Staten och betalningarna

Del 1

Betänkande av Betalningsutredningen

Stockholm 2023

SOU 2023:16

SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2021:1.

Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2023

ISBN 978-91-525-0582-3 (tryck)

ISBN 978-91-525-0583-0 (pdf)

ISSN 0375-250X

Till statsrådet Niklas Wykman

Regeringen beslutade den 10 december 2020 att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att se över statens roll på betalningsmarknaden och ta ställning till hur rollen bör se ut i framtiden. Enligt direktiven skulle uppdraget redovisas senast den 30 november 2022.

Till särskild utredare förordnades fr.o.m. den 10 december 2020 numera landshövdingen Anna Kinberg Batra. Anna Kinberg Batra svarar som särskild utredare ensam för innehållet i betänkandet.

Genom tilläggsdirektiv dir. 2022:131 förlängdes uppdraget och skulle i stället redovisas den 31 mars 2023. I tilläggsdirektivet fick ut- redningen i uppdrag att beakta dels företaget ClearOn AB:s beslut att avveckla tjänsten Kassagirot, dels EU-kommissionens aviserade lagförslag om en digital euro respektive omedelbara betalningar.

Utredningen, som antagit namnet Betalningsutredningen, lämnar härmed över betänkandet Staten och betalningarna (SOU 2023:16). I och med detta är utredningens uppdrag slutfört.

Stockholm i mars 2023

Anna Kinberg Batra

/Fredrik Wiklund Bystedt

Sara Vinnefors

Sandra Medenica

Personer som deltagit i utredningen

Sakkunniga (samtliga fr.o.m. den 27 april 2021 om inte annat anges)

Bo Becker, professor

Rickard Eriksson, ekonomisk analytiker Anna Felländer, founder

Louise Grabo, generalsekreterare Ingela Grönqvist, chefsjurist Thomas Hagberg, kansliråd Fredrika Hed Rosén, samordnare Eva Julin, biträdande avdelningschef Bengt Nilervall, näringspolitisk expert Per Sonnerby, departementsråd

Aron Szugalski Verständig, senior jurist Elin Wihlborg, professor

Sinan Akdag, digital expert (t.o.m. den 26 september 2022) Annika Stenström, sakkunnig ekonom (t.o.m. den 23 augusti 2021)

Max Brimberg, senior adviser (fr.o.m. den 23 augusti 2021 t.o.m. den 8 juni 2022)

Liana Thorkildsen, senior adviser (fr.o.m. den 8 juni 2022)

Maria Wiezell, konsumentvägledare (fr.o.m. den 26 september 2022)

Parlamentarisk referensgrupp

(samtliga fr.o.m. den 10 maj 2021 om inte annat anges)

Anders Dahlberg, Centerpartiet

Dennis Dioukarev, Sverigedemokraterna

Carl B. Hamilton, Liberalerna

Ingela Nylund Watz, Socialdemokraterna

Karolina Skog, Miljöpartiet

Håkan Svenneling, Vänsterpartiet

Hampus Hagman, Kristdemokraterna (t.o.m. den 1 december 2022)

Mattias Karlsson, Moderaterna (t.o.m. den 4 november 2022) Jan Ericson, Moderaterna (fr.o.m. den 4 november 2022)

Cecilia Engström, Kristdemokraterna (fr.o.m. den 1 december 2022)

Sekreterare

Fredrik Wiklund Bystedt, huvudsekreterare (fr.o.m. den 1 januari 2021)

Ragnar Olofsson, sekreterare (fr.o.m. den 1 mars 2021 t.o.m. den 1 januari 2023)

Peter Svensson, sekreterare (fr.o.m. den 15 mars 2021 t.o.m. den 14 oktober 2021)

Katja Rehnberg Taylor, sekreterare (fr.o.m. den 26 mars 2021 t.o.m. den 27 juni 2022)

Maia Drangel Wallbrand, sekreterare (fr.o.m. den 1 juni 2021 t.o.m. den 1 december 2022)

Sara Vinnefors, sekreterare (fr.o.m. den 1 september 2021)

Zebulon Carlander, sekreterare (fr.o.m. den 1 april 2022 t.o.m. den 31 juli 2022)

Sandra Medenica, sekreterare (fr.o.m. den 13 juni 2022 t.o.m. den 18 juli 2022 och fr.o.m. den 19 december 2022)

Innehåll

DEL 1

 

Förkortningar.....................................................................

27

Sammanfattning ................................................................

33

Summary ..........................................................................

55

1

Författningsförslag.....................................................

77

1.1 Förslag till lag (2024:000) om betalningsmedel ....................

77

1.2Förslag till lag (2024:000) om statliga kreditgarantier

för genomförandet av vissa betalningar .................................

79

1.3Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624)................................................................................

84

1.4Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt

på ränta på skogskontomedel m.m. .......................................

85

1.5Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571)

om insättningsgaranti .............................................................

86

1.6Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank-

och finansieringsrörelse ..........................................................

87

1.7Förslag till lag om ändring i lagen (2004:629)

om trängselskatt......................................................................

89

1.8Förslag till lag om ändring i vägtrafikskattelagen

(2006:227)................................................................................

90

7

Innehåll

SOU 2023:16

1.9Förslag till lag om ändring i lagen (2009:366)

 

om handel med läkemedel......................................................

91

1.10

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751)

 

 

om betaltjänster ......................................................................

93

1.11

Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen

 

 

(2011:1244) .............................................................................

96

1.12

Förslag till lag om ändring i lagen (2014:1470)

 

 

om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter...............

98

1.13

Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder

 

 

mot penningtvätt och finansiering av terrorism ...................

99

1.14

Förslag till lag om ändring i lagen (2022:1568)

 

 

om Sveriges riksbank............................................................

101

1.15Förslag till förordning om ändring i förordningen (2017:170) om statliga myndigheters betalningar

 

och medelsförvaltning ..........................................................

102

2

Utredningens uppdrag och arbete ..............................

103

2.1

Utredningens uppdrag .........................................................

103

2.2

Utredningsarbetet ................................................................

104

2.3

Dispositionen av betänkandet .............................................

105

3

Statens roll på betalningsmarknaden .........................

107

3.1

Inledning ...............................................................................

107

3.2

Att betala är att föra över värde ...........................................

111

3.3

Ett ekosystem för betalningar .............................................

114

 

3.3.1

Kontanta betalningar ............................................

116

3.3.2Digitala betalningar med

 

banktillgodohavanden...........................................

117

3.3.3

Slutna betalningssystem........................................

121

3.3.4Digitala betalningar kräver tekniska

stödsystem.............................................................

122

3.3.5Digitala centralbanksvalutor kan bli en del

av betalningsekosystemet .....................................

123

8

SOU 2023:16

Innehåll

3.4Statens roll för effektiva, säkra och tillgängliga

betalningar .............................................................................

124

3.4.1Former för det statliga åtagandet

 

i ekosystemet för betalningar................................

125

3.4.2

Ansvariga myndigheter och deras uppgifter ........

126

3.5 Nya förutsättningar för lagstiftning och tillsyn..................

129

3.5.1Utgångspunkter för utformning av

 

lagstiftning och tillsyn på betalningsområdet......

130

3.5.2

Teknikneutral lagstiftning.....................................

133

3.6 Utredningens överväganden.................................................

136

3.6.1Statens roll på betalningsmarknaden

 

 

bör stärkas..............................................................

136

4

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige .........

141

4.1

Inledning................................................................................

141

4.2

Övergripande betalningsmönster.........................................

142

 

4.2.1

Utvecklingen på betalningsmarknaden sedan

 

 

 

år 2010 ....................................................................

142

 

4.2.2

Nya digitala betalningssätt vinner mark...............

145

4.2.3Kortbetalningar dominerande vid köp i fysisk

butik .......................................................................

147

4.2.4Den ökade e-handeln förändrar

betalningsmarknaden.............................................

149

4.2.5Tjänsten Swish vanligaste sättet att betala

mellan privatpersoner ............................................

150

4.3 Kontanternas ”död” överdriven ...........................................

152

4.4De flesta är nöjda med utvecklingen på

 

betalningsmarknaden ............................................................

159

4.5

Remitteringar – en ofta bortglömd betalningstyp ..............

160

5

Allas möjligheter att betala och tillgången

 

 

till betaltjänster .......................................................

165

5.1

Inledning................................................................................

165

9

Innehåll

SOU 2023:16

5.2

Användningen av olika betalningssätt .................................

167

 

5.2.1

Digitala betalningssätt ..........................................

168

 

5.2.2

Manuella betalningssätt ........................................

172

 

5.2.3

Laddningsbara kontokort .....................................

177

5.3

Digitalt utanförskap på betalningsmarknaden....................

179

 

5.3.1

Allmänt om digitalt utanförskap..........................

179

5.3.2Orsaker till digitalt utanförskap

på betalningsmarknaden .......................................

182

5.3.3Många äldre och personer med funktionsnedsättning behöver hjälp att göra

digitala betalningar ................................................

187

5.4Insatser för inkludering på den digitala

betalningsmarknaden............................................................

193

5.4.1

Generella insatser för digital inkludering ............

194

5.4.2Inkluderingsinsatser riktade mot

 

 

betalningsmarknaden ............................................

198

5.5

Aktuella utredningar och lagförslag ....................................

199

 

5.5.1

Ställföreträdarutredningen....................................

200

 

5.5.2

Tillgänglighetsdirektivet .......................................

200

5.6

Målet om tillgång till grundläggande betaltjänster .............

203

 

5.6.1

Bevakning och uppföljning av målet....................

204

 

5.6.2

Statliga insatser och finansiering ..........................

206

 

5.6.3

Tillgång till betalningsförmedling ........................

207

5.7

Utredningens överväganden och förslag.............................

214

 

5.7.1

Utredningens allmänna utgångspunkter..............

214

5.7.2Målet om tillgång till grundläggande

betaltjänster bör ändras.........................................

216

5.7.3De statliga insatserna bör breddas, förstärkas

 

 

och utvärderas........................................................

221

6

Tillgång till konto för betaltjänster .............................

229

6.1

Inledning ...............................................................................

229

6.2

Gällande ordning ..................................................................

232

 

6.2.1

Kontraheringsplikten i lagen

 

 

 

om insättningsgaranti............................................

232

10

SOU 2023:16

Innehåll

6.2.2Tillgång till betalkonto med grundläggande

 

funktioner ..............................................................

235

6.2.3

Kontraheringspliktens rättsliga innebörd ............

240

6.2.4Relationen mellan rätten till betalkonto och rätten till konto enligt lagen om

insättningsgaranti ..................................................

240

6.2.5Företag och föreningar har inte rätt till betalkonto med grundläggande funktioner

enligt betaltjänstlagen............................................

241

6.2.6Penningtvättslagstiftningens krav på

riskbedömning och kundkännedom.....................

242

6.2.7Penningtvättslagstiftningens krav på

 

övervakning och rapportering...............................

255

6.2.8

Annan vägledning och yttranden från Eba ..........

256

6.2.9

Tillsynsansvar.........................................................

263

6.3 Tillgången till konto för betaltjänster i Sverige...................

265

6.3.1

Omfattning av antalet ansökningar och avslag ....

266

6.3.2

Ansökningsprocessen............................................

269

6.3.3

Grunder för avslag .................................................

271

6.3.4Företags och ideella organisationers tillgång

 

till konto.................................................................

275

6.3.5

Finansinspektionens tillsyn ..................................

277

6.4 Internationell utblick ............................................................

278

6.4.1

Norden ...................................................................

278

6.4.2

Belgien ....................................................................

280

6.4.3

Frankrike................................................................

282

6.4.4

Nederländerna .......................................................

282

6.4.5

Indien .....................................................................

283

6.4.6

Kanada ....................................................................

284

6.5 Utredningens överväganden och förslag .............................

284

6.5.1

Utredningens övergripande bedömning ..............

284

6.5.2Begränsning av funktioner kopplade till

 

ett betalkonto och ökad användning av

 

 

förenklade åtgärder................................................

288

6.5.3

Statistik och rapportering om tillgång

 

 

till betalkonton ......................................................

290

11

Innehåll

SOU 2023:16

6.5.4Krav på särskild prövning och dokumentation innan uppsägning av betalkonto med

grundläggande funktioner ......................................

292

6.5.5Möjlighet till tydligare vägledning

från tillsynsmyndigheten ......................................

295

6.5.6Förtydligande av kontraheringsplikten i lagen

 

om insättningsgaranti............................................

296

6.5.7

Införande av riskfaktorer i penningtvättslagen ...

298

6.6 Övriga förslag som utredningen övervägt...........................

300

6.6.1

Ändring av begreppet särskilda skäl.....................

300

6.6.2Rimliga avgifter för betalkonto med

 

 

grundläggande funktioner ....................................

302

 

6.6.3

Utvidga rätt till betalkonto för näringsidkare .....

304

7

Konsumentens ställning på den digitala

 

 

betalningsmarknaden ...............................................

307

7.1

Inledning ...............................................................................

307

7.2Digitala betalningars effekter på konsumtion,

privatekonomi och trygghet ................................................

309

7.2.1Betalningsvanor, konsumtion och

privatekonomi .......................................................

309

7.2.2Digitala betalningar leder till ökad

 

konsumtion ...........................................................

310

7.2.3

Nya former av bedrägerier....................................

313

7.3Konsumentskyddet på den digitala

betalningsmarknaden............................................................

316

7.3.1

Organisation av konsumentskyddsarbetet ..........

317

7.3.2Ny lagstiftning och pågående

utredningsarbete....................................................

320

7.4 Finansiella förmåga och medvetenhet .................................

324

7.4.1Undersökningar om finansiell förmåga

i Sverige..................................................................

324

7.4.2Insatser för att främja finansiell förmåga

och folkbildning ....................................................

325

7.4.3EU:s och OECD:s arbete med finansiell

förmåga ..................................................................

329

12

SOU 2023:16

Innehåll

7.5 Utredningens överväganden och förslag .............................

332

7.5.1Ett återrapporteringsuppdrag till Finansinspektionen för arbetet med finansiell

 

 

folkbildning............................................................

332

 

7.5.2

Betalningar och konsumtionskrediter

 

 

 

i undervisningen i gymnasieskolan .......................

334

8

Tillit och integritet på den digitala

 

 

betalningsmarknaden m.m. ......................................

339

8.1

Inledning................................................................................

339

8.2Samspelet mellan identifiering, autentisering

och dataskydd på betalningsmarknaden ..............................

341

8.3Gällande ordning kring elektronisk identifiering

och autentisering...................................................................

343

8.3.1

Folkbokföringslagen .............................................

344

8.3.2

eIDAS-förordningen.............................................

345

8.3.3Krav avseende autentisering med bäring

e-legitimationer .................................................

346

8.3.4Myndighetsansvar i förhållande

 

till e-legitimationer ................................................

349

8.3.5

E-legitimationsmarknaden i Sverige.....................

351

8.4Kommande reglering och initiativ

e-legitimationsområdet ....................................................

354

8.4.1

Strategin för massbetalningar ...............................

355

8.4.2

Uppdatering av eIDAS-förordningen ..................

355

8.4.3

2017 års ID-kortsutredning ..................................

357

8.4.4Utredning om e-legitimationer i tjänsten

 

inom den offentliga förvaltningen ........................

358

8.4.5

Regeringsuppdrag till Digg ...................................

359

8.4.6

Ny utredning om säker och tillgänlig identitet ...

