sou 2023 37

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 3 november 2021 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att dels utreda och ta ställning till behovet av åtgärder mot så kallade oskuldskontroller, oskuldsintyg, oskuldsopera- tioner och liknande fenomen, dels ta ställning till om underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott bör kriminali- seras (dir. 2021:98). Som särskild utredare förordnades samma datum dåvarande rådmannen, numera hovrättsrådet Maria Hölcke.

Genom tilläggsdirektiv (dir. 2022:113) förlängdes uppdraget till den

1juni 2023. Utredaren fick, utöver det ursprungliga uppdraget, i upp- drag att dels analysera och redogöra för vilket straffansvar som i dag finns när det gäller så kallade omvändelseförsök av hbtq-personer, dels ta ställning till om det straffrättsliga skyddet bör förstärkas. Det ur- sprungliga uppdraget skulle redovisas i ett delbetänkande senast den

1december 2022. Genom ytterligare ett tilläggsdirektiv (dir. 2022:136) ändrades det ursprungliga uppdraget på så sätt att utredaren även, oavsett ställningstagande i sak, skulle lämna förslag som innebär en kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsopera- tioner. Utredningstiden förlängdes och hela uppdraget skulle redo- visas samlat senast den 1 juli 2023.

Som experter att biträda utredningen förordnades den 6 december 2021 advokaten David Faxe, kanslirådet Klara Granat, biträdande chefs- juristen Monica Jacobson, rättssakkunniga Anna Olsson, chefsråd- mannen Axel Peterson, universitetslektorn Devin Rexvid, seniora åklagaren Jessica Wenna och utredaren Susanne Åhlund. Monica Jacobson entledigades med verkan från och med den 30 maj 2022. Från och med samma dag förordnades inspektören Ingela Larsson som expert i utredningen. Ingela Larsson entledigades med verkan den 12 oktober 2022. Från och med samma dag förordnades kanslirådet

Sammanfattning

Utredningsuppdraget

Utredningens uppdrag har bestått av två delar. Den första delen har rört så kallade oskuldskontroller, utfärdande av oskuldsintyg och oskulds- ingrepp (även kallade hymenoperationer eller oskuldsoperationer). Utredningen har haft i uppdrag att inhämta kunskap om förekomsten av sådana fenomen såväl inom hälso- och sjukvården som i samhället i övrigt. Vidare har utredningen haft i uppdrag att analysera och ta ställ- ning till hur skyddet mot sådan otillbörlig kontroll av flickors och kvin- nors sexualitet kan stärkas. I den första delen av uppdraget har även in- gått att analysera och ta ställning till om det bör vara kriminaliserat att underlåta att anmäla eller på annat sätt avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott.

Uppdragets andra del har varit att analysera och redogöra för vil- ket straffansvar som finns när det gäller så kallade omvändelseförsök av hbtq-personer. I uppdraget har ingått att ta ställning till om det straff- rättsliga skyddet bör förstärkas.

Utredningen ska lämna nödvändiga författningsförslag. I den första delen av uppdraget ska utredningen oavsett ställningstagande i sak lämna förslag till kriminaliseringar i alla frågor.

Del 1 – oskuldskontroller m.m.

Förekomsten av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp

En oskuldskontroll är en undersökning av en flickas eller kvinnas under- liv som genomförs i syfte att bedöma om hon är oskuld eller inte. Ett oskuldsintyg är ett intyg utfärdat av en läkare eller någon annan be- trodd person i vilket en flicka eller kvinna direkt eller indirekt fram- ställs som oskuld. Ett oskuldsingrepp är ett kirurgiskt ingrepp eller en

Sammanfattning

SOU 2023:37

liknande åtgärd i en flickas eller kvinnas underliv som vidtas i syfte att det vid ett senare tillfälle ska framstå som att hon är oskuld. Den be- tydelse av ordet oskuld som är relevant i den här utredningen är att en person inte har haft samlag.

Oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp kan inom en hederskontext fungera som en mekanism för att upprätthålla kon- trollen över flickors och kvinnors sexualitet. En gemensam nämnare bakom förekomsten av dessa företeelser är normer om att flickor och kvinnor ska förbli oskulder till dess de har gift sig. En annan gemen- sam nämnare är föreställningen om att det finns fysiska tecken på att någon är oskuld. Där spelar föreställningen om den så kallade mödoms- hinnan en central roll. Flickor och kvinnor som är oskulder tros ha en hinna som täcker vaginalöppningen som brister vid det första samlaget med blödning som följd. Föreställningarna om ”mödoms- hinnan” och andra fysiska tecken på att någon är oskuld är emellertid ogrundade.

Utredningen har gått igenom tidigare studier, kartläggningar och uppgifter i media samt tagit del av ärenden hos Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som rör oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Utredningen har även skickat frågelistor till lokala och regionala resurscentra samt ideella organisationer som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck. Även det nationella centrumet mot hedersrelaterat våld och förtryck vid Länsstyrelsen i Östergötland har lämnat uppgifter. Därtill har utredningen genomfört en enkät via e-post till ungdomsmottagningar och barnmorskemottagningar.

De samlade slutsatserna är att utförande av oskuldskontroller och oskuldsingrepp samt utfärdande av oskuldsintyg förekommer i Sverige. Det finns en efterfrågan i förhållande till vården och utredningen har fått uppgift om att oskuldskontroller och oskuldsingrepp utförs såväl inom den offentliga och privata vården som inom den privata sfären. Uppgifterna tyder inte på att förekomsten är omfattande, men det kan finnas ett mörkertal eftersom kartläggningen inte kan fånga in de fall där flickor och kvinnor inte söker stöd eller vänder sig till hälso- och sjukvården. Det förekommer även att flickor och kvinnor med hemvist i Sverige genomgår oskuldskontroller och oskuldsingrepp i utlandet.

SOU 2023:37

Sammanfattning

Åtgärder mot oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp

Utredningens förslag och bedömningar

Utredningen föreslår att det införs en ny straffbestämmelse om oskulds- kontroll i fjärde kapitlet brottsbalken. Den nya bestämmelsen inne- bär ett straffansvar för den som undersöker någon annans kvinnliga könsorgan i syfte att, för egen eller annans del, bedöma om personen är eller framstår som oskuld. Om det rör sig om ringa fall ska gär- ningen dock inte utgöra brott. Straffskalan ska vara böter eller fäng- else i högst ett år.

Utredningen föreslår även att oskuldsingrepp ska förbjudas genom nya bestämmelser i lagen (1982:316) med förbud mot könsstymp- ning av kvinnor. Förbudet ska omfatta ingrepp i någon annans kvinn- liga könsorgan som görs i syfte att det ska framstå som att personen är oskuld. Den som bryter mot förbudet ska dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Lagens rubrik föreslås ändras till lag (1982:316) med förbud mot oskuldsingrepp och könsstympning av kvinnor.

Samtycke från den som underkastat sig en oskuldskontroll eller ett oskuldsingrepp ska inte utgöra en grund för ansvarsfrihet för gär- ningspersonen.

Utredningen föreslår vidare en utökning av möjligheten att besluta om utreseförbud enligt 31 a § lagen (1990:52) med särskilda bestäm- melser om vård av unga (LVU). Ett sådant förbud ska även omfatta fall där det finns påtaglig risk för att någon som är under 18 år förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att genomgå ett oskuldsingrepp eller en oskuldskontroll.

Utredningen har bedömt att intygande av sexuell oskuld (oskulds- intyg) inte bör kriminaliseras.

Utredningen har inte heller ansett att det finns behov av att ändra regelverket för hälso- och sjukvården eller att ge IVO ett särskilt upp- drag att se över sitt arbetssätt. I betänkandet diskuteras även behovet av informations- och utbildningsinsatser. Slutsatsen är att det bör vara tillräckligt att se över och vid behov komplettera befintliga insatser av aktörer som exempelvis Socialstyrelsen och Skolverket.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2025.

Sammanfattning

SOU 2023:37

Skälen för förslagen och bedömningarna

Syftet med utredningen har, mot bakgrund av hur direktiven är formu- lerade, varit att lämna förslag som så långt möjligt motverkar oskulds- kontroller, oskuldsintyg, oskuldsingrepp och liknande fenomen.

Utredningen har övervägt ändringar i regelverket för hälso- och sjukvården som gäller förutsättningarna för åtgärder inom vården samt möjligheterna att ingripa mot verksamheter och personal som bryter mot reglerna. De aktuella företeelserna förekommer emellertid även i samhället i övrigt. Att införa specifika förbud skulle därtill strida mot regelverkets systematik. Reglerna som rör ingripanden vid överträdel- ser synes vara adekvata för att tillgodose behovet av skydd mot oskulds- kontroller och oskuldsingrepp som utförs inom hälso- och sjukvården. Utredningen har därmed bedömt att det inte behöver genomföras en ändring i reglerna för hälso- och sjukvården. Utredningen har även bedömt att det inte finns möjlighet att i större utsträckning motverka oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp genom en föränd- ring i IVO:s tillsynsarbete.

Utredningen har även analyserat behovet av straffrättsliga åtgärder mot oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Mot bak- grund av tillämpningsområdet för befintliga straffbestämmelser är frå- gan om det finns skäl att kriminalisera:

•oskuldskontroller oavsett samtycke från flickan eller kvinnan, dvs. när kontrollerna inte utgör något sexualbrott, olaga tvång eller något annat brott,

•utfärdande av oskuldsintyg, och

•oskuldsingrepp oavsett samtycke, dvs. när samtycke annars skulle befria från ansvar för misshandel.

Kriminalisering av oskuldskontroller och oskuldsingrepp

Utförandet av oskuldskontroller och oskuldsingrepp kan förstärka eller bekräfta de så kallade hedersnormerna och de felaktiga före- ställningarna om den kvinnliga anatomin. Hedersnormer kan i sin tur leda till våld, hot, kränkningar och inskränkt frihet för de flickor och kvinnor som lever i en hederskontext.

SOU 2023:37

Sammanfattning

Ofrivilliga oskuldskontroller är därtill skadliga och kränkande. I de fall kontrollerna genomförs till synes frivilligt är risken stor att flickorna och kvinnorna i själva verket har gått med på dem trots att de egentligen inte vill, på grund av rädsla eller oro för mer eller mindre allvarliga konsekvenser. Även om kontrollerna genomförs med sam- tycke hade de inte förekommit utan påtryckningar eller förväntningar från gruppen. De berörda flickorna och kvinnorna saknar för egen del intresse av att genomgå kontrollerna, utöver de eventuella fördelar de kan få av att anpassa sig till gruppens påtryckningar och förvänt- ningar. Även om det inte skulle uppstå någon skada eller kränkning i det enskilda fallet är det således fråga om åtgärder som typiskt sett kan skada den psykiska hälsan och kränka den sexuella integriteten. Eftersom det uteslutande är flickor och kvinnor som kontrolleras på detta sätt handlar det om en diskriminerande sedvänja.

Det finns även en risk för att flickor och kvinnor genomgår oskulds- ingrepp trots att de egentligen inte vill, på grund av rädsla eller oro för mer eller mindre allvarliga konsekvenser. Det förekommer också att ingreppen görs efter direkt påtryckning från familjen eller släkten. Oskuldsingrepp kan även i likhet med oskuldskontroller förstärka eller bekräfta hedersnormer och oskuldsnormer. Genom ingreppen utsätts flickor och kvinnor dessutom för risker utan någon motsvar- ande nytta för dem själva. Forskningen är näst intill obefintlig om oskuldsingrepp leder till önskad effekt och om eventuella bieffekter. Ingreppet löser inte de bakomliggande problemen och utgör inte heller ett lämpligt svar på en eventuell hotbild mot flickan eller kvinnan.

Alternativa åtgärder har inte bedömts kunna ersätta en kriminali- sering. Utredningen har beaktat motstående intressen och andra argu- ment som talar emot åtgärderna, men bedömt att de inte är tillräckligt starka.

Kriminalisering av intygande av sexuell oskuld

Det finns skäl som talar för en kriminalisering även av intygande av sexuell oskuld. Intygandet kan förstärka och bekräfta hedersnormer och felaktiga föreställningar om den kvinnliga anatomin. Det innebär även en kränkning för en flicka eller kvinna att hennes sexualitet på ett otillbörligt sätt görs till en angelägenhet för en vidare krets. Ett intygande får emellertid typiskt sett anses mindre integritetskränkande

Sammanfattning

SOU 2023:37

än en oskuldskontroll. Intygandet bygger ofta på en oskuldskontroll och genom kriminaliseringen av oskuldskontroller minskar i praktiken utrymmet att straffritt intyga oskuld. Ett förbud mot oskuldsintyg som omfattar samtliga fall skulle behöva omfatta såväl skriftliga som muntliga intyganden för att bli effektivt. Det är en mycket långt- gående åtgärd att förbjuda var och en att muntligen lämna en uppgift om att någon är oskuld utan koppling till en genomförd oskuldskon- troll. Eftersom kriminalisering bör ske med restriktivitet finns det sammantaget inte tillräckliga skäl för en kriminalisering.

Utredningen ska enligt direktiven trots bedömningen föreslå hur en straffbestämmelse om oskuldsintyg skulle kunna utformas. En sådan straffbestämmelse bör utformas så att den innebär ett straffansvar för den som intygar att en annan person är eller inte är oskuld med hänsyn till det kvinnliga könsorganets beskaffenhet. I ringa fall bör gärningen dock inte utgöra brott. Straffskalan bör vara böter eller fäng- else i högst sex månader.

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

Utredningen föreslår att underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott ska kriminaliseras. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2025. Skälen för förslaget är i korthet följande.

Brotten äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott är med hänsyn till straffskalorna och de straff som döms ut tillräckligt allvarliga för att motivera en kriminalisering även av underlåtenhet att avslöja dem. Båda brotten involverar ofta flera personer och är till sin natur sådana att det krävs viss planering vilket gör att det typiskt sett finns ett utrymme att förhindra dem genom ett avslöjande. En kriminali- sering kan på sikt bidra till att fler personer som har kännedom om ett förestående tvångsäktenskap eller barnäktenskap känner sig för- pliktade att ingripa eller informera myndigheter om vad som pågår. Det finns även ett praktiskt tillämpningsområde vid en kriminaliser- ing i förhållande till personer som får kännedom om ett nära före- stående tvångs- eller barnäktenskap men som inte kan dömas för med- verkan till brottet, Detta gäller exempelvis bröllopsgäster samt personer som brottsoffret har anförtrott sig till.

Det är även rimligt att straffa samtliga som underlåter att avslöja ett förestående äktenskaptvång eller barnäktenskapsbrott. Det kan

SOU 2023:37

Sammanfattning

innebära stora negativa psykologiska effekter att gifta sig och samman- leva med en person mot sin egen vilja. Det finns en stor risk för sexu- ella övergrepp. Erfarenheter visar att många av de flickor och kvinnor som blir gifta mot sin vilja utnyttjas och far illa i sina äktenskap. Svårigheter att beviljas skilsmässa och stigmatisering av frånskilda kvin- nor inom den egna gruppen kan göra situationen än svårare. Barn som ingår äktenskap fråntas inte bara sin barndom, utan förnekas i många fall även utbildning och utsätts, på grund av sin livssituation, för stora risker avseende hälsa och våld i hemmet. För den som utsätts för ett barn- eller tvångsäktenskap kan det bli fråga om livslånga negativa kon- sekvenser. Var och en som får kännedom om ett förestående äkten- skapstvång eller barnäktenskapsbrott bör därför vara skyldig att anmäla eller på annat sätt avslöja brottet.

Konsekvenser av förslagen

De föreslagna kriminaliseringarna kan förväntas leda till en något ökad arbetsbörda för rättsväsendets myndigheter. Kriminaliseringarna kan också påverka statens kostnader för offentliga försvarare och andra rättsliga biträden. Kriminaliseringen av oskuldskontroller och oskuld- ingrepp kommer i vissa fall aktualisera IVO:s skyldighet att åtals- anmäla hälso- och sjukvårdpersonal i vissa fall. Kostnadsökningarna är dock inte av en sådan omfattning som motiverar en höjning av berörda anslag.

Förslaget till ändring av reglerna om utreseförbud i LVU bör inte medföra sådana kostnadsökningar för kommunerna som innebär att staten ska kompensera dem.

Kriminaliseringen av underlåtenhet att anmäla eller annars avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott kan på sikt bidra till att fler som har kännedom om ett förestående tvångs- eller barnäkten- skap känner sig förpliktade att ingripa eller informera myndigheterna. Kriminaliseringen kommer således i viss mån att påverka brottslig- heten och det brottsförebyggande arbetet.

Kriminaliseringen av oskuldskontroller och oskuldsingrepp kan för- väntas bidra till att jämställdhetspolitikens mål uppnås och att flickors och kvinnors mänskliga rättigheter stärks.

Kriminaliseringen av underlåtenhet att avslöja barnäktenskaps- brott bidrar till att stärka skyddet för barn- och unga mot att utsättas

Sammanfattning

SOU 2023:37

för brott. Kriminaliseringen av oskuldskontroller och oskuldsingrepp bidrar till att skydda även barn och unga mot sådana åtgärder. Genom utökade möjligheter till utreseförbud stärks detta skydd ytterligare. Förslagen innebär att rättigheterna enligt Barnkonventionen stärks.

Barn- och tvångsäktenskap kan även drabba hbtqi-personer. För- slagen till kriminaliseringar kan bidra till att förbättra även sådana personers rättigheter. Hbtqi-personer med kvinnligt könsorgan kom- mer skyddas av förbudet mot oskuldskontroller och oskuldsingrepp.

Kriminaliseringarna bedöms bidra till att personer med funktions- nedsättning ska kunna åtnjuta sina rättigheter enligt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Förslaget om ändring av reglerna om utreseförbud i LVU innebär en viss inskränkning i den kommunala självstyrelsen. Inskränkningen är proportionerlig.

Förslagen bidrar till att uppnå målen för regeringens politik för mänskliga rättigheter och politik mot diskriminering. Förslagen för- bättrar möjligheten att uppnå det integrationspolitiska målet om lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund.

Det finns inte behov av speciella informationsinsatser med anled- ning av förslagen.

Del 2 – omvändelseförsök

Utredningen bedömer att det inte bör införas en särskild reglering som kriminaliserar så kallade omvändelseförsök av hbtq-personer. Det bör inte heller införas en särskild straffskärpningsgrund för sådana försök.

Om omvändelseförsök

Utredningen har utgått från den definition av omvändelseförsök som Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har använt i sin rapport Unga hbtq-personers utsatthet för omvändelse- försök i Sverige:

påtryckningar och tvång som syftar till att förmå någon att förändra, per- manent dölja eller avstå från att leva i enlighet med sin sexuella läggning eller könsidentitet eller uttrycka kön på det sätt personen själv vill.

SOU 2023:37

Sammanfattning

Omvändelseförsök förekommer över hela världen och många olika former finns beskrivna. En gemensam nämnare är det särskilda ”om- vändelsesyftet”. En annan gemensam nämnare är att omvändelse- försök inte utgår från en neutral eller accepterande inställning till per- sonens sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Det finns däremot en stor variation i fråga om tillvägagångssätt.

Av forskningen framgår att det inte finns stöd för att omvändelse- försök eller ”omvändelseterapi” skulle kunna åstadkomma sådana för- ändringar som de syftar till. Däremot visar forskningen att omvänd- elseförsök är kopplade till negativa konsekvenser för de som genomgår dem, bland annat i form av psykisk ohälsa. Uppmaningar att förbjuda företeelserna har framförts av bland andra FN:s oberoende expert mot diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet samt av Europaparlamentet. Ett tiotal länder har infört förbud på natio- nell nivå. I andra länder, bland annat Norge, pågår arbete med sådan lagstiftning.

Omvändelseförsök kan utifrån tillvägagångssätt delas in i följande kategorier.

1.metoder som riktas direkt mot kroppen, såsom hormonbehandling och kirurgiska ingrepp (”kroppspåverkande metoder”),

2.metoder som liknar eller är hämtade från samtalsterapi, tolvstegs- programmet och liknande (”terapiimiterande metoder”),

3.metoder som bygger på religiösa ritualer och andra handlingar med religiös koppling, såsom förbön, själavårdande samtal och andeut- drivning (”religiösa metoder”), samt

4.andra påverkansförsök som inte faller in under övriga kategorier, som kan sträcka sig från utfrysning och verbala övertalningsförsök till tvångsäktenskap och allvarliga våldshandlingar.

Skälen för utredningens bedömning

Av MUCF:s kartläggning och övriga uppgifter framgår att omvänd- elseförsök förekommer i Sverige i viss utsträckning, dock inte i alla former som förekommer eller har förekommit historiskt och inter- nationellt. Det finns inte något som tyder på att det förekommer kroppspåverkande metoder (punkt 1) i Sverige. Det finns inte heller någon klar uppgift om att det förekommer terapiimiterande metoder

Sammanfattning

SOU 2023:37

(punkt 2). Eftersom kriminalisering inte bör ske i garderande eller förebyggande syfte finns därför inte anledning att överväga en krimi- nalisering av dessa former av omvändelseförsök. Uppgifterna om före- komst av omvändelseförsök i Sverige är i huvudsak hänförliga till de två sistnämnda kategorierna.

Kriminalisering bör utgöra den sista utvägen. För att ta ställning till behovet av en sådan åtgärd krävs bland annat att man kan peka på förekomsten av ett beteende som kan föranleda påtaglig fara eller skada, samt att en straffsanktion utgör ett effektivt medel för att mot- verka beteendet.

Omvändelseförsök är skadliga såväl för den enskilde som för hbtq- personer som grupp. De kan leda till psykisk ohälsa och självmords- försök samt en rad andra negativa psykosociala konsekvenser. Om- vändelseförsök kan även bidra till stigmatisering av hbtq-personer generellt genom att sprida eller förstärka patologiserande eller på annat sätt negativa föreställningar om sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck som avviker från normen.

Omvändelseförsök utgör dock inte en typ av beteende. Det handlar

istället om många sinsemellan olikartade beteenden som används som påverkansmedel i ett och samma syfte. Hur skadligt ett omvändelse- försök är beror därför på omständigheterna i det enskilda fallet.

De i Sverige allvarligaste förekommande påverkansmedlen utgör redan brott. Det kan handla om att hbtq-personer utsätts för på- verkan genom handlingar som utgör olaga tvång, misshandel, olaga frihetsberövande, olaga hot, äktenskapstvång eller ofredande. I ett omvändelseförsök kan det även ingå gärningar som utgör förtal, för- olämpning eller hets mot folkgrupp. Även bestämmelserna om olaga förföljelse, grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning samt hedersförtryck kan bli aktuella. Sammantaget ger den nuvarande regleringen goda möjligheter att ingripa straffrättsligt mot omvändelse- försök.

Vissa former av påverkansmedel utgör dock inte generellt brott

idag. I Sverige förekommer främst olika former av verbal påverkan, påverkan genom suggererande ritualer och liknande handlingar, exem- pelvis andeutdrivning, samt olika slags social bestraffning, såsom ut- frysning. Även verbal påverkan samt suggererande ritualer och liknande handlingar bör många gånger kunna bedömas som brott, i första hand ofredande. Ofredandebestämmelsen har ett brett tillämpningsområde som inte enbart omfattar fysiska antastanden och störande kontakter

SOU 2023:37

Sammanfattning

utan även andra hänsynslösa ageranden som är ägnade att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt. Straffskalan för ofredande sträcker sig från böter upp till fängelse i högst ett år. Brottet kan även ingå i brotten olaga förföljelse, grov fridskränkning, grov kvinnofridskränk- ning och hedersförtryck, som har strängare straffskalor.

De påverkansförsök som faller utanför det straffbara området kan inte anses tillräckligt allvarliga för att motivera en kriminalisering. Utredningen har ändå övervägt om en särskild straffbestämmelse skulle ge ett effektivare skydd mot omvändelseförsök genom verbal påverkan eller ritualer och liknande handlingar. Bedömningen är emel- lertid att en sådan bestämmelse sannolikt inte på något effektivt sätt skulle bidra till ett stärkt skydd mot omvändelseförsök. Ett sådant brott skulle bli svårt att utreda och bevisa och bestämmelsen svår att tillämpa.

Det är klandervärt att försöka förändra eller undertrycka någon annans sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck. En krimi- nalisering skulle sända en signal om detta från samhällets sida och kunna få en normerande effekt. En ny straffbestämmelse bör emel- lertid inte införas endast av den anledningen att lagstiftaren vill sända en signal. Det bör även kunna förutses att bestämmelsen i någon rim- lig grad kommer att tillämpas i praktiken och bidra till att motverka det oönskade beteendet. För att bestämmelsen ska få en normerande effekt krävs vidare att den kan utformas på ett tillräckligt tydligt sätt.

Den samlade slutsatsen är att ytterligare kriminalisering inte skulle utgöra ett effektivt medel att motverka omvändelseförsök. En särskild reglering som kriminaliserar dessa bör därför inte införas.

Det bör inte heller införas en särskild straffskärpningsgrund för omvändelseförsök. Bestämmelsen om försvårande omständigheter i 29 kap. 2 § brottsbalken innehåller redan flera punkter som kan bli tillämpliga. Framför allt gäller detta sjunde punkten som tillämpas när ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av bland annat sexuell läggning samt könsöverskridande identitet eller uttryck. Det kan även särskilt beaktas om den tilltalade utnyttjat ett numerärt överläge eller annars utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller svårigheter att värja sig (tredje punkten). Andra punkter som kan vara relevanta är att gärningen varit ägnad att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person (åttonde punkten), samt att ett motiv för brottet varit att bevara eller återupprätta en persons eller

Summary

Inquiry remit

The remit of the inquiry was made up of two parts. The first concerns what is known as virginity testing, the issuing of virginity certificates and virginity surgery (also known as hymenoplasty or virginity op- erations). The inquiry has been tasked with obtaining knowledge on the occurrence of such phenomena both in the health service and in society in general. It was also tasked with analysing and considering how to strengthen protection against such undue control of women’s and girls’ sexuality. The first part of the remit also included analysing and considering whether it should be a criminal offence to fail to report or otherwise disclose forced marriage and child marriage offences.

The second part of the remit was to analyse and report on the crim- inal liability that exists concerning what are known as conversion efforts in relation to LGBTQ people. The remit included considering whether protection in criminal law should be strengthened in this area.

The inquiry shall submit necessary proposals for legislation. In the first part of the remit, the inquiry is to make proposals for criminal- isation on all issues, irrespective of its position on them.

Part 1 – virginity testing, etc.

Prevalence of virginity testing, certificates and surgery

Virginity testing is an examination of a woman’s or girl’s genitalia to determine whether or not she is a virgin. A virginity certificate is a cer- tificate issued by a doctor or other trusted person in which a woman or girl is directly or indirectly described as a virgin. Virginity surgery is a surgical procedure or a similar measure performed on the gen- italia of a woman or girl that aims to make her appear to be a virgin

Summary

SOU 2023:37

at a later date. The meaning of the word virgin that is relevant in this inquiry is that a person has not had sexual intercourse.

In an honour-based context, virginity testing, certificates and sur- gery can serve as a mechanism to maintain control over women’s and girls’ sexuality. A common denominator behind the occurrence of these phenomena is the norm that women and girls should remain virgins until they are married. Another common denominator is the notion that there are physical signs that someone is a virgin. The notion of what is known as the hymen plays a key role in this. Wom- en and girls who are virgins are thought to have a membrane covering the vaginal opening which ruptures during the first intercourse, re- sulting in bleeding. However, notions of the ‘hymen’ and other physical signs of virginity are unfounded.

The inquiry has reviewed previous studies, surveys and informa- tion in the media and taken note of cases at the Swedish Health and Social Care Inspectorate (IVO) concerning virginity testing, certify- cates and surgery. The inquiry also sent questionnaires to local and regional resource centres and non-profit organisations working to combat honour-based violence and oppression. The National Centre against Honour-related Violence and Oppression at the County Ad- ministrative Board of Östergötland has also provided information. In addition, the inquiry conducted an email survey among youth clinics and midwifery clinics.

The overall conclusions are that virginity testing and surgery and the issuing of virginity certificates take place in Sweden. There is a demand for these in health care, and the inquiry has been informed that virginity testing and surgery are carried out in both public and private health care, as well as in the private sphere. The data does not suggest that the prevalence is widespread, but there may be a lot of unreported cases, as the survey cannot pick up on cases where women and girls do not seek support or turn to the health service. There are also cases of women and girls resident in Sweden undergoing virginity testing and surgery abroad.

SOU 2023:37

Summary

Measures against virginity testing, certificates and surgery

The inquiry’s proposals and assessments

The inquiry proposes to introduce a new penalty provision on virginity testing in Chapter 4 of the Swedish Criminal Code. The new provision imposes criminal liability on anyone who examines the female genitalia of another person for the purpose of assessing, for themselves or others, whether that person is or appears to be a virgin. However, in cases of minor offences, the act shall not con- stitute a criminal offence. The penalty shall be a fine or imprison- ment of up to one year.

The inquiry also proposes that virginity surgery be prohibited through new provisions in the Swedish Act (1982:316) prohibiting female genital mutilation. The prohibition shall cover surgery on the female genitalia of another person carried out to make that person appear to be a virgin. Anyone who violates the prohibition shall be liable to a fine or to imprisonment of up to one year. It is proposed that the name of the Act be changed to Act (1982:316) prohibiting virginity surgery and female genital mutilation.

The consent of the person who has submitted to virginity testing or virginity surgery shall not constitute grounds for absolving the offender from liability.

The inquiry also proposes expanding the possibility of ordering a travel ban under Section 31a of the Care of Young Persons (Special Provisions) Act (1990:52) (LVU). Such a prohibition shall also cover cases in which there is a substantial risk that someone under 18 years of age will be taken abroad or leave Sweden in order to undergo virginity surgery or virginity testing.

The inquiry found that the attestation of virginity (virginity certifi- cates) should not be criminalised.

The inquiry has also not considered there to be a need to change the regulatory framework for the health service or to give IVO a spe- cial mandate to review its working methods. The report also discusses the need for information and training initiatives. The conclusion is that it should be sufficient to review and, if necessary, supplement existing initiatives taken by organisations such as the Swedish National Board of Health and Welfare and the Swedish National Agency for Education.

Summary

SOU 2023:37

It is proposed that these amendments to the Act enter into force on 1 January 2025.

Reasons for the proposals and assessments

In light of the wording of the terms of reference, the purpose of the inquiry has been to submit proposals that, as far as possible, coun- teract virginity testing, virginity certificates, virginity surgery and sim- ilar phenomena.

The inquiry has considered changes to the regulatory framework for the health service concerning legal provisions for measures in health care and opportunities to intervene if organisations or staff violate the rules. However, the phenomena in question also occur in society in general. Moreover, introducing specific prohibitions would be contrary to the systematic nature of the regulatory framework. The rules on intervention in the case of violations seem adequate to meet the need for protection against virginity testing and surgery carried out within the health service. The inquiry accordingly con- cluded that there is no need to change the rules for the health service. It also concluded that it is not possible to counteract virginity testing, certificates and surgery to any great extent through a change in IVO’s supervisory activities.

The inquiry also analysed the need for measures in criminal law against virginity testing, certificates and surgery. Given the scope of application of existing penalty provisions, the question is whether there are grounds for criminalisation of:

•virginity testing irrespective of whether consent has been obtained from the woman or girl, i.e. when the testing does not constitute a sex crime, unlawful coercion or any other criminal offence,

•issuing virginity certificates,

•virginity surgery irrespective of consent, i.e. when consent would otherwise provide an exemption from liability for assault.

SOU 2023:37

Summary

Criminalisation of virginity testing and surgery

Carrying out virginity testing and surgery can reinforce or confirm what are known as honour-based norms as well as misconceptions about the female anatomy. In turn, honour-based norms can lead to violence, threats, abuse and restricted freedom for women and girls living in an honour-based context.

In addition, involuntary virginity testing is harmful and abusive. In cases where the testing is seemingly carried out voluntarily, there is a major risk that the women and girls have in fact agreed to it due to fear or anxiety about more or less serious consequences, despite not really wanting to. Even if the testing is carried out with consent, it would not have occurred without pressure or expectations from the group. The women and girls concerned have no personal interest in undergoing the testing apart from the possible benefits they may gain from adapting to the pressure and expectations of the group. Thus, even if there is no harm or abuse in the individual case, these are measures that can typically damage mental health and violate sexual privacy. Since only women and girls are tested in this way, it is a dis- criminatory practice.

There is also a risk that women and girls undergo virginity surgery due to fear or anxiety about more or less serious consequences, despite not wanting to. The surgery is also sometimes carried out under direct pressure from family or relatives. Virginity surgery, like virginity testing, can also reinforce or confirm honour-based and virginity norms. Moreover, the surgery exposes women and girls to risks with- out any corresponding benefit to themselves. Research is almost non- existent on whether virginity surgery has the desired effect and on possible side effects. The surgery does not solve the underlying prob- lems, nor is it an appropriate response to a possible threat to the woman or girl.

Alternative measures have not been judged to be a substitute for criminalisation. The inquiry has considered conflicting interests and other arguments against such measures, but found them to be insuf- ficiently robust.

Summary

SOU 2023:37

Criminalising the attestation of virginity

There are reasons to also criminalise the attestation of virginity. Attes- tation can reinforce and confirm honour-based norms as well as mis- conceptions about the female anatomy. It is also abusive for a woman or girl when her sexuality is inappropriately made the concern of a wider circle. However, an attestation may typically be considered less of an invasion of privacy than virginity testing. Attestation is often based on virginity testing, and the criminalisation of such testing re- duces in practice the scope for certifying virginity with impunity.

Aprohibition on virginity certificates that encompasses all cases would need to cover both written and verbal attestations to be effective. Pro- hibiting anyone from making a verbal declaration of virginity that is not related to completed virginity testing is a very far-reaching measure. On balance, since criminalisation should be restrictive, there are not enough reasons for criminalisation.

In spite of this assessment, under its terms of reference the inquiry is to propose how a penalty provision on virginity certificates could be worded. Such a penalty provision should be designed to impose criminal liability on anyone who certifies that another person is or is not a virgin with regard to the status of the female genitalia. How- ever, in cases of minor offences, the act should not constitute a crim- inal offence. The penalty should be a fine or imprisonment of up to six months.

Failure to disclose forced marriage and child marriage offences

The inquiry proposes the criminalisation of failure to disclose forced marriage and child marriage offences. It is proposed that this amend- ment to the Act enter into force on 1 January 2025. The reasons for the proposal are briefly as follows.

The criminal offences of forced marriage and child marriage are sufficiently serious, in view of the penalties and the sentences im- posed, to justify also criminalising the failure to disclose them. Both offences often involve several individuals and are by nature such that some planning is required, and there is typically scope to prevent them through disclosure. In the long term, criminalisation may help ensure that more people who are aware of an impending forced or child mar- riage feel obliged to intervene or inform the authorities of what is

SOU 2023:37

Summary

happening. There is also a practical area of application in the event of criminalisation in relation to individuals who become aware of an imminent forced or child marriage but who cannot be convicted of complicity in the crime, such as wedding guests and individuals con- fided in by the victim.

It is also reasonable to punish anyone who fails to disclose an im- pending forced marriage or child marriage offence. Marrying and living with a person against your will can have major negative psychologi- cal effects. There is a high risk of sexual abuse. Experience shows that many of the women and girls who are married against their will are exploited and harmed in their marriages. Difficulties in obtaining a divorce and the stigmatisation of divorced women within their own group can make the situation even more difficult. Children who marry are not only deprived of their childhood, but in many cases they are also denied education and, due to their living situation, are exposed to major risks in terms of health and domestic violence. For victims of child or forced marriage, the negative consequences can be life- changing. Anyone who becomes aware of an impending forced mar- riage or child marriage offence should therefore be obliged to report or otherwise disclose the offence.

Impact of the proposals

The proposed criminalisations can be expected to result in a slightly increased workload for judicial authorities. Criminalisation may also affect the cost to the state of public defence and other legal counsel. The criminalisation of virginity testing and surgery will in some cases bring into play IVO’s obligation to report health professionals in certain cases for the purposes of prosecution. However, the cost increases are not of such a magnitude as to justify an increase in relevant appropriations.

The proposal to amend the rules on travel bans in LVU should not lead to such cost increases for municipalities that the state should compensate them.

In the long term, criminalisation of failure to report or otherwise disclose a forced marriage or child marriage offence may help ensure that more people who are aware of an impending forced or child marriage feel obliged to intervene or inform the authorities. Crimi-

Summary

SOU 2023:37

nalisation will therefore to some extent affect crime and crime prevention.

The criminalisation of virginity testing and surgery can be expected to contribute to achieving gender equality policy objectives and strengthening the human rights of women and girls.

The criminalisation of failure to disclose child marriage offences helps protect children and young people more effectively against be- coming victims of crime. The criminalisation of virginity testing and surgery also helps protect children and young people from such mea- sures. This protection is further strengthened by expanding the pos- sibility of ordering a travel ban. The proposals reinforce rights under the Convention on the Rights of the Child.

Child and forced marriages can also affect LGBTQI people. The proposals for criminalisation can help improve the rights of such people as well. LGBTQI people with female genitalia will be protected by the prohibition on virginity testing and surgery.

The criminalisations are considered to help ensure that persons with disabilities are able to enjoy their rights under the Convention on the Rights of Persons with Disabilities.

The proposal to amend the rules on travel bans in LVU entails a certain restriction of municipal autonomy. This restriction is propor- tionate.

The proposals would contribute to achieving the objectives of the Government’s human rights and anti-discrimination policies. The pro- posals would increase the possibility of achieving the integration policy objective of equal rights, obligations and opportunities for all, regardless of ethnic and cultural background.

There is no need for special information initiatives in connection with the proposals.

Part 2 – conversion efforts

The inquiry finds that there should not be a special regulation that crim- inalises what are known as conversion efforts in relation to LGBTQ people. A specific legal provision making such efforts an aggravating circumstance should also not be introduced.

SOU 2023:37

Summary

On conversion efforts

The inquiry has used as a starting point the definition of conversion efforts that the Swedish Agency for Youth and Civil Society (MUCF) has used in it’s report Unga hbtq-personers utsatthet för omvändelse- försök i Sverige (Young LGBTQ people’s vulnerability to conver- sion efforts in Sweden), namely:

pressure and coercion aimed at inducing someone to change, permanently conceal or refrain from living in accordance with their sexual orientation or gender identity or expressing gender in the way they personally wish.

Conversion efforts occur all over the world, and many different forms have been described. A common denominator is the specific ‘conversion purpose’. Another common denominator is that conver- sion efforts are not based on a neutral or accepting attitude towards the person’s sexual orientation, gender identity or gender expression. There is, however, a wide variety of approaches.

Research does not show that there is evidence that conversion efforts or ‘conversion therapy’ could bring about the changes they aim to achieve. However, it does show that conversion efforts are linked to negative consequences for those subjected to them, including men- tal health problems. Calls to ban the practice have been made by, among others, the UN Independent Expert on protection against vio- lence and discrimination based on sexual orientation and gender iden- tity and the European Parliament. About ten countries have introduced bans at national level. Other countries, including Norway, are working on such legislation.

Conversion efforts can be divided into the following categories based on their approach:

1.methods that target the body directly, such as hormonal treat- ments and surgical procedures (‘methods affecting the body’),

2.methods similar to or taken from talk therapy, the twelve-step programme and the like (‘therapy-imitating methods’),

3.practices based on religious rituals and other acts with a religious connection, such as intercession, pastoral care and exorcism (‘reli- gious practices’),

Summary

SOU 2023:37

4.other efforts to influence that do not fall into the other catego- ries, which can range from ostracism and verbal persuasion efforts to forced marriage and serious violence.

Reasons for the inquiry’s assessment

MUCF’s survey and other information shows that conversion efforts occur in Sweden to some extent, but not in all forms that occur or have occurred historically and internationally. There is nothing indi- cating that methods affecting the body (1) take place in Sweden. There is also no clear indication that therapy-imitating methods (2) occur. Since criminalisation should not be applied for pre-emptive or pre- ventive purposes, there is no reason to consider criminalisation of these forms of conversion efforts. The data on the incidence of conversion efforts in Sweden are mainly related to the latter two categories above.

Criminalisation should be the last resort. In order to determine the need for such a measure, it is necessary to be able to point to the existence of a behaviour that may cause significant danger or harm, and to the fact that a penalty is an effective means of counteracting the behaviour.

Conversion efforts are harmful for both the individual and for LGBTQ people as a group. They can lead to mental illness and suicide attempts, as well as several other negative psychosocial consequences. Conversion efforts can also contribute to stigmatising LGBTQ people in general by spreading and reinforcing pathologising or other negative ideas about sexual orientation, gender identity or gender expression that deviates from the norm.

However, conversion efforts do not consist of one type of be- haviour. Instead, many mutually dissimilar behaviours are used as pressure tactics for one and the same purpose. The harm that a con- version effort can potentially cause is therefore dependent on the circumstances in each particular case.

The most serious pressure tactics used in Sweden already con- stitute criminal offences. LGBTQ people may be subjected to pressure through acts of unlawful coercion, assault, unlawful deprivation of liberty, unlawful threat, forced marriage or harassment. A conversion effort can also include acts constituting defamation, insulting be- haviour or agitation against an ethnic or national group. The provisions

SOU 2023:37

Summary

on stalking, gross violation of integrity, gross violation of a woman’s integrity and honour-based oppression may also be relevant. All in all, the current legislation provides good opportunities for criminal law interventions against conversion efforts.

However, some forms of pressure tactics do not generally con- stitute an offence today. In Sweden, various forms of verbal influence, influence through suggestive rituals and similar acts, such as exorcism, as well as social punishment, such as ostracism, are the most common forms of influence. Verbal influence and suggestive rituals and similar acts could also in many instances constitute criminal offences, pri- marily harassment. The provision on harassment has a broad scope, covering not only physical molestation and disruptive contacts, but also other ruthless behaviour that is likely to cause a serious violation of the victim’s integrity. The penalty for harassment ranges from a fine to imprisonment for up to one year. The offence can also be included in the crimes of stalking, gross violation of integrity, gross violation of a woman’s integrity and honour-based oppression, which carry more severe penalties.

Attempts to influence that fall outside the scope of the area subject to penalties cannot be considered serious enough to warrant crimi- nalisation. Still, the inquiry has considered whether a separate penalty provision would provide more effective protection against conversion efforts through verbal influence or rituals and similar acts. However, it is considered that such a provision is unlikely to contribute effect- tively to strengthening protection against conversion efforts. Such an offence would be difficult to investigate and prove and the pro- vision would be difficult to apply.

It is reprehensible to try to change or suppress another person’s sexual orientation, gender identity or gender expression. Criminal- isation would send a message from society regarding this and could have a normative effect. However, a new penalty provision should not be introduced for the sole reason that the legislator wishes to send a message. It should also be foreseeable that the provision will be applied to some reasonable extent in practice and help counteract the undesirable behaviour. Further, for a provision to have a normative effect, it is required that the provision can be drafted in a sufficiently clear manner.

Summary

SOU 2023:37

The overall conclusion is that further criminalisation would not be an effective means of countering conversion efforts. A separate regulation criminalising them should therefore not be introduced.

A specific legal provision making conversion efforts an aggra- vating circumstance should also not be introduced. The provision on aggravating circumstances in Chapter 29, Section 2 of the Criminal Code already contains several points that may be applicable. This applies in particular to (7), which is applied when a motive for the offence was to abuse a person or a population group on grounds of, among other things, sexual orientation or transgender identity or ex- pression. Particular consideration can also be given to whether the defendant took advantage of numerical superiority or otherwise ex- ploited another person’s vulnerable position or difficulty defending themselves (3). Other points that may be of relevance are that the offence was liable to damage the security and trust of a child in their relationship with a family member (8), and that a motive for the offence was to preserve or restore the honour of a person or of an immediate or a wider family or some other similar group (10). Taken together, these provisions should provide a good basis for imposing sufficiently severe penalties for conversion efforts.

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 2 kap. 5 §, 4 kap. 10 § och 35 kap. 2 och 4 §§ ska ha följ- ande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 kap. 4 f §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap. 5 §1

I de fall som avses i 3 § 2, 3 och 5 är svensk domstol behörig endast om gärningen är straffbar även enligt lagen på gärningsorten (dubbel straffbarhet). Om brottet har begåtts på flera staters område är kravet på dubbel straffbarhet uppfyllt om gärningen är straffbar enligt lagen på någon av gärningsorterna. Det får inte dömas till på- följd som är strängare än det svåraste straff som är föreskrivet för brottet enligt lagen på gärningsorten.

Första stycket gäller inte

1. om brottet har begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig,

2. om brottet har begåtts vid tjänstgöringen av någon som är an- ställd av en svensk myndighet för att delta i en internationell militär insats eller i internationell civil krishantering,

3. brott för vilket det lindrigaste straff som är föreskrivet enligt svensk lag är fängelse i fyra år eller mer, och

4. brott som avses i

1 Senaste lydelse 2022:310.

Författningsförslag

SOU 2023:37

a)4 kap. 1 a, 4 c och 4 e §§ och 16 kap. 10 a § första stycket 1 och sjätte stycket eller försök till sådana brott,

b)4 kap. 4 § andra stycket varigenom någon förmåtts att ingå ett sådant äktenskap eller en sådan äktenskapsliknande förbindelse som avses i 4 c § eller försök till sådant brott,

c)6 kap. 1–6, 8, 9 och 12 §§ eller försök till brott enligt 6 kap. 1, 2, 4–6, 8, 9 och 12 §§, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år,

d)14 kap. 6 § eller försök till sådant brott,

e)22 kap. 6 a och 6 b §§,

f) 2 § lagen (1982:316) med	f) 2 § lagen (1982:316) med
förbud mot könsstympning av	förbud mot oskuldsingrepp och
kvinnor, eller	könsstympning av kvinnor, eller

g) 8 § lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner.

4 kap.

4 f §

Den som undersöker någon annans kvinnliga könsorgan i syfte att, för egen eller annans del, be- döma om personen är eller fram- står som oskuld, döms för oskulds- kontroll till böter eller fängelse i högst ett år. Om det rör sig om ringa fall utgör gärningen dock inte brott.

	10 §2
För försök, förberedelse eller		För försök, förberedelse eller
stämpling till människorov, män-		stämpling till människorov, män-
niskohandel,	grov människo-	niskohandel,	grov	människo-
exploatering eller olaga frihets-		exploatering, olaga frihets-
berövande och för underlåtenhet		berövande, äktenskapstvång eller
att avslöja eller förhindra ett så-		barnäktenskapsbrott och			för
dant brott döms det till ansvar		underlåtenhet	att	avslöja	eller
enligt 23 kap. Detsamma gäller		förhindra ett sådant brott döms
för försök,	förberedelse eller	det till ansvar enligt 23 kap. Det-
stämpling till människoexploa-		samma gäller	för	försök,	för-

2Senaste lydelse 2022:661.

SOU 2023:37Författningsförslag

tering, grovt olaga tvång, äkten-	beredelse eller stämpling till män-
skapstvång, barnäktenskapsbrott,	niskoexploatering, grovt olaga
grovt olaga hot, grovt hemfrids-	tvång, grovt olaga hot, grovt hem-
brott eller grovt olaga intrång	fridsbrott eller grovt olaga in-
och för försök eller förberedelse	trång och för försök eller för-
till dataintrång som om det full-	beredelse till dataintrång som om
bordats inte skulle ha varit att	det fullbordats inte skulle ha varit
anse som ringa, eller grovt data-	att anse som ringa, eller grovt
intrång.	dataintrång.

35kap. 2 §3

Bestämmelserna i detta kapitel om bortfallande av påföljd gäller inte för

1.mord eller dråp enligt 3 kap. 1 eller 2 §,

2.våldtäkt eller grov våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första eller tredje stycket, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år,

3.våldtäkt mot barn eller grov våldtäkt mot barn enligt 6 kap. 4 §,

4. brott enligt 2 § första eller	4. brott enligt 2 § första eller
tredje stycket lagen (1982:316)	tredje stycket lagen (1982:316)
med förbud mot könsstympning	med förbud mot oskuldsingrepp
av kvinnor, om brottet begåtts	och könsstympning av kvinnor,
mot en person som inte fyllt	om brottet begåtts mot en per-
arton år,	son som inte fyllt arton år,

5.folkmord, brott mot mänskligheten, grov krigsförbrytelse eller aggressionsbrott enligt 1, 2, 11 eller 11 a § lagen (2014:406) om straff för vissa internationella brott,

6.terroristbrott enligt 4 § terroristbrottslagen (2022:666) som inte är mindre grovt, eller

7.försök till brott som avses i 1, 5 eller 6.

Har någon begått brott som avses i första stycket innan han eller hon fyllt arton år, gäller dock bestämmelserna om bortfallande av påföljd i detta kapitel.

3Senaste lydelse 2022:667.

Författningsförslag

SOU 2023:37

4 §4

De i 1 § bestämda tiderna ska räknas från den dag brottet begicks. Om det förutsätts att en viss verkan av handlingen ska ha inträtt innan en påföljd får dömas ut, ska tiden räknas från den dag då sådan verkan inträdde.

Vid brott som avses i följande bestämmelser ska de i 1 § bestämda tiderna räknas från den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt arton år:

1.6 kap. 4–6, 8 och 9 §§ eller försök till sådana brott,

2.6 kap. 1–3, 10 och 12 §§ eller försök till brott enligt 6 kap. 1, 2 och 12 §§, om brottet begåtts mot en person som inte fyllt arton år,

3.16 kap. 10 a § första och sjätte styckena eller försök till sådana brott, om brottet avser skildring av barn i pornografisk bild och en tillämpning av första stycket inte leder till att möjligheten att döma ut påföljd bortfaller senare,

4. 2 § lagen (1982:316) med	4. 2 § lagen (1982:316) med
förbud mot könsstympning av	förbud mot oskuldsingrepp och
kvinnor eller försök till sådant	könsstympning av kvinnor eller
brott, om brottet begåtts mot en	försök till sådant brott, om brot-
person som inte fyllt arton år.	tet begåtts mot en person som
	inte fyllt arton år.

Vid bokföringsbrott som inte är ringa ska tiden räknas från den dag då den bokföringsskyldige har försatts i konkurs, fått eller er- bjudit ackord eller en skulduppgörelse vid planförhandling under företagsrekonstruktion, eller inställt sina betalningar, om detta skett inom fem år från brottet. Om den bokföringsskyldige inom fem år från brottet blivit föremål för revision av Skatteverket, ska tiden räk- nas från den dag då revisionen beslutades.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

4Senaste lydelse 2022:965.

SOU 2023:37

Författningsförslag

1.2Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 8 § passlagen (1978:302) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

8 §1

Om en passansökan inte ska avslås enligt 7 § men det framkom- mer i ärendet att sökanden är skäligen misstänkt för ett brott, för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader, ska passmyndigheten underrätta den som leder förundersökningen. Pass får i så fall inte utfärdas innan en vecka har gått från det att underrättelsen lämnades, om inte undersökningsledaren medger det.

Vad som sägs i första stycket	Vad som sägs i första stycket
ska även gälla om sökanden är	ska även gälla om sökanden är
skäligen misstänkt för äkten-	skäligen misstänkt för äkten-
skapstvång eller barnäktenskaps-	skapstvång eller barnäktenskaps-
brott enligt 4 kap. 4 c § brotts-	brott enligt 4 kap. 4 c § brotts-
balken eller brott enligt 2 § andra	balken eller brott enligt 2 § andra
stycket lagen (1982:316) med	stycket lagen (1982:316) med
förbud mot könsstympning av	förbud mot oskuldsingrepp och
kvinnor eller försök, förbere-	könsstympning av kvinnor eller
delse eller stämpling till något av	försök, förberedelse eller stämp-
dessa brott.	ling till något av dessa brott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

1Senaste lydelse 2020:351.

Författningsförslag

SOU 2023:37

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor

dels att rubriken till lagen ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 a och 3 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Lag (1982:316) med förbud	Lag (1982:316) med förbud
mot könsstympning av	mot oskuldsingrepp och
kvinnor1	könsstympning av kvinnor
	1 a §
	Ingrepp i någon annans kvinn-
	liga könsorgan i syfte att det ska
	framstå som att personen är oskuld
	(oskuldsingrepp) får inte utföras,
	oavsett om samtycke till ingreppet
	har lämnats eller inte.
	3 §2
	Den som bryter mot 1 a § döms
	till böter eller fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

1Senaste lydelse 1998:407.

2Tidigare 3 § upphävd genom 2021:1024.

Om det finns en påtaglig risk för att någon som är under 18 år förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att ingå äktenskap eller en äktenskapsliknande för- bindelse, könsstympas eller genom- gå ett oskuldsingrepp eller en oskuldskontroll ska han eller hon förbjudas att lämna Sverige (ut- reseförbud).

SOU 2023:37

Författningsförslag

1.4Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

Härigenom föreskrivs att 31 a § lagen (1990:52) med särskilda be- stämmelser om vård av unga ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

31 a §1

Om det finns en påtaglig risk för att någon som är under 18 år förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att ingå äktenskap eller en äktenskapsliknande för- bindelse eller könsstympas, ska han eller hon förbjudas att lämna Sverige (utreseförbud).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

1Senaste lydelse 2020:352.

Författningsförslag

SOU 2023:37

1.5Förslag till lag om ändring i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2005:225) om rättsintyg i anled- ning av brott ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §1

Ett rättsintyg får inte utfärdas utan den enskildes samtycke, om inte något annat följer av andra eller tredje stycket.

Ett rättsintyg som avser en målsägande får utfärdas utan samtycke

1.vid misstanke om brott för vilket det inte är föreskrivet lind- rigare straff än fängelse i ett år eller försök till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,

2.vid misstanke om försök till brott för vilket det inte är före- skrivet lindrigare straff än fängelse i ett år om gärningen innefattat försök till överföring av sådan allmänfarlig sjukdom som avses i 1 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168),

3. vid misstanke om brott en-	3. vid misstanke om brott en-
ligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken	ligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken
eller brott som avses i lagen	eller brott som avses i lagen
(1982:316) med förbud mot köns-	(1982:316) med förbud mot
stympning av kvinnor, mot någon	oskuldsingrepp och könsstymp-
som inte har fyllt arton år, eller	ning av kvinnor, mot någon som
	inte har fyllt arton år, eller

4.om uppgifter för vilka det gäller sekretess enligt 25 kap. 1–5 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller tystnadsplikt enligt 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659) har lämnats ut till Polis- myndigheten eller en åklagarmyndighet efter samtycke från måls- äganden.

Ett rättsintyg som avser den som är misstänkt för brott får utfär- das utan samtycke

1.i samband med kroppsbesiktning enligt 28 kap. rättegångsbalken,

eller

1Senaste lydelse 2016:548.

Författningsförslag

SOU 2023:37

1.6Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 21 § offentlighets- och sekretess- lagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10kap.

21 §1

Sekretessen enligt 25 kap. 1 §, 2 § andra stycket och 3–5 §§, 26 kap. 1 §, 1 a § andra stycket, 3, 4 och 6 §§ samt 33 kap. 2 och 4 a §§ hind- rar inte att en uppgift lämnas till en åklagarmyndighet eller Polis- myndigheten, om uppgiften angår misstanke om brott som riktats mot någon som inte har fyllt arton år och det är fråga om brott som avses i

1. 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken, eller

2. lagen (1982:316) med för-	2. lagen (1982:316) med för-
bud mot könsstympning av kvin-	bud mot oskuldsingrepp och köns-
nor.	stympning av kvinnor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

1Senaste lydelse 2022:916.

SOU 2023:37

Författningsförslag

1.7Förslag till förordning om ändring

i förundersökningskungörelsen (1947:948)

Härigenom föreskrivs att 5 b § förundersökningskungörelsen (1947:948) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 b §1

Om en målsägande bedöms ha behov av särskilda skyddsåtgärder enligt 13 f § ska, om förundersökningen inte motverkas eller polisens eller åklagarens arbete inte avsevärt försvåras,

1.förhör med målsäganden hållas i lokaler som är avsedda för detta ändamål,

2.upprepade förhör med målsäganden hållas av samma förhörs- ledare, och

3. förhör med målsäganden som	3. förhör med målsäganden som
avser brott enligt 4 kap. 1–5 §§	avser brott enligt 4 kap. 1–5 §§
och 6 kap. brottsbalken och lagen	och 6 kap. brottsbalken och lagen
(1982:316) med förbud mot köns-	(1982:316) med	förbud mot
stympning av kvinnor hållas av	oskuldsingrepp och	könsstymp-
en person av visst kön om måls-	ning av kvinnor hållas av en per-
äganden begär det.	son av visst kön om målsäganden
	begär det.

Första stycket 3 gäller även förhör som avser brott där måls- äganden har utsatts för våld av en misstänkt som är närstående eller tidigare närstående till målsäganden eller där omständigheterna är sådana att målsäganden har ett befogat intresse av att förhör hålls av en person av visst kön.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2025.

1Senaste lydelse 2021:278.

Författningsförslag

SOU 2023:37

1.8Förslag till förordning om ändring i förordningen (1982:117) om underrättelse till Inspektionen för vård och omsorg och Socialstyrelsen om domar i vissa brottmål

Härigenom föreskrivs att 1 § förordningen (1982:117) om under- rättelse till Inspektionen för vård och omsorg och Socialstyrelsen om domar i vissa brottmål ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

En domstol ska inom en vecka till Inspektionen för vård och om- sorg och Socialstyrelsen sända en kopia av en dom genom vilken någon som omfattas av 1 kap. 4 § första stycket 1 eller andra stycket patientsäkerhetslagen (2010:659) har

1.dömts för brott som han eller hon har begått i eller i samband med yrkesutövningen, eller

2.dömts för brott enligt

a)3 kap. brottsbalken,

b)4 kap. 1–5 §§ brottsbalken,

c)6 kap. brottsbalken,

d)8 kap. 5 eller 6 § brottsbalken,

e)10 kap. 5 a eller 5 c § brottsbalken,

f)13–15 kap. brottsbalken,

g)16 kap. 10 a § brottsbalken,

h)17 kap. 1 eller 2 § brottsbalken,

i)20 kap. 1 § brottsbalken,

j)4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

k)narkotikastrafflagen (1968:64),

l) lagen (1982:316) med för-	l) lagen (1982:316) med för-
bud mot könsstympning av kvin-	bud mot oskuldsingrepp och köns-
nor,	stympning av kvinnor,

m)lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,

n)lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,

o)lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,

p)6 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling,

1Senaste lydelse 2022:694.

Uppgifter ur belastnings- registret om brott mot 3 kap., 4 kap. 1–2 eller 4–5 §§, 6 kap., 8 kap. 5 eller 6 §, 10 kap. 5 a eller 5 c §, 13–15 kap., 16 kap. 10 a §, 17 kap. 1 eller 2 § eller 20 kap. 1 § brottsbalken, 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, narkotikastrafflagen (1968:64), abortlagen (1974:595), lagen (1982:316) med förbud mot oskuldsingrepp och könsstymp- ning av kvinnor, lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopnings- medel, lagen (1992:860) om kontroll av narkotika, lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, 6 § lagen (2000:1225) om straff för smugg- ling, 10 kap. 3, 4 eller 6 § patient- säkerhetslagen (2010:659), 1, 2, 4–11 a och 13 §§ lagen (2014:406) om straff för vissa internationella brott eller mot terroristbrotts- lagen (2022:666) eller motsvar- ande äldre lag ska, om brotten lett till någon annan påföljd än böter, lämnas ut om det begärs av

Författningsförslag

SOU 2023:37

1.9Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:1134) om belastningsregister

Härigenom föreskrivs att 16 c § förordningen (1999:1134) om be- lastningsregister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 c §1

Uppgifter ur belastnings- registret om brott mot 3 kap., 4 kap. 1–2 eller 4–5 §§, 6 kap.,

8 kap. 5 eller 6 §, 10 kap. 5 a eller

5 c §, 13–15 kap., 16 kap. 10 a §, 17 kap. 1 eller 2 § eller 20 kap. 1 § brottsbalken, 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, narkotikastrafflagen (1968:64), abortlagen (1974:595), lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor, lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, lagen (1992:860) om kontroll av narkotika, lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, 6 § lagen (2000:1225) om straff för smugg- ling, 10 kap. 3, 4 eller 6 § patient- säkerhetslagen (2010:659), 1, 2,

4–11 a och 13 §§ lagen (2014:406) om straff för vissa internationella brott eller mot terroristbrotts- lagen (2022:666) eller motsvar- ande äldre lag ska, om brotten lett till någon annan påföljd än böter, lämnas ut om det begärs av

1Senaste lydelse 2022:695.

SOU 2023:37

Författningsförslag

1.Socialstyrelsen i ärenden om legitimation enligt 4 kap. 1 eller 2 § patientsäkerhetslagen eller särskilt förordnande enligt 4 kap. 4 § samma lag, i fråga om den som styrelsen överväger att meddela legi- timation eller särskilt förordna att utöva yrke,

2.Inspektionen för vård och omsorg i ärenden om prövotid och återkallelse av legitimation enligt 8 kap. 1, 3 eller 4 § patientsäkerhets- lagen, i fråga om den som inspektionen enligt 7 kap. 30 § patient- säkerhetslagen överväger att anmäla till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, eller

3.en region, i fråga om en icke legitimerad yrkesutövare som regionen överväger att anställa för allmäntjänstgöring eller med ett vikariatsförordnande enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 3 kap. 12 § patientsäkerhetsförordningen (2010:1369).

Om påföljden även avser något annat brott än de som anges i första stycket, ska också uppgifter om det brottet lämnas ut.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2025.

2Utredningens uppdrag och arbete

I detta kapitel finns en samlad beskrivning av utredningens uppdrag och arbete. Betänkandet är indelat i två huvudsakliga delar. Del 1 avser uppdraget om oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskulds- ingrepp samt underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barn- äktenskapsbrott (kapitel 3–9). Del 2 avser uppdraget om omvändelse- försök riktade mot hbtq-personer (kapitel 10–14). Därutöver innehåller betänkandet del 3, som består av konsekvenser och författnings- kommentar (kapitel 15 och 16), samt bilagor.

2.1Del 1 av uppdraget: oskuldskontroller m.m.

