till konventionen och protokollet.16

I regeringens proposition till riksdagen föreslogs att Sverige skulle tillträda både konventionen och protokollet.17 Som skäl för att Sverige skulle ansluta sig till protokollet anförde regeringen i huvudsak följ-

13Prop. 2002/03:19, s. 9 f.

14Bet. 2002/03:AU3, rskr. 2002/03:104, prop. 2002/03:61.

15Prop. 1989/90:107.

16Ds 2008:23.

17Prop. 2008/09:28.

183

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

SOU 2023:40

ande. Den individuella klagorätten är ett av flera viktiga instrument inom kontrollsystemet för mänskliga rättigheter. En sådan klagorätt kan underlätta för den enskilde att hävda sin rätt. Som alltid har en konventionsbunden stat ansvaret att se till att de mänskliga rättig- heterna respekteras. I den händelse en regering saknar den politiska viljan eller förmågan att uppfylla sina internationella åtaganden kan den individuella klagorätten erbjuda ett alternativ på internationell nivå. En sådan klagorätt kan också, vid sidan av rapporteringssystemet, bidra till att utveckla och tolka konventionernas innehåll. Förbud mot diskriminering på grund av funktionsnedsättning återfinns i samtliga centrala internationella konventioner som behandlar mänskliga rättig- heter. Till flera av dessa konventioner finns även en möjlighet till klago- rätt för individer. Att det finns flera olika internationella system dit den enskilde kan vända sig kan – som framhölls i prop. 2002/03:19 Konventionen mot kvinnodiskriminering och frågan om ett indivi- duellt klagomålsförfarande – skapa problem genom att olika rätts- praxis kan uppkomma när det gäller kränkning av samma rättighet. Den enskilde kan dock inte klaga hos fler än ett av organen. Den situa- tionen kan emellertid uppstå att flera personer med identiska eller likartade klagomål vänder sig till olika instanser, vilka intar olika upp- fattning i samma fråga. Detta problem har dock ansetts relativt litet och bör inte hindra ett godkännande av det fakultativa protokollet. Det som kan göra frågan om individuell klagorätt speciell när det gäller konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är att flera av rättigheterna i konventionen kan karaktäriseras som ”välfärdsrättigheter” med högt ställda krav på konventionsstaterna. Inte minst i fråga om Sverige – som har starka intresseorganisationer för personer med olika slag av funktionsnedsättning – är det tänk- bart att klagorätten kan komma utnyttjas i ganska stor utsträckning. Att avstå från att godkänna det fakultativa protokollet av en sådan anledning kan dock inte gärna komma i fråga när det gäller ett om- råde där inte minst Sverige har visat stort engagemang och också lagt ned mycket arbete internationellt.18

18Prop. 2008/09:28, s. 104 f.

184

SOU 2023:40

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

4.3.8Konventionen om migrantarbetares rättigheter

Konventionen om migrantarbetares rättigheter (ICRMW) trädde i kraft den 1 juli 2003 och ger migrantarbetare rätt att bilda föreningar och fackförbund i den stat där de är anställda, rätt till likvärdig be- handling som nationella arbetare vad gäller skydd mot avsked, arbets- löshetsförmåner och tillgång till alternativa anställningar och skydd om arbetsgivaren bryter arbetskontrakt på ett otillbörligt sätt och rätt att föra sitt fall till behörig instans samt rätt till likvärdig behand- ling som nationella arbetare vad gäller utbildnings-, yrkes- och social- tjänster. I konventionen finns ett regelverk för möjligheten för enskilda att framställa klagomål vid upplevda kränkningar enligt konventionen. Varken Sverige eller något annan medlemsstat i EU har ratificerat konventionen.

4.3.9Konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden

Konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvin- nanden (UNCED) trädde i kraft den 23 december 2010 och innebär ett förbud mot påtvingade försvinnanden som i organiserad form räknas som brott mot mänskligheten. Syftet med konventionen är att förebygga, undersöka, förhindra och återgälda offer som blivit bort- förda mot sin vilja. I konventionen finns ett regelverk för möjlig- heten för enskilda att framställa klagomål vid upplevda kränkningar enligt konventionen. Sverige undertecknade konventionen den 6 feb- ruari 2007 men har inte ratificerat den.