360

8.5 Skydd av person- och betaldata............................................

361

8.5.1

För- och nackdelar med delning av data ..............

362

8.5.2Gällande ordning kring skydd av den enskildes

 

betaldata .................................................................

365

8.5.3

Kommande reglering på dataskyddsområdet.......

369

13

Innehåll

SOU 2023:16

8.5.4Tillsyn och regler för reglerade aktörer i

 

betalkedjan.............................................................

369

8.6 Utredningens överväganden och förslag.............................

371

8.6.1

Behovet av statlig e-legitimation..........................

371

8.6.2Behov av tydligare tillsynsstruktur och mer

samverkan ..............................................................

380

8.6.3Skydd av personuppgifter på det finansiella

 

 

området och behovet av ökad samverkan ............

382

 

8.6.4

Tydligare vägledning om finansiell sekretess ......

384

9

Konkurrens i ekosystemet för betalningar ...................

389

9.1

Inledning ...............................................................................

389

9.2Drivkrafter för ökad konkurrens i ekosystemet

för betalningar.......................................................................

391

9.2.1

Digitaliseringen .....................................................

392

9.2.2

Internationalisering...............................................

395

9.2.3

Konsumenternas förändrade förväntningar ........

397

9.3Konkurrensmekanismer inom ekosystemet

för betalningar.......................................................................

398

9.3.1

Likheter med traditionella nätverksmarknader ...

399

9.3.2

Gränsöverskridande konkurrens..........................

405

9.3.3

Diversifieringsfördelar ..........................................

409

9.3.4Konkurrensmekanismer inom ekosystemet

för betalningar – en sammanfattning ...................

412

9.3.5Hur ökad konkurrens på betalningsmarknaden påverkar etablerade

aktörer....................................................................

415

9.3.6Svårt att mäta konkurrensen i ekosystemet

för betalningar .......................................................

417

9.3.7Inträdesbarriärer påverkar konkurrensen

i betalningsekossystemet ......................................

419

9.4Statens roll för konkurrensen i ekosystemet

för betalningar.......................................................................

424

14

SOU 2023:16Innehåll

9.5

Konkurrensen i ekosystemet för betalningar i Sverige.......

430

 

9.5.1

Konkurrensverkets analys och bedömning

 

 

 

av konkurrensen på betaltjänstmarknaden i

 

 

 

Sverige ....................................................................

433

9.6

Översyn av vissa EU regelverk på betalningsområdet........

433

 

9.6.1

Översynen av det andra betaltjänstdirektivet ......

433

9.7

Utredningens överväganden och förslag .............................

441

9.7.1Betaltjänstleverantörers tillgång till

betalkontotjänster .................................................

441

9.7.2Behov av fördjupad analys av konkurrensen

 

 

i betalningsekosystemet ........................................

444

 

9.7.3

Behovet av att aktivt påverka framtida

 

 

 

utformning av EU-regelverk.................................

446

10

Betalningsinfrastrukturen i Sverige ............................

453

10.1

Inledning................................................................................

453

10.2

Avveckling och clearing av betalningar ...............................

456

 

10.2.1

Betalningsavveckling kan ske på olika sätt...........

458

10.3

Statens roll i betalningsinfrastrukturen ...............................

464

 

10.3.1

Centralbankens roll som avvecklingsinstitut.......

465

 

10.3.2

Centralbankens roll som aktör

 

 

 

på massbetalningsmarknaden................................

468

10.3.3Utkontraktering av infrastrukturtjänster

 

och utlandsberoende..............................................

470

10.4 Betalningsinfrastrukturen i Sverige......................................

472

10.4.1

Riksbanken roll som avvecklingsinstitut .............

473

10.4.2

Bankgirot är clearingorganisation

 

 

för massbetalningar ...............................................

480

10.4.3Betalningar till följd av finansiella

transaktioner ..........................................................

486

10.5 Utredningens överväganden och förslag .............................

488

10.5.1Behov av moderniserad lagstiftning kring

clearing och avveckling av betalningar .................

488

10.5.2 Bemyndigande rörande föreskrifter

 

om generella betalsystem ......................................

491

15

Innehåll

SOU 2023:16

11

Civil beredskap inom ekosystemet för betalningar .......

497

11.1

Inledning ...............................................................................

497

11.2

Grundläggande förutsättningar och utgångspunkter

 

 

för civil beredskap i betalningsekosystemet .......................

499

 

11.2.1

Grundläggande förutsättningar............................

499

 

11.2.2

Utredningens utgångspunkter .............................

500

11.2.3Två typer av beredskapsåtgärder inom

betalningsekosystemet..........................................

502

11.2.4Politiska mål för krisberedskap och civilt

försvar ....................................................................

503

11.3 Centrala begrepp och gällande rätt......................................

505

11.3.1Centrala begrepp avseende beredskap i fredstida krissituationer och vid höjd

beredskap ...............................................................

505

11.3.2 Rättsliga utgångspunkter ......................................

507

11.3.3Om totalförsvar och statliga myndigheters

beredskapsansvar...................................................

508

11.3.4 Säkerhetsskyddslagstiftningen .............................

511

11.3.5NIS-direktivet och lagen om informationssäkerhet för samhällsviktiga

 

och digitala tjänster ...............................................

514

11.3.6 Kommande lagstiftning inom EU........................

517

11.3.7

Särskild beredskapsreglering av

 

 

betalningsverksamhet............................................

518

11.4 Ansvarsfördelningen för civil beredskap i ekosystemet

 

för betalningar.......................................................................

524

11.4.1

Berörda myndigheters beredskapsansvar.............

525

11.4.2

Offentlig-privat samverkan ..................................

531

11.5 Granskning och utredning av beredskapen

 

i betalningsekosystemet samt pågående arbete...................

533

11.5.1 Tidigare granskningar och utredningar................

533

11.5.2

Totalförsvarsplaneringen ......................................

536

11.5.3

Uppdrag till Försäkringskassan............................

537

11.5.4Uppdrag till MSB om åtgärder för det civila

försvaret .................................................................

541

16

SOU 2023:16Innehåll

11.6

Övningsverksamhet och krisscenarier.................................

543

 

11.6.1 Handlingsplan för området finansiella tjänster ...

543

 

11.6.2 Forskningsprojekt – om betalsystemet

 

 

 

kraschar ..................................................................

545

11.7

Initiativ för ökad beredskap i betalningsekosystemet

 

 

i andra länder .........................................................................

546

 

11.7.1

Finland ...................................................................

546

 

11.7.2

Norge .....................................................................

547

 

11.7.3

Nederländerna .......................................................

548

11.8

Betalningar vid störningar i elförsörjning eller

 

 

elektroniska kommunikationer ............................................

549

 

11.8.1 Lösningar för digitala betalningar offline.............

551

 

11.8.2

Beredskap i betalningsinfrastrukturen .................

561

11.8.3Gällande driftsäkerhetskrav på leverantörer av

elektroniska kommunikationstjänster och el.......

563

11.9 Utredningens överväganden och förslag .............................

565

11.9.1 Nyligen beslutad ansvarsfördelning mellan

 

myndigheter med ansvar för betalningar

 

bör tydliggöras.......................................................

565

11.9.2Ökad redundans avseende betalningar

 

 

för livsnödvändiga varor........................................

571

 

11.9.3

Kassaregisterbestämmelserna och betalning

 

 

 

i händelse av kris eller höjd beredskap..................

573

 

11.9.4 Statlig kreditgaranti för att möjliggöra

 

 

 

betalningar offline..................................................

577

 

11.9.5 En ny lag om statliga kreditgarantier ...................

584

 

11.9.6 Säkerställande av utbetalningar av sociala

 

 

 

förmåner och andra ersättningar under höjd

 

 

 

beredskap ...............................................................

592

12

Cybersäkerhet i betalningsekosystemet ......................

599

12.1

Inledning................................................................................

599

12.2

Cyberhot och finansiell stabilitet.........................................

602

 

12.2.1

Övergripande om cyberhot...................................

602

 

12.2.2 Cyberrisk en särskild form av operativ risk .........

603

17

Innehåll

SOU 2023:16

12.2.3Konsekvenser av cyberattacker för

betalningsekosystemet och finansiell stabilitet ... 604

12.3 Reglering och centrala aktörer

 

på cybersäkerhetsområdet....................................................

609

12.3.1 Internationella standarder ....................................

610

12.3.2Europeiska bankmyndighetens riktlinjer

om utkontraktering...............................................

611

12.3.3Något om nationella författningar

 

 

avseende operativa risker ......................................

612

 

12.3.4

Dora-förordningen ...............................................

613

12.4

Organisation av cybersäkerhetsarbetet med betydelse

 

 

för betalningar.......................................................................

614

 

12.4.1

Statliga myndigheter .............................................

615

 

12.4.2

Icke-statliga aktörer ..............................................

618

 

12.4.3 Pågående cybersäkerhets arbete inom

 

 

 

Finansinspektionens ansvarsområde....................

619

12.5

Utredningens överväganden ................................................

621

 

12.5.1 Ett intensifierat och samordnat

 

 

 

cybersäkerhetsarbete.............................................

621

13

Lagliga betalningsmedel i Sverige..............................

627

13.1

Inledning ...............................................................................

627

13.2

Ett historiskt perspektiv på lagliga betalningsmedel ..........

629

13.3

Sedlar och mynt som lagliga betalningsmedel

 

 

i gällande rätt.........................................................................

630

 

13.3.1 Kort om pengar och betalning .............................

630

 

13.3.2 Lagliga betalningsmedel och rätten att betala

 

 

 

med sedlar och mynt .............................................

632

13.3.3Lagliga betalningsmedel och rätt att kräva

 

kontant betalning ..................................................

641

13.4 Gällande rätt inom EU.........................................................

643

13.4.1

Reglering av lagliga betalningsmedel ...................

643

13.4.2

Pågående arbete avseende lagliga

 

 

betalningsmedel inom EU ....................................

649

18

SOU 2023:16

Innehåll

13.4.3De lagliga betalningsmedlens ställning

 

 

i Sverige i förhållande till EU-rätten.....................

650

13.5

Tidigare utredningar som berört lagliga

 

 

betalningsmedel.....................................................................

652

 

13.5.1

Kontanthanteringsutredningen ............................

652

 

13.5.2

Riksbankskommittén ............................................

653

13.6

Kontanter som lagliga betalningsmedel i andra länder .......

656

 

13.6.1

Belgien ....................................................................

656

 

13.6.2

Danmark.................................................................

657

 

13.6.3

Finland ...................................................................

658

 

13.6.4

Frankrike................................................................

658

 

13.6.5

Nederländerna .......................................................

659

 

13.6.6

Norge .....................................................................

660

 

13.6.7

Storbritannien ........................................................

661

 

13.6.8

Tyskland.................................................................

662

 

13.6.9 Jämförelse med förhållanden i Sverige .................

663

13.7

Innebörden av att vissa betalningsmedel har ställning

 

 

som lagliga betalningsmedel .................................................

664

13.8

Framtida reglering av lagliga betalningsmedel ....................

677

 

13.8.1 Den svenska kronan är skyddsvärd ......................

677

13.8.2En skyldighet att ta emot betalning i ett betalningsmedel uttryckt i svenska kronor

införs ......................................................................

681

13.8.3 Skyldighet att acceptera fysiska

 

betalningsmedel utgivna av Riksbanken ..............

682

13.8.4Skyldighet för myndigheter och vissa privata

aktörer att ta emot kontant betalning ..................

686

13.8.5 Skatt ska kunna betalas med fysiska

 

betalningsmedel utgivna av Riksbanken upp

 

till ett visst belopp .................................................

690

13.8.6 En ny lag om betalningsmedel ..............................

693

13.8.7 Läkemedel som omfattas av

 

högkostnadsskyddet ska kunna betalas

 

med sedlar och mynt .............................................

694

13.8.8Det bör inte införas en generell skyldighet

att ta emot kontant betalning................................

697

19

Innehåll

SOU 2023:16

13.8.9En översyn av kontanternas ställning

 

 

och tillgången till kontanttjänster ........................

702

14

Kryptotillgångar .......................................................

707

14.1

Inledning ...............................................................................

707

14.2

Kryptotillgångar är inte pengar............................................

709

 

14.2.1

Stablecoins .............................................................

712

 

14.2.2 Kryptotillgångar är inte pengar ............................

714

 

14.2.3

Ett kryptoekosystem ............................................

718

14.3

Marknaden och genomslaget kryptotillgångar ...................

719

14.3.1Kryptotillgångar har begränsad men växande

betydelse ................................................................

719

14.3.2Genomslag för kryptotillgångar i olika delar

av världen ...............................................................

722

14.4 Samhällsekonomiska risker med kryptotillgångar..............

724

14.4.1 Låg risk för minskad kreditgivning ......................

724

14.4.2Finansiella stabilitetsriskerna än så länge

 

 

begränsade .............................................................

726

 

14.4.3 Liten påverkan på penningpolitiken.....................

738

14.5

Användningen av kryptotillgångar för penningtvätt

 

 

och finansiering av terrorism ...............................................

739

14.6

Internationell utblick över regleringen

 

 

av kryptotillgångar................................................................

741

 

14.6.1

Tre regleringsansatser ...........................................

742

14.7

Framtida utvecklingen för kryptotillgångar .......................

747

 

14.7.1

Betalningssystemets effektivitet ..........................

748

 

14.7.2

Makroekonomisk stabilitet...................................

749

 

14.7.3

Innovativa finansiella tjänster...............................

749

 

14.7.4

Globala digitala plattformar..................................

750

 

14.7.5

Transaktionskostnader och nätverkseffekter ......

751

 

14.7.6

Legal säkerhet........................................................

751

14.8

Utredningens överväganden ................................................

752

20

SOU 2023:16Innehåll

15

Digitala centralbanksvalutor .....................................

757

15.1

Inledning................................................................................

757

15.2

Vad är en digital centralbanksvaluta?...................................

760

 

15.2.1 Olika typer av CBDC ...........................................

763

 

15.2.2 Ökat intresse för digitala centralbanksvalutor ....

764

15.3

Motiv för att införa CBDC ..................................................

766

15.4

Internationell utblick ............................................................

771

15.5

Samhällsekonomiska konsekvenser av CBDC....................

783

 

15.5.1 Hur CBDC påverkar centralbankers och

 

 

 

bankers balansräkningar ........................................

784

 

15.5.2 Effekter av CBDC på bankers kreditgivning.......

788

 

15.5.3

Finansiella stabilitetsrisker....................................

795

 

15.5.4

Konsekvenser för penningpolitiken .....................

800

15.5.5Möjligheter för centralbank och lagstiftare

att vidta motverkande åtgärder .............................

805

15.5.6 Konsekvenser för en liten öppen ekonomi ..........

810

15.5.7 Effekter på konkurrensen i

 

betalningsekosystemet ..........................................

812

15.6 Faktorer som påverkar hur stor användningen

 

av CBDC kan bli ...................................................................

814

15.6.1Faktorer som påverkar användningen

av befintliga betalningssätt ....................................

814

15.6.2Förutsättningar för att införa nya

betalningssätt .........................................................

816

15.6.3Undersökningar om attityder till

betalningssätt och CBDC .....................................

820

15.6.4Den potentiella efterfrågan på CBDC

svåruppskattad .......................................................

822

15.7 Överväganden när det gäller utformning ............................

823

15.7.1 Distributionsmodeller för CBDC........................

824

15.7.2Integritetsskydd i relation till bekämpning

av penningtvätt och terrorismfinansiering ...........