Uppdragets innehåll

Uppdraget framgår av direktiven i bilaga 1 och 3. Utredningen har haft i uppdrag att

•inhämta kunskap om förekomsten av så kallade oskuldskontroller, utfärdande av oskuldsintyg, oskuldsoperationer och liknande feno- men, både inom hälso- och sjukvården och i samhället i övrigt,

•analysera och ta ställning till hur skyddet mot denna form av otill- börlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet kan stärkas och föreslå de förändringar i lagstiftningen som bör vidtas med anled- ning av detta,

•oavsett ställningstagande i sak lämna förslag som innebär en krimi- nalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsopera- tioner, och

•lämna nödvändiga författningsförslag.

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2023:37

Regeringen pekar i direktiven på såväl regelverket för och tillsynen av hälso- och sjukvården som det straffrättsliga regelverket. Upp- draget har därför tolkats så att det primärt innebär att överväga lag- ändringar för att skärpa reglerna inom dessa områden. I skyddet mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet skulle det även kunna ingå andra åtgärder, exempelvis informations- och utbildnings- insatser. Uppdraget har tolkats så att även den typen av frågor kan tas upp.

Vidare har utredningen haft i uppdrag att analysera och ta ställning till om underlåtenhet att anmäla eller på annat sätt avslöja äktenskaps- tvång och barnäktenskapsbrott bör kriminaliseras. Oavsett ställnings- tagande i sak ska utredningen lämna förslag som innebär en sådan kriminalisering.

Vissa ord och begrepp

Uppdraget rör känsliga frågor och utredningen har övervägt hur man lämpligast beskriver och benämner vissa företeelser. Några ord och be- grepp som kan uppfattas som kontroversiella tas därför upp redan här.

Ett första ord är oskuld. Ordet har i den betydelse som är relevant i den här utredningen den allmänna innebörden att en person inte har haft samlag. Det används ibland som en benämning på en sådan person – dvs. man säger att personen ”är oskuld” – och ibland som en benämning på en egenskap som personen har eller förlorar. Inom vissa grupper, i synnerhet inom hederskontexten, synes ordet ibland användas som ett närmast synonymt uttryck för ha en intakt så kallad mödomshinna.

Användandet av ”oskuld” har kritiserats för att leda tankarna till skuld och skam – en föreställning om att den som har haft samlag skulle bära på en skuld och att den som inte har haft det skulle vara fri från skuld. Ordet har även ansetts förknippat med heteronorma- tiva föreställningar om att en sexuell debut bara kan ske genom att en man och en kvinna har ett penetrerande vaginalt samlag. Därtill har ordet ansetts olämpligt med hänsyn till att det är förknippat med den kontroll av flickors och kvinnors sexualitet som förekommer inom en hederskontext. Alternativa uttryckssätt som har framförts är exempelvis ”sexdebut” eller att man talar om att ha sex för första gången.

SOU 2023:37

Utredningens uppdrag och arbete

Utredningen kommer använda ordet ”oskuld” trots kritiken. Oskuldskontroller och liknande företeelser bygger helt på föreställ- ningar och normer om oskuld. Det är således nödvändigt att använda oskuldsbegreppet för att kunna beskriva och förstå dessa företeelser. Att utredningen använder ordet ”oskuld” löpande i texten bör därför inte uppfattas som en legitimering av de bakomliggande kritiserade företeelserna. Det är även nödvändigt att knyta an till begreppet vid en kriminalisering av oskuldskontroller och andra åtgärder som ut- går från föreställningar om oskuld. En liknande diskussion har före- kommit när det varit fråga om att använda ordet ”heder” i lagtext.1 Vidare diskuterades användandet i lagtext2 av kontroversiella begrepp som ”ras” respektive ”föreställning om ras” i samband med lagstift- ningen om ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner.3 Efter- som en kriminalisering är ett uttryck för att samhället klandrar ett visst beteende måste användningen av ”oskuld” i lagtext inte nödvän- digtvis ses som en legitimering av de bakomliggande föreställningarna.

Ett annat kontroversiellt begrepp är mödomshinna. Som framgår i kapitel 3–5 är det en helt ovetenskaplig föreställning att flickor och kvinnor som inte har haft samlag skulle ha en hinna som täcker vaginal- öppningen. Det som finns är slemhinneveck av varierande utseende i slidmynningen, men man kan inte utifrån en undersökning av dessa veck avgöra om någon har haft samlag eller inte. Trots detta har ordet ”mödomshinna” använts länge och förekommer alltjämt, inte enbart inom hederskontexten utan även i samhället i övrigt. ”Mödoms- hinna” är kritiserat för att det bidrar till fortlevnaden av den felaktiga och ovetenskapliga föreställningen om den kvinnliga anatomin. Slem- hinnevecken benämns framför allt i medicinska sammanhang för ”hymen”. Även ”hymen” är emellertid ifrågasatt och ordet ”slidkrans” har därför lyfts fram som ett alternativ. Enligt vad utredningen erfar är dock även slidkrans numera kritiserat. Det finns de som anser att även detta ord bidrar till att myten om mödomshinnan fortlever.

Föreställningen om mödomshinnan synes, även om den är fel- aktig, kopplad till de slemhinneveck som faktiskt finns. Det finns ett behov av att tala om dessa veck utan långa omskrivningar. Utred- ningen kommer därför att använda uttrycket ”slidkrans” där så är lämpligt. När det behövs för att hänvisa till den felaktiga föreställ-

1Prop. 2019/20:131, s. 35 ff. och prop. 2021/22:138, s. 25.

2Se bestämmelserna om hets mot folkgrupp och olaga diskriminering samt straffskärpnings- grunden för hatbrott, 16 kap. 8 och 9 §§ samt 29 kap. 2 § 7 brottsbalken.

3Prop. 2017/18:59, bilaga 5 s. 111–113.

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2023:37

ningen om denna del av den kvinnliga anatomin används även ordet ”mödomshinna” inom citattecken.

Ett tredje begrepp är hederskultur. Utredningen återkommer till frågor om hedersrelaterat våld och förtryck och oskuldsnormer i kapitel 3. Uttryck som ”hederskultur” kan ifrågasättas då det kan ge bilden av att hedersrelaterat våld och förtryck är knutet till någon viss kultur eller religion. Så är inte fallet även om sådant förtryck kan bygga på traditionella föreställningar om flickor och kvinnor som bärare av mäns ”heder” osv. Utredningen har därför valt att i stället för hederskultur använda uttryck som ”hedersnormer” och ”heders- kontext”.

2.2Del 2 av uppdraget: omvändelseförsök

Uppdragets innehåll

Uppdraget framgår av direktiven i bilaga 2. Utredningen har haft i uppdrag att

•analysera och redogöra för vilket straffansvar som finns i dag när det gäller så kallade omvändelseförsök av hbtq-personer, och

•ta ställning till om det straffrättsliga skyddet bör förstärkas och i så fall lämna nödvändiga författningsförslag.

Vid ställningstagandet ska regleringen av grundläggande fri- och rättig- heter enligt såväl svensk grundlag som internationella åtaganden beaktas.

Uppdraget omfattar hbtq-personer men inte personer med intersexvariationer

Utredningsuppdraget omfattar omvändelseförsök av hbtq-personer. Hbtq är ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, transper- soner och personer med queera uttryck och identiteter. Enkelt ut- tryckt handlar det om personer vars sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck avviker från en norm.

Man brukar tala om heteronormativitet som är antagandet att det bara finns två kön, flicka/kvinna respektive pojke/man och att dessa

SOU 2023:37

Utredningens uppdrag och arbete

är varandras motsatser eller komplement. Män och kvinnor för- väntas vara heterosexuella och bete sig enligt normer för det kön de blivit tilldelade vid födelsen. Vidare brukar man tala om cisnormati- vitet som är antagandet att alla människor identifierar sig som det kön de blivit tilldelade vid födelsen och lever enligt de sociala nor- merna för det könet.4

Det finns andra sätt för personer att definiera sin sexuella läggning än som hetero-, homo- eller bisexuell. Till exempel förekommer ut- tryck som ”pansexuell” vilket avser att en person blir kär i och/eller attraherad av människor av alla kön eller av människor oavsett kön.5 Transpersoner och personer med transerfarenhet eller transbakgrund är i sin tur ett paraplybegrepp för individer med en mängd olika

erfarenheter av att det juridiska kön de tilldelats vid födelsen inte stämmer överens med könsidentiteten och/eller könsuttrycket. Trans- personer används som ett paraplybegrepp för personer med identi- teter och uttryck som på olika sätt bryter mot samhällets normer för kön/könsidentitet. Begreppet transperson kan också vara ett sätt att benämna sin egen identitet. Begreppet könsidentitet avser en persons självupplevda kön, det vill säga det kön man identifierar sig med. Könsidentitet kallas ibland också psykologiskt eller mentalt kön.6

En transperson kan vara binär vilket innebär att personen identi- fierar sig som ett kön som, inom ramen för ett tvåkönssystem, är motsatt det kön personen tilldelades vid födelsen. En vanlig benäm- ning på binära transpersoner är transsexuell. En transperson kan även vara ickebinär. Begreppet avser personer som tidvis eller alltid iden- tifierar sig som både man och kvinna, inget av det, mellan eller bort- om könsindelningen man och kvinna. Ickebinär används som ett paraplybegrepp för olika ickebinära könsidentiteter. Begreppet icke- binär kan också vara ett sätt att benämna sin egen identitet.7

Transpersonsbegreppet innefattar även personer som, i olika sam- manhang eller olika omfattning, använder sig av könsuttryck som i

4SOU 2017:92, s. 61 ff. En cisperson är en person som identifierar sig med det kön hen blivit tilldelad vid födelsen. Cis är latin för ”på samma sida”. En cisman är en person som identifierar sig som man och som tilldelats könet man vid födelsen. Vanligen uttrycker personen också sin könsidentitet på sätt som i den tid och det samhälle där personen befinner sig allmänt kodas som ”manliga”. En ciskvinna är en person som identifierar sig som kvinna och som tilldelats könet kvinna vid födelsen. Vanligen uttrycker personen också sin könsidentitet på sätt som i den tid och det samhälle där personen befinner sig allmänt kodas som ”kvinnliga”.

5RFSL, Begreppsordlista, uppslagsordet ”pansexuell”,

https://www.rfsl.se/hbtqi-fakta/begreppsordlista/ [hämtad 23-05-30].

6SOU 2017:92, s. 61 ff.

7A. st.

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2023:37

ett tvåkönssystem anses vara motsatta dem som personen förväntas använda. Ett sådant sätt att vara transperson på är att vara transvestit. Transvestiter kan, med en definition av könskongruens som enbart omfattar tilldelat kön och könsidentitet, räknas som cispersoner då deras tilldelade kön överensstämmer med könsidentiteten. Ibland räk- nas också personer som gör drag (att överdriva könsuttryck som en del av exempelvis performance eller aktivism) till gruppen transpersoner.8

Med könsuttryck, eller socialt kön, avses attribut som allmänt uppfattas som ”manliga” eller ”kvinnliga”. Sådana attribut kan vara till exempel kläder, kroppsspråk och hår. Dessa kan variera beroende på vilken tid och vilket samhälle en person befinner sig i. Socialt kön kan också vara hur en person uppfattas utifrån kroppsliga egenska- per som allmänt förknippas med kön, så som röst och kroppsform.9

Utanför utredningsuppdraget faller personer med intersexvaria- tioner. Detta följer av att uppdraget avser hbtq-personer, inte hbtqi- personer, men också av definitionen av omvändelseförsök (se nedan). Intersexvariationer är tillstånd där kroppen inte enkelt går att köns- bestämma utifrån föreställningen om två biologiska kön. Det finns ett stort antal intersexvariationer. Gemensamt för detta är att någon eller några kroppsliga egenskaper skiljer sig från det som anses som ”normalvariationer” i sådan omfattning att det kan bli föremål för diagnos. De egenskaper det här rör sig om är könskromosomer, inre könsorgan/könskörtlar, yttre könsorgan och hormonnivåer. De varia- tioner som diagnostiseras är både sinsemellan och inom respektive kategori olika och har olika orsaker. De yttrar sig på olika sätt och påverkar individen i olika stor omfattning.10

Definitionen av omvändelseförsök

Vid tolkningen av uppdraget är frågan vilka slags handlingar som ut- gör omvändelseförsök av hbtq-personer. Av utredningsdirektiven fram- går att bakgrunden till uppdraget är rapporten Unga hbtq-personers utsatthet för omvändelseförsök i Sverige, som tagits fram av Myn- digheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) år 2022.

8A. st.

9A. st.

10A. st.

SOU 2023:37

Utredningens uppdrag och arbete

Myndigheten föreslog bland annat att ett förbud mot omvändelse- försök skulle utredas.11

MUCF:s rapport togs fram efter ett regeringsuppdrag om kartlägg- ning och kunskapssammanställning om unga hbtq-personers utsatthet för så kallad omvändelseterapi. I uppdragsbeskrivningen konstaterade regeringen att det saknas en gängse definition av ”omvändelseterapi”. Avsaknaden av en gemensam förståelse av begreppet behövde enligt regeringen uppmärksammas inom ramen för MUCF:s uppdrag.12

MUCF konstaterade i sin rapport att många aktörer tolkade be- greppet ”omvändelseterapi” på ett sätt som skulle göra uppdraget betydligt mer avgränsat än vad som var syftet. Dels hade både orga- nisationer och individer som myndigheten haft kontakt med inte uppfattat att begreppet omfattar alla former av påtryckningar och tvång, dels hade en del uppfattat begreppet som problematiskt efter- som terapi för tankarna till vetenskapligt förankrad vård och behand- ling. MUCF använde i rapporten både ”omvändelseterapi” (satt inom citattecken) och ”omvändelseförsök” (utan citattecken). Myndigheten valde att definiera omvändelseförsök på följande sätt:

…påtryckningar och tvång som syftar till att förmå någon att förändra, permanent dölja eller avstå från att leva i enlighet med sin sexuella lägg- ning eller könsidentitet eller uttrycka kön på det sätt personen själv vill.

MUCF anförde att definitionen av omvändelseförsök hade varit an- vändbar i arbetet för att få en bredare bild av utsattheten, men att den inte kunde ligga till grund för lagstiftning. Även om omvändelse- försök inte uttryckligen definieras i direktiven till denna utredning används den ovan citerade formuleringen av regeringen.

Utgångspunkten i utredningsarbetet har varit den vida definition av omvändelseförsök som citerats ovan. En fördel med detta har bland annat varit att utredningsarbetet har kunnat knyta an till innehållet i MUCF:s rapport.

Även om den citerade definitionen är vid får vissa avgränsningar anses följa av den. Begreppet omvändelseförsök får anses syfta på försök att åstadkomma varaktiga förändringar av personens inre liv, identitet eller beteende. Försök som enbart syftar till att förändra

11Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Unga hbtq-personers utsatthet för om- vändelseförsök i Sverige, 2022.

12Regeringen/Arbetsmarknadsdepartementet, Uppdrag till Myndigheten för ungdoms- och civil- samhällesfrågor att kartlägga och sammanställa kunskap om unga hbtq-personers utsatthet för s.k. omvändelseterapi, Regeringsbeslut 2020-07-30, A2020/01669/MRB.

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2023:37

kroppens utseende eller funktioner bör falla utanför. Därmed om- fattas exempelvis inte påverkan på personer med intersexvariationer att genomgå ”normaliserande” kirurgiska ingrepp.

2.3Utredningens arbete

Utredningen har letts av den särskilda utredaren Maria Hölcke, hov- rättsråd tillika vice ordförande i Svea hovrätt. I utredningen har det även ingått experter (se missivet). Utredningen har hållit tretton sammanträden med experterna. Utöver sedvanligt inläsnings- och skrivarbete har det under utredningens gång tagits många kontakter med olika aktörer vilket beskrivs nedan.

Del 1 oskuldskontroller m.m.

Inom ramen för utredningens arbete har utredningen haft kontakt med ett flertal myndigheter, bland annat Nationellt centrum för kvinnofrid, Jämställdhetsmyndigheten, Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck vid Länsstyrelsen Östergötland, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Myndig- heten för stöd till trossamfund.

Utredningen har samrått med utredningen En uppväxt fri från våld (A 2021:02) och har inhämtat upplysningar från ansvariga för Socialdepartementets arbete med förslaget om ett utvidgat utrese- förbud för barn (Ds 2022:9).

Utredningen har även haft kontakt med Sveriges Kommuner och Regioner samt med företrädare för vissa professionsorganisationer och liknande inom hälso- och sjukvårdsområdet såsom Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi, Svensk plastikkirurgisk förening och Föreningen för Sveriges Ungdomsmottagningar.

Sekretariatet har genom Fryshusets verksamhet Elektra inhämtat synpunkter från ungdomar som är engagerade i arbetet mot heders- relaterat våld och förtryck. Sekretariatet har även inhämtat synpunk- ter från ungdomar genom deltagande vid en temavecka på Lärjeskolan i Göteborg.

I uppdraget har ingått att inhämta kunskap om förekomsten av oskuldskontroller och andra sådana företeelser. Det har inte varit lämpligt eller möjligt att genomföra enkätundersökningar eller lik-

SOU 2023:37

Utredningens uppdrag och arbete

nande som riktar sig till flickor och kvinnor som är direkt berörda. Målgruppen är utsatt och det är svårt att nå ut till den. Den typen av undersökning har inte rymts inom uppdragets ramar.

Utredningen har däremot skickat frågeformulär till lokala och regionala resurscentra och till ideella organisationer som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck. Även det nationella centrumet mot hedersrelaterat våld och förtryck har lämnat uppgifter. Vidare har utredningen genomfört en enkät under första halvåret år 2022. En- käten skickades via e-post till de vid utskickstillfället drygt 250 ung- domsmottagningar som fanns listade på ww.umo.se, till de drygt 600 barnmorskemottagningar som fanns listade på 1177.se samt till elevhälsan vid de skolenheter på gymnasienivå som fanns listade i Skolverkets register över skolenheter. Ett begränsat antal svar har kommit in från elevhälsan och av dessa är det ett mycket litet antal som har erfarenhet av frågorna. Därför har inte svaren från elev- hälsan redovisats. I övrigt redovisas resultatet av kartläggningen i av- snitt 4.2.2 och 5.2.2.

För att få underlag till den internationella utblicken i kapitel 7 har utredningen haft kontakt med statliga tjänstemän från respektive land.

Del 2 omvändelseförsök

Inom ramen för arbetet med detta uppdrag har utredningen haft kon- takt med RFSL, RFSL ungdom, Sveriges kristna råd, Islamiska Sam- arbetsrådet, Sveriges interreligiösa råd och Myndigheten för stöd till trossamfund. Vissa kontakter har tagits med tjänstemän på Social- styrelsen.

I arbetet med den internationella utblicken har utredningen haft kontakt med statliga tjänstemän i Norge som arbetar med bered- ningen av ett remitterat förslag till förbud mot konverteringsterapi. Utredningen har även deltagit vid ett möte, med tjänstemän från andra EU-länder, för utbyte om åtgärder för förbud mot omvändelse- försök.

3 Bakgrund

Syftet med detta kapitel är att sätta in oskuldskontroller, oskulds- intyg och oskuldsingrepp i ett större sammanhang. Företeelserna har kopplingar till hedersrelaterat våld och förtryck. I avsnitt 3.1 redo- görs därför översiktligt för vad sådant våld och förtryck innebär. I avsnitt 3.2 diskuteras hur så kallade hedersnormer förhåller sig till oskuldsideal och oskuldskrav. I avsnittet beskrivs även de föreställ- ningar om sexuell oskuld som oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp bygger på. I avsnitt 3.3 beskrivs åtgärder mot heders- relaterat våld och förtryck som har vidtagits i Sverige.

I uppdraget ingår även frågan om behovet av en kriminalisering av underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott. Även sådana brott är en företeelse som är kopplad till hedersrelaterat våld och förtryck. Den delen av uppdraget behandlas emellertid sam- lat i kapitel 9. I detta kapitel är syftet att ge en gemensam bakgrund till kapitel 4 och 5. I dessa två kapitel beskrivs närmare vad oskulds- intyg, oskuldskontroller och oskuldsingrepp innebär och i vilken ut- sträckning de förekommer i Sverige.

3.1Hedersrelaterat våld och förtryck

Vad innebär hedersrelaterat våld och förtryck?

Hedersrelaterat våld och förtryck samt hedersnormer har definierats på delvis olika sätt i olika sammanhang1

Begreppet ”heder” är väsentligt för förståelsen av hedersrelaterat våld och förtryck. Dess innebörd har behandlats av forskare inom området. Heder är enligt Stewart2 en fråga om mäns rätt till respekt

1För en genomgång, se avsnitt 4.2 i betänkandet Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet (SOU 2018:69) och avsnitt 6.2 i betänkandet Ett särskilt hedersbrott (SOU 2020:57).

2Stewart, F. H., Honor, (Chicago: University of Chicago Press, 1994).

Bakgrund

SOU 2023:37

som de enligt Wikan3 vinner genom att övertyga hedersgruppen att de har kontroll över närstående kvinnors fertilitet och sexualitet. Heder är ett absolut begrepp – antingen anses en man ha heder eller också anses han inte ha det. Detta hänger samman med föreställningar om ogifta kvinnors sexualitet. De anses vara antingen oskuld eller inte oskuld. För att män ska ha heder måste deras närstående kvinnor ha ”skam i kroppen”. Kvinnors skam utgör sålunda en förutsättning för mäns heder. I en hederskontext är det skamlöshet, som grund för vanheder, som bestraffas på olika sätt till exempel genom förskjutning, barn- och tvångsäktenskap, könsstympning eller hedersmord. Heder är det mest eftersträvansvärda värdet i samhällen där hedersnormer är starka. Heder anses vara viktigare än livet och friheten. Det är mot denna bakgrund som det är möjligt att förstå varför våld tillgrips i en hederskontext för att upprätthålla eller återupprätta heder.

Utredningsarbetet har utgått från regeringens beskrivning av hedersrelaterat våld och förtryck i propositionen Ett särskilt brott för hedersförtryck (prop. 2021/22:138):

Hedersrelaterat våld och förtryck innebär att människor, främst flickor och kvinnor men även pojkar och män, begränsas i sina liv och utsätts för påtryckningar och våld som syftar till att upprätthålla familjens kon- troll över individen. Hedersrelaterat våld och förtryck är kopplat till heders- normer som bygger på starka patriarkala eller heteronormativa föreställ- ningar. De patriarkala föreställningarna tar sig uttryck i kontroll av flickor och kvinnor som sträcker sig från begränsningar i vardagen rörande klädsel, umgänge och rörelsefrihet till begränsningar i val av utbildning, arbete och äktenskap. För de individer som försöker trotsa kontrollen kan följderna bli allvarliga. I sin mest extrema form kan hedersnormerna leda till allvarlig våldsbrottslighet.

Hedersrelaterat våld och förtryck kännetecknas av att det finns ett starkt kollektivistiskt inslag, ofta i en familj och släktrelation, som bl.a. innebär att individens intresse och handlingar anses vara underordnade familjens intresse och att individens sexualitet och intima relationer är hela familjens angelägenhet som kan påverka familjens anseende. Heders- normerna grundar sig i en föreställning om heder som inte delas av övriga samhället och som strider mot principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Till heders- normerna hör bl.a. uppfattningen att familjens rykte och anseende är avhängigt kvinnliga familjemedlemmars kyskhet och oskuld samt deras faktiska och påstådda beteende i förhållande till dessa ideal. I familjer som lever med hedersnormer är det oftast männen som bestämmer, men även kvinnor utövar hedersförtryck. Det förekommer också att pojkar och unga män är utsatta för hot, kontroll och begränsningar som har sin

3Wikan, U., En fråga om heder, (Stockholm: Ordfront 2004).

SOU 2023:37

Bakgrund

bakgrund i hedersrelaterade normer. Pojkar förväntas också i stor ut- sträckning att bevaka och kontrollera sina systrar eller andra kvinnliga släktingar. Brottsligheten syftar till att på ett omotiverat sätt skambelägga barn och unga människor som fritt vill utforma sina liv och själva be- stämma vem de vill leva med.

Regeringen framhöll i propositionen att personer med intellektuell funktionsnedsättning som utsätts för hedersrelaterat våld och för- tryck är en särskilt sårbar grupp eftersom de står i en särskild be- roendeställning till de som utövar det. I propositionen konstateras bland annat att våld och förtryck mot denna grupp är särskilt svår- upptäckt samt att barn med intellektuella funktionsnedsättningar vilseleds att ingå äktenskap.

Regeringen framhöll vidare att hbtqi-personer är särskilt utsatta och att de hedersrelaterade heteronormativa föreställningarna inne- bär att hbtqi-personers sexuella läggning, könsidentitet eller köns- uttryck betraktas som ett hot mot familjens heder.

Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige

I Sverige har det sedan början av 2000-talet genomförts ett antal olika undersökningar i syfte att ge en bild av hur utbrett det heders- relaterade våldet och förtrycket är. Det är dock svårt att få en en- hetlig bild över förekomsten dels då undersökningarna gjorts vid olika tidpunkter och frågeställningarna formulerats olika, dels för att definitionen av vad som utgör hedersrelaterat våld och förtryck varierar. Befintliga undersökningar kan emellertid belägga ett starkt samband mellan inskränkningar i ungas möjligheter att själva få be- stämma över sina relationer och deras utsatthet för våld. Detta gäller exempelvis den riksrepresentativa nationella kartläggningen av våld mot barn 2016, som genomfördes med elever i grundskolans års- kurs 9 och gymnasiets årskurs 2. De elever som uppgav att de inte får välja vem de ska leva tillsammans med som vuxna anger mer än dubbelt så ofta än andra elever att de någon gång i livet har utsatts för misshandel.4 Enligt en kartläggning bland niondeklassare i Upp- sala 2018 uppgav 46 procent av de flickor som inte själva fick välja framtida partner att de utsatts för fysiskt våld och 61 procent för psykiskt våld i hemmet. Motsvarande siffror för pojkar var 36 respek-

4Jernbro, C. & Janson, S., Våld mot barn 2016: en nationell kartläggning, (Stockholm: Stiftelsen Allmänna Barnhuset, 2017).

Bakgrund

SOU 2023:37

tive 44 procent.5 Liknande kartläggningar i Göteborg, Malmö och Stockholm 2017–2018 tyder på att 7–8 procent av niondeklassarna i dessa kommuner lever i familjer som använder våld för att skydda familjens/släktens rykte.6

När det gäller barn med intellektuella funktionsnedsättningar fram- går av en rapport att 9 procent av alla flickor och 6 procent av alla pojkar på gymnasiesärskolor uppgav att deras föräldrar bestämmer vem de ska gifta sig med. Vidare svarade 35 procent av flickorna och 22 procent av pojkarna att de inte får ha sex för sina föräldrar.7 Av en annan rapport framgår att kunskapsnivån hos yrkesverksamma på området är mycket låg, exempelvis bland personliga assistenter och att även vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar begränsas i sitt handlingsutrymme när det bland annat gäller valet av partner.8

3.2Oskuldsnormer och föreställningar om oskuld

Hedersnormer, oskuldsnormer och oskuldsideal

Oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp bygger på nor- mer eller ideal om att ogifta flickor och kvinnor ska vara oskulder och vara utan sexuella erfarenheter inför ingåendet av ett äktenskap. Oskuldsideal, det vill säga ideal om sexuell avhållsamhet före äkten- skapet, är centralt i en hederskontext, men kan även förekomma utan- för sådana sammanhang. En återhållsam inställning till föräktenskap- liga sexuella relationer var utbredd i Sverige fram till den så kallade sexuella revolutionen i mitten av 1900-talet.9

Ett oskuldsideal innebärande att sexuell avhållsamhet före äkten- skapet framhålls som eftersträvansvärt inom en grupp behöver inte nödvändigtvis innebära att det finns oskuldsnormer inom gruppen, det vill säga ett absolut krav på personen att leva upp till idealet.

5Ghadimi, M. & Gunnarsson, S., UNG018. En kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck bland unga i Uppsala, (Uppsala: TRIS – tjejers rätt i samhället, 2019).

6Í Baianstovu, R., m.fl., Heder och samhälle. Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar (Örebro: Örebro Universitet, 2019).

7TRIS - tjejers rätt i samhället, Trippelt utsatt. Hedersrelaterat förtryck och våld bland ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning, (Uppsala: TRIS – tjejers rätt i samhället, 2018).

8Gunnarsson S., m.fl., Gömd & Glömd – Hedersrelaterat våld och förtryck mot vuxna med intellektuell funktionsnedsättning (Uppsala: TRIS – tjejers rätt i samhället, 2020).

9Österberg, E. ”Heder, hat och förtvivlan.” i Johansson, Kenneth (red.), Hedersmord: tusen år av hederskulturer (Lund: Historiska media, 2005).

SOU 2023:37

Bakgrund

Oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp bygger emeller- tid på sådana krav eller normer.

Förväntningar eller krav på flickor och kvinnor att vara oskuld, det vill säga att vara sexuellt avhållsamma före äktenskapet, kan före- komma såväl utanför som inom en hederskontext. Frågan om en flicka eller kvinna, som har krav på sig att vara oskuld, även ska anses leva i en hederskontext är beroende av hur hedersrelaterat våld och förtryck och hedersnormer definieras och operationaliseras. Detta kan illustreras av angreppssättet vid olika studier och kartläggningar.

En åtskillnad mellan oskuldskrav och hedersrelaterade normer och begränsningar gjordes till exempel i enkätundersökningen Ung08, som ingick i en kartläggning av det hedersrelaterade våldets omfatt- ning och karaktär i Stockholms stad10. Vid bedömningen av om en flicka skulle anses tillhöra gruppen med hedersrelaterade normer och begränsningar räckte det inte att hon dels förväntades vara oskuld vid äktenskapets ingående, dels inte tilläts ha ett förhållande med en jämnårig pojke. Av de närmare 1 200 flickor som besvarade enkäten var det 23 procent som uppfyllde dessa kriterier, innebärande att de inte tilläts ha en föräktenskaplig sexuell relation. Vissa flickor som tillhörde denna ”oskuldskravsgrupp” hade emellertid ytterligare re- striktioner. De tilläts inte ha vänskapliga relationer med jämnåriga pojkar och/eller förväntades följa andras vilja när det gäller vem de skulle gifta sig med eller leva med i framtiden. Dessa flickor, som utgjorde 16 procent av det totala antalet, ansågs i studien vara utsatta för ”hedersrelaterad sexuell kontroll”. Slutligen fanns det flickor som uppfyllde minst ett av ytterligare två kriterier: de skulle inte få delta i skolinslag och/eller inte få ha egen fritid. Dessa flickor, som utgjorde 11 procent, ansågs leva med hedersrelaterade normer och begränsningar.

I ett annat exempel synes forskningen inte ha skilt mellan oskulds- normer och hedersnormer. I kartläggningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö 2017–201811 ingick enkäter där de svarande delades in i en ”oskuldsnormsgrupp”, en ”våldsnormsgrupp” och en kontroll- grupp. Oskuldsnormsgruppen avsåg ungdomar som dels förväntades vara oskuld tills de gifte sig, dels inte fick ha en villkorslös relation,

10Schlytter, A. m.fl., Oskuld och heder: en undersökning av flickor och pojkar som lever under hedersrelaterad kontroll i Stockholms stad – omfattning och karaktär (Stockholm: Stockholms stad, 2009).

11Í Baianstovu, R., m.fl., Heder och samhälle. Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar (Örebro: Örebro Universitet, 2019).

Bakgrund

SOU 2023:37

dvs. en heterosexuell relation med en jämnårig. Våldsnormsgruppen omfattade de ungdomar som av familjen/släkten hade utsatts för kollektivt legitimerat våld eller hade utsatt andra för, av familjen/ släkten kollektivt legitimerat våld, kopplat till rykte, skam och kon- troll. Båda dessa grupper ansågs av forskarna leva med hedersnormer och jämfördes med en kontrollgrupp.

Om man utgår från hur regeringen har beskrivit hedersrelaterat våld och förtryck, synes oskuldskrav eller oskuldsnormer utgöra ett nödvändigt, men inte tillräckligt, inslag för att det ska bli fråga om hedersnormer. Det bör därtill, om man utgår från regeringens beskriv- ning, även finnas ett kollektivistiskt inslag där individens sexualitet och intima relationer anses vara familjens angelägenhet och påverka familjens anseende. Regeringen har även framhållit att hedersnormerna bygger på starka patriarkala eller heteronormativa föreställningar. Detta torde innebära bland annat en betoning på kontroll av flickors och kvinnors sexualitet, även om också män kan utsättas för heders- relaterat våld och förtryck.

Inom forskningen på området framhålls att oskuldsnormer inom en hederskontext upprätthålls genom kontrollmekanismer som fysisk och social segregation av könen, barn- och tvångsäktenskap, könsstymp- ning och invaderande föräldraskap, oskuldskontroller och oskulds- ingrepp.12

Den gemensamma nämnaren bakom oskuldskontroller, oskulds- intyg och oskuldsingrepp är under alla förhållanden normer som innebär att flickor och kvinnor ska förbli oskuld till dess de gift sig. En annan gemensam nämnare är föreställningar om fysiska tecken på oskuld som är kopplade till sådana normer (se nedan). Därtill kan oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp inom en heders- kontext fungera som en bland flera mekanismer för att upprätthålla kontrollen över flickors och kvinnors sexualitet. I kapitel 4 respek- tive 5 behandlas de syften som i olika sammanhang kan ligga bakom kontrollerna, intygen och ingreppen.

12Khan, T. S., Beyond honour: a historical materialist explanation of honour related violence, (Oxford: Oxford University Press, 2006); Mernissi, F. (1982). Virginity and patriarchy. Women’s Studies International Forum, 5(2), 183–191; Wikan, U., En fråga om heder, (Stockholm: Ordfront, 2004).

SOU 2023:37

Bakgrund

Oskuldsnormernas sociala betydelse

Ifortsättningen kommer oskuldsnormerna diskuteras i förhållande till flickor och kvinnor. Även pojkar och män kan omfattas av krav på avhållsamhet beträffande föräktenskapliga sexuella relationer. Av befintlig forskning framgår emellertid tydligt att det enbart är flickor och kvinnor som utsätts för oskuldskontroller och oskuldsingrepp samt krävs på oskuldsintyg.13

Att det över huvud taget förekommer oskuldsnormer har histo- riska förklaringar. Oskuldsnormerna hänger samman med arvssyste- met i gamla patrilinjära14 samhällen där arvet överförs från far till son.15 Män har tidigare i historien inte kunnat fastställa sitt faderskap. Av denna anledning har det varit ytterst viktigt för män i patrilinjära samhällen att fastställa sitt faderskap genom att gifta sig med en

”sexuellt orörd” kvinna för att säkerställa att arvet inte går till andra

än hans biologiska barn.16

Brott mot oskuldsnormerna kan medföra att en flicka eller kvinna förlorar möjligheten att gifta sig inom gruppen. Inför ett äktenskap sker det ofta sonderingar, man ”frågar runt”, vilket kan leda till att

äktenskapsplanerna går om intet, ibland enbart på grund av att flickan eller kvinnan har ett dåligt rykte.17

Förlust av möjligheten att gifta sig är endast en av flera potentiella konsekvenser för flickor och kvinnor som inte längre betraktas som oskulder. Inom hederskontexten är som redan konstaterats famil- jens anseende knuten till de ogifta flickornas och kvinnornas oskuld.

Om en flicka eller kvinna ”förlorar oskulden” anses i den kontexten inte bara hennes utan hela familjens anseende skadas eller förloras. Familjen anser sig många gånger behöva vidta åtgärder för att åter- upprätta sin heder. Återupprättandet av hedern kan som sista utväg

13Ghanim, D., The virginity trap in the Middle East (New York: Palgrave Macmillan, 2015), s. 17–28; Niki Rashidi, F., m. fl., How Do Some Iranian Grooms React if There is not Any Sign of Blood Stained Bed Sheets? Sexuality & Culture, 24(6), 2056–2064, 2020; Parla, A. The

”Honor” of the State: Virginity Examinations in Turkey, Feminist Studies, 27(1): 65–90, 2001;

Olson, R. M., & García-Moreno, C., Virginity testing: a systematic review, Reproductive Health 14:61, 2017.

14Patrilinjär härstamning innebär att släkttillhörigheten härleds genom män, dvs. vilken släkt du tillhör avgörs av vem som är din far.

15de Beauvoir, S., Det andra könet (Stockholm: Norstedt, 2002); Lerner, G., The creation of patriarchy (New York: Oxford University Press, 1986); Schlytter, A. & Rexvid, D., Mäns heder: att vara både offer och förövare (Lund: Studentlitteratur, 1. uppl., 2016).

16de Beauvoir, S., Det andra könet, (Stockholm: Norstedt, 2002); Tillion, G., My cousin, my hus- band: clans and kinship in Mediterranean societies [New ed.] (London: Saqi Books, 2007).

17Cinthio, H., ”Oskuldsnormer”, i Sexualitet och migration i välfärdsarbete, red. Ouis, P., s. 357–393 (Lund: Studentlitteratur, 2021), s. 364 ff.

Bakgrund

SOU 2023:37

ske genom att flickor eller kvinnor mördas. Andra åtgärder kan vara att de förskjuts av familjen eller tvingas gifta sig.18 Som framgår av kapitel 5 genomgår flickor och kvinnor även oskuldsingrepp för att ”återställa” oskulden.

Föreställningen om en flickas eller kvinnas oskuld bygger såväl på olika fysiska tecken (se nedan) som på hennes allmänna beteende, där ryktet har stor betydelse.19

Föreställningar om tecken på kvinnlig oskuld

I de föreställningar om kvinnlig oskuld som oskuldskontroller, oskulds- intyg och oskuldsingrepp bygger på, spelar ”mödomshinnan” en cen- tral roll. Enligt dessa föreställningar finns en intakt hinna som täcker slidöppningen hos en flicka eller kvinna som inte har haft samlag. ”Mödomshinnan” tros brista med blödning som följd i samband med det första samlaget.

I många grupper där det råder krav på flickor och kvinnor att vara oskuld före äktenskapet ses blödningen som ett bevis på att en flicka eller kvinna är oskuld. Ibland är det endast inför sin make som hon ska bevisa oskulden, men det förekommer även att det blodiga laka- net visas upp för släktingar på eller i anslutning till bröllopsnatten.20

Många gånger tycks innebörden av att vara oskuld närmast vara synonymt med att ha en intakt ”mödomshinna”, men det finns även andra föreställningar om fysiska tecken på en flickas eller kvinnas oskuld. I en intervjustudie med femton ungdomar vid en svensk skola nämndes att om flickan var för angelägen eller intresserad när hon hade sex kunde det tolkas som att hon hade tidigare erfarenhet. Om hon inte var ”trång nog” kunde hon också bli ifrågasatt. Några flickor uppgav att killar ”bara vet” om flickan är oskuld eller inte.21

Föreställningarna om olika fysiska tecken på oskuld är emellertid ogrundade. Hur slidöppningen ser ut skiljer sig från person till per- son. Vid ingången till slidan finns det tvärgående slemhinneveck. De har en oregelbunden form och kan vara lite veckiga och flikiga. På ett barn är öppningen till slidan liten. Från tiden vid puberteten blir

18Wikan, U., En fråga om heder, (Stockholm: Ordfront, 2004).

19Hoffman, A., Virginity Loss Experiences: The Negative Experience of Waiting Until Marriage. ProQuest Dissertations Publishing, 2019.

20Cinthio. H., ”You go home and tell that to my dad!” Conflicting Claims and Understandings on Hymen and Virginity, Sexuality & Culture 19:172–189, 2015.

21A.a.

SOU 2023:37

Bakgrund

den större och mer töjbar. När det finns en hinna, en skiljevägg, i slidan, vilket är mycket ovanligt förekommande, utgör detta en miss- bildning.22 I avsnitt 2.1 under rubriken Vissa ord och begrepp har frågan om hur man bör benämna slemhinnevecken diskuterats och som fram- går där har utredningen valt att tala om ”slidkransen”.

Det är inte möjligt att bedöma om en flicka eller kvinna tidigare har eller inte har haft samlag utifrån en undersökning av könsorganet. Detta tas upp närmare i avsnitt 4.1 om oskuldskontroller och oskulds- intyg under rubriken Oskuldskontroller och oskuldsintyg ur ett medi- cinskt perspektiv.

Även föreställningen om att flickor och kvinnor alltid blöder vid första samlaget är felaktig. Det kan finnas många förklaringar till blödning eller avsaknad av blödning som inte har med flickans eller kvinnans sexuella erfarenheter att göra. Faktorer som kan öka sanno- likheten för blödning är om samlaget är påtvingat, om flickan eller kvinnan inte är sexuellt upphetsad eller könsmogen samt om hon har vissa sjukdomar, infektioner eller missbildningar.23 Varken blödning eller avsaknad av blödning vid samlag kan således ge någon indikation på om en flicka eller kvinna tidigare har eller inte har haft samlag.

3.3Åtgärder mot hedersrelaterat våld och förtryck

Åtgärder mot oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp ingår i arbetet mot hedersrelaterat våld- och förtryck. Detta arbete har pågått under många år och bedrivs för närvarande inom ramen för regeringens tioåriga nationella strategi för att förebygga och be- kämpa mäns våld mot kvinnor24 som sträcker sig fram till år 2026. Strategin ska bidra till att uppnå det jämställdhetspolitiska delmålet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Inom ramen för strategin har regeringen beslutat om åtgärdsprogram. Det senaste programmet avser perioden 2021–2023.25

En rad lagstiftningsåtgärder har vidtagits inom området. Ett fler- tal syftar till att specifikt motverka barn- och tvångsäktenskap. Bland

22Arbets- och referensgrupp för vulvasjukdomar, Vulvovaginala sjukdomar (Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi, Rapport nr 71, 2013), s. 66.

23Essén, B., m.fl., The experience and responses of Swedish health professionals to patients re- questing virginity restoration (hymen repair), Reproductive Health Matters, 18:35, 38–46, 2010.

24Skr. 2016/17:10, En nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

25Regeringen, Åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor 2021–2023. Bilaga till protokoll 2021-12-22 nr I:7. A2021/02397.

Bakgrund

SOU 2023:37

annat har brotten äktenskapstvång, barnäktenskapsbrott och vilse- ledande till äktenskapsresa införts (se vidare kapitel 9). Möjligheten för personer under 18 år att få tillstånd att gifta sig har tagits bort. Reglerna för erkännande av utländska barnäktenskap har skärpts så att det numera krävs synnerliga skäl och att båda parter är över 18 år.

Det finns även lagstiftningsåtgärder som mer generellt syftar till att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. En ny punkt har lagts till i uppräkningen av försvårande omständigheter i 29 kap. 2 § brotts- balken. Enligt den punkten ska det särskilt beaktas om ett motiv för brottet varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder. Sedan den 1 juni 2022 finns även ett nytt brott i brottsbalken med benämningen hedersförtryck. Brottet innebär att en särskild strängare straffskala gäller för den som upp- repat, med ett hedersmotiv, begår vissa brottsliga gärningar26 mot en person och där gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla.

Vidare finns det sedan 1 juli 2020 regler om utreseförbud för barn i 31 a–31 i §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Utreseförbud ska meddelas ett barn om det finns en påtaglig risk för att barnet förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att ingå äktenskap eller äktenskapsliknande förbindelse eller könsstym- pas. I promemorian Ett utvidgat utreseförbud för barn (Ds 2022:9) föreslås bland annat en mer generell utformning av bestämmelsernas tillämpningsområde. Promemorian har varit på remiss och bereds i skrivande stund inom Regeringskansliet.

Medan det sammanfattningsvis har vidtagits lagstiftningsåtgärder som syftar till att generellt motverka hedersrelaterat våld och för- tryck, har det däremot inte vidtagits några specifika åtgärder i för- hållande till oskuldskontroller, oskuldsintyg, oskuldsingrepp eller lik- nande företeelser.

Regeringen har även gett olika myndigheter i uppdrag att arbeta mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det har i princip, med undan- tag för en handledning från Nationellt centrum för kvinnofrid (se nedan), inte varit fråga om åtgärder som specifikt avser oskulds- kontroller, oskuldsintyg, oskuldsingrepp eller liknande företeelser.

26Det rör sig om gärningar enligt 3 eller 4 kap., 5 kap. 1 eller 2 §, 6 eller 12 kap. brottsbalken eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud.

SOU 2023:37

Bakgrund

Länsstyrelsen Östergötland har sedan många år haft regerings- uppdrag inom området. Det har sedan år 2014 funnits ett nationellt kompetensteam mot hedersrelaterat våld och förtryck vid myndig- heten. Verksamheten har nu permanentats och blivit ett nationellt kompetenscentrum.27 Centrumet ska stödja och bidra till ett strate- giskt, förebyggande och kunskapsbaserat arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck på nationell, regional och lokal nivå. I uppgifterna ingår att

•stödja kommuner och regioner i deras arbete med att införa, följa upp och utvärdera arbetssätt och metoder för stödet till utsatta och för det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck,

•främja informationsutbyte mellan statliga myndigheter i frågor om hedersrelaterat våld och förtryck,

•stödja kommuners, regioners och statliga myndigheters samord- ning av insatser till utsatta,

•med utgångspunkt i nationella myndigheters kunskapsstöd, ge stöd på generell nivå till yrkesverksamma som i sin verksamhet hanterar frågor om hedersrelaterat våld och förtryck,

•säkerställa att det finns en särskild nationell funktion dit enskilda som är utsatta eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck samt deras närstående kan vända sig för råd och väg- ledning på generell nivå,

•stödja kommuner och regioner i deras arbete med att kartlägga förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck,

•regelbundet undersöka omfattningen av hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige och utvecklingen av samhällets insatser på om- rådet, och

•samla och sprida kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck baserad på forskning och beprövad erfarenhet.

Myndigheten har en nationell stödtelefon för yrkesverksamma och ansvarar för webbplatsen Hedersförtryck.se. Myndigheten har även samordnat regeringsuppdrag att på några platser i landet stödja utveck- lingen av regionala, kommun- och myndighetsgemensamma resurs-

27Se förordningen (2022:1345) om nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Bakgrund

SOU 2023:37

centra för barn, unga och vuxna som är utsatta eller riskerar att ut- sättas för hedersrelaterat våld och förtryck.

Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) har regeringens upp- drag att höja kunskapen nationellt om mäns våld mot kvinnor, heders- relaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. NCK har även regeringens uppdrag att ge stöd till våldsutsatta kvinnor. NCK får regelbundet särskilda uppdrag av regeringen och har bland annat på regeringens uppdrag tagit fram en handledning för vård- personal som utgör ett verktyg i bemötandet av flickor och kvinnor som kontaktar sjukvården med oskuldsproblematik. I rapporten be- handlas bland annat frågor om oskuldsintyg och oskuldsingrepp.28

En annan viktig aktör på området är Jämställdhetsmyndigheten. Myndigheten har ett brett uppdrag inom jämställdhetsområdet som omfattar bland annat uppföljning, analys, samordning, kunskap och stöd. I det permanenta uppdraget ingår att främja utvecklingen av före- byggande insatser mot, bland annat, hedersrelaterat våld och förtryck samt att synliggöra och motverka hedersrelaterat våld och förtryck med inriktning på nationell kunskapsutveckling och strategiska över- gripande frågor.29

Ett flertal andra myndigheter har getts uppdrag inom området vilket framgår av ovan nämnda åtgärdsprogram. I avsnitt 8.12 redo- görs för vissa informerande och kunskapshöjande åtgärder.

Vid sidan av åtgärder från det allmännas sida bedrivs ett arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck av en rad ideella organisationer genom stöd till utsatta, information och utbildning samt forskning.

28Nationellt centrum för kvinnofrid, Att möta patienter som söker för oro kring oskuld och heder (Uppsala: Uppsala universitet, 2011).

29Se förordningen (2017:937) med instruktion för Jämställdhetsmyndigheten.

4Oskuldskontroller och oskuldsintyg

I detta kapitel beskrivs först vad oskuldskontroller och oskuldsintyg är, hur man kan se på dem ur ett medicinskt perspektiv och vilka kon- sekvenser de får för de som genomgår dem (avsnitt 4.1). Därefter beskrivs förekomsten i Sverige utifrån tidigare studier med mera (av- snitt 4.2.1) samt utifrån utredningens kartläggning (avsnitt 4.2.2).

4.1Om oskuldskontroller och oskuldsintyg

Vad är oskuldskontroller och oskuldsintyg?

En oskuldskontroll är en undersökning av en flickas eller kvinnas underliv som genomförs i syfte att bedöma om hon är ”oskuld” eller inte. Att en kvinna är oskuld innebär inom de grupper där oskulds- kontroller förekommer att hon betraktas som ”sexuellt orörd”, van- ligen innebärande att hon aldrig har haft samlag. Föreställningen om vad som utgör tecken på oskuld bygger främst på ”mödomshinnans” tillstånd. Då ”oskuld” många gånger är synonymt med att ha en ”in- takt mödomshinna” kan en oskuldskontroll även vara inriktad på om ”mödomshinnan”, det vill säga i praktiken slidkransen, är skadad, oav- sett hur skadan har uppstått (beträffande slidkransen, se redogörelsen under sista rubriken i avsnitt 3.2).

Ett oskuldsintyg är ett intyg utfärdat av en läkare eller någon annan betrodd person i vilket en flicka eller kvinna direkt eller indirekt fram- ställs som ”oskuld”, exempelvis genom att det anges att hon har en ”intakt mödomshinna”.

Oskuldskontroller och oskuldsintyg skiljer sig från exempelvis läkarundersökningar och rättsintyg inom ramen för en brottsutred- ning om sexuella övergrepp. Rättsintyg omfattas av en särskild lag-

Oskuldskontroller och oskuldsintyg

SOU 2023:37

reglering.1 Det finns vidare ett särskilt framtaget metodstöd för hälso- och sjukvårdens omhändertagande av offer för sexuella övergrepp2. Det finns däremot ingen specifik reglering eller stöd för genomför- ande av oskuldskontroller och utfärdande av oskuldsintyg. Tvärtom är sådana åtgärder i princip otillåtna inom vården (se avsnitt 6.4.1).

Rättsmedicinska undersökningar och rättsintyg har vidare ett annat syfte. Ett rättsintyg är ett skriftligt medicinskt läkarutlåtande som ska användas i en brottsutredning eller som bevis i en rättegång med anledning av brott.3 Rättsintyget syftar i första hand till att an- vändas som underlag av rättsväsendets myndigheter inom ramen för en brottsutredning. Intyget ska ge dessa myndigheter kunskap om medicinska förhållanden som kan vara av betydelse i ärendet.4 Oskulds- kontroller och oskuldsintyg tar däremot sikte på om en flicka eller kvinna över huvud taget haft sexuella erfarenheter under sitt liv, något som det inte utifrån en undersökning av kroppen är medicinskt möj- ligt att bedöma.

Oskuldskontroller och oskuldsintyg ur ett medicinskt perspektiv

I den internationella litteraturen beskrivs två tillvägagångssätt vid oskuldskontroller dels inspektion av slidkransen i syfte att upptäcka revor eller för att se hur stor öppningen är, dels ”tvåfingertestet” som innebär att man genom införande av fingrar försöker bedöma hur slapp vaginalväggen är.5

Två forskare gjorde en systematisk översikt år 2017 i syfte att gå igenom alla studier om oskuldskontroller publicerade på engelska.6 Översikten skulle ligga till grund för Världshälsoorganisationens ställningstagande i frågan och avsåg både frågan om hur relevanta

1Se lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott. Se även 6 kap. 9 § patientsäkerhets- lagen (2010:659) samt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2018:54) om att utfärda intyg i hälso- och sjukvården.

2Nationellt centrum för kvinnofrid, Handbok. Nationellt handlingsprogram för hälso- och sjuk- vårdens omhändertagande av offer för sexuella övergrepp (Uppsala: Uppsala universitet, 2010, rapport 2008:1), samt Guide för omhändertagande efter sexuella övergrepp, (Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid, 2021).

3Se 1 § lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott.

4Prop. 2004/05:64, s. 58.

5Världshälsoorganisationen, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter & UN Women, Eliminating Virginity Testing: An Interagency Statement (Genève: World Health Organization, 2018), s. 10.

6Olson, R. M., & García-Moreno, C., Virginity testing: a systematic review, Reproductive Health, 14:61, 2017.

SOU 2023:37

Oskuldskontroller och oskuldsintyg

oskuldsundersökningar var som medicinsk metod och frågan vilka konsekvenser de innebar för den som undersöktes. Man fann tio studier som rörde frågan om en undersökning av slidkransen var en lämplig metod för att bedöma en kvinnas historik av vaginalt samlag.

I översikten konstaterades att studierna indikerade att en inspek- tion av slidkransen inte kan ge avgörande bevis för vaginal penetra- tion eller annan sexuell historik. Både normala och abnorma fynd kan göras hos kvinnor såväl med som utan sexuell historik av vaginal penetration. Slutsatsen blev att oskuldsundersökningar inte är ett användbart kliniskt verktyg.

I översikten angavs vidare att ”tvåfingertestet” inte togs med efter- som man inom den medicinska sfären inte ansett att vaginal slapphet ger någon klinisk indikation på tidigare samlag. Det konstaterades att vaginan är en dynamisk, muskulär kanal som varierar i storlek och form beroende på individen, hennes utvecklingsstadium, fysiska position samt olika hormonella faktorer såsom sexuell upphetsning och stress.

Världshälsoorganisationen har i samverkan med FN:s högkom- missarie för mänskliga rättigheter och FN:s organisation för jäm- ställdhet och kvinnors egenmakt tagit fram en rapport om oskulds- kontroller. I rapporten konstateras på grundval av bland annat den ovan redovisade översikten att det råder enighet inom den veten- skapliga och medicinska sfären om att det kvinnliga könsorganets utseende inte kan ge bevis om tidigare sexuell historik.7

Sveriges läkarförbunds etik- och ansvarsråd har tagit avstånd från oskuldsintyg och konstaterar att det inte går att bedöma om något vaginalt samlag genomförts eftersom ”hymen” är töjbar och därför sällan brister eller ger blödningar.8

Svensk Förening för Gynekologi och Obstetrik (SFOG) konsta- terar i en policy angående ”oskuldskontroller”, ”oskuldsintyg” och ”hymenplastik” att ”hymen” har ett mycket varierande individuellt utseende och att det inte finns något vetenskapligt stöd för att man med någon form av undersökning kan uttala sig om vaginalt samlag har genomförts eller inte. Således kan man enligt SFOG varken kon- trollera eller intyga en oskuld, dvs om sexualdebut har skett eller

7Världshälsoorganisationen, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter & UN Women, Eliminating Virginity Testing: An Interagency Statement (Genève: World Health Organization, 2018), s. 10.

8Sveriges läkarförbund, Oskuldsintyg och oskuldsoperationer, u.å., https://slf.se/rad-och- stod/etik/oskuldsintyg-och-oskuldsoperationer/ [hämtad 22-02-08].

Oskuldskontroller och oskuldsintyg

SOU 2023:37

inte. Härav följer enligt SFOG att denna typ av intyg inte ska ut- färdas inom svensk gynekologisk vård.9

Närmare om oskuldskontroller och oskuldsintyg

Oskuldskontroller och oskuldsintyg kan få betydelse på flera olika sätt i de sociala sammanhang där de förekommer. Det finns såvitt framkommit inte några studier eller något annat material som under- söker detta. Det är till exempel inte möjligt att bedöma hur vanligt det är att oskuldskontroller tvingas fram och genomförs genom brottsliga handlingar, exempelvis hot om misshandel, jämfört med de som sker enbart på grund av att flickor och kvinnor anpassar sig till förvänt- ningar från sin sociala omgivning. Beskrivningen nedan är i huvudsak baserad på uppgifter om enskilda fall, erfarenheter hos utredningens experter och kontakter med personer som arbetar med frågorna (se även den intervjustudie som redovisas i avsnitt 5.1 under rubriken Närmare om oskuldsingrepp).

En typ av situation där oskuldskontroller genomförs och oskulds- intyg upprättas är inför ett stundande äktenskap. Enligt upplysningar från det nationella centrumet mot hedersrelaterat våld och förtryck vid Länsstyrelsen i Östergötlands län kan förekomsten av ett intyg påverka det brudpris som kvinnan eller hennes familj får. Det före- kommer även att mannens familj vägrar ett äktenskap om kvinnan inte har ett skriftligt ”bevis” på sin oskuld. Detta sker enligt upplys- ningarna såväl i arrangerade eller påtvingade äktenskap som i fri- villiga äktenskap.10 Att det genomförs kontroller och utfärdas intyg inför ett äktenskap bör kunna förklaras av krav och förväntningar från olika håll. De skulle kunna komma från flickornas eller kvinnor- nas egen familj men även från andra mer avlägsna släktingar eller från den blivande maken eller hans släktingar.

Det nationella centrumet har i upplysningarna även anfört att in- tyget i vissa fall troligen är en formalitet. Även om familjerna vet att det inte är med sanningen överensstämmande är intyget en viktig ritual. Centrumet anför att det är viktigt att se detta i en hederskon-

9Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi, SFOG policy angående ”oskuldskontroller”, ”oskuldsintyg” och ”hymenplastik”, oktober 2022, https://www.sfog.se/media/338218/sfog-policy- om-oskuldskontroller_final4.pdf [hämtad 23-01-10].

10Skriftliga upplysningar till utredningen från Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck [numera nationellt centrum], 23 mars 2022.

SOU 2023:37

Oskuldskontroller och oskuldsintyg

text där det inte bara handlar om flickan utan om att hela familjen/ släkten påverkas av att det inte finns ett intyg, dvs. att det går att för- moda att flickan/kvinnan inte är oskuld.

En annan typ av situation är oskuldskontroller som genomförs om en ogift flickas eller kvinnas familj misstänker att hon har haft samlag. Exempelvis har flera nyckelpersoner som har intervjuats i en kartläggning om det hedersrelaterade våldet och förtrycket i Stock- holm, Göteborg och Malmö berättat om gynekologiska kontroller som påtvingats flickor och kvinnor som fått rykte om sig att inte längre vara oskulder. I vissa fall har dessa kontroller skett inför åskådare vilket har bidragit till att kontrollerna blivit än mer förnedrande.11 Det finns även exempel där en förälder till en flicka som utsatts för ett sexuellt övergrepp vill att hon ska genomgå en oskuldskontroll.12 Ett annat exempel är en kvinna som vänt sig till hälso- och sjuk- vården för att få ett oskuldsintyg när hennes make efter bröllopet anklagat henne för att inte vara oskuld och hotat med skilsmässa.13

Flickor och kvinnor vänder sig även till hälso- och sjukvården med frågor om oskulden och ”mödomshinnan” utan att det finns ett uttryckligt krav på en kontroll eller ett intyg från någon annan. Det kan exempelvis grunda sig i en oro för att inte blöda på bröllops- natten. Det kan även handla om att flickan eller kvinnan har haft fri- villigt samlag eller har utsatts för övergrepp, och är orolig för att detta ska komma fram.14 Vid sådana besök kan flickan eller kvinnan framföra önskemål om att bli undersökt för att få veta om hennes ”mödomshinna” är intakt och eventuellt få ett intyg eller journal- utdrag som visar detta.

Slutligen förekommer även att kvinnan eller hennes familj vill genomföra en oskuldskontroll på grund av att de är oroliga för att ”mödomshinnan” skadats på något annat sätt än genom sexuella aktiviteter, exempelvis genom att kvinnan har använt tampong.15 Det har enligt vad utredningen erfarit även förekommit att föräldrar till

11Í Baianstovu, R., m.fl., Heder och samhälle. Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar (Örebro: Örebro Universitet, 2019), s. 92 f.

12Skriftliga upplysningar till utredningen från Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck [numera nationellt centrum], 11 mars 2022.

13Bozinovska, S.,”Barnmorska: ’Därför skrev jag oskuldsintyg’”, Göteborgsposten, 31 maj 2017, https://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4stsverige/barnmorska-d%C3%A4rf%C3%B6r- skrev-jag-oskuldsintyg-1.4315935 [hämtad 26 september 2022].

14Skriftliga upplysningar till utredningen från Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck [numera nationellt centrum], 11 mars 2022.

15A.a.

Oskuldskontroller och oskuldsintyg

SOU 2023:37

yngre barn som varit med om en olycka har vänt sig till hälso- och sjukvården i detta syfte.16

Enligt uppgifter till utredningen från ideella organisationer och myndigheter framgår att oskuldskontroller kan genomföras av släk- tingar, läkare inom privat och offentligt driven sjukvård, religiösa ledare och andra med ställning inom gruppen såsom fruar till religiösa ledare.

När det gäller skriftliga oskuldsintyg framgår av upplysningar från det nationella centrumet att de kan utfärdas såväl av läkare som av andra personer. I vissa fall anser man att det har tyngd och trovär- dighet om intyget kommer från svensk sjukvård. I andra fall behöver det vara en läkare med samma bakgrund som de inblandade. Intyg kan i vissa fall även utfärdas av religiösa ledare eller andra personer med erfarenhet och trovärdighet.17

När det gäller utformningen av oskuldsintyg framgår av ett ärende hos Inspektionen för vård och omsorg (IVO) att en läkare enligt egen uppgift vid ett par tillfällen hade intygat att ”patienters mödoms- hinna var intakt”. I övrigt saknas närmare uppgifter om hur intygen brukar formuleras.

Läkare har enligt vad utredningen erfarit även skrivit så kallade diplomatiska intyg. I ett sådant intyg anges inte uttryckligen att kvinnan är ”oskuld”, har ”intakt mödomshinna”, aldrig har haft sam- lag eller liknande. Läkaren kan i stället ange att han eller hon inte kunde fastställa att kvinnan inte är oskuld.18 Ett annat uttryckssätt kan vara att kvinnan har normal underlivsanatomi med hänsyn till ålder och utveckling eller liknande.19

16Ett exempel på detta avseende en 8–9-årig flicka framgår av skriftliga upplysningar till ut- redningen från Resursteam Sydväst/Resursteam Heder, Göteborgs stad, 10 mars 2022.

17Skriftliga upplysningar till utredningen från Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck [numera nationellt centrum], den 23 mars 2022.

18Juth, N. & Lynöe, N., Zero tolerance against patriarchal norms? A cross-sectional study of Swedish physicians’ attitudes towards young females requesting virginity certificates or hymen restoration, Journal of Medical Ethics, 41:215–219, 2015.

