sou 2023 32

Till statsrådet Gunnar Strömmer

Regeringen beslutade vid regeringssammanträde den 20 maj 2021 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över förutsättningarna för att använda biometri som verktyg i brottsbekämpningen (dir. 2021:34).

Chefsjuristen Eric Leijonram förordnades till särskild utredare den

20 maj 2021. Som sekreterare anställdes samma dag hovrättsasses- sorn Åsa Brundin. Kammarrättsassessorn Erla Thorisdottir anställ- des som sekreterare den 16 augusti 2021 och avslutade sitt arbete som sekreterare i utredningen den 20 februari 2023.

Till sakkunniga att biträda utredningen förordnades den 16 juni 2021 numera kanslirådet Johan Jansson (Justitiedepartementet) och rättssakkunniga Sophie Blomgren (Justitiedepartementet). Till exper- ter förordnades samma dag internrevisionschefen vid Säkerhetspolisen Fredrik Berglund, enhetschefen vid Säkerhets- och integritetsskydds- nämnden Gunilla Berglund, vice överåklagaren vid Åklagarmyndig- heten Magnus Johansson, vice chefsåklagaren vid Ekobrottsmyndig- heten Ola Lavie, juristen vid Integritetsskyddsmyndigheten Elena Mazzotti Pallard, juristen vid Polismyndigheten Jeanna Thorslund, verksamhetsexperten vid Nationellt forensiskt centrum vid Polis- myndigheten Liselotte Nielsen Sundberg, advokaten Robin Söder och verksjuristen vid Tullverket Jonna Wiborn.

Johan Jansson entledigades från sitt uppdrag den 12 november 2021 och numera kanslirådet Max Stille (Justitiedepartementet) utsågs i hans ställe. Den 27 september 2022 entledigades Elena Mazzotti Pallard från sitt uppdrag och seniora juristen vid Integritetsskydds- myndigheten Jenny Bård utsågs i hennes ställe. Jeanna Thorslund entledigades från sitt uppdrag den 23 januari 2023 och juristen Abir Tasci förordnades i hennes ställe. Max Stille entledigades från sitt upp- drag den 1 mars 2023 och numera kanslirådet Maja Måhl (Justitie- departementet) utsågs i hans ställe. Den 1 maj 2023 förordnandes Erla Thorisdottir till expert att biträda utredningen.

Sammanfattning

Bakgrund

Möjligheten att identifiera personer med hjälp av biometri har ut- vecklats mycket snabbt på senare tid. Det gäller inte minst teknik för avancerad ansiktsigenkänning, men det finns numera också väl fun- gerande algoritmer för jämförelser av t.ex. ögon, blodkärl och röst.

Genom att lagra dna-profiler, fingeravtryck, ansiktsbilder, röstupp- tagningar och liknande om misstänkta och dömda i polisens register ökar möjligheterna att identifiera den som har begått ett brott. Beho- vet av detta är stort och har ökat över tid. Det beror inte minst på den ökade gängkriminaliteten, eftersom brott som begås inom ramen för kriminella nätverk ofta är svåra att utreda då brottsoffer och vittnen är rädda för att medverka i utredningen. Dna, fingeravtryck, ansikts- bilder, röstupptagningar och andra biometriska underlag är då många gånger ett användbart och kraftfullt verktyg för att identifiera den som begått ett brott.

Bestämmelser om upptagning av biometriska underlag inom ramen för en förundersökning finns i rättegångsbalken och i förordningen (1992:824) om fingeravtryck m.m. (fingeravtrycksförordningen). Bestämmelser om personuppgiftsbehandlingen finns i brottsdatalagen (2018:1177) och lagen (2018:1693) om polisens behandling av person- uppgifter inom brottsdatalagens område (polisens brottsdatalag). Det är tydligt att dessa bestämmelser inte fullt ut är anpassade till dagens förhållanden. Regelverket är också komplext och svåröverskådligt. Utredningen har därför fått i uppdrag att se över regelverket för insamling, lagring och användning av biometriska underlag och upp- gifter i brottsbekämpningen i syfte att förbättra möjligheterna att klara upp brott med hjälp av biometri.

Sammanfattning

SOU 2023:32

Uppdraget

Vårt uppdrag har sammanfattningsvis varit att lämna förslag som bi- drar till att fler gärningsmän ska kunna identifieras med hjälp av bio- metri. Förslagen ska leda till att biometriska underlag och uppgifter kan samlas in och registreras på ett mer enhetligt, heltäckande och ändamålsenligt sätt än vad som är möjligt i dag. I syfte att i ökad ut- sträckning kunna identifiera okända gärningsmän har vårt uppdrag också innefattat att ta ställning till, dels om polisen ska kunna an- vända ansiktsbilder och fingeravtryck från brottsutredningar för att söka i andra myndighetsregister än sådana som förs i brottsbekäm- pande syfte, dels om och i så fall under vilka förutsättningar dna-spår från brottsutredningar ska kunna jämföras med uppgifter i dna-base- rade släktforskningsdatabaser. Uppdraget har också omfattat att be- skriva hur de förslag vi lämnar påverkar andra myndigheter som har till uppgift att utreda brott eller att medverka i sådana utredningar och ta ställning till om våra förslag innebär att det krävs följdänd- ringar med hänsyn till dessa myndigheters behov.

Vårt uppdrag har inneburit att vi noga ska väga behovet av en effektiv brottsbekämpning mot den enskildes rätt till skydd för grund- läggande fri- och rättigheter och då i synnerhet rätten till personlig integritet.

En mer enhetlig reglering

Genom våra förslag utformas rättegångsbalkens bestämmelser om upptagning av prov för dna-analys, fingeravtryck, fotografier och andra biometriska underlag på ett mer enhetligt sätt än i dag. Det gäller såväl förutsättningarna för att ta upp underlagen som de bestäm- melser som finns om förfarandet. Eftersom det utgör en kropps- besiktning att ta ett prov för dna-analys ska en sådan provtagning dock även fortsättningsvis regleras särskilt i förhållande till upptag- ning av fingeravtryck, fotografier och andra underlag. Att regelver- ket görs mer enhetligt kommer att leda till en effektivare tillämpning genom att biometriska underlag från en person kan tas upp under samma förutsättningar vid samma tillfälle.

SOU 2023:32

Sammanfattning

En utökad upptagning under förundersökning

Vi föreslår att rekvisitet för när biometriska underlag får tas upp under en förundersökning ska kopplas till brottets straffskala i stället för till en bedömning av vad påföljden kan förväntas bli i det enskilda fallet. Förslaget innebär att biometriska underlag får tas upp vid en förundersökning om brott med fängelse i straffskalan. Förslaget för- väntas underlätta för Polismyndigheten och andra brottsutredande myndigheter vid bedömningar av när biometriska underlag får tas upp och medföra en mera enhetlig tillämpning. Förslaget förväntas också leda till att biometriska underlag kommer att tas upp av skä- ligen misstänkta i fler fall än i dag, eftersom det kan vara nödvändigt och proportionerligt att samla in underlag även vid brott som typiskt sett leder till böter.

Vi föreslår också att fingeravtryck, fotografier och video ska få tas upp i registreringssyfte, dvs. oberoende av om den misstänkte är anhållen eller häktad och om underlagen behövs för att utreda brottet eller inte. Detta motsvarar vad som i dag gäller för dna-prov. Vi föreslår också att även handstils- och röstprov ska få tas upp. Handstilsprov ska endast få tas upp om ett sådant prov behövs för att utreda brottet medan röstprov även ska få tas upp i registrerings- syfte. Ett handstilsprov som har tagits upp för att utreda ett brott ska dock få registreras.

Vi föreslår också en utökad obligatorisk upptagning av biomet- riska underlag från den som anhållits eller häktats på grund av miss- tanke om brott. Enligt vårt förslag ska prov för dna-analys, finger- avtryck och fotografier av ansikte tas i dessa fall om uppgifterna inte redan finns i polisens biometriregister. Förslaget kommer att leda till att sådana underlag tas upp av fler personer än vad som sker med tillämpning av nuvarande bestämmelser, vilket är nödvändigt för att lösa fler brott.

Om den misstänktes uppgifter redan finns i polisens biometri- register ska nya underlag få tas upp om det behövs för att utreda brottet eller om det finns särskilda skäl.

Sammanfattning

SOU 2023:32

En utökad upptagning vid straffverkställighet

Enligt våra förslag ska fingeravtryck, salivprov för dna-analys och fotografi av ansikte tas av den som verkställer ett fängelsestraff om uppgifterna inte redan finns i polisens biometriregister. Det innebär en utökning av beslutade, men ännu inte ikraftträdda, bestämmelser i fängelselagen (2010:610) och lagen (1994:451) om intensivövervak- ning med elektronisk kontroll, som innebär att fingeravtryck ska tas vid verkställighet av fängelsestraff om sex månader eller mer. Genom våra förslag säkerställs att dna-profil, fingeravtryck och ansiktsfoto- grafi av alla som verkställer ett fängelsestraff finns i polisens biometri- register.

Bestämmelserna ska inte gälla den som verkställer ett fängelse- straff efter ett beslut om förvandling av böter, om förvandlingsstraf- fet inte omfattar något brott som har fängelse i straffskalan.

En utökad registrering av fängelsedömda förväntas leda till att fler gärningsmän identifieras och att fler brott klaras upp. Detta beror bl.a. på att en stor andel av dem som verkställer ett fängelsestraff återfaller i brott eller har begått brott tidigare som de inte har lag- förts för.

Nya biometriregister

Vi föreslår att polisens nuvarande register över dna-profiler, finger- avtryck och signalement ska ersättas av nya biometriregister: ett över misstänkta, ett över dömda och ett över spår. Samtliga register ska få innehålla dna-profiler, fingeravtryck, fotografier, video, röst, handstil och signalement. Genom att sortera registren på detta sätt, i stället för utifrån vilken typ av uppgift som registreras kan upp- gifter om en och samma person hållas samlade. Detta minskar risken för att personer finns registrerade under olika identiteter i de olika registren och förväntas effektivisera det brottsbekämpande arbetet. Det innebär också att de skillnader som i dag finns i regleringen mel- lan registren över dna-profiler i förhållande till fingeravtrycks- och signalementsregistren tas bort. Olika typer av uppgifter kommer därmed att kunna registreras och behandlas under samma förutsätt- ningar och under lika lång tid. Även detta kan förväntas leda till en ökad effektivitet i brottsbekämpningen.

SOU 2023:32

Sammanfattning

Våra förslag innebär att fler typer av uppgifter får registreras. När det gäller misstänkta och dömda utökas regleringen på så sätt att även röst- och handstilsprov får registreras. När det gäller spårregistret ska även fotografier, video, handstil, röst och signalement få registreras där. Förslagen innebär att sannolikheten att identifiera en misstänkt gärningsman ökar, sett till att det kommer att vara möjligt att på ett automatiserat och strukturerat sätt jämföra fler typer av spår med registrerade uppgifter än i dag.

Uppgifter som samlas in med stöd av 28 kap. rättegångsbalken från den som är skäligen misstänkt för brott ska få behandlas i biometri- registret över misstänkta om misstanken avser ett brott med fängelse i straffskalan. Uppgifter i biometriregistret över misstänkta ska rade- ras ur registret senast tre månader efter det att uppgifterna om den misstanke som ligger till grund för registreringen har tagits bort ur misstankeregistret enligt lagen (1998:621) om misstankeregister.

Om den som har varit föremål för upptagning av biometriska underlag med stöd av 28 kap. rättegångsbalken därefter döms för ett brott med fängelse i straffskalan får uppgifterna registreras i biometri- registret över dömda, dvs. även om påföljden för brottet bestäms till böter. Även uppgifter som samlats in med stöd av fängelselagen och lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll från den som verkställer ett fängelsestraff ska få registreras i biometriregistret över dömda. Uppgifter i biometriregistret över dömda ska raderas ur regist- ret senast tre månader efter det att uppgifterna om den dom eller det beslut som ligger till grund för registreringen har tagits bort ur belast- ningsregistret enligt lagen (1998:620) om belastningsregister.

Vi föreslår också att uppgifter om en registrerad som avlider fort- satt ska få behandlas i registren över misstänkta och dömda, dock som längst i tio år efter dödsfallet. Härigenom ökar möjligheterna att klara upp brott som den avlidne kan ha begått.

Härutöver föreslår vi att dna-profiler och fingeravtryck från avlidna brottsoffer i vissa fall ska få jämföras med motsvarande upp- gifter i spårregistret. För att jämförelse ska få ske krävs bl.a. att döds- fallet kan antas ha orsakats genom brott och att jämförelsen är nöd- vändig för att utreda brottet. Syftet med jämförelsen ska vara att klara upp brottet mot den avlidne.

I övrigt svarar våra förslag i hög utsträckning mot nuvarande re- glering av registren.

Sammanfattning

SOU 2023:32

Passregistret och Migrationsverkets register ska kunna användas för biometriska jämförelser vid allvarliga brott

Vi föreslår att Polismyndigheten, genom Nationellt forensiskt cent- rum (NFC), i vissa fall ska få använda sig av automatiserad ansikts- och fingeravtrycksjämförelse för att jämföra ansiktsbilder och finger- avtryck av oidentifierade misstänkta gärningsmän med motsvarande uppgifter i passregistret och Migrationsverkets register över finger- avtryck och fotografier. Metoden innebär att ansiktsbilder och finger- avtryck som finns i registren jämförs biometriskt med motsvarande spår från en misstänkt gärningsman med hjälp av automatiserad tek- nik när sådana spår kommit fram i utredningen. Sådana jämförelser ska endast vara tillåtna vid en förundersökning om viss allvarlig brotts- lighet och under snäva förutsättningar. För att en jämförelse ska få ske krävs således att det finns särskild anledning att anta att det är gärningsmannen som har avsatt fingeravtrycken eller förekommer på spårbilden. Detta innebär att en jämförelse inte får ske för att t.ex. söka efter en okänd målsägande eller ett vittne. Vidare krävs att jäm- förelsen är av synnerlig vikt för att utreda brottet och att det är uppen- bart att syftet med åtgärden inte kan uppnås med någon mindre ingripande åtgärd. De krav som ställs upp innebär alltså att en jäm- förelse ska göras med restriktivitet och endast när det är absolut nödvändigt.

Av regleringen ska det uttryckligen framgå att en jämförelse inte får omfatta uppgifter om registrerade personer som inte har fyllt 15 år. Sökunderlaget ska även begränsas utifrån vad som är känt om gär- ningsmannen, t.ex. utifrån ålder och kön, för att på så sätt minska antalet registrerade som berörs av jämförelserna. Att personuppgifts- behandlingen ska begränsas på detta sätt följer redan av dataskydds- regelverket.

En användning av biometriska jämförelser i registren kan förvän- tas leda till att fler gärningsmän kan identifieras och lagföras. Den restriktiva användning som vi föreslår motiveras av att passregistret och Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier inte förs för brottsbekämpande ändamål och att metoden kommer att förutsätta att känsliga personuppgifter i form av biometriska upp- gifter om ansiktsbilder och fingeravtryck behandlas om ett mycket stort antal personer. Genom att endast tillåta jämförelser vid allvar- liga brott och när det inte finns andra sätt att komma framåt i ut-

SOU 2023:32

Sammanfattning

redningen uppnås en balans mellan behovet av en effektiv brottsbe- kämpning och intresset av att skydda den personliga integriteten.

En ny ändamålsbestämmelse tas in i polisens brottsdatalag som anger att NFC får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att utföra jämförelser i passregistret och Migrationsverkets regis- ter över fingeravtryck och fotografier. Av ändamålsbestämmelsen följer att sådana jämförelser får göras på begäran av den egna myndig- heten eller av Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyn- digheten, Tullverket eller Kustbevakningen. De bestämmelser som anger under vilka förutsättningar som passregistret och Migrations- verkets register över fingeravtryck och fotografier får användas för biometriska jämförelser tas in i ett nytt kapitel om behandling av personuppgifter för forensiska ändamål i polisens brottsdatalag. Ett undantag från sökförbudet införs som anger att NFC får utföra sök- ningar i registren i syfte att få fram ett urval av personer baserat på biometriska uppgifter.

Vissa ändringar görs också i passlagen (1978:302) och utlännings- datalagen (2016:27). Ändringarna i passlagen innebär dels att biomet- riska uppgifter som tas fram ur en ansiktsbild som tagits vid en pass- ansökan får behandlas i passregistret om det behövs för att göra en jämförelse med stöd av de bestämmelser som vi föreslår i polisens brottsdatalag, dels att det i dessa fall kommer att vara möjligt att göra sökningar med hjälp av automatiserad behandling. I utlänningsdata- lagen gör vi vissa anpassningar för att möjliggöra att biometriska jämförelser görs i Migrationsverkets register enligt polisens brotts- datalag.

Dna-baserad släktforskning ska tillåtas vid mord och grova våldtäktsbrott

Dna-baserad släktforskning, eller utredande genetisk genealogi, an- vändes av Polismyndigheten i ett pilotfall som genomfördes åren 2019 och 2020. Metoden innebär i korthet att omfattande dna-data tas fram ur dna-spår från brottsutredningen som sedan förs in i en kommersiell dna-baserad släktforskningsdatabas och jämförs med andra användares dna-data. Syftet med jämförelsen är att hitta släk- tingar till den som har avsatt dna-spåret. Efterföljande traditionell släktforskning utförs därefter utifrån ett urval av de mest relevanta

Sammanfattning

SOU 2023:32

matchningarna. Genom metoden lyckades polisen lösa det s.k. dubbel- mordet i Linköping som begicks år 2004. Metoden används inte av Polismyndigheten sedan Integritetsskyddsmyndigheten vid förhands- samråd om metoden funnit att den innebär att personuppgifter i flera avseenden behandlas i strid med lag.

Vi föreslår att dna-baserad släktforskning ska kunna användas men endast vid förundersökning om mord, grov våldtäkt och grov våld- täkt mot barn. Vidare ställer vi upp strikta krav för att metoden ska få användas, för att tydliggöra att det rör sig om en metod som endast får användas i undantagsfall. För att få använda metoden krävs i en- lighet härmed att den är av synnerlig vikt för att utreda brottet och att det är uppenbart att syftet med åtgärden inte kan uppnås med mindre ingripande åtgärder. Det innebär att omfattande utrednings- åtgärder måste ha vidtagits innan metoden över huvud taget kan komma i fråga. Om det finns andra åtgärder som kan vidtas som är av mindre ingripande slag ska dessa användas i stället. Härutöver ställs i lagen upp vissa särskilda krav på Polismyndigheten för att meto- den ska få användas, såsom att säkerställa att de överförda uppgif- terna inte används för andra ändamål och att de raderas av den som tillhandahåller databasen när myndigheten begär det. Ett beslut om att använda släktforskningsmetoden ska dessutom endast få fattas av förundersökningsledaren (åklagaren) i samråd med Polismyndigheten.

En ny ändamålsbestämmelse tas in i polisens brottsdatalag som anger att NFC får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att använda en dna-baserad släktforskningsdatabas för jämförelse med ett dna-spår. Av ändamålsbestämmelsen följer att sådana jäm- förelser får göras på begäran av den egna myndigheten, Åklagarmyn- digheten eller Säkerhetspolisen. De bestämmelser som anger under vilka förutsättningar som dna-baserade släktforskningsdatabaser får användas vid en förundersökning tas in i ett nytt kapitel om behand- ling av personuppgifter för forensiska ändamål i polisens brottsdata- lag. Ett undantag från sökförbudet införs som anger att NFC får utföra sökningar i en dna-baserad släktforskningsdatabas i syfte att få fram ett urval av personer baserat på genetiska eller biometriska uppgifter.

Summary

Background

Rapid advances have been made recently in our ability to identify people by means of biometrics. This is especially true of advanced facial recognition technology, but there are now also accurate algo- rithms for comparing eyes, blood vessels and voices, for example.

Storing DNA profiles, fingerprints, facial images, voice recordings, etc. of suspects and convicted persons in police registers increases the likelihood of identifying suspected offenders. The need to use such data to identify individuals who have committed crimes has increased over time. This is particularly due to the increase in gang-related crime, as crimes committed within criminal networks are often diffi- cult to investigate because victims and witnesses are too afraid to participate in the investigation. In such cases, DNA, fingerprints, facial images, voice recordings and other biometric data are often use- ful and powerful tools for identifying the perpetrator of a crime.

Provisions on biometric data collection as part of a preliminary investigation are set out in the Swedish Code of Judicial Procedure and in the Swedish Ordinance (1992:824) on fingerprints, etc. (the Fingerprint Ordinance). Provisions on personal data processing are contained in the Criminal Data Act (2018:1177) and the Act (2018:1693) on the processing of personal data by the police within the scope of the Criminal Data Act (Police Criminal Data Act). It is clear that these provisions are not fully adapted to current circum- stances. The regulatory framework is also complex and difficult to navigate. The remit of the inquiry has therefore been to review the regulatory framework for collecting, storing and using biometric data in law enforcement, the aim being to improve the ability to solve crimes using biometrics.

Summary

SOU 2023:32

Remit

To summarise, our remit has been to make proposals that contrib- utes to identify more offenders using biometrics. The proposals will enable biometric data to be collected and stored in police registers in a more uniform, comprehensive and appropriate manner than is currently possible. With the aim of being able to identify unknown offenders to a greater extent, our remit has also included considering whether the police should be able to use facial images and finger- prints from criminal investigations to search official registers other than those kept for law enforcement purposes, and whether and, if so, under what conditions, DNA traces from criminal investigations should be able to be compared with data in DNA-based genealogy databases. The remit also included describing how the proposals we make would affect other agencies tasked with investigating criminal offences or participating in such investigations, and considering whether our proposals mean that consequential changes would be required with regard to the needs of these agencies.

Our remit involved carefully weighing the need for effective law enforcement against the individual’s right to protection of their funda- mental rights and freedoms, such as the right to privacy.

A more uniform regulation

Our proposals make the provisions of the Swedish Code of Judicial Procedure on taking samples for DNA analysis, fingerprints, photo- graphs and other biometric data more uniform. This applies both to the conditions under which the data is collected and to the rules governing this procedure. However, since taking a sample for DNA analysis constitutes a body examination such sampling will continue to be regulated separately from taking fingerprints, photographs and other data. A more uniform framework will lead to more efficient application by allowing biometric data to be taken from a person under the same conditions on the same occasion.

SOU 2023:32

Summary

Expanded collection during preliminary investigation

We propose that the criterion for when biometric data may be col- lected during a preliminary investigation be linked to the range of punishment for the offence rather than to an assessment of what the penalty can be expected to be in the individual case. This proposal would allow biometric data to be collected as part of the preliminary investigation of an offence punishable by imprisonment. The pro- posal is expected to make it easier for the Swedish Police Authority and other criminal investigation agencies to assess when biometric data may be collected and to ensure a more uniform application. The proposal is also expected to lead to biometric data being collected from suspects where there is a reasonable suspicion that they com- mitted the crime in more cases than today, as it may be necessary and proportionate to collect data even for offences that typically re- sult in a fine.

We also propose that fingerprints, photographs and videos be ad- mitted for register purposes, i.e. regardless of whether the suspect is arrested or detained and of whether or not the data is needed to inves- tigate the offence. This corresponds to the current rules governing DNA samples. We also propose that handwriting and voice samples also be admitted. Handwriting samples should only be admitted if they are required for the criminal investigation, while voice samples should also be admitted for register purposes. However, a handwrit- ing sample collected to investigate a criminal offence may be stored in police registers

We also propose expanding the mandatory collection of biometric data from those arrested or detained on suspicion of a criminal of- fence. Under our proposal, samples for DNA analysis, fingerprints and facial photographs will be taken in these cases unless this data is already available in police biometrics registers. The proposal will re- sult in such data being collected from more people than under the current provisions, which is necessary to solve more crimes.

If the suspect’s data is already in police biometric registers, new data may be collected if it is required for the criminal investigation or if there are special reasons.

Summary

SOU 2023:32

Expanded collection during execution of a sentence

Under our proposals, fingerprints, a saliva sample for DNA analysis and a facial photograph would be taken of a person serving a prison sentence if this data is not already available in police biometrics re- gisters. This would entail expanding the provisions in the Prisons Act (2010:610) and the Intensive Supervision using Electronic Mon- itoring Act (1994:451), which means that fingerprints must be taken during the execution of prison sentences of six months or more. These provisions have been decided upon but have not yet acquired legal force. Our proposals ensure that the DNA profile, fingerprints and facial photographs of all persons serving a prison sentence are included in police biometrics registers.

These provisions would not apply to a person serving a prison sen- tence following a decision to commute a fine if the commuted sen- tence does not include an offence punishable by imprisonment.

Expanding the data stored in police registers on those who have been given a prison sentence is expected to lead to more offenders being identified and more crimes being solved. This is partly because a large proportion of those serving a prison sentence re-offend or have committed offences in the past for which they have not been pros- ecuted.

New biometric registers

We propose to replace the current police registers of DNA profiles, fingerprints and descriptions with new biometric registers: one for suspects, one for convicted persons and one for traces. All registers may contain DNA profiles, fingerprints, photographs, videos, voice samples, handwriting samples and descriptions. Sorting the registers in this way, rather than by the type of data registered, would enable data on the same person to be stored together. This reduces the risk of people being registered under different identities in the different registers and is expected to make law enforcement work more effi- cient. It also removes the current regulatory differences between the DNA profile registers compared with the fingerprint and descrip- tion registers. This will allow different types of data to be registered and processed under the same conditions and for the same length of

SOU 2023:32

Summary

time. This, too, can be expected to increase the efficiency of law en- forcement.

Our proposals allow more types of data to be registered. In the case of suspects and convicted persons, the regulation would thus be expanded to admit the registration of voice and handwriting samples. With regard to trace registers, the proposal also admits the registra- tion of photographs, videos, handwriting samples, voice samples and descriptions. The proposals will generate greater possibilities to iden- tify a suspected offender, given that it will be possible to compare more types of traces with registered data in an automated and structured way than today.

Data collected under Chapter 28 of the Code of Judicial Proce- dure from a person reasonably suspected of committing an offence may be processed in the biometric registers of suspects if the sus- picion relates to an offence punishable by imprisonment. Data in the biometric registers of suspects shall be erased no later than three months after the data about the suspicion on which the registration is based has been removed from the record of suspected persons under the Act on Records of Suspected Persons (1998:621).

If a person who has been the subject of biometric data collection under Chapter 28 of the Code of Judicial Procedure is subsequently convicted of an offence punishable by imprisonment, the data may be registered in the biometric register of convicted persons, i.e. even if the sentence is a fine. Data collected under the Prisons Act and the Intensive Supervision using Electronic Monitoring Act from a person serving a prison sentence may also be registered in the bio- metric register of convicted persons. Data in the biometric register of convicted persons shall be erased from the register no later than three months after the judgment or order on which the registration is based has been removed from the criminal records in accordance with the Criminal Records Act (1998:620).

We also propose that the data of a deceased data subject may con- tinue to be processed in the biometric registers of suspects and con- victed persons for a maximum of ten years after their death. This increases the chances of solving any crimes that the deceased may have committed.

In addition, we propose that DNA profiles and fingerprints from deceased victims may in some cases be compared with correspond- ing data in the biometric trace register. In order for a comparison to

Summary

SOU 2023:32

be made, the death must be presumed to have been caused by a crimi- nal offence and the comparison must be necessary to investigate the offence. The purpose of the comparison should be to solve the crime committed against the deceased.

Otherwise, our proposals correspond to a large extent to the cur- rent regulation of the registers.

The Passport register and the Swedish Migration Agency’s registers can be used for biometric comparisons in the case of serious offences

We propose that, in certain cases, the Swedish Police Authority, through the Swedish National Forensic Centre (NFC), should be permitted to use automated face and fingerprint comparison to com- pare the facial images and fingerprints of unidentified suspected offenders with corresponding data in the passport register and the Swedish Migration Agency’s fingerprint and photographic registers. The method involves biometrically comparing facial images and finger- prints contained in the registers with the corresponding traces of a suspected offender using automated technology when such traces come to light in the investigation. Such comparisons should only be permitted during the preliminary investigation of certain serious crimes and under strict conditions. For a comparison to be made, there must be particular reason to believe that the offender left the fingerprints or appears in the trace image. This means that a comparison must not be made, for example, to search for an unknown victim or wit- ness. Furthermore, the comparison must be of particular importance for the investigation of the crime, and it must be obvious that the objective of the measure cannot be achieved by a less intrusive mea- sure. Thus, the requirements set mean that comparisons must be made restrictively and only when strictly necessary.

The regulation should explicitly state that a comparison may not include data on data subjects who have not reached the age of 15. The search criteria should also be limited based on what is known about the offender, e.g. by age and sex, in order to reduce the num- ber of data subjects involved in the comparisons. Limiting the proces- sing of personal data in this way already follows from data protection regulations.

SOU 2023:32

Summary

The use of biometric comparisons in the registers can be expected to lead to more offenders being identified and prosecuted. The re- strictive use we propose is justified by the fact that the passport register and the registers of fingerprints and photographs kept by the Swedish Migration Agency are not kept for law enforcement purposes, and that the method will require the processing of sensi- tive personal data of a very large number of individuals in the form of biometric data regarding facial images and fingerprints. Allowing comparisons only in the case of serious offences and where there are no other ways to advance the investigation strikes a balance between the need for effective law enforcement and the interest in protecting individual privacy.

A new purpose provision will be included in the Police Criminal Data Act that states that NFC may process personal data where nec- essary to carry out comparisons in the passport register and the Swedish Migration Agency’s fingerprint and photographic registers. It follows from the purpose provision that such comparisons may be made at the request of the Swedish Police Authority or of the Swedish Security Service, the Swedish Economic Crime Authority, the Swedish Prosecution Authority, Swedish Customs or the Swedish Coast Guard. The provisions specifying the conditions under which the passport register and the Swedish Migration Agency’s finger- print and photographic registers may be used for biometric compar- isons will be included in a new chapter on processing personal data for forensic purposes in the Police Criminal Data Act. An exception to the search ban will be introduced stating that NFC may carry out searches in the registers for the purpose of obtaining a selection of individuals based on biometric data.

Some amendments will also be made to the Passport Act (1978:302) and the Act on Personal Data of Aliens (2016:27). The amendments to the Passport Act mean that biometric data produced from a facial image taken during a passport application may be processed in the passport register if it is necessary to make a comparison under the provisions we propose in the Police Criminal Data Act, and that in these cases it will be possible to carry out searches using automated processing. In the Aliens Data Act, we will make certain adjustments to enable biometric comparisons to be made in the Swedish Migra- tion Agency’s registers in accordance with the Police Criminal Data Act.

Summary

SOU 2023:32

DNA-based genealogy is to be permitted in cases of murder and aggravated rape offences

DNA-based genealogy, or investigative genetic genealogy, was used by the Swedish Police Authority in a pilot case conducted in 2019 and 2020. In short, the method involves generating comprehensive DNA data from DNA traces from a criminal investigation, which are then entered in a commercial DNA-based genealogy database and compared with the DNA data of other users. The purpose of the comparison is to find relatives of the person who left the DNA trace. Subsequent traditional genealogical research is then carried out based on a selection of the most relevant matches. This method enabled the police to solve what was known as the double murder in Linköping in 2004. The method has not been used after the pilot case by the Swedish Police Authority, since the Swedish Authority for Privacy Protection, in a prior consultation on the method, found that it involves personal data being processed in breach of legislation in sev- eral respects.

We propose that DNA-based genealogy could be used but only in preliminary investigations of murder, aggravated rape and aggra- vated rape of children. Furthermore, we propose strict requirements governing the use of the method to make it clear that it can only be used in exceptional cases. Accordingly, the use of this method re- quires that it is of particular importance for the investigation of the crime, and it must be obvious that the objective of the measure can- not be achieved by a less intrusive measure. This means that exten- sive investigative measures must have been taken before the method can be considered at all. If there are other less intrusive measures that can be taken, these should be used instead. In addition, the law imposes certain specific requirements on the Swedish Police Author- ity regarding the use of the method, such as ensuring that the data transferred is not used for other purposes and that it is erased by the provider of the database when requested by the Authority. More- over, a decision to use the method may only be taken by the head of the preliminary investigation (prosecutor) in consultation with the Swedish Police Authority.

A new purpose provision will be added to the Police Criminal Data Act that states that NFC may process personal data if it is necessary in order to use a DNA-based genealogy database for comparisons.

SOU 2023:32

Summary

It follows from the purpose provision that such comparisons may be made at the request of the Swedish Police Authority or of the Swedish Prosecution Authority or the Swedish Security Service. The provi- sions setting out the conditions under which DNA-based geneal- ogical databases may be used in a preliminary investigation will be included in a new chapter on processing personal data for forensic purposes in the Police Criminal Data Act. An exception to the search ban will be introduced stating that NFC may carry out searches in a DNA-based genealogical database for the purpose of obtaining a selection of individuals based on genetic or biometric data.

Fundamental rights and freedoms

We have carefully weighed the need to expand the collection and use of biometrics in law enforcement against the invasion of privacy that such measures entail. In balancing these interests, we have paid par- ticular attention to the clear need to address increased gang-related crime and negative crime trends by using biometrics to identify and prosecute more offenders. We believe that this need is so great that the restrictions on individuals’ rights and freedoms that we propose are necessary and proportionate. This is true even in cases of a sig- nificant invasion of privacy. Our proposals are therefore compatible with fundamental rights and freedoms and are designed to protect individuals from arbitrary encroachment.

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att 28 kap. 2 och 12–14 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 14 a, 14 b och 16 §§, av följande lydelse,

dels att kapitelrubriken till 28 kap. ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas nya rubriker närmast före 14, 15 och 16 §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
28 kap.
Om husrannsakan, genomsök-	Om husrannsakan, kropps-
ning på distans, kroppsvisita-	visitation, kroppsbesiktning
tion och kroppsbesiktning	och vissa andra åtgärder
2 §
För eftersökande av den som	För att söka efter den som ska
skall gripas, anhållas eller häktas,	gripas, anhållas, häktas, hämtas
hämtas till förhör eller till instäl-	till förhör eller till inställelse vid
lelse vid rätten eller underkastas	rätten, underkastas kroppsvisita-
kroppsvisitation eller kroppsbe-	tion, kroppsbesiktning eller upp-
siktning får husrannsakan företas	tagning enligt 14 eller 14 a § får
hos honom, eller hos någon annan	husrannsakan göras hos honom
om det finns synnerlig anledning	eller henne, eller hos någon annan
att anta att den sökte uppehåller	om det finns synnerlig anledning
sig där. Detsamma gäller i fråga	att anta att den sökte uppehåller
om en tilltalad som söks för del-	sig där. Detsamma gäller i fråga
givning av stämning eller kallelse	om en tilltalad som söks för del-
	41

Författningsförslag

SOU 2023:32

till förhandling, om försök till delgivning har misslyckats eller bedöms som utsiktslösa.

givning av stämning eller kallelse till förhandling, om försök till delgivning har misslyckats eller bedöms som utsiktslösa.

12 §

Den som skäligen kan misstän-	Den som är skäligen misstänkt
kas för ett brott på vilket fängelse	för ett brott på vilket fängelse
kan följa, får kroppsbesiktigas	kan följa, får kroppsbesiktigas
1. för de ändamål som anges i	1. för de ändamål som anges i
11 §,	11 §, eller
2. enligt bestämmelserna i 12 a §,
eller
3. för utredning om hans eller	2. för utredning om hans eller
hennes ålder, om den har be-	hennes ålder, om den har be-
tydelse för om påföljd får dömas	tydelse för om påföljd får dömas
ut eller betydelse för påföljds-	ut eller betydelse för påföljds-
frågan i övrigt.	frågan i övrigt.
I den omfattning och för det	Bestämmelser om sådan kropp-
ändamål som anges i 12 b § får	sbesiktning som endast innebär att
även en annan person än den som	prov för dna-analys tas av den som
skäligen kan misstänkas för ett	är skäligen misstänkt för brott i
brott kroppsbesiktigas.	syfte att utreda brottet eller i regi-
	streringssyfte finns i 12 a §.

Med kroppsbesiktning avses undersökning av människokroppens yttre och inre samt att prov tas från människokroppen och under- söks. En kroppsbesiktning får inte utföras så att den som undersöks riskerar framtida ohälsa eller skada.