829

15.7.3CBDC som betalningsmedel och infrastruktur

vid samhällsstörningar...........................................

834

21

Innehåll

SOU 2023:16

15.7.4CBDC och förutsättningarna för inkludering

 

 

på den digitala betalningsmarknaden ...................

837

 

15.7.5 Utveckling och införande av CBDC

 

 

 

i en internationell kontext.....................................

842

15.8

Kostnader och intäkter för aktörerna

 

 

i CBDC-ekosystemet ...........................................................

846

 

15.8.1

Kostnader ..............................................................

847

 

15.8.2

Intäkter ..................................................................

849

 

15.8.3

Finansieringsmodell för CBDC ...........................

849

16

Behovet av en digital centralbanksvaluta i Sverige.......

859

16.1

Inledning ...............................................................................

859

16.2

Riksbankens arbete med en e-krona....................................

863

 

16.2.1

E-kronapiloten ......................................................

863

 

16.2.2 Riksbankens motiv för en e-krona.......................

864

 

16.2.3

Distributionsmodell..............................................

865

 

16.2.4

Egenskaper.............................................................

866

 

16.2.5 Samhällsekonomiska konsekvenser och risker....

867

16.3

Behovet av att Riksbanken ger ut en digital

 

 

centralbanksvaluta ................................................................

869

16.4

En eventuell e-krona bör ha vissa egenskaper.....................

881

16.5

Utredningens överväganden avseende

 

 

lagstiftningsbehov kring en eventuell e-krona....................

892

16.5.1Behov av ändringar i regeringsformen

och riksbankslagen ................................................

894

16.5.2Förenlighet med Fördraget om Europeiska

 

unionens funktionssätt .........................................

896

16.5.3

Näringsrättslig lagstiftning...................................

897

16.5.4

Behov av särskild nationell lagstiftning ...............

906

16.5.5En eventuell e-kronas ställning som lagligt

betalningsmedel i Sverige......................................

910

22

SOU 2023:16

Innehåll

17

Statens betalningar .................................................

917

17.1

Inledning................................................................................

917

17.2

Betydelsen av statens betalningar

 

 

på massbetalningsmarknaden ...............................................

918

17.3

Reglering av statens betalningar...........................................

919

17.4

Den statliga betalningsmodellen ..........................................

920

 

17.4.1 Bakgrunden till den nuvarande statliga

 

 

betalningsmodellen................................................

920

 

17.4.2 Närmare om den statliga betalningsmodellen .....

922

 

17.4.3 Gällande ramavtal inom den statliga

 

 

betalningsmodellen................................................

923

 

17.4.4 Den statliga betalningsmodellen i siffror .............

926

 

17.4.5 Riksgäldens arbete med att utveckla den

 

 

statliga betalningsmodellen...................................

926

17.5

En ny myndighet för utbetalningskontroll

 

 

och transaktionskonton........................................................

927

17.6

Utredningens överväganden och förslag .............................

929

 

17.6.1 Vidareutveckling av den statliga

 

 

betalningsmodellen................................................

929

 

17.6.2 Betalningssätt för statliga utbetalningar...............

930

 

17.6.3 Kontinuitet i statens betalningar ..........................

933

18

Samlad översyn av avrundningsbestämmelser.............

937

18.1

Inledning................................................................................

937

18.2

Gällande ordning...................................................................

937

 

18.2.1 Lagen om avrundning av vissa öresbelopp ...........

937

 

18.2.2 Lagen om avrundning av vissa fordringar

 

 

till helt krontal, m.m..............................................

938

 

18.2.3 Annan reglering om avrundning...........................

940

18.3

Utredningens överväganden.................................................

941

23

Innehåll

SOU 2023:16

DEL 2

 

 

19

Konsekvenser av utredningens förslag ........................

945

19.1

Övergripande om kraven på en konsekvensanalys .............

945

19.2

Konsekvenser om inga åtgärder vidtas ................................

946

19.3

Konsekvenser av utredningens förslag ................................

947

 

19.3.1

Kapitel 5.................................................................

947

 

19.3.2

Kapitel 6.................................................................

949

 

19.3.3

Kapitel 7.................................................................

951

 

19.3.4

Kapitel 8.................................................................

951

 

19.3.5

Kapitel 9.................................................................

952

 

19.3.6

Kapitel 10...............................................................

954

 

19.3.7

Kapitel 11...............................................................

954

 

19.3.8

Kapitel 13...............................................................

961

 

19.3.9

Kapitel 17...............................................................

967

20

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ...............

977

20.1

Ikraftträdandebestämmelser ................................................

977

20.2

Övergångsbestämmelser ......................................................

978

21

Författningskommentar ............................................

979

21.1

Förslaget till lag (2024:000) om betalningsmedel...............

979

21.2

Förslaget till lag (2024:000) om statliga kreditgarantier

 

 

för genomförandet av vissa betalningar ..............................

984

21.3

Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen

 

 

(1970:624) .............................................................................

994

21.4

Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676)

 

 

om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. .....................

994

21.5

Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571)

 

 

om insättningsgaranti ...........................................................

995

21.6

Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297)

 

 

om bank- och finansieringsrörelse ......................................

996

24

SOU 2023:16Innehåll

21.7

Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:629)

 

 

om trängselskatt....................................................................

998

21.8

Förslaget till lag om ändring i vägtrafikskattelagen

 

 

(2006:227)..............................................................................

998

21.9

Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:366)

 

 

om handel med läkemedel ....................................................

999

21.10

Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751)

 

 

om betaltjänster...................................................................

1001

21.11

Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen

 

 

(2011:1244)..........................................................................

1004

21.12

Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:1470)

 

 

om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter ...........

1006

21.13Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:630) om

åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. 1006

21.14Förslaget till förordning om ändring i förordningen (2017:170) om statliga myndigheters betalningar och

medelsförvaltning................................................................

1008

Särskilt yttrande ............................................................

1011

Bilagor

 

 

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2020:133 .......................................

1013

Bilaga 2

Kommittédirektiv 2022:131 .......................................

1021

Bilaga 3 Reglering, tillsyn och övervakning

 

 

av betalningsekosystemet i Sverige............................

1023

Bilaga 4 Undersökning om betalningsvanor och synen

 

 

på utvecklingen på betalningsmarknaden..................

1113

Bilaga 5 Forskningsrapport om juridiska aspekter

 

 

av digitala valutor ........................................................

1179

Bilaga 6 Skydd för betaldata på den svenska

 

 

betalningsmarknaden..................................................

1239

Bilaga 7

Undersökning om bankkonto ...................................

1271

25

Förkortningar

AB

Aktiebolag

ACH

Automated Clearing House

ADB

Automatisk databehandling

API

Application Programming Interface

ARN

Allmänna reklamationsnämnden

BCBS

Baselkommittén

BEAC

Bank of Central African States

BEUC

Bureau Européen des Unions de Consommateurs

BiR

Betalningar i realtid

BIS

Bank for International Settlements

BNP

Bruttonationalprodukt

BNPL

Buy Now Pay Later

Brå

Brottsförebyggande rådet

CBDC

Central Bank Digital Currency

CFTC

Commodities Futures Trading Commission

CLS

Continous Linked Settlemenet

CMA

Competition & Markets Authority

CPMI

Committee on Payments and Market Infrastructures

CPS

Card Payment Sweden

DCL

Dataclearingen

DeFi

Decentralized Finance

 

27

Förkortningar

SOU 2023:16

DESI

Digital Economy and Society Index

Digg

Myndigheten för digital förvaltning

DLF

Dagligvaruleverantörernas Förbund

DLT

Distributed Ledger Technology

DNS

Deferred Net Settlement

DORA

Digital Operational Resilience Act

DoS

Denial-of-Service

Eba

Europeiska bankmyndigheten

EBF

European Banking Federation

ECB

Europeiska centralbanken

ECCB

Eastern Carribean Central Bank

EES

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

EFK

Ekonomiska och finansiella kommittén

EG

Europeiska gemensaken

Eiopa

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyn-

 

digheten

ELTEG

Euro Legal Tender Expert Group

EMU

Ekonomiska och monetära unionen

EMV

Europay, Mastercard och Visa

EPC

European Payment Council

ESCB

Europeiska centralbanksystemet

Esma

Europeiska värdepappers- och

 

marknadsmyndigheten

ESFS

European System of Financial Supervision

ESRB

Europeiska systemrisknämnden

ESSPROS

European System of integrated Social PROtection

 

Statistics

ETF

Exchange Traded Funds

28

SOU 2023:16Förkortningar

EU

Europeiska unionen

EUF

Fördraget om Europeiska unionens Funktionssätt

FB

Föräldrabalken

FCA

Financial Conduct Authority

FEUF

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

FFFS

Finansinspektionens författningssamling

FI

Finansinspektionen

FMI

Financial Market Infrastructures

FOI

Totalförsvarets forskningsinstitut

FRA

Försvarets radioanstalt

FSB

Financial Stability Board

FSOC

Financial Stability Oversight Council

FSPOS

Finansiella Sektorns Privat-Offentliga Samverkan

GDPR

General Data Protection Regulation

HQLA

High Quality Liquid Assets

Iban

Internationellt bankkontonummer

IFR

Interchange Fee Regulation

IKT

Informations- och kommunikationsteknik

IMF

Internationella valutafonden

IMY

Integritetskyddsmyndigheten

INFE

International Network on Financial Education

Iosco

Internationella organisationen för värdepapperstillsyn

IVA

Ingenjörsvetenskapsakademin

JO

Riksdagens ombudsmän

KFM

Kronofogdemyndigheten

KO

Konsumentombudsmannen

KTH

Kungliga Tekniska högskolan

29

Förkortningar

SOU 2023:16

KYC

Know Your Customer

LCR

Liquidity Coverage Ratio

LMA

Lagen om mottagande av asylsökande

LO

Landsorganisationen

MAG

Mixed Activities Group

MFI

Monetära och finansiella institut

MiCA

Markets in Crypto Assets

MiFID

Markets in Financial Instruments Directive

MSB

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Nato

North Atlantic Treaty Organization.

NFC

Near Field Communication

NFCERT

Nordic Financial Computer Emergency Response

 

Team

NIS

The Directive on security of network and informa-

 

tion systems (the NIS Directive)

NOD

Nationellt organ för dialog och samråd mellan reger-

 

ingen och det civila samhället

NPC

Nordic Payment Council

NPS

Net Promoter Score

NSFR

Net Stable Funding Ratio

NTU

Nationell trygghetsundersökning

OECD

Organisationen för ekonomiskt samarbete och ut-

 

veckling

PEP

Politically Exposed Person

PET

Privacy-Enhancing Technology

PFMI

Principles for Financial Market Infrastructures

PIN

Personal Identification Number

PISA

Programme for International Student Assessment

30

SOU 2023:16Förkortningar

PoA

Proof of Authority

PoS

Proof of Stake

POS

Point of Sale

PoW

Proof of Work

PRO

Pensionärernas riksorganisation

PSD

Payment Services Directive

PTS

Post- och telestyrelsen

PTSFS

Post- och telestyrelsens författningssamling

PvP

Payment versus Payment

QE

Quantitative easing

RF

Regeringsformen

RO

Riksdagsordningen

RTGS

Real Time Gross Settlement

SCB

Statistiska centralbyrån

SCP

Scandinavian Cash Pool

SCT

Sepa Credit Transfer

SEC

U.S. Securities and Exchange Commission

SEID

Secure Element IDentifier

Sepa

Single European Payment Area

SFB

Socialförsäkringsbalken

SGSI

Swedish Government Secure Intranet

SKR

Sveriges kommuner och regioner

SKVFS

Skatteverkets författningssamling

SMFOI

Svenskarna med funktionsnedsättning

SOU

Statens offentliga utredningar

SPAA

Sepa Payment Acount Access

31

Förkortningar

SOU 2023:16

SURE

The European instrument for temporary Support

 

to mitigate Unemployment Risks in an Emergency

Swift

Society for Worldwide Interbank Financial Tele-

 

communication

Säpo

Säkerhetspolisen

T2S

Taget 2 Securities

TCO

Tjänstemännens centralorganisation

TDV

Tekniska detektions- och varning(system)

TESTA

Trans European Services for Telematics between

 

Administrations

TIBER

Threat Intelligencebased Ethical Red Teaming

TIPS

Target Instant Payment Settlement

VASP

Virtual Asset Service Provider

WBG

World Bank Group

ZLB

Zero Lower Bound

32

Sammanfattning

Utredningsuppdraget

Utredningen har haft i uppdrag att se över statens roll på betalnings- marknaden och ta ställning till hur rollen bör se ut i framtiden. Ut- redningsuppdraget har genomförts utifrån en genomgripande och bred analys av rollfördelningen mellan staten och andra aktörer på betalningsmarknaden, förändringarna på finans- och betalningsmark- naderna till följd av teknisk utveckling och digitalisering samt fram- växten av nya betalningssätt och minskad användning av traditionella betalningsmedel i form av sedlar och mynt (kontanter). Utredningen har analyserat ett antal möjliga utvecklingsscenarier för betalnings- marknaden, med utgångspunkt i utvecklingen i Sverige och i andra län- der. Utredningen lämnar på vissa områden författningsförslag eller förslag på andra statliga åtgärder.

Utredningen har i ställningstagandet till hur statens roll på betal- ningsmarknaden bör utformas, beaktat de krav som följer av Sveriges medlemskap i EU och att Sverige inte har euron som valuta.

Statens roll på betalningsmarknaden

En betalning är i grunden en överföring av ekonomiskt värde (eller köpkraft) från en fysisk eller juridisk person, betalaren, till en annan, betalningsmottagaren. Digitaliseringen har inneburit att inte bara eko- nomiskt värde flyttas mellan betalare och betalningsmottagare utan också information (t.ex. om vem som är betalaren och till vilket konto som betalningen ska ske). Betalningsmedel, betaltjänster och betal- ningsinstrument är egentligen bara olika sätt att (om än effektivt) ”om- sluta” värde och information. För att en digital betalning ska kunna genomföras krävs en väl fungerande infrastruktur och effektiva aktö- rer. Centralbanker, banker, kortnätverk m.fl. är på motsvarande sätt

33

Sammanfattning

SOU 2023:16

mekanismer för att validera, koordinera och bokföra betalningar när tekniken och samhället utvecklats.

För att förstå betalningars roll i samhället, men också vilken roll staten bör spela på betalningsmarknaden, är det alltså betalningen som sådan som bör vara i fokus. Framväxten av nya sätt att betala, nya aktörer och de många kopplingarna mellan dem, gör det adekvat att använda begreppet betalningsekosystem.

Alla betalar. Att betala är den i särklass vanligaste juridiska hand- ling som en person utför. Men framför allt har betalningar mycket stor betydelse för hur hela samhället fungerar. Betalningar ska vara effektiva, tillgängliga och säkra. Staten har ett intresse av att säker- ställa detta, inte minst genom lagstiftning. Förutsättningarna för sta- tens roll på betalningsmarknaden har dock förändrats. De allra flesta betalningar görs digitalt. Det skapar nya möjligheter men ställer också nya och andra krav på såväl staten som marknadsaktörer. Digita- liseringen av samhället har haft – och kommer att fortsätta ha – stor betydelse för utvecklingen på betalningsmarknaden.