19Nationellt centrum för kvinnofrid, Att möta patienter som söker för oro kring oskuld och heder (Uppsala: Uppsala universitet, 2011), s. 32 f.

SOU 2023:37

Oskuldskontroller och oskuldsintyg

Konsekvenser för flickor och kvinnor som genomgår en oskuldskontroll

Oskuldskontroller kan tänkas påverka den undersökta flickan eller kvinnan på flera sätt. I ovannämnda systematiska översikt20 återfanns åtta studier från olika delar av världen som visade på effekter av oskuldskontroller. I översikten delas effekterna in i tre teman: fysiska skador, psykologiska skador och sociala skador.

Exempel på fysiska skador var att läkaren genom undersökningen förvärrade existerande skador samt att kvinnan tog livet av sig re- spektive fick armarna brutna av släktingar när hon inte bedömdes vara oskuld. Som exempel på psykologiska skador nämndes extrem rädsla och ångest inför undersökningen, skrik, gråt och svimningar under undersökningen och långsiktiga effekter i form av självhat, för- lorad självkänsla, integritetskränkning och reviktimisering. Som exem- pel på sociala skador nämndes bland annat att om undersökningen visade att kvinnan inte var oskuld kunde det leda till social utstötthet genom att hon inte kunde gifta sig och inte få arbete, samt förnedring genom att hon utsattes för negativa tillmälen.

För att få en mer nationellt förankrad bild har utredningen även ställt frågan till ideella organisationer och offentligt drivna resurs- centra om deras erfarenheter av hur flickor och kvinnor påverkas av att de har genomgått eller ska genomgå en oskuldskontroll. Man bör ha i åtanke att de flickor och kvinnor som dessa aktörer får känne- dom om rimligen endast utgör en del av de berörda. Det som fram- kommer i denna del bör således ses som exemplifieringar av poten- tiella negativa konsekvenser.

Det nationella centrumet mot hedersrelaterat våld och förtryck har identifierat sammanlagt 18 ärenden som rörde oskuldskontroller och oskuldsintyg åren 2019–2021 (se även nästa avsnitt). I upplys- ningarna från centrumet21 framkommer bland annat följande. Kvin- norna har en rädsla för vad det ska bli för resultat av oskuldskon- trollen, där åtskilliga ärenden handlar om en rädsla för att bli dödad om man inte är oskuld. I många fall har flickorna och kvinnorna blivit utsatta för övergrepp, ibland upprepade övergrepp. Dessa över- grepp har ofta skett i barndomen. Även i de fall där övergreppen har

20Olson, R. M., & García-Moreno, C., Virginity testing: a systematic review, Reproductive Health 14:61, 2017.

21Skriftliga upplysningar till utredningen från Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck [numera nationellt centrum], 11 mars 2022.

Oskuldskontroller och oskuldsintyg

SOU 2023:37

blivit kända är det flickan eller kvinnan som får skulden. De bär med sig rädslan för att avslöjas genom uppväxten och den kulminerar när familjen pratar om oskuldskontroller.

Det nationella centrumet anför att de kvinnor som har utsatts för oskuldskontroller ser det som någonting förväntat eller självklart. I vissa fall framkommer det att kvinnorna är påverkade genom sorg, ledsenhet, kränkthet med mera. Dock framgår det inte i särskilt hög utsträckning att den de anförtror sig till har haft fördjupade samtal om upplevelsen. Samtalen tenderar att riktas mot skyddande insatser.

I upplysningarna från de ideella organisationerna nämns känslor som rädsla, oro inför framtiden och skam bland konsekvenserna för kvinnor som genomgår eller förväntas genomgå oskuldskontroller. Även mer allvarliga psykiska konsekvenser nämns i form av stark ångest, koncentrationssvårigheter och självmordstankar.

Organisationen Kvinnors rätt anför att flickorna och kvinnorna blir skrämda, oroliga inför framtiden och känner stor skam men att de genomgår kontrollerna utan att protestera trots att de mår dåligt eftersom det har med hela deras liv och existens att göra.

Nätverket mot hedersrelaterat våld anför att det som regel handlar om allvarliga psykiska konsekvenser som stark ångest, rädsla, kon- centrationssvårigheter, frustration, uppgivenhet, självmordstankar, etcetera Nätverket anför att det förekommer att traumabehandling/ psykoterapi blir nödvändig.

Varken Hora eller Kuvad (VHEK) anför att flickorna och kvin- norna är rädda att killen som de varit tillsammans med ska avslöja detta för familjen eller blivande maken i syfte att skada. Många kän- ner en ständig rädsla för att det plötsligt ska spridas rykten. Det är en mycket påfrestande situation, en ständig stress och källa till oro.

Enligt Riksorganisationen Glöm Aldrig Pela och Fadime (GAPF) har de flickor som kommer i kontakt med organisationens stödverk- samhet beskrivit kontrollerna som något traumatiskt och ångestfyllt samt att de har upplevt dem som en våldtäkt eller ett övergrepp. GAPF anför att oskuldskontroller enligt de utsatta medför lång- variga psykiska konsekvenser, till exempel då flickor efter detta und- viker vända sig till sjukvården vid behov av vård på grund av rädsla som kan påminna om det övergrepp de har blivit utsatta för. De ut- satta vittnar enligt GAPF om ett skadat förtroende för sjukvården.

Rädda Barnen anför bland annat att alltför många unga levt länge med att anpassa sig och finna strategier för att undvika att få mödoms-

SOU 2023:37

Oskuldskontroller och oskuldsintyg

hinnan att spricka eftersom myten om mödomshinnan kan vara mycket stark. Sådana strategier kan vara att inte cykla, rida eller att använda tampong. Rädda barnen lyfter i sitt yttrande även unga flickors och kvinnors rädsla för att en oskuldskontroll skulle kunna påvisa att flickan eller kvinnan haft penetrerande samlag vilket ska- par en rädsla för konsekvenserna för henne och hennes familj. Andra flickor beskriver enligt Rädda Barnen en oro över att resultatet kom- mer peka på att de haft samlag trots att de inte har gjort sexuell debut.

Sammanfattningsvis kan de potentiella negativa konsekvenserna för flickor och kvinnor som genomgår eller förväntas genomgå en oskuldskontroll handla såväl om oro och ångest inför kontrollen och vad den kan tänkas visa, som fysiska och psykiska men av att genom- gå kontrollen. De kan även följa sociala och andra konsekvenser om kvinnan efter kontrollen av sin omgivning inte längre skulle betraktas som oskuld. Medvetenheten om att en oskuldskontroll kan komma att ske kan även verka avskräckande på kvinnorna och på så sätt be- gränsa deras liv.

4.2Förekomsten av oskuldskontroller och oskuldsintyg i Sverige

4.2.1Tidigare studier m.m.

Det finns inga studier eller kartläggningar som direkt kvantitativt belägger hur omfattande förekomsten av oskuldskontroller och oskuldsintyg är i Sverige. Det finns däremot studier som kan ge en indirekt indikation, exempelvis när det gäller erfarenheter hos yrkes- verksamma inom vården. Det finns även vissa uppgifter i media om förekomsten.

Studier

I samband med ett forskningsprojekt om alternativa metoder till ett oskuldsingrepp genomfördes år 2004–2005 en enkätundersökning som undersökte vårdpersonals erfarenheter och handläggande av patienter som sökt för frågor rörande oskuldsproblematik. Enkäten skickades ut till gynekologer på kvinnokliniker, personal på ungdoms- mottagningar, barnmorskor i primärvården samt skolsköterskor och

Oskuldskontroller och oskuldsintyg

SOU 2023:37

skolläkare i fyra svenska städer. Av de cirka 500 personer som svarade hade omkring hälften träffat patienter som sökt vård för ”heders- relaterade oskuldsproblem”.22

I en studie av svenska allmänläkares och gynekologers inställning till oskuldsintyg och oskuldsingrepp23, som publicerades år 2014, riktades en enkät till ett slumpmässigt urval av cirka tusen vardera av allmänläkare och gynekologer. Svarsfrekvensen var cirka 50 procent. Hälften av läkarna hade fått ett frågeformulär som avsåg oskulds- intyg och hälften ett som avsåg hymenoperationer. De förstnämnda läkarna fick ta ställning till ett hypotetiskt fall där en ung kvinna begärde ett oskuldsintyg och uttryckte rädsla för våld om hon inte skulle få intyget. Av läkarna svarade cirka 47 procent att de till fullo höll med24 om påståendet att man inte under några omständigheter borde utfärda intyg. Eftersom samtliga läkare inte helt höll med om påståendet talar studien för att en majoritet var beredda att under vissa omständigheter utfärda ett oskuldsintyg.

Studien innehöll även en fråga om läkarens erfarenheter av att unga flickor efterfrågade oskuldsintyg. Bland allmänläkarna svarade cirka 17 procent att de sällan och cirka 1 procent att de ofta hade erfarit att unga kvinnor efterfrågat oskuldsintyg. Bland gynekolo- gerna var motsvarande siffror cirka 59 procent respektive 7 procent. Drygt 80 procent av allmänläkarna samt 34 procent av gynekologerna svarade att de aldrig hade erfarit att unga kvinnor efterfrågat oskulds- intyg.

Utredningen har även tagit del av en studie som genomfördes under våren 2015 då bland annat vårdpersonal vid nio ungdoms- mottagningar i Stockholm fick svara på en enkät. Av de 54 personer som besvarade enkäten hade drygt tre fjärdedelar mött ungdomar som uttryckt oro för att ha skadat eller förstört sin ”mödomshinna”.25

I en kartläggning av situationen för personer med intellektuell funktionsnedsättning som lever i en hederskontext framkom upp- gift om ett fall där en person i personalen på ett boende föreslog att

22Essén, B., m.fl., The experience and responses of Swedish health professionals to patients requesting virginity restoration (hymen repair), Reproductive Health Matters, 18:35, 38–46, 2010.

23Juth, N. & Lynöe, N., Zero tolerance against patriarchal norms? A cross-sectional study of Swedish physicians’ attitudes towards young females requesting virginity certificates or hymen restoration, Journal of Medical Ethics, 41:215–219, 2015.

24Utredningen har tagit del av studien på engelska och har inte tillgång till frågorna på svenska.

Övriga svarsalternativ var, översatt till svenska, ”håller med i stor utsträckning”, ”håller i stor utsträckning inte med” och ”håller inte alls med”.

25Milles, K., m.fl., ”Den som töjs under sex”: Ordet slidkrans som sexualpolitiskt verktyg, HumaNetten, Nr 38, våren 2017.

SOU 2023:37

Oskuldskontroller och oskuldsintyg

en brukare skulle genomgå en oskuldskontroll, för att förhindra var att kvinnans blivande man skulle få reda på att hon inte var oskuld.26

Uppgifter i media

Hösten 2015 uppmärksammades i ett inslag i programmet Kalla fakta på TV4 att det förekom oskuldskontroller på svenska vård- centraler. I programmet genomfördes ett scenario där en ung kvinna uppsökte tre vårdcentraler i privat regi, tillsammans med en ”faster” och en tolk, där ”fastern” framförde önskemål om att läkare skulle utföra en oskuldskontroll och upprätta ett oskuldsintyg.27 Dessa upp- gifter ledde till att IVO granskade tre verksamheter (se avsnitt 6.3.3).

Även under våren 2022 finns uppgifter i media om att läkare er- bjuder sig att utföra oskuldskontroller. Enligt ett reportage i RFSU:s tidning Ottar ringde en anonym researcher runt till 20 gynekolo- giska mottagningar på olika orter i landet. Researchern uppgav att hennes familj behövde veta om hon var oskuld inför sitt bröllop. Hon frågade om hon kunde göra en undersökning av ”mödoms- hinnan” på mottagningen och få ett oskuldsintyg utskrivet. Av de tillfrågade klinikerna meddelade 16 direkt att de inte utför någon oskuldskontroll. Tre kliniker bad researchern att återkomma eller tipsade om andra mottagningar som uppgavs göra oskuldskontroller. En läkare vid en mottagning erbjöd sig att utföra en oskuldskontroll, men var inte beredd att skriva ett intyg.28

4.2.2Utredningens kartläggning

Utredningen har i avsnitt 2.3 beskrivit hur kartläggningen har genom- förts och de särskilda svårigheter som det innebär att få kunskap om förekomsten av oskuldskontroller och oskuldsintyg. Som framgår där har utredningen försökt kartlägga förekomsten dels genom en

26Gunnarsson, S., m.fl., Gömd & glömd. Hedersrelaterat våld och förtryck mot vuxna med intel- lektuell funktionsnedsättning, (Uppsala: TRIS – tjejers rätt i samhället, 2019), s. 75.

27TV4, Kalla fakta: Den hemliga kontrollen, 6 oktober 2015, https://www.tv4.se/artikel/5613b178fca38f3caf000066/kalla-fakta-den-hemliga-kontrollen [hämtad 25 mars 2022].

28Malm, R., Läkare erbjuder oskuldsundersökning, Ottar, 24 mars 2022, https://www.ottar.se/lakare-erbjuder- oskuldsundersokning/?fbclid=IwAR0MeIEGNAQpQvuXdxrqjszQR-XNS2K-L71Fw- 06xdGKTpWe2-HoT_eRPvE [hämtad 25 mars 2022].

Oskuldskontroller och oskuldsintyg

SOU 2023:37

enkät till hälso- och sjukvården, dels genom att inhämta upplys- ningar från ideella organisationer, lokala och regionala resurscentra mot hedersrelaterat våld och förtryck samt Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck vid Länsstyrelsen Östergötland.

Enkätsvar från barnmorskemottagningar och ungdomsmottagningar

Enkäten till barnmorskemottagningar och ungdomsmottagningar visar att personalen är bekant med företeelserna. En del mottagningar har av organisatoriska skäl valt att lämna ett gemensamt svar. De nedan redovisade svaren visar därför ett minimiantal. Det faktiska antalet kan vara högre.

Det var minst 37 barnmorskemottagningar och 43 ungdoms- mottagningar som svarade att personal fått frågan av en patient eller en patients anhörig om personalen kunde utföra eller remittera/hän- visa vidare till någon som kunde utföra en oskuldskontroll.29 Vidare svarade minst 4 barnmorskemottagningar och 15 ungdomsmottag- ningar att det i mottagningens kontakter med patienter framkommit att patienten genomgått en oskuldskontroll.

Vidare var det minst 22 barnmorskemottagningar och 34 ungdoms- mottagningar som hade fått frågan av patienter eller anhöriga till patienter, om personalen kunde utfärda ett oskuldsintyg30 avseende patienten eller remittera/hänvisa vidare till någon som kan utfärda ett sådant intyg.

Genom svaren har det framkommit att det är vanligt att mottag- ningar har erfarenhet av att berörda patienter varit under arton år.

Sammanfattningsvis finns det en viss efterfrågan i förhållande till hälso- och sjukvården att medverka till oskuldskontroller och ut- färda oskuldsintyg. Ett antal mottagningar får även kännedom om att flickor och kvinnor faktiskt har genomgått oskuldskontroller.

29”Oskuldskontroll” definierades som en undersökning av en flickas eller kvinnas underliv i syfte att bedöma om hon har haft samlag eller annat sexuellt umgänge.

30”Oskuldsintyg” definierades som ett intyg där det fastställs, utifrån en undersökning av en flickas eller kvinnas underliv, att hon aldrig har haft samlag eller annat sexuellt umgänge.

SOU 2023:37

Oskuldskontroller och oskuldsintyg

Upplysningar från ideella organisationer

Utredningen har fått in uppgifter om oskuldskontroller från fem ideella organisationer.

VHEK anför att det är svårt för organisationen att uppskatta hur många det är som genomgått eller förväntas genomgå en oskulds- kontroll. Oskuld är ett känsligt ämne som många inte vill prata om. Men VHEK:s bedömning är att kraven på oskuldskontroller är ut- brett. De flickor och kvinnor som de kommit i kontakt med berättar också att det är vanligt i deras omgivning och utbrett i flera minoritets- grupper i Sverige. Utifrån de samtal organisationen har med heders- utsatta så utförs dessa kontroller av läkare i offentlig och privat sjuk- vård, släktingar och religiösa ledare.

Av upplysningar från Nätverket mot hedersrelaterat våld framgår

ihuvudsak följande. Nätverket är en NGO och MR-organisation som arbetar med opinionsbildning, utbildningar och politisk påver- kan. Ett par personer inom organisationen som är yrkesverksamma uppger att de har kännedom om uppgifter om oskuldskontroller i ärenden de arbetar med.

Kvinnors rätt har lämnat i huvudsak följande upplysningar. Orga- nisationen driver en stödtelefon och stödchatt samt bedriver social stödverksamhet (rådgivning, medföljning som ombud, anknytning till myndigheter etcetera) riktad mot kvinnor och tjejer som är offer för hedersrelaterat våld och förtryck. De kommer i kontakt med cirka 150 kvinnor och flickor per år. Det är inte vanligt att deras stöd- sökande har genomgått eller förväntas genomgå en oskuldskontroll, men det händer ibland. Kontrollerna utförs av en privat läkare eller släkting.

Av upplysningar från GAPF framgår i huvudsak följande. GAPF driver en nationell stödjour och erbjuder stöd och hjälp till utsatta, yrkesverksamma och anhöriga. Stödjouren består av en stödtelefon, mejl samt stödchatt. Förra året hade organisationen kontakt med 271 flickor och kvinnor som på olika sätt var utsatta för heders- relaterat våld och förtryck. Flickor som har haft en kärleksrelation riskerar utsättas för en oskuldskontroll. Oskuldskontroller är ut- ifrån stödverksamhetens erfarenhet något som familjen kräver att en flicka ska genomgå för att intyga att hon inte har haft samlag tidi- gare. I berättelser från hedersutsatta flickor och kvinnor till GAPF:s stödverksamhet framkommer det att läkare inom offentlig sjukvård

Oskuldskontroller och oskuldsintyg

SOU 2023:37

har utfört oskuldskontroller och oskuldsintyg. Flickor har även vittnat om att privatläkare samt ungdomsmottagningar har utfört oskulds- kontroll. Vidare har det framkommit, utifrån de berättelser GAPF:s stödverksamhet tagit del av, att kvinnor inom religiösa samfund har utfört oskuldskontroller och utfärdat oskuldsintyg.

Av upplysningar från Rädda Barnen framgår i huvudsak följande. Rädda Barnen arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck med skolveckor i samverkan med andra aktörer. Stödverksamheten Kär- leken är fri startade år 2015 med en nationell stödchatt och stödmejl. Dit kan ungdomar anonymt få kontakt med en vuxen för ett stöd- samtal. Barn kan också få ett längre samtalsstöd med en socionom. Rädda Barnen och de kommuner som driver Kärleken är fris skol- veckor har sedan starten mött drygt 100 000 unga. Rädda Barnen genomförde år 2020 nära 1 000 stödkontakter med barn och ung- domar utsatta för hedersförtryck. År 2021 genomfördes 550 stöd- kontakter. Eftersom dessa kontakter är anonyma går det inte att med säkerhet säga hur könsfördelningen ser ut, men Rädda Barnen beräk- nar själva att mer än 80 procent av alla stödkontakter rör flickor och kvinnor. Det är oftast andra typer av förtryck som diskuteras, men det framkommer i stödsamtalen att flera barn riskerar eller har genom- gått en oskuldskontroll. Det finns barn som uttrycker en rädsla för att tvingas genomföra oskuldskontroller. På skolveckor möter Rädda Barnen en stor grupp barn och ungdomar som menar att mödoms- hinnan finns och starkt ifrågasätter myten om dess existens. Eleverna menar att kunskapen kommer från familjen, och trycker också på behovet av att föräldrar ska få samma kunskap som de själva får under skolveckan.

Rädda Barnen anför att organisationen i dagsläget har begränsat underlag för att besvara frågan om vem som utför oskuldskontroller. En liten mängd barn har beskrivit detta. Många berättar att det är någon som familjen känner direkt eller genom familjens kontakter.

Avslutningsvis kan konstateras att det framgår av upplysningar från de ideella organisationerna att de har erfarenhet av att flickor och kvinnor med hemvist i Sverige genomgår oskuldskontroller i ut- landet. De platser som pekats ut är länder i Nordafrika och Mellan- östern. Ett skäl som organisationerna anfört till att kontrollerna görs i utlandet är att det är billigare. VHEK anför att läkare och kliniker inte känner familjen. Kvinnors rätt anför att det är dyrare och far- ligare i Sverige och att kvinnorna ofta är mindre rädda i länder där

SOU 2023:37

Oskuldskontroller och oskuldsintyg

oskuldskontroller utförs rutinmässigt och med kvinnliga läkare. GAPF anför att det förekommer att flickor tvingas genomföra en oskuldskontroll utomlands och att det främst är i samband med att flickan står inför ett tvångsäktenskap. Rädda Barnen anför att flickor och kvinnor uttryckt att familjen eller släkten har kontakter utom- lands i familjens hemland som kan genomföra oskuldskontroller.

Upplysningar från lokala och regionala resurscentra

Från lokala och regionala resurscentra mot hedersrelaterat våld har följande uppgifter framkommit.

Origo i Stockholms län har uppgett att ett par ungdomar under förra året har berättat att de skulle genomgå oskuldskontroller. Kon- trollerna skulle genomföras av läkare. Tidigare år har det funnits några ärenden där oskuldskontrollen skulle genomföras av frun till en präst.

Från Resurscentrum Fyrbodal har det inte kommit uttryckliga uppgifter om oskuldskontroller, men unga kvinnor har däremot be- rättat om att de utsatts för övergrepp och att de har uttryckt rädsla för att familjen ska få kännedom om att de inte är ”hela” eller ”rena”. I något fall har en gravid kvinna uttryckt att hon i sitt nuvarande tillstånd i vart fall slapp utsättas för kontroll.

Resursteam Heder Malmö, som även tillfrågat sitt skyddade bo- ende för unga tjejer som utsatts för hedersrelaterat våld, uppger att de kommer i kontakt med några tjejer varje år som berättar att de är oroliga för att utsättas för oskuldskontroller. Några berättar att om deras familjer hade fått veta att de har en partner så hade de blivit tagna till en oskuldskontroll. Enligt resursteamet har de träffat någon en- staka person under åren som varit på en sådan kontroll. De har under åren fått uppgift från några kvinnor om att det är en kvinna inom samma religiösa grupp som kommer kontrollera dem när det är dags att gifta sig.

I Göteborgs stad är stödverksamheten uppdelad på flera lokala resursteam. Tre av resursteamen har lämnat uppgift om att de har stött på frågan om oskuldskontroller under förra året. Resursteamen har lämnat uppgift om sammanlagt fem tillfällen. Vid fyra tillfällen har mödrar eller andra kvinnliga släktingar utfört kontrollerna. Vid ett sådant tillfälle när flickans moder genomfört kontrollen har andra i moderns nätverk hållit fast flickan. Därtill har i samband med en

Oskuldskontroller och oskuldsintyg

SOU 2023:37

orosanmälan framkommit att en läkare angett i journalen för en flicka i 8–9-årsåldern, som hade varit med om en olycka, att flickans mödomshinna såg intakt ut och inte hade tagit skada.

Upplysningar från Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck

Av upplysningarna från det nationella centrumet framgår i huvudsak följande. Vid centrumet finns en stödtelefon för yrkesverksamma som således är den primära målgruppen. Centrumet har identifierat fyra, nio respektive fem ärenden som rör oskuldskontroller under åren 2019–2021.

Ingen vårdgivare har uppgett att de har skrivit intyg eller gjort en undersökning. När vårdpersonal ringer är de osäkra på hur de ska hantera sådana förfrågningar och hur de kan hjälpa den utsatta ut- ifrån ytterligare problematik. I ett ärende berättade flickan för myn- digheter om ett inbokat besök på en namngiven vårdcentral där oskuldskontroll skulle ske före en utlandsresa. Flickan blev placerad i skydd innan det inbokade besöket. Vårdcentralens personal för- nekade att en oskuldskontroll skulle ske under besöket och hän- visade till att de inte accepterar sådant. I två fall har föräldrar berättat för barnet om läkare i andra städer som utför oskuldskontroller. I ett fall har en förälder uppgett namnet på en läkare. Det förekommer också att man reser utomlands för att genomföra en oskuldskontroll.

Slutsatser av kartläggningen

De samlade slutsatserna är att oskuldskontroller och utfärdande av oskuldsintyg förekommer i Sverige. Det finns en efterfrågan i för- hållande till vården och det har som framgår ovan framkommit upp- gifter om att oskuldskontroller utförs såväl inom den offentliga som privata vården som inom den privata sfären. Utredningens kartlägg- ning tyder inte på att förekomsten är omfattande, men det kan finnas ett mörkertal eftersom kartläggningen inte kan fånga in de fall där flickor och kvinnor inte söker stöd eller vänder sig till hälso- och sjukvården. Det förekommer även att flickor och kvinnor med hem- vist i Sverige genomgår oskuldskontroller i utlandet.

5 Oskuldsingrepp

I detta kapitel beskrivs först vad oskuldsingrepp är, hur man kan se på dem ur ett medicinskt perspektiv och vilka konsekvenser de får för de som genomgår dem (avsnitt 5.1). Därefter beskrivs förekoms- ten i Sverige utifrån tidigare studier m.m. (avsnitt 5.2.1) samt utifrån utredningens kartläggning (avsnitt 5.2.2).

5.1Om oskuldsingrepp

Vad är oskuldsingrepp?

Oskuldsingrepp är kirurgiska ingrepp eller liknande åtgärder i en flickas eller kvinnas underliv som vidtas i syfte att det vid ett senare tillfälle ska framstå som att hon är ”oskuld”, det vill säga ”sexuellt orörd”, vanligen innebärande att hon aldrig har haft samlag.

Oskuldsingrepp benämns bland annat ”oskuldsoperation”, ”hymen- operation”, ”hymenplastik”, ”hymenkirurgi” eller ”hymenrekonstruk- tion”. ”Rekonstruktion” är dock ett missvisande uttryckssätt efter- som det i de flesta fall inte finns någon täckande hinna att återställa. Snarare handlar det om att med olika metoder försöka konstruera något som ska föreställa en ”mödomshinna”. I denna utredning an- vänds i stället ordet oskuldsingrepp.

Oskuldsingrepp ur ett medicinskt perspektiv

Det finns inte någon vedertagen metod för att utföra oskuldsingrepp. I litteraturen beskrivs flera olika tillvägagångssätt för att konstruera en ”mödomshinna” eller en cirkulärt formad slidkrans, till exempel att man försöker närma kanterna på slidkransen från höger till

Oskuldsingrepp

SOU 2023:37

vänster eller med cirkulärt satta stygn1 eller att man använder hud från vaginalväggen.2 Det nämns även ett enklare ingrepp som alter- nativ till mödomshinnekonstruktion, där man sätter några stygn i slidöppningen.3 I en telefonenkät till kliniker som genomförts av Stockholms stad uppges att oskuldsingreppen genomförs med lokal- bedövning eller under narkos. I enkäten framkom även uppgifter om en alternativ metod till att göra ingrepp i slidkransen, där i stället slidväggarna närmas varandra och fästs ihop.4

Den centrala frågan för en patient som efterfrågar ett ingrepp är att det leder till blödning på bröllopsnatten, vilket inte går att garan- tera. Forskningen om oskuldsingrepp leder till önskad effekt och om eventuella bieffekter är näst intill obefintlig. Tänkbara komplikationer som nämnts är att det föreligger viss risk för blödning och anestesi- komplikationer (som vid all vaginalkirurgi), samlagssmärta eller sam- lagssvårigheter.5

Sveriges läkarförbunds etik- och ansvarsråd har tagit avstånd från oskuldsingrepp och anför att hymenplastik saknar vetenskaplig grund.6 Inom Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi (SFOG) finns bland annat en arbets- och referensgrupp för tonårsgyneko- logi. Gruppen har tagit fram en rapport om sexuell och reproduktiv hälsa hos ungdomar. I rapporten anförs angående kirurgiska meto- der bland annat följande. Hymen kan inte återställas. Den är inte gjord för att läka ihop. När man syr i hymen spricker den så gott som alltid upp igen. Om man ska förtränga slidmynningen kirurgiskt krävs en plastik som ofta leder till smärtsamma samlag vilket för-

sämrar samlivet i framtiden. SFOG avråder från hymenkirurgi.7

1Cook, R. & Dickens, B. M. (2009). Hymen reconstruction: ethical and legal issues. International Journal of Gynaecology & Obstetrics. 2009 Dec;107(3):266–9.

2Cook, R. & Dickens, B. M. (2009). Hymen reconstruction: ethical and legal issues. International Journal of Gynaecology & Obstetrics. 2009 Dec;107(3):266–9; Logmans A, m.fl., Ethical dilemma: Should doctors reconstruct the vaginal introitus of adolescent girls to mimic the virginal state? British Medical Journal 1998; 316:459–60.

3Nationellt centrum för kvinnofrid, Att möta patienter som söker för oro kring oskuld och heder (Uppsala: Uppsala universitet, 2011), s. 26; van Moorst, B. R., m.fl., Backgrounds of women applying for hymen reconstruction, the effects of counselling on myths and misunderstandings about virginity, and the results of hymen reconstruction, The European Journal of Contraception & Reproductive Health Care 2012; 17: 93–105.

4Stockholms stad, Hedersrelaterat förtryck och våld i Stockholms stad. Rapport 2009. Del I. (Stockholm: Socialtjänstnämnden i Stockholms stad, 2009).

5Nationellt centrum för kvinnofrid, Att möta patienter som söker för oro kring oskuld och heder, (Uppsala: Uppsala universitet, 2011)., s. 26 f.

6Sveriges läkarförbund, Oskuldsintyg och oskuldsoperationer, u.å.,

https://slf.se/rad-och-stod/etik/oskuldsintyg-och-oskuldsoperationer/ [hämtad 22-02-08].

7Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi, Arbets- och referensgrupp för tonårsgyne- kologi, Sexuell och reproduktiv hälsa hos ungdomar, Rapport nr 69, 2013, s. 41 ff.

SOU 2023:37

Oskuldsingrepp

SFOG konstaterar vidare i en policy angående ”oskuldskontroller”, ”oskuldsintyg” och ”hymenplastik”, med hänvisning till föreningens rekommendationer angående kosmetisk kirurgi i vulva och vagina8, att föreningen har en strikt policy vad gäller kirurgi i underlivet och att det endast ska ske på medicinsk indikation. I policyn konstateras att kirurgisk rekonstruktion av en så tunn vävnad som ”hymen” är svårt och kan leda till bestående förändring av omkringliggande väv- nad. SFOG hänvisar även till förbudet mot könsstympning.9

Närmare om oskuldsingrepp

Av redogörelsen i kapitel 3 framgår att det i en del sociala samman- hang, särskilt i inom en så kallad hederskontext, finns starka krav på att ogifta flickor eller kvinnor ska vara oskuld. Ofta bygger före- ställningarna om oskuld på tron att det finns en intakt ”mödoms- hinna” hos en flicka eller kvinna som inte har haft samlag. Enligt dessa föreställningar brister ”mödomshinnan” med blödning som följd i samband med det första samlaget.

Det övergripande syftet med oskuldsingreppen är vanligen att garantera att det blir en blödning och/eller att ”återställa mödoms- hinnan”. Ingreppen utförs på kvinnor som har haft samlag eller vars ”mödomshinna” uppfattats ha skadats på annat sätt. Men även kvinnor som enbart är oroliga över att inte blöda kan genomgå ett ingrepp.

Det finns begränsat med material där den sociala bakgrunden till oskuldsingreppen behandlas mer ingående. I en nederländsk studie från år 201210 intervjuades dock 82 kvinnor som vände sig till två sjukhus med önskemål om oskuldsingrepp. Kvinnorna fick frågor om skälen till sina önskemål. Eftersom det är så ont om den typen av studier finns det anledning att gå igenom resultaten närmare, även det är fråga om ett litet, ej slumpmässigt urval av kvinnor.

8Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi, Rekommendationer angående kosmetisk kirurgi i vulva och vagina. Vulv-ARG och Etik-ARG, april 2019, https://www.sfog.se/media/336600/rekommendationer-angaaende-kosmetisk-kirurgi-i- vulva-och-vagina.pdf [hämtad 23-01-10].

10van Moorst, B. R., m.fl., Backgrounds of women applying for hymen reconstruction, the effects of counselling on myths and misunderstandings about virginity, and the results of hymen reconstruction, The European Journal of Contraception & Reproductive Health Care 2012; 17: 93–105.

Oskuldsingrepp

SOU 2023:37

Av studien framgår till att börja med att många av kvinnorna var helt okunniga om den kvinnliga anatomin och hade felaktiga föreställ- ningar om slidkransen, exempelvis att den skulle vara en heltäckande hinna. Men det fanns även kvinnor som kände till att blödning inte var garanterat vid första samlaget. Några var välinformerade om de myter som omger slidkransen, men hade utan framgång försökt be- röra ämnet med sin blivande make.

Kvinnorna hade förlorat oskulden på olika sätt: genom frivilligt sex, genom att bli övertalade till sex mot löften om äktenskap, som sedan svikits, samt genom att tvingas till sex genom våld eller hot.

För en stor del av kvinnorna var det enda syftet med ingreppet att åstadkomma blödning och/eller att uppfattas som tillräckligt ”trånga” så att mannen inte skulle misstänka något. För några kvinnor var syftet att ingreppet skulle fungera som en ritual för att hjälpa dem att komma över traumatiska sexuella erfarenheter, som ett sätt att känna sig ”hel och ren” igen. De flesta av dessa kvinnor önskade in- greppet utan att för tillfället ha några äktenskapsplaner. Det fanns även kvinnor som hade som enda skäl att ingreppet skulle öka deras självförtroende och/eller självkänsla.

I studien ställdes även frågor om kvinnornas rädsla och oro över att behöva visa sin oskuld och över möjliga konsekvenser. Drygt hälften förväntade sig att behöva bevisa sin oskuld för sin make, familj och/eller makens familj. Men för en stor del av dessa kvinnor var det inget krav att visa upp blodiga bröllopslakan, en sedvänja som de ansåg vara förlegad. Dessa kvinnor angav att det enbart var den blivande maken som krävde bevis i form av blod och/eller ”trånghet”.

Några kvinnor hade blivit tillsagda att de före giftermålet skulle skickas till en läkare för att undersökas eller till en lekman i hem- landet för en oskuldskontroll. Det var vanligt att kvinnorna inte visste vad de hade att vänta sig och för vem de skulle behöva visa sin oskuld; de var bara rädda. Det var även vanligt att kvinnorna var rädda för att stötas ut ur familjen om de blev avslöjade, och att de aldrig mer skulle få ha kontakt med vänner och släktingar. Bland de kvinnor som trodde att äktenskapsplanerna skulle ställas in om de avslöjades var det några som sa att de kanske skulle få en andra chans. De flesta fruktade emellertid det värsta och ett mindre antal sa att de var säkra på att det skulle leda till ett hedersmord. Ett mindre antal kvinnor var inte rädda och hade inre motiv att genomgå ingreppet.

SOU 2023:37

Oskuldsingrepp

Bland de kvinnor som hade en planerad bröllopsdag uppgav mer än två tredjedelar att de gifte sig på grund av ömsesidig kärlek. Ett mindre antal av äktenskapen var arrangerade eller tvångsäktenskap. I studien anförs att de kvinnor som uppgav att de gifte sig på grund av ömsesidig kärlek i allmänhet inte uppgav färre rädslor för möjliga konsekvenser än de övriga.

Avslutningsvis bör nämnas att studien innebar flera besök där kvinnorna bland annat fick information om sin anatomi och alter- nativ till kirurgi. Knappt en tredjedel valde att till slut ändå genomgå ingreppet.

Kvinnorna i den ovan redovisade studien tycks ha vänt sig till hälso- och sjukvården på eget initiativ och i hemlighet. Men det finns enskilda uppgifter från kvinnor i kartläggningar11 och från domar i mål om tvångsomhändertagande enligt LVU som utredningen har tagit del av där familjemedlemmar är involverade i beslutet. Det kan handla om kvinnor som utsatts för övergrepp och som pressas av familjemedlemmar att ”återställa oskulden” genom ett ingrepp i Sverige eller utomlands. Det finns även exempel på att kvinnor som misstänks ha haft samlag före äktenskapet har hotats med att behöva genomgå ett ingrepp. I ett exempel på extrem utsatthet som nämns från Storbritannien utsattes en kvinna som inte ”klarade” en oskulds- kontroll, efter att ha blivit våldtagen, för en gruppvåldtäkt av manliga släktingar. Hon blev sedan med våld ”hopsydd” av kvinnliga släk- tingar i syfte att återställa hennes heder och oskuld.12

Sammanfattningsvis kan konstateras att oskuldsingrepp kan ske både i hemlighet på flickors och kvinnors eget initiativ och efter på- tryckningar från anhöriga. Av den nederländska studien ovan fram- går att skälen för att genomgå ingreppet kan avse alltifrån att flickan eller kvinnan själv delar oskuldsidealet och vill ”återställa oskulden” till att hon fruktar för sitt liv om hon skulle bli ”avslöjad”.

Oskuldsingrepp är inte den enda vägen för flickor och kvinnor att åstadkomma blödning på bröllopsnatten. Sedan länge har det förekommit andra metoder såsom att sticka sig med nålar eller mani- pulera menstruationen.13 Det marknadsförs sedan ett antal år även

11Se till exempel Stockholms stad, Hedersrelaterat förtryck och våld i Stockholms stad. Rapport 2009. Del I. (Stockholm: Socialtjänstnämnden i Stockholms stad, 2009), s. 52.

12Expert Panel on Hymenoplasty, Ethical, legal, and clinical implications of hymenoplasty, (Department of Health and Social Care, 2021), s. 7.

13Länsstyrelsen i Skåne län. Hedersrelaterat våld och förtryck. Ett kunskapsunderlag för hälso- och sjukvården. (Ödeshög: Danagårds Grafiska, 2007).

Oskuldsingrepp

SOU 2023:37

särskilda produkter som låter flickor och kvinnor ge sken av en blödande ”mödomshinna” vid samlag.14

När det gäller frågan om vem som utför oskuldsingrepp framgår av befintliga studier att ingreppen tidigare förekom såväl inom den offentliga som den privata hälso- och sjukvården (se nedan). Ingrep- pen utfördes av gynekologer och plastikkirurger. Utöver läkare torde även barnmorskor kunna utföra i vart fall den enklare varianten av ingreppet.

Ideella organisationer som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck har på fråga om vilka som utför oskuldsingrepp anfört att det kan utföras av släktingar samt på privata kliniker, i offentlig sjuk- vård, bland annat på ungdomsmottagningar. De har även anfört att det sker utomlands (se vidare avsnitt 5.2.2).

Konsekvenser för flickor och kvinnor som genomgår ett oskuldsingrepp

Ovan berörs frågan om potentiella medicinska konsekvenser för de flickor och kvinnor som genomgår ett oskuldsingrepp. Utredningen har inte underlag för att närmare bedöma riskerna. Som framgår ovan kan oskuldsingrepp dessutom genomföras på flera olika sätt. Rim- ligen bör dock riskerna inte skilja sig väsentligt från de risker som kan finnas vid annan intimkirurgi, exempelvis estetisk intimkirurgi.15

Liksom i fråga om oskuldskontroller har utredningen ställt frågan till ideella organisationer och offentligt drivna resurscentra om deras erfarenheter av hur flickor och kvinnor påverkas av att de har genom- gått eller ska genomgå oskuldsingrepp.

De ideella organisationerna har inte i samma utsträckning som avseende oskuldskontrollerna lämnat uppgift när det gäller oskulds- ingreppen. Kvinnors rätt har anfört att flickor och kvinnor påverkas på samma sätt som vid oskuldskontroller de accepterar men är väldigt rädda och oroliga. Varken Hora eller Kuvad (VHEK) har anfört att många har berättat för dem att de är livrädda att bli påkomna genom

14Se exempelvis Noor, P., ”’Now I have to check your hymen’: the shocking persistence of virginity tests”, The Guardian (USA), 2019-12-10, https://www.theguardian.com/lifeandstyle/2019/dec/09/hymen-virginity-tests-us-ti [hämtad 22-11-01].

15I förarbetena till lagen (2021:363) om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektions- behandlingar, prop. 2020/21:57, s. 19, nämns s.k. blygdläppsförminskning, försnävningsplastik av vagina och klitorislyft som exempel på sådan intimkirurgi.

SOU 2023:37

Oskuldsingrepp

att till exempel någon bekant som jobbar på kliniken ska sprida rykten. Några har också berättat om smärta vid och efter ingreppet samt vid senare samlag.

Danmark och Storbritannien har kriminaliserat oskuldsingrepp (se kapitel 7).

Den expertgrupp som utsågs av den brittiska regeringen och som föreslog en kriminalisering av hymenplastik räknade upp ett antal risker med ingreppen. För det första ansågs de innebär fysiska risker i form av infektion, akut blödning vid ingreppet, ärrbildning och försnävning av slidan, minskad känsel eller ökad känslighet i form av smärta och sexuella svårigheter. För det andra ansågs det finnas psyko- logiska risker i form av depression, ångest, posttraumatisk stress, minskad eller försvunnen sexualdrift och självmord.16

I Danmark synes kriminaliseringen i första handa ha motiverats av behovet av att motverka myten om ”mödomshinnan”. Komplika- tionerna av ett sådant ingrepp antogs vara sällsynta, men kunde en- ligt förarbetena till förbudet bestå av blödning, infektion och smärt- sam ärrbildning.17

5.2Förekomsten av oskuldsingrepp i Sverige

5.2.1Tidigare studier m.m.

Det finns inga studier eller kartläggningar som direkt kvantitativt belägger hur omfattande förekomsten av oskuldsingrepp är i Sverige. Det finns uppgifter i media, kvalitativa studier och enkätstudier med uppgifter om hur ofta vårdpersonal kommer i kontakt med frågor om oskuld och heder eller som avser förhållanden lokalt.

16Expert Panel on Hymenoplasty, Ethical, legal, and clinical implications of hymenoplasty, (Department of Health and Social Care, 2021), s. 6 samt Hymenoplasty: background paper (Department of Health and Social Care, 2021), https://www.gov.uk/government/publications/expert-panel-on- hymenoplasty/hymenoplasty-background-paper [hämtad 22-11-01].

17Forslag til Lov om ændring af lov om autorisation af sundhedspersoner og om sundheds- faglig virksomhed (Regulering af nåleakupunktur på brystkassen og forbud mod konstruktion af kunstig hymen (”jomfruhinde”)), Folketingstidende 2018–19 (1. samling), tillæg A, L 141 som fremsat, s. 5.

Oskuldsingrepp

SOU 2023:37

Studier och kartläggningar

I samband med ett forskningsprojekt om alternativa metoder till ”hymenoperation” genomfördes åren 2004–2005 en enkätundersök- ning som undersökte vårdpersonals erfarenhet och handläggande av patienter som sökt för frågor rörande oskuldsproblematik. Enkäten skickades ut till gynekologer på kvinnokliniker, personal på ungdoms- mottagningar, barnmorskor i primärvården samt skolsköterskor och skolläkare i fyra svenska städer. Av de cirka 500 personer som svarade hade omkring hälften träffat patienter som sökte vård för ”heders- relaterade oskuldsproblem”. I många fall uppgav personalen att de hade remitterat patienten vidare, varav de flesta remisserna avsåg rådgivning. Men många remisser avsåg oskuldsingrepp. Ett mindre antal gynekologer svarade att de utfört oskuldsingreppet själva.18

I en kartläggning av det hedersrelaterade våldet i Stockholms stad från år 2009 genomfördes en telefonenkät riktad till en rad olika vårdinrättningar – allt från ungdomsmottagningar, sjukhus och när- akuter till privata plastikkirurgiska kliniker. Vårdinrättningarna fick frågan om det förekom ”rekonstruktion av mödomshinnan”. Det fram- kom att 11 av 50 tillfrågade enheter utförde någon form av ingrepp.19

I en studie av svenska allmänläkares och gynekologers inställning till oskuldsintyg och oskuldsingrepp (kallade ”hymenoperation”), som publicerades år 2014, riktades en enkät till ett slumpmässigt ur- val av cirka tusen vardera av allmänläkare och gynekologer.20 Svars- frekvensen var cirka 50 procent totalt. Hälften av läkarna hade fått ett frågeformulär som avsåg oskuldsintyg och hälften ett som avsåg oskuldsingrepp.

De läkare som fick frågorna om ingrepp fick ta ställning till ett hypotetiskt fall där en ung kvinna begärde ett oskuldsingrepp och uttryckte rädsla för våld om hon inte skulle få ingreppet. I fråga om påståendet att man inte under några omständigheter borde utföra ett sådant ingrepp svarade 42 procent av läkarna att de till fullo höll med.21

18Essén, B. m.fl., The experience and responses of Swedish health professionals to patients requesting virginity restoration (hymen repair), Reproductive Health Matters, 18:35, 38–46.

19Stockholms stad, Hedersrelaterat förtryck och våld i Stockholms stad. Rapport 2009. Del I. (Stockholm: Stockholms stad, 2009), s. 49 ff.

20Juth, N. & Lynöe, N., Zero tolerance against patriarchal norms? A cross-sectional study of Swedish physicians’ attitudes towards young females requesting virginity certificates or hymen restoration, Journal of Medical Ethics, 2015;41:215–219.

21Utredningen har tagit del av studien på engelska och har inte tillgång till frågorna på svenska.

Övriga svarsalternativ var, översatt till svenska, ”håller med i stor utsträckning”, ”håller inte med i stor utsträckning” och ”håller inte alls med”.

100

SOU 2023:37

Oskuldsingrepp

Eftersom inte samtliga läkare höll med helt om påståendet talar studien för att en majoritet var beredda att under vissa omständig- heter utföra ett ingrepp.

Studien innehöll även en fråga om läkarens erfarenhet av att unga kvinnor begärde ett oskuldsingrepp. Bland allmänläkarna svarade cirka 15 procent att de sällan och drygt två procent att de ofta hade erfarit att unga kvinnor efterfrågat ett oskuldsingrepp. Bland gyne- kologerna var motsvarande siffror 60 procent respektive 11 procent. Cirka 83 procent av allmänläkarna samt cirka 29 procent av gyneko- logerna svarade att de aldrig hade erfarit att unga kvinnor efterfrågat ett oskuldsingrepp.

Uppgifter i media m.m.

Journalister från SVT gjorde under år 2004 ett antal telefonintervjuer

isyfte att försöka uppskatta antalet ”hymenoperationer” som utför- des under ett år i Sverige. Efter samtal med 20 landstingsdrivna sjuk- hus och sju privata plastikkirurgiska kliniker beräknades att 104 in- grepp gjorts inom offentlig och 67 inom privat vård.22

I början av år 2021 gjorde Tidningen Ottar en rundringning till tio privata företag som erbjöd intimkirurgi. Flera kliniker meddelade enligt tidningen att de slutat med ”så kallad rekonstruktion av mödoms- hinnor”, men det fanns åtminstone en klinik i Stockholm som hade marknadsfört ingreppet mer öppet.23

Även Sveriges radio har under år 2021 rapporterat om att åtmin- stone två kliniker varit beredda att utföra oskuldsingrepp när de kontaktats anonymt av journalisterna.24

SVT Nyheter gjorde en ny granskning i oktober 2022. Fem av tjugo kliniker som granskades erbjöd ett ingrepp för att ”återställa oskulden”. Kostnaden för ingreppet varierade mellan 10 000 kronor och 44 000 kronor. Granskningen visade att en del verksamheter sker

22Sveriges television (2004). Nyhetsinslag i Aktuellt 2004-08-10. Grill M., cit. Nationellt centrum för kvinnofrid, Att möta patienter som söker för oro kring oskuld och heder, (Uppsala: Uppsala universitet, 2011). s. 27.

23Malm, R., Klinik i Stockholm utför ”oskuldsoperationer”, Ottar, 21-01-19, https://www.ottar.se/klinik-i-stockholm-utf-r-oskuldsoperationer/#:~:text=hymen [hämtad 22-02-09].

24Sveriges radio, Oskuldsoperationer utförs på svenska kliniker, 21-01-21, https://sverigesradio.se/artikel/oskuldsoperationer-utfors-pa-svenska-kliniker (radioprogram) [hämtad 22-02-09].

101

Oskuldsingrepp

SOU 2023:37

i hemlighet, där tipsen om hjälpsamma läkare går från mun till mun, men i ett fall var även läkare beredd att intervjuas öppet om ingreppen.25 Inspektionen för vård och omsorg (IVO) inledde ett tillsyns- ärende år 2022 mot en läkare på grund av genomförda oskuldsingrepp.

Ärendet är i skrivande stund inte avslutat.

5.2.2Utredningens kartläggning

I avsnitt 2.3 beskrivs hur utredningen har genomfört kartläggningen och de särskilda svårigheter som det innebär att få kunskap om före- komsten av oskuldsingrepp.

Till att börja med kan konstateras att oskuldsingrepp inte erbjuds öppet i Sverige i dag. Det fall i media där sådana ingrepp marknads- förts får betraktas som ett undantag. Det tycks ha skett en attityd- förändring inom både den offentliga och den privata vården i detta avseende. Svenska läkarförbundets etik- och ansvarsråd har tagit tydligt avstånd från ingreppen och SFOG avråder från dem.

Enkätsvar från barnmorskemottagningar och ungdomsmottagningar

Enkäten till barnmorske- och ungdomsmottagningar visar att perso- nalen är bekant med fenomenet oskuldsingrepp. En del mottagningar har av organisatoriska skäl valt att lämna ett gemensamt svar. De nedan redovisade svaren visar därför ett minimiantal. Det faktiska antalet kan vara högre.

Det var minst nio barnmorskemottagningar och 28 ungdoms- mottagningar som svarade att personal vid mottagningen fått frågan, av patienter eller anhöriga till patienter, om personalen kunde genom- föra ett oskuldsingrepp26 på patienten eller remittera/hänvisa vidare till någon som kan genomföra ett sådant ingrepp. Åtminstone fem barnmorskemottagningar och tre ungdomsmottagningar uppgav att

25Abdul Reda, Z., m.fl., Kliniker utför kritiserade ”oskuldsoperationer”: ”Stoppa in färsk kyckling- lever i underlivet”, https://www.svt.se/nyheter/inrikes/stoppa-in-farsk-kycklinglever-i-underlivet-sa-det- rinner-blod, SVT Nyheter/Sveriges television, 30 oktober 2022 [hämtad 23-02-22].

26Uttrycket ”oskuldsoperation” användes. Detta definierades som ett kirurgiskt ingrepp i en flickas eller kvinnas underliv i syfte att det ska framstå som att hon aldrig har haft samlag eller annat sexuellt umgänge. Ingreppet kan exempelvis syfta till att åstadkomma ”bevis på oskuld” i form av att hon blöder vid första samlaget på bröllopsnatten.

102

SOU 2023:37

Oskuldsingrepp

personalen hade fått kännedom om att patienter faktiskt genomgått ett oskuldsingrepp.

Det har framkommit genom svaren att det är vanligt att mottag- ningar har erfarenhet av att berörda patienter har varit under arton år.

Sammanfattningsvis får mottagningarna frågor av flickor och kvin- nor samt deras anhöriga om personalen kan utföra ett oskuldsingrepp alternativt hänvisa/remittera vidare till någon som kan utföra ett sådant ingrepp. Däremot är det endast ett fåtal barnmorske- eller ungdomsmottagningar som får kännedom om att patienter faktiskt har genomgått ett oskuldsingrepp. Eftersom inte alla mottagningar har deltagit i enkäten och då många mottagningar har valt att lämna gemensamma svar kan det faktiska antalet dock vara större.

Upplysningar från ideella organisationer

Utredningen har fått in uppgifter om oskuldsingrepp från fyra ideella organisationer.

I upplysningar från VHEK har i huvudsak följande framkommit. VHEK bedriver inga egna stödboenden för hedersutsatta, men i sin verksamhet med bland annat föreläsningar och möten på skolor, SFI och ute i förorterna möter VHEK dagligen unga flickor som har oskuldskrav på sig. Ett tiotal unga flickor vänder sig till organisa- tionen varje år och ber om råd hur de ska göra inför förlovning och bröllop. De kommer i kontakt med tusentals flickor och kvinnor per år genom föreläsningar och skolbesök och kontaktas av 8–10 kvin- nor per månad för en djupare kontakt VHEK blir också ofta kon- taktad av skolpersonal som inte vet hur de ska göra när flickor ber om den här sortens råd i skolan. Organisationens ordförande är en känd och mycket publik debattör i hedersfrågorna, och har dagligen kontakt med hedersutsatta flickor och kvinnor i Sverige.

VHEK uppger att det är svårt att göra någon exakt uppskattning, men att de utifrån de samtal de har med hedersutsatta får bilden av att oskuldsingrepp är ett vanligt fenomen. De hör också talas om andra alternativ för att kvinnan ska blöda på bröllopsnatten, såsom att skära sig själv eller föra in en kycklinglever i underlivet. De hör talas om att oskuldsingrepp sker i offentlig sjukvård och på privata kliniker.

103

Oskuldsingrepp

SOU 2023:37

Kvinnors rätt har lämnat i huvudsak följande upplysningar. Orga- nisationen driver en stödtelefon och stödchatt samt bedriver social stödverksamhet (rådgivning, medföljning som ombud, anknytning till myndigheter etc.) riktad mot kvinnor och tjejer som är offer för hedersrelaterat våld och förtryck. De kommer i kontakt med cirka 150 kvinnor eller flickor per år. Det är inte vanligt att enskilda har genomgått eller förväntats genomgå en ett oskuldsingrepp, men att de har stött på det i sin verksamhet. Det är en privat läkare eller släk- ting som utför ingreppen.

271flickor och kvinnor som på olika sätt var utsatta för hedersrela- terat våld och förtryck. Enligt erfarenheterna från organisationens stödverksamhet är oskuldsingrepp något som familjen kräver att en flicka ska genomgå för att vid bröllopsnatten intyga att hon inte har haft samlag tidigare. Organisationen anför att flickor har vittnat om att privatläkare och ungdomsmottagningar har utfört oskuldsingrepp.

Av upplysningar från Rädda barnen framgår i huvudsak följande. Rädda Barnen arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck med skol- veckor i samverkan med andra aktörer. Stödverksamheten Kärleken är fri startade år 2015 med en nationell stödchatt och stödmejl. Dit kan ungdomar anonymt få kontakt med en vuxen för ett stödsamtal. Barn kan också få ett längre samtalsstöd med en socionom. Rädda Barnen och de kommuner som driver Kärleken är fris skolveckor har sedan starten mött drygt 100 000 unga. Rädda Barnen genomförde år 2020 nära 1 000 stödkontakter med barn som ungdomar utsatta för hedersförtryck. År 2021 genomfördes 550 stödkontakter. Efter- som dessa kontakter är anonyma går det inte att med säkerhet säga hur könsfördelningen ser ut, men Rädda Barnen beräknar själva att mer än 80 procent av alla stödkontakter rör flickor och kvinnor. Av de kontakter Rädda Barnen genomfört sedan tre år tillbaka har ingen uttryckt att de genomfört oskuldsingrepp, men flertalet har frågor om det går att genomföra och i så fall hur dessa går till.

De ideella organisationerna har erfarenhet av att flickor och kvin- nor med hemvist i Sverige genomgår oskuldsingrepp i utlandet. De platser som pekats ut är länder i Nordafrika och Mellanöstern. Ett skäl som organisationerna anfört till att ingreppen görs i utlandet är

104

SOU 2023:37

Oskuldsingrepp

att det är billigare. VHEK anför att läkare och kliniker inte känner familjen och ingreppen kan göras i falskt namn. Kvinnors rätt anför att det är dyrare och farligare i Sverige och att kvinnorna ofta är mindre rädda i länder där det utförs rutinmässigt och med kvinnliga läkare. GAPF anför att det förekommer att flickor tvingas genomföra oskuldsingrepp och att det främst är i samband med att flickan står inför ett tvångsäktenskap.

Upplysningar från lokala resurscentra

Utifrån de svar från lokala resurscentra mot hedersrelaterat våld som kommit in kan följande konstateras. Många resurscentra vänder sig inte mot enskilda utan utgör stöd till yrkesverksamma. I de flesta fall framkommer inte uppgift om några oskuldsingrepp.

Från stödverksamheten Origo i Stockholms län framkommer uppgift om enstaka fall. Det ska på senare tid ha varit tal om ingrepp på privata kliniker, men det är oklart om ingreppen blev av. De har även kommit i kontakt med ungdomar som har genomfört ingrepp utomlands.

Resursteam Heder Malmö, som även tillfrågat sitt skyddade bo- ende för unga tjejer som utsatts för hedersrelaterat våld, uppger att ingen av tjejerna de kommit i kontakt med under åren har berättat att de genomgått ett oskuldsingrepp. Däremot har de många gånger haft samtal med tjejer som haft tankar på det och frågor om det.

Upplysningar från Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck

Av upplysningarna från det nationella centrumet framgår i huvudsak följande. Vid kompetensteamet finns en stödtelefon för yrkesverk- samma som således är den primära målgruppen. Kompetensteamet har gjort en sökning i sitt dokumentationssystem för åren 2019–2021. De har identifierat ett, fem respektive tre ärenden som rör oskulds- ingrepp de aktuella åren. Av uppgifterna om ärendena framgår att det var två fall där det var aktuellt med ingrepp utomlands. I de flesta fall är det kvinnan själv som tagit initiativ till ingreppet, dock efter påtryckningar (direkt eller indirekt) från familj, blivande make eller släkt. När det gäller barn är det oftast föräldrarna. Det är oklart vem

105

6 Den nuvarande regleringen

I uppdraget ingår att analysera och ta ställning till hur skyddet mot otillbörliga kontroller av flickors och kvinnors sexualitet kan stärkas. Detta kapitel syftar därför till att beskriva hur skyddet – den nuvarande regleringen – ser ut i förhållande till den typen av åtgärder. Syftet är främst att analysera i vilken utsträckning åtgärderna alls är tillåtna och vilka åtgärder som kan vidtas mot den som inte följer reglerna.

Skyddet består av straffbestämmelser, som beskrivs i avsnitt 6.1, och av regler för åtgärder som vidtas inom hälso- och sjukvården, som beskrivs i avsnitt 6.2. I avsnitt 6.3 och 6.4 görs en samlad bedömning av skyddet i förhållande till oskuldskontroller och oskuldsintyg re- spektive oskuldsingrepp.

6.1Straffrättsliga regler

6.1.1Övergripande

För att bedöma om utförande av oskuldskontroller och oskulds- ingrepp samt utfärdande av oskuldsintyg utgör brott behöver man ta ställning till flera frågor. En fråga är om det finns tillämpliga straff- bestämmelser som omfattar handlandet. En annan fråga är om det krävs uppsåt eller om det är tillräckligt med oaktsamhet för straff- ansvar. Slutligen måste man ta ställning till om det finns någon allmän ansvarsfrihetsgrund, såsom samtycke, som innebär att handlingen är straffri.

När det gäller kravet på uppsåt eller oaktsamhet kan konstateras att utgångspunkten är att det krävs uppsåt till en gärning för att den ska utgöra brott (1 kap. 2 § brottsbalken). Enligt vanligt språkbruk begås en gärning uppsåtligen om den begås med vett och vilja. I juridisk doktrin och rättspraxis skiljer man mellan de tre formerna direkt uppsåt eller avsiktsuppsåt, indirekt uppsåt eller insiktsuppsåt

107

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

samt likgiltighetsuppsåt. Uppsåtet ska täcka den brottsliga gärningens samtliga rekvisit eller beståndsdelar (täckningsprincipen).1 I fråga om de brott som inte kräver uppsåt gäller i stället ett krav på oaktsamhet. Om det inte uttryckligen stadgas något annat krävs uppsåt för att ett handlande ska utgöra brott.

I det följande redogörs översiktligt för de straffbestämmelser som kan aktualiseras vid oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskulds- ingrepp (avsnitt 6.1.2). Därefter beskrivs översiktligt de ansvarsfrihets- grunder som kan vara relevanta i sådana situationer (avsnitt 6.1.3).

6.1.2Straffbestämmelser

Brottsbalken

De straffbestämmelser i brottsbalken som skulle kunna vara aktuella i förhållande till oskuldskontroller, oskuldsintyg eller oskuldsingrepp är följande.

För misshandel döms enligt 3 kap. 5 § den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd. Straffet är fängelse i högst två år. Om brottet är ringa är straffet böter eller fängelse i högst sex månader. För grov misshandel är straffet fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. För synnerligen grov miss- handel är straffet fängelse i lägst fem och högst tio år.

För vållande till kroppsskada döms enligt 3 kap. 8 § den som av oaktsamhet orsakar annan person sådan kroppsskada eller sjukdom som inte är ringa. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet är grovt är straffet fängelse i högst fyra år.

För olaga tvång döms enligt 4 kap. 4 § den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar någon att göra, tåla eller underlåta något. Även den som med sådan verkan utövar tvång genom hot att åtala eller ange någon annan för brott eller att lämna menligt meddelande om någon annan döms för olaga tvång, om tvånget är otillbörligt. Straffet är böter eller fängelse i högst två år. För grovt olaga tvång är straffet fängelse i lägst ett och högst sex år.2

1Bäcklund, A., m.fl., Brottsbalken (version 22, 24 maj 2023, JUNO), kommentaren till 1 kap. 2 §.

2Straffskalan för det grova brottet gäller från och med den 1 juli 2023, se prop. 2022/23:53, bet. 2022/23:JuU8, rskr. 2022/23:179.

108

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

För ofredande döms enligt 4 kap. 7 § den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den ut- sattes frid på ett kännbart sätt. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år.

Den som genomför en sexuell handling med någon som inte del- tar frivilligt gör sig skyldig till något av brotten våldtäkt, oaktsam våld- täkt, sexuellt övergrepp eller oaktsamt sexuellt övergrepp enligt 6 kap. 1, 1 a, 2 respektive 3 §§. Detsamma gäller den som förmår en person som inte deltar frivilligt att företa eller tåla en sådan handling.

Vid bedömningen av om ett deltagande är frivilligt eller inte ska det enligt bestämmelserna särskilt beaktas om frivillighet har kommit till uttryck genom ord eller handling eller på annat sätt. En person kan enligt bestämmelserna aldrig anses delta frivilligt om

1.deltagandet är en följd av misshandel, annat våld eller hot om brotts- lig gärning, hot om att åtala eller ange någon annan för brott eller hot om att lämna ett menligt meddelande om någon annan,

2.gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att personen på grund av med- vetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåver- kan, sjukdom, kroppsskada, psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situa- tion, eller

3.gärningsmannen förmår personen att delta genom att allvarligt missbruka att personen står i beroendeställning till gärningsmannen.