12 a §

Kroppsbesiktning genom tag-	Kroppsbesiktning genom att
ande av salivprov får göras på den	ta prov för dna-analys får göras
som skäligen kan misstänkas för	på den som är skäligen misstänkt
ett brott på vilket fängelse kan	för ett brott för vilket fängelse
följa, om syftet är att göra en dna-	ingår i straffskalan, om
analys av provet och registrera
dna-profilen i det dna-register eller
det utredningsregister som förs en-
ligt lagen (2018:1693) om polisens

Kroppsbesiktning genom att ta prov för dna-analys får göras på någon annan än den som är skäligen misstänkt för ett brott, om

1. det är av särskild vikt för att utreda ett brott för vilket fängelse ingår i straffskalan, och

SOU 2023:32

Författningsförslag

behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område.

1.det behövs för att utreda brottet, eller

2.syftet är att registrera dna- profilen i ett biometriregister som förs enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av personupp- gifter inom brottsdatalagens om- råde.

Ett prov för dna-analys ska tas av den som är anhållen eller häk- tad misstänkt för brott om inte annat framgår av tredje stycket. Ett sådant prov ska tas skyndsamt.

Om dna-profilen finns i något av de biometriregister över miss- tänkta eller dömda som förs enligt lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdata- lagens område får ett prov för dna- analys endast tas om det behövs för att utreda brottet eller om det finns särskilda skäl.

Ett prov för dna-analys ska tas genom salivprov om det inte är nödvändigt att ta provet på annat sätt för att utreda brottet.

12 b §

Kroppsbesiktning genom tag- ande av salivprov får göras på annan än den som skäligen kan misstänkas för ett brott, om

1. syftet är att genom en dna- analys av provet underlätta iden- tifiering vid utredning av ett brott på vilket fängelse kan följa, och

I fråga om kroppsvisitation och kroppsbesiktning gäller i till- lämpliga delar det som föreskrivs om husrannsakan i 3 a, 4, 8 och 9 §§. Om det är fara i dröjsmål, får en polisman besluta om kroppsvisitation och kroppsbe- siktning. Ett beslut om kropps- besiktning genom att ta prov för dna-analys enligt 12 a § första stycket 2 får även fattas av Polis- myndigheten.

Kroppsvisitation och kroppsbe- siktning, som är av mera väsentlig omfattning, ska verkställas inom- hus och i avskilt rum eller i ett lämpligt utrymme i ett transport- medel. Om åtgärden utförs av någon annan än en läkare ska den som utför åtgärden, om det är

Författningsförslag

SOU 2023:32

2. det finns synnerlig anledning		2. åtgärden inte kan vänta eller
att anta att det är av betydelse för		det annars är uppenbart att syftet
utredningen av brottet.		med åtgärden inte kan uppnås
		med mindre ingripande åtgärder.
Analysresultatet får inte jäm-		Analysresultatet får inte jäm-
föras med de dna-profiler som		föras med de dna-profiler som
finns registrerade i register över		finns registrerade i de biometri-
dna-profiler som förs enligt lagen		register som förs enligt lagen
(2018:1693) om polisens behand-		(2018:1693) om polisens behand-
ling av personuppgifter	inom	ling av personuppgifter	inom
brottsdatalagens område	eller i	brottsdatalagens område	eller i
övrigt användas för annat ända-		övrigt användas för annat ända-
mål än det för vilket provet har		mål än det för vilket provet har
tagits.		tagits.
		Ett prov för dna-analys ska tas
		genom salivprov.

Första stycket gäller inte den som är under 15 år.

13 §

Beträffande kroppsvisitation och kroppsbesiktning skall i till- lämpliga delar gälla vad i 3 a, 4, 8 och 9 §§ är föreskrivet om hus- rannsakan. Är fara i dröjsmål, får kroppsvisitation och kroppsbe- siktning beslutas av polisman.

Förrättning, som är av mera väsentlig omfattning, skall verk- ställas inomhus och i avskilt rum. Verkställs den av någon annan än en läkare, skall såvitt möjligt ett av förrättningsmannen anmodat tro- värdigt vittne närvara. Blodprov får inte tas av någon annan än en

SOU 2023:32

Författningsförslag

läkare eller en legitimerad sjuk- sköterska. Annan mera ingående undersökning får utföras endast av läkare.

Kroppsvisitation eller kropps- besiktning av en kvinna får inte verkställas eller bevittnas av någon annan än en kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska. Kropps- visitation som enbart innebär att föremål som en kvinna har med sig undersöks och kroppsbe- siktning som enbart innebär att blodprov, alkoholutandningsprov eller salivprov för DNA-analys tas får dock verkställas och be- vittnas av en man.

möjligt, se till att ett vittne när- varar. Blodprov får inte tas av någon annan än en läkare eller en legitimerad sjuksköterska. Annan mera ingående undersökning får utföras endast av en läkare.

Kroppsvisitation eller kropps- besiktning av en kvinna får inte verkställas eller bevittnas av någon annan än en kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska. Kropps- visitation som enbart innebär att föremål som en kvinna har med sig undersöks och kroppsbe- siktning som enbart innebär att blodprov, alkoholutandningsprov, salivprov för dna-analys eller hår- prov tas får dock verkställas och bevittnas av en man.

Upptagning av fingeravtryck och vissa andra underlag

14 §

Av den som är anhållen eller	Fingeravtryck, fotografi, video
häktad må fotografi och fingerav-	och röstprov får tas upp av den
tryck tagas; han vare ock under-	som är skäligen misstänkt för ett
kastad annan dylik åtgärd. Vad	brott för vilket fängelse ingår i
nu sagts gälle ock annan, om det	straffskalan, om
erfordras för vinnande av utred-	1. det behövs för att utreda brot-
ning om brott, varå fängelse kan	tet, eller
följa.	2. syftet är att registrera upp-
	gifterna i ett biometriregister som
	förs enligt lagen (2018:1693) om
	polisens behandling av personupp-
	gifter inom brottsdatalagens om-
	råde.

Författningsförslag

SOU 2023:32

Närmare bestämmelser om åt- gärd, som här avses, meddelas av regeringen.

Handstilsprov och avtryck av fot och öra får tas upp av den som är skäligen misstänkt för ett brott för vilket fängelse ingår i straff- skalan om det behövs för att ut- reda brottet.

Fingeravtryck och fotografi av ansikte ska tas upp av den som är anhållen eller häktad misstänkt för brott om inte annat följer av fjärde stycket. Upptagningen ska genom- föras skyndsamt.

Om fingeravtryck, fotografi, video eller röstprov finns i något av de biometriregister över miss- tänkta eller dömda som förs enligt lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdata- lagens område får upptagning ske endast om det behövs för att ut- reda brottet eller om det finns sär- skilda skäl.

Med fingeravtryck avses av- tryck av finger eller hand.

14 a §

Fingeravtryck, fotografi, video, avtryck av fot och öra samt röst- och handstilsprov får tas upp av någon annan än den som är skä- ligen misstänkt för ett brott, om

1.det är av särskild vikt för att utreda ett brott för vilket fängelse ingår i straffskalan, och

2.åtgärden inte kan vänta eller det annars är uppenbart att syftet med åtgärden inte kan uppnås med mindre ingripande åtgärder.

SOU 2023:32

Författningsförslag

1.2Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:167) med särskilda be- stämmelser om unga lagöverträdare att 36 d och e §§ ska ha följande lydelse. 1

			36 d §
Kroppsbesiktning enligt 36 a				Kroppsbesiktning enligt 36 a
eller 36 b § får inte verkställas eller				eller 36 b § får inte verkställas eller
bevittnas av någon annan än en				bevittnas av någon annan än en
läkare, en legitimerad sjukskö-				läkare, en legitimerad sjukskö-
terska eller en person som är av				terska eller en person som är av
samma kön som den unge.				samma kön som den unge.
Kroppsbesiktning		som	enbart	Kroppsbesiktning		som	enbart
innebär att blodprov, alkohol-				innebär att blodprov, alkohol-
utandningsprov eller salivprov för				utandningsprov,		salivprov för
DNA- analys tas på den unge, får				dna-analys eller hårprov tas på
dock verkställas eller bevittnas				den unge, får dock verkställas
av någon som inte är av samma				eller bevittnas av någon som inte
kön som den unge.				är av samma kön som den unge.
			36 e §
Vid	kroppsbesiktning		enligt	Vid	kroppsbesiktning		enligt
36 a §	ska 28 kap.	12 §	andra	36 a §	ska 28 kap. 12 §		tredje
stycket, 13 § första och andra				stycket, 13 § första och andra
styckena och 13 a § tredje stycket				styckena och 13 a § tredje stycket
rättegångsbalken gälla.				rättegångsbalken gälla i tillämp-
				liga delar.

1Ett motsvarande förslag till ändring i 36 e § gällande hänvisningarna till 28 kap. 12 § rätte- gångsbalken har lagts fram i prop. 2022/23:78. Ändringarna ska enligt förslaget träda i kraft den 1 juli 2023.

Fingeravtrycken och de bio- metriska uppgifter som tas fram ur dessa ska omedelbart förstöras när passet har lämnats ut eller pass- ansökan har återkallats eller av- slagits.

Biometriska uppgifter som tas fram ur ansiktsbilden får efter det att passet har lämnats ut eller pass- ansökan har återkallats eller av- slagits endast behandlas i det regis- ter som Polismyndigheten för över pass som har utfärdats med stöd av denna lag. En sådan behandling är endast tillåten om den behövs för att göra jämförelser enligt 6 a kap. lagen (2018:1693) om poli- sens behandling av personuppgif- ter inom brottsdatalagens område.

SOU 2023:32

Författningsförslag

1.3Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs i fråga om passlagen (1978:302) att 6 a och b §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 a §

Fingeravtrycken och ansiktsbilden enligt 6 § andra stycket 1 ska sparas i ett lagringsmedium i passet.

Fingeravtrycken och de bio- metriska data som tas fram ur dessa och ur ansiktsbilden ska omedel- bart förstöras när passet har läm- nats ut eller passansökan har åter- kallats eller avslagits.

6 b §

Fingeravtrycken och ansikts-	Fingeravtrycken enligt 6 §
bilden enligt 6 § andra stycket 1	andra stycket 1 och de biomet-
samt de biometriska data som	riska uppgifter som kan tas fram
kan tas fram ur dessa får inte	ur dessa får inte användas vid sök-
användas vid sökning med hjälp	ning med hjälp av automatiserad
av automatiserad behandling.	behandling.

Kriminalvården ska förelägga den dömde att inställa sig för upp- tagning av fingeravtryck, saliv- prov för dna-analys och fotografi av ansikte om sådana uppgifter om den dömde inte finns i något av de biometriregister över miss- tänkta eller dömda som förs av Polismyndigheten enligt lagen (2018:1693) om polisens behand- ling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Upp- tagningen ska ske så snart som möjligt efter att verkställigheten har inletts. Av föreläggandet ska det framgå att beslutet om verk- ställighet utanför anstalt kan komma att upphävas om föreläg- gandet inte följs.

Kriminalvården får förelägga den dömde att inställa sig för upp- tagning på nytt, om det finns sär- skilda skäl.

Upptagningen ska utföras av Polismyndigheten.

SOU 2023:32

Författningsförslag

1.4Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:451) om intensivöver- vakning med elektronisk kontroll

dels att 8 a § och 14 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 8 a § ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2022:734	Föreslagen lydelse
Fingeravtryck	Upptagning av fingeravtryck
	och vissa andra underlag

8 a §

Vid verkställighet utanför an- stalt av en dom på fängelse i sex månader ska Kriminalvården före- lägga den dömde att lämna finger- avtryck, om den dömde inte finns i det fingeravtrycksregister som förs av Polismyndigheten enligt lagen (2018:1693) om polisens be- handling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Finger- avtrycken ska lämnas så snart som möjligt efter att verkställigheten har inletts. Av föreläggandet ska det framgå att beslutet om verk- ställighet utanför anstalt kan komma att upphävas om före- läggandet inte följs.

Kriminalvården får förelägga den dömde att lämna fingeravtryck på nytt, om det finns särskilda skäl.

Fingeravtrycken ska tas av Polis- myndigheten.

Författningsförslag

SOU 2023:32

14 §

Beslutet om verkställighet utanför anstalt ska upphävas, om den elektroniska kontroll som avses i 3 § annat än tillfälligt blir omöjlig att upprätthålla. Vistelse på sjukhus eller därmed jämförlig inrättning ska dock inte leda till att ett beslut om verkställighet utanför anstalt upphävs.

Beslut om verkställighet utanför anstalt ska upphävas om den dömde

1.åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt en före- skrift som meddelats med stöd av lagen och det som ligger honom eller henne till last inte är av mindre betydelse,

2.begär att så ska ske,

3.inte följer föreläggandet att påbörja verkställigheten eller, när verkställigheten ska påbörjas, är häktad eller intagen i kriminalvårds- anstalt av någon annan anledning än för verkställighet av det straff som beslutet avser,

4.innan verkställigheten har påbörjats, antingen döms på nytt till fängelse eller får villkorligt medgiven frihet förverkad enligt 26 kap. 19 § eller 34 kap. 5 § brottsbalken på sådan tid att han eller hon ska avtjäna fängelse i mer än etthundraåttio dagar, eller

5. inte följer ett föreläggande	5. inte följer ett föreläggande
enligt 8 a § att lämna fingerav-	enligt 8 a § att inställa sig för upp-
tryck.	tagning av fingeravtryck, saliv-
	prov för dna-analys eller fotografi
	av ansikte.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om verkställighet som pågår vid ikraftträdandet.

En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen har i fråga om brott enligt denna lag eller andra brott som avses i 1 § andra stycket samma befogenhet som en polisman att

1. enligt 28 kap. 13 och

14 b §§ rättegångsbalken besluta om kroppsvisitation, kroppsbe- siktning och upptagning av finger- avtryck och andra underlag, och

2. enligt 28 kap. 13 a och

14 b §§ rättegångsbalken

a) hålla kvar den som ska kroppsvisiteras, kroppsbesiktigas eller bli föremål för en upptagning, och

b) ta med den som ska kroppsvisiteras, kroppsbesiktigas eller bli föremål för en upptagning till den plats där åtgärden ska genomföras.

Om det finns anledning att anta att en person, som i omedel- bart samband med inresa till eller utresa från landet uppehåller sig i trakterna invid Sveriges land- gräns eller kuster eller i närheten av eller inom en flygplats eller något annat område som har di-

SOU 2023:32

Författningsförslag

1.5Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:1225) om straff för smuggling att 27 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

27 §

En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen har i fråga om brott enligt denna lag eller andra brott som avses i 1 § andra stycket samma befogenhet som en polisman att

1. enligt 28 kap. 13 § rätte- gångsbalken besluta om kropps- visitation och kroppsbesiktning utan förordnande enligt 28 kap. 4 och 13 §§ rättegångsbalken, och

2. enligt 28 kap. 13 a § rätte- gångsbalken

a) hålla kvar den som ska kroppsvisiteras eller kroppsbe- siktigas, och

b) ta med den som ska kroppsvisiteras eller kroppsbe- siktigas till den plats där åtgär- den ska genomföras.

Författningsförslag

SOU 2023:32

man får besluta om åtgärden utan förordnande enligt 28 kap. 4 och 13 §§ rättegångsbalken.

En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen som ingriper mot någon med stöd av denna lag får i anslutning till ingripandet i den utsträckning som är nödvändig av säkerhetsskäl.

1.ta hand om vapen eller andra farliga föremål medan ingripandet pågår, och

2.kroppsvisitera personen för att sådana föremål ska kunna tas om hand.

En tjänsteman vid Tullverket som griper någon med stöd av denna lag får i anslutning till gripandet i den utsträckning som är nödvändig även kroppsvisitera personen för att fastställa hans eller hennes identitet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

SOU 2023:32

Författningsförslag

1.6Förslag till lag om ändring i lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:322) om tullverkets och kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott

dels att 8 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 8 § ska ha följande lydelse.

Kroppsvisitation och kropps-					Kroppsvisitation, kropps-
besiktning					besiktning och upptagning
					av fingeravtryck och vissa
					andra underlag
				8 §
En tjänsteman vid Tullverket					En tjänsteman vid Tullverket
eller Kustbevakningen har med					eller Kustbevakningen har med
anledning av brott som avses i					anledning av brott som avses i
1 § samma befogenhet som en					1 § samma befogenhet som en
polisman har					polisman har
1. enligt 28 kap. 13 § rätte-					1. enligt 28 kap. 13 och 14 b §§
gångsbalken	att	besluta		om	rättegångsbalken att besluta om
kroppsvisitation		och	kroppsbe-		kroppsvisitation, kroppsbesikt-
siktning, och					ning och upptagning av fingerav-
					tryck och andra underlag, och
2. enligt 28 kap. 13 a § rätte-					2. enligt	28 kap.	13 a	och
gångsbalken att					14 b §§ rättegångsbalken att
a) hålla kvar		den	som	ska	a) hålla	kvar den	som	ska
kroppsvisiteras eller			kroppsbe-		kroppsvisiteras, kroppsbesiktigas
siktigas, och					eller bli föremål för en upptagning,
					och
b) ta med den som ska kropps-					b) ta med den som ska kropps-
visiteras eller	kroppsbesiktigas				visiteras, kroppsbesiktigas			eller
till den plats där åtgärden ska					bli föremål för en upptagning till
genomföras.					den plats där åtgärden ska genom-
					föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

Författningsförslag

SOU 2023:32

1.7Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) att 22 kap. 1 § ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

22 kap.

1 §

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga förhållan- den, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs och uppgiften före- kommer i verksamhet som avser

1.folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolk- ningen och, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i annan verksamhet som avser registrering av en betydande del av befolkningen, eller

2.förande av eller uttag ur sjömansregistret.

Sekretess gäller i verksamhet	Sekretess gäller i verksamhet
som avses i första stycket 1 för	som avses i första stycket 1 för
uppgift i form av fotografisk bild	uppgift i form av en fotografisk
av den enskilde, om det inte står	bild av den enskilde, och biomet-
klart att uppgiften kan röjas utan	risk uppgift som har tagits fram ur
att den enskilde eller någon när-	en sådan bild, om det inte står
stående till denne lider men.	klart att uppgiften kan röjas utan
	att den enskilde eller någon när-
	stående till denne lider men.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

Fingeravtryck, salivprov för dna-analys och fotografi av ansikte ska tas upp av en intagen om den intagne ska verkställa en dom eller ett beslut på fängelse och uppgif- terna inte finns i något av de bio- metriregister över misstänkta eller dömda som förs av Polismyndig- heten enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av person- uppgifter inom brottsdatalagens område. Upptagningen ska ske så snart som möjligt efter att verk- ställigheten har inletts.

Fingeravtryck, salivprov för dna-analys och fotografi av an- sikte får tas upp på nytt, om det finns särskilda skäl.

Upptagningen ska utföras av Kriminalvården eller, om det är lämpligare, Polismyndigheten. Om Kriminalvården utför upptagningen ska underlagen och de biomet- riska uppgifter som tas fram ur dessa omedelbart förstöras av

Författningsförslag

SOU 2023:32

1.8Förslag till lag om ändring i fängelselagen (2010:610)

Härigenom föreskrivs i fråga om fängelselagen (2010:610) dels att 8 kap. 7 a § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 7 a § ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2022:736

Föreslagen lydelse

8 kap.

FingeravtryckUpptagning av fingeravtryck och vissa andra underlag

7 a §

Fingeravtryck av en intagen ska tas om den intagne ska verk- ställa en dom eller ett beslut på fängelse i lägst sex månader och inte finns i det fingeravtrycksregis- ter som förs av Polismyndighe- ten enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av person- uppgifter inom brottsdatalagens område. Fingeravtrycken ska tas så snart som möjligt efter att verk- ställigheten har inletts.

Fingeravtryck av den intagne får tas på nytt, om det finns sär- skilda skäl.

Fingeravtrycken ska tas av Kriminalvården eller, om det är lämpligare, Polismyndigheten. Om Kriminalvården tar fingeravtryck ska fingeravtrycken och de biomet- riska data som tas fram ur dessa omedelbart förstöras av myndig-

En dna-profil som har tagits fram under utredning av brott och som inte kan hänföras till en identifierbar person får vid ett tillfälle jämföras med dna-profi- ler i elimineringsdatabasen. Jäm- förelsen ska göras innan jämför- else görs med andra dna-profiler i de biometriregister som regleras i 5 kap. lagen (2018:1693) om polisens behandling av person- uppgifter inom brottsdatalagens område.

En dna-profil från prov som har tagits med stöd av 28 kap. rättegångsbalken får vid ett till- fälle jämföras med dna-profiler i elimineringsdatabasen. Om dna- profilen avser en misstänkt ska jämförelsen göras innan profilen läggs in i det biometriregister över misstänkta eller det biometri- register över dömda som regleras i 5 kap. lagen om polisens be- handling av personuppgifter inom brottsdatalagens område.

Författningsförslag

SOU 2023:32

1.10Förslag till lag om ändring i lagen (2014:400) om Polismyndighetens elimineringsdatabas

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om Polismyndighetens elimi- neringsdatabas att 4 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §

En dna-profil som har tagits fram under utredning av brott och som inte kan hänföras till en identifierbar person får vid ett tillfälle jämföras med dna-profi- ler i elimineringsdatabasen. Jäm- förelsen ska göras innan jämför- else görs med andra dna-profiler i de dna-register som regleras i 5 kap. lagen (2018:1693) om polisens behandling av person- uppgifter inom brottsdatalagens område.

En dna-profil från prov som har tagits med stöd av 28 kap. rättegångsbalken får vid ett till- fälle jämföras med dna-profiler i elimineringsdatabasen. Om dna- profilen avser en misstänkt ska jämförelsen göras innan profilen läggs in i det utredningsregister eller det dna-register som reg- leras i 5 kap. lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

15 §

Migrationsverket får föra separata register över fingeravtryck och fotografier som tas med stöd av 9 kap. 8 och 8 h §§ utlänningslagen (2005:716).

Med begränsning av de ändamål som annars gäller enligt 11 och

13 §§ får uppgifter om fingeravtryck eller fotografier i registren användas endast

1. vid prövning av ansökningar om uppehållstillstånd där skäl som anges i 4 kap. 1–2 a §§ utlänningslagen åberopas,

2. i ärenden om avvisning och utvisning,

3. i testverksamhet,

4. om det behövs för att kontrollera identiteten av en person på ett fotografi som kommit in till Migrationsverket,

5. om det behövs för att Mig- 5. om det behövs för att Mig- rationsverket ska kunna kontrol- rationsverket ska kunna kontrol- lera ett fingeravtryck mot finger- lera ett fingeravtryck mot bio- avtrycks- och signalementsregister metriregister som Polismyndig- som Polismyndigheten för enligt heten för enligt 5 kap. 1 § lagen 5 kap. 11 § lagen (2018:1693) om (2018:1693) om polisens behand- polisens behandling av person- ling av personuppgifter inom uppgifter inom brottsdatalagens brottsdatalagens område, område, eller

6. vid kontroll av utlänningar 6. vid kontroll av utlänningar

under vistelsen i Sverige.under vistelsen i Sverige, eller 7. om det behövs för att Polis-

myndigheten ska kunna jämföra fingeravtryck eller fotografier i registren med stöd av 6 a kap. lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdata- lagens område.

SOU 2023:32

Författningsförslag

1.11Förslag till lag om ändring i utlänningsdatalagen (2016:27)

Härigenom förskrivs i fråga om utlänningsdatalagen (2016:27) att 15 och 20 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Författningsförslag

SOU 2023:32

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

1.ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i registren över fingeravtryck och fotografier, och

2.föreskrifter om gallring.

20 §

Polismyndigheten har rätt att ta del av personuppgifter som Migrationsverket behandlar enligt 11 eller 15 § vid direktåtkomst enligt 19 §. Säkerhetspolisen och utlandsmyndigheterna har mot- svarande rätt att vid direktåtkomst ta del av uppgifter som Migrations-

verket behandlar enligt 11 §.
Migrationsverket ska på be-	Migrationsverket ska på be-
gäran av Polismyndigheten, Säker-	gäran av Polismyndigheten, Säker-
hetspolisen eller en utlandsmyn-	hetspolisen eller en utlandsmyn-
dighet lämna ut personuppgifter	dighet lämna ut personuppgifter
som verket behandlar enligt	som verket behandlar enligt
11 § 1 eller 2. Migrationsverket	11 § 1 eller 2. Migrationsverket
ska också på begäran av Polis-	ska också på begäran av Polis-
myndigheten lämna ut person-	myndigheten lämna ut person-
uppgifter som verket behandlar	uppgifter som verket behandlar
enligt 15 § andra stycket 1, 2, 5	enligt 15 § andra stycket 1, 2, 5,
eller 6.	6 eller 7.

Om det finns skäl för det ska Migrationsverket på eget initiativ lämna uppgifter som avses i andra stycket andra meningen till Polis- myndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

Vid samarbete enligt Prüm- rådsbeslutet får ett utländskt kon- taktställe medges direktåtkomst till referensuppgifter hänförliga till dna-profiler i de svenska bio- metriregistren.

Efter en överenskommelse mellan Sverige och en annan stat får kontaktstället i den andra staten göra en automatisk jäm- förelse mellan sina oidentifierade dna-profiler och referensuppgif- ter hänförliga till dna-profiler i de svenska biometriregistren.

Första och andra styckena gäller endast de biometriregister som regleras i lagen (2018:1693) om polisens behandling av per- sonuppgifter inom brottsdata- lagens område.

SOU 2023:32

Författningsförslag

1.12Förslag till lag om ändring i lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete

Härigenom förskrivs i fråga om lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete att 7 kap. 1–4 §§ samt 10 kap. 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7kap. 1 §

Vid samarbete enligt Prüm- rådsbeslutet får ett utländskt kon- taktställe medges direktåtkomst till referensuppgifter i de svenska registren över dna-profiler.

Första och andra styckena gäller endast de register över dna- profiler som regleras i lagen (2018:1693) om polisens behand- ling av personuppgifter inom brottsdatalagens område.

2 §

Vid en förundersökning eller	Vid en förundersökning eller
en annan utredning som hand-	en annan utredning som hand-
läggs enligt bestämmelserna i	läggs enligt bestämmelserna i
23 kap. rättegångsbalken får det	23 kap. rättegångsbalken får det
svenska kontaktstället i enskilda	svenska kontaktstället i enskilda
fall genom direktåtkomst söka	fall genom direktåtkomst söka

Vid samarbete enligt Prüm- rådsbeslutet får ett utländskt kon- taktställe medges direktåtkomst till referensuppgifter hänförliga till fingeravtryck i svenska bio- metriregister som förs med stöd av lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område.

Författningsförslag

SOU 2023:32

3 §

Vid samarbete enligt Prüm- rådsbeslutet får ett utländskt kon- taktställe medges direktåtkomst till referensuppgifter i svenska fingeravtrycksregister som förs med stöd av lagen (2018:1693) om polisens behandling av person- uppgifter inom brottsdatalagens område.

4 §

I syfte att förebygga, för-	I syfte att förebygga, för-
hindra eller upptäcka brottslig	hindra eller upptäcka brottslig
verksamhet eller utreda brott får	verksamhet eller utreda brott får
det svenska kontaktstället i en-	det svenska kontaktstället i en-
skilda fall genom direktåtkomst	skilda fall genom direktåtkomst
söka uppgifter i en annan stats	söka uppgifter i en annan stats
fingeravtrycksregister. Uppgifter	fingeravtrycksregister. Uppgifter
får behandlas endast i den ut-	får behandlas endast i den ut-
sträckning den andra staten till-	sträckning den andra staten till-
låter det och om behandlingen i	låter det och om behandlingen i
motsvarande fall hade varit till-	motsvarande fall hade varit till-

SOU 2023:32Författningsförslag

låten i svenska fingeravtrycksregis-	låten i	svenska biometriregister
ter som förs med stöd av lagen	som förs med stöd av lagen
(2018:1693) om polisens behand-	(2018:1693) om polisens behand-
ling av personuppgifter inom	ling av	personuppgifter inom
brottsdatalagens område.	brottsdatalagens område.

Det svenska kontaktstället ansvarar för att kontrollera om det mot- tagna fingeravtrycket stämmer överens med det fingeravtrycksök- ningen avsåg.

10kap. 1 §

Vid samarbete enligt avtalet	Vid samarbete enligt avtalet
med USA får ett amerikanskt kon-	med USA får ett amerikanskt kon-
taktställe medges direktåtkomst	taktställe medges direktåtkomst
till referensuppgifter i svenska	till referensuppgifter hänförliga
fingeravtrycksregister som förs	till fingeravtryck i svenska bio-
med stöd av lagen (2018:1693)	metriregister som förs med stöd
om polisens behandling av per-	av lagen (2018:1693) om polisens
sonuppgifter inom brottsdata-	behandling av personuppgifter
lagens område.	inom brottsdatalagens område.

2 §

På begäran av behöriga myndigheter får ett svenskt kontaktställe i enskilda fall genom direktåtkomst söka uppgifter i amerikanska fingeravtrycksregister i syfte att utreda ett brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett år. Detsamma gäller om sökningen görs i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar ett sådant brott

Uppgifter får behandlas en-	Uppgifter får behandlas en-
dast om behandlingen i mot-	dast om behandlingen i mot-
svarande fall hade varit tillåten i	svarande fall hade varit tillåten i
svenska fingeravtrycksregister som	svenska biometriregister som förs
förs med stöd av lagen (2018:1693)	med stöd av lagen (2018:1693)
om polisens behandling av per-	om polisens behandling av per-
sonuppgifter inom brottsdata-	sonuppgifter inom brottsdata-
lagens område.	lagens område.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

Författningsförslag

SOU 2023:32

1.13Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område

Härigenom förskrivs i fråga om lagen (2018:1693) om polisens behand- ling av personuppgifter inom brottsdatalagens område

dels att 1 kap. 7 §, 2 kap. 9, 10 och 12 §§, 4 kap. 1 §, 6 kap. 1 och 5 §§ och 7 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf i 1 kap., 1 a §, dels att 5 kap. ska upphöra att gälla,

dels att det ska införas tre nya kapitel, 5 kap., 6 a kap. och 6 b kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	1 a §
	Lagen gäller i tillämpliga delar
	även när Polismyndigheten be-
	handlar uppgifter om avlidna per-
	soner enligt 5 kap. 3, 4 och 7 §§.

7 §

I detta kapitel och i 2 kap. finns allmänna bestämmelser om be- handling av personuppgifter. I 4 kap. finns bestämmelser om längsta tid för behandling av personuppgifter.

För personuppgifter som görs eller har gjorts gemensamt tillgäng-

liga gäller även 3 kap.
För personuppgifter som be-	För personuppgifter som be-
handlas i register över dna-pro-	handlas i biometriregister, penning-
filer, fingeravtrycks- och signale-	tvättsregister, det internationella
mentsregister, penningtvättsregis-	registret och tillträdesförbuds-
ter, det internationella registret	registret, gäller 5 kap. i stället för
och tillträdesförbudsregistret, gäl-	3 och 4 kap.
ler 5 kap. i stället för 3 och 4 kap.
I 6 kap. finns bestämmelser	I 6–6 b kap. finns bestämmel-
om Polismyndighetens behand-	ser om Polismyndighetens be-
ling av personuppgifter för for-	handling av personuppgifter för
ensiska ändamål. Vid sådan be-	forensiska ändamål. Vid sådan be-

SOU 2023:32Författningsförslag

handling gäller 6 kap. i stället för	handling gäller dessa kapitel i
2–4 kap.	stället för 2–4 kap.

I 7 kap. finns bestämmelser om administrativa sanktionsavgifter,

skadestånd och överklagande.
		2 kap.
		9 §
Säkerhetspolisen, Ekobrotts-			Säkerhetspolisen, Ekobrotts-
myndigheten, Åklagarmyndighe-			myndigheten, Åklagarmyndighe-
ten, Tullverket och Kustbevak-			ten, Tullverket, Kustbevakningen,
ningen har, trots sekretess enligt			Skatteverket och Kriminalvården
21 kap.	3 § första stycket och		har, trots sekretess enligt 21 kap.
35 kap. 1 § offentlighets- och sek-			3 § första stycket och 35 kap. 1 §
retesslagen (2009:400), rätt att ta			offentlighets- och sekretesslagen
del av uppgifter om huruvida per-			(2009:400), rätt att ta del av per-
soner förekommer i sådana regis-			sonuppgifter som behandlas i de
ter över dna-profiler som regleras			biometriregister		som förs enligt
i 5 kap., om		den mottagande	5 kap., om den mottagande myn-
myndigheten behöver uppgifterna			digheten	behöver		uppgifterna
för ett syfte som anges i 1 kap.			för ett syfte som anges i 1 kap.
2 § brottsdatalagen.			2 § brottsdatalagen (2018:1177).
		10 §
Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyn-			Migrationsverket har, trots sek-
digheten, Tullverket, Kustbevak-			retess enligt 21 kap. 3 § första
ningen och Skatteverket har, trots			stycket och 35 kap. 1 § offent-
sekretess enligt 21 kap. 3 § första			lighets-	och	sekretesslagen
stycket och 35 kap. 1 § offent-			(2009:400), rätt att ta del av
lighets-	och	sekretesslagen	personuppgifter som behandlas i
(2009:400), rätt att ta del av per-			biometriregister		som	förs enligt
sonuppgifter		som behandlas i	5 kap., om verket behöver upp-
fingeravtrycks- och signalements-			gifterna för att kontrollera finger-
register	enligt	5 kap., om den	avtryck som tagits där.
mottagande myndigheten behöver
uppgifterna för ett syfte som
anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen
(2018:1177).		Migrationsverket
har motsvarande rätt att ta del av
personuppgifter		som behandlas i

Författningsförslag

SOU 2023:32

fingeravtrycks- och signalements- register, om verket behöver upp- gifterna för att kontrollera finger- avtryck som tagits där.

12 §

Personuppgifter får lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt.

Elektroniskt utlämnande ge-	Elektroniskt utlämnande ge-
nom direktåtkomst är tillåtet	nom direktåtkomst är tillåtet
bara i den utsträckning som an-	bara i den utsträckning som an-
ges i 3 kap. 7 § och 5 kap. 10 och	ges i 3 kap. 7 § och 5 kap. 16 §.
17 §§.

4kap.

1§

Detta kapitel gäller bara för automatiserad behandling.

Av 2 kap. 17 § första stycket brottsdatalagen (2018:1177) framgår det att personuppgifter inte får behandlas under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen.

I följande bestämmelser anges hur länge uppgifter som behandlas i särskilda register och i forensisk verksamhet får behandlas:

1. 5 kap. 7 § om uppgifter i re-	1. 5 kap. 10–15 §§ om uppgif-
gister över dna-profiler,	ter i biometriregister,
2. 5 kap. 15 och 16 §§ om upp-
gifter i fingeravtrycks- och signale-
mentsregister,
3. 5 kap. 20 § om uppgifter i	2. 5 kap. 20 § om uppgifter i
penningtvättsregister,	penningtvättsregister,
4. 5 kap. 22 § om uppgifter i	3. 5 kap. 22 § om uppgifter i
det internationella registret,	det internationella registret,
5. 5 kap. 26 § om uppgifter i	4. 5 kap. 26 § om uppgifter i
tillträdesförbudsregistret, och	tillträdesförbudsregistret, och
6. 6 kap. 6 § om uppgifter om	5. 6 kap. 6 § om uppgifter om

sådana uppslag som anges i 6 kap. sådana uppslag som anges i 6 kap.

1 § första stycket 5.

SOU 2023:32

Författningsförslag

5 kap. Register

Biometriregister

Rätten att behandla uppgifter i biometriregister

1 § Polismyndigheten får behandla uppgifter i biometriregister som består av ett register över misstänkta, ett register över dömda och ett register över spår i syfte att

1.förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet,

2.utreda eller lagföra brott,

3.fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden,

4.underlätta identifiering av avlidna personer, och

5.kontrollera fingeravtryck som Migrationsverket har tagit enligt 9 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716).

I lagen (2014:400) om Polismyndighetens elimineringsdatabas finns bestämmelser om elimineringsdatabasen.

Uppgifter i biometriregistren

2 § Biometriregister får innehålla uppgifter om

1.dna-profiler,

2.fingeravtryck,

3.fotografier,

4.video,

5.röst,

6.handstil, och

7.signalement.

En dna-profil som registreras i biometriregistren över misstänkta eller dömda får endast ge information om identitet och inte om per- sonliga egenskaper.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka identifikations- och ärendeuppgifter som biometriregistren får inne- hålla.

Författningsförslag

SOU 2023:32

Biometriregistret över misstänkta

3 § Biometriregistret över misstänkta får innehålla uppgifter enligt 2 § om en person som är skäligen misstänkt för brott och har varit föremål för en åtgärd enligt 28 kap. 12 a eller 14 § rättegångsbalken.