Utredningen konstaterar att alltför många saknar tillgång till både digitala och kontanta betalningar. Därför behöver staten ta ett större ansvar för att alla ska kunna göra betalningar. Privata initiativ och innovationer driver den tekniska utvecklingen. Det ger tillgång till nya betaltjänster som underlättar vardagen. Det gäller för de allra flesta. Digitaliseringen har emellertid ställt stora grupper utanför, vilket gör många i stor utsträckning beroende av andra. Det gäller särskilt äldre, personer med funktionshinder och de som har ställföreträdare. Lös- ningen på detta digitala utanförskapsproblem är inte enkel. En del av lösningen är emellertid att staten tar ett tydligare grepp över sina insatser och att de verkligen inriktas där de gör störst nytta. Det digi- tala utanförskapet på betalningsmarknaden är också en spegelbild av ett generellt digitalt utanförskap. Åtgärder behöver därför vidtas på flera områden utanför betalningsmarknaden.

Staten bör i första hand hjälpa fler att komma in på den digitala betalningsmarknaden, inte att det ska bli mindre kostsamt och be- tungande att stå kvar utanför den. Samtidigt är även möjligheten att betala med kontanter viktig för en mer inkluderande betalnings- marknad men också ur ett beredskapsperspektiv. Det finns även i detta avseende skäl för staten att ta ett större ansvar.

Staten behöver också ta ett större ansvar för säkerheten i betal- ningsekosystemet. Betalningar ska vara säkra, där säkerhet måste gälla

34

SOU 2023:16

Sammanfattning

både den enskilde och samhällskritisk infrastruktur. Den långtgå- ende digitaliseringen av samhället skapar sårbarheter. Det allvarliga säkerhetsläget, inte minst efter Rysslands storskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022, har satt samhällets beredskap i ett akut fokus. Med tanke på att betalningar är en grundläggande samhällsser- vice är betalningssystem och -infrastruktur kritiska samhällsfunktioner.

Lagstiftningen kring digital säkerhet och civil beredskap har skärpts och breddats. Det finns emellertid skäl att staten vidtar ytterligare åtgärder för att göra digitala system mindre sårbara och mer driftsäkra samt för att öka den civila beredskapen på betalningsområdet. Det handlar bl.a. om att göra kritiska funktioner mer robusta genom att höga krav på cybersäkerhet och kontinuitet i verksamheten ställs på banker och infrastrukturföretag. Det gäller även tekniska stödtjäns- ter så som tjänsten Swish och e-legitimationstjänsten BankID. Även i dessa avseenden har staten fått ökade möjligheter att ställa krav och ny lagstiftning har föreslagits. Ytterligare lagstiftningsåtgärder bör inte uteslutas. Staten behöver dessutom säkerställa att lagstiftningen gör det möjligt för marknadsaktörer – både på betalningsmarknaden och inom handeln – att utforma betalningslösningar som fungerar när framför allt elektroniska kommunikationer inte gör det. Det bör fram- hållas att digitala system inte nödvändigtvis är mer sårbara än fysiska. Vid allvarliga kriser kan det vara minst lika svårt att upprätthålla fysisk infrastruktur som digital.

För att kunna hantera de utmaningar och brister som här nämns krävs ett väl fungerande samarbete inom staten såväl som med mark- nadsaktörer och civilsamhället. Tidigare kriser, nu senast corona- pandemin, har tydligt visat på brister i såväl samarbete som operativ ledningsförmåga. Samarbetet mellan departement och myndigheter behöver öka och ske över de gränser och ansvarsområden som defi- nieras av finansmarknadslagstiftningen. I vissa avseenden kan ansvars- fördelningen mellan myndigheter med beredskapsansvar på – eller med relevans för – betalningsområdet behöva förtydligas.

En starkare roll för staten innebär inte att staten i ökad utsträck- ning ska tillhandahålla betaltjänster eller driva infrastruktur. Sådana åtgärder bör inte uteslutas men i de flesta fall är marknadens aktörer väsentligen bättre lämpade för att ta fram ändamålsenliga och kost- nadseffektiva lösningar. Det är helt centralt att staten ställer rele- vanta och tydliga krav på aktörer som utför samhällsviktig verksam- het (t.ex. betalningsförmedling). Staten bör bl.a., i upphandling eller

35

Sammanfattning

SOU 2023:16

i liknande krav, säkerställa att företag inte själva kan välja bort att ut- föra samhällsviktig verksamhet när marknadsförutsättningarna för- ändras.

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

Betalningsmarknaden har digitaliserats i snabb takt de senaste två decennierna. Sverige ligger i den absoluta frontlinjen av denna utveck- ling och är inte ”landet lagom” när det kommer till betalningar. Till- sammans med Norge och i viss mån Danmark och Finland är mass- betalningsmarknaden i Sverige en av de mest digitaliserade i världen. Användningen av manuella (fysiska) betalningssätt som kontanter, checkar och blankettgiro har minskat i snabb takt.

I den fysiska handeln är betalningar med kontokort det helt domi- nerande betalningssättet. Vidare har tjänsten Swish under det senaste decenniet ersatt kontanter som det vanligaste sättet att betala eller föra över pengar mellan privatpersoner. Swish håller även på att bli en viktig tjänst för företag, framför allt inom e-handeln men alltmer i den fysiska handeln och tjänstesektorn.

Användningen av kontanter för betalningsändamål har minskat gradvis under en lägre tid och är låg i ett jämförande perspektiv. Sam- tidigt har kontantefterfrågan varit så gott som oförändrad under den senaste femårsperioden. En anledning kan vara att allmänheten vill hålla kontanter i beredskapssyfte. Bedömare har kommit till slutsat- sen att utvecklingen tydligt går mot ett (i princip) kontantlöst sam- hälle, inte minst i Sverige. Statistiken talar emellertid emot en sådan utveckling, i vart fall att det ska ske under överskådlig tid.

Svenska folket är generellt positivt till hur betalningsmarknaden fungerar och till de vanligast förekommande betalsätten för privat- personer, dvs. kortbetalningar och betalningar med tjänsten Swish. Viktiga faktorer för en fortsatt digitalisering av betalningsmark- naden är att digitala betalningar blir säkrare och mer tillförlitliga vid kris och krig samt att information om digitala betalningar skyddas.

En särskild form av gränsöverskridande betalningar, som inte får så stor uppmärksamhet, är s.k. remitteringar. En remittering är en gränsöverskridande penningöverföring av relativt lågt värde mellan privatpersoner. Sverige har i jämförelse med andra, jämförbara länder låga nivåer av avgående remitteringar.

36

SOU 2023:16

Sammanfattning

Allas möjligheter att betala och tillgången till betaltjänster

Samtidigt som digitaliseringen av betalningsmarknaden gjort det lättare för många att få tillgång till – ofta uppskattade – betaltjänster som gjort det enklare att göra betalningar, möter ett stort antal personer olika hinder som gör att de inte kan få tillgång till eller använda dessa tjänster i samma utsträckning som andra. Ett första hinder är att vissa personer inte släpps in på den digitala betalningsmarknaden, exempelvis genom att de inte får tillgång till betalkonto eller en e-legi- timation. Ett andra hinder är vad som brukar benämnas som ett digi- talt utanförskap. Digitalt utanförskap innebär att personer visser- ligen har tillgång till digitala system men att system är utformade med låg användbarhet och tillgänglighet och därmed exkluderar använ- dare eller att användare kan sakna kunskap eller nödvändig utrust- ning för att göra digitala betalningar.

Utredningen föreslår att det av riksdagen beslutade målet om tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser ska ersättas av ett teknikneutralt och framtidssäkert mål om att alla i Sverige ska ha möjlighet att göra betalningar till rimliga kostnader, oavsett betal- ningssätt. Detta mål bör, i likhet med nu gällande mål, beslutas av riksdagen. Det har skett omfattande förändringar på betalningsmark- naden sedan målet om grundläggande betaltjänster beslutades av riks- dagen år 2007. Förändringarna gäller både betalningsvanor – där allt färre betalningar sker med kontanter – och lagstiftning.

Det nya målet ställer delvis andra krav på statens insatser. Statens insatser bör även fortsättningsvis stödja tillgången till grundläggande betaltjänster. Insatserna bör därutöver inriktas på att skapa goda förutsättningar för att alla ska kunna göra betalningar och anpassas till utvecklingen på den digitala betalningsmarknaden. Utredningen anser vidare att de statliga insatserna behöver utvärderas.

Tillgång till betalkonto

Tillgång till betalkonto är en förutsättning för att den enskilde ska kunna göra betalningar. Penningtvätt och finansiering av terrorism är samtidigt ett mycket allvarligt samhällsproblem och det är av stor vikt att förhindra att betalningsekosystemet används för sådana syften,

37

Sammanfattning

SOU 2023:16

varför det i vissa fall är berättigat att en enskild nekas eller får sitt konto uppsagt. Avsaknaden av statistik gör emellertid det svårt att bedöma hur många som saknar tillgång till betalkonto med grund- läggande funktioner och om det finns särskilda grupper som möter störst problem.

Utredningen anser att nuvarande lagstiftning ger kreditinstitut förutsättningar för ändamålsenlig tillämpning av såväl bestämmelser om penningtvätt och finansiering av terrorism som rätten till betal- konto med grundläggande funktioner. Det finns dock indikationer på brister i kreditinstituts tillämpning av lagstiftningen när det gäller tillgång till betalkonto. Det kan även konstateras att det finns brister i tillsynen och uppföljning av hur lagstiftningen tillämpas i detta av- seende.

Utredningen bedömer att kreditinstitut eller filialer till utländska kreditinstitut i större utsträckning bör erbjuda betalkonto med ett mer begränsat tjänsteutbud än de grundläggande funktioner som stadgas i 4 a kap. betaltjänstlagen (ett lågriskkonto), om risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism i det enskilda fallet be- döms vara för hög, i stället för att vägra tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner.

Utredningen anser vidare att Finansinspektionen har ett tillräck- ligt bemyndigande att meddela föreskrifter om behövlig statistik gäl- lande tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner. Detta bemyndigande bör utnyttjas snarast i syfte att bl.a. ge en bild av hur många konsumenter som nekas sådant konto. I övrigt lämnar utred- ningen följande förslag på åtgärder:

Samtliga faktorer och typer av indikatorer på potentiellt lägre risk som anges i bilaga II till det fjärde penningtvättsdirektivet ska införas i 2 kap. 4 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penning- tvätt och finansiering av terrorism.

Förtydligande av kontraheringsplikten i 11 d § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti via att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer enligt en ny bestämmelse i lagen om in- sättningsgaranti bemyndigas att föreskriva om vad som är de grund- läggande villkoren för ett sådant konto.

38

SOU 2023:16

Sammanfattning

Krav på kreditinstitut att särskilt pröva om andra åtgärder kan vid- tas för att begränsa risken för penningtvätt och finansiering av terrorism i stället för uppsägning av ett betalkonto med grund- läggande funktioner.

Konsumenternas ställning på den digitala betalningsmarknaden

Staten har en central uppgift att skydda konsumenterna på den digi- tala betalningsmarknaden. Konsumenternas ställning på den digitala betalningsmarknaden påverkas av flera faktorer och därmed av insat- ser inom flera politikområden.

Digitaliseringen av betalningsmarknaden har gjort det betydligt enklare och snabbare – kort och gott sömlöst – att betala jämfört med att betala med kontanter. Enklare betalningar riskerar emellertid att leda till överkonsumtion och, i värsta fall, överskuldsättning. En annan baksida med digitaliseringen av betalningsmarknaden är att det upp- stått en ny typ av bedrägeribrottslighet. Det kan samtidigt konstaterats att mer traditionell brottslighet, såsom rån, har minskat. Brottslighet kopplat till betalningar skadar inte bara brottsoffrens ekonomi och trygghet utan även förtroendet för den digitala betalningsmarknaden i stort.

Digitaliseringen av betalningsmarknaden ställer krav på att kon- sumenter behöver förstå och ta ställning till olika betaltjänsters och betalningssätts fördelar och risker för att kunna göra medvetna och kloka val. Betaltjänster kan upplevas komplexa och konsumenter be- finner sig ofta i ett informationsunderläge gentemot betaltjänstleve- rantörerna. Den växande e-handeln har bidragit till att gränsen mellan vad som är en betalning och vad som är en kredit suddats ut. Av dessa skäl är insatser för att främja personers finansiella förmåga och med- vetenhet en viktig uppgift för staten.

I syfte att öka den finansiella förmågan och medvetenheten hos unga bedömer utredningen att betalningar och konsumtionskrediter bör ingå som en uttrycklig del av undervisningen i privatekonomi enligt det centrala innehållet i kursplanerna för de obligatoriska sam- hällskunskapskurserna i gymnasieskolan. Preciseringen av innehållet bör avse både de studieförberedande och de yrkesförberedande gym- nasieprogrammen.

39

Sammanfattning

SOU 2023:16

Utredningen menar att Finansinspektionens arbete med finan- siell folkbildning behöver tydliggöras. Därför föreslår utredningen att det i myndighetens instruktion införs en ny bestämmelse om att inspektionen i en särskild rapport till regeringen varje år ska redovisa insatser och resultat vad avser arbetet med finansiell folkbildning.

Tillit och integritet på den digitala betalningsmarknaden

Digitaliseringen av betalningsmarknaden aktualiserar frågor om in- tegritet, säker identifiering och hantering av personuppgifter samt vad brister i sådana hänseenden kan få för effekter för allmänhetens förtro- ende för betalningsmarknaden och, ytterst, för det finansiella systemet.

Om staten sköter grundidentifiering av en individ kan en statlig e-legitimation på högsta tillits- och säkerhetsnivå användas för att skaffa andra elektroniska legitimationer och betrodda tjänster utan att de företag som erbjuder dessa behöver utföra en lika omfattande identifieringsprocess av en ny kund. Utredningen menar att grund- identifiering av privatpersoners identitet är ett statligt ansvar. Mot den bakgrunden bedömer utredningen att det är synnerligen angeläget att en statlig e-legitimation på högsta säkerhetsnivå införs så snart det är möjligt. Utredningen välkomnar de av regeringen nyligen tagna initiativen för att möjliggöra en sådan lösning.

Staten har ett mycket viktigt ansvar att säkerställa att e-legitima- tioner är tillgängliga och säkra. För närvarande är tillsynen över e-legitimationer och s.k. betrodda tjänster utspridd på flera statliga myndigheter. Utredningen anser därför att regeringen bör genom- föra en översyn av tillsynsansvaret för e-legitimationer och betrodda tjänster för att uppnå en mer samlad, tydlig och ändamålsenlig till- synsstruktur.

Utredningen anser att skyddet av enskildas betaldata omfattas av tillräcklig reglering. En skyldighet att samråda kring frågor som rör skydd av enskildas personuppgifter inom det finansiella området bör dock införas i Finansinspektionens och Integritetsskyddsmyndig- hetens respektive myndighetsinstruktion. Slutligen anser utredningen att regeringen eller den myndighet regeringen utser bör lämna tydlig vägledning kring bestämmelserna om finansiell sekretess utifrån ett modernt perspektiv och i förhållande till bl.a. EU:s dataskyddsregler.

40

SOU 2023:16

Sammanfattning

Konkurrens i ekosystemet för betalningar

För att privatpersoner och företag ska ha tillgång till effektiva och billiga betalningar anpassade till deras behov, är det viktigt med en väl fungerande konkurrens. Etablerade finansiella företag, inte minst banker, har under senare år utmanats av nya aktörer, varav ett stort antal är verksamma inom ekosystemet för betalningar. Sammantaget visar indikatorer att förutsättningar för konkurrens i betalningseko- systemet i Sverige är relativt sett goda men det innebär inte att det inte finns behov av konkurrensfrämjande åtgärder.