Om den sexuella handlingen är ett vaginalt, oralt eller analt samlag eller med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med ett sådant samlag döms för våldtäkt. Straffet är fängelse i lägst tre och högst sex år. Är brottet mindre grovt är straffet fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. För grov våldtäkt är straffet fängelse lägst fem och högst tio år.

Om den sexuella handlingen inte med hänsyn till kränkningens all- var är jämförlig med ett vaginalt, oralt eller analt samlag döms i stället för sexuellt övergrepp. Straffet är fängelse i lägst sex månader och högst två år. Är brottet mindre grovt är straffet fängelse i högst ett år. För grovt sexuellt övergrepp är straffet fängelse lägst ett och högst sex år.

Om gärningsmannen inte hade uppsåt till, men var grovt oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte deltog fri-

109

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

villigt, döms för oaktsam våldtäkt respektive oaktsamt sexuellt över- grepp enligt 6 kap. 1 a respektive 2 a §§. Straffet för båda brotten är fängelse i högst fyra år. Om gärningen med hänsyn till omständig- heterna är mindre allvarlig, ska det inte dömas till ansvar.

Om någon genomför en sexuell handling med ett barn ska i stället, under vissa förutsättningar, dömas för brotten våldtäkt mot barn re- spektive sexuellt övergrepp mot barn, enligt 6 kap. 4 och 6 §§. Till skillnad mot ”vuxenbrotten” saknar frågan om barnet deltog frivilligt betydelse för straffansvaret. De barn som skyddas är dels de som är under 15 år, dels de som är under 18 år och som är avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av eller har ett liknande för- hållande till gärningsmannen, eller för vars vård eller tillsyn gärnings- mannen ska svara på grund av en myndighets beslut.

Gränsdragningen mellan de sexuella handlingar som utgör våld- täkt mot barn respektive sexuellt övergrepp mot barn görs på samma sätt som vid gränsdragningen mellan våldtäkt och sexuellt övergrepp. Även straffskalorna är desamma, med undantag för grovt sexuellt över- grepp mot barn där minimistraffet är fängelse i ett år och sex månader.

Den som sexuellt berör ett barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd, döms enligt 6 kap. 10 § första stycket för sexuellt ofredande mot barn. Detsamma gäller den som blottar sig för barnet eller på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar barnet på ett sätt som är ägnat att kränka barnets sexuella integritet.

Den som blottar sig för någon på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar personen på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet döms för sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 § andra stycket.

Sexuellt ofredande mot barn och sexuellt ofredande är subsidiära i förhållande till flertalet andra brott i sjätte kapitlet. Om gärningen exempelvis utgör våldtäkt döms för det brottet i stället. Sexuellt ofred- ande är även subsidiärt till sexuellt ofredande mot barn.

Straffet för sexuellt ofredande mot barn är fängelse i högst två år medan straffet för sexuellt ofredande är böter eller fängelse i högst två år. För grovt sexuellt ofredande mot barn och grovt sexuellt ofred- ande är straffet fängelse i lägst sex månader och högst tre år.

Det finns vidare en särskild regel i 6 kap. 13 § i förhållande till de brott som endast kan begås mot någon under en viss ålder. Enligt regeln krävs inte att gärningsmannen hade uppsåt till att personen var under

110

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

den relevanta åldersgränsen, utan det är tillräckligt att hen var oaktsam i förhållande till den omständigheten.

Avslutningsvis är även bestämmelsen i 15 kap. 11 § första stycket av intresse. Enligt bestämmelsen döms den för osant intygande som i ett intyg eller en annan urkund lämnar osann uppgift om vem han eller hon är eller om annat än egna angelägenheter eller för skens skull upprättar en urkund rörande rättshandling, om åtgärden innebär fara i bevishänseende. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet är grovt är straffet fängelse i högst två år.

Könsstympningslagen

Enligt 1 § lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor (könsstympningslagen) är det förbjudet att utföra ingrepp i de kvinn- liga yttre könsorganen i syfte att stympa dessa eller åstadkomma andra bestående förändringar av dem (könsstympning), oavsett om sam- tycke har lämnats till ingreppet eller inte. Med de kvinnliga yttre köns- organen avses enligt förarbetena de yttre och inre blygdläpparna samt klitoris.3 I förarbetena diskuteras olika typer av så kallad omskärelse av kvinnor. Det anförs att även de mindre ingreppen (som inte utgör stympning) medför bestående kroppsskada och har till syfte att minska möjligheten till ett normalt sexualliv. Detta uttrycks enligt regeringen i lagtexten genom orden andra bestående förändringar. Enligt för- arbetena följer av allmänna rättsgrundsatser att det är tillåtet med ingrepp som är påkallade av sjukdom eller annars medicinskt motiv- erade, och som därför står i överensstämmelse med medicinsk etik.4

Den som bryter mot förbudet mot könsstympning döms enligt 2 § till fängelse i lägst två år och högst sex år. Är brottet med hänsyn till omständigheterna mindre grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst fem och högst tio år.

6.1.3Ansvarsfrihetsgrunder

I tjugofjärde kapitlet brottsbalken finns ett antal bestämmelser om allmänna ansvarsfrihetsgrunder. Dessa inskränker det straffbara om- rådet i förhållande till vad som framgår av brottsbeskrivningarna. Vid

3Prop. 1981/82:172, s. 8.

4Se a. prop. s. 9.

111

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

sidan av de lagreglerade ansvarsfrihetsgrunderna finns ett antal oskrivna ansvarsfrihetsgrunder som tillämpas i rättspraxis, exempelvis angrepp mot egen rättssfär.

Om en ansvarsfrihetsgrund är tillämplig på en gärning utgör gär- ningen inte ett brott. För att gärningen ska utgöra ett brott krävs även att gärningspersonen hade uppsåt, eller vid oaktsamhetsbrott var oakt- sam, till att gärningen var otillåten, dvs. inte omfattades av en skriven eller oskriven ansvarsfrihetsgrund.5

De ansvarsfrihetsgrunder som skulle kunna vara aktuella vid oskulds- kontroller, utfärdande av oskuldsintyg och utförande av oskulds- ingrepp beskrivs nedan.

Nöd

En gärning som någon begår i nöd utgör, enligt 24 kap. 4 § brotts- balken, brott endast om gärningen med hänsyn till farans beskaffen- het, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig. Nöd föreligger enligt bestämmelsen när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse.

Nödbestämmelsen är tillämplig även i situationer där faran utgörs av att någon kommer utsättas för brott mot exempelvis liv eller hälsa. Nödbestämmelsen kan således till skillnad från nödvärnsbestämmelsen i 1 § tillämpas även på handlingar som riktar sig mot någon annan än angriparen.

När det gäller bedömningen av om gärningen är oförsvarlig krävs inte att nödhandlingen är behövlig i den meningen att faran inte kan avvärjas på något annat sätt. Även om faran hade kunnat avvärjas utan nödhandlingen, är denna ansvarsfri, om det skulle ha krävt opro- portionerlig ansträngning eller uppoffring för den handlande att av- värja faran på annat sätt. Det är tillräckligt att situationen rimligen motiverade att vederbörande handlade som han gjorde. De krav som då ställs på personens omdöme måste anpassas efter situationen.6

5Asp, P. m.fl., Kriminalrättens grunder, (2013, version 2, JUNO), Iustus Förlag, s. 323.

6Bäcklund, A., m.fl., Brottsbalken (version 22, 24 maj 2023, JUNO), kommentaren till 24 kap. 4 §.

112

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

Samtycke

Om någon har samtyckt till att utsättas för en gärning utgör gär- ningen, enligt 24 kap. 7 § brottsbalken, under vissa förutsättningar inte ett brott trots att den uppfyller rekvisiten (förutsättningarna) i en brottsbestämmelse.

För det första krävs att samtycket är giltigt. Samtycket måste för att vara giltigt finnas vid tidpunkten för gärningen och under hela gärningen. Vidare krävs att den samtyckande är behörig att förfoga över det aktuella intresset, att han eller hon har förmåga att förstå innebörden av gärningen, att samtycket lämnats frivilligt och under insikt om relevanta förhållanden samt att samtycket är allvarligt menat.7

För det andra krävs att gärningen med hänsyn till den skada, kränkning eller fara som den medför, dess syfte och övriga omständig- heter, är oförsvarlig.

Även personer som är under arton år har i viss utsträckning rätt att bestämma över sig själva, om de har mognad att fatta beslutet i fråga. Även sådana personer kan samtycka till exempelvis ett medi- cinskt ingrepp, förutsatt att personen har förmåga att förstå hand- lingens innebörd. Vidare är vårdnadshavaren behörig att lämna an- svarsfriande samtycke till vissa gärningar, till exempel medicinska ingrepp, gentemot små barn. Det följer av bestämmelsen i 6 kap. 2 § föräldrabalken om vårdnadshavares plikter.8

Även om bestämmelsen om ansvarsbefriande samtycke formellt är generellt tillämplig kan brottstypens konstruktion innebära att be- stämmelsen blir irrelevant. Huruvida samtycke i det enskilda fallet ska tillmätas betydelse blir i sådana fall i stället fråga om en tolkning av brottsbeskrivningen.9

För vissa brottstyper följer redan av brottsbeskrivningen att gär- ningen ska ske olovligen, obehörigen osv. I andra fall följer av brotts- beskrivningen att något samtycke inte kan ges. Av könsstympnings- lagens förbud framgår till exempel uttryckligt att samtycke saknar betydelse. Även sexualbrotten (6 kap. brottsbalken) är konstruerade så att tillämpning av 24 kap. 7 § brottsbalken inte blir aktuell. Samtycke är ibland relevant, och ibland irrelevant, men genomgående är fråga om tolkning av brottsbeskrivningarna.10

7Asp, P., m.fl., Kriminalrättens grunder (version 2, JUNO), Iustus Förlag, s. 227.

8Bäcklund, A., m.fl., Brottsbalken (version 22, 24 maj 2023, JUNO), kommentaren till 24 kap. 7 §.

9Asp, P. m.fl., Kriminalrättens grunder, (2013, version 2, JUNO), Iustus Förlag, s. 231 ff.

10A.a., s. 232.

113

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

I fråga om sexuella handlingar riktade mot barn under femton år (eller i vissa fall under arton år – se avsnitt 6.1.2) finns det inte möjlig- het för barnet att lämna ett ansvarsbefriande samtycke.

Social adekvans

Vid sidan av de uttryckliga undantagsreglerna i bland annat 24 kap. brottsbalken och i offentligrättslig lagstiftning, finns det också ett ut- rymme för att bedöma en annars otillåten gärning som tillåten med stöd av oskrivna regler om social adekvans.11

Det rör sig om en grupp av i lag oreglerade undantagsfall. Gemen- samt för dem är att det, på ett eller annat sätt, finns ett samhälleligt intresse av att gärningen ska vara tillåten. Läran om social adekvans bör tillämpas med en viss återhållsamhet och får betydelse endast när ansvarsfriheten inte kan förklaras på annat sätt, exempelvis genom skrivna ansvarsfrihetsregler eller användning av vedertagna lagtolk- ningsmetoder.12

Läran om social adekvans har bland annat fått betydelse i för - hållande till områden som idrott och lärares tillsyn av elever. Vidare har omskärelse av pojkar av religiösa skäl av Högsta domstolen under vissa förutsättningar ansetts uppfylla kravet på social adekvans.13 Nu- mera regleras sådan omskärelse i lagen om (2001:499) om omskärelse av pojkar. Ett viktigt område när det gäller läran om social adekvans är därtill vård och omsorg vilket diskuteras under nästa rubrik.

Särskilt om åtgärder inom hälso- och sjukvården

Åtgärder inom hälso- och sjukvården kan många gånger uppfylla brottsrekvisiten för olika brott, till exempel misshandel eller vållande till kroppskada. Tillåtligheten av sådana åtgärder kan bygga på många olika grunder. Vissa ingrepp är särskilt reglerade. Detta gäller bland annat aborter, sterilisering, transplantationer och fastställande av köns- tillhörighet. Vidare är de allmänna ansvarsfrihetsgrunderna i tjugofjärde kapitlet brottsbalken tillämpliga även för hälso- och sjukvårdspersonal. I stor utsträckning kan ingrepp och andra åtgärder genomföras med

11Se exempelvis ”Fåtöljen” NJA 2018 s. 1051, p. 13, med hänvisningar.

12Se ”Cross-checking” NJA 2018, s. 591, p. 10–12.

13Se ”Omskärelsen” NJA 1997, s. 636.

114

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

stöd av patientens samtycke. I akuta situationer kan det även bli fråga om att vidta åtgärder med stöd av bestämmelsen om nöd. Försvarlig- hetsbedömningen vid nöd och samtycke måste dock med hänsyn till sammanhanget göras från andra utgångspunkter.

Tillåtligheten av en del åtgärder som allmänt godtas inom hälso- och sjukvården kan emellertid inte förklaras fullt ut genom stöd i skrivna ansvarsfrihetsgrunder och särskilda regleringar. Detta beror främst på att ett samtycke förutsätter insikt om relevanta omständig- heter och risker.14 I sådana fall får man falla tillbaka på en lära om social adekvans. Om det är fråga om tvångsåtgärder inom det all- männa påverkas även utrymmet för tillåtna åtgärder av skyddet i regeringsformen mot bland annat påtvingade kroppsliga ingrepp och frihetsberövanden (2 kap. 6 och 8 §§ regeringsformen).15

Rättsläget får till viss del anses vara oklart i fråga om vilket straff- ansvar läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal kan ådra sig när de vidtar åtgärder i arbetet. En grundprincip är emellertid att åt- gärder av läkare är tillåtna även utan lagstöd om de sker i överens- stämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och patienten inte motsätter sig dem.16

Enligt uttalanden i litteraturen är läran om social adekvans sanno- likt bara relevant i förhållande till läkare. I den mån det behövs i för- hållande till övrig hälso- och sjukvårdspersonal får man göra analogier från vad som gäller för läkare.17

6.2Hälso- och sjukvårdslagstiftningen m.m.

6.2.1Övergripande

Översikt över regelverket

Det finns en omfattande reglering på hälso- och sjukvårdsområdet. För det första finns ett antal lagar av generell karaktär: hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), HSL, patientlagen (2014:821), PL, patient- säkerhetslagen (2010:659), PSL, patientdatalagen (2008:355), PDL, lagen (2022:913) om sammanhållen vård- och omsorgsdokumenta-

14Asp, P. m.fl., Kriminalrättens grunder, (2013, version 2, JUNO), Iustus Förlag, s. 259.

15Se närmare om detta ”Fåtöljen”, NJA 2018, s. 1051.

16Prop. 1993/94:130, s. 40.

17Asp, P. m.fl. Kriminalrättens grunder, (version 2, 2016, JUNO), Iustus Förlag, s. 259.

115

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

tion och patientskadelagen (1996:799). Hit hör även lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och tandvårdslagen (1985:125).

För det andra finns ett antal lagar som reglerar specifika åtgärder inom, och ibland även utanför, hälso- och sjukvården. Det finns bland annat särskilda regleringar av förutsättningarna för att utföra vissa kirur- giska ingrepp och liknande åtgärder. Som exempel kan nämnas lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall18, abort- lagen (1974:595), steriliseringslagen (1975:580), lagen (1995:831) om transplantation m.m. och lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar. Av särskilt intresse i den här utredningen är lagen (2021:363) om este- tiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar, som be- skrivs i avsnitt 6.2.3. Förbud mot vissa ingrepp i de kvinnliga köns- organen finns i könsstympningslagen som beskrivs i avsnitt 6.1.2.

HSL innehåller bestämmelser om hur hälso- och sjukvårdsverk- samhet ska organiseras och bedrivas. Bland annat finns bestämmel- ser om skyldighet för huvudmännen (regioner och kommuner) att erbjuda hälso- och sjukvård m.m. (åttonde och tolfte kapitlen). Lagen gäller för samtliga vårdgivare samt regioner och kommuner som huvudmän. Lagen innehåller även en definition av hälso- och sjukvård, vilken enligt 2 kap. 1 § avser

1.åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjuk- domar och skador,

2.sjuktransporter, och

3.omhändertagande av avlidna.

HSL:s definition av hälso- och sjukvård gäller enbart i förhållande till den lagen. Begreppet hälso- och sjukvård definieras annorlunda i andra lagar, men då ofta med hänvisning till bland annat HSL. Frågan om vad som utgör hälso- och sjukvård enligt HSL är komplicerad. Definitionen är betydligt vidare än vad som framgår av lagtexten.19 Mot bakgrund av lagstiftningens konstruktion måste man utgå från att alla åtgärder som vidtas av till exempel en läkare för att ingripa

18Lagen föreslås ersättas av två nya lagar – lagen om vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen och lagen om ändring av det kön som framgår av folkbokföringen, se lagrådsremissen För- bättrade möjligheter att ändra kön.

19Exempelvis omfattas åtgärder med anledning av kroppsfel och barnsbörd i begreppet hälso- och sjukvård utan att uttryckligen nämnas i lagtexten. Så är också fallet med funktionsförbätt- rande och funktionsuppehållande behandling för personer med funktionshinder, se Vahlne Westerhäll, L., hälso- och sjukvårdslag (2017:30), 2 kap. 1 §, Karnov 2021-10-01 (JUNO).

116

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

mot somatiska eller psykiska problem utgör hälso- och sjukvård när läkaren utnyttjar sina medicinska kunskaper.20

PSL syftar till att främja hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvård och därmed jämförlig verksamhet. Lagen reglerar bland annat sådant som patientsäkerhetsarbete, behörighetsfrågor, begränsningar i rätten för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att vidta vissa åt- gärder, skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal med flera, tillsyn samt prövotid och återkallelse av legitimation.

PSL har en annan definition av hälso- och sjukvård än HSL som utgår ifrån verksamheter i stället för åtgärder. Enligt definitionen avses verksamhet som omfattas av HSL och ett antal andra upp- räknade lagar, exempelvis lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar och lagen (2021:363) om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar (1 kap. 2 §).

Patientskadelagen innehåller bestämmelser om rätt till patient- skadeersättning och om skyldighet för vårdgivare att ha en försäk- ring som täcker sådan ersättning. Lagen gäller enligt 3 § endast skador som har uppkommit i samband med hälso- och sjukvård i Sverige. Även patientskadelagen har en definition av hälso- och sjukvård som avser verksamheter som omfattas av vissa lagar (se 5 §). Patientskade- ersättning lämnas för personskada på en patient om vissa förutsätt- ningar är uppfyllda. Bland annat omfattas – något förenklat – skador vid undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärder om skadan kunnat undvikas genom ett annat utförande av förfarandet eller genom användande av ett mindre riskfyllt förfarande (se närmare 6 § samt för vissa undantag 7 §).

PL syftar till att inom hälso- och sjukvårdsverksamhet stärka och tydliggöra patientens ställning samt till att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Många bestämmelser mer eller mindre upprepar vad som föreskrivs i andra författningar eller inne- håller hänvisningar till andra författningar. PL innehåller också åt- skilliga unika föreskrifter, dvs. någon motsvarighet finns inte i andra lagar. Sådana föreskrifter gäller information, samtycke, delaktighet i vården, val av behandlingsalternativ, val av hjälpmedel och ny medi- cinsk bedömning. PL:s definition av hälso- och sjukvård är densamma som i HSL, bortsett från att den inte omfattar omhändertagande av avlidna (se 1 kap. 5 §).

20Johnsson, L-Å., Hälso- och sjukvårdslagen. (version 11, 20 aug. 2021, JUNO). Kommentaren till 2 kap. 1 §.

117

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

PDL tillämpas vid vårdgivares behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvården. I lagen finns också bestämmelser om skyldighet att föra patientjournal. PDL:s definition av hälso- och sjukvård be- står liksom PSL:s av en hänvisning till verksamhet som avses i HSL och i ett antal uppräknade lagar, bland annat lagen (2021:363) om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar (se 1 kap. 3 §).

Lagen (2022:913) om sammanhållen vård- och omsorgsdokumen- tation innehåller bestämmelser som kompletterar bland annat EU:s dataskyddsförordning och PDL.

Regelverkets tillämplighet på oskuldskontroller m.m.

Oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp är inte typiska åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador (jfr definitionen av hälso- och sjukvård enligt 2 kap. 1 § HSL). Frågan om hur regelverket för hälso- och sjukvården förhåller sig till dessa företeelser är därför inte helt enkel att besvara. Till svårigheterna hör även att definitionen av vad som utgör hälso- och sjukvård skiljer sig mellan de olika lagarna och att frågan om vad som utgör hälso- och sjukvård i sig är komplicerad. Vidare är tillämp- ningsområdet för de olika lagarna inte tydligt i alla delar. PSL saknar till exempel en bestämmelse om lagens tillämpningsområde. I vissa fall kan bestämmelser inom hälso- och sjukvårdsregelverket vara tillämpliga även på åtgärder som inte faller under någon av defini- tionerna av hälso- och sjukvård. Frågan om reglernas tillämplighet på oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp får samman- fattningsvis bedömas i förhållande till enskilda bestämmelser och ut- ifrån förutsättningarna i det enskilda fallet.

Vidare bör framhållas att även om vissa åtgärder inte skulle om- fattas av regelverket för hälso- och sjukvård och därför inte har positivt stöd i detta regelverk kan åtgärderna vara tillåtna med hänsyn till andra regler. Till exempel kan vårdpersonal, liksom andra per- soner, vidta åtgärder med stöd av brottsbalkens bestämmelse om nöd (se avsnitt 6.1.3).

Utredningens uppdrag är att bedöma om skyddet mot oskulds- kontroller, oskuldsintyg, oskuldsingrepp och liknande företeelser kan stärkas. Det är därmed i huvudsak bestämmelser som begränsar

118

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

möjligheten att utföra sådana åtgärder som är av intresse. Det är fram- för allt PSL som är relevant i denna utredning. Lagen redovisas när- mare under nästa avsnitt.

6.2.2Patientsäkerhetslagen

PSL trädde i kraft 1 januari 2011 och ersatte då lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Genom den nya lagen infördes bland annat en tydlig reglering av vårdgivarnas patient- säkerhetsarbete. Ansvarssystemet reformerades även genom att dis- ciplinpåföljderna varning och erinran ersattes av en utökad klago- målshantering med en möjlighet att rikta kritik mot yrkesutövare. Dessutom utökades möjligheten att tillgripa skyddsåtgärden prövotid.

PSL syftar till att främja patientsäkerheten. Begreppet patient- säkerhet definieras i lagen som skydd mot vårdskada (1 kap. 6 §). Vårdskada definieras i sin tur som lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården (1 kap. 5 §).

PSL innehåller bestämmelser med krav på såväl vårdgivaren som hälso- och sjukvårdspersonalen i fråga om patientsäkerhet. Den inne- håller även vissa regler för andra än sjukvårdspersonal.

Vårdgivarens skyldigheter

I tredje kapitlet PSL finns bestämmelser om vårdgivarens ansvar att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete. Vårdgivaren ska pla- nera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att kravet på god vård i HSL respektive tandvårdslagen (1985:125) upp- rätthålls. I vårdgivarens skyldigheter ingår även bland annat att vidta förebyggande åtgärder, att utreda händelser i verksamheten som lett till eller kunnat leda till en vårdskada och att ge patienterna och deras anhöriga möjlighet att delta i patientsäkerhetsarbetet.

Vårdgivaren är skyldig att anmäla händelser till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som medfört eller kunnat medföra en all- varlig vårdskada. Vårdgivaren är även skyldig att snarast anmäla till myndigheten om det finns skälig anledning att befara att en person med ett s.k. legitimationsyrke, exempelvis en läkare, som är verksam

119

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

eller har varit verksam hos vårdgivaren, kan utgöra en fara för patient- säkerheten.

Vårdgivaren är vidare skyldig att lämna information till patienter som drabbats av en vårdskada (om innehållet i informationen, se 3 kap. 8 §), ta emot klagomål och synpunkter från patienter och deras när- stående, besvara sådana klagomål och bistå patientnämnden. Patient- nämnder regleras i lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården. De har som huvudsaklig uppgift att på ett lämpligt sätt hjälpa patienter att föra fram klagomål till vårdgivare.

Vårdgivaren är därtill skyldig att dokumentera hur det organisa- toriska patientsäkerhetsarbetet är fördelat inom organisationen. Vård- givaren ska årligen upprätta en patientsäkerhetsberättelse av vilken bland annat ska framgå hur patientsäkerhetsarbetet bedrivits.

Hälso- och sjukvårdspersonalens skyldigheter m.m.

Ifråga om hälso- och sjukvårdspersonalen innehåller 4 kap. PSL be- stämmelser om behörighetsfrågor, inklusive legitimation, ensamrätt till yrke och skyddad yrkestitel. Legitimation krävs bland annat för läkare, sjuksköterskor och barnmorskor.

I kategorin hälso- och sjukvårdspersonal ingår inte enbart personer med legitimationsyrken utan även till exempel personal som är verk- sam vid sjukhus och andra vårdinrättningar och som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter eller den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en legitimerad yrkesutövare (1 kap. 4 §).

För hälso- och sjukvårdspersonalen gäller ett antal skyldigheter enligt 6 kap. PSL.

En central bestämmelse är 6 kap. 1 § PSL:

Hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstäm- melse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient ska ges sak- kunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska visas omtanke och respekt.

Vetenskap och beprövad erfarenhet är en så kallad rättslig standard, där evidensbaserad medicin och klinisk praxis på varje yrkesområde eller inom varje specialitet blir avgörande. Vetenskap får närmast upp- fattas som de ståndpunkter som kollektivet, eller snarare vissa led- ande företrädare för olika discipliner vid en viss tid och närmast

120

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

nationellt anser vara vetenskap. Beprövad erfarenhet är på motsvarande sätt sådana metoder som fortfarande tillämpas och anses vara ända- målsenliga.21

Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen bär enligt 2 § själv ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter.

Andra skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonalen är bland annat att bidra till att hög patientsäkerhet upprätthålls och att i det syftet till vårdgivaren rapportera risker för vårdskador samt händel- ser som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada.

Iförhållande till barn har hälso- och sjukvårdspersonalen sär- skilda skyldigheter enligt 5 §. I frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa ska personalen samverka med samhällsorgan, orga- nisationer och andra som berörs. Personalen ska vidare särskilt beakta ett barns behov av information, råd och stöd i vissa i bestämmelsen uppräknade fall. Bland annat gäller detta om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med ut- sätter eller har utsatt barnet eller en närstående till barnet för våld eller andra övergrepp.

I 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) finns bestämmelser om skyldighet för vissa myndigheter och yrkesverksamma att anmäla till socialnämnden om de i verksamheten får kännedom om eller miss- tänker att ett barn far illa. Bland annat ingår myndigheter inom hälso- och sjukvården och anställda hos sådana myndigheter, samt yrkesverk- samma inom yrkesmässigt bedriven privat verksamhet inom hälso- och sjukvården.

Slutligen bör nämnas att det finns en skyldighet enligt 10 § för den som i sin yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården utfärdar ett intyg om någons hälsotillstånd eller vård att utforma intyget med noggrannhet och omsorg. Socialstyrelsen har meddelat föreskrifter (HSLF-FS 2018:54) om att utfärda intyg i hälso- och sjukvården.

Hälso- och sjukvårdspersonal har ytterligare skyldigheter enligt 6 kap. som det inte finns anledning att gå in på här.

21Johnsson, L-Å., Patientsäkerhetslagen (3 dec. 2020, version 1, JUNO) kommentaren till 6 kap.

1§ under rubriken Innehållet i det allmänna kravet på vårdkvalitet.

121

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

Prövotid och återkallelse av legitimation

I fråga om hälso- och sjukvårdspersonal med legitimationsyrken finns bestämmelser om bland annat prövotid och återkallelse av legitima- tion i 8 kap. PSL.

En prövotid om tre år ska enligt 1 § första stycket beslutas om den legitimerade

1.har varit oskicklig vid utövningen av sitt yrke och oskickligheten kan befaras få betydelse för patientsäkerheten,

2.i eller i samband med yrkesutövningen har gjort sig skyldig till brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom eller henne,

3.uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot någon föreskrift som är av väsentlig betydelse för patientsäkerheten, eller

4.på grund av andra omständigheter kan befaras vara olämplig att utöva yrket.

Den första och tredje punkten har det gemensamt att det finns en hänvisning till betydelsen för patientsäkerheten, dvs. skyddet mot vårdskada. Med väsentlig föreskrift enligt tredje punkten ska förstås att om handlingsregeln överträds föreligger en konkret fara för patient- säkerheten, dvs. kausalsambandet ska vara tydligt.22

Andra och fjärde punkten innehåller inte någon hänvisning till patientsäkerheten.

När det gäller andra punkten nämns i förarbetena som exempel på brott som är ägnade att påverka förtroendet för den legitimerade vållande till kroppsskada, vållande till annans död, misshandel, ofred- ande eller mindre allvarliga sexualbrott mot patient eller arbetskam- rat, innehav av barnpornografi på arbetsgivarens dator, rattfylleri vid transport mellan arbetsställen, stöld av läkemedel, utfärdande av falska eller osanna intyg angående sjukdom eller straffbar hantering av narko- tika eller läkemedel på arbetsplatsen.23

Exempel på situationer där prövotid kan komma i fråga enligt punkt 4 är försummelser vid omhändertagande av avlidna och utfär- dande av intyg utan erforderlig patientundersökning. Det ska dock

22Johnsson, L-Å., Patientsäkerhetslagen (3 dec. 2020, version 1, JUNO) kommentaren till 8 kap. 1 §.

23Prop. 2009/10:210, s. 230.

122

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

vara fråga om så allvarliga förseelser att yrkesutövaren kan befaras vara olämplig att utöva yrket.24

I beslut om prövotid ska det enligt 2 § fastställas en plan som den legitimerade ska följa, om en sådan prövotidsplan bedöms kunna ha betydelse för att komma till rätta med de missförhållanden som lagts till grund för beslutet om prövotid. Förslag till prövotidsplan upp- rättas av IVO, om möjligt i samråd med den legitimerade.

Enligt 3 § ska legitimationen återkallas om den legitimerade

•har varit grovt oskicklig vid utövningen av sitt yrke,

•i eller utanför yrkesutövningen har gjort sig skyldig till ett allvar- ligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom eller henne, eller

•på annat sätt har visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket.

Jämfört med bestämmelsen om prövotid ovan innehåller 3 § kvalifi- cerande rekvisit, eftersom det anges att det krävs grov oskicklighet, allvarligt brott och uppenbar olämplighet att utöva yrket.

En annan grund för prövotid eller återkallelse av legitimation är sjukdom eller liknande omständighet som inverkar på möjligheten för den legitimerade att utöva sitt yrke (1 § andra stycket respektive 4 § första stycket 1). Återkallelse av legitimationen ska enligt 4 § första stycket 2–4 även ske om den legitimerade

•på nytt visar sig olämplig under prövotiden,

•underlåter att följa sin prövotidsplan eller

•begär återkallelse och det inte finns hinder mot återkallelse från allmän synpunkt.

Om det finns särskilda skäl får beslut om prövotid underlåtas. Det- samma gäller beslut om återkallelse av legitimation på grund av brott, ny olämplighet under prövotiden eller underlåtenhet att följa prövo- tidsplan (1 § tredje stycket respektive 3 § andra stycket och 4 § andra stycket).

Det finns möjlighet att interimistiskt återkalla en legitimation i vissa fall (se 6 §). Slutligen ska nämnas att även vissa andra behörig-

24A. prop., s. 231.

123

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

heter kan återkallas enligt 8 och 9 §§ (jfr 4 kap. 4 §) samt att rätten att förskriva läkemedel kan begränsas (se 10 och 11 §§).

Begränsningar för andra än hälso- och sjukvårdspersonal

I 5 kap. 1 § PSL finns förbud för andra än hälso- och sjukvårdsper- sonal när det gäller att yrkesmässigt undersöka någon annans hälso- tillstånd eller behandla någon för sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd. Förbudet gäller vissa uppräknade åtgärder som vidtas i före- byggande, botande eller lindrande syfte. Till exempel är det förbjudet att undersöka eller behandla någon annan under allmän bedövning eller under lokal bedövning genom injektion av bedövningsmedel eller under hypnos (punkt 3) samt att undersöka eller behandla barn under åtta år (punkt 6). Överträdelser av förbuden är straffsanktionerade (10 kap. 6 och 7 §§).

Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn m.m.

Hälso- och sjukvården och dess personal står under tillsyn av IVO. Regler om tillsynen finns i 7 kap. PSL. Tillsynen innebär enligt 3 § granskning av att verksamheten och personalen uppfyller krav och mål i lagar och andra föreskrifter samt beslut meddelande med sådana föreskrifter. Den ska främst inriktas på granskning av att vårdgivaren fullgör sina skyldigheter enligt tredje kapitlet.

IVO ska enligt 4 § inom ramen för sin tillsyn

1.lämna råd och ge vägledning,

2.kontrollera att brister och missförhållanden avhjälps,

3.förmedla kunskap och erfarenheter som erhålls genom tillsynen, och informera och

4.ge råd till allmänheten.

I sjunde kapitlet PSL finns bestämmelser som ger IVO vissa be- fogenheter i tillsynen. Det handlar om skyldighet för de som är före- mål för tillsynen att lämna över material och lämna upplysningar, en skyldighet som kan drivas in genom vitesföreläggande. IVO har även rätt att göra anmälda och oanmälda inspektioner samt att få tillträde

124

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

till lokaler och i samband med det omhänderta material. Vid en in- spektion har myndigheten även rätt till biträde av Polismyndigheten.

I förhållande till vårdgivare gäller enligt 23 § att IVO ska vidta åtgärder om myndigheten får kännedom om att någon brutit mot en bestämmelse som gäller verksamhet som står under inspektionens tillsyn. Myndigheten ska vidta åtgärder så att bestämmelsen följs och om det behövs göra en åtalsanmälan.

IVO har befogenhet att förelägga vårdgivare som inte fullgör sina skyldigheter enligt 3 kap. att fullgöra skyldigheterna, om det finns skäl att befara att underlåtenheten medför fara för patientsäkerheten eller säkerheten för andra. Om det behövs får föreläggandet ske vid vite. IVO har även befogenhet att under vissa förutsättningar helt eller delvis förbjuda en verksamhet (23–28 §§).

I förhållande till hälso- och sjukvårdpersonal gäller enligt 29 § att IVO ska vidta åtgärder om myndigheten får kännedom om att per- sonalen inte fullgör sina skyldigheter enligt PSL eller enligt någon annan föreskrift som gäller för hälso- och sjukvårdsverksamhet. Är personalen skäligen misstänkt för brott med fängelse i straffskalan ska IVO göra en åtalsanmälan om inte en anmälan gjorts av HSAN.

IVO kan även påpeka vad som varit fel vid yrkesutövningen och uppmana yrkesutövaren att i fortsättningen följa det gällande regel- verket. Vilka ytterligare åtgärder som kan komma i fråga mot hälso- och sjukvårdspersonal är en fråga för vårdgivaren att ta ställning till.25 Det är vårdgivaren som är ansvarig för att verksamheten bedrivs i enlighet med gällande föreskrifter. Det anförs i den juridiska littera-

turen att om tillsynsmyndigheten får kännedom om att personalen inte fullgör sina skyldigheter bör det alltid föranleda en dialog med berörd vårdgivare. Det kan till exempel innebära att tillsynsmyndig- heten för vårdgivaren påpekar vikten av att yrkesutövaren ges råd och stöd. En underlåtenhet från vårdgivare att åtgärda sådana missför- hållanden kan leda till att tillsynsmyndigheten ingriper med åtgärder mot vårdgivaren.26

Avslutningsvis kan IVO i förhållande till legitimerad personal in- leda vissa ärenden vid HSAN. IVO ska, om myndigheten anser att det finns skäl för beslut om bland annat prövotid och återkallelse av legiti-

25Johnsson, L-Å., Patientsäkerhetslagen (3 dec. 2020, version 1, JUNO) kommentaren till 7 kap.

29§ under rubriken Åtgärder mot personal som inte fullgör sina skyldigheter.

26A.st.

125

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

mation, anmäla detta till HSAN som fattar beslut i frågan. HSAN:s beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

6.2.3Lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och kirurgiska injektionsbehandlingar

Lagen (2021:363) om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska in- jektionsbehandlingar trädde i kraft den 1 juli 2021.

Lagen är tillämplig på kirurgiska ingrepp och injektionsbehand- lingar som görs i syfte att förändra eller bevara utseendet på en människa och som utförs inom en yrkesmässig verksamhet (1 §). Bestämmelserna i 5 kap. HSL om god vård med mera är tillämpliga på verksamhet som omfattas av lagen. Vidare gäller patientskade- lagen, PSL och PDL för verksamheten.

Det krävs även en verksamhetschef som ska ha sådan kunskap som behövs för att skydda människors hälsa mot skada eller olägen- het (7 §). Det ställs därtill krav på kompetens hos de som utför estet- iska kirurgiska ingrepp eller injektionsbehandlingar (8 §). När det exempelvis gäller kirurgiska ingrepp krävs läkar- eller tandläkarlegitima- tion och bevis om specialistkompetens inom en för ingreppet adekvat specialitet.

Estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar får inte utföras på någon som inte har fyllt 18 år. Den som utför in- greppet eller behandlingen ska förvissa sig om att den som avser att genomgå åtgärden har fyllt 18 år (9 §).

Den enskilde har rätt till information om ingreppets eller injek- tionsbehandlingens risker med mera, och ingreppet eller behand- lingen får inte utföras förrän viss betänketid har förflutit från att informationen mottagits (10 och 11 §§).

Den som utför ingrepp eller injektionsbehandlingar i strid mot kompetenskravet enligt 8 § eller åldersgränsen enligt 9 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte gärningen är belagd med strängare straff i annan lag (12 och 13 §§).

Verksamhet som omfattas av lagen står under IVO:s tillsyn (15 §).

126

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

6.3Skyddet i förhållande till oskuldskontroller och oskuldsintyg

Följande moment kan ingå i en oskuldskontroll. Inom en social kontext där det finns oskuldsnormer kan en flicka eller kvinna påverkas att genomgå en undersökning av könsorganet. Påverkan kan sträcka sig från förväntningar till hot och våldshandlingar. Påverkan leder till att hon genomgår undersökningen, som kan genomföras av någon i gruppen eller någon utomstående, exempelvis en läkare. Den som ska genomföra undersökningen kan ha olika grad av kännedom om bak- grunden till undersökningen. Själva kontrollen kan vara mer eller mindre ingripande, alltifrån att slidkransen enbart inspekteras till att fingrar förs in i vaginan. Om kontrollen genomförs inom hälso- och sjukvården torde den normalt ske på samma sätt som gynekologiska undersökningar i allmänhet. Den kan ske med eller utan samtycke från flickan eller kvinnan.

Efter undersökningen tar den som har genomfört den på grund- val av sina iakttagelser ställning till om flickan eller kvinnan är oskuld eller inte. Ställningstagandet kan kommuniceras muntligt eller skriftligt i form av intyg eller journalutdrag eller liknande, exempelvis till flickan eller kvinnan eller till hennes sociala nätverk. Ställningstagandet måste dock inte kommuniceras eftersom en oskuldskontroll kan genom- föras enbart i den undersökandes eget intresse, exempelvis av en föräl- der som misstänker sitt barn för att ha haft samlag.

Frågan är hur oskuldskontroller och oskuldsintyg bör bedömas i förhållande till de regler som har redovisats tidigare i detta kapitel.

6.3.1Oskuldskontroller i straffrättsligt hänseende

Om en flicka eller kvinna genomgår en oskuldskontroll på grund av påtryckningar från personer i sin omgivning kan påtryckningarna vara av sådant slag att personerna gör sig skyldiga till brott även om de inte deltar i genomförandet av oskuldskontrollen. Om det är fråga om påtryckningar genom misshandel eller annars med våld gör sig personerna skyldiga till olaga tvång. Detsamma gäller om de hotar att utsätta flickan eller kvinnan för brottslig gärning, att åtala eller ange henne för brott eller att lämna menligt meddelande om henne.

Även genomförandet av en oskuldskontroll kan innebära att de inblandade gör sig skyldiga till brott. Om kontrollen genomförs på

127

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

någon som inte deltar frivilligt kan den som genomför kontrollen göra sig skyldig till våldtäkt eller sexuellt övergrepp.

För att en oskuldskontroll ska utgöra våldtäkt eller sexuellt över- grepp krävs att den utgör en sexuell handling. Kännetecknande för en sådan handling är att den typiskt sett syftar till att väcka eller till- fredsställa gärningsmannens egen eller offrets sexuella drift. Det krävs som utgångspunkt en någorlunda varaktig fysisk beröring, antingen av den andres könsorgan eller av den andres kropp med det egna köns- organet. Men begreppet omfattar även andra handlingar som inte inne- fattar en sådan beröring, om de har haft en påtaglig sexuell prägel samt varit ägnade att tydligt kränka offrets sexuella integritet.27

Vid oskuldskontroller finns normalt inte ett sexuellt syfte hos gärningspersonen. Högsta domstolen har dock i ett mål om våldtäkt uttalat att vissa handlingar, bland annat att föra in fingrar eller före- mål i en kvinnas underliv, alltid ska anses ha en påtaglig sexuell prägel. Gärningspersonens avsikt med handlingen – som i det aktuella fallet var att kontrollera om kvinnan varit otrogen – saknar då betydelse. En handling av det aktuella slaget är enligt Högsta domstolen alltid ägnad att kränka den sexuella integriteten, om den utförs utan ett gil- tigt samtycke.28 Den typen av handlingar utgör således alltid sexuella handlingar. Högsta domstolen har inte tagit ställning till om det även finns handlingar som inte innebär penetration, men som i motsvar- ande situation ska bedömas som sexuella handlingar. I en dom från Svea hovrätt har emellertid även visuella undersökningar av målsäg- anden, gärningsmannens minderåriga dotter, i syfte att bedöma om hon haft vaginalt samlag ansetts utgöra sexuella handlingar.29 En oskuldskontroll som genomförs på någon som inte deltar frivilligt bör normalt vara att bedöma som en sexuell handling, även om det saknas ett sexuellt syfte.

När det gäller förutsättningen att deltagandet ska vara ofrivilligt anges i bestämmelserna om våldtäkt och sexuellt övergrepp att en person aldrig kan anses delta frivilligt om någon av ett antal i be- stämmelserna uppräknade omständigheter föreligger. Under alla tre punkter i 6 kap. brottsbalken 1 § finns omständigheter som skulle kunna vara relevanta i förhållande till oskuldskontroller, exempelvis om deltagandet är en följd av misshandel, annat våld eller hot om brotts-

27Se prop. 2004/05:45 s. 30 ff. och s. 135.

28Se NJA 2013, s. 548.

29Se Svea hovrätts dom den 11 december 2013 i mål B 9260-13.

128

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

lig gärning. Andra exempel är om gärningspersonen otillbörligt utnyttjar att personen på grund av exempelvis allvarlig rädsla, psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en sär- skilt utsatt situation. Ytterligare ett exempel är om gärningspersonen förmår personen att delta genom att allvarligt missbruka att personen står i beroendeställning till gärningspersonen.

Det bör dock framhållas att det för att ett deltagande ska anses ofri- villigt inte krävs att det ska vara fråga om någon av de situationer som särskilt räknas upp i bestämmelserna. Det är tillräckligt att per- sonen inte deltar frivilligt.

För att en oskuldskontroll ska bedömas som våldtäkt eller sexuellt övergrepp krävs att gärningsmannen hade uppsåt till att den andra personen inte deltog frivilligt. Om gärningsmannen saknade uppsåt men var grovt oaktsam beträffande avsaknaden av frivillighet bedöms gärningen i stället som oaktsam våldtäkt respektive oaktsamt sexuellt övergrepp.

Grov oaktsamhet bör regelmässigt anses föreligga i de fall gärnings- mannen är medvetet oaktsam, dvs. när gärningsmannen faktiskt miss- tänker att den andra personen inte deltar frivilligt men ändå genomför den sexuella handlingen. Men det är inte uteslutet att beteckna även en omedveten oaktsamhet som grov. Även mer påtagliga fall när gärnings- mannen inte misstänker, alltså inte inser risken för, att deltagandet är ofrivilligt, men borde ha gjort det omfattas därför av straffansvar. I dessa fall krävs för ansvar att det finns något som personen kunde ha gjort för att komma till insikt och att det också är något som denne verkligen borde ha gjort. Ofta är det som personen kan göra för att komma till insikt något ganska enkelt, som att fråga eller tänka efter. Vad som bör göras beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Skyldigheten att vidta någon åtgärd ökar ju tydligare tecken det finns hos den andra personen på att deltagandet inte är frivilligt.30

Ett exempel på en situation där ansvar för oaktsam våldtäkt eller oaktsamt sexuellt övergrepp skulle kunna aktualiseras är om en kvinna genom hot om våld från närstående har tvingats att genomgå en oskuldskontroll utan att den som genomförde kontrollen kände till hotet, förutsett att personen insåg risken för eller i vart fall borde ha insett att flickan eller kvinnan inte deltog frivilligt. Hur den omständig- heten att det är fråga om en oskuldskontroll bör vägas in i en sådan bedömning är en fråga för rättstillämpningen.

30Prop. 2017/18:177 s. 85.

129

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

Våldtäkt, sexuellt övergrepp och de oaktsamma varianterna av dessa brott förutsätter att det är fråga om en sexuell handling. Om en oskulds- kontroll på någon som inte deltar frivilligt skulle genomföras på ett sådant sätt att det inte blir fråga om en sådan handling kan man över- väga att rubricera gärningen som ofredande eller möjligen sexuellt ofred- ande (se avsnitt 6.1.2 för innehållet i dessa bestämmelser).

Sammanfattningsvis kan konstateras att den som uppsåtligen ge- nomför en oskuldskontroll på någon som inte deltar frivilligt under alla förhållanden gör sig skyldig till brott. Förutsatt att kontrollen bedöms som en sexuell handling omfattas även situationer där gär- ningspersonen saknar uppsåt men är grovt oaktsam i förhållande till att deltagandet var ofrivilligt. Oskuldskontroller på vuxna som deltar frivilligt är däremot inte brottsliga.

När det gäller sexualbrott mot barn under 15 år finns inte något krav på att deltagandet ska vara ofrivilligt. Vid en oskuldskontroll som genomförs på ett barn under 15 år kan det bli fråga om våldtäkt mot barn, sexuellt övergrepp mot barn eller möjligen sexuellt ofredande mot barn. De två förstnämnda brotten omfattar även fall när barnet har fyllt 15 men inte 18 år, om gärningsmannen har en särskild ställ- ning i förhållande till barnet, såsom fallet exempelvis är med föräld- rar (se närmare 6 kap. 4 § andra stycket brottsbalken). Det krävs i fråga om sexualbrott mot barn inte heller att gärningspersonen hade upp- såt till att barnet var under den relevanta åldersgränsen. Det är till- räckligt att hen var oaktsam beträffande den omständigheten (6 kap. 13 § brottsbalken).

I avsnitt 6.1.3 har relevanta allmänna ansvarsfrihetsgrunder be- skrivits. Oskuldskontroller utgör inte en sådan religiöst grundad sed- vänja som skulle kunna föranleda straffrättslig ansvarsfrihet med stöd av läran om social adekvans. Det går inte heller att föreställa sig en situation där ansvarsfrihetsgrunden nöd kan bli relevant vid sidan av samtycke. Samtycke är relevant i förhållande till oskuldskontroller av vuxna kvinnor men inte i förhållande till barn som nämnts ovan.

Det finns inte någon specialreglering som skulle kunna ge stöd för hälso- och sjukvårdspersonal att utföra oskuldskontroller. I stället bör det, liksom för andra personer, vara samtycke31 som grundar straff- rättslig ansvarsfrihet för personalen. Eftersom oskuldskontroller inte

31Ansvarsfrihetsgrunden samtycke enligt 24 kap. 7 § brottsbalken saknar självständig betydelse i förhållande till sexualbrotten, men att det faktiskt föreligger samtycke får relevans indirekt exempelvis genom att deltagandet kan anses frivilligt enligt bestämmelserna om våldtäkt och sexuellt övergrepp (se även avsnitt 6.2.3).

130

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

är förenliga med vetenskap och beprövad erfarenhet kan det, trots straffrättslig ansvarsfrihet, i sådana situationer bli aktuellt med in- gripanden mot personalen med stöd av PSL. Denna fråga behandlas längre ned.

6.3.2Oskuldsintyg i straffrättsligt hänseende

En första fråga är om utfärdandet av oskuldsintyg i sig är brottsligt. Handlandet skulle kunna falla under bestämmelsen om osant intyg- ande enligt 15 kap. 11 § första stycket brottsbalken (se avsnitt 6.1.2). Helt klart är att oskuldsintyg utgör intyg om annat än egna ange- lägenheter i enlighet med bestämmelsen. Därutöver krävs för straff- ansvar att det lämnas en osann uppgift i intyget.

Om intyget utfärdas för att skydda en kvinna som uppger till intygs- utfärdaren att hon har ”förlorat oskulden” skulle den osanna uppgiften kunna avse ett påstående om att kvinnan aldrig har haft samlag. Det kan i en sådan situation även tänkas att intygsutfärdaren osant in- tygar att han eller hon har genomfört en undersökning av kvinnans underliv.

Vidare skulle den osanna uppgiften kunna avse en uppgift med innebörd att en medicinsk bedömning av kvinnans underlivsanatomi visar att kvinnan aldrig har haft samlag. Det oriktiga skulle då inte bestå i ställningstagandet till kvinnans eventuella sexuella erfaren- heter, utan i förmedlandet av den oriktiga uppfattningen om vad en medicinsk undersökning kan utvisa. Det krävs för straffansvar att gärningsmannens uppsåt omfattar att uppgiften var osann. I en situa- tion som den nyss nämnda torde ett åtal om osant intygande många gånger falla redan på invändningen om att gärningsmannen saknade uppsåt, i synnerhet om det är fråga om ett intyg som utfärdats av någon som saknar medicinsk utbildning.

Det finns även uppgifter om att läkare har utfärdat så kallade diplo- matiska intyg, exempelvis intyg om att en kvinna har ”normal under- livsanatomi” med hänsyn till sin ålder. Ett oskuldsintyg skulle även kunna innehålla en uppgift om iakttagelser av slidkransens eller ”mödomshinnans” utseende eller tillstånd, utan att det dras några slut- satser av iakttagelserna. Sådana intyg kan vara avsedda att förmedla till kvinnans släktingar att hon är oskuld, men kännetecknas av att de inte innehåller något uttryckligt ställningstagande till kvinnans

131

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

sexuella erfarenheter. Huruvida sådana intyg ändå innefattar en osann uppgift får bedömas utifrån hur det enskilda intyget är utformat.

Utöver uppsåtligt lämnande av en osann uppgift krävs, för att det ska bli fråga om osant intygande, att åtgärden innebär fara i bevishän- seende. Rekvisitet tillkom i samband med att brottet osant intygande infördes genom 1948 års straffrättsreform. Rekvisitet ersatte den äldre rättens krav på att det förfalskade skulle ha använts av förfalskaren i ”sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra”. Bevis skulle enligt Straffrättskommittén fattas tämligen inskränkt, såsom medel för utredning av en angelägenhet som vid behov underkastas en verklig prövning. Det behöver inte vara fråga om något förfarande inför dom- stol, annan myndighet eller om någon ekonomisk angelägenhet. Men sådana situationer utesluts där någon vill åstadkomma villfarelse hos någon annan endast på skämt, för att få framgång i umgängeslivet eller annars i rent personliga angelägenheter utan allvarligare inne- börd. Fara i bevishänseende förutsätter en viss sannolikhet för att det förfalskade ska komma till användning vid bevisning i nu nämnd mening. Sannolikheten ska vara så pass stark att den enligt ett objek- tivt bedömande är att praktiskt räkna med.32

Vad som i förarbetena avses med uttrycket medel för utredning av en angelägenhet som vid behov underkastas en verklig prövning är inte alldeles tydligt. Oskuldsintyg används i en hederskontext för att kon- trollera flickors och kvinnors sexualitet och tas ofta fram inför ett äktenskap. Uppvisandet av ett oskuldsintyg utgör i vissa fall ett krav för äktenskapets ingående. En ”prövning” i någon mening sker därmed av om det finns förutsättningar för flickan eller kvinnan att ingå äkten- skapet. Sådana förfaranden kan emellertid inte anses utgöra någon av rättsordningen erkänd ”verklig prövning”. Utfärdande av ett oskulds- intyg kan därmed i regel inte anses innebära fara i bevishänseende. Sammanfattningsvis är slutsatsen att utfärdande av oskuldsintyg inte skulle falla under bestämmelsen om osant intygande.

Förberedelse till äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott är krimi- naliserat (4 kap. 10 § brottsbalken). Det kan övervägas om upprättande av ett oskuldsintyg och viss annan befattning med intyget, i syfte att det ska visas upp inför ett barn- eller tvångsäktenskap, skulle kunna bedömas som förberedelse till sådana brott.

För förberedelse till brott döms bland annat den som med uppsåt att utföra eller främja brott skaffar, tillverkar, lämnar, tar emot, för-

32SOU 1944:69 s. 267 ff.

132

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

varar, transporterar, sammanställer eller tar annan liknande befattning med något som är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid brott. Det ska finnas en fara för brottets fullbordan och faran får inte vara ringa. En ytterligare förutsättning är att gärningen inte med hänsyn till andra omständigheter är mindre allvarlig (23 kap. 2 § första stycket 2 och fjärde stycket brottsbalken).

I underrättspraxis har äktenskapskontrakt ansetts utgöra brotts- hjälpmedel i förhållande till brottet äktenskapstvång.33 Frågan har dock inte prövats av Högsta domstolen. Det finns inte heller några av- göranden som rör oskuldsintyg. Reglerna om förberedelse till brott kan under alla förhållanden inte träffa alla som utfärdar oskuldsintyg, bland annat med hänsyn till att intyg kan förekomma även när det gäller vuxna, samtyckande kvinnor, dvs. där det inte är fråga om barn- eller tvångsäktenskap.

I regel torde sammanfattningsvis utfärdandet av oskuldsintyg inte vara brottsligt.

6.3.3Oskuldskontroller och oskuldsintyg i förhållande till hälso- och sjukvårdsregelverket

Även i situationer då en oskuldskontroll inte genomförs på ett brotts- ligt sätt, och även om utfärdande av oskuldsintyg i regel inte torde vara brottsliga, kan det tänkas att sådana förfaranden strider mot före- skrifter för hälso- och sjukvården. Förfarandena kan då föranleda olika ingripanden av IVO i förhållande till vårdgivare och sjukvårds- personal samt av vårdgivare i förhållande till deras personal.

Den regel som främst aktualiseras är bestämmelsen om att hälso- och sjukvårdspersonal ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet enligt 6 kap. 1 § PSL (en bestäm- melse om detta finns även i 1 kap. 7 § PL).

Det är inte möjligt att utifrån en medicinsk undersökning fast- ställa om en flicka eller kvinna någon gång har eller aldrig har haft samlag (se sista rubriken i avsnitt 3.2 samt andra rubriken i avsnitt 4.1). Att undersöka en kvinnlig patient i syfte att fastställa om hon haft sam- lag eller inte är således inte i överensstämmelse med vetenskap och be- prövad erfarenhet. Sådana undersökningar och intyg om detta stri- der därmed mot 6 kap. 1 § PSL. Detsamma bör gälla undersökningar

33Hovrätten för Västra Sveriges dom den 4 december 2018 i mål nr B-2701-18 och Hovrätten över Skåne och Blekinges dom den 11 juni 2020 i mål nr B 101-20.

133

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

och intyg som inte uttryckligen avser om en flicka eller kvinna haft samlag, men som bygger på och förmedlar den felaktiga föreställ- ningen att flickor eller kvinnor som aldrig haft samlag har en intakt, täckande ”mödomshinna”. Om vårdpersonal på begäran genomför undersökningar och utfärdar intyg om att ”mödomshinnan är intakt” eller liknande bör även ett sådant förfarande således i princip strida mot reglerna.

I fråga om oskuldsintyg kan därtill konstateras att den som i sin yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården utfärdar ett intyg om någons hälsotillstånd eller vård, ska utforma det med noggrannhet och omsorg, enligt 6 kap. 10 § PSL. Vidare gäller enligt föreskrifter från Socialstyrelsen34 att ett intyg som huvudregel ska utfärdas efter en undersökning av intygspersonen. Enligt samma föreskrifter35 ska intygs- utfärdaren vidare vid den bedömning som görs i samband med utfärd- andet av ett intyg endast uttala sig om sådana förhållanden som han eller hon har tillräcklig kännedom om. Intygsutfärdaren ska även be- akta att ett intyg kan få betydelse i rättsliga sammanhang.

Ett oskuldsintyg bör, utöver 6 kap. 1 § PSL, även strida mot kravet enligt Socialstyrelsens föreskrifter att intygsutfärdaren endast ska ut- tala sig om sådana förhållanden som han eller hon har tillräcklig känne- dom om.

Sammanfattningsvis står det klart att om hälso- och sjukvårds- personal genomför oskuldskontroller och utfärdar oskuldsintyg så står detta i strid med föreskrifter på området. Att sådana kontroller och intyg inte är förenlig med svensk lag har även uttalats år 2018 av Socialstyrelsen i ett meddelandeblad.36

Om det förekommer oskuldskontroller och utfärdande av oskulds- intyg kan det leda till att IVO ingriper mot såväl vårdgivaren som vårdpersonalen (om de befogenheter myndigheten har, se avsnitt 6.2.2). När det gäller möjligheten att besluta om prövotid och återkalla legiti- mationen, för personal med legitimationsyrken såsom läkare, barn- morskor och sjuksköterskor, finns det dock anledning att diskutera detta närmare.

I den mån omständigheterna vid genomförandet av en oskulds- kontroll eller utfärdandet av ett oskuldsintyg är sådana att hand- landet är brottsligt kan ett beslut om prövotid eller återkallelse av

34Socialstyrelsen, Om så kallade oskuldskontroller och oskuldsintyg, Meddelandeblad nr 1/2018.

356 kap. 2 § Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2018:54) om att utfärda intyg i hälso- och sjukvården

36Socialstyrelsen, Om så kallade oskuldskontroller och oskuldsintyg, Meddelandeblad nr 1/2018.

134

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

legitimation grundas på brottet enligt 8 kap. 1 § första stycket 2 respek- tive 3 § första stycket 2 PSL. Det är svårt att dra någon annan slutsats än att den som uppsåtligen genomför en oskuldskontroll på någon som inte deltar frivilligt skulle få sin legitimation återkallad.

I de situationer där den legitimerade inte har gjort sig skyldig till brott får det övervägas om det funnits en fara för patientsäkerheten, dvs. för skyddet mot vårdskador (jfr 6 kap. 1 § första stycket 1 och 3 PSL). Huruvida det funnits en sådan fara vid en oskuldskontroll får bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Den grund för prövotid som synes mest relevant är att den legiti- merade på grund av andra omständigheter kan befaras vara olämplig att utöva yrket (8 kap. 1 § första stycket 4 PSL). Ett exempel från för- arbetena som kan vara relevant i förhållande till oskuldsintyg är ut- färdande av intyg utan erforderlig patientundersökning.37 På mot- svarande sätt synes den grunden att den legitimerade på annat sätt har visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket (8 kap. 3 § första stycket 3 PSL) vara mest relevant i fråga om återkallelse av legitimationen.

Slutligen ska sägas något om bedömningarna i de ärenden som har förekommit. Inga ärenden har rört prövotid eller återkallelse av legitimation. Utredningen har däremot tagit del av två beslut från IVO rörande oskuldskontroller och oskuldsintyg där läkare har fått kritik av myndigheten. I båda fallen konstaterade IVO att agerandena stred mot kravet i PSL på vetenskap och beprövad erfarenhet.

I ett beslut från år 2015 anförde IVO att en läkare visat brister i sin yrkesutövning genom att på begäran av två patienter ha genom- fört en ”oskuldskontroll” och skriftligt intygat resultatet av sin under- sökning. Läkaren hade utfört gynekologiska undersökningar och i journal, där kopia lämnats till patienten, respektive i ett intyg doku- menterat undersökningen. Hennes förklaring var att undersökningen var frivillig och genomfördes på begäran av patienten med stöd av adekvata anamnestiska uppgifter. Läkaren förklarade vidare att hon i sin fortsatta yrkesverksamhet inte avsåg att genomföra oskulds- kontroller, även om hennes patienter skulle begära detta. IVO riktade kritik mot läkaren vad gäller att arbeta i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Myndigheten konstaterade att det inte i övrigt framkommit några brister i yrkesutövningen, och fann inte anled- ning till vidare utredning.

37Prop. 2009/10:210, s. 231.

135

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

I ett beslut från år 2016 ansåg IVO att en läkare hade uppvisat brister i sin yrkesutövning genom att stå till förfogande att utfärda oskulds- intyg på önskemål från en patient. I det aktuella fallet framförde patienten och hennes anhöriga önskemål om att få ett oskuldsintyg utfärdat. Läkaren sade ja till patientens önskemål men utfärdade inte något intyg då någon vaginalundersökning inte kunde genomföras. Läkaren hade enligt egen uppgift vid två tidigare tillfällen utfärdat intyg om att ”patienters mödomshinna var intakt”. Vid dessa båda tillfällen vaginalundersöktes patienterna. Någon dokumentation av dessa besök gjordes inte varför någon granskning av händelserna inte var möjlig att utföra. Läkaren angav i samtal med IVO att hon i sin fortsatta yrkes- utövning inte skulle utfärda några oskuldsintyg, även om hennes pati- enter begärde detta. IVO riktade kritik mot läkaren vad gäller att arbeta i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Myndigheten kon- staterade att det inte i övrigt framkommit några brister i yrkes- utövningen och fann inte skäl att vidta några ytterligare åtgärder.