Registret får också innehålla uppgifter om fingeravtryck, fotogra- fier och video som har tagits upp av en utlänning med stöd av 5 kap. 3 § lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar.

Biometriregistret över dömda

4 § Biometriregistret över dömda får innehålla uppgifter enligt 2 § om en person som har

1.varit föremål för en åtgärd enligt 28 kap. 12 a eller 14 § rätte- gångsbalken och som därefter genom en lagakraftvunnen dom har dömts för ett brott för vilket fängelse ingår i straffskalan, eller har godkänt ett strafföreläggande avseende ett sådant brott,

2.varit föremål för en åtgärd enligt 8 a § lagen (1994:451) om inten- sivövervakning med elektronisk kontroll eller 8 kap. 7 a § fängelse- lagen (2010:610), eller

3.dömts för brott i en annan medlemsstat inom Europeiska unio- nen och vars fingeravtrycks- eller signalementsuppgifter har över- förts hit med stöd av artikel 4.2 i rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll. Sådana upp- gifter får dock endast behandlas om motsvarande gärning i Sverige har fängelse i ett år eller mer i straffskalan och den som uppgifterna avser vid tidpunkten för gärningen hade fyllt 15 år.

Biometriregistret över spår

5 § Biometriregistret över spår får innehålla uppgifter enligt 2 § om spår som inte kan härledas till en identifierad person om uppgifterna kommit fram i en utredning om brott. Sådana uppgifter får dock inte behandlas om det av omständigheterna vid tidpunkten för insam- lingen eller senare framgår att spåret härrör från någon annan än den som kan misstänkas för brottet.

SOU 2023:32

Författningsförslag

6 § Uppgifter i biometriregistret över spår får jämföras med

1.uppgifter om spår som inte kan härledas till en identifierad person,

2.uppgifter som finns i biometriregistret över dömda,

3.uppgifter som kan härledas till en person som är skäligen miss- tänkt för brott, eller

4.uppgifter om fingeravtryck, fotografier och video om en utlän- ning som varit föremål för en åtgärd enligt 5 kap. 3 § lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar.

Uppgifter i biometriregistret över spår får också jämföras i andra fall om det är nödvändigt för att fullgöra en internationell överens- kommelse som Sverige har tillträtt efter riksdagens godkännande eller om det följer av en unionsrättsakt.

7 § Uppgifter om dna och fingeravtryck som har samlats in från en avliden person vid en rättsmedicinsk undersökning enligt 13 § 1 lagen (1995:832) om obduktion eller en annan förrättning där Rättsmedi- cinalverket medverkat vid en undersökning av kroppen får jämföras med uppgifter om dna-profiler och fingeravtryck i biometriregistret över spår, om det pågår en förundersökning om brott som kan antas ha orsakat dödsfallet och jämförelsen är nödvändig för att utreda brottet.

Personuppgifter om andra än skäligen misstänkta

8 § Personuppgifter som härrör från underlag som avses i 28 kap. 12 b och 14 a §§ rättegångsbalken och som har tagits upp under ut- redningen av ett brott från någon som inte är skäligen misstänkt för brottet får inte behandlas för något annat ändamål än det som under- laget togs upp för.

Förstörande av prov för dna-analys

9 § Ett prov för dna-analys som har tagits med stöd av 28 kap. rätte- gångsbalken, lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, lagen (1994:451) om intensivövervakning med elek- tronisk kontroll, fängelselagen (2010:610) eller på begäran av en annan stat, ska förstöras senast sex månader efter det att provet togs.

Författningsförslag

SOU 2023:32

Längsta tid för behandling

10 § Uppgifter i biometriregistret över misstänkta får inte behand- las längre än tre månader efter det att uppgifterna om den misstanke som ligger till grund för registreringen har tagits bort ur misstanke- registret enligt lagen (1998:621) om misstankeregister.

Utan hinder av första stycket får uppgifter om en registrerad som avlidit behandlas, dock inte längre än tio år efter dödsfallet.

11 § Uppgifter i biometriregistret över dömda får inte behandlas längre än tre månader efter det att uppgifterna om den dom eller det beslut som ligger till grund för registreringen har tagits bort ur be- lastningsregistret enligt lagen (1998:620) om belastningsregister.

Utan hinder av första stycket får uppgifter om en registrerad som avlidit behandlas, dock inte längre än tio år efter dödsfallet.

12 § Uppgifter i biometriregistret över spår får inte behandlas längre än trettio år efter registreringen. Uppgifter i registret får dock behand- las sjuttio år efter registreringen om uppgifterna hänför sig till utred- ningar om brott som anges i 35 kap. 2 § första stycket brottsbalken.

13 § Uppgifter som behandlas för att fullgöra ett internationellt åtagande får inte behandlas längre än vad som behövs för det ända- målet.

14 § Uppgifter om personer som har lämnat fingeravtryck, foto- graferats eller videofilmats med stöd av lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar får inte behandlas längre än tio år efter det att utvisningsbeslutet verkställdes eller upphörde.

15 § Bestämmelsen i 2 kap. 17 § andra stycket brottsdatalagen (2018:1177) gäller inte vid tillämpningen av 10–14 §§.

Direktåtkomst

16 § Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndighe- ten, Tullverket, Kustbevakningen, Skatteverket och Kriminalvården får för ett syfte som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen (2018:1177)

SOU 2023:32

Författningsförslag

medges direktåtkomst till personuppgifter i biometriregister som re- gleras i detta kapitel.

Övriga bestämmelser

17 § Personuppgifter som har inhämtats med stöd av 36 § första stycket och 36 a § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare får inte behandlas i biometriregistren.

Penningtvättsregister

Rätten att föra register

18 § Polismyndigheten får föra penningtvättsregister. Personupp- gifter får behandlas i penningtvättsregister om det behövs för att före- bygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet

1.där penningtvätt är ett led för att dölja vinning av brott eller brottslig verksamhet, eller

2.som innefattar finansiering av terrorism.

19 § I penningtvättsregister får personuppgifter behandlas som

1.kan antas ha samband med sådan brottslig verksamhet som av- ses i 18 §,

2.har rapporterats till Polismyndigheten med stöd av lag eller annan författning, eller

3.har lämnats av en utländsk myndighet som i sin stat ansvarar för arbetet med att förebygga, förhindra eller upptäcka sådan brotts- lig verksamhet som avses i 18 §.

Längsta tid som personuppgifter får behandlas

20 § Personuppgifter i penningtvättsregister får inte behandlas längre än fem år efter utgången av det kalenderår då den senaste registrer- ingen avseende personens anknytning till brottslig verksamhet gjordes.

Bestämmelsen i 2 kap. 17 § andra stycket brottsdatalagen (2018:1177) gäller inte vid tillämpningen av denna paragraf.

Författningsförslag

SOU 2023:32

Det internationella registret

Rätten att föra register

21 § Polismyndigheten får föra ett internationellt register. Person- uppgifter i det internationella registret får behandlas om det behövs för handläggningen av ärenden som rör internationellt polisiärt sam- arbete eller internationellt straffrättsligt samarbete.

Uppgifter om dödsfall, olyckshändelser eller andra liknande hän- delser i utlandet får också behandlas i det internationella registret, om ärendet rör en fråga som ska handläggas av Polismyndigheten.

Längsta tid som personuppgifter får behandlas

22 § Personuppgifter i det internationella registret får inte behand- las längre än tre år efter utgången av det kalenderår då ärendet som uppgifterna behandlades i avslutades.

Personuppgifter i registret får dock behandlas i fem år efter regi- streringen om uppgifterna avser en begäran enligt artikel 12 i Europa- parlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1153 av den 20 juni 2019 om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell information och andra uppgifter för att förebygga, upp- täcka, utreda eller lagföra vissa brott och om upphävande av rådets beslut 2000/642/RIF, i den ursprungliga lydelsen.

Bestämmelsen i 2 kap. 17 § andra stycket brottsdatalagen (2018:1177) gäller inte vid tillämpningen av denna paragraf.

Tillträdesförbudsregistret

Rätten att föra register

23 § Polismyndigheten får föra ett register med uppgifter om per- soner som meddelats tillträdesförbud enligt lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang (tillträdesförbudsregistret) i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka överträdelser av till- trädesförbud.

SOU 2023:32

Författningsförslag

Innehåll i registret

24 § Tillträdesförbudsregistret får innehålla följande uppgifter om en person som har meddelats tillträdesförbud:

1.namn,

2.personnummer eller samordningsnummer,

3.folkbokföringsadress och annan stadigvarande adress,

4.alias,

5.fotografi,

6.anknytning till idrott och idrottsorganisation,

7.omfattningen och giltighetstiden av beslut om tillträdesförbud,

och

8.överträdelse av gällande tillträdesförbud.

25 § Polismyndigheten får behandla uppgifter i tillträdesförbuds- registret i syfte att tillhandahålla idrottsorganisationer den informa- tion som behövs för att upprätthålla gällande beslut om tillträdes- förbud.

Längsta tid som personuppgifter får behandlas

26 § Uppgifter i tillträdesförbudsregistret får endast behandlas så länge tillträdesförbudet gäller.

Bestämmelsen i 2 kap. 17 § andra stycket brottsdatalagen (2018:1177) gäller inte vid tillämpningen av denna paragraf.

Rätten att meddela föreskrifter

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om

1.omfattningen av direktåtkomst till uppgifter i biometriregister och om behörighet och säkerhet vid sådan åtkomst,

2.tillgången till personuppgifter i penningtvättsregister och det internationella registret, och

3.att personuppgifter i penningtvättsregister, det internationella registret och tillträdesförbudsregistret får behandlas för arkivända- mål av allmänt intresse eller vetenskapliga, statistiska eller historiska ändamål under längre tid än vad som anges i 20, 22 och 26 §§. Detta

4. begära forensiska analyser eller undersökningar av andra svenska expertorgan,

5. ta fram uppslag i syfte att underlätta arbetet med att för- hindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda och be- ivra brott, genom att använda resultat från sådana åtgärder som anges i 2 eller i 2 § andra stycket,

6. utföra jämförelser enligt 6 a kap. åt den egna myndigheten eller åt Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyn- digheten, Åklagarmyndigheten, Tull- verket, eller Kustbevakningen, eller

7. använda en dna-baserad släktforskningsdatabas för att ut- föra jämförelser enligt 6 b kap. åt

Författningsförslag

SOU 2023:32

gäller också personuppgifter i biometriregister enligt 10–14 §§, med undantag för dna-profiler.

6kap. 1 §

Vid Nationellt forensiskt centrum får personuppgifter behandlas om det behövs för att

1.sammanställa det underlag i form av insamlade spår eller annat som krävs för att sådana forensiska åtgärder som anges i 2 ska kunna utföras,

2.utföra forensiska analyser, undersökningar eller jämförelser åt den egna myndigheten eller åt Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndig- heten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen, Skatte- verket eller allmän domstol,

3.begära forensiska analyser, undersökningar eller jämförelser av eller utföra sådana åtgärder åt

a) Rättsmedicinalverket,

b) ett utländskt forensiskt laboratorium, eller

c) en utländsk brottsbekämpande myndighet eller en mellan- folklig organisation eller ett EU-organ med brottsbekämpande upp- gifter,

4. begära forensiska analyser eller undersökningar av andra svenska expertorgan, eller

SOU 2023:32

Författningsförslag

den egna myndigheten eller åt Åklagarmyndigheten eller Säker- hetspolisen.

Personuppgifter får också behandlas vid Nationellt forensiskt centrum om det behövs för

1.forskning och statistik, eller

2.kvaliteten i den forensiska verksamheten.

5 §

Sökförbudet i 2 kap. 14 §	Sökförbudet i 2 kap. 14 §
brottsdatalagen (2018:1177) hind-	brottsdatalagen (2018:1177) hind-
rar inte sökningar i personupp-	rar inte sökningar i personupp-
gifter som behandlas i registren	gifter som behandlas i biometri-
över dna-profiler eller fingerav-	registren, i syfte att få fram ett
trycks- och signalementsregistren,	urval av personer grundat på upp-
i syfte att få fram ett urval av per-	gifter som rör hälsa eller biomet-
soner grundat på uppgifter som	riska eller genetiska uppgifter.
rör hälsa eller biometriska eller
genetiska uppgifter.

6 a kap. Behandling av uppgifter i vissa register som inte förs med stöd av denna lag

1 § Vid en förundersökning om brott som anges i 2 § får Nationellt forensiskt centrum använda sig av automatiserad ansikts- och finger- avtrycksjämförelse för att jämföra fingeravtryck och ansiktsbilder med

1.de ansiktsbilder som finns i det register som Polismyndigheten för över pass som utfärdas med stöd av passlagen (1978:302), och

2.de fingeravtryck och ansiktsbilder som finns i de register över fingeravtryck och fotografier som Migrationsverket för med stöd av 15 § utlänningsdatalagen (2016:27).

En jämförelse enligt första stycket får endast göras om det finns särskild anledning att anta att det är gärningsmannen som har avsatt fingeravtrycken eller förekommer på ansiktsbilden samt om åtgär- den är av synnerlig vikt för att utreda brottet och det är uppenbart att syftet med den inte kan uppnås med mindre ingripande åtgärder.

En jämförelse får endast göras med uppgifter som finns i registren om personer som har fyllt 15 år.

Författningsförslag

SOU 2023:32

2 § En jämförelse enligt 1 § får göras vid en förundersökning om

1.brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fäng- else i två år,

2.sabotage enligt 13 kap. 4 § brottsbalken,

3.mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, kapning, sjö- eller luft- fartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 1 § andra stycket, 3 § andra stycket, 5 a eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,

4.olovlig kårverksamhet eller brott mot medborgerlig frihet en- ligt 18 kap. 4 eller 5 § brottsbalken,

5.spioneri, utlandsspioneri, obehörig befattning med hemlig upp- gift, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller olovlig under- rättelseverksamhet mot Sverige, mot främmande makt eller mot per- son enligt 19 kap. 5, 6 a, 7, 8, 10, 10 a eller 10 b § brottsbalken,

6.företagsspioneri enligt 26 § lagen (2018:558) om företagshemlig- heter, om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning,

7.deltagande i terroristorganisation, samröre med en terroristorga- nisation, finansiering av terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, offentlig uppmaning till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, rekrytering till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, utbildning för terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet eller resa för terro- rism eller särskilt allvarlig brottslighet enligt 4 a, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § terroristbrottslagen (2022:666),

8.försök, förberedelse eller stämpling till brott som avses i 1–7, om en sådan gärning är belagd med straff, eller

9.annat brott om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år.

En jämförelse enligt 1 § första stycket 2 får också göras om förut- sättningarna för jämförelse i EU:s gemensamma databas för identi- tetsuppgifter (CIR) är uppfyllda enligt artikel 22 i Europaparlamen- tets och rådets förordning (EU) 2019/817 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informations- system på området gränser och viseringar, och om ändring av Europa- parlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1726 och (EU) 2018/1861 samt rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF eller enligt artikel 22 i Europaparlamentets och rådets förordning

SOU 2023:32

Författningsförslag

(EU) 2019/818 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området polis- samarbete och straffrättsligt samarbete, asyl och migration och om ändring av förordningarna (EU) 2018/1726, (EU) 2018/1862 och (EU) 2019/816.

3 § Sökförbudet i 2 kap. 14 § brottsdatalagen hindrar inte sökningar enligt detta kapitel i syfte att få fram ett urval av personer grundat på biometriska uppgifter.

6 b kap. Behandling av uppgifter i dna-baserade släktforskningsdatabaser

1 § Vid en förundersökning om mord enligt 3 kap. 1 § brotts- balken samt grov våldtäkt och grov våldtäkt mot barn enligt 6 kap. 1 § tredje stycket och 4 § tredje stycket brottsbalken får uppgifter om dna från spår jämföras med uppgifter i en dna-baserad släkt- forskningsdatabas, om

1.det finns särskild anledning att anta att dna-spåret kommer från gärningsmannen, och

2.åtgärden är av synnerlig vikt för att utreda brottet och det är uppenbart att syftet med den inte kan uppnås med mindre ingri- pande åtgärder.

2 § För att en dna-baserad släktforskningsdatabas ska få användas enligt detta kapitel ska Polismyndigheten säkerställa att

1.den som tillhandahåller släktforskningsdatabasen inte använ- der uppgifterna för andra ändamål,

2.jämförelsen endast omfattar uppgifter om dna från personer som har medgett att deras uppgifter används för att utreda brott, och

3.den som tillhandahåller släktforskningsdatabasen raderar upp- gifterna när Polismyndigheten begär det.

3 § Sökförbudet i 2 kap. 14 § brottsdatalagen hindrar inte sökningar enligt detta kapitel i syfte att få fram ett urval av personer grundat på genetiska eller biometriska uppgifter.

SOU 2023:32

Författningsförslag

1.14Förslag till lag om ändring i kustbevakningslagen (2019:32)

Härigenom föreskrivs i fråga om kustbevakningslagen (2019:32) dels att 3 kap. 15 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 15 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

Kroppsvisitera och kroppsbesikta Kroppsvisitation, kropps- besiktning och upptagning av fingeravtryck och vissa andra underlag

15 §

I fråga om brott som ingår i den direkta brottsbekämpningen har en kustbevakningstjänsteman samma rätt som en polisman att

1. besluta om kroppsvisitation	1. enligt	28 kap. 13 § första
och kroppsbesiktning enligt 28 kap.	stycket och	14 b § rättegångsbal-
13 § första stycket rättegångsbal-	ken besluta om		kroppsvisitation,
ken, och	kroppsbesiktning		och upptagning
	av fingeravtryck och andra under-
	lag, och
2. ta med den som ska kropps-	2. enligt	28 kap. 13 a § tredje
visiteras eller kroppsbesiktigas till	stycket och 14 b § rättegångsbalken
den plats där åtgärden ska genom-	ta med den som ska kroppsvisiteras,
föras, enligt 28 kap. 13 a § tredje	kroppsbesiktigas		eller bli föremål
stycket rättegångsbalken.	för en upptagning till den plats där
	åtgärden ska genomföras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

En personuppgift i form av en fotografisk bild av en enskild som behandlas enligt 7 § får även be- handlas när det är nödvändigt för att tillhandahålla en uppgift som behövs i

1. Polismyndighetens, Säker- hetspolisens, Kustbevakningens eller Tullverkets brottsbekäm- pande och lagförande verksam- het, eller

2. Polismyndighetens arbete med att upprätthålla allmän ord- ning och säkerhet.

Författningsförslag

SOU 2023:32

1.15Förslag till lag om ändring i vägtrafikdatalagen (2019:369)

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikdatalagen (2019:369) att 2 kap. 9 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

9 §

En personuppgift i form av en fotografisk bild av en enskild som behandlas enligt 7 § får även be- handlas när det är nödvändigt för att tillhandahålla en uppgift som behövs i

1. Polismyndighetens, Säker- hetspolisens eller Kustbevak- ningens brottsbekämpande och lagförande verksamhet, eller

2. Polismyndighetens arbete med att upprätthålla allmän ord- ning och säkerhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

SOU 2023:32

Författningsförslag

1.16Förslag till lag om ändring i lagen (2019:1182) om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2019:1182) om Säkerhets- polisens behandling av personuppgifter att 2 kap. 12 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap. 12 §

Det är förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter.

Första stycket hindrar inte att brottsrubriceringar, uppgifter om tillvägagångssätt vid brott eller uppgifter som beskriver en persons utseende används som sökbegrepp.

Första stycket hindrar inte heller sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på etniskt ursprung, politiska åsikter, reli- giös eller filosofisk övertygelse eller uppgifter som rör hälsa, sexual- liv eller sexuell läggning, om sökningen är absolut nödvändig för något av de syften som anges i 1 §

Första stycket hindrar inte hel- ler sökningar i personuppgifter som behandlas i biometriregister som Polismyndigheten för med stöd av 5 kap. lagen (2018:1693) om poli- sens behandling av personupp- gifter inom brottsdatalagens om- råde i syfte att få fram ett urval av personer grundat på biometriska uppgifter, om sökningen är absolut nödvändig för något av de syften som anges i 1 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

Författningsförslag

SOU 2023:32

1.17Förslag till lag om ändring i lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2022:700) om särskild kon- troll av vissa utlänningar

dels att 5 kap. 3, 8 och 10 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 5 kap. 3 § respektive 10 § ska ha följ- ande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf i 5 kap., 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Husrannsakan, kroppsvisita- tion, kroppsbesiktning, foto- grafering och fingeravtryck

5 kap.

Husrannsakan, kroppsvisita- tion, kroppsbesiktning och upptagning av fingeravtryck och vissa andra underlag

3 §

Utlänningen får utsättas för husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, om det är av betydelse för att klarlägga om

1.utlänningen tillhör eller verkar för en organisation eller grupp som planlägger eller förbereder brott enligt terroristbrottslagen (2022:666) eller om det finns en risk för att utlänningen kan komma att engagera sig i en sådan organisation eller grupp,

2.det finns risk för att utlänningen själv planlägger eller förbere- der brott som avses i 1, eller

3.det finns risk för att utlänningen själv eller tillsammans med andra medverkar i eller på annat sätt främjar ett allvarligt brott som rör Sveriges säkerhet.

I sådana fall är det också till-	I sådana fall är det också till-
låtet att ta fingeravtryck av och att	låtet att ta upp fingeravtryck, foto-
fotografera utlänningen.	grafi och video av utlänningen.

I fråga om sådana åtgärder gäller i övrigt 28 kap. rättegångsbal- ken. Det som sägs om den som är skäligen misstänkt ska då i stället avse utlänningen.

SOU 2023:32Författningsförslag

3 a §

Om fingeravtryck, fotografi eller video har tagits upp enligt 3 § andra stycket får upptagning ske på nytt om det finns särskilda skäl.

Beslut om ny upptagning enligt första stycket fattas av Säkerhets- polisen.

8 §

Säkerhetspolisen får hos Migrationsverket ansöka om att en ut- länning ska åläggas anmälningsskyldighet enligt 2 § eller en sådan skyl- dighet tillsammans med ett förbud att lämna vistelseområdet. Ett be- slut om sådant tvångsmedel får meddelas om förutsättningarna i 1 § är uppfyllda.

Säkerhetspolisen får hos Migrationsverket även ansöka om god-

kännande att
1. enligt 10 §	besluta om	1. enligt 10 §	besluta om
husrannsakan, kroppsvisitation,		husrannsakan, kroppsvisitation,
kroppsbesiktning	eller fotogra-	kroppsbesiktning	samt	upptag-
fering eller besluta att ta finger-		ning av fingeravtryck,		fotografi
avtryck, eller		eller video, eller

2.enligt 11 § ansöka om tillstånd till hemlig avlyssning av elek- tronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kom- munikation, hemlig kameraövervakning eller postkontroll.

Ett godkännande enligt andra stycket 1 och 2 får ges om förut- sättningarna i 1, 3 och 5–7 §§ är uppfyllda.

Beslut om husrannsakan, kroppsvisitation, kropps- besiktning, fotografering och fingeravtryck

Beslut om husrannsakan, kroppsvisitation, kropps- besiktning och upptagning av fingeravtryck och vissa andra underlag

	10 §
Säkerhetspolisen får efter ett		Säkerhetspolisen får efter ett
godkännande enligt	8 § andra	godkännande enligt	8 § andra
stycket 1, 9 § första stycket 1 eller		stycket 1, 9 § första stycket 1 eller
16 § tredje stycket	besluta om	16 § tredje stycket	besluta om

SOU 2023:32

Författningsförslag

1.18Förslag till lag om ändring i lagen (2022:733) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om Ecris-TCN

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2022:733) med komplette- rande bestämmelser om EU:s förordning till Ecris-TCN att 7 och 8 §§ ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2022:733	Föreslagen lydelse
7 §
Fingeravtryck som behandlas	Fingeravtryck som behandlas
i Polismyndighetens fingerav-	i Polismyndighetens biometrire-
trycksregister med stöd av 5 kap.	gister med stöd av 5 kap. 3 § andra
12 § första stycket 2 och 13 § lagen	stycket och 4 § 2 och 3 lagen
(2018:1693) om polisens behand-	(2018:1693) om polisens behand-
ling av personuppgifter inom	ling av personuppgifter inom
brottsdatalagens område ska föras	brottsdatalagens område ska föras
in i Ecris-TCN.	in i Ecris-TCN.
8 §
Ansiktsbilder som behandlas	Ansiktsbilder som behandlas
i Polismyndighetens signalements-	i Polismyndighetens biometri-
register med stöd av lagen	register med stöd av lagen
(2018:1693) om polisens behand-	(2018:1693) om polisens behand-
ling av personuppgifter inom	ling av personuppgifter inom
brottsdatalagens område ska föras	brottsdatalagens område ska föras
in i Ecris-TCN.	in i Ecris-TCN.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

Författningsförslag

SOU 2023:32

1.19Förslag till biometriförordning

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om upptagning av prov för dna-analys, fingeravtryck, avtryck av fot och öra, fotogra- fier, video, röstprov och handstilsprov (biometriska underlag) enligt rättegångsbalken, lagen (1967:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll, fängelselagen (2010:610) och lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar.

2 § Denna förordning gäller också upptagning av fingeravtryck och fotografi av den som har häktats därför att fråga har uppstått om att lämna ut personen till en främmande stat. I ett sådant fall får finger- avtryck och fotografi tas av den häktade efter beslut av Polismyn- digheten.

3 § Säkerhetspolisen, Tullverket och Kustbevakningen får vid verk- ställighet av beslut om upptagning av biometriska underlag enligt 28 kap. rättegångsbalken biträdas av Polismyndigheten.

4 § När Polismyndigheten har fattat ett beslut om upptagning av biometriska underlag enligt 28 kap. 12 a § första stycket 2 eller 14 § första stycket 2 rättegångsbalken får myndigheten biträdas av den myn- dighet som utreder brottet.

5 § Polismyndigheten får biträdas av Kriminalvården vid verk- ställighet av beslut om upptagning av biometriska underlag enligt 28 kap. rättegångsbalken från den som är anhållen eller häktad.

6 § Om någon annan myndighet än Polismyndigheten tagit upp bio- metriska underlag i syfte att uppgifterna ska registreras i biometri- register som förs med stöd av lagen (2018:1693) om polisens behand- ling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, ska underlagen, tillsammans med en beskrivning av personen, skyndsamt sändas till Polismyndigheten.

Författningsförslag

SOU 2023:32

1.22Förslag till förordning om ändring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641)

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretessförord- ningen (2009:600) att 6 § ska ha följande lydelse.

6 §

Sekretess gäller i nedan angiven verksamhet, som avser registrer- ing av betydande del av befolkningen, för

1.uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det av sär- skild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men om uppgiften röjs, och

2. uppgift i form av fotogra-	2. uppgift i form av en foto-
fisk bild av den enskilde, om det	grafisk bild av den enskilde, och
inte står klart att uppgiften kan	biometrisk uppgift som har tagits
röjas utan att den enskilde eller	fram ur en sådan bild, om det inte
någon närstående till honom eller	står klart att uppgiften kan röjas
henne lider men.	utan att den enskilde eller någon
	närstående till honom eller henne
	lider men.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Verksamheten avser

fastighetsregistret kommunala fastighetsregister

passregister och register över nationella identitetskort röstlängdsregister

Skatteverkets databas över identitetskort för folkbokförd i Sverige Socialstyrelsens register över hälso- och sjukvårdspersonal Statens jordbruksverks register över hund- och kattägare Statens tjänstepensionsverks pensionsregister Totalförsvarets plikt- och prövningsverks register över totalför-

svarets personal Transportstyrelsens vägtrafikregister

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2025.

SOU 2023:32

Författningsförslag

1.23Förslag till förordning om ändring i utlänningsdataförordningen (2016:30)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningsdataförordningen (2016:30) att 9 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
9 §
Polismyndighetens direktåt-	Polismyndighetens direktåt-
komst ska begränsas till de per-	komst ska begränsas till de per-
sonuppgifter som myndigheten	sonuppgifter som myndigheten
behöver för de ändamål som an-	behöver för de ändamål som an-
ges i 11 § 1–4 och 15 § andra	ges i 11 § 1–4 och 15 § andra
stycket 2 och 6 utlänningsdata-	stycket 2, 6 och 7 utlännings-
lagen (2016:27).	datalagen (2016:27).

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2025.

Författningsförslag

SOU 2023:32

1.24Förslag till förordning om ändring i förordningen (2017:504) om internationellt polisiärt samarbete

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2017:504) om inter- nationellt polisiärt samarbete att 5 kap. 3 § och 15 § samt 8 kap. 11 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5kap. 3 § §

Det svenska kontaktstället ska bistå den egna myndigheten och de myndigheter som anges i andra stycket med att söka uppgifter i utländska dna-register, fingeravtrycksregister och fordonsregister enligt de förutsättningar som anges i 7 kap. 2 § första stycket och 4 eller 6 § lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete.

Myndigheter som får begära sökningar är
1. de som anges i bestämmelsen			1. Säkerhetspolisen, Ekobrotts-
om direktåtkomst	i	5 kap. 10 §	myndigheten,	Åklagarmyndig-
lagen (2018:1693)		om polisens	heten, Tullverket och Kust-
behandling av	personuppgifter		bevakningen när det gäller dna-
inom brottsdatalagens område när			register,
det gäller dna-register,
2. de som anges i bestämmelsen			2. Säkerhetspolisen, Ekobrotts-
om direktåtkomst	i	5 kap. 17 §	myndigheten, Åklagarmyndigheten,
lagen om polisens behandling av			Tullverket, Kustbevakningen och
personuppgifter inom brottsdata-			Skatteverket när det gäller finger-
lagens område när det gäller finger-			avtrycksregister, och
avtrycksregister, och
3. Säkerhetspolisen, Åklagar-			3. Säkerhetspolisen, Åklagar-
myndigheten, Ekobrottsmyndig-			myndigheten, Ekobrottsmyndig-
heten och Tullverket när det gäl-			heten och Tullverket när det gäl-
ler fordonsregister.			ler fordonsregister.

Polismyndigheten är svenskt kontaktställe vid utbyte av dna-pro- filer, fingeravtryck och fordonsuppgifter enligt Prümrådsbeslutet.

SOU 2023:32Författningsförslag

	15 §
Dna-profiler eller fingerav-		Dna-profiler eller fingerav-
tryck som ett utländskt kontakt-		tryck som ett utländskt kontakt-
ställe har använt när det sökt		ställe har använt när det sökt
eller jämfört uppgifter i svenska		eller jämfört uppgifter i svenska
dna-	eller fingeravtrycksregister	biometriregister enligt 7 kap. 1
enligt	7 kap. 1 eller 3 § lagen	eller 3 § lagen (2017:496) om in-
(2017:496) om internationellt poli-		ternationellt polisiärt samarbete
siärt samarbete ska utplånas när		ska utplånas när sökningen be-
sökningen besvarats eller jäm-		svarats eller jämförelsen avslu-
förelsen avslutats, om uppgif-		tats, om uppgifterna inte behövs
terna inte behövs för registrering		för registrering enligt 10 §.
enligt 10 §.

8kap. 11 §

Fingeravtryck som ett ameri-	Fingeravtryck som ett ameri-
kanskt kontaktställe har använt	kanskt kontaktställe har använt
när det har sökt eller jämfört	när det har sökt eller jämfört
uppgifter i svenska fingerav-	uppgifter i svenska biometri-
trycksregister enligt 10 kap. 1 §	register enligt 10 kap. 1 § lagen
lagen (2017:496) om intern-	(2017:496) om internationellt
ationellt polisiärt samarbete ska	polisiärt samarbete ska utplånas
utplånas när sökningen har bes-	när sökningen har besvarats eller
varats eller jämförelsen avslutats,	jämförelsen avslutats, om upp-
om uppgifterna inte behövs för	gifterna inte behövs för regi-
registrering enligt 7 §.	strering enligt 7 §.

Denna förordning träder i kraft den 25 januari 2015.

Författningsförslag

SOU 2023:32

1.25Förslag till förordning om ändring i förordningen (2018:1746) om kriminalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2018:1746) om Krimi- nalvårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens om- råde att 8 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 §

I fråga om personer som är dömda till fängelse, eller till fängelse som förvandlingsstraff för böter eller vite eller vars fängelsepåföljd ska verkställas i Sverige på grund av en utländsk dom, får utöver de uppgifter som anges i 2 § uppgifter om följande behandlas:

1.sådant som avses i 3 § 7 och 5 § 1, 6–12, 15–21 och 25 men som ska avse den som är intagen i kriminalvårdsanstalt i stället för den som är häktad respektive misstänkt,

2.anknytning till någon annan intagen som är dömd för delaktig- het i samma brott som den dömde,

3.placering i avskildhet och undersökning enligt 6 kap. fängelse- lagen (2010:610) och om användande av fängsel och undersökning en- ligt 8 kap. 10 § samma lag,

4.placering på säkerhetsavdelning,

5.att målsägande i enlighet med 27 § häktesförordningen (2010:2011) eller 35 § fängelseförordningen (2010:2010) ska underrättas,

6.permissioner och vistelser utanför anstalt enligt 9 kap. 1 §, 10 kap. 1, 2 och 4 §§ och 11 kap. 1 § fängelselagen,

7.sådan kontroll som avses i 8 kap. 6 § fängelselagen,

8.beslut om att den dömde ska inställa sig i anstalt eller påbörja intensivövervakning med elektronisk kontroll, beslut om uppskov med verkställighet och begäran om förpassning genom Polismyndighetens försorg,

9.övervakarens namn, adress och telefonnummer,

10.att den dömde har ålagts näringsförbud, kontaktförbud, för- bud enligt 3 kap. 5 § lagen (2015:642) om europeisk skyddsorder eller tillträdesförbud,

SOU 2023:32Författningsförslag

11. beslut enligt 26 kap. 18	11. beslut enligt 26 kap. 18
och 19 §§, 27 kap. 6 § 1 och 2	och 19 §§, 27 kap. 6 § 1 och 2 och
och 28 kap. 7 § brottsbalken, och	28 kap. 7 § brottsbalken,
12. uppgifter som är nödvän-	12. uppgifter som är nödvän-
diga för handläggningen av ett	diga för handläggningen av ett
ärende som enligt lag eller för-	ärende som enligt lag eller för-
ordning ska prövas av Kriminal-	ordning ska prövas av Kriminal-
vården.	vården, och
	13. salivprov för dna-analys,
	fingeravtryck och fotografi av an-
	sikte som har tagits upp enligt 8 kap.
	7 a § fängelselagen.

I fråga om den vars fängelsestraff verkställs genom intensivöver- vakning med elektronisk kontroll tillämpas bestämmelserna i första stycket 1 när det gäller hänvisningen till 3 § 7 och första stycket 8–12.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2025.

Författningsförslag

SOU 2023:32

1.26Förslag till förordning om ändring i förordningen (2018:1942) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2018:1942) om poli- sens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område

dels att 8, 9 och 20 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 4 a och 19 a §§, av föl- jande lydelse,

dels att det ska införas nya rubriker närmast före 4 a och 19 a §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Uppgifter i biometriregistren
	4 a §
	Biometriregistren får utöver
	vad som följer av 5 kap. 2 § lagen
	(2018:1693) om polismyndighetens
	behandling av personuppgifter inom
	brottsdatalagens område innehålla
	uppgifter om ärendenummer, andra
	referensuppgifter och brottskod. Bio-
	metriregistren över misstänkta och
	dömda får även innehålla upp-
	gifter om den registrerades namn,
	personnummer, samordningsnum-
	mer eller liknande identitetsupp-
	gifter.

8 §

Säkerhetspolisens, Ekobrotts-	Säkerhetspolisens, Ekobrotts-
myndighetens, Åklagarmyndig-	myndighetens, Åklagarmyndig-
hetens, Tullverkets och Kust-	hetens, Tullverkets och Kust-
bevakningens direktåtkomst till	bevakningens direktåtkomst till
register över dna-profiler enligt	uppgifter i biometriregister enligt
5 kap. 10 § lagen (2018:1693) om	5 kap. 16 § lagen (2018:1693) om
polisens behandling av person-	polisens behandling av person-

100

Kriminalvårdens direktåtkomst till uppgifter i biometriregister en- ligt 5 kap. 16 § lagen (2018:1693) om polisens behandling av person- uppgifter inom brottsdatalagens område ska begränsas till dna- profiler, fingeravtryck och fotogra- fier. När det gäller dna-profiler och fingeravtryck ska åtkomsten be- gränsas till uppgifter om huruvida någon förekommer i registren.