Förutsättningarna för konkurrens skiljer sig åt mellan ekosyste- mets olika lager. Konkurrenstrycket är högst i tjänstelagret, dvs. när- mast användarna. Konkurrensen i betalningssystem- och clearinglagret respektive avvecklingslagret, dvs. inom det som brukar benämnas betalningsinfrastrukturen, är mindre, inte minst för att stordriftsför- delar och nätverkseffekter i båda dessa lager är starka. Även i dessa lager sker emellertid en ökad digitalisering och omvandling bl.a. genom att nya aktörer som tillhandahåller infrastrukturtjänster etablerar sig.

Stora delar av betalningsinfrastrukturen i Sverige har framgångs- rikt byggts upp av de större svenska bankerna och de internationella kortnätverken. Ur ett konkurrensperspektiv är det viktigt att nya aktörer (om de uppfyller vissa krav) ges tillträde till nödvändiga tjäns- ter och infrastruktur på objektiva och icke-diskriminerande villkor. I annat fall kan deras möjligheter att erbjuda betaltjänster i nästa marknadsled försvåras. Enligt utredningens mening finns risk att kreditinstitut begränsar konkurrensen i förhållande till betaltjänst- leverantörer genom att neka tillgång till andra tjänster (än betalkonto) vilka har betydelse för en betaltjänstleverantörs möjligheter att till- handahålla sina tjänster på ett obehindrat och effektivt sätt. Mot den bakgrunden bör, enligt utredningens mening, innebörden i betal- kontotjänster preciseras i författning. Regeringen eller den myndig- het regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vad som utgör betalkontotjänster enligt betaltjänstlagen.

Konkurrensvårdande myndigheter bör ha en god överblick över hur betalningsekosystemet utvecklas för att bättre kunna överväga behovet av egna insatser men även lämna förslag på åtgärder som regeringen eller myndigheter bör vidta. Mot den bakgrunden bör reger- ingen ge en myndighet i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av konkurrensen på betalningsmarknaden och vid behov föreslå åt-

41

Sammanfattning

SOU 2023:16

gärder. Analysen bör göras med hjälp av ett s.k. marknadsundersök- ningsverktyg. Syftet med marknadsundersökningsverktyget är att upptäcka konkurrensbegränsande beteenden som behöver åtgärdas genom specifika åtgärder som går utöver vad som är möjligt enligt traditionell konkurrenslagstiftning (förbudslagstiftning). På så sätt kan konkurrensmyndigheter ta sig an mer allmänna konkurrenspro- blem utan att vara beroende av att konkurrerande företag påtalar bris- tande efterlevnad av konkurrenslagstiftningen.

Betalningsinfrastrukturen i Sverige

Digitala betalningar förutsätter ett omfattande maskineri som säker- ställer att en betalning ska vara korrekt, framme i tid, slutlig och kunna göras så kostnadseffektivt som möjligt. Detta maskineri – be- talningsinfrastrukturen – utgörs av dels system för clearing av mass- betalningar och centralbankernas system för avveckling av (stora) betalningar mellan banker, dels betalningssystem som drivs av banker och internationella kortnätverk.

Betalningsinfrastrukturen i Sverige, liksom i stora delar av värl- den, genomgår stora förändringar. Förändringarna har drivits fram av framför allt tre faktorer. För det första finns ett behov av att upp- gradera ålderstigen infrastruktur och göra den mer anpassad till kon- sumenternas och företagens förändrade behov. En tydlig trend är att allt fler betalningar sker (så gott som) omedelbart, dygnet runt, året om. För det andra är betalningsinfrastrukturen fragmenterad, vilket inte minst försvårar gränsöverskridande betalningar. För det tredje sker ökat europeiskt och nordiskt samarbete för att gemensamt bära de betydande kostnader som uppkommer när infrastrukturen ska uppgraderas och integreras.

Utredningen kan konstatera att nuvarande lagstiftning i Sverige rörande clearing av betalningar är daterad och för principbaserad, vil- ket gör det svårt för Finansinspektionen att ställa tydliga krav i en till- ståndsprocess och bedriva effektiv tillsyn. Vidare bidrar nuvarande lagstiftning till bristande harmonisering av de kapitalkrav som ställs på olika typer av finansiella infrastrukturföretag och skapar regulato- risk osäkerhet för företagen. Lagstiftningen är heller inte anpassad till att omedelbara betalningar blivit allt vanligare och kan förväntas få ett än större genomslag i framtiden. Lagstiftningen har, slutligen,

42

SOU 2023:16

Sammanfattning

inte heller uppdaterats i förhållande till globala standarder och regler- ing inom EU. Mot bakgrund av detta välkomnar utredningen för- slaget till en ny lag för clearing och avveckling som riksdagen förväntas behandla hösten 2023.

Civil beredskap inom ekosystemet för betalningar

För att utbytet av varor och tjänster liksom utbetalning av t.ex. löner ska fungera även i en fredstida krissituation eller vid höjd beredskap måste betalningar kunna genomföras även när betalningsinfrastruk- turen utsätts för stora påfrestningar, t.ex. när det saknas fungerande elektroniska kommunikationer. Av det skälet är god beredskap i be- talningsekosystemet av stor betydelse för den civila beredskapen i Sverige.

Utredningen föreslår att bemyndigandet i 39 kap. 10 § skatte- förfarandelagen (2011:1244) för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska utsträckas till att även avse möjligheten för Skatteverket att besluta om undantag från skyldigheter som gäller kassaregister i händelse av en fredstida krissituation eller höjd bered- skap. Förslaget syftar till att minska osäkerheten för näringsidkare huruvida det är möjligt att ta emot kontant betalning utan att bryta mot kassaregisterbestämmelserna i skatteförfarandelagen.

Utredningen gör bedömningen att näringsidkare som tillhanda- håller livsnödvändiga varor, till vilka utredningen räknar receptbelagda läkemedel, livsmedel och drivmedel, som utgångspunkt bör accep- tera flera betalningssätt, inklusive sådana som fungerar vid större stör- ningar i elförsörjning eller elektroniska kommunikationer. Utred- ningen bedömer också att det finns ett behov av en statlig garanti för att i fredstida krissituationer och vid höjd beredskap möjliggöra digitala betalningar offline, dvs. när elektroniska kommunikationer inte fungerar, vid köp av livsnödvändiga varor. En sådan garanti ska avse kreditrisken för likviditetslån till näringsidkare som tar emot digi- tala betalningar offline under sådana omständigheter. Utredningen föreslår därför en ny lag som reglerar sådana statliga kreditgarantier. Lagen reglera bl.a. under vilka förutsättningar en kreditgaranti kan utfärdas och anger översiktligt villkoren för en sådan garanti.

Genom införandet av den nu gällande lagen (2022:1568) om Sveriges Riksbank (riksbankslagen) och förordningen (2022:524) om statliga

43

Sammanfattning

SOU 2023:16

myndigheters beredskap har det beslutats om förändringar i ansvars- förhållanden, uppgifter och befogenheter inom den civila bered- skapen på betalningsområdet. Utredningen anser att dessa förändringar ger berörda myndigheter bättre förutsättningar att ta ledningen i det förebyggande arbetet samt att agera snabbare, samlat och kraftfullt i krissituationer. Finansinspektionens respektive Riksbankens ansvar och uppgifter i såväl det krisförberedande som det krishanterande arbetet behöver dock tydliggöras. Därtill bör mer ändamålsenliga former för samverkan, särskilt när det gäller operativ krishantering, övervägas inom ramen för en samlad översyn. Det bör också över- vägas att Riksbanken, genom en ändring i riksbankslagen, blir skyl- dig att samråda med eller informera Finansinspektionen under freds- tida krissituationer och vid höjd beredskap.

Slutligen anser utredningen att regeringen bör göra en samlad över- syn av hur staten kan säkerställa utbetalningar av sociala förmåner vid höjd beredskap med beaktande av hur betalningsekosystemet i Sverige har utvecklats och kan förväntas utvecklas framöver. En sådan över- syn bör inte avgränsas till förmåner som betalas ut med stöd i social- försäkringsbalken.

Cybersäkerhet i betalningsekosystemet

Cyberattacker riktade mot företag, myndigheter, regioner och kom- muner samt kritisk infrastruktur har blivit vanligare. Enligt de myn- digheter som har ansvar för att upptäcka, kartlägga och förhindra cyberattacker kommer de allvarligaste hoten från statliga aktörer som har mycket hög uthållighet och förmåga att genomföra cyber- operationer. Eftersom möjligheten att göra betalningar är en grund- läggande samhällsfunktion är frågan om cybersäkerhet i betalnings- ekosystemet en central del av samhällets civila beredskap och värnandet av finansiell stabilitet.

Utredningen bedömer att det är viktigt att arbetet med att för- stärka cybersäkerheten i det finansiella systemet fortsätter och inten- sifieras. Det fortsatta arbetet bör bedrivas genom att vidta cyber- säkerhetsåtgärder utifrån ett helhetsperspektiv. Utredningen anser att samarbetet mellan regeringen och Regeringskansliet bör stärkas, i synnerhet mellan de departement som ansvarar för det Nationella

44

SOU 2023:16

Sammanfattning

cybersäkerhetscentret, den nationella säkerhetsrådgivaren och dennes kansli samt Finansdepartementet.

Lagliga betalningsmedel

De sedlar och mynt samt s.k. beredskapspengar som Riksbanken ger ut är enligt 4 kap. 12 § riksbankslagen lagliga betalningsmedel. Detta innebär att en borgenär eller annan betalningsmottagare är skyldig att som betalning acceptera sedlar och mynt utgivna av Riksbanken. Från denna huvudregel kan dock undantag göras. Ett sådant undan- tag kan vara reglerat i lag. Vidare står det parterna i ett privaträttsligt sammanhang fritt att avtala om vilket betalningsmedel som betal- ning ska erläggas i. Är det fråga om avgifter som är offentligrättsligt reglerade finns det, enligt rättspraxis, dock en skyldighet för borgen- ären att acceptera kontant betalning. Detta under förutsättning att rättsförhållandet mellan parterna i allt väsentligt inte har en civil- rättslig karaktär och därmed bör bedömas enligt civilrättsliga regler.

Utredningen föreslår att en ny lag om betalningsmedel ska in- föras och att bestämmelsen i 4 kap. 12 § riksbankslagen ska över- föras till den lagen. Den nya lagen föreslås också – i syfte att stärka den svenska kronans ställning – innehålla en bestämmelse om att en borgenär eller annan betalningsmottagare ska vara skyldig ta emot betalning i svenska kronor, om inte annat avtalats eller följer av lag. Utredningen föreslår också lagen ska innehålla en regel om att en borgenär eller annan betalningsmottagare ska vara skyldig att som betalning ta emot lagliga betalningsmedel, om inte annat avtalats eller följer av lag. Vidare bör rättspraxis på området kodifieras vad gäller myndigheter och den som bedriver myndighetsutövning eller tillhandahåller offentligt finansierade tjänster. Det ska därför av följa av lagen att dessa aktörer ska vara skyldiga att acceptera lagliga betal- ningsmedel för avgifter under förutsättning att rättsförhållandet mellan parterna har en övervägande offentligrättslig prägel. Skyldig- heten begränsas dock till 0,25 prisbasbelopp och som högst 50 stycken mynt för en enskild avgiftstransaktion.

Vidare föreslår utredningen att det i 62 kap. 2 § skatteförfarande- lagen ska införas en möjlighet att betala skatter och avgifter som regleras i den lagen med lagliga betalningsmedel upp till ett belopp motsvarande 0,25 prisbasbelopp och högst 50 stycken mynt per trans-

45

Sammanfattning

SOU 2023:16

aktion. Samma ändring ska införas i de lagar som reglerar skatter och som inte omfattas av skatteförandelagen.

Utredningen föreslår också att det ska införas en bestämmelse i 2 kap. 6 § lagen (2009:366) om handel med läkemedel om att den som har tillstånd att bedriva detaljhandel med läkemedel till konsument ska vid ett fysiskt försäljningsställe acceptera betalning med fysiska betalningsmedel utgivna av Riksbanken för köp av läkemedel och varor som omfattas av lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.

Utredningen anser att en generell skyldighet för en borgenär eller annan betalningsmottagare att ta emot betalning med sedlar och mynt inte bör införas. Det är emellertid viktigt för samhället, inte minst av inkluderings- och beredskapsskäl, att livsnödvändiga varor som framför allt läkemedel, livsmedel och drivmedel kan betalas med flera möjliga betalningsformer inklusive sedlar och mynt. Utredningen bedömer att skälen emot särskild lagstiftning om kontant betalning av livsmedel och drivmedel i dagsläget väger tyngre än skälen för men att utvecklingen måste följas noga.

Utredningen gör bedömningen att regeringen eller den myndig- het regeringen bestämmer bör göra en översyn av kontanternas ställ- ning och tillgången till kontanttjänster, senast år 2025. Översynen bör omfatta åtminstone möjligheterna att göra kontanta betalningar, i synnerhet när det gäller livsnödvändiga varor såsom läkemedel, livs- medel och drivmedel, tillgången till kontanttjänster, och utvecklingen av kontantinfrastrukturen, inklusive distributionen av sedlar och mynt. Skulle en sådan översyn visa att möjligheterna att betala för livsnöd- vändiga varor med kontanter tydligt försämras bör lagstiftningsåt- gärder övervägas.

Kryptotillgångar

Under den senaste tioårsperioden har nya former av privata digitala sätt att överföra värde från en part till en annan vuxit fram. Med den s.k. blockkedjetekniken har ett helt nytt sätt att skapa och föra över värde utan inblandning av någon central, tredje part uppstått. Efter Bitcoin har flera typer av s.k. kryptotillgångar uppstått på marknaden. Kryptotillgångars betydelse som betalningsmedel är emellertid be- gränsad i dagsläget utan de används företrädesvis som investerings- objekt.

46

SOU 2023:16

Sammanfattning

Utredningen bedömer att det finns potentiella risker för främst den finansiella stabiliteten men att dessa i dagsläget är begränsade. Däremot går det inte att utesluta en utbredd användning av (vissa) kryptotillgångar. Det gäller särskilt s.k. globala stablecoins. Eftersom kryptotillgångar omfattas av ett svagt konsumentskydd innebär det en hög risk för konsumenter som investerar i dessa. Utredningen bedömer att det är viktigt att kryptotillgångar omfattas av ett ända- målsenligt regelverk som motsvarar de specifika riskerna kryptotill- gångar kan medföra för det finansiella systemet och det monetära systemet i stort. Nya regler bör så långt det är möjligt förankras i principer och standarder som sätts på global nivå.

Digitala centralbanksvalutor

Digitaliseringen har inneburit att betalningsmedel i huvudsak till- handahålls av privata aktörer. Det har, trots flera finanskriser, inte skett till priset av ett instabilt monetärt system som allmänheten sak- nar förtroende för. Därtill har betalningsekosystemet blivit effek- tivare och tillgängligare för det stora flertalet. Men det faktum att de betalningsmedel som staten ger ut spelar en allt mindre roll i de flesta personers vardag, i kombination med kvarvarande brister i betalnings- ekosystemet och ökad konkurrens från kryptotillgångar, har väckt centralbankers intresse för att modernisera statliga betalningsmedel genom att ge dem en digital form, s.k. digitala centralbanksvalutor (eng. central bank digital currencies, CBDC). Digitala centralbanks- valutor har ingen allmänt vedertagen definition men det finns ett antal gemensamma nämnare. En digital centralbanksvaluta är

utgiven av staten genom centralbanken (dvs. utgör centralbanks- pengar),

tillgänglig för allmänheten,

en digital form av centralbankspengar, och

är såväl betalningsmedel som värdebevarare.