Utredningen har även tagit del av ett beslut från år 2016 som rör tillsyn av verksamheten vid en vårdcentral. Av granskningen framgår bland annat att två personer själva sökt till vårdcentralen på grund av oro och att läkaren vid besöken gett lugnande besked om köns- organens utseende och i ett fall råd inför sexuell debut. Ett tredje fall hade arrangerats av massmedia. Av journalen framgick att en person efterfrågat ett oskuldsintyg för den medföljande ”brorsdottern”, inför giftermål i utlandet. Enligt läkarens yttrande i internutredningen av- stod hon från att utföra kontrollen, trots att tid fanns vid besöket. Hon var tveksam inför uppdraget, bland annat för att patienten inte själv begärde undersökningen. Hon behövde diskutera ärendet med sin chef eftersom hon inte tidigare fått förfrågan om den typen av intyg eller kontroll. Enligt journalen skulle anhöriga beställa tid för ett nytt besök, men ett sådant kom inte till stånd. I det arrangerade fallet uppgavs patienten vara omyndig och tillfrågades inte om sin in- ställning. IVO anförde att myndigheten avstod från att göra antag- anden om vad som kunnat ske om ytterligare ett besök blivit av, men framhöll att även barns inställning ska klarläggas och ges betydelse vid all kontakt med hälso- och sjukvården.

Vidare framgår av ärendet att regionen som vårdcentralen till- hörde hade vidtagit åtgärder. Regionen hade bland annat begärt vård- givarens förklaring samt åtgärder i en handlingsplan, granskat jour- naler för patienter under 18 år som besökt gynekolog vid vårdcentralen

136

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

samt i en skrivelse till samtliga vårdenheter som utförde gynekolo- giska undersökningar påmint om att oskuldskontroller inte är förenliga med vetenskap och beprövad erfarenhet. IVO avslutade ärendet med bedömningen att regionen uppfyllt sina skyldigheter som uppdrags- givare för vården vid den aktuella vårdcentralen.

6.4Skyddet i förhållande till oskuldsingrepp

I kapitel 5 finns en redogörelse för vad oskuldsingrepp är. Som fram- går där kan oskuldsingrepp vara av enklare eller mer avancerat slag – alltifrån att några stygn sätts i slidmynningen till försök att genom ingrepp i slidkransen eller med hjälp annan vävnad konstruera en konst- gjord ”mödomshinna”. Det synes även ha förekommit åtgärder i syfte att försnäva vaginan.

Det övergripande syftet med ett oskuldsingrepp kan sägas vara att kvinnan ska framstå som oskuld i ett senare sammanhang, exem- pelvis vid en oskuldskontroll eller i samband med det första samlaget på bröllopsnatten. När det gäller det sistnämnda sammanhanget före- kommer föreställningen att kvinnor alltid blöder när de ”förlorar oskul- den”. Inom vissa grupper förekommer även en sedvänja innebärande att ett blodigt lakan, en blodig näsduk eller liknande visas upp för makarnas släktingar som ett bevis på att kvinnan var oskuld. Det före- kommer såväl att kvinnor genomgår ingreppet i hemlighet på eget initiativ som att det sker efter påtryckningar från anhöriga. I det sist- nämnda fallet kan det till exempel handla om att en kvinna utsatts för ett sexuellt övergrepp. Hennes egna släktingar kan då anse att hon ”förlorat oskulden”, men vill ändå kunna gifta bort henne. Utöver att främja blödning kan ingreppen således syfta till att ”återställa” oskulden.

Frågan är hur oskuldsingrepp bör bedömas i förhållande till de regler som har redovisats tidigare i detta kapitel.

6.4.1Oskuldsingrepp i straffrättsligt hänseende

Det finns inte någon generell reglering av tillåtligheten av kirurgiska ingrepp. Som framgår av avsnitt 6.2.1 finns det specialregleringar som anger förutsättningarna för att utföra vissa typer av kirurgiska ingrepp. Av dessa specialregleringar är möjligen lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska kirurgiska injektionsbehandlingar relevant i

137

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

förhållande till oskuldsingrepp. Det finns vidare ett straffsanktionerat förbud för annan än hälso- och sjukvårdspersonal mot att yrkesmässigt behandla någon med allmän bedövning med mera (5 kap. 1 § PSL). Därtill finns förbudet i könsstympningslagen mot vissa ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen oavsett samtycke.

I den mån ett oskuldsingrepp inte utgör könsstympning torde gränsen för vad som är tillåtet behöva dras utifrån misshandelsbestäm- melsen satt i relation till allmänna straffrättsliga ansvarsfrihetsgrunder, i första hand samtycke.

Frågan är till en början om oskuldsingrepp omfattas av förbudet mot könsstympning. Förbudet gäller ingrepp i de kvinnliga yttre köns- organen i syfte att stympa dessa eller åstadkomma andra bestående förändringar av dem. Med de kvinnliga yttre könsorganen avses enligt förarbetena till könsstympningslagen de yttre och inre blygdläpparna samt klitoris.38 I förarbetena diskuteras olika typer av så kallad om- skärelse av kvinnor. Det anförs att även de mindre ingreppen (som inte utgör stympning) medför bestående kroppsskada och har till syfte att minska möjligheten till ett normalt sexualliv. Detta uttrycks enligt regeringen i lagtexten genom orden andra bestående förändringar. Enligt förarbetena följer av allmänna rättsgrundsatser att det är tillåtet med ingrepp som är påkallade av sjukdom eller annars medicinskt motive- rade, och som därför står i överensstämmelse med medicinsk etik.39

Oskuldsingrepp bör i regel inte innebära ingrepp i något av det som enligt förarbetena räknas till de kvinnliga yttre könsorganen. De kan inte heller anses syfta till att åstadkomma en sådan stympning eller annan bestående förändring som avses i könsstympningslagen. Könsstympningslagen bör därför inte vara tillämplig på ingreppen.

Ett oskuldsingrepp innebär att flickan eller kvinnan tillfogas kropps- skada och många gånger även smärta, vilket objektivt sett utgör miss- handel. Om ingreppet sker under narkos eller bedövning försätts kvinnan även i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, vilket även det objektivt sett utgör misshandel. Oskuldsingrepp omfattas således av misshandelsbestämmelsen. I den mån flickan eller kvinnan tillfogas kroppsskada som inte är ringa kan det även bli fråga om vållande till kroppsskada.

38Prop. 1981/82:172, s. 8.

39A. prop., s. 9.

138

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

Utrymmet för någon att straffritt utföra ett oskuldsingrepp avgörs av i vilken utsträckning det är möjligt att tillämpa någon ansvarsfrihets- grund.

I vissa fall kan det finnas en hotbild mot en flicka eller kvinna som önskar utföra ett oskuldsingrepp. Om det finns fara för kvinnans liv eller hälsa skulle den som utför ingreppet kunna åberopa nöd som ansvarsfrihetsgrund. Det får emellertid i princip anses uteslutet att en sådan invändning kan bli framgångsrik med hänsyn till att det bör finnas andra rimliga handlingsalternativ i en sådan situation.

Även ett samtycke från kvinnan kan utgöra en grund för ansvars- frihet för den som utför ingreppet. Det som krävs är då, utöver att samtycket är giltigt, att gärningen med hänsyn till den skada, kränk- ning eller fara som den medför, dess syfte och övriga omständigheter, inte är oförsvarlig.

Vid misshandelsbrott sammanfaller gränsen för ansvarsfrihet på grund av samtycke vanligen med gränsen mellan ringa misshandel och normalgraden av misshandel. Det innebär att det i allmänhet inte är möjligt att med ansvarsbefriande verkan för gärningspersonen sam- tycka till misshandel av normalgraden.

Vid bedömningen av om en misshandel är ringa är den skada och smärta som den har lett till en utgångspunkt. 40 Till exempel har Högsta domstolen vid bedömningen av om misshandel av ett barn var ringa fäst vikt vid att effekten av slagen ”endast orsakat smärta och skada av helt lindrig art”.41 Ett typexempel på ringa misshandel från den juridiska litteraturen är ett slag i ansiktet med öppen hand vilket orsakar viss smärta och rodnad (en så kallad örfil).42 En helhetsbedömning ska dock göras där även exempelvis försvårande omständigheter kan vägas in.

Även om det normalt endast är möjligt att ge ansvarsbefriande sam- tycke till ringa misshandel finns det fall där gärningen i och för sig är att bedöma som normalgraden av misshandel, men omständigheterna ändå är sådana att samtycke bör medföra ansvarsfrihet. Vid denna be- dömning har det betydelse bland annat om gärningen har ett godtagbart syfte.43

40NJA 2003, s. 537.

41NJA 2003, s. 537.

42Jareborg, N., m.fl., Brotten mot person och förmögenhetsbrotten (version 2, 2015, JUNO), Iustus Förlag, s. 30.

43Prop. 1993/94:130 s. 38 f. och ”Uppgörelsen i Kassmyra” NJA 2018 s. 512 I.

139

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

När det gäller uppsåtligt orsakande av ringa kroppsskada eller sjuk- dom har det vidare i den juridiska litteraturen anförts att behovet av en relativ enkel regel torde vara så påtagligt att man bör avstå från att lägga vikt vid till exempel att gärningen är etiskt berättigad eller värde- full i någon mening. Det har anförts att det rimligaste synes vara att fastslå att samtycke i dessa fall är relevant, oberoende av om miss- handeln klassificeras som ”normal” eller ringa.44

Det finns inte några vägledande avgöranden som rör frågan om samtycke till oskuldsingrepp. I rättsfallet NJA 1997 s. 636 var frågan om den som med föräldrars samtycke utfört religiöst motiverad om- skärelse på pojkar skulle gå fri från ansvar med hänvisning till social adekvans45. Oskuldsingrepp får till skillnad från sådan omskärelse emellertid inte anses utgöra en sådan religiöst grundad sedvänja som kan motivera ansvarsfrihet med hänvisning till social adekvans.

Det är även möjligt att jämföra oskuldsingrepp med lindriga for- mer av könsstympning. I den promemoria som låg till grund för pro- positionen till könsstympningslagen anfördes, i fråga om vuxna kvinnor, att man nog enligt allmänna regler måste anse att ett samtycke till ett lindrigt ingrepp medför att handlingen blir straffri. De ingrepp som diskuterades var mindre ingripande former av så kallad sunna-om- skärelse, som exemplifierades med prickning av klitoris eller bort- skärande av förhuden.46 Genom könsstympningslagen förbjöds även sådana ingrepp.

I förhållande till oskuldsingrepp kan följande konstateras. Om ett sådant ingrepp utförs utanför hälso- och sjukvården blir skadan och smärtan som tillfogas genom ingreppet av stor betydelse för möjlig- heten att lämna ett ansvarsbefriande samtycke. Även risken för kom- plikationer bör emellertid beaktas. Själva skadorna lär i regel vara be- gränsade, särskilt om det enbart skulle vara fråga om att sätta stygn i slidmynningen. Det är emellertid svårt att bortse från att det är fråga om ingrepp i underlivet med de risker för infektion och påverkan på sexuallivet som de kan medföra. Oskuldsingreppen framstår dock inte som allvarligare än de lindrigare former av könsstympning som det enligt lagstiftaren möjligen skulle ha gått att samtycka till före in- förandet av könsstympningslagen. Frågan om gränsen för samtycke har överskridits vid ett oskuldsingrepp får sammanfattningsvis av-

44Asp, P. m.fl. Kriminalrättens grunder, (version 2, 2016, JUNO), Iustus Förlag, s. 72 f.

45Se om detta begrepp avsnitt 6.2.3.

46Prop. 1981/82:172, s. 21 f.

140

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

göras i det enskilda fallet vilket gör det svårt att ta ställning till om oskuldsingrepp utanför hälso- och sjukvården generellt utgör ett brott.

När det gäller hälso- och sjukvårdspersonal kan följande tilläggas. Sådan personal omfattas av den generella straffrättsliga regleringen och kan liksom var och en grunda tillåtligheten av sina åtgärder på allmänna ansvarsfrihetsgrunder. Som har diskuterats ovan aktualise- rar oskuldsingrepp främst ansvarsfrihetsgrunderna nöd och samtycke. Bedömningen av om åtgärderna är försvarliga bör emellertid påverkas av att det är åtgärder som vidtas inom hälso- och sjukvården. Riskerna är i allmänhet mindre och mer hanterbara. Det är även möjligt för patienter att i större utsträckning få information om relevanta om- ständigheter och risker och därmed att samtycka till dem.

Utrymmet för hälso- och sjukvårdspersonal att åberopa ansvars- frihetsgrunden nöd i förhållande till oskuldsingrepp bör som utveck- lats ovan i princip vara utesluten. I fråga om möjligheten att åberopa samtycke bör däremot utrymmet vara större än för gemene man. Straff- ansvar torde vara uteslutet, i vart fall för läkare, så länge patienten inte motsätter sig ingreppet och det är i överensstämmelse med kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet (se avsnitt 6.1.3). För att det ska bli fråga om straffansvar krävs dessutom att gärningspersonens uppsåt eller (vid vållande till kroppsskada) oaktsamhet omfattar inte bara till- fogandet av skada eller smärta, utan även att åtgärden inte är i överens- stämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Som framgår under nästa rubrik är det oklart i vilken utsträckning oskuldsingrepp strider mot detta krav. Utrymmet för att hålla hälso- och sjukvårdspersonal straffrättsligt ansvarig för oskuldsingrepp får således anses begränsat.

Avslutningsvis konstateras att även lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar innehåller straffbestäm- melser, dels för den som bryter mot kompetenskravet, dels för den som utför ingrepp och injektionsbehandlingar som omfattas av lagen på någon som är under arton år. Som framgår nedan lär dock den lagen i regel inte omfatta oskuldsingrepp.

6.4.2Oskuldsingrepp i förhållande till hälso- och sjukvårdsregelverket

Oavsett frågan om oskuldsingrepp är brottsliga kan det tänkas att så- dana förfaranden strider mot föreskrifter för hälso- och sjukvården. Ingreppen kan då föranleda olika ingripanden av IVO i förhållande

141

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

till vårdgivare och sjukvårdspersonal samt av vårdgivare i förhållande till deras personal.

En första fråga är om ingreppen omfattas av någon specialregler- ing. Den enda reglering av det slaget som det finns anledning att när- mare överväga är lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar. En andra fråga är om ingreppen kan strida mot någon föreskrift för hälso- och sjukvården, främst kravet på veten- skap och beprövad erfarenhet.

Omfattas oskuldsingrepp av lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar?

Som framgår ovan är bedömningen att oskuldsingrepp inte omfattas av förbudet mot könsstympning. Frågan är om de kan utföras med stöd av lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektions- behandlingar.

För att oskuldsingreppen ska omfattas av lagen krävs att de utförs i yrkesmässig verksamhet. Vidare krävs att de utgör ingrepp i syfte att förändra eller bevara utseendet på en människa. I förarbetena till lagen sägs att syftet med åtgärden ska vara att förändra eller bevara det som utåt sett syns på en person. Att åtgärden inte visar på några synbara förändringar efter att behandlingen är genomförd har därmed ingen inverkan, det är syftet som är avgörande och inte resultatet.47

Det synes inte krävas att patienten har något visst yttersta syfte med att bevara eller förändra sitt utseende, exempelvis att bli vackrare i sina egna eller andras ögon. Även syftet att ”framstå som oskuld” skulle i så fall godtas, förutsatt att det är tänkt att uppnås genom att bevara eller förändra utseendet.

Helt klart är att vissa former av s.k. intimkirurgi omfattas av lagen. I förarbetena förs en utförlig diskussion om gränsdragningen i fråga om den typen av ingrepp i förhållande till otillåtna ingrepp i de yttre könsorganen enligt könsstympningslagen. Regeringen konstaterade, med hänvisning till förarbetena till könsstympningslagen, bland annat att könsstympning i flertalet fall är mer eller mindre invalidiserande och också syftar till att vara det, att det innebär ett bestående lidande för den stympande kvinnan och att kvinnlig omskärelse i alla former står i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet. Regeringen kon-

47Prop. 2020/21:57, s. 102.

142

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

staterade vidare att det finns vissa estetiska ingrepp som utförs i de yttre kvinnliga könsorganen och som innebär att delar av dem skärs bort, varvid nämns blygdläppsförminskning, försnävningsplastik av vagina (försnävning av slidöppningen) och klitorislyft. Regeringen an- förde att det blir den behandlande läkaren som utifrån de rådande omständigheterna får bedöma orsakerna till kvinnans önskan att göra ingrepp samt huruvida ingreppets art och det förväntade resultatet är förenligt med medicinsk etik.48

Ett vanligt syfte med oskuldsingrepp är att främja blödning vid sam- laget på bröllopsnatten. Detta torde vara det enda syftet vid exempelvis den enklaste formen av ingrepp, där några stygn sätts i slidöppningen. Sådana ingrepp bör falla utanför lagens tillämpningsområde.

I fråga om mer avancerade ingrepp, som innebär försök att kon- struera en ”mödomshinna” med hjälp av slidkransen eller vävnad från vaginalväggen, skulle syftet utöver främjande av blödning kunna vara att det ska se ut som att det finns en ”mödomshinna”, exempelvis vid en oskuldskontroll. Slidkransen är synlig utifrån men det krävs emeller- tid en särskild undersökning för att se den. Det framstår som osanno- likt att dessa ingrepp omfattas av lagen, med hänsyn till dess syften och jämfört med de intimkirurgiska ingrepp som nämns i förarbetena.

Slutligen finns exempel på oskuldsingrepp där slidväggarna när- mats varandra och fästs ihop. Utöver att leda till blödning skulle syftet vid ett sådant ingrepp kunna vara att åstadkomma en försnävning av slidöppningen. I förarbetena pekar man specifikt på försnävning av slidöppningen som exempel på intimkirurgiska ingrepp som kan om- fattas av lagen. Slidöppningen skulle med andra ord räknas till en männi- skas utseende. Oskuldsingrepp som specifikt syftar till en försnävning av slidöppningen skulle kunna anses utgöra ingrepp som syftar till att förändra en människas utseende.

Vissa typer av oskuldsingrepp där syftet är att förändra en männi- skas utseende skulle sammanfattningsvis kunna falla under lagen om estetiska ingrepp. Sådana ingrepp skulle då vara tillåtna förutsatt att övriga krav i lagen uppfylls, inklusive kraven på utförarens kompe- tens och att patienten är över arton år. Bland dessa krav ingår även bestämmelsen i 6 kap. 1 § PSL att personalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.

48A. prop., s. 19.

143

Den nuvarande regleringen

SOU 2023:37

Även om vissa typer av oskuldsingrepp sammanfattningsvis möj- ligen skulle kunna omfattas av lagen är slutsatsen att många, sanno- likt flertalet, inte skulle göra det.

Strider oskuldsingrepp mot föreskrifter för hälso- och sjukvården?

Den föreskrift som i första hand skulle kunna bli aktuell är, liksom i fråga om oskuldskontroller och oskuldsintyg, 6 kap. 1 § PSL om att hälso- och sjukvårdspersonal ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Avsteg från kravet att åtgärderna ska vara förenliga med veten- skap och beprövad erfarenhet medges i princip endast om det är fråga om etikgodkänd forskning. Undantag från kravet har även godtagits i rättspraxis i vissa särskilda situationer som har rört alternativmedi- cinska och andra icke etablerade metoder.49 Krav som då har ställts i praxis har bland annat varit att en etablerad behandling antingen getts samtidigt med den alternativa behandlingen eller getts tidigare, men inte längre varit motiverad, samt att den alternativa behandlingen inte inneburit några egentliga risker och bara försumbara biverkningar.50

Det får anses stå klart att det inte finns stöd för att göra avsteg från kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet i förhållande till oskulds- ingrepp. Frågan är således i vilken utsträckning sådana ingrepp är i överensstämmelse med detta krav.

Frågan om oskuldsingrepp är förenliga med vetenskap och beprö- vad erfarenhet har inte prövats hittills. Det kan även noteras att Social- styrelsen, till skillnad från oskuldskontroller och oskuldsintyg, inte har utfärdat något meddelandeblad om vad som gäller i fråga om oskuldsingrepp. Det finns ett ärende hos IVO avseende en läkare som har utfört sådana ingrepp, men ärendet är i skrivande stund inte avslutat.

Medan oskuldskontroller och oskuldsintyg förutsätter felaktiga föreställningar om den kvinnliga anatomin – att det är möjligt att genom en undersökning bedöma om någon är oskuld – så är det när det gäller oskuldsingrepp snarast syftet som kan ifrågasättas. Syftet att patienten ska ”framstå som oskuld” kan inte i sig anses utgöra ett sådant syfte som ryms inom begreppet hälso- och sjukvård. Emeller- tid har ingrepp tidigare utförts inom hälso- och sjukvården utan lag-

49Jfr Rå 1998 ref. 41 I och II.

50Johnsson, L-Å., Patientsäkerhetslagen (3 dec. 2020, version 1, JUNO), kommentaren till 6 kap.

1§ under rubriken Andra uppfattningar om innehållet i kvalitetskravet.

144

SOU 2023:37

Den nuvarande regleringen

stöd och utan medicinskt syfte, utan att åtgärderna ansetts strida mot kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet. Exempelvis gällde detta estetiska ingrepp i förskönande syfte före ikraftträdandet av lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar, liksom omskärelser som företas på religiöst eller kulturellt betingade grunder före ikraftträdandet av lagen om omskärelse av pojkar. Varken dessa lagar eller exempelvis könsstympningslagen får anses ha varit avsedda att uttömmande reglera för vilka syften ingrepp i könsorga- nen är tillåtna.51 Det har i juridisk doktrin argumenterats för att re- spekten för kvinnans självbestämmande i princip skulle räcka som socialt godtagbart syfte52, detta dock före att skönhetsingreppen lag- reglerades. Som konstateras ovan skulle dessutom vissa former av oskuldsingrepp kunna falla under lagen om estetiska kirurgiska in- grepp och estetiska injektionsbehandlingar.

Det framstår sammanfattningsvis som oklart hur syftet med oskulds- ingrepp skulle bedömas medicinskt-etiskt. Vidare är det oklart om det finns någon metod som – satt i relation till detta syfte – uppfyller kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet (se andra rubriken i av- snitt 5.1). Ingreppen synes emellertid tidigare ha utförts öppet inom hälso- och sjukvården (se avsnitt 5.2). Slutsatsen i denna utredning är dock att det för närvarande är oklart i vilken utsträckning oskulds- ingrepp skulle strida mot kravet på vetenskap och beprövad erfaren- het i 6 kap. 1 § PSL.

51Se exempelvis när det gäller lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektions- behandlingar uttalanden i prop. 2020/21:57, s. 19 om att avsikten inte var att inom ramen för lagförslaget undanröja oklarheter som kan uppstå vid tillämpningen av könsstympningslagen, utan endast att klargöra under vilka omständigheter estetiska kirurgiska ingrepp som görs i de kvinnliga yttre könsorganen är tillåtna enligt den föreslagna lagen.

52Se Rynning, E., ”Hymenoperationer och oskuldsintyg – ett juridiskt perspektiv”, i Nationellt centrum för kvinnofrid, Att möta patienter som söker för oro kring oskuld och heder, (Uppsala: Uppsala universitet, 2011), s. 55.

145

7 Internationell utblick

I uppdraget ingår att göra de internationella jämförelser som kan anses relevanta. Enligt direktiven bör regleringarna i de nordiska län- derna samt i Storbritannien och Frankrike särskilt uppmärksammas. Ingripanden mot oskuldskontroller och oskuldsingrepp aktualiserar frågor om mänskliga rättigheter. Detta kapitel inleds därför med en redogörelse för relevanta internationella åtaganden, politiska ställ- ningstaganden och uttalanden av internationella organ inom områ- det mänskliga rättigheter (avsnitt 7.1). Därefter redovisas den rätts- liga regleringen i de nordiska länderna, Storbritannien och Frankrike (avsnitt 7.2).

7.1Internationella åtaganden m.m. om mänskliga rättigheter

Förenta nationerna (FN)

Det internationella ramverket till skydd för de mänskliga rättigheterna tar sin utgångspunkt i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. Sverige har anslutit sig till en majoritet av de centrala FN-konventionerna om mänskliga rättigheter och rappor- terar regelbundet till relevanta FN-mekanismer om det nationella arbetet för att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna.

En i sammanhanget viktig konvention är FN:s konvention om av- skaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW, SÖ 1980:8). Konventionen innehåller generella åtaganden om att vidta åtgärder i syfte att avskaffa diskriminering av kvinnor, såväl inom den offent- liga som den privata sfären (se artikel 2). Av särskilt intresse i detta sammanhang är artikel 5.a. Enligt den bestämmelsen ska konventions- staterna vidta alla lämpliga åtgärder för att ändra mäns och kvinnors sociala och kulturella beteendemönster för att därmed avskaffa för-

147

Internationell utblick

SOU 2023:37

domar, seder och bruk som grundar sig på föreställningen om det ena könets underlägsenhet eller på stereotypa stelnade roller för kvinnor och män.1

En annan viktig konvention är FN:s konvention om barnets rättig- heter (Barnkonventionen, SÖ 1990:20) som sedan år 2018 även gäller som svensk lag2. De fyra grundprinciperna i konventionen är

–Icke-diskriminering (artikel 2).

–Principen om barnets bästa (artikel 3).

–Rätten till liv, överlevnad och utveckling (artikel 6).

–Rätten till en egen åsikt i frågor som berör barnet (artikel 12).

I förhållande till utredningsuppdraget är artikel 19 särskilt betydelse- full. Artikeln innebär en skyldighet för konventionsstaterna att vidta åtgärder för att skydda barn mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, miss- handel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp, när de är i föräldrars och andra personers vård. Vidare erkänner konventions- staterna enligt artikel 24 barnets rätt att, bland annat, åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa. Ett av staternas åtaganden enligt artikeln är att vidta effektiva och lämpliga åtgärder för att avskaffa traditionella sed- vänjor som är skadliga för barns hälsa (punkt 3).

Utöver de folkrättsligt bindande konventionerna finns politiska åtaganden som är relevanta. Vid FN:s fjärde världskonferens om kvinnor antogs år 1995 en resolution om att stärka och lyfta fram kvinnor över hela världen. Genom resolutionen antogs en deklara- tion och en handlingsplan för jämställdhet (The Beijing Declaration and Platform for Action). Handlingsplanen, ”Pekingplattformen”, innehåller tolv kritiska områden som vart och ett innehåller ett antal strategiska mål.

Under det strategiska målet C.1, som rör tillgång till sjukvård m.m., uppmanas regeringar, i samverkan med andra aktörer, att vidta alla lämpliga åtgärder för att bland annat eliminera skadliga, medi- cinskt onödiga eller påtvingade medicinska behandlingar samt att säkerställa att alla kvinnor är fullt informerade om sina valmöjlig-

1Konventionen är giltig i sin arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska version. Översättningen är hämtad från SÖ 1980:8 som baseras på texten i prop. 1979/80:147.

2Artiklarna 1–42, se lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättig- heter.

148

SOU 2023:37

Internationell utblick

heter, inklusive sannolika fördelar och potentiella bieffekter, av lämp- ligt utbildad personal (punkt 106.h).

I september 2015 antog FN:s medlemsstater Agenda 2030 för håll- bar utveckling. Agendan är en handlingsplan för omställning till ett hållbart samhälle för människorna, planeten och välståndet som ska främja fredliga, rättvisa och inkluderande samhällen.3 Mål 5 är att uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt. Bland delmålen ingår bland annat att avskaffa alla former av diskriminering av alla kvinnor och flickor överallt (5.1) och att avskaffa alla skadliga sedvänjor, såsom barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäkten- skap samt kvinnlig könsstympning (5.3).

Frågan om oskuldskontroller och relaterade sedvänjor har tagits upp särskilt av olika FN-organ.

FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor (CEDAW) och FN:s barnrättskommitté (CRC) har i en gemensam allmän rekommendation/kommentar behandlat så kallade skadliga sedvänjor (”harmful practices”). Kommittéerna anför att sådana sed- vänjor baseras på diskriminering och att de ofta har rättfärdigats med hänvisning till sociokulturella och religiösa sedvänjor och värden. Bland exemplen på skadliga sedvänjor omnämns oskuldskontroller och relaterade sedvänjor samt förändringar av kroppen i syfte att göra flickor och kvinnor vackra och bortgiftbara. Kommittéerna konsta- terar att den typen av sedvänjor har en stark koppling till och be- fäster socialt konstruerade könsroller och patriarkala maktrelationer.4 CRC har i en allmän kommentar till artikel 19 i Barnkonventionen bland exemplen på vad som omfattas av artikeln tagit upp skadliga sedvänjor, inklusive oskuldskontroller.5

Världshälsoorganisationen (WHO) har år 2018 gjort ett uttalande tillsammans med FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) och FN:s organisation för jämställdhet och kvinnors egen- makt (UN Women). Av uttalandet framgår att oskuldskontroller före- kommer i alla delar av världen. I uttalandet fastslås vidare att oskulds-

3FN, Generalförsamlingen, Transforming our world: The 2030 Agenda for Sustainable Develop- ment, A/RES/70/1, ingress.

4FN:s kommitté för Kvinnokonventionen och FN:s kommitté för barnets rättigheter, Joint general recommendation No. 31 of the Committee on the Elimination of Discrimination against Women/general comment No. 18 of the Committee on the Rights of the Child on harmful practices. New York: Förenta nationerna; 2014, revised 2019 (CEDAW/C/GC/31/Rev.1– CRC/C/GC/18/Rev.1).

5FN:s kommitté för barnets rättigheter, General comment No. 13 (2011), The right of the child to freedom from all forms of violence. New York: Förenta nationerna; 2011 (CRC/C/GC/13).

149

Internationell utblick

SOU 2023:37

kontroller är ovetenskapliga, medicinskt onödiga och otillförlitliga, samt att de kränker kvinnors mänskliga rättigheter och är förknippade med negativa hälsoeffekter. Organisationerna uppmanar regeringar och andra aktörer att ta initiativ till förbud mot oskuldskontroller och att ta fram vägledning på området för vårdpersonal m.fl.6

Europarådet m.m.

Europarådet bildades efter andra världskriget för att säkerställa re- spekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Den centrala konventionen inom detta samarbete är den Europeiska kon- ventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundlägg- ande friheterna (Europakonventionen) som sedan 1995 är svensk lag.

År 2014 ratificerade Sverige Europarådets konvention om före- byggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen, SÖ 2014:13). Konventionen syftar bland annat till att skydda kvinnor mot alla former av våld, att förebygga, av- skaffa och lagföra våld mot kvinnor och våld i hemmet samt att bidra till att avskaffa diskriminering och främja jämställdhet (se artikel 1). Parterna åtar sig att vidta en mängd olika åtgärder för att främja kon- ventionens syften.7

Konventionens definition av våld mot kvinnor är vid och omfattar inte enbart exempelvis misshandel. Enligt definitionen omfattas varje fall av könsrelaterat våld som leder till, eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell, psykisk eller ekonomisk skada eller fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt lidande, inbegripet hot om sådana hand- lingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande (se artikel 3.a). Att våldet är könsrelaterat innebär att det riktas mot en kvinna för att hon är kvinna eller drabbar kvinnor oproportionerligt (se artikel 3.d).

I kapitel III finns artiklar om förebyggande åtgärder. Bland annat ska parterna enligt artikel 12.1 vidta nödvändiga åtgärder för att främja förändringar i kvinnors och mäns sociala och kulturella be- teendemönster i syfte att utrota fördomar, sedvänjor, traditioner och all annan praxis som utgår från föreställningen om kvinnors under- ordning eller från stereotypa roller för kvinnor och män. Enligt arti-

6Världshälsoorganisationen, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter & UN Women, Eliminating Virginity Testing: An Interagency Statement (Genève: World Health Organization, 2018).

7En utförlig genomgång av konventionen finns i Ds 2012:52. Se även prop. 2013/14:208.

150

SOU 2023:37

Internationell utblick

kel 12.6 ska parterna säkerställa att kultur, sedvänja, religion, tradition eller så kallad heder inte ska kunna betraktas som ett rättfärdigande av någon våldshandling som faller inom ramen för konventionen.

Konventionen innehåller även krav på åtgärder mot bland annat fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, tvångsäktenskap och kvinnlig köns- stympning (se artikel 33, 35–38 och 40).

Även inom EU pågår ett arbete med att förhandla ett direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer.8

7.2Lagstiftningen i de utvalda länderna

7.2.1Danmark

Danmark har ett specifikt förbud mot oskuldsingrepp. Däremot finns det inte något sådant förbud mot oskuldskontroller eller oskuldsintyg.

I lov om autorisation af sundhedspersoner og om sundhedsfaglig virksomhed (autorisationsloven)9 finns bestämmelser om bland annat auktorisation och tillsyn av sjukvårdspersonal i Danmark. Genom en ändring i lagen infördes år 2019 ett förbud mot oskuldsingrepp.10 Förbudet gäller ”konstruktion av konstgjord hymen framför vaginal- öppningen”. Den som bryter mot förbudet döms till böter (se kap. 25 a § 72 a och kap. 27 § 79 a autorisationsloven). Både auktori- serad sjukvårdspersonal och personer utan auktorisation kan straffas om de bryter mot förbudet.

Sundheds- og Ældreministeriet konstaterade att det var möjligt att skapa en konstgjord förslutning eller försnävning av slidöppningen och att därigenom härma en ”mödomshinna”. Komplikationerna av ett sådant ingrepp antogs vara sällsynta, men kunde bestå av blöd- ning, infektion och smärtsam ärrbildning. Bedömningen var att en konstruktion av konstgjord hymen kunde utföras inom ramen för autorisationsloven. Företeelsen bedömdes inte vara utbredd, men att

8Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer, COM(2022) 105 final.

9Lovbekendtgørelse nr. 1141 af 13. september 2018, med de ændringer, der følger af § 1 i lov nr. 1555 af 18. december 2018, lov nr. 502 af 1. maj 2019, lov nr. 503 af 1. maj 2019, lov nr. 506 af 1. maj 2019 og § 2 i lov nr. 507 af 1. maj 2019.

10Forslag til Lov om ændring af lov om autorisation af sundhedspersoner og om sundheds- faglig virksomhed (Regulering af nåleakupunktur på brystkassen og forbud mod konstruktion af kunstig hymen (”jomfruhinde”)), Folketingstidende 2018–19 (1. samling), tillæg A, L 141 som fremsat.

151

Internationell utblick

SOU 2023:37

det fanns privata kliniker som erbjöd ”rekonstruktion av mödoms- hinnan” på sin hemsida.11

Som skäl för att förbjuda ingreppen angav regeringen att man ville avliva myten om en ”mödomshinna” som täcker vaginalöppningen och brister vid första samlaget. Lagförslaget skulle ses tillsammans med andra initiativ som undervisning för yrkesverksamma och änd- ringar i sexualundervisningen. Detta skulle bidra till att myten för- svann. Följaktligen skulle det inte utföras kirurgiska ingrepp som medför eller upprätthåller en felaktig uppfattning om den kvinnliga anatomin.12

Remissutfallet var blandat. Kritik mot det föreslagna förbudet framfördes av bland annat Dansk Samfundsmedicinsk Selskab, Dansk Selskab for Obstetrik og Gynækologi, Det etiske råd och Læge- foreningen. De kritiska remissinstanserna anförde bland annat att det var fråga om ett litet ingrepp, att företeelsen inte var utbredd, att risken för komplikationer var liten, att det var tveksamt om ett för- bud skulle få myten om mödomshinnan att försvinna och att det fanns risk för att kvinnorna sökte lösningar utanför hälso- och sjuk- vården. Det etiske råd framförde att det inte fanns skäl att åsidosätta kvinnors (som var minst 15 år) självbestämmande med hänsyn till riskerna, som inte var större än vid andra lagliga ingrepp. Rådet ansåg lagförslaget förfelat då det använde kvinnorna som medel för att genomföra samhällsförändringar som i begränsad omfattning kom kvinnorna själva till godo. Lagförslaget stöddes av Dansk sygeplejeråd, Jordemoderforeningen och Indvandrermedicinsk Klinik på Hvidovre Hospital. Institut for Menneskerettigheder konstaterade att ett för- bud kunde tjäna det legitima syftet att skydda kvinnor mot social kon- troll från deras omgivning. Institutet rekommenderade regeringen att överväga om det skulle sättas en åldersgräns så att det bara var ingrepp på unga kvinnor som omfattades av förbudet. Både bland de som var emot och de som var för förbudet framhölls behovet av in- formationsinsatser.13 Förslaget röstades igenom av ett enigt Folketing.

Det finns inte något uttryckligt förbud mot oskuldskontroller och oskuldsintyg i dansk rätt. Enligt § 17 autorisationsloven ska där-

11A.a, s. 5 f.

12A.st.

13Se remissammanställningen, Sundheds- og Ældreministeriet, Kommenteret høringsnotat, vedrørende forslag til lov om ændring af lov om autorisation af sundhedspersoner og om sundheds- faglig virksomhed (Regulering af nåleakupunktur på brystkassen og forbud mod konstruktion af kunstig hymen (”jomfruhinde”)), 2018-10-12, Enhed: JURPSYK, Sagsbeh.: SUMBGB, Sagsnr.: 1802690, Dok. nr.: 769275.

152

SOU 2023:37

Internationell utblick

emot sjukvårdspersonal i utövandet av sin verksamhet visa omsorg och samvetsgrannhet14. Eftersom det inte är möjligt att avgöra genom en gynekologisk undersökning om en kvinna är oskuld är det svårt för en dansk läkare att utfärda oskuldsintyg. Den som överträder kravet i § 17 kan bli föremål för kritik. Vid grov eller upprepad för- summelse eller misskötsamhet kan personen dömas till böter. I lagen finns även bestämmelser som gör det möjligt att ingripa inom ramen för tillsynen genom att frånta personer deras auktorisation.

7.2.2Finland

Det finns inte någon specifik straffrättslig bestämmelse i fråga om oskuldsingrepp i Finland. Sådana ingrepp får bedömas enligt bestäm- melser om misshandel (21 kap. 5–7 §§ strafflagen [19.12.1889/39]). Samtycke kan ges till gärningar som är lindrigare än grov misshandel. Detta bör vara fallet i fråga om oskuldsingrepp, men det finns dock inte någon rättspraxis på området. I fråga om barn, som inte kan ge något giltigt samtycke, är läget mer oklart. Det finns rättsfall från Högsta domstolen där slutsatsen är att manlig omskärelse på föräld- rarnas begäran är tillåtet under vissa förutsättningar.15

Mot bakgrund av ett medborgarinitiativ tillsattes en arbetsgrupp inom Justitieministeriet för att utreda ett förtydligande av straffbar- heten i fråga om könsstympning av flickor och kvinnor. Arbetet redovisades i ett betänkande i februari 2023. Arbetsgruppen över- vägde flera olika bestämmelser, men ansåg att alla alternativ var pro- blematiska och föreslog därför inte några ändringar i strafflagen.16

Oskuldskontroller och oskuldsintyg som sådana är inte heller förbjudna i Finland, men anses oetiska. I handboken Läkaretik, som ges ut av Finlands läkarförbund, med förbundets etiska delegation som redaktionskommitté, anförs att en läkare inte bör gå med på att göra oskuldskontroller (”jungfrutestning”):

I vissa kulturer är det en hederssak att en dotter ska giftas bort som oskuld. Det kan hända att en läkare ombeds göra en jungfrutestning för att bekräfta saken. Undersökningen är problematisk, då den inte är moti- verad av hälsoskäl. Ett tillförlitligt utlåtande om oskuld kan inte heller ges på basis av patientens status, då alla kvinnor inte har någon mödoms-

14Da. omhu og samvittighedsfuldhed.

15HD:2008:93.

16Justitieministeriet, Finland, Förtydligande av straffbarheten för könsstympning av flickor och kvinnor, Justitieministeriets publikationer, betänkanden och utlåtanden 2023:6.

153

Internationell utblick

SOU 2023:37

hinna, även om samlag aldrig skulle ha inträffat. Därtill är undersök- ningen problematisk på grund av att förfrågan bygger på samfundets krav; samfundet inkräktar härmed på individens självbestämmanderätt, vare sig flickan själv framför begäran eller inte. Det mest oroväckande är dock att undersökningen är förknippad med ett allvarligt hot ifall flickan inte är oskuld. Resultatet kan bli djup skam, uppenbar social isolering och, i värsta fall, hot mot flickans hälsa och liv. En läkare bör alltså inte gå med på att göra jungfrutestning. 17

7.2.3Frankrike

I Frankrike infördes ett förbud mot oskuldskontroller och oskulds- intyg under år 2021. Förbuden ingick i ett lagstiftningspaket med olika åtgärder mot så kallad separatism.18 Oskuldsingrepp är däremot inte förbjudna i Frankrike.

Genom ändringar i hälsovårdslagen (code de la santé publique) gäller numera ett förbud för vårdpersonal att upprätta en attest (”certificat”) för att intyga att en person är oskuld (”virginité”). Ut- färdande av attest i strid med förbudet är straffsanktionerat. Straff- skalan är från 15 000 euro i böter till fängelse i högst ett år.19

Det infördes även två nya artiklar i den franska strafflagen (code pénal). Bestämmelserna infördes i bok II, rubrik II, kapitel V (kränk- ningar av den personliga värdigheten). Bestämmelserna gäller till skill- nad från förbudet mot oskuldsintyg även för andra än vårdpersonal.

För det första är det straffbart att utöva påverkan på en person att genomgå en oskuldskontroll. Enligt artikel 225-4-11 begår den ett brott som ger en person utfästelser eller löften, erbjuder personen gåvor, presenter eller förmåner av något slag, eller utsätter personen för någon form av påtryckningar eller tvång, för att personen ska underkasta sig en undersökning som syftar till att intyga att hon är oskuld (”virginité”). Straffskalan är 15 000 euro i böter till fängelse i ett år. Är personen minderårig är straffet 30 000 euro i böter till fängelse i ett år.

17Kattelus, H. & Sariola, S. (red.), Läkaretik, (Helsingfors: Finlands läkarförbund, 8. uppl., 2021), under rubriken ”Mötet mellan kulturer på läkarmottagningen”, https://www.laakariliitto.fi/lakaretik/patient-lakarrelationen/motet-mellan-kulturer-pa- lakarmottagningen/ [hämtad 22-09-28].

18Loi n 2021-1109 du 24 août 2021 confortant le respect des principes de la République (Lag nr 2021-1109 av den 24 augusti 2021 till stöd för efterlevnaden av republikens principer).

19Se artikel L. 1110-2-1 och L. 1115-3,

https://www.legifrance.gouv.fr/codes/texte_lc/LEGITEXT000006072665/2022-09-28/ [hämtad 22-09-28].

154

SOU 2023:37

Internationell utblick

För det andra är det straffbart att utföra en oskuldskontroll. En- ligt artikel 225-4-12 begår den ett brott som utför en undersökning i syfte att intyga att en person är oskuld. Enligt bestämmelsen ska detta inte påverka påföljderna för de fall då gärningen utgör våldtäkt, sexuellt övergrepp eller sexuellt ofredande. Straffskalan är fängelse i ett år och 15 000 euro i böter. Är personen minderårig är straffskalan fängelse i ett år och 30 000 euro i böter.

I regeringens proposition fanns endast ett förslag om att införa förbud mot oskuldsintyg i hälsovårdslagen. Regeringen konstaterade bland annat att intygen särskilt efterfrågades inför giftermål eller i vissa rättsprocesser om ogiltigförklarande av äktenskap. Vidare an- förde regeringen bland annat att oskuldskontrollerna var kränkande, ovetenskapliga och kunde orsaka fysiskt och psykiskt trauma hos patienten. Regeringen diskuterade oskuldskontrollerna i förhållande till olika bestämmelser i etikkoden för läkare, lagen om folkhälsan och strafflagen. Det konstaterades att ingen disciplinpåföljd dömts ut och att befintliga bestämmelser var otydliga. Regeringen ansåg där- emot inte att det var lämpligt att införa särskilda bestämmelser för den som utövade påtryckningar i syfte att tvinga en person att efter- fråga ett oskuldsintyg, eftersom det enligt gällande rätt redan var möjligt att undertrycka sådana åtgärder.20

Under lagstiftningsprocessen i parlamentet tillkom bestämmel- serna i strafflagen. När det gäller artikel 225-4-12 om förbud mot utförande av oskuldskontroller konstaterades bland annat att, enligt representanter för läkarförbundet som hördes i senaten, var oskulds- kontroller inte en systematisk följd av påtryckningar, utan kunde föranledas av flickans starka övertygelse eller frivilliga underkastelse i förhållande till sociala normer. Det fanns således ett behov av en straffbestämmelse även för de fall då en oskuldskontroll utfördes med samtycke och därför inte utgjorde sexualbrott. Kriminaliseringen skulle inte hindra läkarundersökningar av offer för sexuella över- grepp i syfte att intyga vilket våld de utsatts för.21

Såvitt har framkommit av materialet från lagstiftningsprocessen har begreppet ”virginité” inte definierats närmare. I regeringens lag-

20Frankrikes regering, Projet de loi confortant le respect des principes de la République (Procédure accélérée), N° 3649 rectifié, s. 10 och 171 ff.

21Senaten, Frankrike, Rapport fait au nom de la commission des lois constitutionnelles, de législation, du suffrage universel, du Règlement et d’administration générale (1) sur le projet de loi, adopté par l Assemblée nationale après engagement de la procédure accélérée, confortant le respect des principes de la République, N° 454 s. 152 f.

155

Internationell utblick

SOU 2023:37

förslag talas i allmänmotiveringen om det omöjliga i att fastställa om någon haft en sexuell förbindelse (”rapport sexuel”).

7.2.4Norge

Det finns för närvarande inga bestämmelser i Norge som uttryckligt reglerar oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Så- dana åtgärder får bedömas utifrån olika bestämmelser i Lov om straff (straffeloven). Enligt tjänstemän på Justis- og beredskapsdeparte- mentet kan bestämmelsen i § 271 om kroppskrenkelse aktualiseras vid ofrivilliga undersökningar som kränker någon annan fysiskt. För kroppskrenkelse döms den som utövar våld mot en annan person eller på annat sätt kränker denna fysiskt. Straffskalan är böter eller fängelse i högst ett år. Samtycke och personens ålder har betydelse i ett sådant fall. Enligt § 276 är bestämmelsen i § 271 inte tillämplig om personen har samtyckt. Vidare kan bestämmelsen om tvång i

§251 och hot i § 263 aktualiseras om oskuldskontrollen genomförts med sådana åtgärder.

I § 284 i straffeloven finns en bestämmelse om straffansvar för könsstympning (kjønnslemlestelse) för den som genomför ett in- grepp i en kvinnas könsorgan som skadar könsorganet eller medför bestående förändringar av det. Rekonstruktion av könsstympning straffas på samma sätt.

Inom det medicinskrättsliga området gäller Lov om helseperso- nell m.v. (helsepersonelloven). Lagen innehåller bland annat krav på hälso- och sjukvårdspersonalens yrkesutövande samt bestämmelser om åtgärder mot hälso- och sjukvårdspersonal som bryter mot lagen (se §§ 56–67).

I § 4 första stycket finns följande bestämmelse:

Helsepersonell skal utføre sitt arbeid i samsvar med de krav til faglig forsvarlighet og omsorgsfull hjelp som kan forventes ut fra helseperso- nellets kvalifikasjoner, arbeidets karakter og situasjonen for øvrig.

Vidare finns det enligt § 15 krav när det gäller utfärdande av intyg m.m. Helse- og omsorgsdepartementet har utfärdat ett cirkulär i fråga om oskuldskontroller och oskuldsintyg av vilket bland annat följande framgår. Hälso- och sjukvårdspersonal ska känna till att det inte är möjligt, vid en undersökning av den så kallade mödomshinnan, att be- kräfta eller vederlägga om en kvinna haft vaginalt samlag. Att erbjuda

156

SOU 2023:37

Internationell utblick

sig att utföra eller att utföra en oskuldskontroll strider därför mot lagens försvarlighetskrav och bryter därmed mot § 4. Undersökningar i syfte att bekräfta eller vederlägga om en kvinna är oskuld innebär medverkan till eller legitimering av en oacceptabel kontroll av kvin- nors sexualliv och privatliv som också strider mot bestämmelsens krav om att personalen ska uppträda omsorgsfullt. I den mån hälso- och sjukvårdspersonal utfärdar ett intyg efter en sådan undersökning kommer det på samma grunder att strida mot § 15 om att den som utfärdar intyg ska vara ”varsom, nøyaktig og objektiv”.22

När det gäller oskuldsingrepp finns inte något motsvarande ut- talande. Det är enligt vad utredningen erfarit i kontakter med norska myndigheter möjligt att även ingreppen skulle strida mot § 4, bland annat med hänsyn till att patienten utsätts för en risk utan att det finns medicinsk indikation samt att det liksom vid oskuldskontroller kan bli fråga om att legitimera en oacceptabel kontroll av kvinnors sexualliv och privatliv. Frågan har dock inte prövats rättsligt.

Avslutningsvis noteras att en utredning (lovutvalg) har tillsatts för att utreda de samlade juridiska problemen i fråga om negativ social kontroll, hedersrelaterat våld, tvångsäktenskap, könsstymp- ning och psykiskt våld.23 ”Negativ social kontroll” har definierats i regeringens handlingsplan24 som

press, oppsyn, trusler eller tvang som systematisk begrenser noen i sin livsutfoldelse eller gjentatte ganger hindrer dem i å treffe selvstendige valg om eget liv og fremtid.

Detta gäller bland annat självbestämmandet över personens kropp och sexualitet. I utredningsuppdraget har dock inte oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp tagits upp. Utredningen ska bland annat bedöma om gällande regelverk ger ett tillräckligt rättsligt skydd för de utsatta och vid behov lämna förslag till ändringar. Utred- ningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 30 november 2023.

22Det kongelige helse- og omsorgsdepartement, Forholdet mellom helselovgivningen og såkalt jomfruhinnekontroll, rundskriv nr I-6/2020, 20/4131, 22 september 2020, https://www.regjeringen.no/contentassets/8bebe0fc817e4795a7f8093c7e3837cd/rundskriv- i-6-2020-forholdet-mellom-helselovgivningen-og-sakalt-jomfruhinnekontroll.pdf [hämtat 22-10-28].

23Det kongelige kunnskapsdepartement, Mandat for lovutvalg som skal utrede de samlede juri- diske problemstillingene i saker som gjelder negativ sosial kontroll, æresrelatert vold, tvangsekteskap, kjønnslemlestelse og psykisk vold, reviderat 1 december 2022.

24Det kongelige Kunnskapsdepartement, Frihet fra negativ sosial kontroll og æresrelatert vold, handlingsplan 2021–2024.

157

Internationell utblick

SOU 2023:37

7.2.5Storbritannien

Under år 2022 beslutade det brittiska parlamentet Health and Care Act 2022, som innehåller reformer inom hälso- och sjukvårdsområdet. Lagen innehåller bland annat förbud mot oskuldskontroller och oskuldsingrepp (”hymenplastik”)25. Storbritannien har däremot inte något specifikt förbud mot oskuldsintyg.

Inför beredningen av lagförslaget togs en konsekvensanalys fram av den brittiska motsvarigheten till Socialdepartementet, Depart- ment of Health and Social Care. I analysen anförs bland annat att oskuldskontroller saknar vetenskapligt och medicinskt värde och att flickor och kvinnor ofta tvingas att genomgå dem mot sin vilja. Regeringen ansåg att det är fråga om en form av våld mot kvinnor som är en del av ”the ’honour-based’ cycle of abuse”. Utbildning och klinisk vägledning ansågs enbart kunna hantera en del av problemet. Genom ett förbud avsåg man att uppnå ett skydd för sårbara flickor och kvinnor samt att uppnå det bredare målet att minska heders- relaterat våld och andra former av våld mot flickor och kvinnor. Vidare ansågs en kriminalisering sända en tydlig signal till förövarna, och stärka kvinnor och flickor i att anmäla dem. Hälso- och sjuk- vårdspersonal skulle därtill sluta utföra undersökningarna.26

När det gäller hymenplastik tillsattes en expertgrupp, Expert Panel on Hymenoplasty, som i sin rapport27 föreslog en kriminalisering. Expertgruppen pekade på fysiska och psykologiska risker med hymen- plastik men anförde även att tillhandahållandet av ingreppet ledde till indirekt skada genom att förstärka myter och attityder som utsatte många kvinnor för risker, däribland föreställningen att alla kvinnor blöder vid första samlaget och att det är skamligt för kvinnor att inte vara oskuld. Dessa föreställningar var enligt expertgruppen direkt kopplade till hedersrelaterat våld och förtryck. Gruppen konstate- rade även att de flickor och kvinnor som begärde hymenplastik van- ligen gjorde det under intensiva påtryckningar från familjen, ibland med tvång och ibland när de riskerade tvångsäktenskap.

Expertgruppen konstaterade att ett förbud mot hymenplastik inne- bar att man nekade kvinnorna möjligheten att samtycka till ingrep-

25Separata men i princip likalydande bestämmelser har antagits för England och Wales, Skottland respektive Nordirland.

26Department of Health and Social Care, Virginity Testing Ban. Impact Assessment, 10/01/22 IA No: 9579.

27Expert Panel on Hymenoplasty, Ethical, legal, and clinical implications of hymenoplasty, (Department of Health and Social Care, 2021).

158

SOU 2023:37

Internationell utblick

pet, men att det samtidigt gav dem en möjlighet att vägra genomgå det med hänvisning till att det är olagligt. Expertgruppen anförde vidare att om man kriminaliserade oskuldskontroller men tillät hymen- plastik kunde det tolkas som en signal om att staten tolererade myter och attityder kring oskuld, och enbart brydde sig om att förbjuda vissa extrema sedvanor. Expertgruppen ansåg inte heller att befintliga rättsliga krav på samtycke och tillämpliga etiska regler vid ingrepp gav ett tillräckligt skydd. Det ansågs olämpligt att reglera hymen- plastik ytterligare eftersom ingreppet då underförstått skulle anses godtagbart.

Förbudet mot oskuldskontroller och hymenplastik trädde i kraft den 1 juli 2022.28 Det är numera ett brott att utföra en oskuldskontroll (”virginity testing offence”). Med detta avses en undersökning av de kvinnliga könsorganen, med eller utan samtycke, i syfte, eller påstått syfte29, att fastställa någons oskuld (”virginity”). De kvinnliga köns- organen har definierats som vagina eller vulva30.

Det är enligt bestämmelserna även förbjudet att utföra en hymen- plastik (”hymenoplasty”). Med detta avses ”rekonstruktion av hymen”, med eller utan samtycke.

Den som lämnar ett erbjudande om att utföra en oskuldskontroll eller en hymenplastik gör sig därtill skyldig till ett särskilt brott. Även medverkan till oskuldskontroll och hymenplastik har kriminaliserats.31 Straffskalan är såvitt avser samtliga brott fängelse i högst tolv måna- der och/eller böter alternativt fängelse i högst fem år och/eller böter.32 Det finns inte någon definition i lagen av begreppet ”oskuld”. Det blir således en fråga för domstolarna tolka ordet utifrån bland annat

dess vanliga innebörd.

28Se Health and Care Act, del 5, kapitel 1 och 2, https://www.legislation.gov.uk/ukpga/2022/31/part/5 [hämtad 22-09-27].

29I s.k. explanatory notes till lagförslaget, som inte är beslutade av parlamentet men som syftar till att förklara förslaget för lekmän, anförs bland annat att eftersom det inte går att fastställa om någon haft samlag, behöver den som utför oskuldskontrollen antingen själv tro att det är möjligt eller ge sken av att ha ett sådant syfte. Syftet eller det påstådda syftet är således det brottsliga uppsåtet (mens rea). Se Department of Health and Social Care, Explanatory Notes to the Health and Care Bill as brought from the House of Commons on 24 November 2021 (HL Bill 71), s. 115.

30De kvinnliga yttre könsorganen.

31I fråga om Storbritannien exclusive Skottland: ”…aid, abet, counsel or procure the carrying out of virginity testing…”. Formuleringen för Skottlands del är något annorlunda.

32Den lindrigare straffskalan gäller vid s.k. ”summary conviction”, och den strängare straff- skalan vid ”conviction on indictment”. Distinktionen har betydelse för vid vilken domstol målet ska inledas.

159

Internationell utblick

SOU 2023:37

Department of Health and Social Care har tagit fram en vägled- ning, riktad till organisationer och yrkesverksamma som kommer i kontakt med kvinnor som har genomgått eller riskerar genomgå oskuldskontroller och hymenplastik.33 Vägledningen är inte juridiskt bindande, utan syftar till att ge råd och stöd i det praktiska arbetet. I vägledningen behandlas vissa begrepp, däribland ”oskuld” (”virginity”). Det anförs att begreppet används för att beteckna en person som inte har haft sexuellt umgänge (”sexual intercourse”). Vidare konstateras att vad som avses med sexuellt umgänge är subjektivt och kan variera från person till person. Det kan inkludera exempelvis vaginalt, oralt och analt sex. I många kulturer är emellertid den vanligaste tolkningen att en ”oskuld” är någon som inte har haft penetrerande vaginalt samlag. Det konstateras vidare att förhållande till Health and Care Act 2022 är ”oskuldskontroll” en undersökning av de kvinnliga köns- organen som syftar till att fastställa om vaginalt samlag har förekommit.

Enligt vägledningen är det inte brottsligt att utföra medicinskt eller rättsmedicinskt motiverade undersökningar av flickors eller kvinnors könsorgan. Vidare sägs att detta är fallet även där en rätts- medicinsk undersökning syftar till att hitta tecken på skador från penetration eller där vårdpersonal får frågan av en tonårsflicka om hennes könsorgan ser ”normalt” ut.

33Department of Health and Social Care, Virginity testing and hymenoplasty: multi-agency guidance, 1 juli 2022, https://www.gov.uk/government/publications/virginity-testing-and-hymenoplasty-multi- agency-guidance/virginity-testing-and-hymenoplasty-multi-agency-guidance#aim-and-purpose.

160

8Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

I detta kapitel redovisas utredningens bedömningar och förslag i fråga om åtgärder mot oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Kapitlet inleds med en övergripande diskussion om behovet av åt- gärder (avsnitt 8.1). Därefter redovisas bedömningen av behovet av förändringar i regelverket för och tillsynen av hälso- och sjukvården (avsnitt 8.2).

I avsnitt 8.3 finns bedömningen av behovet av straffrättsliga åt- gärder. Avsnittet inleds med en beskrivning av generella utgångs- punkter vid ställningstaganden om kriminalisering (avsnitt 8.3.1) vilket följs av bedömningen att oskuldskontroller och oskuldsingrepp bör kriminaliseras (avsnitt 8.3.2) medan intygande av sexuell oskuld inte bör kriminaliseras (avsnitt 8.3.3). Därefter behandlas utformningen av straffbestämmelser för alla tre företeelserna (avsnitt 8.4–8.6) samt vissa frågor som ansluter till kriminaliseringen (avsnitt 8.7 och 8.8). I avsnitt 8.9 föreslås en utvidgning av grunderna för utreseförbud enligt LVU.

Kapitlet innehåller även en bedömning av förslagens förenlighet med skyddet för fri- och rättigheter (avsnitt 8.10), förslag till ikraft- trädande (avsnitt 8.11) och diskussion om behovet av informations- och utbildningsinsatser (avsnitt 8.12).

8.1Övergripande om behovet av åtgärder

Av avsnitt 4.2 och 5.2 framgår att oskuldskontroller, utfärdande av oskuldsintyg och genomförande av oskuldsingrepp förekommer i Sverige såväl inom som utanför hälso- och sjukvården. Det förekom-

161

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

mer även att flickor och kvinnor med hemvist i Sverige genomgår oskuldskontroller och oskuldsingrepp utomlands. Den närmare om- fattningen av dessa företeelser går däremot inte att bedöma.

En central förklaring till att oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp förekommer är de oskuldsnormer som finns inom vissa grupper i samhället och som är en grundläggande del i en heders- kontext. En viktig förklaring är även de felaktiga föreställningar som förekommer om den kvinnliga anatomin, främst i fråga om att flickor och kvinnor som är oskulder har en mödomshinna och blöder vid sitt första samlag. Oskuldskontroller och oskuldsintyg ingår bland de mekanismer som används för att kontrollera flickors och kvin- nors sexualitet. De kan i sin tur förstärka eller bekräfta hedersnor- mer och oskuldsideal. Oskuldsingrepp kan i många fall även vara ett sätt för flickor och kvinnor att leva upp till omgivningens förvänt- ningar att de ska vara oskulder och att de i den kontexten ska framstå som oskulder.

Syftet med utredningen är enligt direktiven att överväga behovet av åtgärder som stärker skyddet mot oskuldskontroller, oskulds- intyg, oskuldsingrepp och liknande fenomen. Uppdraget är primärt att överväga skärpta regler samt oavsett ställningstagande i sak lämna förslag som innebär en kriminalisering. Detta utesluter dock inte att även andra åtgärder föreslås.

De åtgärder som har övervägts för att stärka skyddet mot oskulds- kontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp är:

•förändringar i regler som rör förutsättningarna för åtgärder inom hälso- och sjukvården,

•förändringar i reglerna som rör ingripanden mot verksamheter och personal inom hälso- och sjukvården för överträdelser av reglerna,

•förändring av tillsynsarbetet i förhållande till hälso- och sjukvården, och

•straffrättsliga åtgärder, dvs. kriminalisering och straffskärpning.

Det kan även vara aktuellt att ändra bestämmelsen om utreseförbud i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) i syfte att motverka att flickor med hemvist i Sverige reser eller förs utomlands för att genomgå oskuldskontroller eller oskuldsingrepp.

162

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

Som komplement till ovan angivna åtgärder kan olika former av kunskapshöjande åtgärder övervägas.

8.2Behovet av förändringar av regelverket för och tillsynen av hälso- och sjukvården

Bedömning: Regelverket för hälso- och sjukvården behöver inte förändras i syfte att motverka oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Inspektionen för vård och omsorgs tillsyns- ansvar innefattar åtgärder mot oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Det finns inte behov av att ge myndigheten ett särskilt uppdrag att se över sitt arbetssätt för att motverka dessa företeelser.

Skälen för bedömningen: Av genomgången i kapitel 6 framgår att hälso- och sjukvården styrs av ett generellt regelverk, bland annat hälso- och sjukvårdslagen (2017:30, HSL) och patientsäkerhetslagen (2010:659, PSL). Vidare finns ett antal särskilda lagar som är tillämp- liga vid specifika åtgärder såsom abortlagen (1974:595) och lagen om omskärelse av pojkar (2001:499). En första fråga är om det, i syfte att motverka oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp, finns anledning att göra några förändringar i de befintliga reglerna som rör förutsättningarna för olika åtgärder inom hälso- och sjukvården.