Beslut om registrering

19 a §

Ett beslut om att registrera upp- gifter i biometriregistret över miss- tänkta eller dömda får fattas av Polismyndigheten efter det att ett underlag har tagits upp med stöd av 28 kap. 12 a § första stycket 1 eller 14 § första stycket 1 rätte- gångsbalken, om förutsättningarna för registrering enligt 5 kap. 3 eller

101

SOU 2023:32

Författningsförslag

uppgifter inom brottsdatalagens område, ska begränsas till upp- gifter om huruvida någon före- kommer i sådana register.

uppgifter inom brottsdatalagens område ska när det gäller dna- profiler och fingeravtryck begrän- sas till uppgifter om huruvida någon förekommer i registren.

Skatteverkets direktåtkomst till uppgifter i register enligt första stycket ska begränsas till fingerav- tryck, fotografier, och signalement. När det gäller fingeravtryck ska åtkomsten begränsas till uppgift om huruvida någon förekommer i re- gistren.

9 §

Säkerhetspolisens, Ekobrotts- myndighetens, Tullverkets, Kust- bevakningens och Skatteverkets direktåtkomst enligt 5 kap. 17 § lagen (2018:1693) om polisens be- handling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska, när det gäller uppgifter om fingerav- tryck, begränsas till uppgifter om huruvida någon förekommer i fingeravtrycksregister.

Författningsförslag

SOU 2023:32

	4 § lagen (2018:1693) om polisens
	behandling av personuppgifter inom
	brottsdatalagens område är upp-
	fyllda
20 §
Riksarkivet får, efter att ha	Riksarkivet får, efter att ha
gett berörd myndighet tillfälle att	gett berörd myndighet tillfälle att
yttra sig, meddela föreskrifter	yttra sig, meddela föreskrifter om
om att personuppgifter som av-	att personuppgifter som avses i
ses i 4 kap. 2 och 7–11 §§ och	4 kap. 2 och 7–11 §§ och 5 kap.
5 kap. 15, 16, 20, 22 och 26 §§	10–14 §§, 20, 22 och 26 §§ lagen
lagen (2018:1693) om polisens	(2018:1693) om polisens behand-
behandling av personuppgifter	ling av personuppgifter inom
inom brottsdatalagens område får	brottsdatalagens område får be-
behandlas under längre tid för	handlas under längre tid för
arkivändamål av allmänt intresse	arkivändamål av allmänt intresse
och vetenskapliga, statistiska eller	och vetenskapliga, statistiska eller
historiska ändamål.	historiska ändamål.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2025.

102

2Utredningens uppdrag och arbete

2.1Utredningens uppdrag

De ursprungliga kommittédirektiven för vårt uppdrag beslutades av regeringen den 20 maj 2021 (dir. 2021:34). Genom ett tilläggsdirek- tiv beslutade regeringen den 17 mars 2022 att uppdraget även skulle innefatta att ställning till om och i så fall under vilka förutsättningar Polismyndigheten ska kunna använda dna-baserade släktforsknings- databaser i syfte att identifiera personer som misstänks för brott (dir. 2022:19). Den 12 januari beslutade regeringen att förlänga utred- ningstiden till den 20 juni 2023 (dir. 2023:1). Direktiven i sin helhet finns fogade till betänkandet som bilaga 1–3.

Utredningsuppdraget består i att se över förutsättningarna för att använda biometri som ett verktyg i brottsbekämpningen. Syftet är att fler gärningsmän ska kunna identifieras med hjälp av fingerav- tryck, dna, ansiktsbilder eller liknande information om individuella kännetecken. Uppdraget gäller de rättsliga förutsättningarna för att samla in, lagra och använda sådan information. I uppdraget ingår att ta ställning till om Polismyndigheten ska kunna använda ansiktsbilder och fingeravtryck från brottsutredningar för att söka i passregistret, registret över nationella identitetskort, Transportstyrelsens register över körkort, Migrationsverkets register eller andra register i syfte att identifiera personer som misstänks för brott.

Det ingår också i uppdraget att ta ställning till om, och i så fall under vilka förutsättningar, Polismyndigheten ska kunna använda dna- baserade släktforskningsdatabaser i syfte att identifiera personer som misstänks för brott. Utredningen ska också beskriva hur förslagen påverkar andra myndigheter som har till uppgift att utreda brott eller att medverka i sådana utredningar och ta ställning till om de förslag som

103

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2023:32

vilämnar kräver följdändringar med hänsyn till dessa myndigheters behov.

Vårt uppdrag innefattar att noga väga behovet av en effektiv brotts- bekämpning mot den enskildes rätt till skydd för sin personliga integritet. Enligt våra kommittédirektiv har vi möjlighet att ta upp och lämna förslag även i andra frågor än de som nämns i direktiven, om frågorna har samband med uppdraget och uppdraget ändå kan redo- visas i tid.

2.2Utredningens arbete

Vi påbörjade arbetet i maj 2021. Arbetet har därefter bedrivits i nära samarbete med sakkunniga och experter. Under utredningstiden har

vihaft nio utredningssammanträden och ett internat. Vi har härut- över haft tät kontakt med sakkunniga och experter för fördjupning

ispecifika frågor.

Utredaren och sekreterarna har under utredningstiden haft sär- skilda möten med Polismyndigheten, Nationellt forensiskt centrum inom Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Integritetsskyddsmyndig- heten och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Utredaren och sekreterarna har därutöver haft möten med Kustbevakningen, Rätts- medicinalverket, Kriminalvården, Migrationsverket och Transport- styrelsen. Vi har också inhämtat synpunkter från dessa myndigheter

ispecifika frågor. Kontakt har också tagits med Skatteverket.

I enlighet med våra kommittédirektiv har vi gjort en internatio- nell jämförelse för att beskriva hur vissa utvalda europeiska länder reglerar de mer centrala frågorna om insamling, lagring och användning av biometriska underlag och uppgifter som uppdraget omfattar. Vi har

idenna del inhämtat uppgifter genom rättsutredning men också genom kontakt med polismyndigheterna i Norge, Italien, Nederländerna, Frankrike, England och Wales samt Justitsministeriet i Danmark.

104

3Grundläggande fri- och rättigheter

3.1Inledning

Vi har i uppdrag att se över förutsättningarna för att använda bio- metri som verktyg i brottsbekämpningen. Syftet är att fler personer som misstänks för brott ska kunna identifieras med hjälp av finger- avtryck, dna, ansiktsbilder eller liknande information. Uppdraget omfattar rättsliga frågor om insamling, lagring och användning av sådan information.

En påtvingad insamling av t.ex. fingeravtryck och dna utgör ett intrång i den enskildes grundläggande fri- och rättigheter. Även en efterföljande registrering och användning av biometriska uppgifter om den enskilde utgör ett sådant intrång. Som anges i våra direktiv ska vi därför noga väga behovet av en effektiv brottsbekämpning mot den enskildes rätt till skydd mot intrång i sin personliga integritet.

I detta kapitel redogör vi för de grundläggande fri- och rättigheter som reglerar skyddet mot ingrepp i den fysiska och psykiska integ- riteten. EU:s dataskyddsreform och de ramar som gäller för att be- handla personuppgifter inom brottsbekämpningen enligt brottsdata- lagen och annan svensk lagstiftning behandlar vi närmare i kapitel 4.

3.2Regeringsformen

Bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter, inbegripet skydd mot kränkningar av den fysiska och psykiska integriteten, finns i 2 kap. regeringsformen.

Av 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen följer att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp. Med ett sådant ingrepp avses främst våld mot människokroppen, men

105

Grundläggande fri- och rättigheter

SOU 2023:32

även läkarundersökningar och smärre ingrepp som vaccineringar, blod- provstagningar och liknande (prop. 1975/76:209 s. 147). Det innebär att t.ex. drogtest genom urinprov och salivprov för dna-analys anses utgöra ett påtvingat kroppsligt ingrepp i regeringsformens mening (jfr Konstitutionsutskottets uttalande i bet. 2009/10:JuU25 s. 28 och Högsta domstolens avgörande NJA 2016 s. 1157). Likaså anses tagande av fingeravtryck omfattas av skyddet mot påtvingade kropps- liga ingrepp (SOU 1978:34 s. 204).

Vidare följer av 2 kap. 6 § andra stycket att var och en är skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskil- des personliga förhållanden. Genom bestämmelsen skyddas enskilda mot t.ex. fotografering som sker utan samtycke (jfr Lindberg 2018, s. 716).

Vad som utgör ett betydande intrång i den personliga integriteten får bedömas utifrån åtgärdens intensitet eller omfattning samt upp- gifternas integritetskänsliga natur. Avgörande för om en åtgärd ska anses innebära övervakning eller kartläggning av den enskildes per- sonliga förhållanden är inte åtgärdens huvudsakliga syfte, utan vilken effekt den har. Med personliga förhållanden avses information som är knuten till den enskildes person, t.ex. uppgifter om namn och andra personliga identifikationsuppgifter, adress, familjeförhållanden, hälsa, vandel och fotografisk bild. I förarbetena till bestämmelsen uttalas att registrering av personuppgifter i polisens belastningsregister kan sägas innebära en kartläggning av alla dem som har dömts eller på annat sätt lagförts för brott, även om registrets uttalade ändamål är att ge information åt olika myndigheter om belastningsuppgifter som behövs bl.a. för att utreda brott och bestämma straff. Som exempel nämns också polisens misstanke-, fingeravtrycks- och dna-register (prop. 2009/10:80 s. 177 ff. och 250).

Enligt 2 kap. 20 § regeringsformen får rättigheterna i 2 kap. 6 § regeringsformen begränsas genom lag. En begränsning får dock bara göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte heller göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning (2 kap. 21 § regeringsformen).

106

SOU 2023:32

Grundläggande fri- och rättigheter

Beträffande andra än svenska medborgare får skyddet begränsas genom lag utan att de särskilda krav som följer av 2 kap. 21 § re- geringsformen är uppfyllda (2 kap. 25 § första stycket 3 regerings- formen).

3.3Europakonventionen

Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europa- konventionen) innehåller bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter. Konventionen ratificerades i Sverige 1952 och gäller sedan 1995 som svensk lag.1 Enligt 2 kap. 19 § regeringsformen får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Europakonventionen.

Konventionen innehåller i artikel 3 ett absolut skydd mot kränk- ningar av den personliga integriteten i form av ett förbud mot tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling. Den rättighet som är av störst relevans för skyddet av den personliga integriteten är annars rätten till privatliv enligt artikel 8. Där slås fast att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespon- dens. Europadomstolen har i flera fall konstaterat att artikel 8 åläg- ger staten såväl en negativ förpliktelse att avstå från att göra intrång i rätten till respekt för privat- och familjelivet som en positiv för- pliktelse att skydda enskilda mot att andra enskilda handlar på ett sätt som innebär integritetsintrång (se t.ex. Europadomstolens av- göranden Airey mot Irland, X och Y mot Nederländerna och Söder- man mot Sverige).

Rätten till privatliv enligt artikel 8 är mångfacetterad och omfattar ett skydd mot en mängd åtgärder och företeelser. Det rör sig alltså inte om något klart avgränsat begrepp. På ett övergripande plan anses skyddet innebära att varje person ska ha rätt att utvecklas i förhål- lande till andra människor utan inblandning från utomstående. Denna rätt inbegriper en rätt att bli lämnad i fred, t.ex. genom att inte be- höva bli fotograferad och avlyssnad eller att få fotografier, filmer eller ljudinspelningar av privat karaktär publicerade eller använda för ovidkommande syften (se t.ex. Danelius m.fl., s. 460). Att ta ett prov för dna-analys och fingeravtryck utgör enligt Europadomstolen ett

1Se lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig- heterna och de grundläggande friheterna.

107

Grundläggande fri- och rättigheter

SOU 2023:32

intrång i privatlivet (se Dragan Petrovic mot Serbien och S. och Marper mot Storbritannien), liksom att ta fotografier av en person utan dennes samtycke (se bl.a. von Hannover mot Tyskland, jfr även JO 2022/23 s. 280). Även registrering av personuppgifter kan omfattas av rätten till skydd för privatlivet. Enligt Europadomstolen gäller det särskilt om det i de uppgifter som registreras ingår känsliga uppgifter, t.ex. infor- mation om politisk uppfattning, religionstillhörighet, sexuell läggning, sjukdomar, tidigare brottslighet, missbruk av droger eller liknande för- hållanden (se Segerstedt-Wiberg m.fl. mot Sverige). En grundläggande fråga i sådana fall är om registreringen av personer eller personliga förhållanden är av sådan karaktär och tjänar ett sådant ändamål att registreringen är proportionerlig.

Till skillnad från artikel 3 är det skydd för privatlivet som till- försäkras den enskilde i artikel 8 inte absolut utan det får inskränkas. En inskränkning måste dock ha stöd i lag och vara nödvändig för att tillgodose något av de intressen som anges i artikel 8.2, t.ex. för att trygga säkerheten, förebygga brott eller med hänsyn till andra per- soners fri- och rättigheter. Att inskränkningen ska vara nödvändig innebär att det ska finnas ett angeläget samhälleligt behov av åtgär- den (Danelius m.fl., s. 443).

En inskränkning måste också vara proportionerlig för att vara till- låten. Europadomstolen har i flera fall uttalat att en rättvis balans måste uppnås mellan allmänna och enskilda intressen när det gäller åtgärder som inskränker rätten till privatlivet (se bl.a. Peruzzo och Martens mot Tyskland, Aycaguer mot Frankrike och Gaughran mot Storbritannien).

Vid inskränkningar i rättighetsskyddet måste den enskilde tillför- säkras vissa grundläggande rättssäkerhetsgarantier, t.ex. en rättvis rättegång och ett effektivt rättsmedel. Europadomstolen har uttalat att behovet av sådana garantier är större när det gäller automatisk behandling av personuppgifter, inte minst om uppgifterna används för polisiära ändamål. Det innebär att det i nationell rätt måste säker- ställas att uppgifterna är relevanta och inte för långtgående i förhål- lande till det ändamål för vilket de bevaras, men också att uppgifterna inte sparas under en tid som överstiger vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Det måste också finnas garantier för att personuppgifterna skyddas från felaktig behandling. Detta gäller inte minst vid behandling av känsliga personuppgifter, i synnerhet dna-information (se bl.a. Europadomstolens avgörande B.B. mot

108

SOU 2023:32

Grundläggande fri- och rättigheter

Frankrike och de nämnda avgörandena S. och Marper mot Storbritan- nien och Aycaguer mot Frankrike).

Att ta ett prov för dna-analys på en person som har dömts till fängelse och registrera provet i en nationell databas har av Europa- domstolen inte ansetts strida mot artikel 8 (se Van der Velden mot Nederländerna). Att cellprov, dna-profiler och fingeravtryck som har tagits av personer som har frikänts eller mot vilka åtal inte har väckts eller lagts ner bevaras under en obestämd tid utan undantag har däremot inte ansetts förenligt med artikel 8 (se S. och Marper mot Storbritannien). I det nämnda avgörandet Aycaguer mot Frankrike granskade Europadomstolen de franska reglerna för obligatorisk dna- provtagning. Aycaguer hade dömts till ett villkorligt fängelsestraff för deltagande i vissa protestaktioner. Därefter dömdes han till böter för att han vägrade att lämna ett prov för dna-analys för registrering

ien databas. Domstolen konstaterade att registrering av ett dna-prov

ien databas kunde bidra till att bekämpa brott samtidigt som det utgjorde en inskränkning i rätten till respekt för privatlivet för den vars uppgifter registreras. Enligt fransk rätt fick dna-prov bevaras i databasen i maximalt 40 år. Denna tid hade dock kommit att tilläm- pas som normaltid. Någon möjlighet att begära radering ur databasen fanns inte för dömda personer. Mot den bakgrunden fann Europa- domstolen att det inte hade skett en rimlig avvägning mellan allmänna och enskilda intressen och att bestraffningen av Aycaguer för att han vägrat lämna ett dna-prov för registrering i databasen stred mot hans rätt till skydd för privatlivet enligt artikel 8.

3.4EU:s rättighetsstadga

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (rättig- hetsstadgan) trädde i kraft med Lissabonfördraget den 1 december 2009. Den är juridiskt bindande i varje EU-land. Rättighetsstadgan har, inom ramen för fördragens tillämpningsområde, företräde fram- för föreskrifter i den nationella rättsordningen.

Rättighetsstadgan innehåller 54 artiklar som garanterar den som är EU-medborgare vissa rättigheter och friheter. I artikel 3 slås fast att var och en har rätt till fysisk och mental integritet. Enligt artikel 7 har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sin bo- stad och sina kommunikationer.

109

Grundläggande fri- och rättigheter

SOU 2023:32

Som framgår av artikel 8 har var och en även rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne. Sådana personuppgif- ter ska behandlas lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lag- enlig grund. Var och en har rätt att få tillgång till insamlade uppgif- ter som rör honom eller henne och att få rättelse av dem.

I artikel 52 anges i vilken utsträckning stadgan tillåter inskränk- ningar i de rättigheter som erkänns i stadgan. Av artikeln framgår att varje begränsning ska vara föreskriven i lag och förenlig med det väsent- liga innehållet i rättigheterna. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och svarar mot ett allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

3.5Barnkonventionen

FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Barnkonventio- nen syftar till att ge alla barn rätt att behandlas med respekt och att få komma till tals. Med barn avses enligt artikel 1 varje människa under 18 år, om inte barnet har blivit myndigt tidigare.

Konventionen bygger på principen att barnets bästa alltid ska beaktas (artikel 3). I artikel 16 slås fast att inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp. Av artikel 40 följer även att barn som misstänks eller åtalas för eller som befunnits skyldigt för att ha begått brott ska behandlas på ett sätt som främjar barnets känsla av värdighet och värde. Barnets privatliv ska respekteras till fullo under alla stadier i förfarandet.

Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 och sedan 2020 gäller den som svensk lag. Att barnkonventionen är svensk lag innebär att domstolar och rättstillämpare ska beakta de rättigheter som följer av barnkonventionen vid avvägningar och bedömningar som görs i be- slutsprocesser i mål och ärenden som rör barn. Det innebär också att lagstiftaren ska se till att nya lagar är förenliga med barnkonven- tionen.

110

SOU 2023:32

Grundläggande fri- och rättigheter

3.6Vissa internationella överenskommelser

3.6.1FN:s allmänna förklaring

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs 1948. De rättigheter som omfattas av förklaringen har senare förts in och vidareutvecklats i ett antal konventioner som är bindande för de an- slutna staterna. Sverige har anslutit sig till de centrala konventio- nerna om mänskliga rättigheter allt eftersom de har kommit till.

FN:s allmänna förklaring innehåller bestämmelser om skydd för den personliga integriteten. I artikel 12 anges att ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller kor- respondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt an- seende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp. Av artikel 29 punkten 2 följer att inskränkningar i rättig- heter och friheter endast får göras genom lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.

Motsvarande skydd för den personliga integriteten finns i arti- kel 17 i 1966 års FN-konvention om medborgerliga och politiska rättigheter.

3.6.2Dataskyddskonventionen

Europarådets ministerkommitté antog 1981 en konvention till skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen.2 Konventionen, som trädde i kraft den 1 oktober 1985, var en av de viktigaste inspirationskällorna vid ut- formningen av EU:s regelverk för dataskydd (se kapitel 4). I dag har 51 stater ratificerat konventionen, däribland samtliga EU:s medlems- stater.

Dataskyddskonventionen är ett rättsligt bindande multilateralt av- tal om personuppgiftsskydd. Konventionens mål är att skydda den rätt till privatliv som erkänns i artikel 8 i Europakonventionen. Dess tillämpningsområde är enligt huvudregeln automatiserade person- register och automatisk databehandling av personuppgifter i allmän

2Europarådets konvention (ETS 108) av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid auto- matisk databehandling av personuppgifter.

111

Grundläggande fri- och rättigheter

SOU 2023:32

och enskild verksamhet. Enligt konventionen krävs att parterna vid- tar nödvändiga åtgärder i sin nationella lagstiftning för att säkerställa respekt för alla enskildas mänskliga rättigheter när det gäller behand- ling av personuppgifter.

Dataskyddskonventionen kompletteras av ett antal av minister- kommittén antagna rekommendationer om hur personuppgifter bör behandlas inom olika områden. En sådan rekommendation rör polisen.3 I maj 2018 antog ministerkommittén ett ändringsprotokoll till data- skyddskonventionen.4 Sverige tillhörde de första konventionsstaterna att underteckna protokollet. Syftet med ändringsprotokollet är att uppdatera konventionen och att hantera de utmaningar som den tek- niska utvecklingen och globaliseringen av information innebär när det gäller skyddet av privat information. Den uppdaterade konven- tionen kommer att ha ett enhetligt tillämpningsområde för alla kon- ventionsparter och det kommer inte att vara möjligt att helt undanta sektorer eller verksamheter från dess tillämpning (t.ex. med hänvis- ning till den nationella säkerheten). Den kommer därmed att om- fatta all typ av databehandling under parternas jurisdiktion inom både

den offentliga och den privata sektorn.

Ändringsprotokollet träder i kraft när samtliga konventionsstater har ratificerat det, eller den 11 oktober 2023 om minst 38 parter har ratificerat protokollet.

3Se Europarådets rekommendation No. R (87) 15.

4CETS no. 223.

112

4 Dataskydd

4.1Inledning

Dataskydd är ett begrepp som används för att ange skyddet för den personliga integriteten i de regelverk som ska tillämpas vid behand- ling av personuppgifter. Dataskyddsreglerna har alltså sin grund i de mänskliga rättigheterna och då främst i rätten till skydd för den per- sonliga integriteten som bl.a. kommer till uttryck i artikel 8 i Europa- konventionen och artikel 3 i EU:s rättighetsstadga (se kapitel 3).

I detta kapitel redogör vi för de ramar som dataskyddsregleringen ger för behandling av personuppgifter inom brottsbekämpningen. Beskrivningen tar framför allt sikte på de principer och grundläg- gande krav som gäller vid behandling av personuppgifter och då i synnerhet känsliga personuppgifter. Vissa bestämmelser som är av betydelse behandlas endast i anslutning till att vi redogör för våra överväganden och förslag.

1.1Dataskyddsdirektivet

4.1.1EU:s dataskyddsreform

Under våren 2018 genomfördes en genomgripande dataskyddsreform inom EU. Reformen omfattar dels en allmän dataskyddsförordning,1 dels ett dataskyddsdirektiv.2 Den svenska lagstiftningen har gåtts igenom i samband med dataskyddsreformen och anpassats till den EU-rättsliga regleringen.

1Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).

2Europaparlamentets och Rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påfölj- der, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF.

113

Dataskydd

SOU 2023:32

Dataskyddsförordningen, som är direkt tillämplig, innefattar en generell reglering för behandling av personuppgifter inom EU. För- ordningen ska dock inte tillämpas på personuppgiftsbehandling som behöriga myndigheter utför i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, in- klusive att skydda mot och förebygga och förhindra hot mot den all- männa säkerheten. Sådan personuppgiftsbehandling omfattas i stället av dataskyddsdirektivet, som ska säkerställa att personuppgifter om brottsoffer, vittnen och misstänkta i brottmål skyddas på ett tillbör- ligt sätt och samtidigt underlätta gränsöverskridande samarbete i kampen mot brottslighet och terrorism.

4.1.2Allmänt om dataskyddsdirektivet

Dataskyddsdirektivet innehåller grundläggande principer för behand- ling av personuppgifter och de registrerades rättigheter. Direktivet innehåller också bestämmelser om personuppgiftsansvar, överföring av personuppgifter, tillsyn, samarbete, rättsmedel och sanktioner. Efter- som direktivet är ett s.k. minimidirektiv står det medlemsstaterna fritt att föreskriva strängare skyddsåtgärder när det gäller registre- rades rättigheter och friheter.

Enligt artikel 1 innehåller direktivet bestämmelser om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, inklusive att skydda mot och förebygga och förhindra hot mot den allmänna säkerheten. Syftet med direktivet är att dels skydda fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter, dels säkerställa att, när det krävs utbyte av person- uppgifter inom unionen mellan behöriga myndigheter, detta utbyte varken begränsas eller förbjuds av hänsyn till skyddet för fysiska personer mot behandling av personuppgifter.

Artikel 2 anger direktivets tillämpningsområde. Där slås fast att direktivet ska tillämpas på behandling av personuppgifter som utförs av behöriga myndigheter för de ändamål som anges i artikel 1.1. Direk- tivet ska tillämpas dels på helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter, dels på annan behandling av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i register. Däremot ska direktivet inte

114

SOU 2023:32

Dataskydd

tillämpas på behandling av personuppgifter som utgör ett led i en verk- samhet som inte omfattas av unionsrätten eller på personuppgifts- behandling som utförs av unionens institutioner eller andra organ.

I artikel 4 anges grundläggande principer för behandling av person- uppgifter. Personuppgifter ska

–behandlas på ett lagligt och korrekt sätt,

–samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ända- mål och inte behandlas på ett sätt som står i strid med dessa ändamål,

–vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de syften för vilka de behandlas,

–vara korrekta och, om nödvändigt, uppdaterade,

–inte möjliggöra identifiering av den registrerade under längre tid än nödvändigt, och

–behandlas på ett sätt som säkerställer säkerheten för uppgifterna.

Behandling för något annat ändamål som anges i artikel 1.1 än det för vilket uppgifterna samlades in är tillåten om den personuppgifts- ansvarige har rätt att behandla personuppgifter för ett sådant ända- mål och behandlingen är nödvändig och står i proportion till det nya ändamålet.

Behandlingen kan inkludera arkivändamål som är av allmänt in- tresse och vetenskaplig, statistisk eller historisk användning för de ändamål som anges i artikel 1.1, om det finns lämpliga skyddsåtgärder.

Enligt artikel 5 ska lämpliga tidsgränser föreskrivas för när per- sonuppgifter ska raderas eller för regelbunden översyn av behovet av att lagra sådana uppgifter. Det ska finnas regler för att säkerställa att tidsgränserna hålls.

Enligt artikel 6 ska den personuppgiftsansvarige så långt möjligt göra åtskillnad mellan personuppgifter som rör olika kategorier av registrerade, som misstänkta, dömda, brottsoffer och andra som be- rörs av brott, exempelvis personer som kan komma att kallas som vittnen.

I artikel 7 föreskrivs att åtskillnad så långt möjligt ska göras mellan personuppgifter som grundar sig på fakta och uppgifter som grundar sig på personliga bedömningar. Behöriga myndigheter ska vidta alla rimliga åtgärder för att se till att personuppgifter som är felaktiga,

115

Dataskydd

SOU 2023:32

ofullständiga eller inaktuella inte överförs eller görs tillgängliga. Om felaktiga personuppgifter har överförts eller personuppgifter över- förts olagligen ska mottagaren omedelbart underrättas om det. I sådana fall ska personuppgifterna rättas eller raderas eller behandlingen av dem begränsas.

Enligt artikel 8 är behandling laglig endast om och i den utsträck- ning behandlingen är nödvändig för att behöriga myndigheter ska kunna utföra sådana uppgifter som anges i artikel 1.1 och som grun- das på unionsrätt eller nationell rätt. Den nationella rätten ska åtmin- stone specificera syftet med behandlingen, vilka personuppgifter som ska behandlas och ändamålet med behandlingen.

I artikel 9 föreskrivs att personuppgifter som samlats in för något av de i direktivet angivna ändamålen inte får behandlas för något annat ändamål om inte sådan behandling är tillåten enligt unionsrätten eller nationell rätt. När personuppgifter behandlas för andra ändamål än dem som anges i artikel 1.1 ska dataskyddsförordningen tillämpas, såvida inte behandlingen utförs som ett led i en verksamhet som inte omfattas av unionsrätten. Om de behöriga myndigheterna har andra uppgifter än dem som anges i artikel 1.1, ska dataskyddsförord- ningen tillämpas på behandling för sådana ändamål. Det gäller även behandling för arkivändamål som är av allmänt intresse eller för statistiska, historiska eller vetenskapliga ändamål.

4.1.3Känsliga personuppgifter

Artikel 10 reglerar behandling av det som brukar kallas känsliga per- sonuppgifter. Med det avses uppgifter som avslöjar ras, etniskt ur- sprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening. Regleringen omfattar även behandling av genetiska uppgifter, biometriska uppgifter för att unikt identifiera en person eller uppgifter om hälsa, sexualliv eller sexuell läggning. Vad som avses med genetiska och biometriska uppgifter definieras i artikel 3. Med genetiska uppgifter avses alla personuppgifter som rör nedärvda eller förvärvade genetiska kännetecken för en fysisk per- son, vilka ger unik information om denna fysiska persons fysiologi eller hälsa och vilka framför allt härrör från en analys av ett biolo- giskt prov från den fysiska personen i fråga. Med biometriska upp- gifter avses personuppgifter som erhållits genom en särskild teknisk

116

SOU 2023:32

Dataskydd

behandling som rör en fysisk persons fysiska, fysiologiska eller bete- endemässiga kännetecken och som möjliggör eller bekräftar unik identifiering av denna fysiska person, såsom ansiktsbilder eller finger- avtrycksuppgifter.

Enligt artikel 10 är behandling av känsliga personuppgifter bara tillåten om den är absolut nödvändig, om det finns tillräckliga skydds- åtgärder och om den är tillåten enligt unionsrätt eller nationell rätt för att skydda intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade eller en annan fysisk person eller om det är fråga om uppgifter som den registrerade själv har offentliggjort.

Kravet på att behandlingen ska vara absolut nödvändig gällde redan före dataskyddsdirektivet. Kravet hade då slagits fast av EU-dom- stolen med hänvisning till skyddet av den grundläggande rätten till respekt för privatlivet, se EU-domstolens avgörande Digital Rights Ireland och Seitlinger m.fl.

Den s.k. artikel 29-gruppen3 har i samband med dataskyddsdirek- tivets tillkomst uttalat att kravet på absolut nödvändighet innebär att särskild hänsyn måste tas till nödvändighetsprincipen vid behandling av känsliga personuppgifter, se gruppens vägledande yttrande om vissa centrala frågor gällande direktivet om brottsbekämpning.4 Vid avgörande av i vilken utsträckning som genetiska uppgifter får be- handlas måste en balans hittas mellan rätten till integritet och all- mänintresset. Myndigheterna bör också göra en bedömning och kunna visa att syftet inte kan uppnås genom andra åtgärder som påverkar den registrerades fri- och rättigheter i mindre omfattning.

EU-domstolen har nyligen i förhandsavgörandet Ministerstvo na vatreshnite raboti m.fl. besvarat frågor från en bulgarisk domstol om insamling av fingeravtryck, fotografi och prov för dna-analys från brottsmisstänkta för registreringsändamål. EU-domstolen uttalar att bestämmelserna i artikel 10 i dataskyddsdirektivet utgör hinder för nationell lagstiftning som föreskriver en systematisk insamling av biometriska och genetiska uppgifter från varje person som är miss- tänkt för uppsåtlig brottslighet som omfattas av allmänt åtal för re- gistrering utan att lagstiftningen anger någon skyldighet för den behöriga domstolen att pröva och visa dels att denna insamling är

3Artikel 29-gruppen var en rådgivande och oberoende arbetsgrupp inom EU som behandlade frågor om integritetsskydd och skydd av personuppgifter fram till att dataskyddsreformen genom- fördes.

4Artikel 29-gruppens vägledande yttrande om vissa centrala frågor gällande direktivet om brotts- bekämpning (EU 2016/680), 17/SV WP 258, antaget den 29 november 2017.

117

Dataskydd

SOU 2023:32

absolut nödvändig för att uppnå de konkreta mål som eftersträvas, dels att dessa mål inte kan uppnås genom åtgärder som utgör ett mindre allvarligt ingrepp i den berörda personens rättigheter och fri- heter.

4.2Brottsdatalagen

4.2.1Allmänt om lagen

Dataskyddsdirektivet har genomförts i Sverige i huvudsak genom brottsdatalagen (2018:1177). Den lagen innehåller bestämmelser om bl.a. grundläggande krav på personuppgiftsbehandling, den person- uppgiftsansvariges skyldigheter, enskildas rättigheter, skadestånd, överklagande och överföring av personuppgifter till tredjeland.

Brottsdatalagen är generellt tillämplig inom det område som data- skyddsdirektivet reglerar, dvs. i den verksamhet som har till syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder. Den gäller också vid behandling av personuppgifter som en behörig myndighet utför i syfte att upprätthålla allmän ordning och säkerhet (1 kap. 2 §). De myndigheter som har sådana arbetsuppgifter är behöriga myndig- heter i brottsdatalagens mening när de behandlar personuppgifter för dessa angivna syften. Detsamma gäller andra aktörer än myndig- heter om aktören har anförtrotts myndighetsutövning inom dessa områden och behandlingen sker i nämnda syften.

Personuppgiftsbehandling som sker i andra syften omfattas inte av brottsdatalagen. Sådan personuppgiftsbehandling omfattas i stället av dataskyddsförordningen och lagen (2018:218) med kompletterande be- stämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen) samt i förekommande fall av annan författning som kompletterar förord- ningen och dataskyddslagen.

Utöver brottsdatalagen finns särskilda registerförfattningar med specialbestämmelser för myndigheter som behandlar personuppgifter på brottsdatalagens område. Dessa författningar tar hänsyn till de särskilda behov som dessa myndigheter har av att kunna behandla personuppgifter för att utföra sina arbetsuppgifter. Registerförfatt- ningarna gäller utöver brottsdatalagen och innehåller preciseringar, undantag eller avvikelser från brottsdatalagen. För Polismyndigheten, och i viss mån Ekobrottsmyndigheten och Säkerhetspolisen, gäller

118

SOU 2023:32

Dataskydd

lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område (polisens brottsdatalag) med tillhörande för- ordning (2018:1942). Polisens brottsdatalag behandlas närmare nedan.

Andra registerförfattningar på brottsdatalagens område som är av betydelse för detta betänkande är lagen (2018:1694) om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, lagen (2018:1695) om Kustbevakningens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, lagen (2018:1696) om Skatteverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, lagen (2018:1697) om åklagarväsendets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, lagen (2018:1699) om kriminalvårdens be- handling av personuppgifter inom brottsdatalagens område och lagen (2020:421) om Rättsmedicinalverkets behandling av personuppgifter.

Brottsdatalagen gäller inte vid Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter som rör nationell säkerhet och inte heller om Polis- myndigheten har övertagit en arbetsuppgift som rör nationell säker- het från Säkerhetspolisen. För sådan personuppgiftsbehandling gäller i stället lagen (2019:1182) om Säkerhetspolisens behandling av per- sonuppgifter med tillhörande förordning (2019:1235), se avsnitt 4.4.

I 2 kap. brottsdatalagen finns det bestämmelser om grundläggande krav på personuppgiftsbehandling som direkt svarar mot de bestäm- melser som finns i dataskyddsdirektivet.

Där anges i 1 § de tillåtna rättsliga grunderna för att behandla per- sonuppgifter. Enligt första stycket får personuppgifter behandlas om det är nödvändigt för att en behörig myndighet ska kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verk- samhet, utreda eller lagföra brott, verkställa straffrättsliga påföljder eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Regleringen ger den yttre ramen för när det är tillåtet att behandla personuppgifter enligt lagen. Personuppgifter får bara behandlas om det är nödvändigt för att fullgöra en sådan uppgift. Av andra stycket framgår att med be- hörig myndighetsuppgift avses en uppgift som framgår av lag, för- ordning eller ett särskilt beslut i vilket regeringen uppdragit åt myn- digheten att utföra uppgiften.

I 3 § anges att personuppgifter bara får behandlas för särskilda, uttryckligen angivna och berättigade ändamål. Ändamålen med be- handlingen måste bestämmas redan när personuppgifter behandlas första gången, eftersom det är i förhållande till dem som det ska prö- vas om personuppgifterna som behandlas är adekvata och relevanta

119

Dataskydd

SOU 2023:32

för ändamålet med behandlingen och hur många personuppgifter som behöver behandlas. Ändamålet får inte vara så vagt eller omfat- tande att en prövning blir omöjlig i praktiken. Att ändamålet ska vara berättigat innebär att det måste finnas en koppling till de rättsliga grunderna. Personuppgifter som avser en förundersökning får t.ex. inte längre behandlas för det ändamålet när brottet har preskriberats. På motsvarande sätt får uppgifter om verkställigheten av en påföljd inte behandlas om påföljden har bortfallit. Däremot kan det vara berättigat för åklagare och domstolar att fortsätta behandla person- uppgifter efter en dom till dess att det står klart att domen har fått laga kraft (jfr SOU 2017:29 s. 683 f).