Inför en eventuell ratificering av konventionen har regeringen bedömt att det krävs en analys av ett eventuellt lagstiftningsbehov. Frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet.19

4.4Statistik

4.4.1Svenska ärenden

I en promemoria redovisar Utrikesdepartementet årligen utveck- lingen under föregående år i fråga om individuella klagomål mot Sverige inför FN:s kommittéer om mänskliga rättigheter. Utrikes-

19Regeringens skrivelse 2016/17:29, s. 44.

185

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

SOU 2023:40

departementet redogör bland annat för viss statistik över individuella klagomål inför respektive FN-kommitté. Den senast för utredningen tillgängliga promemorian redovisades i september 2022.20 I detta kapitel redogör utredningen för det huvudsakliga innehållet i denna promemoria (avsnitt 4.4 och 4.6). Utredningen noterar att Utrikes- departementet i promemorian konstaterar att statistikuppgifterna inte är helt tillförlitliga, bland annat eftersom FN-kommittéernas årsrap- porter inte redovisar uppgifter per kalenderår.

Statistik avseende klagomål mot stater som har ratificerat det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om en individuell klagomåls- mekanism redogörs för i kapitel 6 (avsnitt 6.8). Dock redogörs för statistik avseende antalet individuella klagomålsärenden mot samtliga stater och den genomsnittliga handläggningstiden i barnrättskom- mittén i detta kapitel (avsnitt 4.4.2).

MR-kommittén

FN:s kommitté för mänskliga rättigheter (MR-kommittén), som tar emot klagomål enligt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter har från 1976, när proceduren för individuell klagorätt trädde i kraft, till och med 2021, registrerat totalt drygt 4 000 klago- mål. Till och med 2021 har det inkommit minst 96 klagomål mot Sverige till MR-kommittén, varav 63 var under behandling och fyra under uppföljning vid årsskiftet 2021/22.

Rasdiskrimineringskommittén

Rasdiskrimineringskommittén, som tar emot klagomål enligt kon- ventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, har åren 1984–2021 registrerat minst 79 klagomål. Fyra av klagomålen har varit riktade mot Sverige, varav ett var under uppföljning vid års- skiftet 2021/22.

20Utrikesdepartementet (2022-09-05), Klagomål mot Sverige inför FN-kommittéerna år 2021 (2 bilagor), promemoria.

186

SOU 2023:40

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

Tortyrkommittén

Tortyrkommittén, som tar emot klagomål enligt konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, har under åren 1989–2021 registrerat drygt 1 100 klago- mål. Totalt har minst 209 klagomål mot Sverige registrerats. Vid års- siktet 2021/22 var 43 av dessa under behandling i kommittén och fyra under uppföljning.

Kvinnodiskrimineringskommittén

Kvinnodiskrimineringskommittén, som tar emot klagomål enligt kon- ventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, har under åren 2000–2021 registrerat minst 177 klagomål. Inget av dessa klagomål har gällt Sverige.

Funktionsnedsättningskommittén

Funktionsnedsättningskommittén, som tar emot klagomål enligt kon- ventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, har under åren 2008–2021 registrerat minst 94 klagomål. Totalt har 19 klagomål mot Sverige registrerats. Vid årsskiftet 2021/22 var nio av klagomålen mot Sverige under behandling i kommittén och tre under uppföljning.

Aktuella ärenden under 2021

Under 2021 kommunicerade FN-kommittéerna 31 nya klagomål mot Sverige. Det är tolv klagomål färre än under 2020. Av de nya klago- målen fördes tio fram inför MR-kommittén, 18 inför Tortyrkom- mittén och tre inför Funktionsnedsättningskommittén. Samtliga nya klagomål 2021 rörde frågor om verkställighet av beslut om utvisning.

Nio klagomål mot Sverige granskades i sak av FN-kommittéerna under 2021. Ett av dessa granskades av MR-kommittén, ett grans- kades av Funktionsnedsättningskommittén och sju granskades av Tortyrkommittén. I sju av ärendena ansågs Sverige inte ha kränkt konventionen. I två av ärendena gjorde MR-kommittén (B.B. mot Sverige) respektive Funktionsnedsättningskommittén (Z.H. mot

187

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

SOU 2023:40

Sverige) motsatt bedömning och fann att Sverige kränkt de aktuella konventionerna. 14 klagomål avvisades eller avskrevs på olika grunder.