Digitala centralbankvalutor har redan införts i 11 länder. Ett stort antal centralbanker, däribland Riksbanken, Europeiska centralbanken (ECB), Federal Reserve, Bank of England och Norges Bank, analyserar, testar eller överväger att införa digital centralbanksvaluta i någon

47

Sammanfattning

SOU 2023:16

form. Motiven till att ge ut digital centralbanksvaluta varierar mellan länder beroende på skillnader i ekonomiska, institutionella, geogra- fiska och politiska förhållanden.

Digitala centralbanksvalutor medför risker och möjligheter. De risker som ofta lyfts fram och som har analyserats mest är dels att bankernas kreditgivning påverkas negativt, dels att banksystemet blir mindre stabilt. I båda fallen uppkommer riskerna till följd av att allmänheten väljer att ha sina pengar i digital centralbanksvaluta och inte som banktillgodohavanden (insättningar). Till möjligheterna hör att allmänhetens tillgång till riskfria betalningsmedel säkerställs, att konkurrensen på betalningsmarknaden kan öka samt att betalnings- ekosystemet kan bli mer motståndskraftigt genom att ekosystemet får ytterligare en ”betalningsräls”.

Förutom rent ekonomiska effekter har frågor om hur en digital centralbanksvaluta ska kunna förenas med rimliga krav på anony- mitet och skydd av persondata samt vilka arrangemang som behövs för att en digital centralbanksvaluta inte ska användas för penning- tvätt och finansiering av terrorism hamnat i förgrunden. Införandet av en digital centralbanksvaluta kan också förväntas påverka kostna- der och intäkter för betalare, betalningsmottagare (handlare), banker och andra betaltjänstleverantörer men även offentliga myndigheter.

Även om allt fler centralbanker, men också forskare och inter- nationella organ, analyserar effekterna av digitala centralbanksvalutor är kunskaperna alltjämt bristfälliga och det återstår ett stort arbete med att analysera och testa förutsättningarna för att ge ut en digital centralbanksvaluta, särskilt i större länder (eller valutaområden) med mer komplexa ekonomiska och finansiella system.

Behovet av en digital centralbanksvaluta i Sverige

Den parlamentariska Riksbankskommittén behandlade frågan om Riksbanken har rätt att ge ut en digital centralbanksvaluta – en e-krona

enligt den då gällande riksbankslagen. En bestämmelse med inne- börden att riksdagen har att ta ställning till om Riksbanken ska få ge ut en e-krona (eller digitala betalningsmedel med lagens språkbruk) har förts in i den riksbankslag som började gälla fr.o.m. den 1 januari 2023.

48

SOU 2023:16

Sammanfattning

Riksbankskommittén genomförde ingen analys av vare sig behovet av eller riskerna med att införa en digital centralbanksvaluta i Sverige utan uttryckte sitt stöd för att dessa frågor borde utredas vidare. Detta blev en av de frågor som utgör uppdraget till utredningen.

Staten har ansvar att säkerställa tillgången till allmänt gångbara betalningsmedel samt värna det monetära systemet och därmed även den svenska kronan. Sedlar och mynt kommer, enligt vad utredningen kan bedöma, att efterfrågas och användas under överskådlig tid, men de är inte gångbara i alla sammanhang. Nyligen genomförda lagänd- ringar och utredningens förslag i andra delar av betänkandet stärker möjligheterna att betala med sedlar och mynt, även i krissituationer.

Enligt utredningens mening är det monetära systemet i Sverige stabilt och har allmänhetens förtroende, även vad gäller digitala betal- ningsmedel som skapas av banker. Dessa lyder under ett omfattande regelverk och står under finansiell tillsyn. Staten har dessutom ett antal verktyg för att säkerställa stabilitet i och förtroende för syste- met och för att säkra Sveriges monetära suveränitet. En digital cen- tralbanksvaluta kan göra betalningsekosystemet effektivare och mer inkluderande, framför allt genom att underlätta konkurrens och inno- vation med nya betalningssätt, utanför traditionella banker. En digi- tal centralbanksvaluta kan därtill bidra till att öka samhällets bered- skap. Dessa mål har staten emellertid även flera andra verktyg – i första hand reglering och tillsyn – för att uppnå.

Utredningen ser därför i dag inte tillräckligt starka samhällsbehov av att Riksbanken ger ut en e-krona. Givet att utvecklingen sker snabbt, kan ekonomiska, politiska och tekniska förändringar föranleda en ny bedömning. Även om Sverige valt att inte införa euron som valuta, är svensk ekonomi starkt sammanlänkad med euroområdet. Digitaliser- ingen av handel och betalningar gör länkarna starkare. Inom EU tas steg för att kunna införa en digital euro och lagförslag i den rikt- ningen förväntas under år 2023. Detta väcker frågan om en digital euro på längre sikt kan innebära att euron används för betalningar i Sverige i större omfattning. En sådan utveckling skulle kunna göra penningpolitiken mindre effektiv och försvåra arbetet med finansiell stabilitet.

Mot den bakgrunden är det utredningens mening att Riksbankens bör fortsätta att utvärdera förutsättningarna för att införa en e-krona för att möjliggöra ett införande inom rimlig tid för det fall riksdagen fattar ett sådant beslut. Riksbanken bör därför återkomma med en

49

Sammanfattning

SOU 2023:16

framställning till riksdagen under år 2024 med en bedömning av om det finns tillräckliga skäl att införa en e-krona.

Om Riksbanken tar ställning för att det finns ett behov av en e-krona bör en sådan

ta utgångspunkt i och stödja Riksbankens uppgifter och mål,

vara ett komplement till sedlar och mynt,

kunna användas av privatpersoner för att göra vardagsbetalningar och överföringar person-till-person, men allmänhetens innehav av eller transaktioner med e-krona bör kunna begränsas,

vara förenlig med tillämplig lagstiftning vad avser åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt skyddet av per- son- och betaldata,

tillhandahållas på konkurrensneutrala villkor där samtliga aktörer, inbegripet Riksbanken, svarar för sina kostnader, samt

uppfylla högt ställda säkerhetskrav och kunna användas för att göra betalningar offline.

Därutöver bör en digital centralbanksvaluta vara tillgänglig för alla i samhället, inklusive för personer med låg digital förmåga eller som av andra skäl har svårigheter att göra digitala betalningar, bygga på en teknisk infrastruktur som är öppen för flera aktörer och innova- tion, samt vara förenlig med Sveriges klimatmål.

Utredningen tar ställning till behovet av lagstiftning för att en eventuell e-krona ska kunna fungera som ett nytt betalningsmedel. Utredningen anser att det inte krävs någon ändring av regerings- formen. En ändring bör emellertid övervägas för att säkerställa att digitala och fysiska betalningsmedel utgivna av Riksbanken tillerkänns likvärdig rättslig status och för att göra lagstiftningen teknikneutral. Definitionen av kontanter i riksbankslagen bör göras teknikneutral.

Enligt utredningens bedömning föranleder ett införande av en e-krona ingen ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar (e-penninglagen). Utredningen anser att lagstiftningen kring en even- tuell e-krona behöver ta hänsyn till relevant näringsrättslig reglering på EU-nivå (t.ex. vad gäller regleringen av betaltjänster och penning- tvättsregelverket), inklusive eventuella anpassningar av sådan lagstift- ning som görs för att möjliggöra en digital euro. Därutöver skulle ett

50

SOU 2023:16

Sammanfattning

införande av en e-krona föranleda behov av särskild lagstiftning som innehåller bestämmelser om bl.a. Riksbankens exklusiva rätt att ge ut och lösa in e-kronor, olika aktörers rättigheter och skyldigheter samt eventuella begränsningar av e-kronans egenskaper och användnings.

En e-krona bör ha samma legala ställning som fysiska betalnings- medel utgivna av Riksbanken (lagliga betalningsmedel), under förut- sättning att den utformas för att kunna användas på motsvarande sätt. En generell skyldighet för borgenärer att ta emot digitala cen- tralbankspengar bör, liksom för sedlar och mynt, inte införas.

Statens betalningar

Staten är genom utbetalningar av bl.a. transfereringar från välfärds- systemen, köpare av varor och tjänster samt mottagare av skatter och andra inbetalningar en viktig aktör på massbetalningsmarknaden. År 2021 uppgick de totala betalningsflödena som hanteras inom den s.k. statliga betalningsmodellen till sammanlagt cirka 7 800 miljarder kronor.

Den statliga betalningsmodellen – ramverket för statens betal- ningar – behöver anpassas till förändrade förutsättningar. Nya betal- tjänster samt modernisering och internationalisering av betalnings- infrastrukturen påverkar statens betalningar i flera avseenden. Därtill kommer ett antal EU-regelverk på betalningsområdet att revideras. Riksgälden arbetar sedan ett flertal år tillbaka mot målet att den stat- liga betalningsmodellen ska tillgodose statsmakternas uttalade krav på effektivitet, säkerhet, information och valfrihet samt att staten ska ha en konkurrensneutral relation till bankerna. Enligt utredningen bör detta arbete fortsätta och tydliggöras genom att det av Riksgäldens instruktion framgår att myndigheten har i uppgift att utveckla den statliga betalningsmodellen i syfte att uppnå effektivitet, säkerhet och kontinuitet i de statliga betalningarna.

När en person enligt lag har rätt till en viss ersättning bör den kunna disponera de medel hen har rätt till oavsett om hen innehar eller har anmält ett bankkonto eller inte. För fysiska personer som saknar bankkonto eller av någon anledning inte uppgivit kontoinformation till den utbetalande myndigheten, är det generellt mer fördelaktigt att få tillgång till och använda ersättning från staten via ett laddnings- bart kort än via en utbetalningsavi, som ofta är fallet i dag. Förutom

51

Sammanfattning

SOU 2023:16

svårigheterna att lösa in avier kan inlösen vara förenat med höga kostnader för den enskilde.

Det finns ingen bestämmelse som föreskriver på vilket sätt stat- liga myndigheter ska göra utbetalningar till enskilda. Därför föreslår utredningen att det i förordningen (2017:170) om statliga myndig- heters betalningar och medelsförvaltning ska föras in en ny bestäm- melse om hur betalning ska ske från myndigheters bankkonto till enskilda. Som huvudregel ska utbetalning till enskilda ska göras till bankkonto. Om myndigheten saknar information om fysiska per- soners bankkonto ska laddningsbara kort, eller annan för behovet likvärdig tjänst, användas. Först om det av någon anledning inte är möjligt för myndigheten att göra en utbetalning via ett laddningsbart kort, eller likvärdig tjänst, eller om det är frågan om ett mindre belopp bör myndigheten kunna använda utbetalningsavier eller likvärdiga utbetalningssätt.

Myndigheter har vanligen avtal om betaltjänster med en (1) ram- avtalsbank. Det innebär att myndigheternas betalningar är sårbara för större störningar hos ramavtalsbanken. Utredningen föreslår att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska meddela föreskrifter om att myndigheter med stora betalningsvolymer ska säkerställa att det finns kontinuitetslösningar som möjliggör in- och utbetalningar vid större störningar hos myndighetens ramavtalsbank. I första hand bör myndigheter avropa betaltjänster från fler än en ramavtalsbank.

Samlad översyn av avrundningsbestämmelser

Bestämmelser om avrundning finns i lagen (1970:1029) om avrund- ning av vissa öresbelopp. Utredningen anser att bestämmelserna i avrundningslagen bör kvarstå så länge räkneenheten ören finns kvar. I lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till helt kron- tal, m.m. finns bestämmelser om avrundning beträffande fordringar i allmänna och enskilda mål, vilket sker till helt krontal med bort- fallande av överskjutande örestal. Denna hantering utgör en etable- rad ordning av hanteringen av dessa mål. Det har inte framkommit något skäl till att denna ordning bör frångås, vare sig vad gäller han- teringen av allmänna och enskilda mål hos Kronofogdemyndigheten eller ur ett borgenärsperspektiv. Mot den bakgrunden bör även be-

52

SOU 2023:16

Sammanfattning

stämmelserna i den lagen kvarstå. En redaktionell och språklig över- syn av bestämmelserna i respektive lag är visserligen påkallad, men bör inte prioriteras förrän när materiella ändringar krävs.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

De nya lagarna och övriga lagförslag föreslås träda i kraft den 1 juli 2024. Förordningsändringar ska dock träda i kraft den 1 januari 2024.

Sedlar och mynt som har getts ut före ikraftträdandet av lagen om betalningsmedel ska fortfarande vara lagliga betalningsmedel, om inte något annat är särskilt föreskrivet. Några övriga särskilda övergångs- bestämmelser behövs inte.

53

Summary

Remit of the Inquiry

The Inquiry's remit was to investigate the role of the State in the payment market and consider what that role should be in the future. This assignment has been carried out on the basis of a thorough and broad analysis of the respective roles of the State and other partic- ipants in the payment market, the changes in the financial and pay- ment markets resulting from technological development and digitalisa- tion, and the emergence of new means of payment and the reduced use of traditional means of payment in the form of banknotes and coins (cash). The Inquiry has analysed a number of possible develop- ment scenarios in the payment market, based on developments in Sweden and other countries. In some areas, the Inquiry is submitting legislative proposals or proposals for other public interventions.

In adopting its position on what the role of the State in the pay- ment market should be, the Inquiry has taken into account the require- ments that follow from Sweden’s membership of the EU, and that Sweden does not have the euro as its currency.

The State’s role in the payment market

A payment is fundamentally a transfer of economic value (or pur- chasing power) from one natural or legal person (the payer) to another (the payee). Digitalisation has meant that not only economic value but also information is transferred between payer and payee (e.g. who the payer is, and to which account the payment is to be made). Means of payment, payment services and payment instruments are in essence just different ways of (albeit efficiently) ‘encapsulating’ value and information. The ability to make digital payments requires a well-functioning infrastructure and efficient actors. Similarly, central

55

Summary

SOU 2023:16

banks, banks, card networks, etc., are mechanisms for validating, co- ordinating and journalising payments when the technology and the society have evolved.

To understand the role of payments in society, but also the role that the State should play in the payment market, it is thus the pay- ment as such that should be the focus. The emergence of new ways to pay, new market participants and the many connections between them, make it apt to use the term ‘payment ecosystem’.

Everyone makes payments. Paying is by far the most common legal act performed by a person. But above all, payments have a very great significance for the way the whole of society functions. Payments must be efficient, accessible and secure. The State has an interest in ensur- ing this, not least through legislation. However, the basis of the State’s role in the payment market has changed. Most payments are now made digitally. This creates new opportunities but also imposes new and different demands on the State and market participants alike. The digitalisation of society has had – and will continue to have – great significance for development in the payment market.

The Inquiry notes that far too many people lack access to digital as well as cash payments. That is why the State needs to assume a greater responsibility for everyone being able to make payments. Pri- vate initiatives and innovations are driving technological develop- ment. This is providing access to new payment services that are mak- ing life easier. This is true for most people. However, digitalisation has excluded large groups of people, which has made many people highly dependent on others. This applies in particular to the elderly, people with disabilities, and those with legal representatives. The solution to this digital exclusion problem is not simple. However, one part of the solution is that the State is clearer in its approach to its interventions so that they are indeed focused where they do the most good. Digital exclusion from the payment market is also a reflec- tion of generalised digital exclusion. Measures therefore need to be taken in additional policy areas beyond the payment market.