Av 4 § framgår att innan personuppgifter får behandlas för ett nytt ändamål ska det säkerställas att det finns en rättslig grund enligt 1 § för den nya behandlingen och att det är nödvändigt och propor- tionerligt att personuppgifterna behandlas för det nya ändamålet. Enligt andra stycket behöver någon sådan prövning inte göras om skyldigheten att lämna uppgifter framgår av lag eller förordning.

I 6 § och 7 § första stycket anges att personuppgifter ska be- handlas författningsenligt och på ett korrekt sätt och att uppgifterna ska vara korrekta och om nödvändigt uppdaterade. Uppgifter som beskriver en persons utseende ska utformas på ett objektivt sätt med respekt för människovärdet (7 § andra stycket).

Personuppgifterna ska även vara adekvata och relevanta i förhåll- ande till ändamålen med behandlingen och fler personuppgifter får inte behandlas än vad som är nödvändigt med hänsyn till dessa ända- mål (8 §).

Av 9 § framgår att olika kategorier av personuppgifter så långt det är möjligt ska särskiljas så att det framgår om personen är misstänkt, dömd för brott, brottsoffer eller någon annan som berörs av ett brott.

I 10 § anges att personuppgifter som grundar sig på fakta så långt det är möjligt ska särskiljas från personuppgifter som grundar sig på personliga bedömningar.

Av 17 § första stycket framgår att personuppgifter inte får be- handlas under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Av andra stycket i samma paragraf följer att bestämmel- sen i första stycket inte hindrar att en behörig myndighet arkiverar och bevarar allmänna handlingar eller att arkivmaterial lämnas till en arkivmyndighet.

120

SOU 2023:32

Dataskydd

I 3 kap. finns bestämmelser om den personuppgiftsansvariges skyl- digheter. Av 1 § följer att den personuppgiftsansvarige är ansvarig för all behandling av personuppgifter som utförs under dennes led- ning eller på dennes vägnar. I 2–5 och 8 §§ finns bestämmelser om att den personuppgiftsansvarige ska vidta lämpliga tekniska och organisa- toriska åtgärder för att säkerställa att personuppgiftsbehandlingen är författningsenlig och att den registrerades rättigheter skyddas. Enligt 6 § ska den personuppgiftsansvarige se till att tillgången till person- uppgifter begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

4.2.2Känsliga personuppgifter

Bestämmelser om behandling av känsliga personuppgifter finns i

2kap. 11–14 §§ brottsdatalagen. I 11 § första stycket slås fast att per- sonuppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening eller som rör hälsa, sexualliv eller sexuell läggning inte får behandlas. Av andra stycket framgår att personuppgifter som behandlas dock får kompletteras med sådana känsliga personuppgifter, när det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen. Av 12 § fram- går biometriska och genetiska uppgifter endast får behandlas om det är särskilt föreskrivet och absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen.

Vad som avses med biometriska och genetiska uppgifter definieras i

1kap. 6 § brottsdatalagen. Med biometriska uppgifter avses person- uppgifter som rör en persons fysiska, fysiologiska eller beteende- mässiga kännetecken, som tagits fram genom särskild teknisk behand- ling och som möjliggör eller bekräftar unik identifiering av personen. Med genetiska uppgifter avses personuppgifter som rör en persons nedärvda eller förvärvade genetiska kännetecken och som härrör från en analys av ett spår eller ett prov från en person.

I 2 kap. 14 § finns ett särskilt sökförbud som förbjuder sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga person- uppgifter. I polisens brottsdatalag finns undantag från detta sökför- bud, se avsnitt 4.3.2.

121

Dataskydd

SOU 2023:32

4.3Polisens brottsdatalag

4.3.1Allmänt om lagen

Som framgått utgör polisens brottsdatalag en kompletterande re- glering till brottsdatalagen. Lagen ska tillämpas av Polismyndigheten, när den behandlar personuppgifter i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verk- ställa uppbörd eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Lagen gäller även för Ekobrottsmyndigheten när personuppgifter behand- las i syfte att utreda brott och det inte är fråga om åklagarverksam- het. Lagen gäller också för Säkerhetspolisen i frågor som inte rör nationell säkerhet, om uppgifterna behandlas i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda eller lag- föra brott. (1 kap. 1 §). För Ekobrottsmyndigheten och Säkerhets- polisen gäller endast kap. 1–4 och 7. Polismyndigheten, Ekobrotts- myndigheten och Säkerhetspolisen är behöriga myndigheter enligt lagen när de, i angivna syften, behandlar personuppgifter.

Lagen gäller inte vid Polismyndighetens behandling av personupp- gifter enligt vapenlagen (1996:67), lagen (1998:620) om belastnings- register, lagen (1998:621) om misstankeregister, lagen (2006:444) om passagerarregister, eller lagen (2014:400) om Polismyndighetens eli- mineringsdatabas (1 kap. 2 §). I stället finns särskilda regler om poli- sens behandling av personuppgifter i dessa lagar. Lagen gäller inte heller vid behandling av personuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2018/18615 och (EU) 2018/18626 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) och inte heller vid behandling enligt lagen (2021:1187) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om Schengens informationssystem och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. Enligt beslutade men ännu inte ikraftträdda bestäm- melser gäller inte heller lagen vid behandling av personuppgifter en- ligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 om

5Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om in- rättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om änd- ring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006.

6Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1862 av den 28 november 2018 om in- rättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamar- bete och straffrättsligt samarbete, om ändring och upphävande av rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 och kommissionens beslut 2010/261/EU.

122

SOU 2023:32

Dataskydd

inrättande av ett gemensamt in- och utresesystem för registrering av uppgifter om tredjelandsmedborgare.7

Av 1 kap. 3 § framgår att det kan finnas avvikande bestämmelser om personuppgiftsbehandling i lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete, lagen (2018:1180) om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen och lagen (2022:613) om finansiell information i brottsbekämpningen som i sådant fall gäller före bestämmelserna i polisens brottsdatalag.

Lagens tillämpning utgår, i likhet med tillämpningsområdet för brottsdatalagen, från syftet med personuppgiftsbehandlingen. Om myndigheterna behandlar personuppgifter i något annat syfte ska de i stället tillämpa dataskyddsförordningen, dataskyddslagen och, i före- kommande fall, någon av de sektorsspecifika författningar som gäller för myndigheten.

Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter i verksamhet som rör nationell säkerhet faller som nämnts utanför EU-rättens område och omfattas varken av dataskyddslagen eller brottsdatalagen, se av- snitt 4.4

I 1 och 2 kap. finns allmänna bestämmelser om behandling av per- sonuppgifter. Bestämmelser om rättslig grund för behandling av per- sonuppgifter finns i 2 kap. 1 §. Av paragrafen följer att personupp- gifter får behandlas enligt lagen om det är nödvändigt för att en behörig myndighet ska kunna utföra en uppgift bestående i att före- bygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lag- föra brott, verkställa uppbörd, upprätthålla allmän ordning och säker- het, eller fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden. Förutsättningarna för att behandla personuppgifter som behandlas med stöd av 1 § för nya ändamål regleras i 2 kap. 4 och 22 §§ brotts- datalagen.

I 4 kap. finns bestämmelser om längsta tid för behandling av personuppgifter. För personuppgifter som görs eller har gjorts gemen- samt tillgängliga gäller även 3 kap. I 5 kap. finns det bestämmelser som ger Polismyndigheten rätt att föra och behandla personupp- gifter i vissa register, däribland polisens register över dna-profiler,

7Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 av den 30 november 2017 om inrättande av ett in- och utresesystem för registrering av in- och utreseuppgifter och av upp- gifter om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar medlemsstaternas yttre grän- ser, om fastställande av villkoren för åtkomst till in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål och om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och förord- ningarna (EG) nr 767/2008 och (EU) nr 1077/2011. Bestämmelserna träder i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 2022:244).

123

Dataskydd

SOU 2023:32

fingeravtryck och signalement. Dessa register, som är av central be- tydelse för vårt uppdrag, behandlas närmare i kapitel 7 i betänkandet. I 6 kap. finns bestämmelser om Polismyndighetens behandling av personuppgifter för forensiska ändamål. Vid sådan behandling gäller 6 kap. i stället för 2–4 kap. I 7 kap. finns bestämmelser om admini- strativa sanktionsavgifter, skadestånd och överklagande.

4.3.2Forensiska ändamål

Vid behandling av personuppgifter för forensiska ändamål vid Polis- myndigheten gäller särskilda bestämmelser i 6 kap. Syftet är att skapa en sammanhållen reglering av den forensiska processen inom polisen (prop. 2014/15:94 s. 56).

Av 1 § första stycket framgår att personuppgifter får behandlas vid Nationellt forensiskt centrum (NFC) om det behövs för att sammanställa underlag i form av insamlade spår eller annat som krävs för att utföra forensiska analyser, undersökningar eller jämförelser åt den egna myndigheten eller åt Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndig- heten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen, Skatte- verket eller allmän domstol (punkten 1). NFC får också behandla personuppgifter om det behövs för att utföra sådana forensiska analyser, undersökningar eller jämförelser som nämns i punkten 1 (punkten 2).

NFC får även behandla personuppgifter för att begära forensiska analyser, undersökningar eller jämförelser av eller utföra sådana åt- gärder åt Rättsmedicinalverket, ett utländskt forensiskt laboratorium, en utländsk brottsbekämpande myndighet eller en mellanfolklig organisation eller ett EU-organ med brottsbekämpande uppgifter (punkten 3). Behandling får även ske för att begära forensiska analy- ser eller undersökningar av andra svenska expertorgan (punkten 4), eller för att ta fram uppslag i syfte att underlätta arbetet med att för- hindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda och beivra brott, genom att använda resultat från sådana åtgärder som anges i 2 eller i 2 § andra stycket (punkten 5).

Enligt 1 § andra stycket får NFC därutöver behandla person- uppgifter om det behövs för forskning och statistik (punkten 1) eller kvaliteten i den forensiska verksamheten (punkten 2).

124

SOU 2023:32

Dataskydd

Av 2 § framgår att en annan enhet inom Polismyndigheten än NFC får behandla personuppgifter om det behövs för att samman- ställa det underlag som krävs för att sådana forensiska åtgärder som anges i 1 § första stycket 2 ska kunna utföras av NFC. Av andra stycket framgår att personuppgifter även får behandlas vid en sådan enhet om enheten behöver det för att utföra forensiska analyser, undersökningar eller jämförelser.

Av 3 § första stycket framgår att personuppgifter som behandlas för att utföra forensiska analyser eller uppslag enligt 1 § första stycket 2 eller 5 eller andra stycket 2 eller 2 § andra stycket även får behandlas för nya ändamål inom tillämpningsområdet för brotts- datalagen. Bestämmelsen gör det möjligt för NFC att exempelvis redo- visa träffar i dna-register med anledning av nya spår eller registrering av nya dna-profiler. Ett praktiskt exempel är att en dna-profil som finns registrerad i spårregistret senare dyker upp i form av ett dna- spår från en identifierad gärningsman. NFC kan då informera be- rörda myndigheter (jfr Berg, 6 kap. 3 § PBDL).

Av 3 § andra stycket framgår att i ett enskilt fall får person- uppgifter som behandlas enligt 1 § första stycket 2 eller 5 eller andra stycket 2 eller 2 § andra stycket även behandlas för nya ändamål med stöd av 2 kap. 4 och 22 §§ brottsdatalagen, dvs. om det finns en rättslig grund för den nya behandlingen och om det är nödvändigt och proportionerligt att personuppgifterna behandlas för det nya ändamålet.

4.3.3Känsliga personuppgifter

Bestämmelser om behandling av känsliga personuppgifter finns i 2 kap. 4–6 §§. För den forensiska verksamheten finns särskilda bestämmel- ser i 6 kap. 4 §.

Av 2 kap. 4 § framgår att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får behandla biometriska uppgifter om det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen. Det innebär att t.ex. fingeravtryck, ansiktsgeometri, röstigenkänning och rörelsemönster får användas för identifiering. Att uppgifterna bara får behandlas om det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen innebär att behovet av att behandla sådana uppgifter måste prövas särskilt noga (prop. 2017/18:269 s. 296).

125

Dataskydd

SOU 2023:32

I 2 kap. 5 § finns ett undantag från förbudet i 2 kap. 14 § brotts- datalagen att söka på känsliga personuppgifter. Undantaget innebär att det inte finns hinder mot att använda brottsrubriceringar, upp- gifter om tillvägagångssätt vid brott, uppgifter om verkställighet av påföljd eller uppgifter som beskriver en persons utseende som sök- begrepp.

I 2 kap. 6 § anges att sökförbudet inte heller hindrar sökningar som görs i syfte att få fram ett urval av personer grundat på etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening eller uppgifter som rör hälsa, sexualliv eller sexuell läggning, om sökningen görs i personuppgifter som inte har gjorts gemensamt tillgängliga. Sökningar som kan vara aktuella med stöd av denna paragraf är sådana som görs med ändamål att utreda brott som t.ex. kan ha etniska, politiska eller religiösa motiv, eller för att kartlägga sambandet mellan personer i kriminella nätverk som hålls samman av etniskt ursprung eller som begår brott på grund av sin ideologiska övertygelse.

För den forensiska verksamheten inom Polismyndigheten finns det i 6 kap. särskilda bestämmelser om behandling av känsliga per- sonuppgifter. Enligt 4 § får biometriska och genetiska uppgifter be- handlas för forensiska ändamål om det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen. Av förarbetena anges att det får anses vara absolut nödvändigt att behandla sådana uppgifter om material har samlats in på en brottsplats eller annars tagits om hand inom ramen för en brottsutredning och materialet behöver analyseras foren- siskt (prop. 2017/18:269 s. 313).

I 6 kap. 5 § finns ett undantag från sökförbudet i 2 kap. 14 § brottsdatalagen, som anger att förbudet inte hindrar sökningar i personuppgifter som behandlas i registren över dna- profiler eller fingeravtrycks- och signalementsregistren i syfte att få fram ett urval av personer grundat på uppgifter som rör hälsa eller biometriska eller genetiska uppgifter.

126

5 Straffprocessuella tvångsmedel

5.1Inledning

Vid misstanke om brott är det åklagaren som måste uppfylla det stränga beviskrav som gäller i brottmål. En misstänkt person har inte någon sanningsplikt eller skyldighet att medverka i en förundersökning som bedrivs mot honom eller henne. Det är självklara principer i en rättsstat. För att garantera en effektiv brottsbekämpning innebär dock detta att polis, åklagare och brottsbekämpande myndigheter behöver kunna använda tvångsmedel mot person eller egendom. Utan att kunna använda sig av tvångsmedel skulle det helt enkelt inte vara möjligt att effektivt utreda och beivra brott, med de effekter det skulle ha på brottspreventionen i samhället och rättsskyddet för den som blivit utsatt för brott.

Det finns ingen definition i lag av vad som utgör ett straffproces- suellt tvångsmedel. Med ett sådant tvångsmedel brukar dock avses en myndighets direkta ingripande mot en person eller egendom som innebär någon form av intrång i den enskildes rättssfär. Det bör dessutom vara fråga om en åtgärd som syftar till att åstadkomma ett konkret resultat, dvs. inte endast ett rättsligt resultat, och som med- för synbara eller kännbara verkningar för den som åtgärden riktar sig mot (jfr SOU 1995:47 s. 137 f.).

Vanligen förutsätter reglerna om straffprocessuella tvångsmedel att tvång kan användas när den misstänkte inte samarbetar. Detta är dock inte en nödvändig förutsättning för att en åtgärd ska utgöra ett straffprocessuellt tvångsmedel. Exempelvis betraktas hemliga tvångs- medel, som hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hem- lig övervakning av elektronisk kommunikation, som straffproces- suella tvångsmedel trots att den som berörs inte är medveten om åtgärden. Skuggning och annan övervakning som polisen företar under spaning utgör däremot inte ett tvångsmedel (se t.ex. Ekelöf m.fl.

129

Straffprocesuella tvångsmedel

SOU 2023:32

2018, s. 42). Inte heller utgör sådan informationssökning som sker genom att en polisman t.ex. läser en handling, avlyssnar ett samtal som sker i hans närhet eller söker efter information i en dator ett tvångsmedel (jfr SOU 1995:47 s. 137 f.).

Straffprocessuella tvångsmedel brukar delas in i tvångsmedel mot person (personella) och tvångsmedel mot egendom (reella). De per- sonella tvångsmedlen kännetecknas av åtgärder genom vilka en person berövas sin frihet eller utsätts för andra ingripanden som medför en inskränkning i personens rättssfär. De reella tvångsmedlen däremot består i åtgärder som inskränker den vanliga förfoganderätten över egendomen (se bl.a. Olivecrona, s. 214, och Lindberg 2018, s. 6).

Tvångsmedel som används i brottsutredande syfte utgör ett in- grepp i den enskildes fri- och rättigheter. Som vi har redogjort för finns det ett grundläggande skydd häremot i bl.a. regeringsformen, Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga. Det ställs därför upp särskilda krav som måste vara uppfyllda för att inskränkningen ska vara tillåten, bl.a. krävs att begränsningen sker i lag och syftar till att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle (se 2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen, artikel 8.2 i Europakonven- tionen och artikel 52 i EU:s rättighetsstadga).

Vid utformning av lagregler som innebär att ett straffprocessuellt tvångsmedel får användas måste intresset av att bekämpa brott noga vägas mot skyddet för den enskildes fri- och rättigheter. Det sker utifrån vissa grundläggande principer, som vi beskriver och behandlar närmare i avsnitt 5.2. Därefter ger vi, i avsnitt 5.3, en översiktlig redo- görelse av nuvarande bestämmelser om tvångsmedel under en för- undersökning, dvs. av den reglering som finns i 24–28 kap. rätte- gångsbalken. De särskilda bestämmelser som finns om användandet av tvångsmedel mot barn och unga behandlas särskilt i avsnitt 5.3.8.

I kapitel 6 återkommer vi till en mer detaljerad redogörelse av regleringen av kroppsbesiktning och andra åtgärder som tar sikte på upptagning av biometriska underlag.

5.2Grundläggande principer

Eftersom användning av tvångsmedel utgör ett ingrepp i enskildas grundläggande fri- och rättigheter måste varje tvångsmedel ha stöd i lag och användas på ett restriktivt och rättssäkert sätt. Tvångsmedel

130

SOU 2023:32

Straffprocesuella tvångsmedel

måste därför kunna motiveras utifrån fyra allmänna principer: lega- litetsprincipen, ändamålsprincipen, behovsprincipen och pro- portionalitetsprincipen (se t.ex. prop. 1988/89:124 s. 26 ff. och prop. 2016/17:165 s. 10). Det krävs att var och en av dessa principer är uppfyllda för att den inskränkning som tvångsmedlet innebär ska kunna godtas.

Legalitetsprincipen

Legalitetsprincipen innebär att en myndighet inte får använda tvångs- medel mot en enskild utan stöd i lag. Principen kommer till direkt ut- tryck i regeringsformen, Europakonventionen och EU:s rättighets- stadga.

Legalitetsprincipen ställer krav på hur lagstiftaren utformar be- stämmelser om tvångsmedel. Bestämmelserna får t.ex. inte innehålla vaga, obestämda och mångtydiga rekvisit. Dessa krav är nödvändiga för att säkerställa en enhetlig, likformig och förutsebar tillämpning. Legalitetsprincipen utgör på så sätt ett fundamentalt skydd mot god- tyckliga, slumpmässiga och överraskande ingripanden som skulle kunna hota legitimiteten och den allmänna rättssäkerheten i samhället.

I enlighet härmed har Europadomstolen konstaterat att kravet på legalitet innebär att det ska finns stöd i nationell lag men även att den nationella lagen ska vara förenlig med legalitetsprincipen, se bl.a. Europadomstolens avgöranden S. och Marper mot Storbritannien, P.G. och J.H. mot Storbritannien, Vetter mot Frankrike, Dragan Pet- rovic mot Serbien och Perry mot Storbritannien. Det innebär att lagen ska vara förutsebar och formulerad med sådan precision att en en- skild ska kunna anpassa sitt beteende efter den. Lagstiftningen måste vidare ge ett adekvat rättsligt skydd mot godtycklig tillämpning och måste med tillräcklig klarhet ange omfattningen av det utrymme för skönsmässig bedömning som behöriga myndigheter har vid dess ut- övande.

En följd av legalitetsprincipen är att bestämmelser som medger att tvång används mot enskilda ska tolkas strikt enligt sin ordaly- delse. En extensiv tolkning får alltså inte ske. Bestämmelserna får inte heller tillämpas analogiskt för att ge stöd för någon annan typ av ingrepp än det som regleringen avser (se bl.a. Lindberg 2018, s. 21; jfr även Ekelöf m.fl. 2018, s. 40).

131

Straffprocesuella tvångsmedel

SOU 2023:32

Ändamålsprincipen

Ändamålsprincipen innebär att tvångsmedel enbart får användas för de syften som anges i lagstiftningen. Den innebär också att det för varje enskilt tvångsmedel i lag ska anges för vilket eller vilka ändamål som tvångsmedlet får användas. På så vis tydliggörs på vilket sätt tvångsmedlet är förenligt med grundlagens krav att grundläggande fri- och rättigheter endast får inskränkas för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Härigenom står det klart för den som ska tillämpa lagstiftningen, t.ex. en polis eller en åklagare, vilka ändamål som accepterats av lagstiftaren, vilket är nöd- vändigt för att kunna säkerställa en grundlagsenlig tillämpning.

Behovsprincipen

Innebörden av behovsprincipen är att en tvångsåtgärd inte får vidtas om den inte behövs, dvs. om syftet med åtgärden kan uppnås med mindre ingripande åtgärder utan användande av tvång. Principen ställer krav på att åtgärden är nödvändig för att uppnå syftet men också att den ger avsedd effekt. Det innebär att det medel som inne- bär minsta möjliga intrång i den enskildes frihet och rätt ska väljas. Vidare ska användningen av tvångsmedlet upphöra om syftet med åtgärden uppnåtts eller om det visar sig att åtgärden inte kommer att leda till det förväntade resultatet. Som exempel kan nämnas att be- hovsprincipen vid häktning och anhållande innebär att beslutsfatta- ren ska överväga om det är tillräckligt att i stället besluta om rese- förbud eller anmälningsskyldighet. Det ska vid varje enskilt beslut om tvångsmedel övervägas om åtgärden är nödvändig (Lindberg 2018, s. 25).

Behovsprincipen gäller inte bara vid beslut om tvångsmedel, utan också vid verkställighet av den åtgärd som beslutet avser, se 8 och 10 §§ polislagen (1984:387).

Proportionalitetsprincipen

Behovsprincipen och proportionalitetsprincipen överlappar i viss mån varandra men till skillnad från behovsprincipen tar proportio- nalitetsprincipen sikte på de negativa verkningar som användningen

132

SOU 2023:32

Straffprocesuella tvångsmedel

av tvångsmedel kan få för motstående intressen. Av proportionali- tetsprincipen följer att ett tvångsmedel bara får användas om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Detta innebär att en tvångsåtgärd i fråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet ska stå i rimlig proportion till vad som kan vinnas med åtgärden (se t.ex. prop. 2016/17:165 s. 10). En sådan prövning ska ske i varje enskilt fall. Prövningen kan, om åtgärden skulle innebära allvarliga skadeverkningar, leda till att något annat medel bör an- vändas eller till att beslutsfattaren avstår från tvångsåtgärden (Lind- berg 2018, s. 27).

Vid vissa tvångsmedel framgår det direkt av lag att proportiona- litetsprincipen gäller, se 24 kap. 1 § tredje stycket, 25 kap. 1 § fjärde stycket, 26 kap. 1 § andra stycket och 3 § tredje stycket, 27 kap. 1 § tredje stycket och 28 kap. 3 a § rättegångsbalken. Även om propor- tionalitetsprincipen inte är särskilt lagfäst ska det inte tolkas som att den då inte gäller; principen gäller generellt vid användande av tvångs- medel (prop. 1988/89:124 s. 26 f. och s. 66 och prop. 1993/94:24 s. 23; jfr också Lindberg 2018, s. 28).

Proportionalitetsprincipen ställer krav på att åtgärden ska stå i rimlig proportion till brottet. Vid mindre allvarlig brottslighet kan även ett litet ingrepp utgöra en oproportionerlig åtgärd. JO har t.ex. ansett att det inte är förenligt med proportionalitetsprincipen att gripa någon som misstänks för ett brott som endast kan leda till pen- ningböter (JO 1988/89 s. 60). På motsvarande sätt kan det vara oför- enligt med proportionalitetsprincipen om syftet med åtgärden är att säkerställa något av obetydligt värde eller om tvångsmedlet är av be- gränsat värde för utredningen om brottet (Lindberg 2018, s. 29). Vid den avvägning som följer av proportionalitetsprincipen ska även in- direkta effekter vägas in, t.ex. om intrång behöver göras i tredje mans skyddade intressen.

Proportionalitetsprincipen gäller inte bara vid beslut om tvångs- medel, utan också vid verkställighet av den åtgärd som beslutet avser, se 8 och 10 §§ polislagen.

133

Straffprocesuella tvångsmedel

SOU 2023:32

Ytterligare principer

Utöver de grundläggande principer som nyss har behandlats bör ytter- ligare några principer som är tillämpliga vid användning av tvångsmedel nämnas: objektivitets-, hänsyns- och skyndsamhetsprinciperna.

Objektivitetsprincipen kommer till uttryck i 1 kap. 9 § regerings- formen. Enligt principen ska domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksam- het beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. När det gäller förundersökningar har objektivitetsprincipen precise- rats i 23 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken. Där framgår det att en förundersökning ska bedrivas objektivt och att undersöknings- ledaren och den som biträder honom eller henne ska söka efter, ta till vara och beakta omständigheter och bevis som talar såväl till den misstänktes fördel som till hans eller hennes nackdel. Av 23 kap. 4 § fjärde stycket rättegångsbalken följer att objektivitetsprincipen är tillämplig även vid brottsbekämpande verksamhet som sker före en förundersökning.

Hänsynsprincipen och skyndsamhetsprincipen kommer båda till uttryck i 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken. Av paragrafen följer att en förundersökning ska genomföras på ett sådant sätt att inte någon i onödan utsätts för brottsmisstanke eller drabbas av kostnad eller olägenhet samt att den ska bedrivas så skyndsamt som omständig- heterna medger.

Hänsynsprincipen innebär att praktiska hänsyn ska tas gentemot alla som involveras i en förundersökning och att berördas integritet ska värnas. Det innebär t.ex. att diskretion ska iakttas vid verkställig- het av kroppsbesiktning och andra tvångsmedel (Lindberg Lexino, 23 kap. 4 § RB och Lindberg 2018, s. 30). När det gäller kropps- besiktning kommer hänsynsprincipen även till uttryck i 28 kap. 13 § andra och tredje stycket rättegångsbalken, som bl.a. reglerar var för- rättningen får äga rum och vem som får verkställa åtgärden. Hän- förligt till denna reglering har JO riktat kritik mot Polismyndigheten för hur kroppsbesiktning har genomförts då enskilda har fått lämna urinprov utomhus (JO 2008/09 s. 156 och 2015/16 s. 154).

Skyndsamhetsprincipen tar sikte på både enskilda och allmänna intressen. Syftet är främst att skydda misstänkta och brottsoffer mot att utredningsförfarandet drar ut på tiden. Att en förundersökning bedrivs skyndsamt är dock många gånger också av betydelse för

134

SOU 2023:32

Straffprocesuella tvångsmedel

möjligheten att kunna finna och lagföra den som har begått brottet (jfr Lindberg Lexino, 23 kap. 4 § RB).

Att en förundersökning mot den som är under 18 år och som gäller brott på vilket fängelse kan följa ska bedrivas med särskild skynd- samhet följer av 4 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

5.3De särskilda tvångsmedlen vid en förundersökning

5.3.1Allmänt om regleringen

Utifrån de principer som vi har redogjort för i föregående avsnitt har lagstiftaren tagit ställning till vilka tvångsmedel som ska få användas för att effektivt kunna utreda om och föra i bevis att en misstänkt har begått ett brott. Vi redogör här för dessa bestämmelser. Det beror på att det för den fortsatta framställningen är av betydelse att känna till de förutsättningar som lagstiftaren i dagsläget ställer upp för att olika tvångsmedel ska få användas.

Bestämmelser om straffprocessuella tvångsmedel vid en förunder- sökning finns i 24–28 kap. rättegångsbalken. De nämnda bestäm- melserna gäller primärt för personer som misstänks för brott men vissa tvångsmedel får även riktas mot annan än den som är misstänkt för brottet. I vissa fall finns det kompletterande bestämmelser i annan reglering, t.ex. i förordningen (1992:824) om fingeravtryck m.m. (fingeravtrycksförordningen). I polislagen (1984:387) finns det också bestämmelser om allmänna principer vid polisingripanden, tillfälliga omhändertaganden och avlägsnanden m.m. samt våld och annat tvång som får användas vid tvångsmedel.

För att det ska vara tillåtet att använda ett straffprocessuellt tvångs- medel krävs som huvudregel att en förundersökning har inletts (23 kap. 16 § första stycket rättegångsbalken). Tvångsmedel får också använ- das under rättegången och för att säkra straffverkställighet.

Enligt huvudregeln i 23 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken ska en förundersökning inledas så snart det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har begåtts. ”Anledning att anta” är ett lågt ställt beviskrav. För att beviskravet ska vara uppfyllt krävs att det finns någon konkret omständighet som tyder på att ett brott har begåtts (Ekelöf m.fl. 2018, s. 48 och Ekelöf m.fl. 2011,

135

Straffprocesuella tvångsmedel

SOU 2023:32

s. 109). JO har uttalat att en förundersökning kan inledas på mycket svaga misstankar så snart misstankarna avser något som objektivt sett kan vara ett brott (JO 1953 s. 105 och 107).

En förundersökning syftar till att utreda vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om det finns tillräckliga skäl för åtal mot honom eller henne (23 kap. 2 § rättegångsbalken). Uttrycket skäligen kan misstänkas förekommer även i andra delar av rättegångsbalken och är synonymt med uttrycket skälig misstanke. För skälig miss- tanke krävs att det finns konkreta omständigheter av en viss styrka som talar för att personen i fråga har begått den gärning som miss- tanken avser (Lindberg 2018, s. 46, med hänvisningar).

Ett beslut om att inleda en förundersökning fattas av Polismyn- digheten, Säkerhetspolisen eller åklagaren (23 kap. 3 § rättegångs- balken). I vissa fall får ett beslut om att inleda en förundersökning också fattas av Tullverket eller Kustbevakningen, se t.ex. 19 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling och 3 kap. 3 § kustbevaknings- lagen (2009:32). Även JO och JK kan i vissa fall fatta beslut om att inleda en förundersökning.

Om en förundersökning har inletts av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen och saken inte är av enkel beskaffenhet, ska åklaga- ren överta ledningen av förundersökningen så snart det finns någon som skäligen kan misstänkas för brottet. Det anges inte i lag vilka ären- den som är av enkel beskaffenhet, utan det bestäms genom Åklagar- myndighetens föreskrifter om ledning av förundersökning i brott- mål (ÅFS 2005:9)1 och Polismyndighetens riktlinjer för ledning av förundersökning i brottmål (PM 2019:11). Föreskrifterna innehåller bl.a. en uppräkning av de ärenden som generellt sett anses vara av enkel beskaffenhet.

Åklagaren ska också ta över ledningen av förundersökningen när det är motiverat av särskilda skäl (23 kap. 3 § första stycket rätte- gångsbalken). Syftet med regleringen är att åklagare alltid ska överta ledningen om det finns sakliga skäl för att förundersökningen bör ledas av någon som är mer kvalificerad (Lindberg Lexino, 23 kap. 3 § RB). Särskilda skäl kan vara användning av okonventionella spa- ningsmetoder, kvalificerad narkotikabrottslighet, mord eller när åkla- garen i annan författning ålagts att överta ledningen av förundersök- ningen (t.ex. anmälningar mot anställda inom polisen).

1Senaste ändrade genom ÅFS 2019:2.

136

SOU 2023:32Straffprocesuella tvångsmedel

När en polisman eller en annan tjänsteman med sådan behörighet2 fattar beslut om straffprocessuella tvångsmedel anses detta innebära att förundersökningen inleds, om ett sådant beslut inte redan har fattats (Lindberg 2018, s. 6 med hänvisningar och s. 232. Jfr dock Bring m.fl., s. 229 f. som menar att det krävs ett beslut av behörig beslutsfattare för att inleda förundersökning). Ett förslag som tydlig- gör att en förundersökning inte bara kan inledas genom ett formellt beslut av en myndighet eller person som är behörig att fatta sådana beslut utan även genom att en polisman använder ett tvångsmedel som regleras i 24–28 kap. rättegångsbalken har lagts fram i betän- kandet Tullverkets befogenheter i en ny tid (SOU 2022:48). För att förundersökning ska inledas krävs dock enligt förslaget även att tvångsmedlet har verkställts. 3

Rättegångsbalken innehåller fyra undantag från huvudregeln om att tvångsmedel inte får användas förrän efter det att beslut att inleda förundersökning har fattats.

Ett av undantagen avser de brott där någon förundersökning inte behöver genomföras enligt 23 kap. 22 § rättegångsbalken. Det gäller brott som inte kan antas föranleda annan påföljd än böter om det ändå finns tillräckliga skäl för åtal. Bestämmelsen kan t.ex. aktuali- seras vid trafikförseelser (Lindberg Lexino, 23 kap. 22 § RB). För- undersökning behöver inte heller genomföras vid brott enligt 45 kap. 2 § första och andra stycket rättegångsbalken, dvs. brott som har begåtts i en rättegång. I båda dessa situationer är bestämmelserna om beslag i 27 kap. rättegångsbalken tillämpliga. Andra tvångsmedel får inte användas.

De övriga undantagen finns i 23 kap. 8 § och 9 a § rättegångs- balken. Den första paragrafen anger att en polisman, i omedelbar an- slutning till att ett brott förövas, får medta en person till förhör även innan ett beslut om att inleda en förundersökning har fattats. Enligt den senare paragrafen får en polisman under vissa förutsättningar söka efter och omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning, t.ex. en mobiltelefon, även innan ett beslut om att inleda en för- undersökning har fattats. Det kan noteras att även annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får kroppsvisiteras för att söka

2Enligt bestämmelser i bl.a. i lagen (2000:1225) om straff för smuggling, kustbevakningslagen (2019:32) och lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att in- gripa mot rattfylleribrott har en tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen samma be- fogenhet som en polisman att besluta om vissa tvångsmedel.

3Se utredningens förslag till ändring i 23 kap. 3 § rättegångsbalken.

137

Straffprocesuella tvångsmedel

SOU 2023:32

efter sådan utrustning, dock endast om det finns synnerlig anledning att anta att utredningen annars kommer att försvåras (jfr vad som gäller om kroppsvisitation i 28 kap. 11 § rättegångsbalken).

Ytterligare bestämmelser om tvångsmedel finns i t.ex. lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott och lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i brottsbekämpande myndigheters underrättelseverk- samhet. Dessa lagar gäller underrättelseverksamhet och tillåter att tvångsmedel används innan en förundersökning har inletts.

Bestämmelser om vissa särskilda tvångsmedel finns också i lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning. Hemlig dataavläsning är ett tvångs- medel som består i en ny metod att verkställa redan befintliga hem- liga tvångsmedel samt en möjlighet att inhämta uppgifter som är lag- rade i ett informationssystem eller som visar hur informationssystemet används. Tvångsmedlet kan användas under en förundersökning, i underrättelseverksamhet och vid särskild utlänningskontroll. Lagen är för närvarande tidsbegränsad att gälla till och med utgången av mars 2025.

5.3.2Frihetsberövande och andra restriktioner i rörelsefriheten

Häktning

Bestämmelser om häktning av den som är misstänkt för brott finns i 24 kap. rättegångsbalken. Beslut om häktning meddelas av rätten på framställan av åklagare (5 och 11 §§).

För att någon ska få häktas krävs som huvudregel att personen är på sannolika skäl misstänkt för ett brott för vilket fängelse i minst ett år är föreskrivet. Detta innebär att maximistraffet ska uppgå till åtminstone ett års fängelse. Det ställs inget krav på att påföljden i det enskilda fallet kan förväntas bli fängelse i ett år eller mer. Häktning får dock inte ske om påföljden kan antas komma att stanna vid böter (1 § fjärde stycket).