Sammantaget avslutades 20 ärenden mot Sverige under 2021 och vid årsskiftet 2021/22 var 127 ärenden inför FN-kommittéerna under beredning i Regeringskansliet. Detta är det högsta antalet pågående ärenden någonsin ett enskilt år. Av de pågående ärendena rörde majo- riteten frågan om en verkställighet av ett beslut om utvisning skulle strida mot förbudet mot tortyr.

Samtliga nya klagomål 2021 rörde just migrationsrelaterade frå- gor. Det kan konstateras att migrationsärenden under lång tid varit, och fortsätter att vara, den dominerande ärendetypen bland de svenska ärendena inför FN-kommittéerna.

Under 2021 fann alltså FN-kommittéerna att Sverige i två fall kränkt mänskliga rättigheter. Det pågår ett arbete med att följa upp dessa granskningsutlåtanden och regeringen har yttrat sig till FN- kommittéerna om vilka åtgärder som har vidtagits. De flesta ären- dena mot Sverige leder dock till beslut av kommittéerna om avskriv- ning, avvisning eller avslag.

Tabell 4.3 Tabell – antal klagomål som bereds i Regeringskansliet*

År

Ingående balans

Inkomna

Avslutade

Utgående balans

2012

24

5

8

21

2013

21

7

14

14

2014

14

12

1

25

2015

25

9

8

26

2016

26

12

7

31

2017

31

22

6

60

 

 

 

 

 

2018

44

22

6

60

2019

60

33

11

82

2020

82

43

9

116

2021

116

31

20

127

*Klagomålen rör de fem klagomålsförfaranden till konventioner som Sverige har anslutit sig till. Det faktum att en FN-kommitté granskar ett klagomål ett visst år innebär inte nödvändigtvis att ärendet avslutas samma år eller att ärendet i Regeringskansliet kan läggas till handlingarna det aktuella året. Därmed finns inte något rakt samband mellan antalet avslutade ärenden i Regeringskansliet år 2021 och antalet granskade klagomål mot Sverige för samma år.

Källa: Klagomål mot Sverige inför FN-kommittéerna år 2021 (2 bilagor), promemoria, Utrikesdeparte- mentet, 2022-09-05.

188

SOU 2023:40

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

Två ärenden om kränkning beträffande Sverige under 2021

Z.H mot Sverige (granskning av Funktionsnedsättningskommittén i enlighet med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, 2021-09-06)

Klaganden åberopade inför kommittén att en utvisning av honom till Afghanistan på grund av hans funktionsnedsättningar skulle strida mot artikel 10 (rätten till liv) och artikel 15 (förbud mot tortyr med mera) i konventionen om rättigheter för personer med funktions- nedsättning. Klaganden åberopade vidare att hans rättigheter enligt artikel 12 (likhet inför lagen) och artikel 13 (tillgång till rättssystemet) kränkts i samband med den nationella migrationsprocessen.

Kommittén bedömde att en verkställighet av klagandens utvis- ningsbeslut skulle innebära en kränkning av artikel 15 i konventionen. Kommittén fann bland annat att de begränsade vårdmöjligheterna i Afghanistan innebar en skyldighet för de nationella migrationsdom- stolarna att utreda i vilken utsträckning klaganden skulle ha tillgång till vård och, om tveksamheter kvarstod, söka individuella och till- räckliga garantier från Afghanistan. Eftersom de nationella myndig- heterna inte gjort detta bedömde kommittén att det inte kunde ute- slutas att avgörandena varit godtyckliga.

B.B.mot Sverige (granskning av MR-kommittén i enlighet med konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, 2021-03-16)

Klaganden åberopade inför kommittén att en utvisning av honom till Afghanistan skulle strida mot artikel 6 (rätten till liv) och artikel 7 (förbudet mot tortyr med mera) i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, bland annat då han konverterat till kristen- domen samt då han riskerar förföljelse från sin far.