In the first instance, the State should assist more people to enter the digital payment market – not make it less costly and onerous to remain excluded from it. At the same time, the possibility of paying with cash is also important for a more inclusive payment market, but also from a civil preparedness point of view. In this respect, too, there are reasons for the State to assume a greater responsibility.

56

SOU 2023:16

Summary

The State also needs to assume a greater responsibility for the security of the payment ecosystem. Payments should be secure, and this must apply to the individual, as well as critical infrastructure. The far-reaching digitalisation of society creates vulnerabilities. The serious security situation, in particular since Russia’s large-scale invasion of Ukraine on 24 February 2022, has placed civil prepared- ness in sharp focus. Given that payments constitutes a basic public service, payment systems and their infrastructure are vital services.

The legislation surrounding digital security and civil prepared- ness has been strengthened and broadened. However, there are reasons for the State to take further steps to make digital systems less vulnerable and more dependable, and to improve civil preparedness in the area of payments. This includes making critical services more robust by placing high demands on cyber security and operational continuity on banks and infrastructures. This also applies to tech- nical support services such as the Swish service and the BankID e-identification service. In these respects too, the State has been given greater scope to set requirements and new legislation has been pro- posed. Additional legislative measures should not be ruled out. Further- more, the State needs to ensure that the legislation allows market participants – in both the payment market and in commerce – to design payment solutions that work even when electronic communications in particular do not. It should be pointed out that digital systems are not by their nature more vulnerable than physical systems. In serious crises, it can be at least as difficult to maintain physical infrastructure as digital infrastructure.

To be able to deal with the challenges and deficiencies mentioned here requires well-functioning cooperation within central govern- ment as well as with market participants and civil society. Previous crises, most recently the COVID-19 pandemic, have clearly revealed shortcomings in both cooperation and operational command capa- bility. Cooperation between ministries and public authorities needs to be stepped up and occur across the boundaries and areas of respon- sibility defined by financial markets legislation. In some respects, the division of responsibilities between public authorities with a respon- sibility for preparedness in – or relevant to – the payment area may need to be clarified.

A stronger role for the State does not mean that the public sector should provide payment services or operate infrastructure to a greater

57

Summary

SOU 2023:16

extent. Such measures should not be ruled out, but in most cases market participants are considerably better suited to develop fit-for- purpose and cost-effective solutions. It is absolutely key that the public sector imposes relevant and unequivocal requirements on market participants who perform indispensable services (e.g. payment ser- vices). For example, in public procurement or in similar requirements, the public sector should ensure that these companies cannot them- selves choose not to perform indispensable services when market conditions change.

Development in the payment market in Sweden

The payment market has been rapidly digitalised over the past two decades. Sweden is at the very forefront of this development and is not the country of ‘everything in moderation’ when it comes to pay- ments. Along with Norway and to some extent Denmark and Finland, the retail payment market in Sweden is one of the most dig- italised in the world. The use of manual (physical) means of payment such as cash, cheques and paper-based credit transfers has declined rapidly.

In traditional commerce, payments with cards are the predom- inant form of payment. In addition, over the past decade the Swish service has replaced cash as the most used way to pay or transfer money between private individuals. Swish is also becoming an im- portant service for businesses, in e-commerce in particular, but in- creasingly also in traditional commerce and the services sector.

The use of cash for payment purposes has gradually declined over a longer period of time and is now comparatively low. At the same time, demand for cash has remained virtually unchanged in the past five-year period. One reason may be that the public wants to hold cash for preparedness purposes. Analysts have concluded that devel- opment is clearly towards (in principle) a cashless society, especially in Sweden. The statistics, however, do not point to such a development, at least not that this will occur in the foreseeable future.

The Swedish population are generally favourably disposed towards how the payment market works and the most common forms of payment for private individuals, i.e. card payments and payments with the Swish service. Important factors for the further digitalisa-

58

SOU 2023:16

Summary

tion of the payment market are that digital payments are safer and more secure in the event of a crisis or war, and that payment data is protected.

One form of cross-border payments that does not receive much attention is remittances. A remittance is a relatively low-value cross- border money transfer between private individuals. In comparison with other comparable countries, Sweden has low levels of outward remittances.

Options for all to make payments and access to payment services

While the digitalisation of the payment market has made it easier for many to access – often much appreciated – payment services that have made it easier to make payments, many people face various obstacles that prevent them from accessing or using these services to the same extent as others. A first obstacle is that some people are excluded from the digital payment market, for example because they do not have access to a payment account or an e-id. A second obstacle is what is commonly referred to as digital exclusion. Digital exclu- sion means that although people have access to digital systems, the systems themselves are designed without much care for their usability and accessibility, thus excluding users, or users may lack the knowl- edge or equipment necessary to make digital payments.

The Inquiry proposes that the objective of access to basic pay- ment services at reasonable prices decided by the Riksdag (Swedish parliament) be replaced by a technology-neutral and futureproof objective – that everyone in Sweden should be able to make pay- ments at a reasonable cost, regardless of the means of payment. Like the current objective, this objective should be decided by the Riks- dag. There have been major changes in the payment market since the objective for basic payment services was decided by the Riksdag in 2007. These changes concern both payment habits – where fewer and fewer payments are being made using cash – and legislation.

The proposed new objective imposes somewhat different demands on public interventions. Interventions should continue to support access to basic payment services. Beyond this, these interventions should focus on creating good opportunities for all to make pay-

59

Summary

SOU 2023:16

ments and adapt to developments in the digital payment market. The Inquiry is also of the opinion that public interventions need to be evaluated.

Access to payment accounts

Access to a payment account is a prerequisite for the individual to be able to make payments. At the same time, money laundering and terrorist financing are a very serious social problem and it is essential to prevent the payment ecosystem from being used for such pur- poses. Consequently, in some cases it is legitimate for an individual to be denied a payment account or to have their account cancelled. However, the lack of data makes it difficult to assess how many people do not have access to a payment account with basic features, and whether there are specific groups that face the greatest problems in this regard.

The Inquiry is of the opinion that current legislation provides credit institutions with all they need for an appropriate compliance with the provisions governing money laundering and terrorist financ- ing, and the right to a payment account with basic features. How- ever, there is evidence of failures in credit institutions’ compliance in the area of access to payment accounts. Failures in oversight and monitoring in this respect can also be noted.

The Inquiry assesses that, where the risk of money laundering or terrorist financing in the individual case is deemed to be too high, credit institutions or branches of foreign credit institutions should more often offer payment accounts with a more limited range of services than the statutory basic features provided for in Chapter 4a of the Payment Services Act (a low-risk account), rather than refus- ing access to a payment account with basic features.

The Inquiry also takes the view that the Swedish Financial Super- visory Authority has sufficient power to issue regulations concern- ing the necessary statistics on access to payment accounts with basic features. This power should be exercised as soon as possible in order, among other things, to get a picture of the number of consumers who are denied such an account. In addition, the Inquiry makes the follow- ing proposals for measures:

60

SOU 2023:16

Summary

All factors and types of evidence of potentially lower risk specified in Annex II of Directive (EU) 2015/849 (4th Anti-Money Launder- ing Directive) shall be inserted into Chapter 2, Section 4 of the Act on Measures against Money Laundering and Terrorist Financ- ing (2017:630).

Clarification of the legal duty to enter into a contract under certain circumstances in Section 11d of the Deposit Guarantee Act (1995:1571) via a new provision in the Deposit Guarantee Act which gives the Swedish Government, or the authority desig- nated by the Government, the power to issue regulations on the basic terms and conditions for such an account.

Requiring credit institutions to test in particular whether other measures can be taken to limit the risk of money laundering and terrorist financing rather than cancelling a payment account with basic features.

The position of consumers in the digital payment market

The State has a key duty to protect consumers in the digital payment market. The position of consumers in the digital payment market is affected by multiple factors and thus by interventions in several policy areas.

The digitalisation of the payment market has made it significantly easier and faster – in short, seamless – to make payments compared to paying with cash. However, simpler payments risk leading to over- consumption and, at worst, over-indebtedness. Another downside to the digitalisation of the payment market is the emergence of a new type of fraud. At the same time, it can be noted that more tradi- tional forms of crime, such as robbery, have decreased. Crime linked to payments damages not only the private finances and the sense of security of its victims, but also confidence in the digital payment market as a whole.

The digitalisation of the payment market requires consumers to understand and decide themselves on the advantages and risks of various payment services and means of payment in order to make conscious and wise choices. Payment services can be experienced as complex, and consumers are often at an information disadvantage in

61

Summary

SOU 2023:16

relation to the payment service providers. The expansion of e com- merce has helped to blur the line between what is a payment and what is credit. For these reasons, interventions to promote the finan- cial literacy and awareness of individuals constitute an important task for the State.

In order to increase the financial literacy and awareness of young people, the Inquiry considers that payments and consumer loans should be included as an express part of the instruction in household finances that is part of the key content of the syllabuses for com- pulsory civics courses in upper secondary school. The clarification of this key content should apply to both higher education entrance programmes and vocational education and training programmes in upper secondary school.

The Inquiry is of the opinion that the work of the Swedish Financial Supervisory Authority on financial adult education needs to be clarified. The Inquiry therefore proposes that a new provision be introduced in the Authority’s instructions to the effect that the Authority must submit a separate report annually to the Government listing the inter- ventions and results of its work with financial literacy for adults.

Trust and integrity in the digital payment market

The digitalisation of the payment market raises questions about privacy, secure identification and processing of personal data, and what the effects of failures in these respects could have on public confidence in the payment market and, ultimately, for the financial system.

If central government is responsible for primary identification of an individual, a national e-id at the highest level of assurance and security can be used to obtain other electronic IDs and trust services without the need for companies offering these services to carry out an equally comprehensive identification process for a new customer. The Inquiry is of the opinion that primary identification of citizens and residents is a central government responsibility. In view of this, the Inquiry assesses that it is extremely urgent that a national e-id be introduced with the highest level of security as soon as possible. The Inquiry welcomes the recent initiatives taken by the Government to enable such a solution.

62

SOU 2023:16

Summary

Central government has a very important responsibility to ensure that e-id:s are accessible and secure. At present, the oversight of e-id:s and trusted services is spread across several central government aut- horities. The Inquiry therefore is of the opinion that the Govern- ment should review responsibility for the oversight of e-id:s and trusted services in order to achieve a more coherent, clear and efficient over- sight structure.

The Inquiry is of the opinion that the protection of individuals’ payment data is covered by adequate regulation. However, an obliga- tion to consult on matters relating to the protection of individuals’ personal data in the financial area should be introduced into the respective instructions of the Swedish Financial Supervisory Authority and the Swedish Authority for Privacy Protection. Finally, the Inquiry is of the opinion that the Government, or the authority designated by the Government, should provide clear guidance on the financial secrecy provisions – from a modern perspective and in relation to the EU’s data protection rules, among other things.

Competition in the ecosystem for payments

Effective competition is important for private individuals and busi- nesses to have access to efficient and inexpensive payments adapted to their needs. In recent years, established financial corporations, in particular banks, have been challenged by new market participants, of which a large number operate in the ecosystem for payments. All in all, evidence shows that the conditions for competition in the pay- ment ecosystem in Sweden are relatively good, but this does not mean that there is no need for measures to promote competition.

The conditions for competition differ in the different layers of the ecosystem for payments in bank money. Competitive pressure is highest in the services layer, i.e. the layer closest to the users. There is less competition in the payment system and clearing layer, and in the settlement layer, i.e. in what is known as the payment infrastructure, in particular because economies of scale and network effects in both these layers are strong. However, in these layers too, increased digitalisation and transformation is occurring, for example, due to the establishment of new market participants that provide infrastructure services.

63

Summary

SOU 2023:16

Much of the payment infrastructure in Sweden has been success- fully built up by the major Swedish banks and international card net- works. From the competition point of view, it is important for new market entrants (provided they meet certain requirements) to be allowed access to the necessary services and infrastructure on object- tive and non-discriminatory terms. Otherwise, their potential for offering payment services in downstream markets may be impeded. In the opinion of the Inquiry, there is a risk that credit institutions could restrict competition in relation to payment service providers by denying access to other services (other than payment accounts), which would impact a payment service provider’s potential to pro- vide its services in a seamless and efficient manner. In light of this, in the opinion of the Inquiry, the meaning of payment account services should be explicitly defined in statute. The Government, or the authority designated by the Government, should therefore be empowered to issue regulations on what constitutes payment account services under the Payment Services Act.

Authorities monitoring competition should have a good over- view of how the payment ecosystem is developing so that they can deliberate more effectively on the need for interventions by them, but also to propose measures that the Government or public author- ities should take. In light of this, the Government should instruct an authority to conduct an in-depth analysis of competition in the pay- ment market and, if necessary, propose measures. The analysis should be carried out with the aid of a market investigation tool. The pur- pose of using a market investigation tool is to detect anti-competitive behaviour that needs to be addressed through specific measures that go beyond what is possible under traditional competition law (re- strictive legislation). Competition authorities can thereby turn their attention to more general competition problems without being depen- dent on competing companies calling attention to instances of non- compliance with competition law.

The payment infrastructure in Sweden

Digital payments require a comprehensive machinery which ensures that a payment is correct, timely, final and can be made as cost-effec- tively as possible. This machinery – the payment infrastructure –

64

SOU 2023:16

Summary

consists of systems for clearing retail payments and the central banks’ systems for the settlement of (large) payments between banks, and the payment systems operated by banks and international card net- works.

The payment infrastructure in Sweden, as in much of the world, is undergoing major changes. These changes have been driven by three factors in particular. Firstly, there is a need to upgrade legacy infrastructure and make it better adapted to the changing needs of consumers and companies. A clear trend is that more and more pay- ments are being made (virtually) instant, 24 hours a day, all year round. Secondly, the payment infrastructure is fragmented, which impedes cross-border payments in particular. Thirdly, there is increased European and Nordic cooperation in order to jointly bear the signi- ficant costs involved in upgrading and integrating the infrastructure.

The Inquiry can note that the current legislation in Sweden con- cerning the clearing of payments is dated and is too principle-based, which makes it difficult for the Swedish Financial Supervisory Author- ity to set clear requirements in an authorisation process and for effective oversight. Furthermore, the current legislation is contribut- ing to poor harmonisation of the capital requirements imposed on different types of financial infrastructure companies, and creates re- gulatory uncertainty for these companies. Neither is the legislation adapted to the growing incidence of instant payments which can be expected to have an even greater impact in the future. The legislation has, finally, not been updated in relation to global standards and regulation in the EU. In light of this, the Inquiry welcomes the pro- posal for a new act for clearing and settlement, which the Riksdag is expected to consider in autumn 2023.

Civil preparedness within the ecosystem for payments

In order for the exchange of goods and services, as well as the pay- ment of salaries, for example, to function even in a peacetime crisis situation or in a heightened state of alert, it must be possible to make payments even when the payment infrastructure is under great strain, for example in the absence of functional electronic communications. For this reason, good preparedness in the payment ecosystem is of great importance for civil preparedness in Sweden.