Att undersöka en patient i syfte att fastställa om hon har haft samlag eller inte är inte i överensstämmelse med vetenskap och be- prövad erfarenhet. Sådana undersökningar och intyg om detta strider därmed mot 6 kap. 1 § PSL. Detsamma gäller undersökningar och intyg som i bygger på och förmedlar den felaktiga föreställningen att flickor eller kvinnor som aldrig haft samlag har en intakt, täckande ”mödomshinna” (se avsnitt 6.3.3). I fråga om oskuldsingrepp är det oklart i vilken utsträckning sådana ingrepp skulle strida mot reglerna, främst kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet (se avsnitt 6.4.2).

Det finns behov av att förtydliga regleringen så att det står klart att oskuldskontroller och oskuldsingrepp är otillåtna. Ett förbud eller liknande reglering som enbart gäller för hälso- och sjukvården bör emellertid inte införas eftersom oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp förekommer även i samhället i övrigt. Att införa förbud mot sådana åtgärder i det generella regelverket för hälso- och

163

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

sjukvården, såsom HSL och PSL, skulle dessutom inte bara bryta mot lagarnas systematik, utan även innebära viss dubbelreglering. Ett förbud mot oskuldskontroller och oskuldsingrepp bör därför hanteras genom en generell straffrättslig reglering (se avsnitt 8.3).

En annan fråga är om det finns anledning att ändra reglerna för in- gripanden mot verksamheter och personal inom hälso- och sjukvården.

I den mån undersökningar, intyg och ingrepp strider mot kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet eller andra föreskrifter på om- rådet finns det ett ansvarssystem som kan hantera det felaktiga age- randet. Systemet bygger i första hand på att vårdgivaren ska bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete och vidta lämpliga åtgärder om personal bryter mot reglerna. Om vårdgivaren inte fullgör sina ålig- ganden kan IVO vidta olika åtgärder såsom förelägganden vid även- tyr av vite eller, ytterst, stängning av verksamheten. IVO kan även uttala kritik mot vårdpersonal. När det gäller personal med så kallade legitimationsyrken såsom läkare, barnmorskor och sjuksköterskor, kan IVO även inleda ett ärende hos Hälso- och sjukvårdens ansvars- nämnd (HSAN) om prövotid eller återkallelse av legitimation.

Beslut om prövotid och återkallelse av legitimation är generellt sett ovanliga. Under år 2022 beslutade HSAN om återkallelse av totalt 120 legitimationer. Av dessa var 43 läkarlegitimationer och 44 barn- morske- eller sjuksköterskelegitimationer. Under samma period be- slutades om prövotid i totalt 109 fall. Av dessa avsåg 38 läkare och 50 barnmorskor eller sjuksköterskor.1

IVO har i vissa ärenden uttalat kritik mot vårdpersonal som ut- fört oskuldskontroller eller utfärdat oskuldsintyg eller ställt sig till förfogande för sådana ändamål (se avsnitt 6.3.3). Såvitt framkommit har dessa fall rört frivilliga oskuldskontroller på begäran av de som skulle undersökas, och ingenting har indikerat att den granskade personalen skulle fortsätta att bryta mot reglerna. Förutsättningarna bör vara väsentligt större för myndigheten att initiera ett ärende om prövotid eller återkallelse av legitimationen om oskuldskontroller genomförs på ett sådant sätt att de är brottsliga eller om det finns risk för att den granskade personalen fortsätter att bryta mot reglerna. Några sådana ärenden har dock inte påträffats.

De regler som rör ingripanden mot verksamheter och personal inom hälso- och sjukvården synes vara adekvata för att tillgodose behovet av skydd mot oskuldskontroller och oskuldsingrepp som

1Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Verksamhetsredogörelse 2022.

164

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

utförs inom hälso- och sjukvården. I den mån sådana åtgärder före- kommer bör det inte bero på att regelsystemet i sig är otillräckligt.

Det är inte heller lämpligt att föreslå regler i specifikt syfte att öka förutsättningarna för ingripanden som tar sikte på oskulds- kontroller eller oskuldsingrepp. Sådana överväganden kräver princi- piella överväganden i fråga om de generella grunderna för att ingripa mot legitimerad personal, vilket ligger utanför denna utredning.

Det saknas således skäl att förändra det befintliga regelverket för hälso- och sjukvården i syfte att motverka oskuldskontroller, oskulds- intyg och oskuldsingrepp.

När det gäller möjligheten att förändra tillsynsarbetet i förhål- lande till hälso- och sjukvården i syfte att i större utsträckning mot- verka oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp konsta- teras följande.

IVO:s tillsynsområde är mycket omfattande. Förutom all hälso- och sjukvård ingår socialtjänsten och verksamheter som bedrivs en- ligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) samt verksamheter som till exempel hem för vård eller boende (HVB) och särskilda boenden för äldre. IVO arbetar riskbaserat i syfte att använda myndighetens resurser på det mest effektiva sättet.

En verksamhet kan bli granskad av olika skäl. IVO får löpande in synpunkter och klagomål på brister i vård och omsorg från bland annat patienter, brukare, allmänhet och media. Vård- och omsorgs- givare har också skyldighet att rapportera vissa brister till IVO, till exempel anmälningar enligt lex Sarah och lex Maria. Domstolar är i vissa fall skyldiga att underrätta IVO om personer med legitimation, eller motsvarande behörighet enligt särskilt förordnande, döms för brott.2 Myndigheten sammanställer dessa upplysningar med infor- mation från egna och andra aktörers källor, till exempel iakttagelser från patientnämnder, brukarorganisationer, kommuner och regioner. Informationen analyseras för att bedöma i vilka verksamheter det finns stora risker. Utifrån riskanalyserna inriktas tillsynen mot de verksamheter som är mest angelägna att granska. IVO ska också granska boenden för bland annat barn och unga minst en gång per år (så kallad frekvenstillsyn). Myndigheten kan även få särskilda reger- ingsuppdrag med krav på tillsyn inom avgränsade områden.

2Se förordningen (1982:117) om underrättelse till Inspektionen för vård och omsorg och Socialstyrelsen om domar i vissa brottmål.

165

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

IVO har enligt uppgift inte fått många signaler om att det skulle förekomma oskuldskontroller, utfärdande av oskuldsintyg eller oskuldsingrepp. Myndigheten uppger dock att om man får uppgift om den typen av företeelser tas de alltid på allvar och utreds. Som framgår av avsnitt 6.3.3 och 6.4.2 har det identifierats ett fåtal ären- den hos myndigheten som rör dessa företeelser.

Möjligheten för IVO att fånga upp oskuldskontroller, oskulds- intyg och oskuldsingrepp i tillsynen av hälso- och sjukvården är, med hänsyn till tillsynsområdets omfattning och komplexitet, till stor del beroende av att andra aktörer uppmärksammar IVO på att åtgär- derna förekommer. Detta bygger i sin tur på att vårdgivarna är in- formerade och tar sitt ansvar för att bedriva patientsäkerhetsarbete, vidta förebyggande åtgärder, utreda händelser i verksamheten och vid behov anmäla personal som bryter mot reglerna. Även patienter och deras anhöriga kan uppmärksamma missförhållanden, men då krävs att de förstår att åtgärderna är otillåtna. En särskild svårighet när det gäller oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp är att patienten eller dess anhöriga sällan har skäl att lämna klagomål. Dessutom saknar läkare eller annan sjukvårdspersonal som är invol- verade många gånger incitament att dokumentera åtgärderna. När det gäller oskuldsingrepp kompliceras situationen även av att rätts- läget är oklart. Det pågår dock i skrivande stund ett tillsynsärende hos IVO.

IVO:s tillsynsansvar innefattar alltså åtgärder mot oskuldskon- troller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Mot ovan angivna bak- grund finns det inte möjlighet att i större utsträckning motverka oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp genom en för- ändring av tillsynsarbetet. Det finns därför inte behov av att ge myn- digheten ett särskilt uppdrag att se över sitt arbetssätt för att mot- verka företeelserna. Något förslag om ett sådant uppdrag lämnas därför inte. Detta utesluter dock inte att det kan finnas anledning för myndigheten att överväga en sådan översyn med anledning av för- slagen till kriminaliseringar.

166

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

8.3Behovet av straffrättsliga åtgärder

8.3.1Utgångspunkter vid kriminalisering

Utgångspunkten vid överväganden om kriminalisering är att sådana åtgärder ska användas med återhållsamhet. Det finns många andra former av social kontroll och påverkan utöver kriminalisering, såsom utbildning och information, civilrättsliga regler om skadestånd osv. Kriminalisering brukar framhållas som den sista utvägen (ultima ratio).

Kriminalisering ska i första hand ske i allmänpreventivt syfte. Exi- stensen av lagens straffhot ska påverka människornas handlande i önskvärd riktning. Denna påverkan kan ske på olika sätt. Utöver det allmänpreventiva syftet kan kriminaliseringen även ha en symbol- funktion. Genom att kriminalisera en gärning pekas den ut som socialt förkastlig.3

Frågan om principer för kriminalisering har diskuterats inom den juridiska doktrinen och även i statliga utredningar. Det har där for- mulerats olika kriterier för när en kriminalisering bör anses godtag- bar. Sådana kriterier är inte rättsligt bindande, men kan användas för att strukturera och värdera argumenten för och emot en kriminali- sering av ett visst handlande. Det finns inte anledning att i detalj redovisa diskussionen på detta område.4 Eftersom såväl regeringen som riksdagen i allt väsentligt ställde sig bakom Åklagarutredningens kriterier finns det anledning att redovisa dem.5 Utredningen föreslog följande kriterier för en kriminalisering.

1.Ett beteende kan föranleda påtaglig skada eller fara.

2.Alternativa sanktioner står inte till buds, skulle inte vara ratio- nella eller skulle kräva oproportionerligt höga kostnader.

3.Straffsanktion krävs med hänsyn till gärningens allvar.

4.Straffsanktion ska utgöra ett effektivt medel för att motverka det icke önskvärda beteendet.

5.Rättsväsendet ska ha resurser att klara av den eventuellt ytter- ligare belastning som kriminaliseringen innebär.

3Asp, P. m.fl., Kriminalrättens grunder (2013, version 2, JUNO), Iustus Förlag, s. 32 ff.

4En sammanfattning av doktrin och förarbetsuttalanden finns i kapitel 6 i SOU 2013:38. Regler och principer vid kriminalisering av normöverträdelser diskuteras även i kapitel 4 i SOU 2020:13.

5SOU 1992:61, s. 111 samt prop. 1994/95:23 s. 55, bet. 1994/95:JuU2 s. 6 f. och rskr. 1994/95:40.

167

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

När det gäller kravet på skada eller fara enligt första punkten brukar det framhållas att straffbud ska avse ett identifierat och konkretiserat intresse som är skyddsvärt (skyddsintresse) och att det beteende som avses bli kriminaliserat ska orsaka skada eller fara på skyddsintresset. Det behöver även beaktas om det finns något värdefullt motstående intresse som skulle skadas av en kriminalisering.6

8.3.2Oskuldskontroller och oskuldsingrepp bör kriminaliseras

Bedömning: Utförande av oskuldskontroller och oskuldsingrepp bör kriminaliseras oavsett om samtycke lämnas och även när åt- gärderna avser personer som har fyllt arton år.

Skälen för bedömningen

Vad faller utanför det nuvarande straffrättsliga skyddet?

I avsnitt 6.3.1 har det analyserats i vilken utsträckning oskulds- kontroller kan utgöra brott enligt nuvarande lagstiftning. Samman- fattningsvis kan följande slutsatser dras. Till att börja med blir det fråga om brott om någon förmås delta i en oskuldskontroll genom sådant tvång som avses i bestämmelsen om olaga tvång. Vidare är det under alla förhållanden ett brott att genomföra en oskuldskontroll på någon som inte deltar frivilligt. När målsäganden är över 15 år kan det bli fråga om brott som våldtäkt och sexuellt övergrepp alternativt ofredande eller möjligen sexuellt ofredande. Om en oskuldskontroll utgör våldtäkt eller sexuellt övergrepp omfattas även situationer där gärningspersonen saknade uppsåt men var grovt oaktsam i förhållande till att deltagandet var ofrivilligt. När det gäller sexualbrott mot barn under 15 år finns det inte något krav på att deltagandet ska vara ofri- villigt. Vid en oskuldskontroll som genomförs på ett barn under 15 år kan det bli fråga om våldtäkt mot barn, sexuellt övergrepp mot barn eller möjligen sexuellt ofredande. Oskuldskontroller som utförs på de som är över 15 år och som deltar frivilligt är däremot inte brottsliga.

6Se exempelvis SOU 2013:38, avsnitt 7.4.2 och 7.4.4.

168

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

Att utfärda ett oskuldsintyg är inte brottsligt i sig. För att gär- ningen ska utgöra ett osant intygande krävs att det funnits fara i bevishänseende. Detta krav är i regel inte uppfyllt i fråga om oskulds- intyg. I vissa särskilda situationer skulle utfärdande av intyg möjligen kunna bedömas som förberedelse till äktenskapstvång eller barn- äktenskapsbrott (se avsnitt 6.3.2).

I avsnitt 6.4.1 har frågan om oskuldsingrepp i straffrättsligt hänse- ende behandlats. Slutsatserna är sammanfattningsvis följande. Gräns- dragningen mot brott – misshandel eller vållande till kroppsskada – avgörs i princip av möjligheten att lämna ett ansvarsbefriande samtycke. När det gäller oskuldsingrepp som utförs utanför hälso- och sjuk- vården får det med hänsyn till skadan, smärtan och omständig- heterna i det enskilda fallet avgöras om gränsen för möjligheten att samtycka har överskridits, vilket gör det svårt att ta ställning till om oskuldsingrepp utanför hälso- och sjukvården generellt utgör ett brott. I fråga om åtgärder som utförs inom hälso- och sjukvården krävs i princip att ingreppet inte är förenligt med vetenskap och be- prövad erfarenhet för att gärningen ska utgöra brott. Det krävs också att detta förhållande omfattas av gärningspersonens uppsåt eller, vid vållande till kroppsskada, oaktsamhet. Det är oklart i vilken ut- sträckning oskuldsingrepp skulle strida mot kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet. Mot denna bakgrund får det i dag endast anses finnas ett begränsat utrymme att hålla hälso- och sjukvårdspersonal straffrättsligt ansvariga för oskuldsingrepp.

Fråga är därför om det finns skäl att kriminalisera:

•oskuldskontroller oavsett samtycke från flickan eller kvinnan, dvs. när kontrollerna inte utgör något sexualbrott, olaga tvång eller något annat brott,

•utfärdande av oskuldsintyg, och

•oskuldsingrepp oavsett samtycke, dvs. när samtycke annars skulle befria från ansvar för misshandel.

Utförande av oskuldskontroller oavsett samtycke bör kriminaliseras

Kriminalisering bör i första hand avse ett beteende som skadar eller riskerar att skada ett skyddsintresse (se avsnitt 8.3.1). Det skydds- intresse som är aktuellt i de nu aktuella frågorna är flickors och kvin-

169

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

nors rätt och möjlighet till självbestämmande över sina kroppar och sin sexualitet. Därutöver aktualiseras intresset av att skydda deras fysiska och psykiska hälsa samt deras kroppsliga och, i synnerhet, sex- uella integritet. En kriminalisering utgör också ett avståndstagande från den kvinnosyn som den aktuella företeelsen är ett uttryck för och innefattar därmed även det grundläggande intresset av lika- behandling mellan könen.

Genomförande av oskuldskontroller kan förstärka eller bekräfta hedersnormer och felaktiga föreställningar om den kvinnliga anato- min. Att ett beteende bidrar till att upprätthålla värderingar som inte accepteras i samhället bör dock inte ensamt vara tillräckligt för en kriminalisering av något som sker med samtycke. Samhället kan inte heller förbjuda ideal om sexuell avhållsamhet före äktenskapet.

Hedersnormer kan emellertid leda till våld, hot, kränkningar och inskränkt frihet för de flickor och kvinnor som lever i en heders- kontext. Genom att bidra till hedersnormernas fortlevnad leder oskuldskontroller därför indirekt till att skada skyddsintresset.

Oskuldskontroller bygger dessutom inte enbart på ett ideal om sexuell avhållsamhet utan även på uppfattningen att kvinnors oskuld måste kontrolleras och ”bevisas” genom undersökningar, intyg och fysiska tecken såsom blödning. Eftersom det uteslutande är flickor och kvinnor som kontrolleras på detta sätt handlar det om en diskri- minerande sedvänja.

Ofrivilliga oskuldskontroller är därtill skadliga och kränkande. I de fall kontrollerna genomförs till synes frivilligt är risken stor att flickorna och kvinnorna gått med på dem trots att de egentligen inte vill, på grund av rädsla eller oro för mer eller mindre allvarliga kon- sekvenser. Även om kontrollerna genomförs med samtycke hade de inte förekommit utan påtryckningar eller förväntningar från grup- pen. De berörda flickorna och kvinnorna saknar för egen del intresse av att genomgå kontrollerna, utöver de eventuella fördelar de kan få av att anpassa sig till gruppens påtryckningar och förväntningar. Även om det inte skulle uppstå någon skada eller kränkning i det enskilda fallet är det således fråga om åtgärder som typiskt sett kan skada den psykiska hälsan och kränka den sexuella integriteten.

Sammantaget innebär detta att det finns starka skäl för en krimina- lisering. Frågan är om det finns några alternativa åtgärder till en sådan.

170

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

Alternativa åtgärder är inte tillräckliga

Oskuldskontroller oavsett samtycke är redan förbjudna enligt regel- verket för hälso- och sjukvårdspersonal (se avsnitt 6.3.3). I avsnitt 8.2 konstateras att det inte finns anledning att ändra detta regelverk. Det finns dock hälso- och sjukvårdspersonal som inte känner till att oskuldskontroller, även frivilliga sådana, strider mot kravet på veten- skap och beprövad erfarenhet. Detta krav har visserligen tolkats av Socialstyrelsen i förhållande till oskuldskontroller. Myndigheten har i ett meddelandeblad, med hänvisning till 6 kap. 1 § PSL, uttalat att oskuldskontroller, även om de är frivilliga, inte är förenliga med svensk lag.7 En kriminalisering skulle därför skärpa och förtydliga förbudet mot oskuldskontroller inom hälso- och sjukvården.

Ett ytterligare skäl till att regelverket för hälso- och sjukvårds- personalen inte ger ett tillräckligt skydd är att oskuldskontroller före- kommer även utanför hälso- och sjukvården. Regelverket är således inte heltäckande. Information, utbildning och liknande insatser kan inte ersätta en kriminalisering, även om de kan utgöra ett komplement.

Argumenten emot en kriminalisering är inte tillräckligt starka

Nästa fråga är om det finns motstående intressen eller andra argu- ment som motiverar att man ändå avstår från en kriminalisering.

En möjlig farhåga är att en kriminalisering kan leda till ett sämre bemötande av flickor och kvinnor som vänder sig till hälso- och sjuk- vården med oskuldsrelaterad problematik. Hälso- och sjukvårds- personal kan tänkas avvisa dem på ett tidigt stadium i stället för att hjälpa dem. Det har redan tidigare uppmärksammats att det finns en risk för att personal gör detta, exempelvis för att man anser att frågorna är ett kulturellt problem som inte hör hemma inom hälso- och sjukvården.8 Farhågan är värd att beakta, men det är redan i dag är otillåtet för hälso- och sjukvårdspersonal att genomföra oskulds- kontroller och att skriva oskuldsintyg eftersom det strider mot kravet på vetenskap och beprövad erfarenhet. Personal som bryter mot kravet riskerar att bli föremål för ingripande av IVO eller av vård- givaren. Skillnaden i förhållande till nuläget blir att reglerna skärps

7Socialstyrelsen, Om så kallade oskuldskontroller och oskuldsintyg. Meddelandeblad nr 1/2018.

8Nationellt centrum för kvinnofrid, Att möta patienter som söker för oro kring oskuld och heder (Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid, 2011), s. 38.

171

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

och förtydligas ytterligare genom en kriminalisering. Den bör kunna utformas på ett så tydligt sätt att det är möjligt för hälso- och sjuk- vårdspersonal att bemöta kvinnorna på ett korrekt sätt utan rädsla för att begå brott.

Ett annat argument kan vara att verksamhet som utför oskulds- kontroller skulle ”gå under jorden”, det vill säga att kvinnor vid en kriminalisering skulle vända sig till mer oseriösa aktörer. Detta argu- ment är dock inte relevant eftersom det redan är otillåtet för hälso- och sjukvårdspersonal att utföra oskuldskontroller och det före- kommer redan att kontroller företas av andra aktörer.

Ytterligare ett möjligt motargument är att en kriminalisering skulle leda till att kvinnor i större utsträckning reser eller förs utomlands för att genomgå en oskuldskontroll. Visserligen finns uppgift om att detta redan sker och det kan inte uteslutas att en kriminalisering skulle leda till en viss ökning. Vid en kriminalisering av oskuldskontroller bör man därför överväga att stärka skyddet genom en komplettering av utreseförbudet i LVU (se avsnitt 8.9). En sådan komplettering skulle dock endast skydda personer under 18 år. Att fler skulle välja att göra kontroller utomlands är emellertid inte skäl att avstå en kriminalisering.

Ytterligare en tänkbar invändning mot en kriminalisering är att den skulle bli ineffektiv. När det gäller möjligheten att upptäcka och lagföra en oskuldskontroll kommer uppgifter från de kvinnor som genomgår kontrollerna många gånger bli avgörande för åtal och fällande domar. Tystnadskultur och lojalitet med gruppen kan för- väntas försvåra utredningen av brott. Att en oskuldskontroll genom- förs med samtycke utesluter emellertid inte att kvinnan i ett senare skede väljer att göra en brottsanmälan. Även uppgifter från andra personer kan vara aktuella i en utredning, exempelvis skolpersonal och familjemedlemmar som tagit avstånd från oskuldskontroller. De utrednings- och bevissvårigheter som aktualiseras skiljer sig inte heller från bland annat utredningar om sexualbrott.

Även om det endast blir fråga om ett fåtal åtal och fällande domar bör de få ett stort symbolvärde i förhållande till de som lever i en hederskontext, vilket på sikt kan bidra till att undergräva heders- normerna. En kriminalisering kan stärka förhandlingspositionen för de flickor och kvinnor som utsätts för påtryckningar från sitt sociala nätverk att genomgå en oskuldskontroll. Kriminaliseringen kan dess- utom påverka andra personer som lever i en hederskontext och ut-

172

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

göra ett stöd för de som ifrågasätter eller ställer sig tveksamma till hedersnormer.

Vidare innebär en kriminalisering i förhållande till hälso- och sjuk- vårdspersonal ett förtydligande och en skärpning jämfört med be- fintliga regler vilket kan få en avhållande effekt. Om oskuldskon- troller blir brottsliga aktualiseras också fler grunder för prövotid och återkallelse av legitimation enligt PSL. En utökad möjlighet att be- sluta om prövotid och återkallelse kan få en avhållande effekt i sig vid sidan av kriminaliseringen. En kriminalisering kan även, i förening med informationsinsatser, utgöra en stark signal till vårdgivare att uppmärksamma eventuell förekomst av oskuldskontroller i verk- samheten så att sådana kontroller avslöjas eller förebyggs. Samman- fattningsvis finns det inte anledning att avstå från en kriminalisering av effektivitetsskäl och oskuldskontroller oavsett samtycke bör kri- minaliseras.

Även oskuldskontroller på vuxna kvinnor bör kriminaliseras

En kriminalisering av oskuldskontroller som sker med samtycke av den enskilde utgör ett ingrepp i den personliga autonomin, i synner- het när det gäller vuxna kvinnor. Lagstiftaren fråntar kvinnorna deras möjlighet att själva välja hur de vill hantera sin situation. Att genom- gå en oskuldskontroll kan vara, eller upplevas vara, det bästa hand- lingsalternativet jämfört med att exempelvis bryta med familjen och det övriga sociala nätverket eller att riskera ännu värre konsekvenser. Utifrån den enskildes perspektiv kan ett förbud mot oskuldskon- troller ses som en omyndigförklaring från samhällets sida. Auto- nomiargumentet kan tala för att man bör avstå från en kriminali- sering eller begränsa den till särskilt sårbara personer, exempelvis de som är under arton år.

Bedömningen är dock att en kriminalisering bör omfatta oskulds- kontroller av såväl vuxna kvinnor som flickor under arton år. Det kan konstateras, återigen, att oskuldskontroller inte får genomföras inom hälso- och sjukvården, oavsett samtycke och patientens ålder. En kriminalisering utgör således en skärpning och ett förtydligande snarare än en ny inskränkning av den enskildes handlingsutrymme i förhållande till hälso- och sjukvården.

173

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

I förhållande till oskuldskontroller utanför hälso- och sjukvården innebär kriminaliseringen däremot en inskränkning. Även om ut- gångspunkten är att vuxna människor ska få bestämma över sig själva så länge deras beslut inte skadar andra finns det emellertid redan be- gränsningar på andra områden. Ett exempel är begränsningen av möj- ligheten att samtycka till misshandel, som i princip inte sträcker sig längre än till ringa misshandel. I detta fall berör handlandet inte en- bart den enskilda kvinnan. Oskuldskontroller bidrar också till heders- normernas fortlevnad i samhället i övrigt. Dessutom är det något som de berörda kvinnorna i stor utsträckning genomgår på grund av rädsla eller oro trots att de egentligen inte vill. Även om det inte skulle uppstå någon skada eller kränkning i det enskilda fallet är det fråga om åtgärder som typiskt sett skadar och kränker. Det finns inte heller något egenvärde för kvinnor att genomgå en oskuldskontroller. Sammantaget innebär detta att det finns anledning att låta en krimi- nalisering omfatta även oskuldskontroller på vuxna kvinnor, oavsett om de har gett sitt samtycke eller inte.

Utförande av oskuldsingrepp oavsett samtycke bör kriminaliseras

Argumenten för och emot en kriminalisering av utförande av oskulds- ingrepp är likartade de som rör oskuldskontroller. En skillnad är dock att ingreppen i större utsträckning kan leda till fysiska skador. Uppkomsten av eller risken för skador vid ingreppet bör emellertid inte ensamt utgöra ett skäl för kriminalisering, eftersom sådana risker godtas vid annan kirurgi utan medicinsk grund, såsom skönhets- operationer. Det finns redan ett skydd mot allt för stora skador och risker för skador vid den typen av åtgärder om de utförs av lekmän, eftersom det inte är möjligt att samtycka till annat än lindriga former av misshandel (se avsnitt 6.4.1). I förhållande till åtgärder som vidtas av hälso- och sjukvårdspersonal finns även ett skydd mot skador efter- som åtgärderna måste vara i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Oskuldsingrepp får i större utsträckning än oskuldskontroller ses som rena ”försvarsåtgärder” från kvinnornas sida. Avsikten är många gånger att det sociala nätverket inte ska känna till ett oskuldsingrepp medan det omvända torde vara det vanliga vid oskuldskontroller. In-

174

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

greppen är sannolikt inte i samma utsträckning en direkt kontroll- mekanism.

Liksom vid oskuldskontroller finns dock en risk för att flickor och kvinnor genomgår ett ingrepp på grund av rädsla eller oro för mer eller mindre allvarliga konsekvenser. Som framgår av kapitel 5 före- kommer det också att ingreppen görs efter påtryckning från familj eller släkt. Oskuldsingrepp kan även i likhet med oskuldskontroller förstärka eller bekräfta hedersnormer och oskuldsnormer. Genom ingreppen utsätts flickor och kvinnor dessutom för risker utan någon motsvarande nytta för dem själva. Forskningen är näst intill obefintlig om oskuldsingrepp leder till önskad effekt och om even- tuella bieffekter. Ingreppet löser inte de bakomliggande problemen och utgör inte heller ett lämpligt svar på en eventuell hotbild mot flickan eller kvinnan.

Vid en sammanvägd bedömning väger skälen tyngre för en krimi- nalisering av oskuldsingrepp än de skäl som talar emot. Liksom i fråga om oskuldskontroller bör kriminaliseringen även omfatta åtgärder på vuxna samtyckande kvinnor. En kriminalisering bör innebära en stärkande effekt för flickor och kvinnor och en viss normbildande effekt inom deras sociala nätverk. I förhållande till hälso- och sjuk- vården innebär kriminaliseringen att det förtydligas att oskuldsingrepp över huvud taget inte får förekomma, vilket kan förväntas avhålla hälso- och sjukvårdspersonal från att utföra denna typ av ingrepp.

Kriminaliseringen bör inte omfatta andra metoder eller särskilda produkter med samma syften som oskuldsingrepp

Vid sidan om oskuldsingrepp förekommer även andra metoder för flickor och kvinnor att framstå som oskulder, exempelvis genom att framkalla en konstgjord blödning på bröllopsnatten genom särskilda kapslar. Även den typen av åtgärder kan tänkas bidra till att upprätt- hålla hedersnormer och oskuldsnormer. Ett generellt förbud mot att tillhandahålla sådana produkter eller ge råd om metoder för att någon ska framstå som oskuld skulle emellertid bli mycket långtgående och samtidigt svår att upprätthålla. Ett förbud mot oskuldsingrepp fram- står därtill som den mest angelägna åtgärden med hänsyn till de hälsorisker som alltid finns vid ingrepp i människokroppen. Krimi- naliseringen bör därutöver inte omfatta andra metoder eller särskilda produkter med samma syften som ingreppen.

175

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

8.3.3Intygande av sexuell oskuld bör inte kriminaliseras

Bedömning: Intygande av sexuell oskuld bör inte kriminaliseras.

Skälen för bedömningen: Frågan är om det, vid sidan om ett förbud mot oskuldskontroller, finns anledning att kriminalisera intygande av sexuell oskuld. Det som talar för en kriminalisering är att sådant intygande på samma sätt som oskuldskontroller kan förstärka och be- kräfta hedersnormer och felaktiga föreställningar om den kvinnliga anatomin. Ett intygande av sexuell oskuld får vidare anses kränkande mot den flicka eller kvinna som uppgifterna avser, eftersom hennes sexualitet på ett otillbörligt sätt görs till en angelägenhet för en vid- are krets. Oskuldsintyg är vidare många gånger en förutsättning för att ett äktenskap ska kunna ingås inom en hederskontext. Det kan röra sig om vuxna personer som gifter sig av fri vilja, men även om tvångs- eller barnäktenskap (se avsnitt 4.1 under rubriken Närmare om oskuldskontroller och oskuldsintyg).

Argumenten för en kriminalisering är emellertid svagare i fråga om intygande av sexuell oskuld än för oskuldskontroller. Intygandet bygger ofta på en oskuldskontroll och genom förslaget att kriminali- sera oskuldskontroller minskar i praktiken utrymmet att straffritt intyga oskuld. Den som utfärdar ett oskuldsintyg med vetskap om att det ska användas vid barn- eller tvångsäktenskap riskerar att dömas för förberedelse till barnäktenskapsbrott eller äktenskapstvång (se avsnitt 6.3.2). Slutligen innebär ett oskuldsintygande till skillnad från en oskuldskontroll inte något direkt intrång i den intima sfären. In- tygandet får därför typiskt sett anses mindre integritetskränkande än en oskuldskontroll.

En farhåga om oskuldsintygande inte kriminaliseras är att regler- ingen kringgås genom att personer ombeds att intyga oskuld utan att genomföra en oskuldskontroll. När det gäller hälso- och sjuk- vårdspersonal skulle dock ett sådant agerande strida mot de regler som gäller för dem och kunna föranleda ett ingripande från IVO eller vård- givaren (se avsnitt 6.3.3). I praktiken är det därför endast när andra än hälso- och sjukvårdspersonal intygar oskuld som det inte kommer att finnas någon sanktion. Genom att intyga sexuell oskuld, trots att en oskuldskontroll inte har utförts, skulle personer med auktoritet i en hederskontext visserligen kunna legitimera krav på oskuld och bidra till fortlevnaden av hedersnormer och vanföreställningar om den

176

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

kvinnliga anatomin. Ett förbud mot oskuldsintyg som omfattar samt- liga fall skulle dock behöva omfatta såväl skriftliga som muntliga in- tyganden för att bli effektivt. Det är en mycket långtgående åtgärd att förbjuda var och en att muntligen lämna en uppgift om att någon är oskuld utan koppling till en genomförd oskuldskontroll. Det har inte heller framkommit i den internationella utblicken att något annat land har vidtagit en sådan åtgärd.9 Att förbjuda undersökningar av kroppen som sker i visst syfte, även om undersökningen avser vuxna, samtyckande kvinnor, är i sig en långtgående, om än nödvändig, åt- gärd. Med hänsyn till att kriminalisering bör ske med restriktivitet är de skäl som talar för att därutöver kriminalisera intygande av sex- uell oskuld inte tillräckliga.

Enligt regeringens direktiv ska utredningen oavsett ställnings- tagande i sak lämna förslag som innebär en kriminalisering av oskulds- intyg. I avsnitt 8.6 lämnas ett förslag till hur en straffbestämmelse kan utformas och i avsnitt 8.10 görs bedömningen om en sådan straff- bestämmelsen skulle vara förenlig med skyddet för fri- och rättigheter.

8.4Utformningen av straffbestämmelsen avseende oskuldskontroller

Förslag: Straffbestämmelsen ska placeras i 4 kap. brottsbalken och omfatta den som undersöker någon annans kvinnliga köns- organ i syfte att, för egen eller annans del, bedöma om personen är eller framstår som oskuld. Brottet ska benämnas oskulds- kontroll. Straffet ska vara böter eller fängelse i högst ett år. Om det rör sig om ringa fall ska gärningen dock inte utgöra brott.

Skälen för förslaget

Vilket handlingssätt ska omfattas av straffansvaret?

Inom en social kontext där det finns oskuldsnormer kan en flicka eller kvinna påverkas att genomgå en undersökning av könsorganet. Påverkan kan ske genom allt i från förväntningar till hot och vålds-

9Ett förbud mot oskuldsintyg finns i Frankrike, men det gäller endast hälso- och sjukvårds- personal, se avsnitt 7.2.3.

177

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

handlingar. Påverkan leder till att hon genomgår undersökningen, som kan genomföras av någon i gruppen eller någon utomstående, exempelvis en läkare. Den som ska genomföra undersökningen kan ha olika grad av kännedom om bakgrunden till undersökningen. Själva kontrollen kan vara mer eller mindre ingripande, alltifrån att enbart slidkransen inspekteras till att fingrar eller föremål förs in i vaginan. Om kontrollen genomförs inom hälso- och sjukvården torde den nor- malt ske på samma sätt som gynekologiska undersökningar i allmän- het. Den kan ske med eller utan samtycke från flickan eller kvinnan

Efter undersökningen tar den som har genomfört den på grund- val av sina iakttagelser ställning till om flickan eller kvinnan är oskuld eller inte. Ställningstagandet kan kommuniceras muntligt eller skrift- ligt i form av intyg, journalutdrag eller liknande, till flickan eller kvin- nan eller till hennes sociala nätverk. Ställningstagandet måste dock inte kommuniceras eftersom en oskuldskontroll kan genomföras enbart i den undersökandes eget intresse, exempelvis av en förälder som misstänker att sitt barn har haft samlag.

Det hör till sakens natur att undersökningen bildar utgångspunkt för vad som ska utgöra det brottsliga handlandet. En kriminalisering bör dock inte vara mer omfattande än nödvändigt. Det har inte fram- kommit att oskuldskontroller sker på något annat sätt än genom en undersökning av det kvinnliga könsorganet. Det vanliga är att under- sökningen inriktas på tillstånd och utseende hos det som uppfattas som ”mödomshinnan”, dvs. slidkransen, men det kan inte uteslutas att man även undersöker andra fysiska tecken. En avgränsning till undersökningar av enbart mödomshinnan är därför alltför specifik. Det brottsliga handlandet bör avse en undersökning av någon annans könsorgan.

Det har inte framkommit att oskuldskontroller över huvud taget utförs på män eller pojkar. Det kan därför övervägas om kriminali- seringen enbart bör avse undersökningar av flickor och kvinnor. Lag- stiftning bör emellertid vara könsneutral om det inte finns särskilda skäl för att utforma den olika för kvinnor och män. Det finns exem- pel på brott som bara kan begås av eller mot personer av ett visst kön. I fråga om grov fridskränkning (4 kap. 4 a § brottsbalken) har lagstiftaren genom en särskild rubricering, grov kvinnofridskränk- ning, velat markera den särskilda form av kränkning som sådana brott mot en närstående kvinna utgör samt bidra till att synliggöra och

178

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

kartlägga omfattningen av mäns våld mot kvinnor i nära relationer.10 Därutöver finns straffbestämmelser som skiljer på könen knutet till specifikt kvinnliga biologiska och anatomiska faktorer, såsom vid barnadråp11 (3 kap. 3 § brottsbalken), illegal abort (9 § abortlagen [1974:595]) och könsstympning (1 § lagen [1982:316] med förbud mot könsstympning av kvinnor, könsstympningslagen). Eftersom oskuldskontroller till stor utsträckning bygger på specifika föreställ- ningar om den kvinnliga anatomin, framför allt förekomsten av en ”mödomshinna”, är emellertid sedvänjan i praktiken uteslutande kopp- lad till det kvinnliga könsorganet. Kriminaliseringen bör därför avse undersökningar av någon annans kvinnliga könsorgan. Begreppet (yttre) kvinnliga könsorgan förekommer i könsstympningslagen och får därmed anses etablerat i lagtext. Det bör däremot sakna betydelse vilket kön den undersökta personen identifierar sig med.

Effekterna av en oskuldskontroll kan vara såväl fysiska som psykiska skador liksom den renodlade integritetskränkningen. Kon- trollerna riskerar typiskt sett att skada den psykiska hälsan och kränka av den sexuella integriteten. Ett krav på en effekt eller fara för effekt i brottsbeskrivningen riskerar att göra förbudet otydligare.

Eftersom tillvägagångssättet vid en oskuldskontroll kan variera, och många gånger inte skiljer sig från en gynekologisk undersökning, är det inte möjligt att precisera handlingssättet ytterligare. Det som skiljer ut en oskuldskontroll från andra undersökningar av köns- organet är det kontrollerande syftet och undersökningens sociala innebörd. En kriminalisering måste därför ta sikte på detta.

En möjlighet är att knyta kriminaliseringen av undersökningen till återupprättandet eller bevarandet av en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder (jfr 29 kap. 2 § 10 brottsbalken). En annan möjlighet är att knyta kriminaliseringen till ett syfte att kontrollera eller begränsa handlingsutrymmet för flickor och kvinnor. Sådana lösningar är emellertid olämpliga då de skulle medföra bevis- svårigheter och innebära att en del oskuldskontroller riskerar att falla utanför kriminaliseringen. Det är exempelvis inte så att den som ut- för undersökningen alltid känner till det bakomliggande syftet. För

10Prop. 1998/99:55, s. 82 f.

11I bestämmelsen stadgas följande: Dödar kvinna sitt barn vid födelsen eller eljest å tid då hon på grund av nedkomsten befinner sig i upprivet sinnestillstånd eller i svårt trångmål, dömes för barnadråp till fängelse i högst sex år. Det rör sig om en form av uppsåtligt dödande med lind- rigare straffskala än mord och dråp.

179

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

att förbudet mot oskuldskontroller ska bli effektivt bör kriminali- seringen därför ta sikte på mer närliggande syften.

Det finns två huvudsakliga alternativ som är värda att närmare över- väga. Den ena varianten är att utgå från begreppet oskuld, medan den andra varianten är att försöka konkretisera och bryta ner detta begrepp.

När det gäller den sistnämnda varianten – att bryta ner oskulds- begreppet – kan syftet formuleras så att undersökningen ska syfta till att fastställa om den undersökta personen har haft vaginalt samlag eller har deltagit i en jämförbar sexuell handling. Begreppen vaginalt samlag och sexuell handling skulle då knyta an till motsvarande be- grepp i sjätte kapitlet brottsbalken. Med jämförbar sexuell handling skulle avses andra sexuella handlingar som innebär en penetration av vaginan. En fördel med en sådan reglering är att den skulle bli för- hållandevis tydlig. En nackdel är att det kan uppstå onödiga gräns- dragningsproblem då fokus kan hamna på hur undersökningen har genomförts i stället för dess syfte.

Den förstnämnda varianten är att ange att undersökningen ska syfta till att fastställa om personen är oskuld. Fördelen med detta alternativ är att termen knyter an direkt till föreställningar om sexuell oskuld.

En invändning mot att använda ordet oskuld i lagtexten kan vara att ordet är starkt laddat och kan befästa felaktiga föreställningar om existensen av en ”mödomshinna”. Att oskuld förekommer i en straff- bestämmelse kan emellertid knappast ses som en legitimering av så- dana föreställningar. Tvärtom bör det i stället uppfattas som ett av- ståndstagande från lagstiftarens sida.

En invändning skulle kunna vara att oskuld inte är tillräckligt tydligt för att användas i lagtext. Ordet kan betyda att någon i allmän bemärkelse är oskyldig eller saknar erfarenhet. En särskild betydelse, som är aktuell här, är ”person som saknar sexuell erfarenhet”12 eller liknande. Ordet får i denna betydelse anses allmänt känt i befolk- ningen i stort som en person som ännu inte gjort sin sexuella debut. Termen oskuld i lagtexten ska vidare läsas i ljuset av att straffbestäm- melsen är avgränsad till undersökningar av det kvinnliga könsorganet. Det blir alltså fråga om föreställningar om oskuld, det vill säga avsak- nad av sexuell erfarenhet, som på olika sätt är knutna till det kvinn- liga könsorganet. Därigenom uppnås en tillräcklig konkretion. Sam- manfattningsvis får den lämpligaste lydelsen vara en bestämmelse

12Svensk ordbok, andra uppl., oskuld, (Svenska Akademien: 2021).

180

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

där termen oskuld används. Det bör därför anges att undersökningen ska göras i syfte att bedöma om den undersökta personen är oskuld.

Det kan vidare konstateras att det förekommer två slags inrikt- ningar på oskuldskontroller, vilka delvis överlappar varandra. Den ena går ut på att bedöma om en kvinna är ”sexuellt orörd”, främst genom att hon aldrig har haft samlag. Den andra går ut på att bedöma om flickan eller kvinnan framstår som sexuellt orörd oavsett vilka fak- tiska sexuella erfarenheter hon haft eller inte haft. Den senare kan handla om undersökningar på grund av oro för att ”mödomshinnan” skadats på annat sätt. En kriminalisering bör täcka båda dessa inrikt- ningar. En situation som skulle kunna förekomma är att en person vänder sig till en läkare för att få veta om ”mödomshinnan är intakt”, utan att det alls framkommer några bakomliggande skäl till önske- målet. En kriminalisering som enbart tar sikte på undersökningar av om en flicka eller kvinna har haft sexuella erfarenheter skulle således bli lätt att kringgå. För att täcka in båda de nu diskuterade situatio- nerna bör bestämmelsen även omfatta undersökningar i syfte att bedöma om personen framstår som oskuld.

Syftet med undersökningen bör vara att bedöma om personen är eller framstår som oskuld. Alternativa uttryck som i syfte att intyga eller i syfte att fastställa kan uppfattas som att undersökningen måste ske i någon annans intresse. Dessa uttryck kan även uppfattas som att gärningspersonen måste dela den felaktiga föreställningen om vad undersökningen kan visa om den undersöktes sexuella historik. Be- döma får däremot anses omfatta såväl att gärningspersonen tror på undersökningen som att denne, exempelvis en läkare, ”spelar med” och genomför en oskuldskontroll. Ordet bör även kunna täcka in de fall där gärningspersonen endast för egen räkning avser att bedöma om den undersökta personen är oskuld. I det sistnämnda fallet kan det till exempel handla om att en förälder för egen del vill kontrollera sitt barn. Genom uttrycket bedöma får även dessa situationer anses omfattade av lagtexten. För att det inte ska råda någon tvekan om detta bör det vidare framgå av lagtexten att bestämmelsen avser undersök- ningar i syfte att, för egen eller annans del, bedöma oskuld.

Slutligen är frågan om bestämmelsen bör innehålla ett undantag för åtgärder som är ”försvarliga” eller liknande. Detta för att tydligt undanta medicinskt och rättsmedicinskt motiverade undersökningar från tillämpningsområdet. Det är emellertid inte ens vid sådana under- sökningar förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet att be-

181

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

döma om någon är oskuld. Legitima läkarundersökningar kommer således inte ske i det särskilda syfte som krävs för att det ska bli fråga om en oskuldskontroll. Något undantag för sådana läkarundersök- ningar behövs därmed inte.

Om det rör sig om ringa fall ska gärningen inte utgöra brott

Oskuldskontroller är åtgärder som typiskt sett kan skada den psykiska hälsan och kränka den sexuella integriteten. Enligt den föreslagna straffbestämmelsen krävs inte att sådana skador och kränkningar uppstått i det enskilda fallet. Det krävs inte heller att undersökningen inneburit fara för eller varit ägnad att orsaka sådana effekter. Det straffbara området kan därför behöva avgränsas ytterligare.

Vissa ”oskuldsundersökningar” bör falla utanför regleringen redan med hänsyn till att de inte genomförs i syfte att bedöma om en flicka eller kvinna är eller framstår som oskuld. Det är med andra ord inte fråga om en oskuldskontroll i egentlig mening. Detta bör bli fallet när undersökningen inte är allvarligt menad, exempelvis om den skulle ingå i en lek inom ramen för en ömsesidig, intim relation. Det kan emellertid även bli fråga om situationer där en undersökning formellt faller under straffbudet, samtidigt som den framstår som så bagatellartad i förhållande till skyddsintresset att den inte bör be- straffas. Detta bör vara fallet när undersökningen inte alls eller endast obetydligt är ägnad att bidra till att upprätthålla en otillbörlig kon- troll av flickors och kvinnors sexualitet. Ett exempel på ett sådant fall kan vara att en ung flicka ber en kamrat att undersöka om det syns att hon haft samlag. För sådana rena undantagsfall finns det behov av en ventil i bestämmelsen. Undantaget bör utformas så att det tillämpas mycket restriktivt. Om initiativet till undersökningen kommer från någon annan än flickan eller kvinnan, bör redan det förhållandet starkt tala emot att göra ett undantag. Vidare kan den som utför undersök- ningen ha en sådan ställning i förhållande till flickan eller kvinnan att straffrihet på denna grund bör vara utesluten. Exempel på personer med sådan ställning är läkare eller annan sjukvårdspersonal, föräldrar och andra personer med auktoritet inom flickans eller kvinnans släkt. Mot denna bakgrund bör det framgå av straffbestämmelsen att när det rör sig om ringa fall ska gärningen inte utgöra brott.

182

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

Förhållandet till ansvarsfrihetsgrunden samtycke enligt 24 kap. brottsbalken

Avsikten med det föreslagna brottet är att kriminalisera oskulds- kontroller oavsett samtycke. Bestämmelsen i 24 kap. 7 § brotts- balken om ansvarsfrihet vid samtycke är dock formellt tillämplig på alla brott. Frågan är om det därmed krävs, i förhållande till oskulds- kontroller, att det framgår av brottsbeskrivningen att samtycke inte befriar från ansvar. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 6.1.2. kan emellertid brottstypens konstruktion innebära att bestämmelsen i 24 kap. 7 § brottsbalken blir irrelevant. De brott som ligger närmast till hands att jämföra med är sexualbrott mot barn, där samtycke inte befriar från ansvar utan att detta uttryckligen sägs i bestämmelserna. Detta gäller även brottet köp av sexuell tjänst. På samma sätt får det anses förhålla sig med det nu föreslagna brottet. Det finns därför inte skäl att i brottsbeskrivningen särskilt ange att samtycke inte kan be- fria från ansvar.

Brottets benämning, straffskalan och bestämmelsens placering

Brottet bör benämnas oskuldskontroll. Ett alternativ som har över- vägts är otillbörlig kontroll av annans sexualitet. Oskuldskontroll är emellertid kortare och beskriver tydligare vad det är fråga om. Ordet täcker dessutom, liksom den föreslagna straffbestämmelsen, även in kontroller av om ”mödomshinnan” är intakt.

Straffskalan för brottet bör vara böter eller fängelse i högst ett år. En sådan straffskala bör täcka in samtliga fall. Straffskalan kan jämföras med straffskalorna för köp av sexuell tjänst som är fängelse i högst ett år och ofredande som är böter eller fängelse i högst ett år. Det finns inte anledning att sträcka ut straffmaximum för brottet oskulds- kontroll ytterligare, eftersom allvarligare former av oskuldskontroller utgör andra brott med strängare straffskala. Till exempel är straffskalan för sexuellt ofredande böter eller fängelse i högst två år. Vidare är straffskalorna för våldtäkt och sexuellt övergrepp fängelse i lägst tre och högst sex år respektive lägst sex månader och högst två år.13

Frågan är var straffbestämmelsen bör placeras. Ett alternativ är att placera den i brottsbalken och då lämpligast i 4 kap, Om brott mot

13Om brotten är mindre grova fängelse i lägst sex månader och högst fyra år respektive högst två år.

183

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

frihet och frid, 6 kap. Om sexualbrott eller 16 kap. Om brott mot all- män ordning. Ett annat alternativ är att placera bestämmelsen i en ny lag.

I fjärde kapitlet brottsbalken behandlas brott som i skilda hänseen- den riktar sig mot en annan persons frihet, eller som kränker andra rent personliga intressen som inte är av ekonomiskt slag och som kan sammanfattas under beteckningen frid. Man kan också säga att brotten gäller gärningar som innebär olika slag av kränkningar av den person- liga integriteten.14 I sjätte kapitlet straffbeläggs en rad kränkningar av individen i sexuellt hänseende, inklusive utnyttjande av barn och främjande av prostitution (koppleri). Kapitlet innehåller bland annat bestämmelser som ger skydd mot sexuella integritetskränkningar. I sextonde kapitlet finns upplopp och liknande brott men även ex- empelvis hets mot folkgrupp, barnpornografibrott, förledande av ung- dom och förargelseväckande beteende.

Det dominerande inslaget vid en oskuldskontroll är fridskränk- ningen. Straffbestämmelsen bör därför placeras i 4 kap. brottsbalken.

Bestämmelsens förhållande till andra straffbestämmelser

I de situationer där tvång används för att genomföra en oskulds- kontroll eller när den annars är ofrivillig kan gärningen medföra an- svar för andra brott, såsom våldtäkt och andra brott i 6 kap. brotts- balken, olaga tvång eller ofredande. I enlighet med allmänna regler om brottskonkurrens bör det då inte dömas även för oskuldskontroll.

Försök m.m.

Det föreslagna brottet är inte av sådant allvar att det finns anledning att överväga en kriminalisering på förberedelse- eller stämplings- stadiet. Genom att brottet är fullbordat redan när undersökningen påbörjas i det särskilda syftet är handlandet kriminaliserat i ett tidigt skede. Därmed finns inte heller finns ett behov av en kriminalisering på försöksstadiet.

14Bäcklund m.fl., Brottsbalken (version 22, 24 maj 2023, JUNO), kommentaren till 4 kap. under rubriken Inledning.

184

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

8.5Utformningen av straffbestämmelsen avseende oskuldsingrepp

Förslag: Genom en ny bestämmelse i könsstympningslagen ska ingrepp i någon annans kvinnliga könsorgan som görs i syfte att det ska framstå som att personen är oskuld (oskuldsingrepp) för- bjudas. Förbudet ska gälla oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte.

Den som bryter mot förbudet ska dömas till böter eller fäng- else i högst ett år.

Könsstympningslagens rubrik ska ändras till lag (1982:316) med förbud mot oskuldsingrepp och könsstympning av kvinnor.

Skälen för förslaget

Vilket handlingssätt ska omfattas av straffansvaret?

I avsnitt 5.1 redovisas olika typer av ingrepp som kan klassas som oskuldsingrepp. Tillvägagångssättet varierar från att enstaka stygn sätts i slidmynningen till mer avancerade försök att konstruera en ”mödomshinna”. Även försnävning av vaginan tycks ha förekommit. Tillvägagångssättet vid ingreppet kan inte i alla dess varianter klart skiljas ut från tillvägagångssättet vid annan underlivskirurgi. Till- vägagångssättet bör därför inte användas för att skilja ut de straffvärda handlingarna från legitima ingrepp. Det som skiljer oskuldsingrepp från andra ingrepp är i huvudsak dess syfte. Kriminaliseringen bör därför avse ingrepp i någon annans kvinnliga könsorgan som görs i ett visst syfte.

Av samma skäl som vid oskuldskontroller bör utgångspunkten vid formuleringen av syftet med oskuldsingreppet vara begreppet oskuld (se avsnitt 8.4 under rubriken Vilket handlingssätt ska omfattas av straffansvaret?). Syftet är ofta att öka sannolikheten för att en flicka eller kvinna ska blöda vid sitt första samlag efter ingreppet. Ingrep- pet torde dock kunna syfta till att det på något annat sätt än genom blödning ska framstå som att flickan eller kvinnan är oskuld, exem- pelvis vid en oskuldskontroll. Det övergripande syftet är samman- fattningsvis att flickan eller kvinnan vid ett senare tillfälle ska framstå

185

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

som oskuld. Den brottsliga handlingen bör därför formuleras så att ingreppet ska ske i syfte att det ska framstå som att personen är oskuld.

En särskild fråga rör gränsdragningen till estetisk intimkirurgi. Sådana ingrepp omfattas av lagen (2021:363) om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar. I lagens förarbeten om- nämns bland annat försnävningsplastik av vagina. Dessutom be- handlas frågan om hur estetisk intimkirurgi förhåller sig till förbudet mot könsstympning. Det framgår att syftet med lagen inte är att undanröja eventuella oklarheter som kan uppstå i tolkningen av köns- stympningslagen, och att skillnaden mellan estetiska kirurgiska in- grepp och könsstympning bör avgöras i varje enskilt fall. Det är upp till den behandlande läkaren att bedöma orsakerna till kvinnans önskan att göra ingreppet samt att bedöma huruvida ingreppets art och det förväntade resultatet är förenligt med medicinsk etik. Det ingår i läkarens ställningstagande till om behandlingen är i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, och därmed bör utföras, att försäkra sig om att könsstympningslagen inte är tillämpbar.15

Könsstympningslagen förbjuder vid en strikt läsning av dess orda- lydelse även medicinskt motiverade ingrepp. Förslaget till förbud mot oskuldsingrepp är inte lika brett formulerat. Tolkningsdiskus- sioner av det slag som föranletts av könsstympningsförbudet bör där- med inte uppstå. Vidare kan noteras att lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar omfattar ingrepp i syfte att bevara eller förändra utseendet på en människa. Det kan ifråga- sättas om oskuldsingrepp utförs på ett sådant sätt att de kan anses förändra en människas utseende. Om det emellertid skulle bli fråga om ett sådant ingrepp, som möjligen vid försnävning av vaginan, bör förbudet mot oskuldsingrepp ha företräde i likhet med könsstymp- ningsförbudet. Det bör åligga den behandlande läkaren att försäkra sig om att förbudet mot oskuldsingrepp inte är tillämpligt.

Brottets benämning, straffskalan och bestämmelsens placering

Frågan är var straffbestämmelsen bör placeras. Ett alternativ är att placera den i brottsbalken. Den lämpligaste placeringen skulle då vara i 3 kap. brottsbalken. Oskuldsingrepp bör emellertid inte betraktas som ett brott mot liv och hälsa eftersom fysiska skador och risken

15Prop. 2020/21 :57, s. 19.

186

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

för sådana skador inte är ett skäl för kriminalisering (se avsnitt 8.3.2). Det är fråga om ett kategoriskt förbud mot ingrepp i det kvinnliga könsorganet när sådana ingrepp görs i ett visst syfte. Ett förbud av sådant slag finns redan i könsstympningslagen. I förarbetena till den lagen har även framhållits att det finns en koppling till familjens heder.16 En sådan koppling finns även i fråga om oskuldsingreppen. Närmast till hands ligger därför att reglera även förbudet mot oskulds- ingrepp i könsstympningslagen.

I enlighet med könsstympningslagens systematik bör det inom parentes anges en benämning av den förbjudna åtgärden. Termen ingrepp täcker på ett bättre sätt än operation in även de lindrigare åt- gärderna. Brottsbenämningen ska vara en beteckning på ett klander- värt handlande. Benämningar som exempelvis slidkransingrepp eller hymeningrepp är därför mindre lämpliga. Åtgärden bör i stället be- nämnas oskuldsingrepp.

Bestämmelsen bör anpassas till könsstympningslagens systematik och utformning. I en första paragraf bör det ställas upp ett förbud mot ingrepp i de kvinnliga könsorganen på det sätt som angetts ovan. Det bör anges uttryckligen att förbudet gäller oavsett om samtycke har lämnats eller inte. I en andra paragraf bör straffet för överträdelse av förbudet regleras.

Straffskalan för brottet bör vara böter eller fängelse i högst ett år.

Bestämmelsens förhållande till andra straffbestämmelser

De brott som ett oskuldsingrepp skulle kunna utgöra är främst miss- handel, inklusive ringa misshandel, och möjligen könsstympning. Straffskalorna varierar från väsentligt strängare till något lindrigare än för det föreslagna brottet.

Uppkomsten av skador eller risken för skador utgör som nämnts inte ett avgörande skäl att kriminalisera oskuldsingrepp. Förbudet mot oskuldsingrepp har därmed ett annat skyddsintresse än misshandel och andra brott mot liv och hälsa. Oskuldsingrepp utgör inte heller ett brott mot frihet och frid. Om gärningen utgör både en överträd- else av förbudet mot oskuldsingrepp och ett brott enligt brottsbalken bör det därför i regel dömas för båda brotten i konkurrens.

16Prop. 1981/82:172, s. 14 f.

187

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

Det behövs inte något särskilt stadgande för det fall att ett oskulds- ingrepp även skulle utgöra könsstympning. I enlighet med allmänna regler om brottskonkurrens bör det i en sådan situation endast dömas för könsstympning.

Försök m.m.

Det föreslagna brottet är inte av sådant allvar att det finns anledning att överväga en kriminalisering på förberedelse- eller stämplingsstadiet. Det finns inte heller något behov av en kriminalisering av försök.

Könsstympningslagens rubrik bör ändras

Könsstympningslagen bör ändras så att det tillagda förbudet mot oskulds- ingrepp återspeglas i lagens rubrik. Rubriken bör vara lag (1982:316) med förbud mot oskuldsingrepp och könsstympning av kvinnor.

8.6Utformningen av en straffbestämmelse om intygande av sexuell oskuld

Intygande av sexuell oskuld bör enligt bedömningen i avsnitt 8.3.3 inte kriminaliseras. Enligt regeringens direktiv ska emellertid utred- ningen oavsett ställningstagande i sak lämna förslag som innebär en sådan kriminalisering. Kriminaliseringen kan åstadkommas genom en straffbestämmelse med följande lydelse:

Den som intygar att en annan person är eller inte är oskuld med hänsyn till det kvinnliga könsorganets beskaffenhet döms för intygande av sexuell oskuld till böter eller fängelse i högst sex månader. Om det rör sig om ringa fall utgör gärningen dock inte brott.

Förslag till författningskommentar finns i bilaga 4. I det följande ut- vecklas skälen för den lagtekniska lösningen.

Intygande av sexuell oskuld innebär i vid mening att en person lämnar uppgifter om att en annan person är oskuld. Av samma skäl som beträffande oskuldskontroller och oskuldsingrepp bör begrep- pet ”oskuld” användas i bestämmelsen om intygande av oskuld (se avsnitt 8.4 under rubriken Vilket handlingssätt ska omfattas av straff- ansvaret?). Den straffbara handlingen bör därmed innefatta att en per-

188

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

son lämnar uppgifter om att en annan person är eller inte är oskuld. Eftersom brottet omfattar även annat än skriftliga uppgifter bör det benämnas intygande av oskuld. En sådan benämning är dock för all- mänt hållen. För att ytterligare förtydliga vad bestämmelsen avser bör brottet benämnas intygande av sexuell oskuld.

Uppgifter kan lämnas på olika sätt såväl muntligen som skrift- ligen eller på annat sätt, exempelvis genom gester. För att förbudet inte ska kunna kringgås bör det straffbara handlandet inte vara av- gränsat till att uppgifterna är lämnade i någon viss form. I praktiken borde det inte vara relevant med annat än skriftliga och muntliga intyganden. Ett generellt förbud mot att lämna uppgift om att någon är oskuld behöver dock kvalificeras ytterligare för att inte bli för långtgående. En uppgift om att någon är oskuld kan bygga på mer eller mindre lösa uppgifter, såsom rykten eller vad den berörda per- sonen själv har berättat om sina sexuella erfarenheter. Det är inte rim- ligt att straffa var och en som lämnar uppgifter om att någon annan är oskuld oavsett uppgifternas karaktär och det sammanhang de före- kommer inom. De intyganden av sexuell oskuld som är skadliga är de som är ägnade att främja en otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet. Detta bör beaktas vid utformningen av straffbestämmelsen.

En möjlighet är att utforma bestämmelsen så att den omfattar lämnande av uppgifter med innebörd att gärningspersonen har genom- fört en oskuldskontroll och att den undersökta personen på grund- val av undersökningen är eller inte är oskuld. En sådan bestämmelse skulle dock lätt kunna kringgås genom uppgiften om undersökningen utelämnas. Det är därför lämpligare att utforma straffbestämmelsen så att den omfattar uppgifter med innebörd att en person är eller inte är oskuld med hänsyn till könsorganets utseende eller tillstånd. En sådan utformning skulle knyta an direkt till det som en oskulds- kontroll syftar till, utan att intygandet behöver innehålla en uppgift om hur den intygande personen kommit fram till sina slutsatser. Be- stämmelsen blir vidare, men också svårare att kringgå. Det brottsliga handlandet bör därför innefatta att lämna uppgift om att någon är eller inte är oskuld med hänsyn till könsorganets beskaffenhet. Av samma skäl som beträffande oskuldskontroller och oskuldsingrepp bör bestämmelsen endast omfatta uppgift om kvinnliga könsorgan.