Med sannolika skäl avses att omständigheterna i det enskilda fallet ska vara sådana att misstanken vid en objektiv bedömning framstår som berättigad (se bl.a. SOU 1938:44 s. 297 f., Lindberg Lexino, 28 kap. 1 § RB och Ekelöf m.fl. 2018, s. 51).

138

SOU 2023:32

Straffprocesuella tvångsmedel

För häktning krävs att någon av de särskilda häktningsskälen i 1 § första stycket är uppfyllda, dvs. att det finns en risk för att den misstänkte avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff (flyktfara), att det finns en risk för att den misstänkte genom att undanröja bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning (kollusionsfara) eller att det finns en risk för att den misstänkte fort- sätter sin brottsliga verksamhet (recidivfara). Om misstanken avser ett brott för vilket det inte är föreskrivet ett lindrigare straff än fängelse i två år, ska häktning ske om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas (1 § andra stycket).

I vissa fall får den som är på sannolika skäl misstänkt för brott häktas oberoende av brottets beskaffenhet (2 §). Detta gäller om den misstänkte är okänd och vägrar att uppge namn och hemvist eller om hans uppgift om detta kan antas vara osann. Detsamma gäller om den misstänkte saknar hemvist inom riket och det finns risk för att han genom att bege sig från riket undandrar sig lagföring eller straff. Häktning med stöd av bestämmelsen kan ske även för bötesbrott. JO har dock ansett att det inte är en proportionerlig åtgärd att frihetsberöva någon när påföljden endast kan bli penningböter (JO 1997/98 s. 47 och 2015/16 s. 99).

Även den som är skäligen misstänkt för brott får under vissa för- hållanden häktas, s.k. utredningshäktning (3 §). Beviskravet skälig misstanke är ett något lägre beviskrav än sannolika skäl och anses innebära att det ska finnas konkreta omständigheter av viss styrka som pekar på att den misstänkte har begått brottet. För utrednings- häktning krävs att det är av synnerlig vikt att den misstänkte tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning om brottet. Ett beslut om utredningshäktning ska omprövas inom en vecka och hävas om miss- tankegraden då inte når upp till sannolika skäl (3 och 19 §§).

När det gäller den som är 15–17 år finns särskilda bestämmelser om häktning i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, se avsnitt 5.3.8.

139

Straffprocesuella tvångsmedel

SOU 2023:32

Anhållande

Även bestämmelser om anhållande av den som är misstänkt för brott finns i 24 kap. rättegångsbalken. Anhållande är en provisorisk åtgärd som sker i avvaktan på rättens prövning av häktningsfrågan. Ett be- slut om anhållande fattas av åklagaren (6 § tredje stycket).

Som huvudregel krävs att det föreligger skäl för häktning enligt 1–4 §§ för att någon ska få anhållas (6 § första stycket). Under vissa förhållanden får anhållande ske även om det inte finns skäl för häkt- ning. Detta regleras i 6 § andra stycket, s.k. utredningsanhållande. Beslut om utredningsanhållande kan fattas om det är av synnerlig vikt att någon som är skäligen misstänkt för ett brott tas i förvar i avvak- tan på ytterligare utredning. Kravet på synnerlig vikt är detsamma som vid utredningshäktning.

Gripande

Gripande som självständigt tvångsmedel (dvs. utan ett föregående be- slut om anhållande eller häktning) regleras i 24 kap. 7 § rättegångs- balken. Av första stycket följer att en polisman, om det finns skäl att anhålla någon, i brådskande fall får gripa en misstänkt utan att åkla- garen har beslutat om anhållande. Det krävs alltså att förutsätt- ningarna för ett anhållningsbeslut är uppfyllda. I andra stycket reg- leras i vilka fall vem som helst kan gripa en misstänkt som påträffas på bar gärning eller på flyende fot för att överlämnas till närmaste polisman (s.k. envarsgripande).

Reseförbud och anmälningsskyldighet

Som alternativ till frihetsberövande kan i vissa fall reseförbud eller anmälningsskyldighet åläggas den misstänkte. Bestämmelser om detta finns i 25 kap. rättegångsbalken.

Reseförbud utgör ett förbud att utan tillstånd lämna anvisad vistelse- ort. Med anmälningsskyldighet avses att den misstänkte föreläggs att på viss ort och vid vissa tider anmäla sig hos Polismyndigheten. Rese- förbud eller anmälningsskyldighet kan beslutas beträffande någon som är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa om det föreligger flyktfara men det i övrigt inte finns anledning att

140

SOU 2023:32

Straffprocesuella tvångsmedel

anhålla eller häkta den misstänkte. Det krävs också att en sådan mindre inskränkande åtgärd är tillräcklig. (1 § första stycket). Vid kvalificerad flyktfara, dvs. om det finns risk för att den misstänkte lämnar Sverige, kan reseförbud eller anmälningsskyldighet beslutas oberoende av brottets beskaffenhet (1 § andra stycket).

Reseförbud eller anmälningsskyldighet får åläggas någon om förut- sättningarna för anhållande eller häktning i och för sig är uppfyllda men det kan antas att syftet kan tillgodoses genom en sådan mindre ingripande åtgärd (1 § tredje stycket). I dessa fall kan alltså reseför- bud eller anmälningsskyldighet komma i fråga även när det föreligger recidivfara.

Reseförbud får förenas med anmälningsskyldighet (2 § första stycket sista meningen).

5.3.3Kvarstad

Bestämmelser om kvarstad i brottmål finns i 26 kap. rättegångsbalken. Kvarstad beslutas av rätten i syfte att säkra böter, värdet av förverkad egendom, företagsbot och annan ersättning till det allmänna samt skadestånd eller annan ersättning till målsägande (1 och 2 §§).

För att beslut om kvarstad ska kunna fattas krävs att den som åtgärden riktar sig mot är skäligen misstänkt för ett brott och att det skäligen kan befaras att han eller hon, t.ex. genom att avvika eller undanskaffa egendom, kommer att undandra sig att betala en betal- ningsförpliktelse som kan komma att dömas ut till följd av brottet. Är förutsättningarna uppfyllda får kvarstad förordnas på så mycket av hans eller hennes egendom att fordringen kan antas bli täckt vid utmätning. Kvarstad får beslutas oavsett brottets beskaffenhet. Av 1 § andra stycket följer att kvarstad endast får beslutas om åtgärden är proportionerlig.

Kvarstad kan, till skillnad mot beslag (se vidare nedan), endast riktas mot ägaren och kan förordnas beträffande såväl lös som fast egendom. I avvaktan på rättens beslut om kvarstad får egendom tas i förvar. Bestämmelser om detta finns i 3 §.

141

Straffprocesuella tvångsmedel

SOU 2023:32

5.3.4Beslag

Bestämmelserna om beslag finns i 27 kap. rättegångsbalken. Beslag får beslutas i fem olika fall (1 §). Ett föremål får tas i beslag om det skä- ligen kan antas ha betydelse för utredning om brott (bevisbeslag), ha tagits ifrån någon genom brott (återställandebeslag), vara förverkat på grund av brott (förverkandebeslag), kunna användas för att utföra en genomsökning på distans eller ha betydelse för utredning om för- verkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brotts- balken.

Beslag får bara beslutas om skälen för åtgärden uppväger det in- trång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse, dvs. om åtgärden är propor- tionerlig. Detta följer av 1 § tredje stycket. För skriftliga handlingar gäller till viss del mer inskränkande bestämmelser (se 2 och 3 §§).

Om det finns anledning att anta att någon har möjlighet att öppna ett avläsningsbart informationssystem (till exempel en mobiltelefon, surfplatta eller dator) genom biometrisk autentisering är han eller hon skyldig att på tillsägelse av en polisman medverka till detta, om en genomsökning av ett beslagtaget föremål, en husrannsakan eller en genomsökning på distans annars försvåras. Om han eller hon väg- rar, får en polisman genomföra autentiseringen. Detta följer numera av 17 f §. En biometrisk autentisering innebär att en elektronisk mät- ning görs av någons fysiska karaktärsdrag, till exempel av finger- avtryck, näthinna eller ansiktsgeometri (prop. 2021/22:119 s. 173).

I 27 kap. rättegångsbalken finns också bestämmelser om vissa hem- liga tvångsmedel. Det gäller hemlig avlyssning av elektronisk kom- munikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hem- lig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning. Till de hemliga tvångsmedlen hör också kvarhållande av försändelse under beford- ran. Dessa bestämmelser behandlas inte vidare här.

5.3.5Husrannsakan

Bestämmelser om husrannsakan finns i 28 kap. rättegångsbalken. För- ordnande om husrannsakan meddelas som huvudregel av undersök- ningsledaren, åklagaren eller rätten (4 §). I regel får en polisman företa husrannsakan utan sådant förordnande om det föreligger fara i dröjs- mål (5 §). Husrannsakan kan göras för att söka efter föremål (reell

142

SOU 2023:32

Straffprocesuella tvångsmedel

husrannsakan) eller person (personell husrannsakan). Proportionali- tetsprincipen är beträffande husrannsakan lagfäst i 3 a §.

Bestämmelsen i 1 § reglerar reell husrannsakan. Enligt bestäm- melsen får, om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa, husrannsakan företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller som kan användas för att utföra en genomsökning på distans eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken. Anledning att anta utgör som nyss nämnts ett lågt ställt beviskrav.

För husrannsakan hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet gäller mer restriktiva förutsättningar. En sådan husrann- sakan får bara genomföras om brottet har begåtts hos honom eller henne eller om den misstänkte har gripits där eller om det annars finns synnerlig anledning att det vid husrannsakan ska anträffas före- mål som kan tas i beslag eller i förvar eller att annan utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken kan vinnas (andra stycket).

Av 1 § tredje stycket följer att den misstänktes samtycke till åt- gärden inte i något fall får åberopas som stöd för att företa husrann- sakan hos denne, om inte denne själv har begärt att husrannsakan ska göras. Samtycke kan alltså bara läggas till grund för åtgärden om hus- rannsakan sker på den misstänktes eget initiativ.

Personell husrannsakan regleras i 2 §. Personell husrannsakan får genomföras för att bl.a. söka efter någon som ska frihetsberövas eller underkastas kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Husrannsakan får företas hos den eftersökte eller hos någon annan om det finns synnerlig anledning att anta att den sökte uppehåller sig där. När det gäller allvarlig brottslighet får personell husrannsakan också ske i transportmedel på viss plats (2 a §). Det krävs då att det finns särskild anledning att anta att den sökte kan komma att passera platsen.

Kravet på synnerlig anledning anses innebära att det ska föreligga någon faktisk omständighet som påtagligt visar att man med fog kan förvänta sig att påträffa den eller det som eftersöks (se bl.a. prop. 1997/98:181 s. 18 ff. samt Lindberg Lexino, 28 kap. 1 och 2 §§ RB och Ekelöf m.fl. 2018, s. 89; jfr även JO 1985/86 s. 123, 1988/89 s. 68 och 2001/02 s. 113). Kravet på särskild anledning är ett klart lägre krav än

143

Straffprocesuella tvångsmedel

SOU 2023:32

vad som följer av kravet på synnerlig anledning (prop. 1997/98:181 s. 18 ff. och 26 f.).

För husrannsakan i lokaler som är tillgängliga för allmänheten och lokaler som brukar användas gemensamt av personer som kan antas ägna sig åt brottslig verksamhet är bestämmelserna om husrannsakan något mindre restriktiva än annars. Förutsättningarna för sådan hus- rannsakan regleras i 3 §.

5.3.6Kroppsvisitation och kroppsbesiktning

Kroppsvisitation

I 28 kap. rättegångsbalken finns också bestämmelser om kroppsvisi- tation. Enligt 11 § tredje stycket avses med kroppsvisitation en under- sökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig.

Kroppsvisitation får, om det finns anledning att anta att ett brott på vilket fängelse kan följa har begåtts, göras på den som skäligen kan misstänkas för brottet för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller som kan användas för att utföra en genom- sökning på distans men också för att ta reda på omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet (11 § första stycket).

Att någon skäligen kan misstänkas för brott innebär, som nyss nämnts, att det ska finnas någon konkret omständighet som med viss styrka talar för att den misstänkte har begått den gärning som misstanken avser. Kravet på att det ska finnas anledning att anta att ett brott har begåtts är ett lågt ställt krav. Misstanken ska dock avse ett konkret brott.

Kravet på att fängelse kan följa på brottet har i doktrinen uttrycks som att hänsyn inte bara ska tas till att fängelse finns i straffskalan för brottet utan att alla bestämmelser enligt vilka straffet i det enskilda fallet kan skärpas eller mildras ska beaktas (Ekelöf m.fl. 2018, s. 45, Fitger m.fl. 24 kap. RB inledningen, Lindberg 2018, s. 144 och Lindberg Lexino, 28 kap. 12 § RB; jfr också prop. 1962:10 C s. 160 och 541 och 2005/06:29 s. 23 och 39 samt JO 2010/11 s. 114).

I vissa fall får kroppsvisitation göras på personer som inte är skä- ligen misstänkta för brott. För att så ska få ske krävs att det finns syn- nerlig anledning att anta att ett föremål som kan tas i beslag eller för-

144

SOU 2023:32

Straffprocesuella tvångsmedel

var eller som kan användas för att utföra en genomsökning på distans kommer att anträffas vid visitationen eller att det annars är av bety- delse för utredningen om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet (11 § andra stycket). Med uttrycket synnerlig anledning att anta avses detsamma som vid husrannsakan enligt 28 kap. 1 § andra stycket, dvs. det ska föreligga en faktisk omständighet som påtagligt visar att man med fog kan förvänta sig att anträffa föremålet eller vinna annan utredning om brottet (jfr avsnitt 5.3.5).

I 10 f § finns särskilda bestämmelser om kroppsvisitation av den som närvarar vid en genomsökning på distans. Kroppsvisitation får enligt paragrafen göras för att söka efter annan elektronisk kommu- nikationsutrustning än sådan som används för att utföra genomsök- ningen på distans. Kroppsvisitation av den som är skäligen misstänkt får endast ske om det är nödvändigt för att söka efter sådan ut- rustning och det är föreskrivet fängelse för brottet. Det krävs också att det kan antas att utredningen annars försvåras. Någon annan än den som är skäligen misstänkt får kroppsvisiteras endast om det finns synnerlig anledning att anta att utredningen annars kommer att för- svåras.

När det gäller kroppsvisitation finns särskilda bestämmelser för den som är under 15 år och som är misstänkt för brott i lagen med sär- skilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Dessa behandlas i av- snitt 5.3.8 nedan.

Kroppsbesiktning

Allmänt om regleringen

Det finns även bestämmelser om kroppsbesiktning i 28 kap. rätte- gångsbalken. Med kroppsbesiktning avses enligt 12 § tredje stycket en undersökning av människokroppens yttre och inre och att prov tas från människokroppen och undersöks. Definitionen är uttöm- mande och den gäller även vid tillämpning av bestämmelser om kroppsbesiktning som finns i annan lagstiftning än rättegångsbalken (prop. 1993/94:24 s. 38).

Kroppsbesiktning omfattar alla typer av kroppsliga undersökningar, både ut- och invärtes, och kan genomföras t.ex. för att söka efter skador eller föremål. Provtagningar som utgör kroppsbesiktning är bl.a. prov av blod, urin, saliv, hår, sekret, hud och avföring. Även

145

Straffprocesuella tvångsmedel

SOU 2023:32

utandningsprov omfattas. Av definitionen anses följa att även den efter- följande undersökningen av proverna utgör en kroppsbesiktning (prop. 1993/94:24 s. 45 f.).4 Däremot utgör inte undersökningar av blod, sekret och andra likande spår som har påträffats vid en brotts- plats en kroppsbesiktning (a. prop. S. 46). För att sådana spår ska kunna jämföras med en misstänkt, målsägande eller annan krävs dock att en kroppsbesiktning görs på den personen (se vidare nedan om de förut- sättningar som då måste vara uppfyllda).

En undersökning eller provtagning kan orsaka övergående obe- hag, besvär eller kortvarig smärta. Det hindrar inte att den genom- förs. En kroppsbesiktning får dock inte utföras på ett sådant sätt att den som undersöks riskerar framtida ohälsa eller skada (12 § fjärde stycket). Av förarbetena framgår i detta sammanhang att den under- sökningsmetod som innebär minst obehag för den som undersöks ska väljas. Där framgår också att det inte är tillåtet att utsätta någon för tvångsmedicinering för att kunna genomföra en kroppsbesikt- ning men att den som ska kroppsbesiktigas kan erbjudas mediciner- ing om det är påkallat av medicinska skäl (prop. 1993/94:24 s. 47 f.).

När det gäller kroppsbesiktning finns särskilda bestämmelser för den som är under 15 år och som är misstänkt för brott i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Dessa behandlas i avsnitt 5.3.8.

Kroppsbesiktning av den som är skäligen misstänkt

I 12 § första stycket regleras förutsättningarna för kroppsbesiktning av den som skäligen kan misstänkas för brott. Att någon skäligen kan misstänkas för brott innebär, som framhållits tidigare, att det ska finnas någon konkret omständighet som med viss styrka talar för att den misstänkte har begått den gärning som misstanken avser.

Misstanken ska avse ett brott på vilket fängelse kan följa. Som vi redogjort för i samband med kroppsvisitation har det i doktrinen ut- tryckts att kravet på att fängelse kan följa på brottet innebär att den som fattar beslut om åtgärden utöver brottets straffskala ska beakta

4Att den efterföljande undersökningen av proverna ingår i begreppet kroppsbesiktning har ifrågasatts i ett tidigare betänkande där det också lades fram förslag om en ändrad utformning av bestämmelserna om kroppsbesiktning (SOU 1995:47 s. 44 f. och 262). Förslagen i betän- kandet har inte lett till lagstiftning.

146

SOU 2023:32

Straffprocesuella tvångsmedel

alla regler enligt vilka straffet kan skärpas eller mildras i det enskilda fallet.

Enligt punkten 1 får kroppsbesiktning av den som är skäligen miss- tänkt göras för samma ändamål som kroppsvisitation enligt 28 kap. 11 §, dvs. för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller som kan användas för att utföra en genomsökning på distans eller annars för att ta reda på omständigheter som kan vara av be- tydelse för utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken. Med stöd av denna punkt kan t.ex. kroppsbesiktning ske vid misstanke om narko- tikasmuggling för att kontrollera om narkotika svalts eller gömts i kroppens håligheter. Bestämmelsen ger också stöd för att t.ex. söka efter skador på den misstänkte som kan ha uppkommit i samband med brottet och för att ta prov för dna-analys på den misstänkte för att jämföra med spår från brottsplatsen, liksom stöd för att genom kroppsbesiktning utröna om den misstänkte är påverkad av t.ex. narkotika eller alkohol (Lindberg 2018, s. 676 och Ekelöf m.fl. 2018, s. 93).

Av punkten 2 följer att kroppsbesiktning av den som är skäligen misstänkt får ske enligt 12 a §. Det innebär att salivprov får tas om syftet är att göra en dna-analys av provet och registrera uppgifter om resultatet av analysen i de register över dna-profiler som förs enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagen område (polisens brottsdatalag). Denna provtagning görs alltså i registreringsyfte och får genomföras även om den inte behövs för att utreda det aktuella brottet.

Enligt punkten 3 får kroppsbesiktning av den som är skäligen miss- tänkt också göras om syftet är att utreda den misstänktes ålder, förut- satt att åldern har betydelse för frågan om den misstänkte är straff- myndig eller för vilken påföljd som ska dömas ut. Med stöd av denna bestämmelse får kroppsbesiktning genomföras i de fall det är oklart hur gammal den misstänkte är eller då åldern är ifrågasatt. Bestäm- melsen medger inte kroppsbesiktning om åldern enbart har bety- delse för något annat än påföljden, t.ex. för att pröva en fråga om utvisning (prop. 2016/17:165 s. 17 f.).

147

Straffprocesuella tvångsmedel

SOU 2023:32

Kroppsbesiktning av andra än skäligen misstänkta

Även annan person än den som är skäligen misstänkt för brott får i vissa fall kroppsbesiktigas (12 § andra stycket). I vilken omfattning och för vilket ändamål sådan kroppsbesiktning får ske regleras i 12 b §. Av paragrafen följer att kroppsbesiktning bara få ske genom att saliv- prov tas. Syftet med provtagningen ska vara att genom en dna-analys av provet underlätta identifiering vid utredning av ett brott på vilket fängelse kan följa. Provtagningen får alltså bara ske inom ramen för en pågående förundersökning om ett sådant brott (prop. 2005/06:29 s. 39).

För att salivprov ska få tas från en person som inte är skäligen miss- tänkt krävs att det finns synnerlig anledning att anta att provtagningen är av betydelse för utredningen av brottet. Med synnerlig anledning att anta avses, i likhet med vad som gäller vid kroppsvisitation, att det ska finnas faktiska omständigheter som påtagligt visar att det med fog kan förväntas att åtgärden kommer att leda till det avsedda resultatet. I förarbetena till regleringen uttalas att det alltså inte är tillåtet att rutinmässigt besluta om kroppsbesiktning av ett stort antal personer (a. prop. S. 38 f. och prop. 2015/16:68 s. 58).

Av 12 b § andra stycket följer att analysresultat från prover som tas av andra än skäligen misstänkta inte får jämföras med de dna-profiler som finns registrerade i de register över dna-profiler som förs enligt polisens brottsdatalag, eller i övrigt användas för annat ändamål än det för vilket provet har tagits. Innebörden av detta är att resultatet av dessa prov endast får jämföras med resultatet av prov från spår som har tagits i det aktuella ärendet (prop. 2005/06:29 s. 39).

Prov för dna-analys enligt 12 b § får inte tas från någon som är under 15 år (tredje stycket). I förarbetena till bestämmelsen uttalas att detta innebär att provtagning av barn under 15 år inte är tillåten utan samtycke av barnet självt, barnets vårdnadshavare eller en sär- skild företrädare för barnet. Någon åldersgräns för när ett barn anses ha uppnått en tillräcklig mognad för att kunna lämna ett sådant sam- tycke finns inte, utan en bedömning måste göras i varje enskilt fall (a. prop. s. 39 f.).

148

SOU 2023:32

Straffprocesuella tvångsmedel

Vissa gemensamma bestämmelser

Allmänt om regleringen

I 28 kap. 13 och 13 a §§ rättegångsbalken finns vissa gemensamma bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Av 13 § första stycket följer att vad som är föreskrivet om husrannsakan i 3 a, 4, 8 och 9 §§ i tillämpliga delar ska gälla vid kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Genom hänvisningen följer bl.a. att proportiona- litetsprincipen är tillämplig vid kroppsvisitation och kroppsbesikt- ning samt att det ska föras protokoll över förrättningen.

Beslut om kroppsvisitation och kroppsbesiktning

Beslut om kroppsvisitation och kroppsbesiktning fattas av under- sökningsledaren, åklagaren eller rätten. Det framgår av 28 kap. 13 § första stycket rättegångsbalken som hänvisar till 4 § i samma kapitel om husrannsakan. Behörigheten att fatta beslut gäller även utred- ningsledare inom polisen, Tullverket och Kustbevakningen när det gäller brott för vilka de har rätt att leda förundersökning (Lindberg Lexino, 28 kap. 13 § RB).

Vid fara i dröjsmål får ett beslut om kroppsvisitation eller kropps- besiktning även fattas av en polisman (13 § första stycket).5 Detta innebär att en polisman kan fatta beslut om åtgärden är så bråds- kande att ändamålet med åtgärden går förlorat om den inte genomförs omedelbart (jfr SOU 1995:47 s. 165 och Lindberg, Lexino, 28 kap. 13 § RB). För att föremål eller bevis ska kunna säkras förutsätts ofta att en kroppsbesiktning genomförs omedelbart i anslutning till ett ingripande. Som exempel på en situation där fara i dröjsmål kan före- ligga nämns i förarbetena blodprov som tas vid misstanke om ratt- fylleri. Ett annat exempel som nämns är när det finns risk för att en person som misstänks för försäljning av narkotika sväljer narkotikan. Fara i dröjsmål kan enligt förarbetena också föreligga om personen i fråga försöker avlägsna sig (prop. 2015/16:68 s. 64).

Om situationen inte brådskar ska polismannen invänta beslut om kroppsvisitation eller kroppsbesiktning från behörig beslutsfattare. Beslut fattas då i regel av åklagare eller undersökningsledare vid den

5Bestämmelser om vad som avses med polisman finns i 2 § polisförordningen (2014:1104).

149

Straffprocesuella tvångsmedel

SOU 2023:32

brottsutredande myndigheten. I praktiken förekommer det inte att rätten beslutar om sådana åtgärder.

För att ett beslut om kroppsvisitation eller kroppsbesiktning ska kunna verkställas får ett beslut om husrannsakan fattas, se 28 kap. 2 § rättegångsbalken. En polisman får företa husrannsakan utan förord- nande enligt 28 kap. 4 § rättegångsbalken om det är fara i dröjsmål (5 §).

Enligt viss lagstiftning har en tjänsteman vid Tullverket och Kust- bevakningen samma rätt som en polisman att besluta om kropps- visitation och kroppsbesiktning, se t.ex. lagen (2000:1225) om straff för smuggling, kustbevakningslagen (2019:32) och lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott.

Verkställighet av kroppsvisitation och kroppsbesiktning

Enligt 28 kap. 13 § andra stycket rättegångsbalken ska en kroppsvisi- tation eller kroppsbesiktning av mera väsentlig omfattning verkställas inomhus och i ett avskilt rum. Normalt sett anses både blodprovs- och urinprovstagning vara en kroppsbesiktning av mera väsentlig om- fattning. Detsamma gäller en undersökning som kräver att den misstänkte måste klä av sig helt eller delvis (se bl.a. SOU 1996:125 s. 74, Lindberg 2018, s. 695, JO 2008/09 s. 156 och 2015/16 s. 154 samt JO:s beslut den 25 januari 2022, dnr 6365-2019). Enligt JO kan undantag i vissa fall göras när det gäller urinprovstagning. Avgör- ande för bedömningen bör enligt JO vara om den enskilde behöver blotta sig endast i mindre utsträckning. Utgångspunkten är även i sådana fall att urinprovet ska tas inomhus och i avskildhet om inte den enskilde självmant uttrycker önskemål om att provet ska lämnas utomhus och tillfredställande förhållanden kan ordnas (JO 2015/16 s. 154).

Det följer också av bestämmelserna i andra stycket att ett trovär- digt vittne om möjligt ska närvara om en förrättning av mera väsent- lig omfattning ska utföras av någon annan än en läkare. Ett sådant vittne kan vara en polisman eller någon annan tjänsteman (Lindberg Lexino, 28 kap. 13 § RB). Blodprov får inte tas av någon annan än en läkare eller legitimerad sjuksköterska. Mer ingående undersökningar får endast utföras av en läkare.

150

SOU 2023:32

Straffprocesuella tvångsmedel

I 28 kap. 13 § tredje stycket rättegångsbalken finns särskilda bestäm- melser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning av kvinnor. En kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av en kvinna får inte verk- ställas eller bevittnas av någon annan än en kvinna, läkare eller legi- timerad sjuksköterska. Blodprov och alkoholutandningsprov som tas på en kvinna får dock verkställas och bevittnas av en man. Detsamma gäller salivprov som tas för dna-analys. Provtagning av dessa slag har inte ansetts innebära någon större integritetskränkning för den under- sökte (prop. 2005/06:29 s. 28).

I 13 a § andra stycket finns bestämmelser som medger att den som ska kroppsvisiteras eller kroppsbesiktigas får hållas kvar för ändamålet; upp till tre timmar vid kroppsvisitation och upp till sex timmar vid kroppsbesiktning. Om det finns synnerliga skäl får den som ska kroppsvisiteras hållas kvar i ytterligare tre timmar och den som ska kroppsbesiktigas i ytterligare sex timmar. Syftet med kvarhållandet ska vara att genomföra åtgärden.

JO har riktat kritik mot en polisinspektör som, efter att en våld- täkt hade skett på en färja, beslutat att hålla kvar ett stort antal man- liga passagerare i syfte att avgöra vilka som skulle kroppsbesiktigas (JO:s beslut den 27 december 2017, dnr 2015-2016).

Bestämmelser om kroppsbesiktning i andra lagar

Bestämmelser om kroppsbesiktning finns, i flera andra författningar, tex. lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot ratt- fylleribrott,6 fängelselagen (2010:610), häkteslagen (2010:611) och kustbevakningslagen (2019:32). Rättegångsbalkens regler är vägledande även vid tillämpningen av andra bestämmelser om kroppsbesiktning vid en förundersökning och i brottmålsprocessen (prop. 1993/94:24 s. 58). Om specialförfattningarna innehåller avvikande bestämmelser gäller dock dessa i stället för rättegångsbalkens regler (28 kap. 15 § rätte- gångsbalken). Sådana bestämmelser finns t.ex. i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov, lagen (1999:216) om ögonundersökning

6Förslag till ny lag som reglerar Tullverkets befogenheter har lagts fram i SOU 2022:48. Utred- ningen föreslår att lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott ska upphävas och att bestämmelserna om befogenheter i den lagen och i lagen om straff för smuggling ska regleras i den nya tullbefogenhetslagen respektive kust- bevakningslagen.

151

Straffprocesuella tvångsmedel

SOU 2023:32

vid misstanke om vissa brott i trafiken7 och lagen (1988:1473) om undersökning beträffande vissa smittsamma sjukdomar i brottmål.

5.3.7Upptagning av fingeravtryck, fotografier och liknande

Bestämmelser som medger att fingeravtryck och fotografier tas och att liknande åtgärder vidtas under en förundersökning finns i 28 kap. 14 § rättegångsbalken. Sådana åtgärder får vidtas mot den som är an- hållen eller häktad. Detsamma gäller andra personer om det behövs för att utreda ett brott på vilket fängelse kan följa. Åtgärder enligt 14 § utgör inte kroppsbesiktning (jfr avsnitt 5.3.6). Det utesluter inte att det i enskilt fall kan vara nödvändigt att även besluta om kropps- besiktning för att t.ex. fotografera delar av den misstänktes kropp.

Regeringen får meddela kompletterande bestämmelser till 28 kap.

14 § rättegångsbalken, se andra stycket i 14 §. Sådana bestämmelser finns i fingeravtrycksförordningen. Polismyndigheten har med stöd av 8 § fingeravtrycksförordningen även meddelat föreskrifter och allmänna råd om fingeravtryck och annan signalementsupptagning (PMFS 2020:14, FAP 473-1).

Vem som är behörig att fatta beslut om en åtgärd enligt 28 kap.

14 § rättegångsbalken regleras i 6 § fingeravtrycksförordningen. Beslut om att ta fingeravtryck, fotografier och liknande åtgärder för att utreda ett konkret brott fattas av undersökningsledaren. Behörig- heten att fatta beslut gäller även utredningsledare inom polisen, Tullverket och Kustbevakningen när det gäller brott för vilka de har rätt att leda förundersökning. I andra fall fattas beslut av Polismyn- digheten.

Proportionalitetsprincipen är inte uttryckligen lagfäst när det gäller åtgärder enligt 28 kap. 14 § rättegångsbalken. Det påverkar inte till- lämpligheten av principen, eftersom den är generellt tillämplig vid beslut om och verkställighet av tvångsmedel enligt 28 kap. rätte- gångsbalken (se avsnitt 5.2). I de fall en åtgärd enligt 28 kap. 14 § är föreskriven som obligatorisk, är det dock inte aktuellt att göra en proportionalitetsbedömning (jfr Lindberg 2018, s. 720).

Fotografering och videoupptagning enligt bestämmelserna i

28 kap. 14 § rättegångsbalken och fingeravtrycksförordningen om-

7I betänkandet Kontroller på väg (SOU 2021:31) föreslås att lagen ska ersättas av en ny lag om salivprov och ögonundersökning i trafiken.

152

SOU 2023:32

Straffprocesuella tvångsmedel

fattar inte fotografering eller upptagning av bevisföremål, fotogra- fering av brottsplatsen, kameraövervakning etc. Det utgör inte ett tvångsmedel att använda befintliga fotografier eller filmer, t.ex. film från övervakningskameror, för att försöka identifiera en gärnings- man eller för att utreda om en person befunnit sig på en viss plats (Lindberg 2018, s. 716).

Bestämmelserna i 28 kap. 14 § rättegångsbalken kan inte heller användas för ett beslut om att med tvång lägga en misstänkts finger på en mobiltelefon för att låsa upp telefonen eller en applikation i den (JO 2020/21 s. 375). Som nämnts ovan finns numera bestämmelser i 27 kap. 17 f § rättegångsbalken om skyldighet för personer att i vissa fall medverka till att öppna ett avläsningsbart informations- system genom biometrisk autentisering, t.ex. genom att med sitt fingeravtryck öppna en mobiltelefon. Regleringen medger också att en polisman, om personen vägrar att medverka, genomför autenti- seringen.

Det finns, till skillnad från vad som gäller för kroppsvisitation och kroppsbesiktning, inga särskilda bestämmelser som reglerar var verk- ställighet av ett beslut om en åtgärd enligt 28 kap. 14 § rättegångs- balken ska genomföras, eller särskilda krav på den som får genom- föra åtgärderna.

Till skillnad från vad som gäller vid kroppsvisitation och kropps- besiktning är det inte tillåtet att besluta om husrannsakan för att söka efter någon som ska lämna fingeravtryck m.m. enligt 28 kap. 14 §. Detta framgår motsatsvis av bestämmelsen i 28 kap. 2 § rättegångs- balken.

För personer som misstänks för att före 15 års ålder ha begått brott finns särskilda regler i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, se nästa avsnitt.

5.3.8Särskilt om tvångsmedel mot barn och unga

Allmänt om regleringen

I lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare finns särskilda bestämmelser som gäller för brottsmisstänkta personer under 21 år. I lagen regleras vad som gäller för barn under 15 år, även om det i vissa avseenden hänvisas till rättegångsbalkens regler. För den som fyllt 15 men ännu inte 18 år finns bestämmelser i lagen som

153

Straffprocesuella tvångsmedel

SOU 2023:32

i vissa fall inskränker användningen av tvångsmedel i förhållande till vad som gäller enligt rättegångsbalken. För den som är över 18 år finns ingen sådan särreglering, för dem gäller alltså bestämmelserna i 24–28 kap. rättegångsbalken fullt ut.

För ett barn som inte är misstänkt för brott gäller samma regler som för vuxna om inte annat är särskilt föreskrivet (jfr Lindberg 2018, s. 797). En sådan särskild reglering finns i 28 kap. 12 b § tredje stycket rättegångsbalken. Av bestämmelsen följer att prov för dna- analys inte får tas med tvång på ett barn under 15 år som inte är skäligen misstänkt för något brott.

Barn mellan 15 och 17 år

För den som har fyllt 15 men ännu inte 18 år och som är gripen eller anhållen gäller att han eller hon får hållas i förvar i polisarrest endast om det är absolut nödvändigt (6 a § lagen med särskilda bestämmel- ser om unga lagöverträdare). Om den unge har gripits och åklagaren inte har fattat beslut om anhållande, får Polismyndigheten enligt 14 § hålla kvar honom eller henne för att han eller hon skyndsamt ska kunna överlämnas till föräldrarna, annan vårdnadshavare, en tjänste- man inom socialtjänsten eller någon annan lämplig vuxen. Detta gäller bara om den unge är skäligen misstänkt för brott. För samma ändamål får Polismyndigheten hålla kvar den unge om han eller hon har medtagits till förhör och är skäligen misstänkt för brott. Ett kvarhållande får inte ske under längre tid än tre timmar efter åklaga- rens beslut eller förhöret. Den unge får tas i förvar om det är nöd- vändigt med hänsyn till ordning eller säkerhet.

Den som är 15–17 år får bara anhållas eller häktas om det finns synnerliga skäl (23 §).

När det gäller 15–17-åringar finns inga särbestämmelser om in- samling av dna, fingeravtryck och liknande åtgärder. Det innebär att förutsättningarna för sådan insamling är desamma som för vuxna, dvs. förutsättningarna regleras fullt ut av rättegångsbalkens bestäm- melser.