Kommittén fann vid sin granskning att klagandens påståenden om den risk han skulle löpa som konvertit i Afghanistan varit gene- rella och vaga och att de nationella myndigheternas prövning inte kunde anses ha varit godtycklig eller bristfällig i denna del. I den del som avsåg förföljelse från klagandens far ansåg dock kommittén att de nationella myndigheterna brustit i sin utredningsskyldighet vad gäller den verkliga, personliga och förutsebara risk som klaganden löper vid ett återvändande till Afghanistan. En verkställighet skulle

189

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

SOU 2023:40

därför strida mot artikel 6 och 7 i konventionen. Kommittén erinrade även om Sveriges skyldighet enligt konventionen att göra en översyn av klagandens ärende, varvid bland annat granskningsutlåtandet ska beaktas.

4.4.2Övrig statistik

Antalet individuella klagomålsärenden i FN-kommittéerna

Antalet individuella klagomålsärenden mot samtliga stater som anslutit sig till ett individuellt klagomålsförfarande framgår av tabell 4.4. De ärenden som avses är sådana som har registrerats, det vill säga där ak- tuell FN-kommitté ansett att villkoren för prövning är uppfyllda. Ut- redningen har inte kunnat ta del av statistik avseende de ärenden som avvisas på olika grunder och inte tas upp för prövning av respektive FN-kommitté. Sådan statistik är inte officiell och kommuniceras inte heller med staterna. I tabellen presenteras inte statistik avseende indi- viduella klagomålsärenden i enlighet med konventionen om migrant- arbetares rättigheter eller konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden.

Avseende ärenden som tas upp för prövning kan konstateras att antalet ligger på en förhållandevis konstant nivå under den aktuella perioden från 2017 till 2022. Dock har PUAS framfört till utred- ningen att det finns en tydlig trend sedan 2017 att antalet klagomåls- ärenden till samtliga FN-kommittéer ökar. Ökningen har däremot inte inneburit att många fler ärenden prövas i sak. Det bör alltså vara så att ökningen består i ett större antal ärenden som avvisas på olika grunder.

Flest ärenden framställs i enlighet med konventionen om medbor- gerliga och politiska rättigheter. I barnrättskommittén togs 38 ären- den upp för prövning under 2022.

Utförligare statistik avseende det tredje tilläggsprotokollet redo- visas i kapitel 6 (avsnitt 6.8).

190

SOU 2023:40

FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter ...

Tabell 4.4 Antalet individuella klagomålsärenden mot samtliga stater som anslutit sig till ett individuellt klagomålsförfarande till en FN-konvention om mänskliga rättigheter

FN- Registrerade Registrerade Registrerade Registrerade Registrerade Registrerade konvention ärenden 2017 ärenden 2018 ärenden 2019 ärenden 2020 ärenden 2021 ärenden 2022

ICCPR

168

190

161*

170

212

210

UNCAT

65

49

68

72

69

49

ICESCR

3

67

84

26

50

47

UNCRC

31

30

40

25

36

38

CEDAW

13

16

13

11

14

17

CRPD

6

12

18

10

10

9

ICERD

1

6

3

3

6

3

Totalt

287

370

387

317

397

373

*exklusive 252 ärenden mot Italien.

Källa: PUAS.

Genomsnittlig handläggningstid i FN-kommittéerna

Handläggningstiden för individuella klagomålsärenden mot Sverige specifikt och mot samtliga stater framgår av tabell 4.5. Med hand- läggningstid avses den tid som löper från att klagomålet lämnats in/ framställts till FN-kommittén i fråga, tills att FN-kommittén har kommunicerat ett beslut. De ärenden som avses i tabellen nedan är sådana ärenden där villkoren för prövningen är uppfyllda. Utred- ningen har inte kunnat ta del av statistik avseende de ärenden som avvisas på olika grunder och inte tas upp för prövning av respektive FN-kommitté. Utredningen har valt att inte presentera statistik av- seende individuella klagomålsärenden i enlighet med konventionen om migrantarbetares rättigheter eller konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden.

Handläggningstiderna varierar, både mot Sverige och andra sta- ter. I genomsnitt är handläggningstiden inte är kortare än två år men inte heller längre än knappt fyra år.

Den genomsnittliga handläggningstiden i barnrättskommittén, avseende stater som har anslutit sig till det individuella klagomåls- förfarandet till barnkonventionen, är lite drygt två år (2.09).