Det brottsliga handlandet behöver dock kvalificeras ytterligare, annars skulle en person som endast för vidare uppgifter från exem- pelvis den berörda flickan eller kvinnan själv, omfattas. En möjlighet

189

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

är att kräva att gärningen ska vara kopplad till främjandet av otill- börlig kontroll av sexualiteten avseende den person som intygandet avser. Kopplingen kan uttryckas på olika sätt, såsom att den ska syfta till, innebära en fara för, alternativt vara ägnad att främja en sådan kontroll. En annan möjlighet är att ställa upp ett krav på att intyget faktiskt främjat kontrollen. Dessa olika alternativ leder emellertid till onödiga utrednings- och bevissvårigheter.

Ett typexempel på ett straffvärt handlande är när en läkare skriver ett intyg om att en flicka eller kvinna är oskuld. Genom sin yrkestitel ger en sådan läkare auktoritet åt uppgifterna, trots att det inte är medicinskt möjligt att bedöma om någon är oskuld. Det är med andra ord när en person garanterar eller på annat sätt ställer sig bakom uppgifternas riktighet som handlandet blir straffvärt. Det brottsliga handlandet bör därför utgöras av att någon intygar att en annan person är oskuld.

I den föreslagna straffbestämmelsen om oskuldskontroller anges att ringa fall inte ska utgöra brott. Detta innebär att bestämmelsen inte omfattar undersökningar som framstår som bagatellartade sett till syftet att skydda flickor och kvinnor mot otillbörlig kontroll av deras sexualitet. Undantaget bör tillämpas mycket restriktivt (se för- fattningskommentaren till bestämmelsen). Även när det gäller inty- gande om oskuld kan det tänkas att det finns fall som framstår som bagatellartade. De omständigheter som innebär att det blir fråga om ringa fall vid en oskuldskontroll bör vara relevanta även när det gäller oskuldsintygande. Vid ett intygande bör även risken för spridning av uppgifterna vara relevant. Det är när det finns risk att släktingar eller andra personer i den berörda flickans eller kvinnans nätverk tar del av uppgifterna som intygandet kan främja otillbörlig kontroll av hennes sexualitet. Om det rör sig om ringa fall bör gärningen därför inte ut- göra brott. Frågan om spridningsriskens betydelse behandlas ytter- ligare i författningskommentaren, bilaga 4.

Straffskalan för intygande av sexuell oskuld bör vara lindrigare än för brotten oskuldskontroll och oskuldsingrepp eftersom det inte kan anses lika integritetskränkande. Straffskalan bör därför vara böter eller fängelse i högst sex månader.

När det gäller förhållandet till andra straffbestämmelser konsta- teras att ett intygande av sexuell oskuld kan bygga på vad gärnings- personen tror sig eller menar sig ha kommit fram till vid en oskulds- kontroll. Brottet oskuldskontroll är konstruerat så att det ska finnas ett syfte att göra en bedömning av om den undersökta personen är

190

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

oskuld. Denna bedömning kan läggas till grund för ett intygande om personens sexuella oskuld (trots att bedömningen inte är tillförlitlig). Det finns således ett nära samband mellan brotten. Brotten har samma skyddsintresse men oskuldskontroll har en strängare straffskala. I sådana situationer talar allmänna principer om brottskonkurrens för att det endast döms för brottet oskuldskontroll. Däremot kan det vid straffmätningen beaktas att det skett ett intygande. Endast när intygandet sker utan koppling till en oskuldskontroll bör det således vara aktuellt att döma för intygande av sexuell oskuld.

Eftersom den nu aktuella straffbestämmelsen har samma skydds- intresse som, och ett nära samband med, den föreslagna bestämmel- sen om oskuldskontroll bör den placeras närmast efter den i fjärde kapitlet brottsbalken.

Bestämmelsen bör träda i kraft samtidigt som bestämmelserna om oskuldskontroll och oskuldsingrepp.

8.7Främjande och tillåtande av oskuldskontroll och oskuldsingrepp m.m.

Bedömning: Det behövs inte någon särskild reglering av främ- jande av oskuldskontroll eller oskuldsingrepp vid sidan av eller i stället för bestämmelsen om medverkan till brott enligt 23 kap. 4 § brottsbalken. Tillåtande genom underlåtenhet av oskuldskon- troll eller oskuldsingrepp bör inte kriminaliseras.

Skälen för bedömningen

Andra än den som utför ett oskuldsingrepp eller en oskuldskontroll kan vara inblandade vid brottet

Enligt förslagen i avsnitt 8.4 respektive 8.5 ska det vara brottsligt att utföra oskuldskontroller respektive oskuldsingrepp. Utöver utföraren kan emellertid även andra personer vara inblandade vid sådana brott. Ett exempel är att någon övertalar eller på något annat sätt förmår en läkare eller en annan person att utföra brottet. Ett annat exempel är att någon hjälper en flicka eller kvinna att komma i kontakt med den som ska genomföra åtgärden. Det kan även finnas personer som

191

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

med fysiska eller psykiska medel påverkar en flicka eller kvinna att genomgå en oskuldskontroll eller ett oskuldsingrepp. Utöver verbal påverkan kan det till exempel handla om att följa med flickan eller kvinnan till den person som ska genomföra kontrollen eller ingrep- pet och på så sätt bidra till att den genomförs. Påverkan kan utövas av personer i flickans eller kvinnans sociala omgivning, såsom en till- tänkt make, familjemedlemmar eller släktingar. Påverkan kan även utövas av exempelvis flickans eller kvinnans vänner, personer inom hälso- och sjukvården och andra som hon anförtror sig åt. Slutligen kan vårdnadshavare eller personer med liknande ställning aktivt tillåta alternativt underlåta att förhindra att en flicka under arton år genom- går en oskuldskontroll eller ett oskuldsingrepp.

Personer som påverkar någon att genomgå en oskuldskontroll eller ett oskuldsingrepp kan ha olika motiv. I vissa fall kan motivet vara att upprätthålla oskuldsnormerna och kontrollen över flickans eller kvin- nans sexualitet. Ett exempel är att en nära anhörig eller en person med stort inflytande i släkten uppmanar en flicka eller kvinna att genom- gå en oskuldskontroll med hänvisning till familjens heder. Ett annat exempel är att en blivande make som en förutsättning för att ingå äkten- skap kräver att den blivande makan genomgår en oskuldskontroll. I andra fall av påverkan kan det bli fråga om personer vars egentliga syfte inte är att upprätthålla oskuldsnormerna och kontrollen över sexualiteten, utan att hjälpa och stötta flickan eller kvinnan att be- stämma sig för hur hon ska hantera exempelvis familjens krav på att hon ska genomgå en oskuldskontroll.

Frågan är i vilken utsträckning det finns behov av ett straffansvar för andra involverade personer än den som utför en oskuldskontroll eller ett oskuldsingrepp.

Allvarligare former av påverkan omfattas redan av straffbestäm- melsen om olaga tvång i 4 kap. 4 § brottsbalken. Vidare kan, som fram- går av sjätte kapitlet i brottsbalken, oskuldskontroller och oskulds- ingrepp utgöra andra allvarliga brott, exempelvis våldtäkt, varvid med- verkande kan straffas som medhjälpare eller gärningsmän. De före- slagna brotten oskuldskontroll och oskuldsingrepp kommer därtill att omfattas av bestämmelserna om medverkan till brott i 23 kap. 4 § brottsbalken.17 Innan ställning tas till frågan om behovet av en sär- skild reglering i fråga om främjande av oskuldskontroll respektive

17Brottet oskuldskontroll omfattas genom placeringen i brottsbalken och brottet oskulds- ingrepp på grund av att fängelse ingår i straffskalan.

192

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

oskuldsingrepp finns det därför anledning att redogöra för vad med- verkansregleringen innebär.

Medverkan till brott enligt 23 kap. 4 § brottsbalken

Enligt 23 kap. 4 § brottsbalken döms inte bara den som utfört gär- ningen till ansvar utan även annan som främjat gärningen med råd eller dåd. Den som inte är att anse som gärningsman döms enligt bestämmelsen om han har förmått någon annan till utförandet för anstiftan av brottet, och annars för medhjälp till det. Varje medver- kande bedöms efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom eller henne till last. Bestämmelserna i 23 kap. 4 § gäller inte om något annat följer av vad som är föreskrivet för särskilda fall.

Kravet på vad som ska anses utgöra ett främjande av ett brott är lågt ställt. Det krävs inte att medverkansgärningen varit en förut- sättning för att brottet skulle komma till stånd. En handling som varken fysiskt eller psykiskt har övat inflytande på brottets tillkomst är dock inte att anse som medverkan.18 Det är även möjligt att med- verka till brott genom underlåtenhet att handla. I linje med allmänna principer om ansvar för underlåtenhet kan medhjälp och anstiftan begås genom underlåtenhet i den mån den medverkande befinner sig i garantställning.19 En person kan ha garantställning på grund av att det föreligger en skyldighet att avvärja risker som hotar någon eller något som personen är ansvarig för och därför har att skydda. Vård- nadshavare befinner sig i garantställning i förhållande till sitt barn. I förhållande till ett barn kan en sådan ställning uppkomma även på annan grund, till exempel nära levnadsgemenskap.20

Även om tröskeln för att någon ska anses ha främjat ett brott är låg, är medverkansansvaret begränsat på andra sätt. I 23 kap. 5 § brotts- balken finns en bestämmelse som ger domstolen möjlighet att gå under minimistraffet för brottet, bland annat för den som endast har medverkat i mindre mån. Enligt detta lagrum ska det vid ringa fall av medverkan dessutom inte dömas till ansvar.

18NJA 1984, s. 922.

19Asp, P., De osjälvständiga brottsformerna: försök, förberedelse, stämpling, (gärningsmannaskap &) medverkan, underlåtenhet att avslöja och förhindra brott (Uppsala: Iustus förlag, 1 uppl., 2021), s. 405.

20NJA 2013, s. 588.

193

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

I förarbetena till 23 kap. 5 § nämns som exempel på ringa fall av medverkan att någon av oaktsamhet medverkar till ett brott som gär- ningsmannen utför uppsåtligen, om oaktsamheten inte är stor eller det inte är fråga om ett grövre brott. Ett annat exempel som nämns är psykisk medhjälp där någon obetänksamt fastän uppsåtligen, eller kanske blott oaktsamt befäster någon i ett redan fattat beslut att ut- föra ett inte allt för grovt brott.21

Medverkansansvaret avgränsas även genom tolkning med stöd av allmänna straffrättsliga principer.22 En sådan princip är principen om nödvändig medverkan (concursus necessarius). Åtskilliga brott för- utsätter generellt att någon annan person medverkar. Vid sådan ”nödvändig medverkan” ska lagen inte sällan tolkas så att den med- verkande inte ska kunna ådömas ansvar. Ofta beror detta på att straffbestämmelsens syfte är att skydda denne, dvs. brottet riktar sig mot den nödvändigt medverkande.23 Exempelvis döms inte den kvinna som anlitar någon för att utföra en illegal abort på henne för med- hjälp till brottet illegal abort.

Det finns inte behov av en särskild reglering om medverkan till brott

Den allmänna medverkansregleringen täcker i huvudsak in främ- jande av oskuldskontroller och oskuldsingrepp i den utsträckning som det behövs. I fråga om två situationer finns det emellertid anled- ning att överväga om det behövs en särskild reglering. Det rör sig dels om den situationen att någon främjar en oskuldskontroll eller ett oskuldsingrepp, enbart genom att påverka flickan eller kvinnan genom övertalning och liknande, dels den situationen att vårdnads- havare och personer i liknande ställning ger sin tillåtelse till sådana åtgärder för personer under arton år.

Det kan diskuteras om den allmänna medverkansregleringen täcker in situationen att någon psykiskt påverkar en flicka eller kvinna att genomgå en oskuldskontroll eller ett oskuldsingrepp. Detta efter- som flickan eller kvinnan inte själv gör sig skyldig till brott med

21SOU 1944:69, s. 103.

22Asp, P., De osjälvständiga brottsformerna: försök, förberedelse, stämpling, (gärningsmannaskap &) medverkan, underlåtenhet att avslöja och förhindra brott, (Uppsala: Iustus förlag, 1 uppl., 2021), s. 409 ff.

23Asp m.fl., Kriminalrättens grunder (2013, JUNO), s. 428.

194

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

hänsyn till den ovannämnda principen om concursus necessarius.24 Den som psykiskt påverkar flickan eller kvinnan är emellertid inte själv nödvändigt medverkande, dvs. straffbestämmelserna om oskulds- kontroll och oskuldsingrepp förutsätter inte att det skett en sådan påverkan. Det går därför inte att tillämpa principen om concursus necessarius på den personen. Tröskeln för vad som ska anses utgöra ett främjande är vidare låg och begreppet är inte avgränsat till en viss typ av handlingar. Psykisk påverkan på en flicka eller kvinna att ge- nomgå en oskuldskontroll eller ett oskuldsingrepp får därmed anses utgöra främjande enligt 23 kap. 4 § brottsbalken. Det kan dock finnas skäl att ändå särskilt reglera sådana situationer. Sådana skäl kan vara att man vill tydliggöra det otillåtna området eller att kriminaliseringen ska omfatta fler eller färre situationer än som annars skulle bli fallet.

Det får många gånger anses minst lika klandervärt, att främja en oskuldskontroll eller ett oskuldsingrepp genom att psykiskt påverka flickan eller kvinnan, som att utföra eller anstifta en sådan åtgärd. Det kan handla om en intensiv påverkan från närstående och kan in- volvera påtryckningar från en hel släkt. Många gånger kan det handla om att en eller flera personer beslutar om åtgärden över huvudet på flickan eller kvinnan. Det vore emellertid för långtgående med ett straffansvar för var och en som på något sätt bidrar till flickans eller kvinnans beslut. Alla sådana ageranden kan inte anses utgöra ett led i en otillbörlig kontroll av sexualiteten. Ett exempel som bör falla utanför är om en flicka eller kvinna i förtroende ber om råd av en kamrat om hon ska ge efter för familjens förväntningar eller inte, och får rådet att ”det enklaste är att göra som de vill” eller liknande. Detta får dock anses jämförbart med att befästa en persons uppsåt att ut- föra ett inte alltför grovt brott, som nämns i förarbetena till brotts- balken som exempel på ringa fall av medverkan. Fallet bör således inte träffas av medverkansbestämmelsen i 23 kap. 4 § brottsbalken.

Man kan överväga om det straffrättsliga ansvaret i de aktuella situationerna ska begränsas till att omfatta den som uppmanar eller

24Jfr Petter Asp som anför som ett av flera skäl emot att barnmorskor som skriver ut p-piller till barn under 15 år gör sig skyldiga till medhjälp till sexualbrott, att det är svårt att se hand- lingar som syftar till att hjälpa en person som själv skulle falla under läran om concursus necessarius som medhjälp till gärningsmannens handlingar, se Asp, P. De osjälvständiga brotts- formerna: försök, förberedelse, stämpling, (gärningsmannaskap &) medverkan, underlåtenhet att avslöja och förhindra brott, (Uppsala: Iustus förlag, 1 uppl., 2021), s. 413 f. Vidare sägs i det betänkande, men inte den proposition som låg till grund för abortlagen (1974:595) att den som genom till exempel råd eller ekonomiskt stöd medverkar till kvinnans beslut att utsätta sig för illegal abort inte kan straffas för sin delaktighet, se SOU 1971:58, s. 163.

195

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

på annat liknande sätt utövar psykisk påverkan mot flickan eller kvinnan att genomgå åtgärden (jfr uppmaning till självmord, 4 kap. 7 a § brottsbalken). Främjande av oskuldskontroll och oskulds- ingrepp bör emellertid inte omfatta färre fall än vad som redan följer av den allmänna medverkansbestämmelsen. Ett annat alternativ är att uttryckligt ange att straffansvaret ska omfatta den som förmår någon att genomgå åtgärden (jfr exempelvis barnäktenskapsbrott, 7 kap. 4 c § brottsbalken). En sådan reglering skulle dock inte tillföra något jämfört med den allmänna medverkansbestämmelsen.

Sammanfattningsvis behövs det inte någon särskild reglering av främjande av oskuldskontroll eller oskuldsingrepp vid sidan av eller i stället för bestämmelsen om medverkan till brott enligt 23 kap. 4 § brottsbalken.

Tillåtande genom underlåtenhet av oskuldskontroll och oskuldsingrepp bör inte kriminaliseras

När det sedan gäller frågan om tillåtande av oskuldskontroll och oskuldsingrepp kan följande konstateras. Vårdnadshavare och andra som har en garantställning i förhållande till ett barn (fortsättningsvis kallade ”vårdnadshavare med flera”) kan liksom andra personer ge- nom aktiva åtgärder främja en oskuldskontroll eller ett oskulds- ingrepp. Utöver att övertala barnet skulle det exempelvis kunna handla om kontakter med den som ska utföra åtgärden. I samband med det kan vårdnadshavare med flera främja brott genom att ge sitt tillstånd till oskuldskontrollen eller oskuldsingreppet. Den typen av aktivt tillåtande bör täckas in av bestämmelsen om medverkan i 23 kap. 4 § brottsbalken.

Därutöver torde det förekomma att vårdnadshavare med flera som får kännedom om att en oskuldskontroll eller ett oskulds- ingrepp är förestående underlåter att agera för att förhindra åtgär- den. Som konstaterats ovan är det möjligt att främja ett brott genom underlåtenhet, förutsatt att en skyldighet att ingripa följer av garant- ansvaret. Utan en särskild reglering skulle det dock inte uppstå en sådan skyldighet vid en kriminalisering av oskuldskontroller och oskuldsingrepp. En annan sak är att garantansvaret kan aktualiseras om åtgärden skulle utgöra ett annat brott, såsom våldtäkt mot barn eller misshandel.

196

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

Frågan är om det ska införas ett straffansvar för vårdnadshavare med flera som förhåller sig passiva när de får kännedom om att deras barn ska genomgå en oskuldskontroll eller ett oskuldsingrepp. En sådan skyldighet har införts när det gäller barnäktenskapsbrottet, eftersom det brottet omfattar även situationer där någon tillåter en person under arton år att ingå äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse. Detta innebär på grund av garantläran ett ansvar inte enbart för aktiva handlingar utan även, för vårdnadshavare och andra som är i garantställning mot barnet, en skyldighet att avvärja att ett äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse kommer till stånd.25

Böter kommer ingå i straffskalan för brotten oskuldskontroll och oskuldsingrepp. Sådana brott kommer i regel att ha ett relativt lågt straffvärde. Om det finns försvårande omständigheter torde gär- ningen normalt bedömas som ett annat, allvarligare brott exempelvis våldtäkt eller misshandel (se kapitel 6). Dessutom anses brott som be- gås av underlåtenhet i allmänhet ha ett lägre straffvärde än brott som begås genom aktivt handlande. Tillåtande (genom underlåtenhet) av oskuldskontroll eller oskuldsingrepp torde således typiskt sett få ett än lägre straffvärde. Aktivt främjande av oskuldskontroll eller oskulds- ingrepp kommer dessutom enligt 23 kap. 4 § brottsbalken vara straffritt i ringa fall. Det blir ologiskt att trots det bestraffa passivt främjande genom tillåtande. Tillåtande av oskuldskontroll och oskulds- ingrepp bör därför inte kriminaliseras. Detta hindrar dock inte att aktivt tillåtande från vårdnadshavare och andra med liknande ställ- ning bedöms som främjande av gärningen.

8.8Brottskatalogerna i bestämmelserna om hedersförtryck och fridskränkningsbrotten

Bedömning: Oskuldskontroll kommer att kunna ingå i heders- förtryck, grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning utan någon särskild lagstiftningsåtgärd. Hedersförtryck, grov fridskränk- ning och grov kvinnofridskränkning ska inte omfatta oskulds- ingrepp.

25Prop. 2019/20:131, s. 101.

197

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

Skälen för bedömningen: Straffbestämmelserna om grov fridskränk- ning, grov kvinnofridskränkning och hedersförtryck innehåller upp- räkningar av de brottsliga gärningar som kan ingå i brotten. Dessa brottskataloger omfattar bland annat brott enligt 4 kap. brottsbalken (se 4 kap. 4 a § och 4 e §). Bestämmelsen om det nya brottet oskulds- kontroll bör placeras i detta kapitel. Brottet kommer därför att kunna ingå i fridskränkningsbrotten och brottet hedersförtryck utan någon särskild lagstiftningsåtgärd. Däremot föreslås att det nya brottet oskuldsingrepp placeras i könsstympningslagen. Detta brott kom- mer därför inte automatiskt att ingå i katalogerna. Frågan är om det finns anledning att undanta oskuldskontroll respektive införa oskulds- ingrepp i brottskatalogerna.

En utgångspunkt när fridskränkningsbrotten infördes var att de skulle omfatta sådana straffbara gärningar som typiskt sett kan ingå i en kränkning av en närstående person och typiskt sett utgör ett direkt angrepp på den personliga integriteten.26 Regeringen bekräf- tade den utgångspunkten när skadegörelse och överträdelse av kontakt- förbud lades till i brottskatalogen och framhöll att brottstyper som väsentligen syftar till att skydda ett annat intresse däremot inte bör omfattas. Detta utgjorde ett skäl att inte föra in rena förmögenhets- brott i katalogen, även om de ibland kan utgöra del av en brottslighet riktad mot närstående.27 Brottskatalogen i bestämmelsen om heders- förtryck bygger på katalogen i bestämmelserna om fridskränknings- brotten.28 Hedersförtryck har till skillnad från fridskränkningsbrotten inget närståenderekvisit men däremot krävs att ett motiv har varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder.

En oskuldskontroll kan typiskt sett ingå i en kränkning av en när- stående person och att utgör typiskt sett ett direkt angrepp på den personliga integriteten. Detta eftersom flickans eller kvinnans familje- medlemmar ofta använder den som en direkt kontrollmekanism där syftet är att resultatet av undersökningen ska göras känt för en mer eller mindre vid krets. Ett motiv för brottet torde inte sällan vara att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder. Redan brottets karaktär talar således för att det bör ingå i brottskatalogerna. I de aktuella bestämmelserna har

26Prop. 1997/98:55, s. 79.

27Prop. 2012/13:108, s. 13.

28Prop. 2021/22:138, s. 18 f.

198

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

dessutom inte något annat brott i 4 kap. brottsbalken undantagits, trots att det ifrågasatts om vissa sådana brott i praktiken kan utgöra underbrott.29 Bestämmelsernas konstruktion bör hanteras samlat, något som ligger utanför utredningsuppdraget. Det finns därför under alla förhållanden inte anledning att undanta oskuldskontroll från brottskatalogerna.

När det gäller oskuldsingrepp är den som utför ingreppet sällan närstående till eller släkt med flickan eller kvinnan. Ingreppet är tvärtom ofta något de närstående inte känner till. Oskuldsingrepp är inte heller i samma utsträckning som oskuldskontroller en direkt kontrollmekanism. Det är även möjligt att en del ingrepp redan skulle ingå i brottskatalogerna genom att de bedöms som misshandel, oav- sett samtycke från flickan eller kvinnan (se avsnitt 6.4.1). Det är visserligen möjligt att familjemedlemmar och andra släktingar i vissa fall, framför allt genom psykisk påverkan på flickan eller kvinnan, är involverade på ett sådant sätt i utförandet av ingreppet att handlan- det kan ses som ett direkt angrepp på den personliga integriteten. Sam- manfattningsvis kan brottet inte typiskt sett uppfylla dessa kriterier och bör därför inte föras in i brottskatalogerna i bestämmelserna om hedersförtryck, fridskränkning och grov kvinnofridskränkning.

8.9Utvidgning av grunderna för utreseförbud enligt LVU

Förslag: Utreseförbud enligt 31 a § lagen med särskilda bestäm- melser om vård av unga ska meddelas även när det finns påtaglig risk för att någon som är under 18 år förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att genomgå ett oskuldsingrepp eller en oskulds- kontroll. En särskild reglering om detta bör införas. Detta kan ske antingen genom att förslaget om ett utvidgat reseförbud i prome- morian Ett utvidgat reseförbud (Ds 2022:9) genomförs eller ge- nom förslaget i detta betänkande.

Skälen för förslaget: I lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) finns bestämmelser om utreseförbud. Ut- reseförbud ska enligt 31 a § meddelas om det finns en påtaglig risk

29Se exempelvis Lagrådets yttrande, prop. 2021/22:138, s. 62.

199

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

för att någon som är under 18 år förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att ingå äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse eller könsstympas. En utförlig genomgång av reglerna har nyligen gjorts i promemorian Ett utvidgat utreseförbud för barn (Ds 2022:9). Reglerna beskrivs därför inte närmare här.

Det förekommer att flickor och kvinnor med hemvist i Sverige genomgår oskuldskontroller och oskuldsingrepp i utlandet (se av- snitt 4.2.2 och 5.2.2). Mot bakgrund härav bör det övervägas om inte reglerna om utreseförbud bör omfatta även sådana situationer.

I nyss nämnda promemoria föreslås bland annat att tillämpnings- området för bestämmelsen om utreseförbud utvidgas. Ett nytt andra stycke med följande lydelse föreslås läggas till i 31 a § LVU:

Utreseförbud ska även beslutas om det annars finns en påtaglig risk för att den som är under 18 år förs utomlands eller lämnar Sverige och att hans eller hennes hälsa eller utveckling skadas på grund av

1.fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i om- sorgen eller något annat förhållande i boendemiljön under utlands - vistelsen, eller

2.den unges missbruk av beroendeframkallande medel, brottsliga verk- samhet eller något annat socialt nedbrytande beteende under utlands- vistelsen.

Bestämmelsens första stycke föreslås vara oförändrat. De två punk- terna i det nya andra stycket är formulerade utefter förutsättning- arna för att besluta om vård enligt 2 och 3 §§ LVU. Skillnaden i förhållande till beslut om vård enligt LVU är dels att det vid ett beslut om utreseförbud enligt det föreslagna nya stycket inte är nöd- vändigt att ta ställning till om insatsen kan ges frivilligt, dels att be- dömningen tar sikte på vad barnet kan komma att utsättas för under en utlandsvistelse.30 Promemorian har varit på remiss och förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Risken för att barn utsätts för oskuldskontroller och oskulds- ingrepp i utlandet har beaktats i den remitterade promemorian. Ut- landsvistelser i syfte att genomföra oskuldskontroller, utfärda oskulds- intyg, genomföra ”hymenoperationer” och liknande räknas upp bland fall av utlandsvistelser där ett barns utveckling och hälsa riskerar att allvarligt skadas.31 Genom förslaget till ändring i 31 a § LVU bör

30Ds 2022:9, s. 275.

31A.a, s. 180.

200

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

skyddet för barn mot att utsättas för oskuldskontroller och oskulds- ingrepp tillgodoses i tillräcklig utsträckning.

Eftersom det i skrivande stund inte finns något förslag från reger- ingen har utredningen utgått från den reglering som gäller i dag. Om promemorians förslag inte skulle genomföras bör det övervägas om inte risken för att barnet utsätts oskuldskontroller och oskulds- ingrepp bör upptas vid sidan av könsstympning och barnäktenskap i det nuvarande första stycket.

8.10Förslagens förenlighet med skyddet för fri- och rättigheter

Bedömning: De föreslagna straffbestämmelserna om oskulds- kontroll och oskuldsingrepp är förenliga med skyddet för fri- och rättigheter enligt grundlag och Sveriges internationella åtagan- den. En straffbestämmelse om intygande av sexuell oskuld skulle inte utgöra en nödvändig och proportionerlig begränsning av yttrande- och informationsfriheten.

Skälen för bedömningen

Utgångspunkter

I andra kapitlet regeringsformen finns bestämmelser om grundläg- gande fri- och rättigheter. Ett skydd för sådana fri- och rättigheter följer även av Sveriges åtaganden enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Förutom att Sverige är folkrätts- ligt förpliktat av konventionen gäller den tillsammans med bland annat dess fjärde tilläggsprotokoll som lag här i landet.32 Av 2 kap. 19 § regeringsformen framgår vidare att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europa- konventionen.

Även FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) ger ett skydd för fri- och rättigheter. Artikel 1–42 i Barnkonventionen

32Lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

201

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

gäller som svensk lag enligt lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

En annan viktig rättskälla när det gäller fri- och rättigheter är Euro- peiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2012/ C 326/02). Stadgan riktar sig enligt artikel 51.1 till EU:s institutioner, organ och byråer samt till medlemsstaterna när dessa tillämpar unions- rätten. Stadgan är som de grundläggande fördragen s.k. primärrätt. Primärrätt är den högst rankade rättskällan inom EU. I den mån stadgan omfattar rättigheter som motsvarar sådana som garanteras av Europakonventionen ska de enligt artikel 52.3 ha samma inne- börd och räckvidd som i konventionen. Bestämmelsen hindrar dock inte unionsrätten från att tillförsäkra ett mer långtgående skydd.

De aktuella åtgärderna kan utgöra ingrepp i följande fri- och rättig- heter:

•rätten till privat- och familjeliv (artikel 8 i Europakonventionen, artikel 16 i Barnkonventionen och artikel 7 i stadgan),

•religions, samvets- och tankefriheten (artikel 9 i Europakonven- tionen, artikel 14 i Barnkonventionen, och artikel 10 i stadgan),

•yttrandefriheten (artikel 10 i Europakonventionen, artikel 13 i Barnkonventionen och artikel 11 i stadgan) samt

•rörelsefriheten (artikel 2 i det fjärde tilläggsprotokollet till Europa- konventionen och artikel 45 i stadgan).

Bedömningen av om åtgärderna är förenliga med dessa rättigheter görs i det följande i förhållande till rättigheterna enligt Europakon- ventionen. De motsvarande rättigheterna enligt Barnkonventionen och stadgan tas upp endast om det finns anledning till det, exempel- vis med hänsyn till att bedömningen skulle utfalla annorlunda.

Kriminalisering av oskuldskontroller och oskuldsingrepp

Förslaget om förbud mot oskuldskontroller och oskuldsingrepp om- fattar även de fall när åtgärderna sker med samtycke, vilket utgör en begränsning av rätten till respekt för privatlivet. Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. ”Privatlivet” är enligt Europadomstolen ett vitt begrepp som inte kan definieras uttöm-

202

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

mande.33 Personlig autonomi är en viktig princip vid tolkningen av artikel 8 i Europakonventionen. Artikeln ger skydd för en personlig sfär för enskilda.34 Att välja att genomgå undersökningar av och in- grepp i sin kropp i olika syften, inklusive oskuldsrelaterade syften, får anses ingå i denna personliga sfär.

Förbudet mot oskuldskontroller kan möjligen även utgöra en be- gränsning av religionsfriheten enligt artikel 9. Enligt artikeln har var och en rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin reli- gion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.

Uppfattningen att sexuell oskuld och avhållsamhet före äkten- skapet är något betydelsefullt kan vara religiöst grundad. Oskulds- kontroller synes vidare i många fall vara kopplade till traditioner inom vissa grupper. Kontrollerna är inte en del av praktiserandet av en reli- gion eller en tro i en allmänt erkänd form. Utövande av en religion eller tro kan emellertid enligt Europadomstolen även omfatta andra slags handlingar om det finns en tillräckligt nära och direkt förbindelse (”sufficiently close and direct nexus”) mellan den aktuella handlingen och den underliggande tron. Förekomsten av en sådan förbindelse måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.35 Det har inte framkommit något tydligt exempel på ett sådant fall när det gäller oskuldskontroller, men en sådan situation kan inte helt uteslutas.

Rättigheterna enligt artikel 8 och 9 får enligt andra punkten i re- spektive artikel i Europakonventionen inskränkas om inskränkningen sker med stöd i lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nöd- vändigt med hänsyn till vissa särskilt angivna ändamål. Genom de straffbestämmelser som föreslagits skulle inskränkningen ha stöd i lag. Straffbestämmelserna syftar bland annat till att skydda flickors och kvinnors rätt och möjlighet till självbestämmande över sina kroppar och sin sexualitet, samt intresset av att skydda deras fysiska och psykiska hälsa och deras kroppsliga och, i synnerhet, sexuella in- tegritet. Detta svarar mot ändamålen skydd för hälsa eller moral samt skydd för andra personers fri- och rättigheter. Rätten till respekt för

33Europadomstolens domar i målen Niemitz mot Tyskland, nr 13710/88, den 16 december 1992, p. 29, Pretty mot Storbritannien nr 2346/02, den 29 juli 2002, p. 61 och Peck mot Storbritannien nr 44647/98, den 28 april 2003, p. 57.

34Europadomstolens dom i målet Christine Goodwin mot Storbritannien, Grand Chamber, nr 28957/95, den 11 juli 2002, p. 90.

35Europadomstolens dom i målet S.A.S mot Frankrike, Grand Chamber, nr 43835/11, den

27maj 2013, p. 55.

203

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

privat- och familjelivet enligt artikel 8 får även inskränkas med hän- syn till förebyggande av brott. Straffbestämmelserna kan bidra till förebyggande av brott genom att motverka hedersnormer som i sin tur kan leda till våld, hot, kränkningar och inskränkt frihet för de flickor och kvinnor som lever i en hederskontext. Sammanfattnings- vis syftar rättighetsinskränkningarna således till att uppnå legitima ändamål. Frågan är om inskränkningarna är nödvändiga i ett demo- kratiskt samhälle.

I avsnitt 8.3.2 argumenteras för varför en kriminalisering är ett lämpligt och effektivt medel för att motverka oskuldskontroller och oskuldsingrepp. En särskild fråga är om det är ändamålsenligt och proportionerligt att införa ett generellt förbud mot oskuldskontrol- ler och oskuldsingrepp, dvs. ett förbud även i förhållande till vuxna, samtyckande kvinnor.

Fördelen med ett generellt förbud är att det ger ett skydd även i de fall när det inte går att bevisa att en oskuldskontroll eller ett oskulds- ingrepp sker mot någons vilja. Detsamma gäller när gärningspersonen har saknat uppsåt till detta eller när ett sådant uppsåt inte kan bevi- sas. Kriminaliseringen syftar till att skydda berörda flickor och kvin- nor som grupp mot en kränkande och diskriminerande sedvänja, och på gruppnivå får det anses föreligga en förhöjd risk för att åtgärden sker mot personens vilja. Europadomstolen har i andra fall godtagit generella förbud som bygger på att man beaktar en sårbarhet på grupp- nivå.36 Vidare kan förbudet mot oskuldsingrepp även ge ett visst skydd mot fysiska skador. Europadomstolen har i ett mål som rörde vuxna personer som straffats för frivilliga sadomasochistiska hand- lingar som bland annat innebar vissa kroppsskador uttalat att det i första hand var en fråga för staten i fråga att bedöma vilken skadenivå som kunde tolereras när det gällde samtycke till fysiska skador.37 Slutligen kan framhållas att utredningen även strävat efter att så tyd- ligt som möjligt avgränsa det straffbara handlandet. När det gäller oskuldskontroller föreslås även att ringa fall inte ska utgöra brott. Sammanfattningsvis får den inskränkning som de föreslagna straff- bestämmelserna utgör anses nödvändig i ett demokratiskt samhälle och därmed vara förenlig med Europakonventionen.

36Europadomstolens dom i målet Pretty mot Storbritannien, nr 2346/02, den 29 juli 2002.

37Europadomstolens dom i målet Laskey, Jaggard och Brown mot Storbritannien, nr 21627/93; 21628/93 och 21974/93, den 19 februari 1997.

204

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

Avslutningsvis konstateras att någon motsvarighet till artikel 8 inte finns i regeringsformens bestämmelser om fri- och rättigheter. Däremot finns ett skydd för religionsfriheten i 2 kap. 1 § första stycket 6 regeringsformen. Denna frihet får till skillnad från övriga opinionsfriheter inte inskränkas. Religionsfriheten innebär en frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Att ”utöva sin religion” är emellertid i regeringsformens mening i hög grad lik- tydigt med att tro. Varje handling som ger uttryck för denna tro ska behandlas som en sådan och inte som ett utövande av religionen. Om utövandet av religionen även innebär exempelvis ett utövande av andra opinionsfriheter, såsom yttrandefriheten, får religionsutövandet begränsas enligt de bestämmelser som begränsar opinionsfriheterna.38 Det står därmed klart att de föreslagna straffbestämmelserna inte kan anses inkräkta på religionsfriheten enligt regeringsformen.

Sammanfattningsvis är straffbestämmelserna om oskuldskontroll och oskuldsingrepp förenliga med skyddet för fri- och rättigheter enligt grundlag och Sveriges internationella åtaganden.

Kriminalisering av intygande av sexuell oskuld

Om en straffbestämmelse om intygande av sexuell oskuld införs kan den inskränka fri- och rättigheter. När bestämmelsen träffar ett in- tygande som utgör ett led i en oskuldskontroll utgör den på motsva- rande sätt som ett förbud mot oskuldskontroller en inskränkning av autonomin inom den personliga sfär som skyddas av artikel 8 i Europa- konventionen. Bestämmelsen kan även på motsvarande sätt som ett förbud mot oskuldskontroller i enskilda fall eventuellt inskränka religionsfriheten i artikel 9. En kriminalisering av intygande av sex- uell oskuld får emellertid av samma skäl som en kriminalisering av oskuldskontroller anses förenlig med skyddet för fri- och rättigheter enligt dessa artiklar.

Eftersom brottsbeskrivningen avser uppgiftslämnande kan en så- dan bestämmelse även utgöra en inskränkning av yttrande- och informationsfriheten enligt grundlag och internationella åtaganden.

I de opinionsfriheter som var och en är tillförsäkrad gentemot det allmänna enligt 2 kap. 1 § regeringsformen ingår yttrandefrihet och informationsfrihet. Yttrandefriheten innebär frihet att i tal, skrift eller

38Bull & Sterzel, Regeringsformen – en kommentar, (2019, JUNO) Studentlitteratur, s. 67 f.

205

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Informationsfriheten innebär frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden. Motsvarande rättigheter finns i artikel 10 i Europakonventionen. En fristående kriminalisering av intygande av sexuell oskuld skulle inne- bära ett direkt förbud mot att lämna uppgifter som har en viss inne- börd. Uppgiftslämnandet är med andra ord inte endast ett led i brottet, utan utgör den straffbelagda handlingen som sådan. En kriminalisering får därmed anses utgöra en begränsning av nämnda fri- och rättigheter.

Inskränkningar av yttrandefriheten enligt artikel 10 i Europa- konventionen får göras om de är föreskrivna i lag och är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till ett antal i artikeln an- givna ändamål. Begränsningar av yttrande- och informationsfriheten ska enligt regeringsformen ske genom lag för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grund- valar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning (2 kap. 20 och 21 §§). Där- utöver uppställs krav på att inskränkningen ska syfta till att uppnå något av ett antal särskilda begränsningsändamål, exempelvis privat- livets helgd samt förebyggandet och beivrandet av brott. I övrigt får yttrandefriheten och informationsfriheten begränsas endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrande- frihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskap- liga och kulturella angelägenheter (2 kap. 23 § regeringsformen).

En straffbestämmelse om intygande av sexuell oskuld skulle ut- göra en fri- och rättighetsinskränkning som har stöd i lag. Frågan är vilka ändamål en sådan inskränkning i yttrandefriheten skulle uppfylla.

Kriminaliseringen skulle i praktiken endast träffa intyganden som inte utgör ett avslutande led i en oskuldskontroll. Även sådana ”fri- stående” intyganden lär i viss mån kunna förstärka och bekräfta heders- normer. Dessa normer kan i sin tur kan leda till våld, hot, kränk- ningar och inskränkt frihet för de flickor och kvinnor som lever i en hederskontext. Oskuldsintyg är därtill många gånger en förutsättning för att ett äktenskap ska kunna ingås inom en hederskontext. Det kan röra sig om vuxna personer som gifter sig av fri vilja, men även

206

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

om tvångs- eller barnäktenskap. Intygande av sexuell oskuld får vidare anses kränkande mot den flicka eller kvinna som uppgifterna avser, eftersom hennes sexualitet på ett otillbörligt sätt görs till en ange- lägenhet för en vidare krets. Skillnaden mot oskuldskontroller är att intyganden inte innebär något direkt intrång i den intima sfären. Intygandet innebär till skillnad från oskuldsingrepp inte heller någon risk för fysiska skador.

I förhållande till inskränkningen av rättigheterna i artikel 10 i Europakonventionen kan en kriminalisering syfta till förebyggande av brott samt skydd för hälsa eller moral eller för annans rättigheter. I förhållande till yttrande- och informationsfriheten enligt regerings- formen kan straffbestämmelsen syfta till att skydda privatlivets helgd samt att förebygga brott. Det får även anses utgöra ett särskilt viktigt skäl att skydda flickor och kvinnor mot den kränkande och diskriminerande sedvänja – oskuldskontroller – i vilken intygandet av sexuell oskuld kan utgöra ett led.

För att inskränkningen ska vara tillåten krävs att den är nödvän- dig respektive godtagbar i ett demokratiskt samhälle för att uppnå de nämnda ändamålen. Den skisserade straffbestämmelsen avser läm- nande av en snäv kategori av uppgifter om en eller flera specifika personer. Den hindrar inte allmänna diskussioner om kvinnlig oskuld eller kvinnlig anatomi. Samtidigt skulle förbudet så som det skulle behöva utformas gälla för var och en oavsett sammanhang och träffa såväl skriftliga som muntliga uppgifter. En kriminalisering skulle ut- göra en mycket långtgående åtgärd som det inte finns behov av vid sidan om en straffbestämmelse om oskuldskontroller. En straffbestäm- melse om intygande av sexuell oskuld, även om den utformats på det sätt som beskrivits i avsnitt 8.6, skulle inte utgöra en nödvändig och proportionerlig begränsning av yttrande- och informationsfriheten.

Utvidgning av grunderna för utreseförbud enligt LVU

En utökning av grunderna för när utreseförbud kan meddelas inne- bär en inskränkning i barnets och dess familjs fri- och rättigheter. Det blir som bland annat regeringen tidigare konstaterat39 fråga om en inskränkning i rörelsefriheten.

39Se prop. 2019/20:131, s. 63 f.

207

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

En bestämmelse som skyddar rörelsefriheten finns i 2 kap. 8 § andra meningen regeringsformen. Rörelsefriheten innebär bland annat att den som är svensk medborgare är tillförsäkrad frihet att lämna riket. Enligt 2 kap. 21 § regeringsformen får begränsningar i rörelse- friheten endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningarna får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begräns- ningar får inte göras enbart på grund av en politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Rörelsefriheten skyddas även av artikel 2 i det fjärde tilläggs- protokollet till Europakonventionen. Rätten till rörelsefrihet enligt tilläggsprotokollet innebär bland annat att var och en är fri att lämna varje land, inbegripet sitt eget. Utövandet av denna rättighet får enligt artikel 2.3 inte underkastas andra inskränkningar än sådana som är angivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga av hänsyn till statens säkerhet eller den allmänna säkerheten, för att upprätthålla den allmänna ordningen, för att förhindra brott, för att skydda hälsa eller moral eller för att skydda annans fri- och rättigheter.

Utreseförbud kan som konstaterats av andra utredningar40 även innebära en inskränkning i barnets och dess familjs rätt till familjeliv. Enligt artikel 8.1 i Europakonventionen har var och en rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. In- skränkningar får enligt artikel 8.2 annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekono- miska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättig- heter. Enligt artikel 16.1 i Barnkonventionen får inget barn utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. Vidare har enligt artikel 7 i EU:s stadga om grundläggande rättigheter var och en rätt till respekt för sitt pri- vatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer. Inskränk- ningar får göras enligt artikel 52 som redovisats ovan.

Ett utreseförbud är en ingripande åtgärd. Själva ordningen med ett utreseförbud enligt LVU har dock bedömts vara förenlig med

40SOU 2018:69, 185 och Ds 2022:9, s. 202.

208

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

grundläggande fri- och rättigheter. Regeringen har framhållit att ett utreseförbud kan verka mer riktat och i mindre ingripande omfatt- ning än ett traditionellt omhändertagande enligt LVU. Vidare har regeringen framhållit, att skyddandet av barn från de stora risker och det stora lidande som är förknippade med barnäktenskap och köns- stympning, också innebär att upprätthålla flera andra fri- och rättig- heter såsom förbudet mot tortyr, rätten till privat- och familjeliv, skyddet för hälsa och mot att barn ska utsättas för våld, övergrepp och utnyttjande (artikel 3 och 8 i Europakonventionen, artikel 7 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 16, 19 och 36 i barnkonventionen).41

En inskränkning i fri- och rättigheterna genom att utsträcka ut- reseförbudsbestämmelsen till att omfatta oskuldskontroller och oskuldsingrepp skulle uppfylla kravet att sådana inskränkningar att vara lagreglerade. Frågan är om åtgärden också uppfyller ett legitimt syfte och är proportionerlig.

Liksom i fråga om barnäktenskap och könsstympning skulle syftet med att möjliggöra utreseförbud avseende oskuldskontroller och oskuldsingrepp vara att skydda barnets hälsa och att upprätthålla barnets andra fri- och rättigheter.

När det gäller skyddet för barnets hälsa kan konstateras att oskuldsingrepp inte är medicinskt motiverade och att de därmed inte medför någon nytta för barnet. Samtidigt innebär ingrepp alltid en risk för komplikationer och detta bör inte minst gälla ingrepp i underlivet. Intimkirurgi i estetiskt syfte får som en jämförelse inte alls utföras på ett barn i Sverige.42 När det gäller oskuldskontroller kan hänvisas till vad som redovisats i avsnitt 4.1, och till vad som anförs i avsnitt 8.3.2. Slutsatsen i sistnämnda avsnitt är att det är fråga om åtgärder som typiskt sett kan skada den psykiska hälsan och kränka den sexuella integriteten. Risken är dessutom än större än för vuxna kvinnor att barnet har gått med på en oskuldskontroll trots att barnet egentligen inte vill, på grund av rädsla eller oro för mer eller mindre allvarliga konsekvenser.

När det gäller skyddet för barnets andra rättigheter kan konsta- teras att rättigheter som kan beröras är rätten till skydd för privat- och familjeliv (artikel 8 i Europakonventionen, artikel 7 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i Barnkonventio-

41Prop. 2019/20:131, s. 64.

42Se 9 § lagen (2021:363) om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar.

209

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

nen). Det bör vidare framhållas att det uteslutande är flickor och kvinnor som genomgår såväl oskuldskontroller som oskuldsingrepp. Det är således fråga om en inte bara skadlig utan även utpräglat dis- kriminerande sedvänja. Därmed aktualiseras skyddet enligt artikel 2 och artikel 5.a i FN:s konvention om avskaffande av all slags dis- kriminering av kvinnor, artikel 12 i Europarådets konvention om före- byggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, samt artikel 19 i Barnkonventionen.

Syftet med ett utvidgat utreseförbud – att skydda barn mot oskulds- kontroller och oskuldsingrepp – utgör således ett sådant ändamål som kan legitimera en inskränkning i barnets fri- och rättigheter.

Det som kan diskuteras är om åtgärden är proportionerlig. Brotten oskuldskontroll och oskuldsingrepp kommer ha en väsentligt lind- rigare straffskala än brott mot könsstympningslagen och barnäkten- skapsbrott. De två sistnämnda brotten är även undantagna från kravet på dubbel straffbarhet enligt 2 kap. 5 § brottsbalken. De nega- tiva konsekvenserna av och riskerna med barnäktenskap och köns- stympning torde vidare i allmänhet vara betydligt större. Emellertid får oskuldskontroller och oskuldsingrepp riktade mot barn i straff- värde anses närma sig de minst allvarliga formerna av dessa brott. Lik- som när det gäller barnäktenskap och könsstympning ger inte möjlig- heten att besluta om LVU ett tillräckligt skydd. Det finns inte heller andra mindre ingripande åtgärder som tillgodoser behovet av skydd. Sammantaget är det därför en proportionerlig inskränkning i barnets och dess familjs rättigheter att meddela ett utreseförbud när det finns en påtaglig risk för att barnet förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att genomgå en oskuldskontroll eller ett oskuldsingrepp.

8.11Ikraftträdande

Förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2025.

Skälen för förslaget: Sett till den tid som kan beräknas gå åt för remissförfarande och beredning i Regeringskansliet samt riksdags- behandling av lagförslagen kan författningsändringarna träda i kraft den 1 januari 2025. Förslagen bör därför träda i kraft detta datum.

210

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

8.12Behovet av andra åtgärder vid sidan av en kriminalisering

En central förklaring till att oskuldskontroller och oskuldsingrepp förekommer är de oskuldsnormer som finns inom vissa grupper i samhället och som är ett viktigt inslag i en hederskontext. En viktig förklaring är även de felaktiga föreställningar som förekommer om den kvinnliga anatomin, främst i fråga om att flickor och kvinnor som är oskulder har en mödomshinna och blöder vid sitt första sam- lag. Dessa normer och föreställningar behöver motverkas om kon- trollerna och ingreppen ska upphöra. Kriminaliseringen kan, utöver att avskräcka, i sig förväntas få en viss normbildande effekt. Som kom- plement till kriminaliseringen kan emellertid även olika former av in- formations- och utbildningsinsatser övervägas. En viktig målgrupp för sådana insatser är de sociala nätverk inom vilka det finns förvänt- ningar om att flickor och kvinnor ska genomgå oskuldskontroller och oskuldsingrepp. Flickorna och kvinnorna utgör en särskilt viktig målgrupp. En annan målgrupp är hälso- och sjukvårdspersonal, social- sekreterare, skolpersonal och andra som yrkesmässigt kommer i kon- takt med flickorna och kvinnorna. Även allmänheten utgör en mål- grupp.

Det bedrivs redan ett generellt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck, i vilket ingår informations- och utbildningsinsatser (se avsnitt 3.3). Det har inte ingått i utredningsuppdraget att utvärdera detta arbete. Däremot har det övervägts om det finns ett behov av särskilda insatser för att specifikt motverka oskuldskontroller och oskuldsingrepp.

Under alla förhållanden bör det spridas information om själva kriminaliseringen till de olika målgrupperna. Därutöver kan det finnas behov av att informera eller utbilda om den kvinnliga anatomin i syfte att motverka myten om mödomshinnan. I förehållande till hälso- och sjukvårdspersonal med flera kan det även finnas behov av att informera eller utbilda om fenomenet oskuldskontroller och oskuldsingrepp.

Utredningen har gått igenom befintliga insatser och bedömningen är att det bör vara tillräckligt att se över och vid behov komplettera sådana insatser. Följande är några aktörer, insatser och informations- kanaler som är berörda.

Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck vid Länsstyrelsen i Östergötlands län har bland många andra uppgifter

211

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

även ansvar för att samla och sprida kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck baserad på forskning och beprövad erfarenhet. I upp- draget ingår även att säkerställa att det finns en särskild nationell funktion dit enskilda som är utsatta eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck samt deras närstående kan vända sig för råd och vägledning på generell nivå.43 Centrumet driver bland annat en nationell stödtelefon för yrkesverksamma samt webbplatsen hedersförtryck.se som är till för alla som på ett eller annat sätt kom- mer i kontakt med olika former av hedersrelaterat våld och förtryck. På webbplatsen finns information om hedersrelaterat våld och för- tryck inklusive vägledningar och andra publikationer.

Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) arbetar med utbildning av yrkesverksamma och studenter, metodutveckling för omhänder- tagande av våldsutsatta kvinnor samt med information, forskning och kunskapssammanställning. NCK har bland annat år 2011 tagit fram rapporten Att möta patienter som söker för oro kring oskuld och heder som innehåller ett förslag till praktisk handledning för hälso- och sjukvården.44

I Migrationsverkets samhällsintroduktion för asylsökande ska det ingå information om svensk lagstiftning. Det ska bland annat ges särskild information om hedersrelaterat våld och förtryck som kom- pletteras med information om stödinsatser för våldsutsatta kvinnor och barn. Till detta pass hör även information om förbud mot mång- gifte, könsstympning och barnäktenskap.

Socialstyrelsen har i ett meddelandeblad år 2018 behandlat oskulds- kontroller och oskuldsintyg, och uttalat att sådana kontroller och in- tyg inte är förenliga med svensk lag.45 Myndigheten har vidare år 2021 på uppdrag av regeringen tagit fram ett bedömningsstöd till social- tjänsten och en folder till hälso- och sjukvården för arbetet med de som är utsatta för hedersrelaterat våld.46

Bedömningsstödet består av en manual och ett frågeformulär och avser främst utredningar av barn i åldern 12–17 år. I manualen be- skrivs hedersrelaterat våld och förtryck, och i samband med det be- handlas bland annat oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskulds-

43Se förordningen (2022:1345) om nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck.

44Nationellt centrum för kvinnofrid, Att möta patienter som söker för oro kring oskuld och heder (Uppsala: Uppsala universitet, 2011).

45Socialstyrelsen, Om så kallade oskuldskontroller och oskuldsintyg. Meddelandeblad nr 1/2018.

46Socialstyrelsen, Bedömning av hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i nära relationer. Stöd till socialtjänst och hälso- och sjukvård (Stockholm: Socialstyrelsen, 2021).

212

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

ingrepp samt den felaktiga föreställningen om mödomshinnan. Även i foldern till hälso- och sjukvården tas dessa företeelser upp varvid det påpekas att sådana kontroller och intyg inte är i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Motsvarande information finns även på Socialstyrelsens webbplats Kunskapsguiden. På webb- platsen finns även webbutbildningar på temat hedersrelaterat våld och förtryck.

Socialstyrelsen ansvarar även för innehållet i den så kallade för- fattningskursen för läkare, sjuksköterskor, barnmorskor eller andra med så kallade legitimationsyrken som har en utländsk examen från ett land utanför EU och EES. Dessa personer måste ansöka om en svensk legitimation för att få arbeta med sitt yrke här. Socialstyrelsen tillhandahåller sådana personer en möjlighet att få legitimation genom att de får sin utbildning granskad, gör ett kunskapsprov, går en kurs i svenska författningar och gör praktisk tjänstgöring. Vid en krimi- nalisering av oskuldskontroller och oskuldsingrepp bör information om kriminaliseringen ingå i författningskursen för relevanta yrken.

Betydelsen av att nå fram till barn och unga med utbildnings- och informationsinsatser bör särskilt lyftas fram. De ungdomar utred- ningen har haft kontakt med har bland annat påtalat vikten av kvali- teten i sexualundervisningen. Skolan är en verksamhet som kan nå de flesta barn och ungdomar.

Det har nyligen vidtagits åtgärder för att arbeta mot hedersrela- terat våld och förtryck bedrivs inom skolväsendet. Sedan juli 2022 gäller ändringar avseende kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer47 i läroplanerna för grund- och gymnasieskolan samt mot- svarande skolformer och i läroplanen för vuxenutbildningen.48 Skriv- ningar om hedersrelaterat våld och förtryck förekommer på flera ställen i dessa läroplaner. I den första delen, Skolans värdegrund och uppdrag anges bland annat att

Intolerans, förtryck och våld, till exempel rasism, sexism och heders- relaterat våld och förtryck, ska förebyggas och bemötas med kunskap och aktiva insatser.

Vidare framgår av läroplanerna att maktstrukturer kopplade till kön och hedersrelaterat våld och förtryck kritiskt ska granskas i utbild- ningen. Av läroplanen för grundskolan framgår därtill att varje elev

47Kunskapsområdet har bytt namn och hette tidigare ”sex och samlevnad”.

48Se hänvisningarna i Statens skolverk, Hedersrelaterat våld och förtryck – skolans ansvar och möjligheter , 2022, s. 18 f, https://www.skolverket.se/getFile?file=8504.

213

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

efter genomgången grundskola ska ha fått kunskaper inom området sexualitet, samtycke och relationer samt om hedersrelaterat våld och förtryck. Enligt uppgift från Skolverket har myndigheten för avsikt att följa upp förändringarna i läroplanerna inom området sex, sam- tycke och relationer. Uppföljningen kommer även att omfatta jäm- ställdhetsuppdragen som myndigheten haft.

Under 2021 har Skolverket haft i uppdrag att stärka det systema- tiska arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck genom kunskaps- höjande insatser och stöd för olika personalgrupper inom skolan och förskolan. Myndigheten har reviderat det befintliga stödmaterialet Hedersrelaterat våld och förtryck – skolans ansvar och möjligheter. Materialet ska ge stöd, till personal i grund- och gymnasieskolan samt motsvarande skolformer, i hur skolan kan motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Stödmaterialet riktar sig till rektor, som har ett särskilt ansvar, men även till lärare och personal inom elevhälsan. I materialet beskrivs bland annat ett antal varningstecken som per- sonalen bör uppmärksamma, däribland, önskan om att ”återställa” sin ”mödomshinna”/slidkrans eller tvingas till oskuldskontroll, för att söka oskuldsintyg eller oskuldsoperation.49

Utöver stödmaterialet har Skolverket bland annat tagit fram ut- bildningar för rektorer samt elevhälsan med flera, genomfört kun- skapshöjande insatser inom förskolan och vuxenutbildningen samt genomfört kommunikationsinsatser.50 Skolverket har även i år ett regeringsuppdrag att erbjuda skolpersonal kompetensinsatser som bland annat ska motverka hedersrelaterat våld och förtryck.51 Rek- torn har ansvaret för skolans resultat och har, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att kunskapsområdet sexualitet, samtycke och rela- tioner samt kunskaper om hedersrelaterat våld och förtryck behand- las återkommande i utbildningen.

I Skolverkets webbutbildningar om sexualitet, samtycke och rela- tioner samt jämställdhet som riktar sig till lärare i grund- och same- skolan samt gymnasieskolan ingår kunskaper om hedersrelaterat våld och förtryck. I stödet som behandlar ämnena biologi för års- kurs 7–9 och naturkunskap ingår information om slidkransen och myten om mödomshinnan.

49A.a. s. 24.

50För en utförligare redogörelse av arbetet, se Statens skolverk, Stärkt systematiskt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck, 2022, dnr 2021:734.

51Regeringsbeslutet 2022/II:5 Regleringsbrev för budgetåret 2022 avseende Statens skolverk.

214

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

Det finns ingen reglering av vilka läromedel som ska användas inom skolväsendet. Produktionen av läromedel sköts av marknaden och skolorna ansvarar själva för kvalitetssäkring och val av läromedel. Staten sätter däremot ramar för undervisningen genom läroplaner och andra föreskrifter, vilket indirekt styr produktionen och urvalet av läromedel. Skolinspektionen ska enligt 26 kap. 19 och 20 §§ skol- lagen (2010:800) granska utbildningens eller verksamhetens kvalitet i förhållande till mål och andra riktlinjer. Granskningar har gjorts bland annat avseende rektorers styrning av och lärares arbete med val och kvalitetssäkring av läromedel52 liksom av innehåll och använd- ning av läromedel i vissa ämnen53.

Såvitt framkommit i utredningen har det inte gjorts någon kvali- tetsgranskning av läromedel som används inom området sexualitet, samtycke och relationer. Däremot har kvaliteten i undervisningen granskats 1999 och 2018.54 Dessa granskningar har visat på brister och att kvaliteten varierar mellan skolorna. I den senaste gransknings- rapporten, som omfattade både grundskole- och gymnasienivån, kon- staterade Skolinspektionen bland annat att det finns ett stort behov av kompetensutveckling i många frågor, inklusive hedersrelaterade frågor och sex- och samlevnadsundervisning för nyanlända elever. Inspek- tionen konstaterade att många av de intervjuade lärarna tycker att det är svårt att undervisa om sex och samlevnad och känner sig obekväma med själva området. Andra brister som inspektionen redovisade var bland annat att

•det saknades koppling till värdegrunden,

•undervisningen var oregelbunden samt behövde komma tidigare och oftare,

•elevhälsans kompetens togs inte tillvara, och

•elever på många skolor sällan involveras i planering, genomför- ande och utvärdering av undervisningen.

52Statens skolinspektion, Kvalitetssäkring och val av läromedel. Fokus på samhällsorienterande ämnen i årskurs 7–9, 2021, dnr 40-2020:1237.

53Se exempelvis Statens skolinspektion, Innehåll i och användning av läromedel. En kvalitets- granskning med exemplet kemi i årskurs 4 och 5, 2011, dnr 40-2010:0299.

54Statens skolinspektion, Sex- och samlevnadsundervisning, 2018, dnr 400-2016:11445 och Statens skolverk, Nationella kvalitetsgranskningar 1999, 2000, Skolverkets rapport nr 180.

215

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

SOU 2023:37

Inspektionen konstaterade vidare att det fanns stora brister i under- visningen om normer och hbtq-frågor. Bland annat saknades ofta möjligheter för elever att reflektera kring hur normer påverkar och i många fall begränsar människors handlingsutrymme.

Även de ungdomar som utredningen har haft kontakt med har påtalat behovet av en ökad kvalitet i undervisningen inom området sexualitet, samtycke och relationer. Ungdomarna har bland annat pekat på att lärare inte har tillräckliga kunskaper och känner sig obekväma samt att det kan bli ett ensidigt fokus på preventivmedelsinforma- tion och att undervisningen kan behöva anpassas även till elever som har en mer traditionell eller konservativ bakgrund.

Det har nyligen genomförts förändringar inom området. Med hänsyn till detta och till att oskuldsnormer och oskuldskontroller endast utgör en del av helheten föreslås inte att berörda myndigheter ska få särskilda uppdrag. När förändringarna följs upp eller när det annars genomförs kvalitetsgranskningar inom området sexualitet, samtycke och relationer är det emellertid viktigt att de perspektiv som framkommit i denna utredning på ett tydligt sätt finns med.

När det gäller sexualupplysning finns det även avslutningsvis an- ledning att lyfta fram ungdomsmottagningarnas arbete samt webb- platsen umo.se som tar upp såväl hedersförtryck som de felaktiga före- ställningarna om mödomshinnan. Webbplatsen och ungdomsmottag- ningarna finansieras av kommunerna och regionerna och ligger således utanför det statliga åtagandet. Regeringen har emellertid stöttat webb- platsen gällande bland annat jämställdhet och hedersrelaterat våld.55

Avslutningsvis bör även betydelsen av utbildningen för vissa yrkes- grupper lyftas fram. Det gäller yrkesgrupper vars insatser har bety- delse i arbetet mot oskuldskontroller och oskuldsingrepp samt mot hedersrelaterat våld och förtryck i stort. I examensordningen finns för många utbildningar ett krav på att studenten ska visa kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer.56 Enligt vad utredningen erfar finns det när det gäller innehållet i utbildningar på universitets- och högskolenivå inte några kartläggningar som speci- fikt belyser de perspektiv som framkommit i denna utredning. Uni- versitetskanslersämbetet har dock ett regeringsuppdrag att göra en uppföljande kartläggning av hur frågor om mäns våld mot kvinnor

55Se exempelvis Uppdrag angående förstärkta informationsinsatser rörande hälsa, sexualitet och jämställdhet riktade till unga nyanlända och unga asylsökande, Regeringsbeslut 2018-07-19, dnr S2016/02759/JÄM.