154

SOU 2023:32

Straffprocesuella tvångsmedel

Barn under 15 år

En uttömmande reglering

Barn under 15 år inte är straffmyndiga. Vilka tvångsmedel som trots detta får användas mot någon som är misstänkt för att före 15 års ålder ha begått brott regleras i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Utöver de tvångsmedel som anges i lagen får tvångsmedel enligt 23 kap. 7–9 a §§ och 28 kap. 10 f § rättegångs- balken användas samt tvångsmedel enligt annan författning om det där uttryckligen föreskrivs att tvångsmedlet får användas mot den som är under 15 år (36 f § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare). Bestämmelserna i 36 f § är uttömmande. För att ett tvångsmedel ska få användas måste det alltså uttryckligen anges att det omfattar den som är under 15 år. Detta innebär att t.ex. kvarstad i brottmål och hemliga tvångsmedel inte får användas och att den som är under 15 år inte får anhållas eller häktas.

I vissa fall kan åklagare begära att domstol ska pröva om ett barn under 15 år har begått brott i en s.k. bevistalan (38 § lagen med sär- skilda bestämmelser om unga lagöverträdare).

Särskilda skäl

Enligt 36 § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöver- trädare får den som är misstänkt för att för att före 15 års ålder ha begått brott bli föremål för beslag, husrannsakan, åtgärder för bio- metrisk autentisering, genomsökning på distans och kroppsvisitation samt upptagning av fotografi och fingeravtryck enligt bestämmel- serna i 23 kap. 9 a §, 27 kap. och 28 kap. rättegångsbalken. Det ställs dock upp ett krav på särskilda skäl för att åtgärden ska få genom- föras. Kravet på särskilda skäl innebär att tvångsmedlen ska tillämpas med restriktivitet. Vid bedömningen av om en tvångsåtgärd som rik- tar sig mot ett barn ska vidtas ska barnkonventionen och principen om barnets bästa alltid beaktas. I allmänhet bör det föreligga miss- tanke om allvarligare brott eller brottslighet av större omfattning (prop. 1983/84:187 s. 29, 2005/06:165 s. 119 och 2021/22:119 s. 186).

155

Straffprocesuella tvångsmedel

SOU 2023:32

Fingeravtryck och fotografi

När det gäller barn som misstänks för att ha begått brott före 15 års ålder ger 36 § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöver- trädare alltså stöd för att ta fotografi och fingeravtryck. Att dessa tvångsmedel får användas har motiverats med att barn ofta begår brott gemensamt och att det finns ett behov av att t.ex. kunna genomföra fotokonfrontationer för att identifiera gärningsmannen eller avskriva misstankar mot någon. Det har också hänvisats till att fingeravtryck och fotografi får tas av barn under 15 år som inte är misstänkta för brott om det behövs för att utreda brott på vilket fängelse kan följa (prop. 2005/06:165 s. 118 f.).

Fingeravtryck och fotografi som tas av någon som är under 15 år får inte behandlas i fingeravtrycks- och signalementsregister (5 kap. 12 § tredje stycket polisens brottsdatalag). I förarbetena sägs att uppgifterna endast får användas i det aktuella ärendet. Detta innebär att fingeravtryck och fotografi som tagits med stöd av 36 § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare inte får vara sökbara och på så vis kunna användas för framtida identifiering (prop. 2005/06:165 s. 118 ff.; jfr prop. 2009/10:105 s. 46).

Kroppsbesiktning

Bestämmelser om kroppsbesiktning av den som är misstänkt för att ha begått brott före 15 års ålder finns i 36 a–e §§ lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Kroppsbesiktning får göras om misstanken avser ett brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse ett år om det är av synnerlig vikt för att klarlägga omständigheterna kring brottet. Detsamma gäller ett straffbelagt försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott (36 a §).

Bestämmelserna har motiverats av att barn i den aktuella åldern befinner sig i en känslig period i sin utveckling och att därför krävs ett särskilt hänsynstagande till den personliga integriteten. Kraven för att få utföra kroppsbesiktning på personer som inte är straffmyn- diga bör därför ställas högre än för personer över 15 år (prop. 2009/ 10:105 s. 49 f.). Som exempel på brott som kan motivera kropps- besiktning nämns mord, dråp, grov misshandel, våldtäkt, rån och mordbrand (a. prop. s. 70 f.). Med stöd av bestämmelserna kan t.ex.

156

SOU 2023:32

Straffprocesuella tvångsmedel

prov för dna-analys tas för att jämförelser ska kunna göras med spår som förekommer i brottsutredningen.

Kravet på att kroppsbesiktningen ska vara av synnerlig vikt inne- bär att vad som kan vinnas genom åtgärden i princip inte ska kunna uppnås med andra mindre ingripande metoder. Kroppsbesiktningen ska ske i syfte att klarlägga omständigheterna kring det aktuella brottet. Det innebär att prov för dna-analys inte får tas i syfte att registrera uppgifter om resultatet av analysen i dna-registret eller utredningsregistret eller i syfte att jämföra det med dna-profiler i spårregistret (prop. 2009/10:105 s. 71; jfr också 5 kap. 8 § polisens brottsdatalag). Att uppgifterna inte får föras in i registren över dna- profiler framgår motsatsvis av polisens brottsdatalag där det anges att registren endast får innehålla dna-profiler från prov som tagits med stöd av rättegångsbalken (5 kap. 2 och 4 §§).

Kroppsbesiktning får enligt 36 b § även göras om barnet är skäli- gen misstänkt för att olovligen ha brukat narkotika, förutsatt att det kan antas vara nödvändigt för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser för barnet.8 Sådan kroppsbesiktning beslutas av åklagare.

Barnet får hållas kvar för ändamålet i tre timmar. Om det finns synnerliga skäl får kvarhållande ske i ytterligare tre timmar (36 c §). Kroppsbesiktningen får inte verkställas eller bevittnas av någon annan än en läkare, legitimerad sjuksköterska eller person som är av samma kön som den unge. Blodprov, alkoholutandningsprov eller salivprov för dna-analys får dock verkställas eller bevittnas av någon som inte är av samma kön som den unge (36 d §).

I 36 e § anges vilka bestämmelser i rättegångsbalken som ska gälla för de olika formerna av kroppsbesiktning av barn som misstänks för att ha begått brott före 15 års ålder. Av hänvisningarna följer bl.a. att proportionalitetsprincipen är tillämplig liksom reglerna om proto- kollföring och om hur kroppsbesiktning av mera väsentlig omfatt- ning ska verkställas. Beträffande kroppsbesiktning enligt 36 a § hän- visas också till rättegångsbalkens regler i fråga om vem som får besluta om åtgärden.

8I prop. 2022/23:78 föreslås att lydelsen ska ändras på så sätt att provtagning och undersök- ning av provet ska få ske om det kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser för den unge. Den nya lydelsen föreslås träda i kraft den 1 juli 2023.

157

6Rättegångsbalkens bestämmelser om upptagning av dna-prov, fingeravtryck, fotografier och liknande

6.1Inledning

Det är bestämmelserna om kroppsbesiktning samt upptagning av fingeravtryck, fotografier och liknande i 28 kap. 12–14 §§ rättegångs- balken med tillhörande bestämmelser i förordningen (1992:824) om fingeravtryck m.m. (fingeravtrycksförordningen) som reglerar i vil- ken utsträckning prov för dna-analys, fingeravtryck, fotografier och liknande får tas upp med tvång från personer under en förunder- sökning. I vissa fall anges också i dessa bestämmelser hur de insam- lade uppgifterna får användas. En allmän redovisning av denna reg- lering ges i kapitel 5.

Bestämmelserna är till stor del avgörande för vilka uppgifter Polis- myndigheten får föra in i sina register och använda som jämförelse- material i brottsutredningar när det har säkrats spår från en okänd gärningsman. Bestämmelserna samspelar med lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens om- råde (polisens brottsdatalag), som närmare anger vilka av dessa upp- gifter som får föras in i Polismyndighetens register samt hur registren får användas.

I detta kapitel beskriver vi mer ingående dagens rättsliga möjlig- heter att samla in biometriska underlag under en förundersökning och för vilka ändamål sådan upptagning får ske. I kapitel 7 redogör vi närmare för de bestämmelser som reglerar Polismyndighetens register.

Förutsättningarna för att ta dna-prov, fingeravtryck, fotografier och liknade av brottsmisstänkta barn i åldern 15–17 år är desamma

159

Rättegångsbalkens bestämmelser om dna-prov, fingeravtryck, fotografier ...

SOU 2023:32

som för vuxna som misstänks för brott. Det finns alltså inga sär- skilda bestämmelser som tar sikte på dem. När det gäller prov för dna-analys, fingeravtryck och fotografier av ett barn som misstänks för att ha begått brott före 15 års ålder finns uttömmande bestäm- melser om när sådana åtgärder får vidtas i lagen (1964:167) med sär- skilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Dessa bestämmelser redogör vi för i avsnitt 5.3.8.

För barn under 15 år som inte är misstänkta för brott gäller rätte- gångsbalkens bestämmelser. I vissa avseenden avviker dessa bestäm- melser från vad som gäller för vuxna. I den mån det finns sådana be- stämmelser anges detta särskilt.

6.2Allmänt om kroppsbesiktning genom prov för dna-analys

Bestämmelser om kroppsbesiktning i den brottsutredande verksam- heten finns i 28 kap. 12–13 a §§ rättegångsbalken. En kroppsbesikt- ning består av en undersökning av människokroppens yttre eller inre eller av att prov tas från människokroppen och undersöks (12 § tredje stycket). Provtagningar som omfattas av begreppet är bl.a. prov av blod, urin, saliv, hår, sekret, hud och avföring. För vårt uppdrag är det främst sådan provtagning som sker i syfte att göra en dna-analys av provet som är relevant och då särskilt prov som tas i syfte att registrera dna-profilen i polisens register (12 § första stycket 2 och 12 a §). Med dna-analys avses varje förfarande som kan användas för analys av deoxyribonukleinsyra i humant material (1 kap. 5 § polisens brottsdatalag).

I vilka fall kroppsbesiktning får ske regleras i 12 §. Förutsätt- ningarna skiljer sig åt om det är fråga om någon som är skäligen miss- tänkt för brott eller om det är fråga om någon som inte är det. För att beviskravet skälig misstanke ska vara uppfyllt krävs att det finns konkreta omständigheter av viss styrka som pekar på att den miss- tänkte har begått brottet (Lindberg 2018, s. 46 med hänvisningar).

Den som är skäligen misstänkt för brott får kroppsbesiktigas om misstanken avser ett brott på vilket fängelse kan följa (12 § första stycket). Kravet på att fängelse kan följa på brottet har i doktrinen uttryckts som att hänsyn inte bara ska tas till att fängelse finns i straff- skalan för brottet utan att alla regler enligt vilka straffet kan skärpas

160

SOU 2023:32

Rättegångsbalkens bestämmelser om dna-prov, fingeravtryck, fotografier ...

eller mildras ska beaktas, t.ex. reglerna i 29 kap. brottsbalken (Ekelöf m.fl. 2018, s. 45, Fitger m.fl., 24 kap. RB inledningen, Lindberg 2018, s. 144 och Lindberg Lexino, 28 kap. 12 § RB. Jfr också prop. 1962:10 C s. 160 och 541 och 2005/06:29 s. 23 och 39 samt JO 2010/11 s. 114).

Kroppsbesiktning får endast beslutas om skälen för åtgärden upp- väger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den som beslutet avser eller något annat motstående intresse (se 3 a och 13 §§ rättegångsbalken som till sin lydelse dock endast tar sikte på den som är brottsmisstänkt). Åtgärden får alltså bara vidtas om den är proportionerlig.

Enligt punkten 1 får kroppsbesiktning av den som är skäligen miss- tänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa göras för samma ända- mål som kroppsvisitation enligt 28 kap. 11 §. Det innebär att kropps- besiktning får ske för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller som kan användas för att utföra en genomsökning på distans eller annars för att få reda på omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken. Kropps- besiktning enligt denna punkt omfattar alla undersökningar som behövs för att utreda det aktuella brottet, t.ex. att leta efter narko- tika, att undersöka om den misstänkte har skador på kroppen eller att undersöka om den misstänkte är påverkad av alkohol. Det är också med stöd av denna punkt som prov för dna-analys får tas för att t.ex. jämföra med spår som hittats på brottsplatsen, på ett vapen eller på målsäganden. När det gäller ett sådant prov som behöver tas för att utreda brottet finns ingen begränsning till en viss provtag- ningsmetod. Det innebär att t.ex. blod-, saliv- eller hårprov kan tas med stöd av punkten 1. I vilken utsträckning analysresultatet av ett prov som har tagits för att utreda brottet får registreras i polisens register återkommer vi till i kapitel 7.

Av punkten 2 följer att den som är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa även får kroppsbesiktigas enligt bestäm- melserna i 12 a §, dvs. genom att salivprov tas i syfte att göra en dna- analys av provet och registrera uppgifter om resultatet av analysen i de register över dna-profiler som förs med stöd av polisens brotts- datalag. Sådan provtagning kallas för registertopsning och behandlas närmare i avsnitt 6.3.

Enligt punkten 3 får den som är skäligen misstänkt också kropps- besiktigas för att utreda dennes ålder. För att så ska få ske krävs att

161

Rättegångsbalkens bestämmelser om dna-prov, fingeravtryck, fotografier ...

SOU 2023:32

åldern har betydelse för frågan om den misstänkte är straffmyndig eller för vilken påföljd som ska dömas ut. Kroppsbesiktning kan alltså genomföras när det är oklart hur gammal den misstänkte är eller när åldern är ifrågasatt.

Den som inte är skäligen misstänkt för brott får kroppsbesiktigas endast i den omfattning och för det ändamål som anges i 12 b § (12 § andra stycket). Sådan kroppsbesiktning är begränsad till tagande av salivprov i syfte att, genom en dna-analys av provet, underlätta iden- tifiering vid utredning av ett brott på vilket fängelse kan följa. Prov- tagningen får bara ske inom ramen för en pågående förundersökning och om det finns synnerlig anledning att anta att provtagningen är av betydelse för utredningen av brottet. Det senare kravet innebär att det ska finnas faktiska omständigheter som påtagligt visar att det med fog kan förväntas att åtgärden kommer att leda till det avsedda resultatet (prop. 2005/06:29 s. 38 f. och 2015/16:68 s. 58). Vi åter- kommer till denna reglering i avsnitt 6.4.

Beslut om att ta ett prov för dna-analys meddelas av undersök- ningsledaren, åklagaren eller rätten. I brådskande fall får ett sådant beslut även fattas av en polisman (28 kap. 4 och 13 §§ rättegångs- balken). En tjänsteman vid Tullverket och Kustbevakningen har i vissa fall samma rätt som en polisman att fatta beslut om kropps- visitation och kroppsbesiktning, se lagen (2000:1225) om straff för smuggling, kustbevakningslagen (2019:32) och lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot ratt- fylleribrott.

Prov för dna-analys genom blodprov får endast tas av en läkare eller legitimerad sjuksköterska. Blodprovstagning anses normalt ut- göra en sådan förrättning av mera väsentlig omfattning som ska verk- ställas inomhus och i avskilt rum (28 kap. 13 a § rättegångsbalken; se även Lindberg Lexino, 28 kap. 13 a § RB, och kapitel 5).

162

SOU 2023:32

Rättegångsbalkens bestämmelser om dna-prov, fingeravtryck, fotografier ...

6.3Dna-prov i registreringssyfte av den som är skäligen misstänkt

6.3.1Syftet med registertopsning

Med registertopsning avses som nämnts sådant salivprov som tas i registreringssyfte av den som är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa. Regleringen finns i 28 kap. 12 a § rättegångs- balken.

För att registertopsning ska få utföras krävs inte att det finns spår i det aktuella ärendet som det är av intresse att jämföra den miss- tänktes dna med (prop. 2005/06:29 s. 38). Syftet med provtagningen är i stället att kontrollera om det finns några spår från den misstänkte i andra utredningar. En sådan kontroll sker genom att den misstänk- tes dna-profil sparas i register över dna-profiler som förs med stöd av 5 kap. polisens brottsdatalag och jämförs med dna-profilerna i spår- registret. Syftet med provtagningen är alltså att öka möjligheterna att klara upp andra brott. När dna-spår hittas vid en brottsutredning kontrolleras dessa rutinmässigt mot registrerade profiler (Lindberg 2018, s. 678).

6.3.2Regleringens tillkomst

Bestämmelserna om registertopsning trädde i kraft i januari 2006. Innan dess fanns inga särskilda bestämmelser om tagande av prov för dna-analys, utan detta reglerades i den generella bestämmelsen om kroppsbesiktning i 28 kap. 12 § rättegångsbalken. För att ett prov för dna-analys skulle få tas på den som var skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kunde följa krävdes då att det gjordes för att utreda omständigheter som kunde vara av betydelse för utredning om brottet. Uppgifter om resultatet från ett sådant prov fick enligt den nu upphävda polisdatalagen (1998:622) registreras i dna-regi- stret när personen i fråga hade dömts för vissa särskilt angivna brott. Någon begränsning till viss provtagningsmetod fanns inte för att regi- strering skulle få ske.

Bestämmelserna om registertopsning infördes för att skapa under- lag för en mer omfattande registrering av dna-profiler. I förarbetena uttalas att ett väl utbyggt dna-register som omfattar merparten av alla aktivt kriminella i landet torde utgöra ett viktigt verktyg för

163

Rättegångsbalkens bestämmelser om dna-prov, fingeravtryck, fotografier ...

SOU 2023:32

polisen i den brottsbekämpande verksamheten. Regeringen beaktade bl.a. hur uppklaringen av mängd- och våldsbrott med okända gär- ningsmän i Storbritannien hade ökat kraftigt som en följd av ett väl utbyggt dna-register över kriminellt belastade personer. Det fanns enligt regeringen inte anledning att se annorlunda på den svenska polisens möjligheter att klara upp brott med hjälp av dna-teknik.

Regeringen konstaterade även att omständigheterna kring ett brott kunde vara sådana att den person som sedermera döms för brottet aldrig har lämnat något prov för dna-analys under utredningen av brottet. Att något sådant prov inte tagits kunde bero på att det funnits annan bevisning, exempelvis erkännande eller vittnesuppgifter av så- dant slag att det inte hade funnits något behov av att ta prov för dna- analys eller att det inte lämnats något biologiskt spår på brottsplat- sen. Enligt regeringen kunde behovet av att registrera dna-profilen vara lika stort i sådana fall som i de fall då registrering fick ske enligt vad som då gällde. Enligt regeringen innebar en mer omfattande regi- strering av dna-profiler från misstänkta ökade möjligheter att klara upp andra brott än det misstanken gällde och att brotten kunde klaras upp snabbare. (Prop. 2005/06:29 s. 20 ff. och 29.)

Regeringen övervägde om prov för dna-analys, i likhet med vad som redan gällde för tagande av fingeravtryck, skulle få tas från den som är anhållen eller häktad som misstänkt för brott, oavsett om fängelse kan följa på brottet. Det konstaterades att en person i undan- tagsfall kan vara anhållen eller häktad för ett brott utan att det brott som han eller hon är misstänkt för kan leda till fängelse. Så är fallet om personen är okänd eller vägrar uppge namn och hemvist eller saknar hemvist i Sverige och kan antas undandra sig lagföring eller straff. Enligt regeringen fanns det emellertid inte något beaktansvärt behov av att ta prov för dna-analys i de fall brottsmisstanken gällde ett brott av sådant mindre allvarligt slag. (A. prop. s. 23.)

I samband med införandet av bestämmelsen i 28 kap. 12 a § rätte- gångsbalken infördes också möjligheten att registrera dna-profiler från skäligen misstänkta personer i ett särskilt utredningsregister. Tidigare hade, som nyss nämnts, endast dna-profiler från vissa dömda registrerats. Dessutom ändrades förutsättningarna för registrering i dna-registret på så sätt att registret fick innehålla uppgifter om per- soner som dömts till annan påföljd än böter, eller godkänt ett straff- föreläggande som avser villkorlig dom. Kravet på att domen skulle

164

SOU 2023:32

Rättegångsbalkens bestämmelser om dna-prov, fingeravtryck, fotografier ...

gälla viss typ av brottslighet togs alltså bort (jfr 23 § polisdatalagen i dess ursprungliga lydelse enligt SFS 1998:622).

6.3.3Närmare om tillämpningen

I förarbetena uttalas att registertopsning inte får genomföras slent- rianmässigt och att det vid varje enskilt provtagningstillfälle ska över- vägas om åtgärden är proportionerlig. Där uttalas även att provtag- ning inte bör ske om det brott som misstanken avser ter sig så baga- tellartat att påföljden kan antas komma att stanna vid böter. (Prop. 2005/06:29 s. 23.) Det har anförts att dessa uttalanden bör ses mot bakgrund av att det endast är dna-profiler från personer som genom en lagakraftvunnen dom har dömts till annan påföljd än böter eller som har godkänt ett strafföreläggande som avser villkorlig dom som får registreras i dna-registret (se t.ex. JO 2010/11 s. 114 och Fitger m.fl., 28 kap. 12 a § RB).

I förarbetena framhålls även att registertopsning inte ska ske om det är onödigt. Som exempel på sådana situationer nämns att den miss- tänktes dna-profil redan finns registrerad i dna-registret eller att prov redan har tagits under utredningen av brottet med stöd av 28 kap. 12 § rättegångsbalken (se prop. 2005/06:29 s. 23 och 39). Detta för- arbetsuttalande väcker frågan om hur bestämmelserna i 12 § och 12 a § förhåller sig till varandra, eftersom ett prov för dna-analys kan be- hövas både för att utreda brottet och för registreringsändamål. Ett prov för dna-analys som har tagits i samband med utredning av ett brott får inte användas för något annat ändamål än det som provet togs för. Detta följer av 5 kap. 8 § polisens brottsdatalag. Bestäm- melsen skulle kunna tolkas på så sätt att ett prov för dna-analys från den som är skäligen misstänkt måste tas enligt 12 § första stycket 1 och 2 i förening med 12 a § och då i form av ett salivprov för att inte två prov ska behöva tas. I doktrinen har dock anförts att ett blodprov som tagits med stöd av 12 § knappast ska behöva efterföljas av ett salivprov enligt 12 a § för att registrering ska kunna ske. Detta med hän- visning till att förutsättningarna för att ta prov enligt 12 och 12 a §§ är desamma och att dna-registret får innehålla uppgifter om resul- tatet av analyser som har gjorts med stöd av 28 kap. rättgångsbaken (Fitger m.fl., 28 kap. 12 a § RB). Med tanke på hur 5 kap. 8 § polisens brottsdatalag är formulerad kan det ifrågasättas om inte en sådan slut-

165

Rättegångsbalkens bestämmelser om dna-prov, fingeravtryck, fotografier ...

SOU 2023:32

sats närmast torde förutsätta att provet vid provtagningstillfället tagits för såväl utrednings- som registreringsändamål. En sådan till- lämpning tycks dock inte vara avsedd.

Det kan noteras att regeringen i förarbetena framhöll att det är an- geläget att polisen klart upplyser den enskilde om syftet med prov- tagningen och hur provet kommer att användas. Någon uttrycklig lagreglering om sådan upplysningsskyldighet ansågs däremot inte nöd- vändig (prop. 2005/06:29 s. 27).

Resultatet av ett prov för dna-analys som tagits från ett barn under

15 år med stöd av 36 a § lagen med särskilda bestämmelser om unga lag- överträdare får inte registreras i utredningsregistret eller dna-regist- ret (jfr 5 kap. 2 och 4 §§ polisens brottsdatalag). Analysresultatet får inte heller jämföras med uppgifter i registren (prop. 2009/10:105 s. 71; jfr 5 kap. 8 § polisens brottsdatalag).

6.3.4Riksåklagarens riktlinjer

Riksåklagaren har beslutat om riktlinjer som gäller registertopsning, se Rå 2008:1.1 Riktlinjerna gäller inte prov för dna-analys som tas i brottsutredande syfte.

Enligt riktlinjerna ska beslut om registertopsning fattas rutin- mässigt. Det uttalas därför att beslut i princip ska fattas och prov för dna-analys tas om de lagliga förutsättningarna för detta är uppfyllda även om lagrummet är fakultativt utformat. Den som är skäligen misstänkt för ett brott varpå fängelse kan följa ska alltså som huvud- regel registertopsas. Detta gäller även unga misstänkta som är straff- myndiga. I riktlinjerna anges således att det vid utredning av brott som endast har fängelse i straffskalan sällan finns skäl för att avstå från ett beslut om registertopsning, även om den misstänkte är under 18 år.

I riktlinjerna anges att registertopsning med hänsyn till propor- tionalitetsprincipen inte bör göras i de fall då påföljden för brottet förväntas bli enbart böter. Det poängteras dock att påföljden under vissa förhållanden kan bli annan än böter även för brott som normalt föranleder ett bötesstraff och att det i sådana fall kan finnas grund för beslut om registertopsning. Som exempel nämns upprepade snatterier.

1Riksåklagarens riktlinjer om kroppsbesiktning genom tagande av salivprov – s.k. registertops- ning (Rå 2008:1). Riktlinjerna uppdaterades den 15 mars 2017.

166

SOU 2023:32

Rättegångsbalkens bestämmelser om dna-prov, fingeravtryck, fotografier ...

Enligt riktlinjerna ska frågan om registertopsning alltid övervägas. Åklagaren ska inte avstå från att fatta beslut om registertopsning enbart av den anledningen att påföljden kan bli böter på grund av straffnedsättningsregler eller att brottet kan komma att föranleda åtalsunderlåtelse.

När polisen anmäler till åklagaren att en misstänkt har gripits ska åklagaren kontrollera om registertopsning skett och i annat fall be- sluta om sådan om förutsättningarna är uppfyllda. Om den miss- tänktes dna-profil redan finns registrerad ska registertopsning inte göras såvida det inte föreligger särskilda skäl. Särskilda skäl kan vara att det finns en misstanke om att fel person har lämnat det registre- rade provet. Registertopsning ska inte heller göras om prov för dna- analys har tagits under utredningen av brottet med stöd av 28 kap. 12 § rättegångsbalken. Av riktlinjerna följer också att beslut om registertopsning normalt ska fattas och verkställas medan den för- undersökning som misstanken avser pågår men att det inte finns hin- der mot att detta sker senare så länge rättegång om misstanken inte är avslutad.

JO har i ett beslut från 2009 riktat viss kritik mot Riksåklagarens riktlinjer om registertopsning (JO 2010/11 s. 114). Enligt JO är det inte tillräckligt att konstatera att fängelse ingår i straffskalan för brottet för att ett beslut om registertopsning ska kunna fattas. Det krävs därutöver att påföljden, efter en summarisk bedömning, kan förväntas bli annan än enbart böter i det enskilda fallet. JO godtog att det vid denna bedömning sällan finns anledning att avstå från registertopsning vid utredning om brott som endast har fängelse i straffskalan, men när det gäller brott för vilka föreskrivs böter eller fängelse i ett år eller mera ansåg JO att en tillämpning av proportio- nalitetsprincipen ofta kan ge anledning att avstå från registertops- ning. Utgångspunkten när det gäller brott för vilka stadgas böter eller fängelse i högst sex månader bör enligt JO vara att register- topsning inte ska ske. Detta eftersom påföljden i dessa fall normalt bestäms till böter.

167

Rättegångsbalkens bestämmelser om dna-prov, fingeravtryck, fotografier ...

SOU 2023:32

6.3.5Polismyndighetens handbok

Polismyndigheten har tagit fram en handbok för registertopsning, se PM 2020:17.2 Enligt handboken ska beslut om registertopsning fattas rutinmässigt när förutsättningarna för detta är uppfyllda. Den som är skäligen misstänkt för brott där fängelse kan följa ska som huvudregel registertopsas. Om brottet enbart har fängelse i straff- skalan anges att det nästan aldrig finns skäl att avstå. Detta gäller även om den misstänkte är under 18 år, så länge denne är straff- myndig.

Det rekommenderas, med hänvisning till proportionalitetsprin- cipen, att beslut om registertopsning inte fattas i de fall då påföljden förväntas stanna vid böter. I handboken sägs vidare att det kan finnas grund för beslut om registertopsning vid t.ex. upprepade fall av ringa stöld eller ringa narkotikabrott. Som exempel nämns också återfall i brott, t.ex. olovlig körning som skett i viss omfattning.

Med hänvisning till förarbetsuttalanden anges att provtagning inte ska ske i det fall det är onödigt, t.ex. om den misstänkte redan finns registrerad i dna-registret. Vidare bör inte heller beslut om register- topsning fattas i de fall då påföljden förväntas stanna vid böter.

I handboken sägs att prov för dna-analys också får tas om den som provet avser samtycker till åtgärden. Beslutsfattaren ska då förvissa sig om att det föreligger ett verkligt samtycke för åtgärden och detta ska dokumenteras. Det slås fast att analysresultat av ett prov som tagits med stöd av samtycke inte får registreras i utrednings- eller dna-registret.

Om det är aktuellt att använda våld vid provtagningen anges att en behovs- och proportionalitetsbedömning ska göras vid varje en- skilt tillfälle.

2Polismyndighetens handbok för salivprovstagning enligt 28 kap. 12 a § rättegångsbalken, s.k. registertopsning (PM 2020:17).

168

SOU 2023:32

Rättegångsbalkens bestämmelser om dna-prov, fingeravtryck, fotografier ...

6.4Dna-prov av andra än skäligen misstänkta

6.4.1Allmänt om regleringen

Som framgått är möjligheten till kroppsbesiktning av andra än skä- ligen misstänkta begränsad till att salivprov tas för dna-analys (12 § andra stycket och 12 b §). Regleringen trädde i kraft i januari 2006. Dessförinnan fick prov för dna-analys från andra än skäligen miss- tänkta endast tas med samtycke. Med andra än skäligen misstänkta avses målsägande och vittnen men också andra som kan vara intres- santa i en brottsutredning, t.ex. personer mot vilka det finns miss- tankar som inte når upp till nivån skälig misstanke. Det är inte tillåtet att ta prov på någon som är under 15 år med stöd av denna reglering (12 b § tredje stycket).

Bestämmelserna om tagande av prov för dna-analys från andra än skäligen misstänkta i 12 b § medger endast att salivprov tas. Det sva- rar mot vad som gäller vid registertopsning enligt 12 a §. Andra for- mer av kroppsbesiktning är alltså inte tillåten för dessa personer, annat än om personen i fråga samtycker till åtgärden (prop. 2005/06:29 s. 39).

Av 12 b § andra stycket följer att ett analysresultat av ett prov som har tagits med stöd av 12 b § inte får jämföras med de dna-profiler som finns registrerade i polisens register över dna-profiler som förs enligt polisens brottsdatalag. Analysresultatet får inte heller i övrigt användas för något annat ändamål än det för vilket provet har tagits (jfr också 5 kap. 8 § polisens brottsdatalag). Detta innebär att analys- resultatet endast får användas för att utreda det aktuella brottet (prop. 2005/06:29 s. 39).

6.4.2Närmare om tillämpningen

Prov från målsägande och vittnen används bl.a. för att kunna urskilja vilka dna-spår som en gärningsman kan ha avsatt på brottsplatsen. I förarbetena uttalas att snabba besked om vilka spår som härrör från målsäganden och vittnen och som därmed inte är intressanta i utred- ningen underlättar det polisiära arbetet markant. Beträffande prov från personer som det finns svaga misstankar mot uttalas att möjlig- heten till provtagning innebär att polisen omedelbart kan ta ställning till om personen helt kan avföras från utredningen eller om det finns

169

Rättegångsbalkens bestämmelser om dna-prov, fingeravtryck, fotografier ...

SOU 2023:32

skäl att inrikta de fortsatta utredningsinsatserna mot honom eller henne (prop. 2005/06:29 s. 23).

Ett prov för dna-analys får endast tas om det finns synnerlig an- ledning att anta att provet är av betydelse för utredningen. Detta inne- bär att det ska föreligga faktiska omständigheter som påtagligt visar att man med fog kan förvänta sig att uppnå det avsedda resultatet med åtgärden (prop. 2005/06:29 s. 39; jfr även SOU 1995:47 s. 298). Genom detta krav förhindras enligt regeringen att provtagning för dna-analys används slentrianmässigt beträffande personer som varken är skäligen misstänkta, målsägande eller vittnen (prop. 2005/06:29 s. 23 ff.). Kravet innebär också att det inte är tillåtet att rutinmässigt besluta om att prov för dna-analys ska tas från ett stort antal personer (prop. 2005/06:29 s. 38 f. och 2015/16:68 s. 58; se även kapitel 5).

Tillämpningen av proportionalitetsprincipen innebär att det vid varje enskilt tillfälle noga måste övervägas om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär. Enligt förarbetena bör det vid denna bedömning både vägas in hur allvarligt det aktuella brottet är och om provtagningen av den enskilde, av exempelvis religiösa skäl, upplevs som särskilt integritetskränkande (prop. 2005/06:29 s. 39).

Med stöd av 12 b § kan t.ex. salivprov tas på personer som polisen vet har befunnit sig på en brottsplats för att polisen härigenom ska kunna avgöra vilka spår som kan knytas till annan än gärningsman- nen (Lindberg 2018, s. 692 f.). I doktrinen har anförts att det ofta i de fall det finns viss bevisning som pekar mot en person och som därför kan misstänkas, men där bevisningen inte är sådan att miss- tanken når upp till skälig misstanke, torde finnas synnerlig anledning att anta att ett salivprov skulle vara av betydelse för utredningen av brottet. Detta eftersom man genom åtgärden antingen kommer att kunna identifiera gärningsmannen eller kunna avföra en intressant person från den fortsatta brottsutredningen (se bl.a. Ekelöf m.fl. 2018, s. 94). Bestämmelsen kan däremot inte användas för att t.ex. ta prov på samtliga som förhörs i en brottsutredning, som bor inom ett visst geografiskt område eller som är i en viss ålder (Lindberg 2018, s. 692 f; jfr också Ekelöf m.fl. 2018, s. 94).

När grova brott utreds förekommer det att salivprov för dna- analys tas av ett stort antal personer. Ett exempel på ett sådant fall är den utredning som resulterade i att den s.k. Hagamannen kunde gripas och dömas för bl.a. försök till mord och våldtäkt. I det fallet

170

SOU 2023:32

Rättegångsbalkens bestämmelser om dna-prov, fingeravtryck, fotografier ...

gjordes över 700 provtagningar innan polisen fick träff mot den per- son som dömdes för brotten. Ett annat exempel är dubbelmordet i Linköping där det togs salivprov av cirka 6 500 personer. Det ärendet kunde senare klaras upp genom användning av dna-baserad släkt- forskning (se vidare kapitel 19).

6.5Verkan av samtycke

Regeringen gjorde i samband med införandet av bestämmelserna om salivprovtagning i 28 kap. 12 a och b §§ rättegångsbalken bedöm- ningen att det även fortsättningsvis borde vara möjligt att ta prov för dna-analys om den som provet avser samtycker till åtgärden (prop. 2005/06:29 s. 25 f.). Verkan av samtycke är dock omstridd när det gäller prov som tas på polisens initiativ. Således har det i för- arbeten, doktrin och praxis angetts att samtycke från den enskilde inte i sig bör tillåtas grunda rätt till tvångsmedelsanvändning, efter- som rättighetsskyddet enligt grundlagen allvarligt skulle urholkas om det godtogs att en enskild som huvudregel alltid kan efterge detta. Det har då även angetts att situationen är en annan i de fall då det handlar om en verklig frivillighet och där den enskilde själv mer eller mindre begär att åtgärden ska utföras (se bl.a. Fitger m.fl., 28 kap. 1 § RB; gällande verkan av den enskildes samtycke se också bl.a. NJA II 1943 s. 373, prop. 1993/94:24 s. 38 f., SOU 1995:47 s. 144, JO 2003/04 s. 72 ff. och JO 2022/23 s. 280).

6.6Upptagning av fingeravtryck, fotografier och liknande

6.6.1Allmänt om regleringen

Som vi redogjort för i kapitel 5 finns bestämmelser om att ta finger- avtryck, fotografier och liknande åtgärder i 28 kap. 14 § rättegångs- balken och i fingeravtrycksförordningen. Av fingeravtrycksförord- ningen framgår att med liknande åtgärder avses videoupptagningar samt avtryck av hand, fot och öra. Med videoupptagning avses en upptagning med ljud- och bild (prop. 2009/10:85 s. 237).

Fingeravtryck, fotografier och andra underlag som tas med stöd av 28 kap. 14 § rättegångsbalken får användas för att utreda brottet.

171

Rättegångsbalkens bestämmelser om dna-prov, fingeravtryck, fotografier ...

SOU 2023:32

I detta innefattas att underlätta identifiering (jfr Lindberg Lexino, 28 kap. 14 § RB). Det framgår inte av rättegångsbalkens och finger- avtrycksförordningens bestämmelser i vilka fall som fingeravtryck, fotografier och liknande underlag får tas upp i registreringssyfte. Dessa bestämmelser måste därför läsas tillsammans med bestämmelserna i polisens brottsdatalag där förutsättningarna för registrering regleras. Vi återkommer till den regleringen i kapitel 7.

6.6.2Fingeravtryck och fotografier av den som är anhållen eller häktad

Enligt fingeravtrycksförordningen ska fingeravtryck och fotografi tas av den som har häktats på grund av misstanke om brott (2 § första stycket 1) eller för att fråga uppstått om att lämna ut personen till en främmande stat (3 §). I dessa fall är det alltså obligatoriskt att ta fingeravtryck och fotografi.

Fingeravtryck och fotografi ska också, i vissa fall, tas av den som är anhållen (2 § första stycket 2 och 3). För det första ska finger- avtryck och fotografi tas om den anhållne är okänd och undandrar sig att uppge namn, hemvist eller födelsetid eller lämnar uppgifter om dessa förhållanden som kan antas vara osanna. Fingeravtryck och fotografi kan i dessa fall användas för att underlätta identifiering av den misstänkte (Lindberg Lexino, 28 kap. 14 § RB). För det andra ska åtgärderna vidtas om fingeravtryck eller fotografi kan behövas för att utreda om den anhållne har begått brottet eller något annat brott. För det tredje ska fingeravtryck och fotografi tas om det annars krävs för att få till stånd erforderlig utredning eller om den anhållne anses farlig för den allmänna säkerheten eller laglydnaden. Även i dessa fall är det alltså obligatoriskt att ta fingeravtryck och fotografi.

Det obligatoriska tagandet av fingeravtryck och fotografi från anhållna och häktade följer av fingeravtrycksförordningen. Det sak- nas förarbeten till förordningen men det huvudsakliga syftet med en obligatorisk upptagning måste vara att underlagen ska registreras i polisens register för att kunna utreda andra brott (jfr Lindberg Lexino, 28 kap. 14 § RB). Att underlagen får registreras följer av 5 kap. 12 § polisens brottsdatalag.

En person kan i vissa fall vara anhållen eller häktad för ett brott utan att det brott som han eller hon är misstänkt för kan leda till

172

SOU 2023:32

Rättegångsbalkens bestämmelser om dna-prov, fingeravtryck, fotografier ...

fängelse. Så är fallet om personen är okänd eller vägrar uppge namn och hemvist eller saknar hemvist i Sverige och kan antas undandra sig lagföring eller straff (24 kap. 2 och 6 §§ rättegångsbalken). Även fingeravtryck och fotografier som tagits av en sådan person får regi- streras.

6.6.3Fingeravtryck och fotografier av andra än anhållna och häktade

Av 28 kap. 14 § rättegångsbalken och 2 § andra stycket fingeravtrycks- förordningen följer att fingeravtryck och fotografi får tas av annan än den som är anhållen eller häktad om det behövs för att utreda brott på vilket fängelse kan följa. Med fängelse kan följa avses detsamma som vid kroppsbesiktning (jfr avsnitt 6.2). Med att utreda brott avses utredning om ett konkret brott. Behovet av åtgärderna ska be- dömas i det enskilda fallet (Lindberg 2018, s. 717).

Med stöd av bestämmelserna kan fingeravtryck och fotografi tas av någon som är misstänkt för brott utan att vara anhållen eller häk- tad men också av andra personer som målsägande och vittnen. När det gäller den som misstänks för brott uppställs inget krav på att misstankegraden ska uppnå en viss nivå.

Enligt Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd om finger- avtryck och annan signalementsupptagning får fingeravtryck och foto- grafi tas av en målsägande eller en annan person som befunnit sig på brottsplatsen, för att klargöra säkrade avtrycks ursprung och där- igenom underlätta utredningen (3 § PMFS 2022:6, FAP 473-1).

Fingeravtryck och fotografier som tagits med stöd av 28 kap. 14 § rättegångsbalken av någon som är misstänkt för brott får enligt 5 kap. 12 § polisens brottsdatalag registreras i fingeravtrycks- och signalementsregistren. Fingeravtryck och fotografier som tagits av någon som inte är misstänkt för brott får motsatsvis inte registreras.

6.6.4Liknande åtgärder

Regleringen i 28 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken tar inte en- dast sikte på fingeravtryck och fotografi utan medger att också lik- nande (dylik) åtgärd får utföras. Vad som avses med en sådan åtgärd framgår varken av paragrafen eller dess förarbeten. De åtgärder som

173

Rättegångsbalkens bestämmelser om dna-prov, fingeravtryck, fotografier ...

SOU 2023:32

är tillåtna enligt 28 kap. 14 § rättegångsbalken regleras i stället i finger- avtrycksförordningen. Med stöd av 4 § fingeravtrycksförordningen får den som är anhållen eller häktad som misstänkt för brott video- filmas. Detsamma gäller annan person, om det behövs för att utreda ett brott på vilket fängelse kan följa. Under samma förutsättningar får avtryck av hand, fot eller öra tas. Uppräkningen i förordningen är uttömmande (Fitger m.fl., 28 kap. 14 § RB).

Av 5 kap. 12 och 14 §§ polisens brottsdatalag följer att en video- upptagning av en misstänkt som har tagits upp med stöd av 28 kap. 14 § rättegångsbalken får registreras i polisens register. I dagsläget registreras dock inte sådana upptagningar då tekniska plattformar som krävs för det ännu inte har köpts in av Polismyndigheten.

Avtryck av fot och öra som tas med stöd av 28 kap. 14 § rätte- gångsbalken får inte registreras. Det följer motsatsvis av 5 kap. 14 § polisens brottsdatalag.

6.6.5Polismyndighetens handbok

Att ta upp en persons fingeravtryck, handflatsavtryck, avtryck av fot eller öra, beskriva personens signalement, fotografera (porträtt eller kännetecken) eller filma personen genom ljud- och bildupptagning benämns inom polisens dagliga verksamhet för daktning (kort för daktyloskopering). Polismyndigheten har tagit fram en handbok om daktning, se PM 2021:2.3

Enligt handboken ska fingeravtryck och fotografi tas om den det gäller är anhållen eller häktad enligt vad som följer av fingeravtrycks- förordningen. I dessa fall finns enligt handboken inget utrymme att avstå från åtgärderna.

När det gäller icke frihetsberövade personer anges att det finns utrymme för beslutsfattaren att beakta t.ex. hur nödvändig åtgärden är. Vid bedömningen av om misstanken avser ett brott på vilket fängelse kan följa är utgångspunkten den straffskala som framgår av den aktuella straffbestämmelsen. Hänsyn ska dock tas till de regler som kan skärpa eller mildra straffet, t.ex. bestämmelserna i 29 kap. brottsbalken.

3Polismyndighetens handbok om polisens befogenhet att ta fingeravtryck och signalements- uppgifter m.m. vid daktyloskopering enligt förordningen (1992:824) om fingeravtryck m.m., PM 2021:2.

174

7Polisens register över dna-profiler, fingeravtryck och signalement

7.1Inledning

En förutsättning för att polisen ska kunna få en träff när dna, finger- avtryck, fotografier eller andra underlag har säkrats från en okänd misstänkt är att det finns jämförelsematerial som hålls strukturerat och sökbart. Vilka uppgifter som får registreras och hur länge upp- gifterna får sparas har stor betydelse för möjligheten att få träff vid sökning i registren.

Enligt brottsdatalagen (2018:1177) får biometriska uppgifter, t.ex. dna-profiler och uppgifter som kan tas fram ur fingeravtryck och fotografier, behandlas endast om det är särskilt föreskrivet och abso- lut nödvändigt för ändamålet med behandlingen (1 kap. 6 § och 2 kap. 12 §, jfr prop. 2017/18:232 s. 434 f.). Föreskrifter om sådan behand- ling finns i 5 kap. lagen (2018:1693) om polisens behandling av person- uppgifter inom brottsdatalagens område (polisens brottsdatalag).

I detta kapitel beskriver vi polisens register över dna-profiler, finger- avtryck och signalement utifrån vilka uppgifter som får behandlas i registren, hur uppgifterna får användas och av vem. Vi redogör även för viss statistik.

7.2Polisens register över dna-profiler

7.2.1Allmänt om registren

Polisens rätt att föra register över dna-profiler, vilka uppgifter som får behandlas och förutsättningarna för behandlingen regleras i 5 kap. 1–10 §§ polisens brottsdatalag.

177

Polisens register över dna-profiler, fingeravtryck och signalement

SOU 2023:32

Det finns tre register över dna-profiler som förs av polisen: dna- registret, utredningsregistret och spårregistret. Dna-registret och spår- registret har förts sedan år 1999. Förutsättningarna för registrering i dna-registret har utökats över tid. Vid införandet av dna-registret fick det endast innehålla dna-profiler från personer som dömts för vissa särskilt angivna brott (23 § i den upphävda polisdatalagen i dess ursprungliga lydelse enligt SFS 1998:622), se även avsnitt 6.3.2.

Utredningsregistret har förts sedan år 2006. Samtidigt som utred- ningsregistret infördes ändrades bestämmelserna om registrering i dna-registret på så sätt att uppgifter om fler dömda fick registreras där. Vid samma tidpunkt infördes också bestämmelserna om register- topsning i 28 kap. 12 a § rättegångsbalken (prop. 2005/06:29). Dessa lagändringar resulterade i en avsevärd ökning av antal provtagna och registrerade personer, vilket i sin tur ledde till ett ökat antal register- träffar. Inledningsvis träffade ett stort antal mot gamla brott men efter hand övergick träffarna till att i första hand avse nyligen säkrade brottsplatsspår mot redan registrerade personer (Allen m.fl., s. 21).

7.2.2Rätten att föra register

Bestämmelsen i 5 kap. 1 § polisens brottsdatalag anger för vilka syf- ten register över dna-profiler får föras av polisen.

Enligt första stycket 1 får registren föras i syfte att förebygga, för- hindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Med detta avses framför allt polisens underrättelseverksamhet, dvs. arbete med insamling, be- arbetning och analys av information för att förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet i de fall då det ännu inte finns konkreta miss- tankar om att ett visst brott har begåtts. Även behandling av upp- gifter om sådan s.k. överskottsinformation som regleras i 27 kap. 23 a § andra stycket rättegångsbalken omfattas av bestämmelsen, förutsatt att syftet är att förhindra brott (prop. 2009/10:85 s. 318).

Enligt första stycket 2 får registren över dna-profiler också föras i syfte att utreda eller lagföra brott. Denna punkt tar sikte på polis- arbete som är inriktat på en redan begången individualiserad brotts- lig gärning. Hit hör förundersökning eller annan utredning enligt bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken samt polisens övriga upp- gifter som avser beivrande av brott. Med brott avses i detta avseende ett konkret brott. Det gäller både brott som bevisligen har begåtts

178

SOU 2023:32

Polisens register över dna-profiler, fingeravtryck och signalement

och i de fall då det bara finns misstankar om att ett brott har begåtts, oavsett om det finns någon misstänkt eller inte (a. prop. s. 318 f.).

Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 avser endast brottsbekäm- pande verksamhet som bedrivs av svensk polis för dess egna intres- sen. Av punkten 3 följer att behandling av personuppgifter i vissa fall får utföras i syfte att främja utländsk brottsbekämpande verksamhet. Om ett internationellt åtagande innebär att svensk polis är skyldig att fullgöra vissa förpliktelser och den konkreta arbetsuppgiften krä- ver att polisen ska kunna behandla personuppgifter, är behandlingen tillåten enligt denna punkt. Det saknar betydelse om den brottslig- het som den utländska brottsbekämpande verksamheten avser faller in under svensk jurisdiktion eller inte. Sådana förpliktelser kan följa av lagar som genomför internationella överenskommelser och som reglerar viss polisverksamhet eller direkt av internationella överens- kommelser. Även brottsutredning som sker inom ramen för rättslig hjälp till en annan stat faller under första stycket 3 såvida den inte omfattas av första stycket 2 (a. prop. s. 319).

Slutligen får, enligt första stycket 4, registren över dna-profiler föras för att underlätta identifiering av avlidna personer. Detta gäller även om det inte sker för något brottsbekämpande ändamål (a. prop. s. 232).

7.2.3Uppgifter i registren

Vilka uppgifter som får registreras följer av bestämmelserna i 5 kap. 2–5 §§ polisens brottsdatalag.

Registren får innehålla dna-profiler. Med en dna-profil avses resultatet av en dna-analys som presenteras i form av siffror eller bokstäver (se 1 kap. 5 § polisens brottsdatalag). En dna-profil som registreras i utrednings- och dna-registren får endast ge information om identitet och inte om personliga egenskaper (5 kap. 3 §). Att en dna-profil endast får ge information om identitet har ansetts vara av central betydelse, inte minst ur integritetssynpunkt (prop. 2009/10:85 s. 232).

Förutom dna-profilen får, i förekommande fall, uppgifter om vem analysen avser, i vilket ärende profilen har tagits fram och brottskod registreras. Med brottskod avses den kod som används för att fram- ställa brottsstatistik och som anger vilket brott som den aktuella per-

179

Polisens register över dna-profiler, fingeravtryck och signalement

SOU 2023:32

sonen är dömd för eller vilket brott den aktuella misstanken avser (prop. 2009/10:85 s. 352).

Dna-registret

Dna-registret innehåller dna-profiler från dömda personer. För att en dna-profil ska få föras in i registret krävs att den tagits fram från ett prov som har tagits med stöd av 28 kap. rättegångsbalken och avser en person som genom en dom som fått laga kraft har dömts till annan påföljd än böter eller som har godkänt ett strafföreläggande som avser villkorlig dom (5 kap. 2 §). Kravet på att provet ska ha tagits med stöd av 28 kap. rättegångsbalken innebär att det inte är möjligt att registrera resultatet från dna-analyser som har gjorts i andra sam- manhang, t.ex. inom sjukvården (prop. 2005/06:29 s. 31).

Dna-registret innehöll år 2021 dna-profiler från 152 296 personer. Enligt uppgift från Polismyndigheten förs dna-profiler från cirka 40 procent av dem som registertopsas in i dna-registret (se även nedan).

Utredningsregistret

Iutredningsregistret registreras dna-profiler från personer som är skäligen misstänka för brott på vilket fängelse kan följa.

Även beträffande utredningsregistret gäller att det endast är dna- profiler som har tagits fram från prov som har tagits med stöd av 28 kap. rättegångsbalken som får finnas i registret (5 kap. 4 §). Detta utesluter att resultatet av ett prov som har tagits med stöd av lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare re- gistreras.

År 2021 fanns dna-profiler från 16 251 personer i utredningsregist- ret. Tillsammans med dna-registret uppgick alltså antalet registrerade profiler detta år till 169 177 personer. Av dessa var identiteten oklar för 1 040 personer. Med oklar identitet avses att en och samma per- son förekommer under olika identiteter i registret och att det är oklart vilken identitet som är korrekt, alternativt att identiteten inte kan fastställas för att personen inte kan eller inte vill uppge sin identitet.

Nationellt forensiskt centrum (NFC) publicerar årsrapporter över dna-registerverksamheten. Statistiken visar på en nedgång under åren 2015–2018. År 2014 topsades 31 377 personer som var skäligen

180

SOU 2023:32

Polisens register över dna-profiler, fingeravtryck och signalement

misstänkta för brott. För år 2015 uppgick detta antal till 27 878 per- soner och för år 2018 till 25 195 personer. Antalet registertopsningar har därefter ökat. År 2019 topsades 29 388 personer och år 2020 30 741 personer. Noteringen för år 2020 var den högsta sedan år 2014. Enligt uppgift från NFC registertopsades 29 156 personer år 2021 och 29 268 personer år 2022.

Spårregistret

Spårregistret innehåller dna-profiler som har tagits fram efter dna- analys av spår som har hittats under utredning av brott och som inte kan hänföras till en identifierbar person (5 kap. 5 §).

De dna-profiler som finns i spårregistret får enligt 5 kap. 6 § första stycket jämföras med dna-profiler som inte kan hänföras till en identi- fierbar person (punkten 1), som finns i dna-registret (punkten 2) eller som kan hänföras till en person som är skäligen misstänkt för brott (punkten 3). Uppgifterna i spårregistret får alltså inte jämföras med dna-profiler från t.ex. målsägande eller vittnen eller misstänkta där misstankegraden inte når upp till skälig misstanke. Uppgifter i spår- registret får inte heller jämföras med en dna-profil från någon som är skäligen misstänkt för att före 15 års ålder ha begått ett brott (prop. 2009/10:105 s. 71; jfr 36 a § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och 5 kap. 8 § polisens brottsdatalag).

Dna-profiler i spårregistret får också jämföras i andra fall om det är nödvändigt för att fullgöra en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt efter riksdagens godkännande eller om det följer av en unionsrättsakt (6 § andra stycket). Som exempel kan nämnas att staters oidentifierade dna-profiler enligt Prümrådsbeslutet1 auto- matiskt ska kunna jämföras med dna-profiler som finns i det svenska spårregistret (prop. 2009/10:85 s. 353). Uppgifter i spårregistret kan också användas för att på motsvarande sätt göra jämförelser med dna- profiler som finns registrerade i andra EU-länder (jfr Berg, 5 kap. 6 § PBDL).

År 2021 innehöll spårregistret dna-profiler från 43 091 oidenti- fierade personer. Av dessa var 5 075 dna-profiler som hade tillförts registret samma år.

1Rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samar- bete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet.

181

		för andra ändamål ..................................................	184
	7.2.6	Prov för dna-analys ska förstöras .........................	184
	7.2.7	Polisens elimineringsdatabas.................................	184
7.3	Polisens fingeravtrycks- och signalementsregister .............		185
	7.3.1	Allmänt om registren ............................................	185
	7.3.2	Uppgifter i registren..............................................	187
	7.3.3	Längsta tid som personuppgifter får behandlas...	189
7.4	Direktåtkomst för andra myndigheter ................................		190
7.5	Sekretess ................................................................................		191
8	Internationell utblick ...............................................		193
8.1	Inledning................................................................................		193
8.2	Norge	.....................................................................................	194
	8.2.1	Insamling av biometriska underlag.......................	194
	8.2.2	Register med biometriska uppgifter .....................	195
	8.2.3	Polisens tillgång till vissa andra register...............	198

8.3	Finland	..................................................................................	200
	8.3.1	Insamling av biometriska underlag ......................	200
	8.3.2	Register med biometriska uppgifter ....................	201
	8.3.3	Polisens tillgång till vissa andra register ..............	203
8.4	Danmark................................................................................		203
	8.4.1	Insamling av biometriska underlag ......................	203
	8.4.2	Register med biometriska uppgifter ....................	204
8.5	Vissa andra europeiska länder ..............................................		206
	8.5.1	Inledning................................................................	206
	8.5.2	England och Wales ................................................	207
	8.5.3	Frankrike ...............................................................	208
9	Metoder för biometrisk analys ...................................		211
9.1	Inledning ...............................................................................		211
9.2	Dna ........................................................................................		212
	9.2.1	Allmänt om dna.....................................................	212
	9.2.2	Standardanalys.......................................................	213
	9.2.3	Specialanalyser.......................................................	215
9.3	Fingeravtryck........................................................................		219
	9.3.1	Allmänt om fingeravtryck ....................................	219
	9.3.2	Daktyloskopering .................................................	219
	9.3.3	Jämförelse av fingeravtryck ..................................	220
9.4	Fotografier och videoupptagningar.....................................		220

		videoupptagningar.................................................	220
	9.4.2	Ansiktsigenkänning ..............................................	221
	9.4.3	Registersökning av ansiktsbild .............................	221
	9.4.4	Automatisk bildanalys ..........................................	222
9.5	Andra personliga kännetecken ............................................		223
9.6	Röst och tal ...........................................................................		224
9.7	Handstil	.................................................................................	226
9.8	Fot och öra............................................................................		228

10	Statistik och rapporter .............................................		229
10.1	Inledning................................................................................		229
10.2	Brottsförebyggande rådets officiella kriminalstatistik .......		229
	10.2.1	Allmänt om statistiken..........................................	229
	10.2.2	Anmälda brott........................................................	230
	10.2.3	Handlagda brott.....................................................	232
	10.2.4	Brottsmisstänkta....................................................	234
	10.2.5 Personer lagförda för brott ...................................		236
	10.2.6	Kriminalvård ..........................................................	237
	10.2.7	Återfall i brott........................................................	237
10.3	Statistik över dödligt våld .....................................................		239
10.4	Rapporter om dödligt våld ...................................................		240
10.5	Högaktiva lagöverträdare .....................................................		243
10.6	Kriminalvårdens statistik över återfall i brott .....................		244

11	Allmänna utgångspunkter för vår översyn....................		245
11.1	Inledning................................................................................		245
11.2	Grundläggande begrepp........................................................		246
	11.2.1	Biometri .................................................................	246
	11.2.2	Biometriska uppgifter............................................	246
	11.2.3	Genetiska uppgifter ...............................................	247
	11.2.4	Biometriska underlag.............................................	248
	11.2.5	Forensisk verksamhet............................................	249
11.3	Behovet av en översyn ..........................................................		250
	11.3.1	Inledning ................................................................	250
	11.3.2 Polisen behöver fler verktyg .................................		250
	11.3.3 Polisens register behöver bli mer heltäckande.....		251
	11.3.4 Tekniska landvinningar behöver utnyttjas...........		252
	11.3.5 Ett mer enhetligt regelverk ...................................		253
	11.3.6	Ett utökat spårregister...........................................	253
11.4	Rättighetsfrågor ....................................................................		254
	11.4.1	Inledning ................................................................	254
	11.4.2	Legalitet..................................................................	254
	11.4.3	Ändamål .................................................................	255

Sammanfattning ................................................................		21
Summary ..........................................................................		31
1	Författningsförslag.....................................................	41
1.1	Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ......................	41

med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare ...........	49
1.3 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)................	51

om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter
att ingripa mot rattfylleribrott ...............................................	57

	sekretesslagen (2009:400).......................................................	58
1.8	Förslag till lag om ändring i fängelselagen (2010:610) .........	59
1.9	Förslag till lag om ändring i häkteslagen (2010:611) ............	61
1.10	Förslag till lag om ändring i lagen (2014:400)
	om Polismyndighetens elimineringsdatabas .........................	62
1.11	Förslag till lag om ändring i utlänningsdatalagen
	(2016:27) .................................................................................	63
		5

1.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:496)
om internationellt polisiärt samarbete ..................................	65

	brottsdatalagens område ........................................................	68
1.14	Förslag till lag om ändring i kustbevakningslagen
	(2019:32) .................................................................................	83
1.15	Förslag till lag om ändring i vägtrafikdatalagen
	(2019:369) ...............................................................................	84
1.16	Förslag till lag om ändring i lagen (2019:1182)
	om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter .........	85
1.17	Förslag till lag om ändring i lagen (2022:700)
	om särskild kontroll av vissa utlänningar..............................	86

	om Ecris-TCN........................................................................	89
1.19	Förslag till biometriförordning .............................................	90
1.20	Förslag till förordning om ändring i
	förundersökningskungörelsen (1947:948)............................	92

	elektronisk kontroll................................................................	93
1.22	Förslag till förordning om ändring i offentlighets- och
	sekretessförordningen (2009:641).........................................	94
1.23	Förslag till förordning om ändring i
	utlänningsdataförordningen (2016:30) .................................	95

polisiärt samarbete..................................................................	96
1.25 Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2018:1746) om kriminalvårdens behandling
av personuppgifter inom brottsdatalagens område ..............	98

	inom brottsdatalagens område .............................................		100
2	Utredningens uppdrag och arbete..............................		103
2.1	Utredningens uppdrag..........................................................		103
2.2	Utredningens arbete .............................................................		104
3	Grundläggande fri- och rättigheter .............................		105
3.1	Inledning................................................................................		105
3.2	Regeringsformen...................................................................		105
3.3	Europakonventionen ............................................................		107
3.4	EU:s rättighetsstadga............................................................		109
3.5	Barnkonventionen.................................................................		110
3.6	Vissa internationella överenskommelser .............................		111
	3.6.1	FN:s allmänna förklaring ......................................	111
	3.6.2	Dataskyddskonventionen .....................................	111
4	Dataskydd ..............................................................		113
4.1	Inledning................................................................................		113
1.1	Dataskyddsdirektivet............................................................		113
	4.1.1	EU:s dataskyddsreform.........................................	113
	4.1.2	Allmänt om dataskyddsdirektivet ........................	114
	4.1.3	Känsliga personuppgifter ......................................	116
4.2	Brottsdatalagen .....................................................................		118
	4.2.1	Allmänt om lagen ..................................................	118
	4.2.2	Känsliga personuppgifter ......................................	121
4.3	Polisens brottsdatalag ...........................................................		122
	4.3.1	Allmänt om lagen ..................................................	122
	4.3.2	Forensiska ändamål ...............................................	124
	4.3.3	Känsliga personuppgifter ......................................	125
4.4	Säkerhetspolisens datalag .....................................................		127

5	Straffprocessuella tvångsmedel .................................		129
5.1	Inledning ...............................................................................		129
5.2	Grundläggande principer .....................................................		130
5.3	De särskilda tvångsmedlen vid en förundersökning...........		135
	5.3.1	Allmänt om regleringen........................................	135

	i rörelsefriheten .....................................................	138
5.3.3	Kvarstad .................................................................	141
5.3.4	Beslag .....................................................................	142
5.3.5	Husrannsakan........................................................	142
5.3.6	Kroppsvisitation och kroppsbesiktning ..............	144

		och liknande ..........................................................	152
	5.3.8	Särskilt om tvångsmedel mot barn och unga.......	153
6	Rättegångsbalkens bestämmelser om upptagning
	av dna-prov, fingeravtryck, fotografier och liknande .....		159
6.1	Inledning ...............................................................................		159

är skäligen misstänkt ............................................................		163
6.3.1	Syftet med registertopsning .................................	163
6.3.2	Regleringens tillkomst ..........................................	163
6.3.3	Närmare om tillämpningen ..................................	165
6.3.4	Riksåklagarens riktlinjer .......................................	166
6.3.5	Polismyndighetens handbok ................................	168
6.4 Dna-prov av andra än skäligen misstänkta..........................		169
6.4.1	Allmänt om regleringen........................................	169
6.4.2	Närmare om tillämpningen ..................................	169
6.5 Verkan av samtycke..............................................................		171

SOU 2023:32		Innehåll
6.6 Upptagning av fingeravtryck, fotografier och liknande .....		171
6.6.1	Allmänt om regleringen ........................................	171

		än anhållna och häktade.........................................	173
	6.6.4	Liknande åtgärder ..................................................	173
	6.6.5	Polismyndighetens handbok.................................	174
7	Polisens register över dna-profiler, fingeravtryck
	och signalement ......................................................		177
7.1	Inledning................................................................................		177
7.2	Polisens register över dna-profiler.......................................		177
	7.2.1	Allmänt om registren ............................................	177
	7.2.2	Rätten att föra register ..........................................	178
	7.2.3	Uppgifter i registren..............................................	179
	7.2.4	Längsta tid som personuppgifter får behandlas...	182

	11.4.4	Proportionalitet.....................................................	256
	11.4.5 Behandling av känsliga personuppgifter ..............		256
	11.4.6	Vikten av rättssäkerhetsgarantier.........................	258
12	Utökad upptagning av biometriska underlag
	under förundersökning..............................................		259
12.1	Inledning ...............................................................................		259
12.2	Allmänna utgångspunkter....................................................		260
	12.2.1 Fler brott ska klaras upp .......................................		260

		rättigheter ..............................................................	261
	12.2.3	En uttömmande reglering.....................................	261
	12.2.4 En mer enhetlig reglering .....................................		262
	12.2.5 Kravet på proportionalitet ska förtydligas ..........		263
12.3	Upptagning av biometriska underlag
	från skäligen misstänkta .......................................................		264
	12.3.1	Prov för dna-analys ...............................................	264
	12.3.2 Fingeravtryck, fotografier och liknande ..............		274
12.4	Obligatorisk upptagning ......................................................		288
12.5	Förnyad upptagning .............................................................		295
12.6	Upptagning av biometriska underlag
	från andra än skäligen misstänkta ........................................		296
12.7	Enskilds samtycke ................................................................		305
12.8	Särskilt om upptagning enligt lagen om särskild
	kontroll av vissa utlänningar ................................................		307
13	En mer enhetlig reglering om beslut och förfarande
	vid upptagning av biometriska underlag ......................		309
13.1	Inledning ...............................................................................		309
13.2	Gällande rätt .........................................................................		310
13.3	Överväganden och förslag....................................................		312
	13.3.1 En mer enhetlig reglering .....................................		312
	13.3.2 Beslut om att ta prov för dna-analys....................		312

fotografier och liknande ........................................	314
13.3.4 Protokoll ................................................................	315

	av mera väsentlig omfattning ................................	316
13.3.6	Särskilt om vissa åtgärder riktade mot kvinnor ...	318
13.3.7	Särskilda tvångsåtgärder ........................................	318

		vid Tullverket och Kustbevakningen	.................... 320
	13.3.9	Biträde vid verkställighet.......................................	322
	13.3.10	En ny biometriförordning.....................................	323
14	Utökad upptagning av biometriska underlag
	vid straffverkställighet ..............................................		325
14.1	Inledning................................................................................		325
14.2	Rättsliga utgångspunkter......................................................		326
	14.2.1	Nya bestämmelser .................................................	326
	14.2.2	Ecris och Ecris-TCN.............................................	326
	14.2.3	Fängelselagen .........................................................	328

med elektronisk kontroll.......................................	329
14.3 Överväganden och förslag ....................................................	329

	vid verkställighet av fängelsestraff........................	331
14.3.3	Upphävande av beslut om intensivövervakning ..	334
14.3.4	Upptagning ska ske oavsett
	fängelsestraffets längd ...........................................	335
14.3.5	Förvandlingsstraff för böter .................................	336
14.3.6	Verkställighet av fängelse i häkte..........................	337
14.3.7	Upptagning vid verkställighet av andra
	påföljder än fängelse ..............................................	338
14.3.8	Särskilda skäl för förnyad upptagning..................	339
14.3.9	Särskilt om Kriminalvårdens hantering................	340
14.3.10	Dataskydd och sekretess .......................................	341
14.3.11	Grundläggande fri- och rättigheter ......................	343

15	Nya biometriregister.................................................		345
15.1	Inledning ...............................................................................		345
15.2	Polismyndigheten ska få behandla uppgifter
	i biometriregister ..................................................................		346
15.3	Syftet med biometriregistren...............................................		349
15.4	Uppgifter i biometriregistren ..............................................		352
	15.4.1	Registren ska få innehålla fler uppgifter ..............	352
	15.4.2	Särskilt om dna-profilernas innehåll ....................	358
15.5	Biometriregistret över misstänkta .......................................		360
	15.5.1	Uppgifter om skäligen misstänkta .......................	360
	15.5.2	Särskilt om upptagningar enligt lagen
		om särskild kontroll av vissa utlänningar ............	363
15.6	Biometriregistret över dömda..............................................		364
15.7	Biometriregistret över spår ..................................................		370
	15.7.1	Uppgifter i spårregistret .......................................	370
	15.7.2	Jämförelse av uppgifter i spårregistret .................	375
15.8	En särskild skyddsbestämmelse för andra
	än skäligen misstänkta ..........................................................		377
15.9	Prov för dna-analys ska förstöras ........................................		380
15.10	Längsta tid för behandling ...................................................		381
	15.10.1	Biometriregistren över misstänkta och dömda ...	381
	15.10.2	Uppgifter om avlidna registrerade .......................	384
	15.10.3	Biometriregistret över spår...................................	386
	15.10.4	Internationella åtaganden .....................................	387
	15.10.5	Uppgifter om vissa utlänningar............................	388
	15.10.6	Arkivering..............................................................	388
15.11	Direktåtkomst ......................................................................		390
15.12	Utökade sökmöjligheter för Säkerhetspolisen ...................		394
15.13	Vissa ändringar i uppgiftsskyldigheten ...............................		396
15.14	Beslut om registrering efter att underlag samlats
	in för att utreda brottet ........................................................		397

16	Behandling av uppgifter om avlidna brottsoffer ...........		399
16.1	Inledning................................................................................		399
16.2	Insamling av biometriska underlag från avlidna
	brottsoffer .............................................................................		400
	16.2.1	Undersökningar på brottsplatsen .........................	400
	16.2.2	Rättsmedicinska undersökningar .........................	400
16.3	Gällande rätt ..........................................................................		402
	16.3.1	Obduktionslagen ...................................................	402

brottsoffer..............................................................	402
16.4 Överväganden och förslag ....................................................	404

		få registreras i biometriregistret över spår ...........	404
	16.4.2 Uppgifter om avlidna brottsoffer ska i vissa
		fall få jämföras med uppgifter i spårregistret .......	405
	16.4.3	Tillämpningsområdet för polisens
		brottsdatalag ska utökas ........................................	407
	16.4.4 Jämförelse ska utföras av NFC på begäran
		av brottsutredande myndigheter...........................	407
	16.4.5	Behandlingen är försvarlig ....................................	409
17	Särskilt om barn som misstänks för brott....................		411
17.1	Inledning................................................................................		411
17.2	Upptagning av biometriska underlag...................................		412
	17.2.1 Brottsmisstänkta barn under 15 år .......................		412
	17.2.2 Brottsmisstänkta barn som har fyllt 15 år............		415
17.3	Registrering i biometriregister .............................................		417
	17.3.1 Barn under 15 år ....................................................		417
	17.3.2 Barn som har fyllt 15 år.........................................		418
17.4	Övriga frågor.........................................................................		420

18	Biometriska jämförelser med uppgifter i register
	som inte förs i brottsutredande syfte...........................		423
18.1	Inledning ...............................................................................		423
18.2	Närmare om metoden ..........................................................		424
18.3	Metoden bör endast få användas
	vid allvarlig brottslighet........................................................		425
18.4	Passregistret ..........................................................................		430
	18.4.1	Gällande rätt och pågående lagstiftningsarbete...	430
	18.4.2	Förutsättningar för att använda metoden............	434
	18.4.3	Bestämmelserna ska föras in i polisens
		brottsdatalag ..........................................................	441
	18.4.4	Jämförelserna ska utföras av NFC på begäran
		av vissa brottsutredande myndigheter .................	443
	18.4.5	En ny ändamålsbestämmelse ................................	444
	18.4.6	Ett nytt undantag från sökförbudet.....................	446
	18.4.7	Vissa följdändringar i passlagen............................	447
	18.4.8	Sekretess för biometriska uppgifter
		i passregistret.........................................................	449
	18.4.9	Inga ytterligare sekretessbrytande
		bestämmelser behövs.............................................	451
	18.4.10	Övriga frågor .........................................................	452
18.5	Migrationsverkets register över fingeravtryck
	och fotografier ......................................................................		453
	18.5.1	Gällande rätt ..........................................................	453
	18.5.2	Förutsättningar för att använda metoden............	457

	av vissa brottsutredande myndigheter .................	464
18.5.5	En ny ändamålsbestämmelse ................................	466
18.5.6 Vissa följdändringar i utlänningsdatalagen ..........		466
18.5.7	Uppgiftsskyldighet och direktåtkomst................	468
18.5.8	Övriga frågor .........................................................	469

18.6	Registret över nationella identitetskort...............................		469
	18.6.1 Gällande rätt och pågående lagstiftningsarbete ...		469
	18.6.2 Frågan om biometriska jämförelser
		bör avvakta pågående översyn...............................	473
18.7	Vägtrafikregistret ..................................................................		474
	18.7.1	Gällande rätt ..........................................................	474
	18.7.2 I nuläget saknas förutsättningar
		för biometriska jämförelser...................................	476
	18.7.3 Särskilt om åtkomst till körkortsfotografier .......		477
18.8	Grundläggande fri- och rättigheter......................................		479
19	Dna-baserade släktforskningsdatabaser......................		481
19.1	Inledning................................................................................		481
19.2	Dna-baserad släktforskning .................................................		482
	19.2.1	Genetisk genealogi ................................................	482
	19.2.2	Utredande genetisk genealogi...............................	483
19.3	Överväganden och förslag ....................................................		488
	19.3.1 Utrymmet för att tillåta
		släktforskningsmetoden är klart begränsat ..........	488
	19.3.2 Förutsättningarna för att använda
		släktforskningsmetoden........................................	493