56Se bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100).

216

SOU 2023:37

Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet

och våld i nära relationer inkluderas i ett antal utbildningar.57 Upp- draget ska redovisas samma dag som detta betänkande.

57Uppdraget omfattar de utbildningar som leder till följande examina: barnmorskeexamen, förskollärarexamen, grundlärarexamen, juristexamen, läkarexamen, psykologexamen, psyko- terapeutexamen, sjuksköterskeexamen, socionomexamen, specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot hälso- och sjukvård för barn och ungdomar, tandläkarexamen, yrkeslärar- examen och ämneslärarexamen. Kartläggningen ska även omfatta de övriga utbildningar som har examensmål om att visa kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Se Regleringsbrev för budgetåret 2022 avseende Universitetskanslersämbetet, Regeringsbeslut den

16december 2021, dnr U2019/01910, U2021/04851 (delvis) och U2021/04889.

217

9Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

I detta kapitel behandlas i sin helhet uppdraget att överväga om under- låtenhet att anmäla eller annars avslöja äktenskapstvång och barn- äktenskapsbrott bör kriminaliseras.

Kapitlet inleds med en beskrivning av den generella regleringen av straffansvar vid underlåtenhet att anmäla eller annars avslöja brott (avsnitt 9.1). I kapitlet behandlas vidare regleringen av äktenskaps- tvång, barnäktenskapsbrott och vilseledande till äktenskapsresa (av- snitt 9.2.1), tidigare överväganden om kriminalisering av underlåtenhet att avslöja dessa brott (avsnitt 9.2.2) samt förekomsten av tvångs- och barnäktenskap (avsnitt 9.2.3). Kapitlet avslutas med utredningens förslag i fråga om kriminalisering (avsnitt 9.3) och ikraftträdande (avsnitt 9.4).

9.1Underlåtenhet att anmäla eller annars avslöja eller förhindra brott

Den som underlåter att i tid anmäla eller annars avslöja eller för- hindra ett förestående eller pågående brott kan under vissa förut- sättningar dömas för detta enligt 23 kap. 6 § brottsbalken. Det finns emellertid inte någon allmän skyldighet att ingripa på detta sätt. Be- stämmelsen har sin grund i intresset att förhindra att brott kommer till stånd eller att ett brottsligt tillstånd består.1 Vissa angrepp på skyddsvärda intressen anses vara så allvarliga att en bestraffning i efterhand kan anses tillräcklig. Sådana angrepp bör i stället så långt möjligt avslöjas och förhindras i ett tidigt skede.

1SOU 2014:63, s. 172 f. Jfr även SOU 1996:185, s. 323.

219

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

SOU 2023:37

En grundläggande förutsättning är att straffansvar för under- låtenhet att avslöja eller förhindra brottet är särskilt föreskrivet.

En första förutsättning är att brottet – vid den tidpunkt när gär- ningspersonen får kännedom om det – fortfarande är förestående eller pågående. Det finns inte någon skyldighet att avslöja brott som är avslutade.2

Med termen brott avses en gärning som uppfyller samtliga brotts- rekvisit, alltså även det krav på uppsåt eller oaktsamhet som gäller för brottet. Däremot krävs inte att gärningspersonen är straffbar, till exempel kan även den som inte fyllt femton år begå brott.3

I 6 § första stycket regleras ansvaret för underlåtenhet att avslöja brott. Den handlingsplikt som följer av bestämmelsen är att i tid an- mäla eller annars avslöja brottet. Den åtgärd som främst bör komma i fråga är att anmäla brottet till polis. Ett avslöjande på något annat sätt, såsom genom meddelande till den av brottet hotade, är emeller- tid tillräckligt för straffrihet. Någon skyldighet att avvärja brott på något annat sätt än genom att avslöja det följer inte av bestämmelsen.4 Skyldigheten gäller så länge det inte står klart att ett avslöjande skulle vara helt meningslöst. Vad som krävs är att det hade funnits möjlig- het att avslöjandet hade kunnat få någon effekt.5

I 6 § andra stycket regleras ett särskilt underlåtenhetsansvar för den som har ett bestämmande inflytande i en sammanslutning. Om en sådan person underlåter att förhindra ett brott inom ramen för sammanslutningen ska personen dömas för underlåtenhet att för- hindra brottet enligt första stycket.

Enligt 6 § tredje stycket ska för underlåtenhet att förhindra brott också den förälder eller annan uppfostrare eller förmyndare dömas som underlåter att hindra den som står under hans eller hennes vård eller lydnad från att begå brott. Bestämmelsen avser till skillnad från bestämmelserna i första och andra stycket alla brott. Tillämpningen är således inte begränsad till de fall där ett särskilt stadgande getts om detta.

2Man får skilja på fullbordade och avslutade brott. Exempelvis anses s.k. perdurerande brott (innebärande att ett visst tillstånd upprätthålls, såsom vid olaga frihetsberövande) vara full- bordade men ej avslutade. För en diskussion om när skyldigheten att avslöja pågående upphör, se Asp, P., De osjälvständiga brottsformerna: försök, förberedelse, stämpling, (gärningsmannaskap &) medverkan, underlåtenhet att avslöja och förhindra brott. (Uppsala: Iustus förlag, 1 uppl., 2021), s. 470 f.

3Bäcklund, A. m.fl., Brottsbalken (version 22, 24 maj 2023, JUNO), kommentaren till 23 kap. 6 §.

4A.st.

5”Underlåtenhet och smygfilmning”, Högsta domstolens dom den 21 april 2022 i mål nr B 7481-21, p. 13, samt NJA 2017 s. 515 p. 20 och 25.

220

SOU 2023:37

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

För straffansvar krävs även att den gärning som ska avslöjas eller förhindras har fortskridit så långt att den är straffbar (6 § fjärde stycket 1). Det innebär att straffansvaret inträder först när gärningen har fortskridit så långt att ett brott kommit till stånd; det kan även vara ett annat än ett fullbordat brott, till exempel ett straffbart för- sök eller en straffbar förberedelse eller stämpling. Det framförs i litteraturen olika syn när det gäller frågan om själva skyldigheten att avslöja brottet kan uppkomma före gärningen har fortskridit till ett straffbart stadium.6

En ytterligare förutsättning för straffansvar är att brottet kan av- slöjas eller förhindras utan fara för den handlande eller någon annan (6 § fjärde stycket 2). Det är fråga om en allmän bestämmelse om ansvarsfrihet. Bestämmelsen innebär att straffansvaret inte omfattar situationer där det finns risk för att den handlande eller någon annan kommer att utsättas för repressalier, och omfattar bland annat situa- tioner när den som avslöjar ett brott riskerar att själv bli misstänkt eller dömd för delaktighet i det. Det finns även fara för den hand- lande när avslöjandet skulle medföra en risk för misstanke om eller ansvar för något annat brott som har begåtts i anslutning till eller i samband med det brott som avslöjandet skulle avse.7

Bedömningen av om det har funnits någon fara för den som hade kunnat avslöja ett brott ska göras utifrån omständigheterna vid brot- tet. När det vid en efterföljande domstolsprövning ska avgöras om det har funnits någon fara – i meningen risk för att personen själv blir misstänkt – ska bedömningen göras i ljuset av alla relevanta om- ständigheter kring det brott som skulle kunna avslöjas och vad som har skett i anslutning till detta. Av betydelse är de förhållanden som har klarlagts genom förundersökningen, de misstankar som i olika skeden har funnits mot personen och beslut i åtalsfrågan. Dessa för- hållanden återspeglar risken för misstanke om delaktighet i det brott som hade kunnat avslöjas eller något annat brott i anslutning till eller i samband därmed.8

6Se för den förra uppfattningen Asp, P. De osjälvständiga brottsformerna: försök, förberedelse, stämpling, (gärningsmannaskap &) medverkan, underlåtenhet att avslöja och förhindra brott. (1 uppl. Uppsala: Iustus förlag, 2021), s. 468 ff. Motsatt uppfattning framförs i Zila, Brotts- balk (1962:700) 23 kap. 6 §, Lexino 20-08-24 (JUNO).

7”Underlåtenhet och smygfilmning”, Högsta domstolens dom den 21 april 2022 i mål nr B 7481-21, p. 15.

8A.a.

221

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

SOU 2023:37

Om en åklagare har åtalat för delaktighet i ett brott som det före- låg en skyldighet att avslöja, så innebär redan det åtalet att sådan fara ska anses ha funnits. Detsamma får normalt anses gälla när åklagaren har åtalat för ett annat brott som har begåtts i anslutning till eller i samband med det brott som det förelåg en skyldighet att avslöja.9 Att en person inledningsvis har misstänkts för delaktighet bör inte utesluta ansvar för underlåtenhet om han eller hon i ett tidigt skede av utredningen har avförts som misstänkt.10

För straffansvar krävs även att ”underlåtaren” har uppsåt i rele- vant hänseende. Uppsåtet ska täcka det förhållandet att ett brott är förestående eller pågående. Den som saknar uppsåt till att den före- stående eller pågående gärningen var straffbelagd går fri från ansvar (så kallad oegentlig rättsvillfarelse). Även den som misstar sig och tror att avslöjandet inte kan ske utan sådan fara som avses i fjärde stycket går fri från ansvar.11

Straffskalan för underlåtenhet att avslöja eller förhindra brott har bestämts genom en hänvisning till vad som är stadgat för den som endast i mindre mån medverkat till brottet. Frågan om straff ska allt- så bedömas efter de grunder som angetts i 23 kap. 5 § brottsbalken. Detta innebär bland annat att straffskalan börjar vid allmänna bötes- minimum och att det i ringa fall inte ska dömas till ansvar. Enligt 6 § får det, till skillnad från vid medverkan till brott, inte dömas ut ett högre straff än fängelse i två år.

Frågan om när en underlåtenhet att avslöja eller förhindra ett brott kan anses ringa, och därmed straffri, är inte enkel att besvara.

I förarbetena till brottsbalken diskuteras endast frågan om vad som utgör ringa fall av medverkan. Ett exempel på sådan medverkan som nämns är att någon av oaktsamhet medverkar till ett brott som gärningspersonen utför uppsåtligen, där oaktsamheten inte är stor eller brottet inte är av grövre art. Ett annat exempel är psykisk med- hjälp i form av uppmuntran, när någon redan är fast besluten att för- öva ett mindre grovt brott.12

9A.a., p. 17.

10NJA 2017 s. 515.

11Bäcklund, A. m.fl., Brottsbalken (version 22, 24 maj 2023, JUNO), kommentaren till 23 kap.

6§, med hänvisningar, samt Asp, P. De osjälvständiga brottsformerna: försök, förberedelse, stämpling, (gärningsmannaskap &) medverkan, underlåtenhet att avslöja och förhindra brott. (Uppsala: Iustus förlag, 1 uppl., 2021), s. 504 med hänvisningar. Jfr även NJA 2016 s. 702.

12SOU 1944:69, s. 103.

222

SOU 2023:37

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

I litteraturen konstateras att det brott som inte avslöjats inte får vara alltför grovt om det ska bli fråga om ett ringa fall av underlåten- het att avslöja brottet. Det anförs att de brott för vilket ett under- låtelseansvar är föreskrivet visserligen som fullbordade alltid är mycket allvarliga, men att förberedelse till ett sådant brott inte alltid är att betrakta som ett så grovt brott att det är uteslutet att underlåtenhet att avslöja skulle kunna anses som ett ringa fall.13 Det konstateras även att det sällan kan vara ett ringa fall, om det brott som skulle ha av- slöjats har fullbordats.14

9.2Äktenskapstvång, barnäktenskapsbrott och vilseledande till äktenskapsresa

9.2.1Regleringen

Äktenskapstvång

Den som genom olaga tvång eller utnyttjande av utsatt belägenhet förmår en person att ingå ett äktenskap som är giltigt i den stat där det ingås, i den stat enligt vars lag det ingås eller i en stat i vilken minst en av makarna är medborgare eller har hemvist döms enligt 4 kap. 4 c § första stycket brottsbalken för äktenskapstvång.

För äktenskapstvång döms enligt bestämmelsens andra stycke även den som genom olaga tvång eller utnyttjande av utsatt belägenhet förmår någon att ingå en äktenskapsliknande förbindelse, om den ingås enligt regler som gäller inom en grupp och som

1.innebär att parterna betraktas som makar och anses ha rättigheter eller skyldigheter i förhållande till varandra, och

2.innefattar frågan om upplösning av förbindelsen.

Med olaga tvång avses sådana brottsliga gärningar som är kriminali- serade som olaga tvång enligt bestämmelsen i 4 kap. 4 § brottsbalken.

Med utnyttjande av utsatt belägenhet avses liksom i bestämmelsen om människohandel (4 kap. 1 a § brottsbalken) dels olika situationer där gärningspersonen utnyttjar att offret befinner sig i en beroende- ställning i förhållande till honom eller henne, dels situationer där

13Bäcklund, A. m.fl., Brottsbalken (version 22, 24 maj 2023, JUNO), kommentaren till 23 kap. 6 §.

14Asp, P, m.fl., Kriminalrättens grunder (version 2, JUNO), Iustus, s. 458.

223

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

SOU 2023:37

gärningspersonen utnyttjar förhållanden som att offret lever under ekonomiskt svåra förhållanden, lever i flyktingskap, befinner sig i vanmakt, har en intellektuell funktionsnedsättning eller någon sjuk- dom eller är beroende av narkotika. För straffbarhet krävs att om- ständigheterna vid en helhetsbedömning är sådana att brottsoffret inte har något annat verkligt eller godtagbart alternativ än att under- kasta sig gärningspersonens vilja.15

Barnäktenskapsbrott

Om äktenskapstvång riktar sig mot någon som inte har fyllt 18 år döms i stället för barnäktenskapsbrott enligt 4 kap. 4 c § tredje stycket brottsbalken. Barnäktenskapsbrottet omfattar dock fler gärningar eftersom det även utgör ett brott om gärningspersonen förmår eller tillåter barnet att ingå äktenskap eller äktenskapsliknande förbindelse.

Rekvisitet förmå innebär att det måste finnas ett orsakssamband mellan gärningspersonens handlande och att äktenskapet eller den äktenskapsliknande förbindelsen ingås. Det ska vara fråga om ett aktivt handlande inriktat på ett visst resultat. Också mycket subtila påtryckningar kan innebära att det finns ett orsakssamband. Det kan vara fråga om att en släkting uppmanar ett barn att gifta sig eftersom det är viktigt för släktens anseende. Också den som gifter sig med barnet kan ha förmått barnet till äktenskapet.16

Rekvisitet tillåter omfattar inte bara aktiva handlingar utan också, för den som är i garantställning gentemot barnet, underlåtenhet att av- värja att ett äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse kom- mer till stånd. Vårdnadshavare är alltid i garantställning. Den som har trätt i vårdnadshavarens ställe eller någon annan som har den fak- tiska vårdnaden om och bestämmande inflytande över barnet kan också vara i garantställning.17

Försök till äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

Äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott är kriminaliserat på för- söksstadiet. I fråga om försök gäller generellt att det krävs, för straff- barhet, att gärningspersonen påbörjat utförandet av visst brott utan

15Prop. 2013/14:208, s. 140 f.

16Prop. 2019/20:131 s. 101.

17A.st.

224

SOU 2023:37

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

att brottet fullbordats. Det krävs även att det funnits fara för att handlingen skulle leda till att brottet fullbordades eller att sådan fara endast varit utesluten på grund av tillfälliga omständigheter (se 23 kap. 1 § brottsbalken).

Ett äktenskapstvång eller barnäktenskapsbrott fullbordas när ett äktenskap eller en sådan äktenskapsliknande förbindelse som straff- bestämmelsen avser har ingåtts. Det är i de fall när ett äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse inte har kommit till stånd som det kan bli aktuellt att döma för försök till något av brotten. För att försöksansvar ska komma i fråga borde det i normalfallet vara nöd- vändigt att gärningspersonen har påbörjat utförandet av något av brottsrekvisiten för äktenskapstvång eller barnäktenskapsbrott. Ett typfall av försök till äktenskapstvång är att gärningspersonen utför en eller flera handlingar som kan utgöra olaga tvång eller som inne- bär ett utnyttjande av personens utsatta belägenhet, men misslyckas med att få till stånd ett äktenskap trots att det har funnits fara för att äktenskapet ska komma till stånd eller att sådan fara har varit ute- sluten endast av tillfälliga omständigheter. I fråga om barnäktenskaps- brott som genomförs genom tillåtande bör försök och förberedelse i praktiken endast bli aktuellt när det gäller aktiva tillåtande handlingar.18

Förberedelse till äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

Även förberedelse till äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott är kriminaliserat. Ansvar för förberedelse förutsätter generellt att gär- ningspersonen har uppsåt att utföra eller främja brott. Vidare krävs att gärningspersonen tar emot eller lämnar pengar eller annat som betalning för ett brott eller för att täcka kostnader för utförande av ett brott (första punkten), alternativt att gärningspersonen tar viss befattning med något som är särskilt ägnat att användas som hjälp- medel vid ett brott (andra punkten). Om faran för att brottet skulle fullbordas var ringa eller om gärningen med hänsyn till andra omstän- digheter är mindre allvarlig, ska det inte dömas till ansvar. (23 kap. 2 § första stycket brottsbalken.)

I förarbetena sägs i fråga om äktenskapstvång och barnäktenskaps- brott att det främst bör vara förberedelsehandlingar enligt första punkten som är aktuella. Det kan till exempel röra sig om att den

18Prop. 2013/14:208, s. 147 och prop. 2019/20:131, s. 103.

225

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

SOU 2023:37

presumtive brudgummen med uppsåt att främja ett äktenskapstvång eller ett barnäktenskapsbrott ersätter resekostnaderna i samband med att brudens familj ska föra med henne till ett annat land som ett led i brottet.19 I rättspraxis har befattning med så kallade äktenskaps- kontrakt ansetts utgöra befattning med brottshjälpmedel enligt andra punkten.20

Stämpling till äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott samt vilseledande till äktenskapsresa

Äktenskapstvång och barnäktenskapstvång är även kriminaliserat på stämplingsstadiet. Med stämpling förstås att någon i samråd med någon annan beslutar gärningen eller att någon söker anstifta någon annan eller åtar eller erbjuder sig att utföra den (23 kap. 2 § andra stycket brottsbalken).

Slutligen är en särskild form av förberedande gärning kriminalise- rad som ett fristående brott. Den som genom vilseledande förmår en person att resa till en annan stat än den där han eller hon bor, i syfte att personen ska utsättas för äktenskapstvång eller barnäktenskaps- brott döms för vilseledande till äktenskapsresa.

Straffskalor och brottskonkurrens

Straffskalan för äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott är fängelse i högst fyra år. Straffskalan för vilseledande till äktenskapsresa är fängelse i högst två år.

Om gärningen utgör människohandel enligt 4 kap. 1 a § brotts- balken ska det dömas för det brottet i stället för äktenskapstvång, barnäktenskapsbrott och vilseledande till äktenskapsresa. Det finns även en överlappning mellan å ena sidan äktenskapstvång och barn- äktenskapsbrott och å andra sidan grovt olaga tvång i 4 kap. 4 § andra stycket. I enlighet med allmänna regler om konkurrens kommer där- för de allvarligare fallen av tvång till äktenskap inte att bedömas som äktenskapstvång eller barnäktenskapsbrott utan som grovt olaga tvång.21

19A.st.

20Hovrätten för Västra Sverige, dom den 4 december 2018 i mål nr B-2701-18, Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom den 11 juni 2020 i mål nr B 101-20.

21Se Bäcklund, A. m.fl., Brottsbalken (version 22, 24 maj 2023, JUNO), kommentaren till

4kap. 4 c §.

226

SOU 2023:37

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

9.2.2Tidigare överväganden om kriminalisering av underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång m.m.

Brotten äktenskapstvång och vilseledande till äktenskapsresa inför- des genom propositionen Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap samt tillträde till Europarådets konvention om våld mot kvinnor22. Äktenskapstvång kriminaliserades även på försöks- och förberedelsestadiet. Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2014.

I propositionen diskuterades om inte även stämpling till äkten- skapstvång borde straffbeläggas. Ett skäl som anfördes mot detta var att olaga tvång – vars grova grad omfattar de grövsta fallen av tvång till äktenskap och äktenskapsliknande förbindelser – inte var straff- bart på stämplingsstadiet. Med hänvisning till att frågan om att kriminalisera stämpling till grovt olaga tvång omfattades av upp- draget till Utredningen om skärpta straffrättsliga åtgärder mot orga- niserad brottslighet gjordes emellertid bedömningen att det kunde finnas anledning att återkomma till frågan.23 Frågan om kriminali- sering av underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång behandlades där- emot varken i propositionen eller det betänkande24 som låg till grund för den.

Baserat på betänkandet från Utredningen om skärpta straffrätts- liga åtgärder mot organiserad brottslighet utökades år 2016 krimina- liseringen av försök, förberedelse och stämpling i förhållande till vissa allvarliga brott. Stämpling till grovt olaga tvång och äktenskapstvång kriminaliserades. Regeringen anförde att straffskalan var sådan att en kriminalisering av stämpling av äktenskapstvång i sig framstod som rimlig. Därtill anförde regeringen att ett fullbordat brott kunde få såväl långvariga som långtgående följder för den som drabbas. Efter- som tvångsäktenskap normalt sett är en familje- eller släktangelägenhet, kunde det enligt regeringen förutsättas att handlingar av stämplings- karaktär förekommer i samband med sådana äktenskap. I linje med det sagda och med hänsyn till förslaget att kriminalisera stämpling till grovt olaga tvång ansåg regeringen att stämpling till äktenskaps- tvång skulle kriminaliseras.25

Utredningen om starkare skydd mot barnäktenskap, tvångsäkten- skap och brott med hedersmotiv fick i mars 2017 i uppdrag att under-

22Prop. 2013/14:208.

23Prop. 2013/14:208 s. 59 f.

24SOU 2012:35.

25Prop. 2015/16:113, s. 42 f.

227

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

SOU 2023:37

söka om det fanns behov av åtgärder i syfte att säkerställa ett starkt skydd mot barnäktenskap, tvångsäktenskap och brott med heders- motiv. Ett av förslagen som utredningen lämnade var att kriminali- sera barnäktenskap genom det nya brottet barnäktenskapsbrott.

En annan fråga som utredningen behandlade var om underlåten- het att anmäla eller annars avslöja äktenskapstvång eller vilseledande till äktenskapsresa skulle kriminaliseras. Utredningens slutsats var att en sådan kriminalisering inte borde genomföras.

Utredningen hänvisade till Straffansvarsutredningens uttalanden26 om att underlåtenhet att avslöja brott generellt sett borde vara straff- belagt om brottet har ett straffminimum på två års fängelse eller där- över. Utredningen anförde vidare att straffskalan för vilseledande till äktenskapsresa talade emot att underlåtelse att avslöja ett sådant brott skulle kriminaliseras, medan straffskalan för äktenskapstvång motiverade ett övervägande om en kriminalisering av en sådan under- låtenhet.

Utredningen kom av följande skäl fram till att det inte fanns skäl att föreslå en kriminalisering:

Brottet äktenskapstvång kräver till sin natur, såväl tid som planering, vilket gör att det i sig kan finnas utrymme för någon som får kännedom om planerna att kontakta polis eller underrätta den utsatta personen. Problemet är dock ofta att planeringen av ett tvångsäktenskap hålls hem- lig inom en snäv krets av familjemedlemmar som är starkt knutna till varandra. Det är därför tveksamt om ett underlåtelseansvar verkligen skulle leda till att fler tvångsäktenskap förhindras. När det kan handla om att avslöja till exempel familjemedlemmar är det också så att skyldig- het att avslöja brott bortfaller om det kan innebära fara för den hand - lande eller annan att avslöja det.

Några av de mer allvarliga fallen av äktenskapstvång bör dessutom falla under bestämmelsen om människohandel i 4 kap. 1 a § brottsbalken. Utredningens förslag om att äktenskapstvång uttryckligen ska göras subsidiärt till bestämmelsen om människohandel kan förväntas medföra att sådana brott i viss utsträckning kan komma utredas och lagföras som människohandelsbrott (se avsnitt 5.4.2).

För människohandelsbrott gäller redan ett ansvar för underlåtenhet att avslöja sådant brott (4 kap. 10 § brottsbalken).

I detta sammanhang kan också nämnas att det redan finns en anmälnings- och uppgiftsskyldighet för vissa funktionärer (14 kap. 1 § socialtjänst- lagen [2001:453]) när barn far illa och att en underlåtenhet kan tänkas föranleda tjänstefelsansvar).27

26SOU 1996:185 s. 327.

27Se SOU 2018:69, s. 134 f.

228

SOU 2023:37

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

Utredningens betänkande ledde vidare till propositionen Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet28. Genom propositionen infördes bland annat brottet barnäktenskapsbrott. Lagändringen trädde i kraft den 1 juli 2020. Regeringen instämde i utredningens bedömning att underlåtenhet att anmäla eller annars avslöja äktenskapstvång eller vilseledande till äktenskapsresa inte skulle kriminaliseras. Regeringen gjorde samma bedömning i fråga om barnäktenskapsbrott. Regeringen anförde i huvudsak samma skäl som utredningen mot att kriminali- sera underlåtenhet att avslöja de aktuella brotten.29

Slutligen har riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen i juni 2021 anfört följande:

Hedersbrottslighet präglas inte sällan av en tystnadskultur i förhållande till myndigheter och polis. En kriminalisering av underlåtenhet att an- mäla eller annars avslöja äktenskapstvång och barnäktenskap skulle en- ligt utskottets mening kunna bidra till att motverka tystnadskulturen. Detta genom att belägga den som har kännedom om det förestående brottet med ett straffansvar. Det skulle synliggöra kollektivets ansvar för att tvångsäktenskap tillåts, och på sikt bidra till att fler som har kännedom om ett förestående tvångsäktenskap känner sig förpliktigade att ingripa eller informera myndigheter om vad som pågår. En sådan åtgärd skulle således kunna ha betydelse för möjligheten att i större ut- sträckning förebygga att tvångsäktenskap ingås.30

9.2.3Förekomsten av tvångs- och barnäktenskap

I detta avsnitt redovisas översiktligt uppgifter om förekomsten av tvångs- och barnäktenskap, inklusive brottsanmälningar och domar avseende äktenskapstvång, barnäktenskapsbrott och vilseledande till äktenskapsresa. Syftet är belysa förekomsten av dessa företeelser för som ett led i bedömningen av behovet kriminalisering av underlåten- het att avslöja de två förstnämnda brotten.

I en enkätundersökning från Socialstyrelsen 2006–2007 som rik- tades till ungdomar i årkurs 2 i gymnasiet fanns bland annat en fråga om oro för framtiden, där ett av svarsalternativen var att man var orolig för om en förälder eller annan vuxen i familjen skulle be- stämma vem man ska gifta sig/leva med tillsammans som vuxen. Enkäten besvarades av cirka 5 200 elever. Ungefär fem procent av

28Prop. 2019/20:131.

29A. prop., s. 55 ff.

30Bet. 2020/21:JuU27 och rskr. 2020/21:346.

229

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

SOU 2023:37

flickorna och tre procent av pojkarna svarade att de var mycket eller ganska oroliga för detta. Socialstyrelsen, som dock betonade att re- sultaten på grund av stort bortfall måste tolkas mycket försiktigt, räknade genom en viktning om svaren till cirka 2 600 flickor och 1 800 pojkar på riksnivå.31

Ungdomsstyrelsen (numera Myndigheten för ungdoms- och civil- samhällesfrågor) genomförde en enkätundersökning, Ungdomsstyrel- sens ungdomsenkät 2009, tillsammans med Statistiska centralbyrån för att kartlägga ungas livsvillkor. Enkäten gick ut till 6 000 individer mellan 16 och 25 år. Myndigheten uppskattade att cirka 70 000 unga, varav flertalet är unga kvinnor, har ett begränsat eller villkorat val när det gäller äktenskap och i förhållande till val av partner. Styrelsen har också uppskattat att 8 500 av dessa unga känner sig oroliga för att inte själva få välja vem de ska gifta sig med. När det gäller äktenskap mot den egna viljan har Ungdomsstyrelsen beräknat att frivillig- organisationer och myndigheter under år 2008 hade kännedom om cirka 300 personer som var utsatta för eller riskerade att utsättas för äktenskap mot den egna viljan.32

Nationella kompetensteamet vid Länsstyrelsen Östergötland ge- nomförde under år 2019 en kartläggning om bortförda personer i en hederskontext och barn som uppges vara gifta. Av 290 tillfrågade kom- muner besvarade 192 enkäten. Av kommunerna hade 43 inom sin socialtjänstverksamhet kännedom om bortförda personer. Samman- lagt handlade det om 199 personer varav 86 procent barn. Social- tjänsten i 27 kommuner hade sammanlagt kännedom om 36 barn som uppgavs vara gifta.33

Under år 2021 gjordes 51 brottsanmälningar om äktenskapstvång,

87 om barnäktenskapsbrott och 15 om vilseledande till äktenskaps- resa. Nedan redovisas anmälningsstatistik från år 2015 och framåt.

31Socialstyrelsen, Frihet och ansvar: en undersökning om gymnasieungdomars upplevda frihet att själva bestämma över sina liv. Allmänna tendenser med fördjupad analys kring utsatthet för kränk- ande behandling, hot och/eller våld, särskilt hedersrelaterat våld från nära anhöriga, (Stockholm: Socialstyrelsen, 2007).

32Modée, L. & Bohlin, I. (red.), Gift mot sin vilja, (Stockholm: Ungdomsstyrelsen, 2009).

33Eriksson, M., Nationell kartläggning Bortförda personer i en hederskontext samt barn som upp- ges vara gifta – under 2019 (Länsstyrelsen Östergötland, 2020).

230

SOU 2023:37

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

Tabell 9.1 Brottsanmälningar

Anmälningar avseende äktenskapstvång, barnäktenskapsbrott och vilseledande till äktenskapsresa 2015–2021

	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021

Äktenskapstvång	37	70	90	118	86	56	51
Barnäktenskapsbrott1	–	–	–	–	–	19	87

Vilseledande till
äktenskapsresa	11	12	14	13	24	7	15

Källa: Brottsförebyggande rådet/Hedersförtryck.se.

1Straffbestämmelsen trädde i kraft 1 juli 2020 varför anmälningar saknas för tidigare år.

Ett generellt problem vid brottsanmälningar är mörkertal – det faktum att långt ifrån alla brott faktiskt anmäls. Hur stor andel av alla begångna brott som faktiskt kommer till polisens kännedom skiljer sig åt från brott till brott.34 Ovanstående statistik kan således inte ge annat än en fingervisning om förekomsten av de aktuella brotten.

Det finns inte några domar från Högsta domstolen som rör äkten- skapstvång, barnäktenskapsbrott eller vilseledande till äktenskaps- resa. Från tings- och hovrätterna har utredningen däremot kunnat identifiera35 sammanlagt sjutton domar som rör den typen av brott. Det finns en fällande dom för vilseledande till äktenskapsresa och tre fällande domar för barnäktenskapsbrott. Därtill finns åtta fällande och fem friande domar för äktenskapstvång eller förberedelse eller stämpling till sådant brott, ensamt eller i förening36 med andra brott. Straffen varierar från villkorlig dom, i något fall förenad med sam- hällstjänst, till längre fängelsestraff. I de fall personer har dömts för fullbordat äktenskapstvång som huvudbrott har fängelsestraff i span- net ett och ett halvt till två år dömts ut.37

34Brottsförebyggande rådet, Om brottsstatistiken, https://bra.se/statistik/om-brottsstatistiken.html (hämtad 2022-05-10).

35Domarna har hittats genom en sökning på brottsrubriceringarna i rättsdatabasen JUNO.

36I en fällande dom ansågs äktenskapstvång ingå i människohandel. Denna dom har räknats som fällande för äktenskapstvång eftersom personen ansetts ha begått en gärning som utgör äktenskapstvång.

37Svea hovrätts domar den 8 juni 2018 i mål nr B 10163-17, den 28 januari 2019 i mål nr B 2955-18 och den 16 mars 2021 i mål nr B 13393-19.

231

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

SOU 2023:37

9.3Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott bör kriminaliseras

9.3.1Utgångspunkter för frågan om kriminalisering

Vid överväganden om att kriminalisera underlåtenhet att anmäla eller annars avslöja ett visst brott behöver liknande frågor övervägas som vid annan nykriminalisering, såsom kriminaliseringens effektivitet (se avsnitt 8.3.1). Underlåtenhetsbrottets karaktär påverkar emeller- tid förutsättningarna för bedömningen. Genom kriminaliseringen av det handlande som utgör det brott som ska avslöjas har lagstiftaren redan bedömt att handlandet är skadligt i förhållande till ett skydds- värt intresse. Syftet med en kriminalisering av underlåtenhet att av- slöja ett brott bör främst vara att generellt bidra till att brottet för- hindras eller avbryts, exempelvis genom ingripanden från myndigheter. Detta bör inte utesluta att det finns fall där en underlåtenhet att avslöja ett brott närmast kan liknas vid ett aktivt medverkande till själva brottet. Underlåtenheten skulle med ett sådant synsätt anses så stötande att den är att jämställa med en medverkan till brottet.

I regel bör krävas att det brott som ska avslöjas (huvudbrottet) är förhållandevis allvarligt. Underlåtenhet anses generellt mindre straff- värd än aktivt handlande. Stadgandet om underlåtenhet att avslöja brott enligt 23 kap. 6 § brottsbalken har dessutom en mycket vid krets av gärningspersoner – var och en som får kännedom om ett förestående eller pågående brott är vid straffansvar skyldig att avslöja brottet. Utredningen om skärpta straffrättsliga åtgärder mot organi- serad brottslighet anförde att för det fall en kriminalisering ska framstå som befogad bör det krävas att det är så angeläget att se till att gär- ningen inte kommer till stånd att det är rimligt att med stöd av straff- rättsliga bestämmelser kräva agerande av var och en. Det borde enligt utredningen därför krävas att brottets förövande innefattar ett resul- tat eller ett tillstånd som det är synnerligen angeläget att undvika.38

En kriminalisering av underlåtenhet att avslöja allt för lindriga brott riskerar även att bli verkningslös eftersom det i ringa fall inte ska dömas till ansvar (se 23 kap. 6 § brottsbalken jämförd med 5 § samma kap.). Vid en kriminalisering av sådan underlåtenhet kan man således, utöver straffskalan, även behöva beakta det typiska straff- värdet för de brottsliga gärningarna. En kriminalisering blir menings-

38SOU 2014:63, s. 183.

232

SOU 2023:37

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

lös om samtliga fall av underlåtenhet att avslöja brottet skulle be- dömas som ringa.

Frågan om en kriminalisering kan förväntas bli effektiv påverkas vidare av hur underlåtenhetsbrottet är konstruerat. En kriminaliser- ing av underlåtenhet att avslöja brott kräver i fråga om ett förestående brott att det finns förstadier som är kriminaliserade antingen som osjälvständiga brottsformer eller som andra brott. Det bör även krävas att det typiskt sett finns ett tidsmässigt och praktiskt utrymme att förhindra brottet innan det fullbordas. I fråga om pågående brott bör det normalt krävas en viss utsträckning i tiden så att ett avslöjande kan leda till att brottet avbryts, exempelvis genom ett ingripande av polisen. Det är således inte meningsfullt att kriminalisera under- låtenhet att avslöja brott av alltför momentan karaktär.

Vid bedömningen av om en kriminalisering av underlåtenhet att avslöja ett brott blir effektiv bör även beaktas om det redan finns föreskrifter som tillgodoser syftet att förhindra eller avbryta brottet.

Slutligen kan konstateras att kriminaliseringens effektivitet, det vill säga i vilken utsträckning den kan förväntas bidra till att brottet förhindras eller avbryts, påverkas av i vilken utsträckning det i prak- tiken finns andra personer än gärningspersonen eller andra medverk- ande som får kännedom om det förestående eller pågående brottet och som kan avslöja brottet utan fara för sig själv eller andra.

Bedömningen av om underlåtenhet att avslöja ett visst brott ska kriminaliseras tar sikte på om det finns straffvärda men straffria fall av sådan underlåtenhet som, om de kriminaliserades, kan bidra till att huvudbrottet förhindras eller avbryts. Utgångspunkter för en så- dan bedömning bör vara:

1.Huvudbrottet ska vara tillräckligt allvarligt både med hänsyn till straffskalan och till straffvärdet av enskilda brott. Det ska finnas fall i praktiken där underlåtenheten att avslöja brottet inte kom- mer att bedömas som ringa enligt 23 kap. 5 § brottsbalken.

2.En kriminalisering ska bidra till att huvudbrottet förhindras eller avbryts genom ett avslöjande. Detta inbegriper att brottet är så- dant att det generellt finns en möjlighet att det kan förhindras eller avbrytas genom ett avslöjande.

233

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

SOU 2023:37

3.Kriminaliseringen ska vara effektiv även med beaktande av hur bestämmelsen i 23 kap. 6 § brottsbalken är konstruerad och med beaktande av andra straffbestämmelser och föreskrifter i övrigt. Det ska med andra ord – praktiskt sett – finnas en lucka i regleringen.

4.Det ska vara rimligt att straffa samtliga som inte avslöjar huvud- brottet. Brottets förövande bör innefatta ett resultat eller ett till- stånd som det är synnerligen angeläget att undvika.

9.3.2Förslag

Förslag: Underlåtenhet att avslöja eller förhindra äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott ska kriminaliseras.

Skälen för förslaget

I föregående avsnitt anges fyra utgångspunkter för bedömningen av om underlåtenhet att avslöja brott bör kriminaliseras. Mot bakgrund av dessa utgångspunkter görs följande bedömning.

En kriminalisering är motiverad med hänsyn till brottens allvar

Den första frågan är om en kriminalisering är motiverad med hänsyn till brottets allvar (utgångspunkt 1). Äktenskapstvång och barnäkten- skapsbrott har en straffskala som motsvarar flera av de andra brott som omfattas av kriminaliseringen av underlåtenhet att avslöja brott. Det är därtill många gånger fråga om allvarliga brott sett till de straff som faktiskt utdöms. Det bör därmed finnas fall där en underlåten- het att avslöja brotten inte bedöms som ringa. Brotten är samman- fattningsvis så allvarliga att en kriminalisering inte är utesluten.

En kriminalisering kan bidra till att äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott förhindras eller avbryts

Nästa fråga är om en kriminalisering kan bidra till att huvudbrottet förhindras eller avbryts genom ett avslöjande (utgångspunkt 2). Äkten- skapstvång och barnäktenskapsbrott involverar ofta flera personer

234

SOU 2023:37

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

och är till sin natur sådana att det krävs en viss planering. De är kriminaliserade på försöks-, förberedelse- och stämplingsstadiet och därtill genom den särskilda formen av förberedande handling som utgör vilseledande till äktenskapsresa. Det finns typiskt sett ett tids- mässigt och praktiskt utrymme att förhindra brotten under tiden fram till deras fullbordan. Brotten är därmed sådana att det generellt finns en möjlighet att de kan förhindras eller avbrytas genom ett av- slöjande.

Utredningen om starkare skydd mot barnäktenskap, tvångsäkten- skap och brott med hedersmotiv anförde som skäl mot en kriminali- sering att planeringen av ett tvångsäktenskap ofta hålls hemlig inom en snäv krets av familjemedlemmar som är starkt knutna till var- andra. Utredningen ansåg det tveksamt om kriminalisering av under- låtenhet att avslöja brotten skulle bidra till att fler tvångsäktenskap förhindras. Fällande domar för underlåtenhet att avslöja brott är gene- rellt ovanliga, liksom fällande domar avseende äktenskapstvång, vilse- ledande till äktenskapsresa och barnäktenskapsbrott (se avsnitt 9.2.3). Vid en kriminalisering finns det således i och för sig inte anledning att räkna med ett stort antal fällande domar. Samtidigt kan det vid ett tvångs- eller barnäktenskap finnas många inblandade personer (se exemplen nedan). Således måste det inte nödvändigtvis vara fråga om att planeringen av tvångs- eller barnäktenskap hålls inom en snävare krets.

Tvångs- och barnäktenskap sker många gånger inom ramen för en hederskontext. Hedersbrottslighet präglas, som riksdagen anfört, inte sällan av en tystnadskultur i förhållande till polisen och andra myndigheter. Kriminalisering av underlåtenhet att avslöja brotten skulle kunna bidra till att motverka tystnadskulturen och på sikt bidra till att fler som har kännedom om ett förestående tvångsäkten- skap eller barnäktenskap känner sig förpliktade att ingripa eller in- formera myndigheter om vad som pågår.

Sammanfattningsvis är bedömningen att brotten är sådana att en kriminalisering kan bidra till att de förhindras genom ett avslöjande.

Det finns en lucka i den nuvarande regleringen

Därefter är frågan om det praktiskt sett finns en lucka i regleringen (utgångspunkt 3). Det är redan möjligt att ingripa mot många per- soner som får kännedom om ett tvångs- och barnäktenskap genom

235

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

SOU 2023:37

kriminaliseringen av försök, förberedelse och stämpling till äkten- skapstvång och barnäktenskapsbrott, samt vilseledande till äkten- skapsresa. Brottsbalkens bestämmelser om medverkan till brott är tillämpliga på brotten vilket innebär att medhjälp till de olika för- beredande momenten är straffbar. Exempelvis är medhjälp till för- beredelse till äktenskapstvång straffbar. Utanför faller dock personer vars enda inblandning är att de har fått kännedom om det förestå- ende brottet eller som medverkat i så liten mån att deras medverkan är straffri med hänsyn till att den anses ringa.

I den mån en person kan dömas för sin medverkan till ett brott är det inte aktuellt att döma för underlåtenhet att avslöja brottet. Personer som kan misstänkas för att ha medverkat till brottet borde därtill många gånger kunna åberopa att de inte kunnat avslöja brottet utan fara för sig själva eller annan (se avsnitt 9.1). Frågan är mot denna bakgrund vilka ytterligare personer som praktiskt sett skulle träffas av en kriminalisering.

Vid en förundersökning om äktenskapstvång, barnäktenskaps- brott, eller förstadier till dessa brott, eller vilseledande till äkten- skapsresa kan det tänkas framkomma att många olika personer har fått kännedom om det förestående brottet. En kategori utgörs av per- soner som är inblandade i olika stadier av planeringen och genom- förandet av ingåendet av äktenskapet eller den äktenskapsliknande förbindelsen. Exempel på sådana personer är vigselförrättare och bröllopsvittnen, gäster vid förlovnings- eller bröllopsfesten, per- soner som medverkar vid upprättande av äktenskapskontraktet och personer som hjälper till med praktiska arrangemang kring förlov- nings- eller bröllopsfesten. Det handlar om personer som i olika grad främjat brottet, om inte annat genom att stärka gärningspersonerna i deras uppsåt. I stor utsträckning bör personer som är inblandade på detta sätt omfattas av bestämmelsen om medverkan till brott i

23kap. 4 § brottsbalken. Det rör sig också om personer vars inbland- ning i regel är sådan att de inte utan fara för att själva misstänkas kan avslöja det förestående brottet. Det bör även finnas personer, exem- pelvis bröllopsgäster, vars inblandning normalt är så perifer att den utgör ringa fall av medverkan. I förhållande till dem finns därmed ett praktiskt utrymme för en kriminalisering av underlåtenhet att av- slöja brott.

236

SOU 2023:37

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

En annan kategori utgörs av personer som genom kontakter med exempelvis personer av den första kategorin eller med de tilltänkta makarna får kännedom om att ett tvångs- eller barnäktenskap är på gång. Exempel på sådana personer är skolpersonal, personal inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten samt personer verksamma vid olika offentligt eller privat drivna stödverksamheter. Det lär främst handla om personer till vilka den som riskerar att utsättas för barn- eller tvångsäktenskapet har anförtrott sig.

Det praktiska utrymmet för en kriminalisering begränsas av att många av nyss nämnda personer redan har en anmälningsplikt enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) när det gäller barn som far illa. Anmälningsplikten gäller anställda vid myndigheter vars verk- samhet berör barn och unga samt anställda vid andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersöknings- verksamhet, socialtjänsten, Kriminalvården, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Vidare omfattas de som är verksamma inom yrkes- mässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som be- rör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område. Utanför faller dock de fall där personerna får kännedom om att någon över arton år riske- rar att utsättas för ett tvångsäktenskap. Även i sådana fall får således en kriminalisering en praktisk betydelse.

Ytterligare en kategori som skulle omfattas – i förhållande till brottet äktenskapstvång – är de som räknas upp i 14 kap. 1 § social- tjänstlagen (se ovan). Dessa personer, exempelvis personal i gymna- sieskolan, hälso- och sjukvårdspersonal samt personal inom social- tjänsten och inom privat drivna stödverksamheter har inte i dag någon skyldighet att göra polisanmälningar om de får kännedom om att någon som är över arton år riskerar att utsättas för ett äktenskaps- tvång. Sammantaget är bedömningen att det finns en krets av perso- ner som praktiskt sett kan träffas av kriminaliseringen.

En annan aspekt är kravet på uppsåtstäckning. För att någon ska kunna dömas till ansvar för underlåtenhet att avslöja ett förestående äktenskapstvång eller barnäktenskapsbrott krävs att personen hade uppsåt till att gärningen var kriminaliserad (se avsnitt 9.1). Det kan finnas ett visst utrymme för invändningar om rättsvillfarelse i förhåll- ande till barnäktenskapsbrott som inte innefattar olaga tvång. Fram- för allt torde detta aktualiseras vid barnäktenskap med ungdomar i övre tonåren och i förhållande till personer med bakgrund i länder

237

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

SOU 2023:37

där sådana äktenskap är tillåtna. Detta kan minska kriminaliseringens effektivitet något. Dock utgör inte detta tillräckliga skäl att avstå från en kriminalisering.

Sammantaget är bedömningen att det i enlighet med utgångs- punkt 3 finns ett praktiskt utrymme att kriminalisera underlåtenhet att avslöja brott.

Det är synnerligen angeläget att tvångs- och barnäktenskap inte kommer till stånd

Slutligen är frågan om det är rimligt att straffa samtliga som under- låter att avslöja ett förestående äktenskaptvång eller barnäktenskaps- brott. Det bör därmed krävas att brottet innefattar ett resultat eller ett tillstånd som det är synnerligen angeläget att undvika (utgångs- punkt 4). Att ett äktenskap formellt ingås är i och för sig inte ett sådant resultat – tvångs- och barnäktenskap kan angripas genom civilrättsliga regler. Det är de sociala följderna av äktenskapet eller den äktenskapsliknande förbindelsen som är det allvarliga, dvs. att de inblandade betraktas som makar inom sitt sociala nätverk och de konsekvenser som följer av detta.

Tidigare utredningar har konstaterat att barn- och tvångsäkten- skap kan få mycket allvarliga konsekvenser. Det kan innebära stora negativa psykologiska effekter att gifta sig och sammanleva med en person mot sin egen vilja. Förväntningar på att äktenskapet ska leda till sexuellt samliv och barn innebär i sådana äktenskap en stor risk för sexuella övergrepp. Vidare är det en kränkning i sig att tvingas få barn med en person som man har gift sig med mot sin vilja. Erfaren- heter från olika hjälporganisationer visar att många av de flickor och kvinnor som blir gifta mot sin vilja utnyttjas och far illa i sina äkten- skap. Svårigheter att beviljas skilsmässa och stigmatisering av från- skilda kvinnor inom den egna gruppen kan göra situationen än svårare. Barn som ingår äktenskap fråntas inte bara sin barndom, utan för- nekas i många fall även utbildning och utsätts, på grund av sin livs- situation, för stora risker avseende hälsa och våld i hemmet.39

För den som utsätts för ett barn- eller tvångsäktenskap kan det sammanfattningsvis bli fråga om livslånga negativa konsekvenser. Det är därför synnerligen angeläget att undvika att sådana äktenskap

39SOU 2012:35 s. 86 f. och SOU 2017:96, avsnitt 4.4.

238

SOU 2023:37

Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott

och äktenskapsliknande förbindelser kommer till stånd. Liksom riks- dagen har anfört skulle en kriminalisering kunna synliggöra kollek- tivets ansvar för att detta tillåts. Var och en som får kännedom om ett förestående äktenskapstvång eller barnäktenskapsbrott bör där- för vara skyldig att anmäla eller på annat sätt avslöja brottet.

Sammanfattningsvis är samtliga förutsättningar enligt de fyra ut- gångspunkterna uppfyllda. Det finns därmed skäl att kriminalisera underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott.

När det infördes ett särskilt ansvar för underlåtenhet att förhindra brott enligt 23 kap. 6 § andra stycket brottsbalken bedömde reger- ingen att detta ansvar skulle omfatta de brott där underlåtenhet att avslöja brott var straffbelagd.40 Vid en kriminalisering av underlåten- het att anmäla eller avslöja ett visst brott bör således även underlåten- het att förhindra samma brott kriminaliseras. Även underlåtenhet att förhindra äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott bör därför om- fattas av kriminaliseringen.

Förhållandet till grovt olaga tvång

Äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott kan i allvarligare fall be- dömas som grovt olaga tvång. Till följd av allmänna principer om brottskonkurrens ska gärningspersonen då endast dömas för grovt olaga tvång. Eftersom det inte är straffbelagt att underlåta att avslöja grovt olaga tvång är frågan om det, i en sådan situation, skulle vara omöjligt att döma personer för underlåtenhet att avslöja äktenskaps- tvång eller barnäktenskapsbrott. Så bör det emellertid inte förhålla sig. Man bör nämligen skilja mellan frågan om vilka brott gärnings- personens handlande ska klassificeras som, det vill säga vilket eller vilka av flera konkurrerande brott han eller hon i slutänden ska dömas för, och frågan om vilket brott någon annan har underlåtit att av- slöja. Det har därför inte funnits anledning att i denna utredning överväga om underlåtenhet att avslöja grovt olaga tvång generellt bör kriminaliseras.

40Prop. 2015/16:113, s. 55.

239

10 Bakgrund

Syftet med detta kapitel är att sätta in omvändelseförsök i ett större sammanhang. I avsnitt 10.1 beskrivs därför översiktligt arbetet för hbtq-personers rättigheter i Sverige. Därefter redogörs för hbtq- personers särskilda utsatthet i avsnitt 10.2. Omvändelseförsök utgör inte medicinsk vård och behandling. Vid överväganden om omvän- delseförsök bör kriminaliseras behöver man dock säkerställa att en straffbestämmelse inte omfattar den könsbekräftande vården. Kun- skap om vad denna vård innebär är även av värde för att belysa grän- serna för begreppet omvändelseförsök. I avsnitt 10.3 beskrivs därför den könsbekräftande vården i Sverige.

10.1Om arbetet för hbtq-personers rättigheter i Sverige

Synen på hbtq-personer och deras rättigheter har förändrats väsent- ligt i Sverige sedan första halvan av 1900-talet. Sexuella relationer mellan vuxna personer av samma kön var kriminaliserat före år 1944 och homosexualitet var klassat som en sjukdom fram till år 1979. År 2009 avskaffade Socialstyrelsen transvestism som sjukdoms- begrepp. De formella rättigheterna för hbtq-personer har under åren stärkts genom olika reformer. Detta har skett genom lagändringar, såsom införande av diskrimineringsförbud, stärkta rättigheter inom familjerätten och straffrättsliga insatser.

Möjligheterna för personer att få leva i enlighet med sin könsiden- titet och att få den erkänd har utökats. År 1972 trädde lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall i kraft. Sverige blev därmed det första landet i världen att introducera en formell möjlig- het i lagen att efter prövning få en ny juridisk könstillhörighet fast- slagen. Behandling med kostnadsfri hormonterapi och operationer startade i Sverige.

243

Bakgrund

SOU 2023:37

År 2013 avskaffades steriliseringskravet vid ändrad könstillhörig- het. Samma år trädde nya regler för ändrad könstillhörighet i kraft. Den som vill ändra juridisk könstillhörighet behöver inte längre vara svensk medborgare och ogift. Det räcker att vara folkbokförd i Sverige. Utländska domar och beslut om ändrad könstillhörighet ska under vissa förutsättningar vara giltiga i Sverige. I lagrådsremissen Förbättrade möjligheter att ändra kön finns förslag till ytterligare ändringar på området (se avsnitt 10.3).

Vidare har skyddet på diskrimineringsområdet successivt utvid- gats. År 1999 trädde lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning i kraft. Därefter har genom olika lagar fler och fler samhällsområden kommit att omfattas av dis- krimineringsförbudet. År 2009 trädde diskrimineringslagen (2008:567)

ikraft. Lagen ersatte de tidigare diskrimineringslagarna och omfattar fler diskrimineringsgrunder och fler samhällsområden än tidigare. Samtidigt lades könsöverskridande identitet eller uttryck till som en diskrimineringsgrund. År 2011 lades sexuell läggning till bland grun- derna för diskriminering som det allmänna ska motverka enligt 1 kap. 2 § regeringsformen.

Inom det familjerättsliga området har det skett en utveckling sedan lagen (1987:813) om homosexuella sambor trädde i kraft år 1987. En möjlighet för personer av samma kön att registrera partnerskap år 1995 följdes av en möjlighet för registrerade partners att prövas som adop- tivföräldrar år 2003. Samma år trädde en ny sambolag i kraft som om- fattade både samkönade och olikkönade samboförhållanden. År 2005 fick samkönade par tillgång till assisterad befruktning. Sedan år 2009 är det möjligt för personer av samma kön att ingå äktenskap.

Även på det straffrättsliga området har skyddet utvidgats. År 1987 lades homosexuell läggning (senare ändrat till sexuell läggning) till bland diskrimineringsgrunderna i straffbestämmelsen om olaga dis- kriminering. År 2003 utvidgades tillämpningsområdet för brottet hets mot folkgrupp så att också hets med anspelning på sexuell läggning omfattas. Bestämmelsen om försvårande omständigheter i 29 kap. 2 § brottsbalken ändrades. Enligt sjunde punkten är det en försvårande omständighet att ett motiv för brottet varit att kränka en person, folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av omstän- digheter som till exempel hudfärg eller nationellt ursprung. Sexuell läggning lades till bland de uppräknade omständigheterna. År 2018 utvidgades det straffrättsliga skyddet för tran

SOU 2023:37		Innehåll
DEL 2 Omvändelseförsök av hbtq-personer
10	Bakgrund................................................................	243
10.1	Om arbetet för hbtq-personers rättigheter i Sverige..............	243
10.2	Hbtq-personer är en utsatt grupp........................................	245
10.3	Den könsbekräftande vården ...............................................	247
11	Omvändelseförsök ...................................................	253
11.1	Vad är omvändelseförsök?....................................................	253
11.2	Omvändelseförsökens konsekvenser...................................	256
11.3	Förekomsten av omvändelseförsök i Sverige ......................	260
	11.3.1 MUCF:s kartläggning ...........................................	261
	11.3.2 Uppgifter om omvändelseförsök utöver
	MUCF:s kartläggning ...........................................	267
11.4	Sammanfattande iakttagelser................................................	271
12	Den nuvarande regleringen .......................................	277
12.1	Brottsbalken ..........................................................................	278
	12.1.1 Brott enligt tredje kapitlet ....................................	278
	12.1.2 Brott enligt fjärde kapitlet.....................................	280
	12.1.3 Brott enligt femte kapitlet ....................................	285
	12.1.4 Brott enligt sextonde kapitlet ...............................	287
	12.1.5 Förslag om kriminalisering av psykisk
	misshandel m.m. ....................................................	289
12.2	Diskrimineringslagen............................................................	290
12.3	Socialtjänstlagen och LVU ...................................................	291
12.4	Föreskrifter för hälso- och sjukvården ................................	294
12.5	Lagen om stöd till trossamfund ...........................................	295
12.6	Sammanfattande bedömning i fråga om den nuvarande
	regleringen .............................................................................	296

13	Internationell utblick................................................		299
13.1	Övergripande ........................................................................		299
13.2	Ett urval av införda förbud ..................................................		303
	13.2.1	Frankrike ...............................................................	303
	13.2.2	Kanada....................................................................	305
	13.2.3	Malta ......................................................................	306
	13.2.4	Nya Zeeland ..........................................................	308
	13.2.5	Tyskland ................................................................	309

14	Åtgärder mot omvändelseförsök .................................	313
14.1	Kriminalisering av omvändelseförsök .................................	313
	14.1.1 Utgångspunkter ....................................................	313
	14.1.2 Det bör inte införas en särskild reglering
	som kriminaliserar omvändelseförsök .................	321
14.2	En särskild straffskärpningsgrund
	för omvändelseförsök...........................................................	329
DEL 3 Konsekvenser och författningskommentar
15	Konsekvenser ..........................................................	333
15.1	Konsekvenser av förslagen...................................................	333
15.2	Konsekvenser vid en kriminalisering av intygande av
	sexuell oskuld........................................................................	340
16	Författningskommentar ............................................	343
16.1	Förslaget till lag om ändring i brottsbalken........................	343
16.2	Förslaget till lag om ändring i passlagen (1978:302) ..........	348
16.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:316) med
	förbud mot könsstympning av kvinnor ..............................	349
16.4	Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med
	särskilda bestämmelser om vård av unga.............................	350

SOU 2023:37		Innehåll
16.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:225) om
rättsintyg i anledning av brott ..............................................		351
16.6 Förslaget till lag om ändring i offentlighets-
och sekretesslagen (2009:400)..............................................		352
Bilagor
Bilaga 1	Kommittédirektiv 2021:98 ...........................................	353
Bilaga 2	Kommittédirektiv 2022:113 .........................................	363
Bilaga 3	Kommittédirektiv 2022:136 .........................................	365
Bilaga 4 Författningskommentar – intygande av sexuell
	oskuld ............................................................................	367

Sammanfattning ................................................................		13
Summary ..........................................................................		25
1	Författningsförslag.....................................................	37
1.1	Förslag till lag om ändring i brottsbalken .............................	37
1.2	Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)................	41

1.7 Förslag till förordning om ändring
i förundersökningskungörelsen (1947:948) ..........................	47

och omsorg och Socialstyrelsen om domar i vissa
brottmål ...................................................................................	48

2	Utredningens uppdrag och arbete ................................	53
2.1	Del 1 av uppdraget: oskuldskontroller m.m. ........................	53
2.2	Del 2 av uppdraget: omvändelseförsök .................................	56
2.3	Utredningens arbete...............................................................	60
DEL 1 Oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp
3	Bakgrund ..................................................................	65
3.1	Hedersrelaterat våld och förtryck .........................................	65
3.2	Oskuldsnormer och föreställningar om oskuld....................	68
3.3	Åtgärder mot hedersrelaterat våld och förtryck...................	73
4	Oskuldskontroller och oskuldsintyg ..............................	77
4.1	Om oskuldskontroller och oskuldsintyg ..............................	77

	Sverige	.....................................................................................	85
	4.2.1	Tidigare studier m.m...............................................	85
	4.2.2	Utredningens kartläggning.....................................	87
5	Oskuldsingrepp..........................................................		93
5.1	Om oskuldsingrepp................................................................		93
5.2	Förekomsten av oskuldsingrepp i Sverige.............................		99
	5.2.1	Tidigare studier m.m...............................................	99
	5.2.2	Utredningens kartläggning...................................	102
6	Den nuvarande regleringen .......................................		107
6.1	Straffrättsliga regler ..............................................................		107
	6.1.1	Övergripande.........................................................	107
	6.1.2	Straffbestämmelser................................................	108
	6.1.3	Ansvarsfrihetsgrunder ..........................................	111
6.2	Hälso- och sjukvårdslagstiftningen m.m. ...........................		115
	6.2.1	Övergripande.........................................................	115

SOU 2023:37		Innehåll
6.2.2	Patientsäkerhetslagen ............................................	119

och oskuldsintyg ...................................................................		127
6.3.1	Oskuldskontroller i straffrättsligt hänseende......	127
6.3.2	Oskuldsintyg i straffrättsligt hänseende ..............	131

6.4 Skyddet i förhållande till oskuldsingrepp ............................		137
6.4.1	Oskuldsingrepp i straffrättsligt hänseende ..........	137

	6.4.2	Oskuldsingrepp i förhållande till hälso-
		och sjukvårdsregelverket .......................................	141
7	Internationell utblick ...............................................		147

	rättigheter ..............................................................................		147
7.2	Lagstiftningen i de utvalda länderna ....................................		151
	7.2.1	Danmark.................................................................	151
	7.2.2	Finland ...................................................................	153
	7.2.3	Frankrike................................................................	154
	7.2.4	Norge .....................................................................	156
	7.2.5	Storbritannien ........................................................	158
8	Förslag till åtgärder mot otillbörlig kontroll av flickors
	och kvinnors sexualitet.............................................		161
8.1	Övergripande om behovet av åtgärder ................................		161

av hälso- och sjukvården.......................................................		163
8.3 Behovet av straffrättsliga åtgärder .......................................		167
8.3.1	Utgångspunkter vid kriminalisering.....................	167

	och fridskränkningsbrotten .................................................	197
8.9	Utvidgning av grunderna för utreseförbud enligt LVU.....	199
8.10	Förslagens förenlighet med skyddet för fri-
	och rättigheter.......................................................................	201
8.11	Ikraftträdande .......................................................................	210
8.12	Behovet av andra åtgärder vid sidan
	av en kriminalisering.............................................................	211
9	Underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och
	barnäktenskapsbrott.................................................	219

och vilseledande till äktenskapsresa.....................................		223
9.2.1	Regleringen............................................................	223

	underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång m.m....	227
9.2.3	Förekomsten av tvångs- och barnäktenskap .......	229

och barnäktenskapsbrott bör kriminaliseras.......................		232
9.3.1	Utgångspunkter för frågan om kriminalisering ..	232
9.3.2	Förslag ...................................................................	234
9.4 Ikraftträdande .......................................................................		240