65

Summary

SOU 2023:16

The Inquiry proposes that the power for the Government, or the authority designated by the Government, set out in Chapter 39, Section 10 of the Tax Procedures Act (2011:1244) be extended to also potentially permit the Swedish Tax Agency to decide on exemp- tions from obligations relating to cash registers in the event of a peace- time crisis or a heightened state of alert. The proposal aims to reduce uncertainty for business operators as to whether it is possible to receive payments in cash without violating the cash register provisions in the Tax Procedures Act.

The Inquiry makes the assessment that, as a starting point, busi- ness operators who supply essential goods (in which category the Inquiry includes prescription medicines, food and fuel) should accept multiple means of payment, including the kind that function in the event of major disruptions in the electricity supply or elec- tronic communications. The Inquiry also assesses that, in peacetime crisis situations or a heightened state of alert, there is a need for a public guarantee to enable digital payments to be made offline, i.e. when electronic communications are not working, when buying essential goods. Such a guarantee is to apply to the credit risk for liquidity loans to business operators who receive digital payments offline under such circumstances. The Inquiry therefore proposes a new Act that regulates such public credit guarantees. The Act would regulate, among other things, the circumstances under which a credit guarantee can be issued and outline the conditions for such a guarantee.

With the introduction of the current Sveriges Riksbank Act (2022:1568) and the Ordinance on Central Government Authorities’ Preparedness (2022:524), changes in the responsibilities, duties and powers within civil preparedness in the payment area have been decided. The Inquiry is of the opinion that these changes give the relevant authorities better conditions for taking the lead in preventive efforts, and for acting faster, cohesively, and decisively in crisis situations. However, the responsibilities and tasks of the Swedish Financial Supervisory Authority and of the Riksbank in both crisis prepared- ness and crisis management work need to be clarified. In addition, more effective forms of cooperation, particularly when it comes to operational crisis management, should be considered in the context of a comprehensive review. Consideration should also be given to whether the Riksbank, through an amendment to the Sveriges Riks- bank Act, should be obliged to consult with or inform the Swedish

66

SOU 2023:16

Summary

Financial Supervisory Authority during peacetime crisis situations and in a heightened state of alert.

Finally, the Inquiry is of the view that the Government should undertake a comprehensive review of how central government can ensure that payments of social security entitlements are made in a heightened state of alert, taking into account how the payment eco- system in Sweden has developed and can be anticipated to develop in the future. Such a review should not be limited to entitlements under the Social Insurance Code.

Cyber security in the payment ecosystem

Cyber attacks against businesses, public authorities, regions and municipalities as well as critical infrastructure have become more com- mon. According to the public authorities responsible for detecting, mapping and preventing cyber attacks, the most serious threats come from state actors who have a very high level of endurance and capac- ity to carry out cyber operations. Since the possibility of making payments is a basic service, the issue of cyber security in the payment ecosystem is a key part of society’s civil preparedness and of safe- guarding financial stability.

The Inquiry assesses that it is important that work on strength- ening cyber security in the financial system should continue and be intensified. This should be done by taking cyber security measures based on an integrated approach. The Inquiry is of the opinion that cooperation between the Government and the Government Offices should be strengthened, in particular between the ministries respon- sible for Sweden’s national cyber security centre (Nationella cyber- säkerhetscentret), the National Security Adviser and their Office, and the Ministry of Finance.

Legal tender

Under Chapter 4, Section 12 of Sveriges Riksbank Act, the bank- notes and coins as well as what is termed ‘contingency money’ issued by the Riksbank are legal tender. This means that a creditor or other payee is obliged to accept banknotes and coins issued by the Riks- bank as payment. However, derogations may be made to this general

67

Summary

SOU 2023:16

rule. A derogation of this kind may be regulated in law. In addition, the parties in a private law context are free to agree on the means of payment in which payment is to be made. However, in the case of fees and charges governed by public law, according to case law, there is an obligation on the creditor to accept cash payment. A proviso is that the legal relationship between the parties is in substance not of a civil law nature and should therefore be assessed in accordance with civil law rules.

The Inquiry proposes that a new means of payment act (lagen om betalningsmedel) should be introduced and that the provision in Chapter 4, Section 12 should be transferred to the new Act. It is also proposed that – in order to strengthen the position of the Swedish krona – the new Act should include a provision obliging a creditor or other payee to receive payment in Swedish kronor, unless other- wise agreed or legally required. The Inquiry also proposes that the Act should contain a rule that a creditor or other payee should be obliged to accept legal tender as payment, unless otherwise agreed or legally required. Furthermore, case law in this area should be codified as regards the authorities and a person who exercises public authority or provides publicly funded services. These operators should therefore be legally obliged to accept legal tender for fees and charges, provided that the legal relationship between the parties is chiefly of a public law nature. However, the obligation is limited to 0.25 price base amounts and a maximum of 50 coins for a single fee or charge transaction.

The Inquiry also proposes that the option to pay taxes and charges regulated in the Tax Procedures Act with legal tender up to an amount equivalent to 0.25price base amounts, and a maximum of 50 coins per transaction, should be inserted in Chapter 62, Section 2 of the Act. The same amendment should be inserted in the Acts that regulate taxes not covered by the Tax Procedures Act.

The Inquiry also proposes that a provision be inserted in Chap- ter 2, Section 6 of the Medicinal Products (Trading) Act to the effect that a person authorised to sell medicinal products to con- sumers must accept payment by physical means of payment issued by the Riksbank for the purchase of medicinal products and goods which are covered by the Pharmaceutical Benefits Act (2002:160).

The Inquiry is of the opinion that a general obligation for a cred- itor or other payee to receive payments in banknotes and coins should

68

SOU 2023:16

Summary

not be introduced. However, it is important for society, not least for reasons of inclusion and civil preparedness, that essential goods such as medicinal products, food and fuel, in particular, can be paid for using many possible forms of payment, including banknotes and coins. The Inquiry assesses that the arguments against specific legisla- tion governing cash payment for food and fuel currently outweigh the arguments for, but that the development must be followed closely.

The Inquiry makes the assessment that the Government, or the authority designated by the Government, should review the position of cash and access to cash services by 2025 at the latest. The review should at least cover the options for making cash payments, in par- ticular for essential goods such as medicinal products, food and fuel, access to cash services, and the development of the cash infrastruc- ture, including the distribution of banknotes and coins. Should such a review show that the possibility of paying for essential goods in cash is clearly impaired, legislative measures should be considered.

Crypto-assets

Over the past decade, new forms of private digital means of transferr- ing value from one party to another have emerged. With block chain technology, a completely new way of creating and transferring value without the involvement of any central third party has arisen. After Bitcoin, several types of crypto-assets have arisen in the market. How- ever, the significance of crypto-assets as a means of payment is as yet limited, and they are primarily used as investments.

The Inquiry assesses that there are potential risks, primarily for financial stability, but that these are currently limited. However, an widespread use of (some) crypto-assets cannot be ruled out. This applies in particular to global ‘stablecoins’. Because consumer protec- tions covering crypto-assets are weak, they entail a high risk for con- sumers investing in them. The Inquiry assesses that it is important that crypto-assets are subject to an appropriate regulatory framework proportionate to the specific risks that crypto-assets could pose to the financial system and the monetary system as a whole. As far as possible, new rules should be anchored in principles and standards set at global level.

69

Summary

SOU 2023:16

Digital central bank currencies

Digitalisation has meant that means of payment are mainly supplied by private actors. Despite several financial crises, this has not happened at the cost of an unstable monetary system in which the public has no confidence. In addition, the payment ecosystem has become more efficient and accessible to the vast majority. However, the fact that the means of payment issued by the State are playing an increas- ingly minor role in the everyday lives of most people, combined with the remaining deficiencies in the payment ecosystem and increased competition from crypto-assets, has aroused the interest of central banks in modernising the means of payment issued by the State by giving them a digital form, called central bank digital currencies (CBDC). Central bank digital currencies do not have any generally accepted definition, but there are a number of common denomina- tors. A central bank digital currency is:

issued by the State through the central bank (i.e. high-powered money),

accessible to the public,

a digital form of high-powered money, and

both a means of payment and a store of value.

Central bank digital currencies have already been introduced in 11 coun- tries. A large number of central banks, including the Riksbank, the European Central Bank (ECB), the Federal Reserve, the Bank of England and Norges Bank (the central bank of Norway), are analys- ing, testing or considering the introduction of a central bank digital currency in some form. The motive for issuing a central bank digital currency varies from country to country due to differences in eco- nomic, institutional, geographical and political circumstances.

Central bank digital currencies entail risks and opportunities. The risks that are often highlighted and which have been analysed most frequently are that the banks’ lending will be adversely affected, and that the banking system will become less stable. In both cases, the risks arise as a result of the public choosing to hold their money in the central bank digital currency and not as bank deposits. The op- portunities include ensuring public access to a risk-free means of

70

SOU 2023:16

Summary

payment, that competition in the payment market could increase, and that the payment ecosystem could become more resilient by giving the ecosystem an additional ‘payment rail’.

Besides purely economic effects, questions about how to reconcile a central bank digital currency with reasonable requirements for anonymity and data protection, as well as what arrangements would be needed to ensure that the central bank digital currency is not used for money laundering and terrorist financing, have been foregrounded. The introduction of a central bank digital currency can also be antic- ipated to affect the costs and revenues of payers, payees (merchants), banks and other payment service providers, as well as public authorities.

Although more and more central banks, and also researchers and international bodies, are analysing the effects of central bank digital currencies, there are still big gaps in knowledge and much work remains to be done to analyse and test the conditions for issuing a central bank digital currency, especially in larger countries (or common currency areas) with more complex economic and financial systems.

The need for a central bank digital currency in Sweden

The parliamentary Riksbank Committee dealt with the question of whether the Riksbank has the right to issue a central bank digital currency – an e-krona – under the Sveriges Riksbank Act in force at the time. A provision to the effect that it is the role of the Riksdag to determine whether the Riksbank is permitted to issue an e-krona (or digital means of payment, in the language of the Act) has been included in the Sveriges Riksbank Act that entered into force on 1 January 2023.

The Riksbank Committee did not carry out any analysis of either the need or the risks of introducing a central bank digital currency in Sweden, but expressed its support for further investigation of these matters. This then became one of the questions in the Inquiry’s remit.

The State has a responsibility to ensure access to widely accepted means of payment and to safeguard the monetary system and thus also the Swedish krona. As far as the Inquiry can assess, banknotes and coins will be in demand and used for the foreseeable future, but they are not viable in all contexts. Recent legislative amendments

71

Summary

SOU 2023:16

and the Inquiry’s proposals in other parts of the report strengthen the possibility of paying with banknotes and coins, even in crisis situations.

In the opinion of the Inquiry, the monetary system in Sweden is stable and enjoys the confidence of the public, even in the case of digital means of payment created by banks. These are subject to a comprehensive regulatory framework and financial supervision. In addition, central government has a number of tools to ensure the stability of and confidence in the system, and to safeguard Sweden’s monetary sovereignty. A central bank digital currency can make the payment ecosystem more efficient and inclusive, above all by facilitat- ing competition and innovation with new means of payment, outside traditional banks. In addition, a central bank digital currency can help to improve society’s preparedness. However, the State also has several other tools – in the first instance regulation and oversight – to achieve these objectives.

The Inquiry therefore does not currently see sufficiently strong societal needs for the Riksbank to issue an e-krona. Given that develop- ment is occurring rapidly, economic, political and technological changes may prompt a new assessment. Although Sweden has chosen not to introduce the euro as its currency, the Swedish economy is strongly linked to the euro area. The digitalisation of commerce and pay- ments makes these links stronger. In the EU, steps are being taken to introduce a digital euro and legislative proposals in this direction are anticipated in 2023. This raises the question of whether, in the long run, a digital euro could mean that the euro is used more widely for payments in Sweden. Such a development could make monetary policy less effective and make work with financial stability more difficult.

Against this background, it is the opinion of the Inquiry that the Riksbank should continue to evaluate the basis for introducing an e-krona in order to enable an introduction within a reasonable time- frame in the event that the Riksdag makes such a decision. The Riks- bank should therefore come back with a petition to the Riksdag during 2024 with an assessment of whether there are sufficient reasons to introduce an e-krona.

If the Riksbank determines that there is a need for an e -krona, it should

72

SOU 2023:16

Summary

be based on and support the Riksbank’s tasks and goals,

be a complement to banknotes and coins,

be able to be used by private individuals to make daily payments and person-to-person transfers, but it should be possible to restrict the public’s holdings of or transactions with e-krona,

be compatible with applicable legislation in relation to measures against money laundering and terrorist financing, as well as the protection of personal and payment data,

be supplied on terms of competitive neutrality where all actors, including the Riksbank, are responsible for their costs, and

meet stringent security requirements and enable payments to be made offline.

In addition, a central bank digital currency should be accessible to all members of society, including those with poor digital literacy or who for other reasons find making digital payments difficult, based on a technological infrastructure that is open to multiple actors and innovation, and be compatible with Sweden’s climate goals.

The Inquiry has taken a position on the need for legislation to enable a potential e-krona to function as a new means of payment. The Inquiry considers that no amendment of the Instrument of Government of Sweden is required. However, an amendment should be considered in order to ensure that digital and physical means of payment issued by the Riksbank are granted equivalent legal status and to make the legislation technology-neutral. The definition of cash in the Sveriges Riksbank Act should be made technology-neutral.

In the assessment of the Inquiry, the introduction of an e-krona does not prompt any amendment of the Electronic Money Act (2011:755). The Inquiry is of the view that legislation on a possible e-krona needs to take into account relevant EU-level regulation (e.g. with regard to the regulation of payment services and the money laundering acquis), including any adaptations to such legislation made to enable a digital euro. Beyond this, the introduction of an e-krona would give rise to the need for specific legislation containing provisions on, among other things, the Riksbank’s exclusive right to issue and redeem e-kronas, the rights and obligations of various market participants, and any restrictions on the features and use of the e-krona.

73

Summary

SOU 2023:16

An e-krona should have the same legal status as physical means of payment issued by the Riksbank (legal tender), provided that it is designed to be used in a similar way. As is the case for banknotes and coins, a general obligation for creditors to receive central bank digital currency should not be introduced.

Central government payments

Through, for example, all payments of transfers from the welfare systems, as a buyer of goods and services, and as a recipient of taxes and other payments, central government is an important participant in the retail payment market. In 2021, the total payment flows pro- cessed within the central government payment model amounted to in total approximately 7 800 billion Swedish kronor.

The central government payment model – the framework for cen- tral government payments – needs to be adapted to changing cir- cumstances. New payment services, as well as the modernisation and internationalisation of the payment infrastructure, affect central govern- ment payments in several respects. In addition, a number of EU regulatory frameworks in the area of payments are going to be revised. The Swedish National Debt Office has been working for several years now towards the goal that the central government pay- ment model should meet the Government’s express requirements for efficiency, security, information and freedom of choice, and that central government’s relationship with the banks should be non- competitive. According to the Inquiry, this work should be con- tinued and clarified by means of the National Debt Office’s instruc- tions stating that the Debt Office is responsible for developing the central government payment model with the aim of achieving effi- ciency, security and continuity in central government payments.

When a person is legally entitled to a certain benefit, they should be able to have recourse to the funds to which they are entitled, whether or not they have a bank account. For natural persons who do not have a bank account or for any reason have not provided account details to the payer public authority, it is generally more to their advantage to get access to and utilise these benefits from central government via a rechargeable card than via a money order, as is

74

SOU 2023:16

Summary

often the case today. In addition to the difficulties of redeeming money orders, the redemption itself may entail high costs for the individual.

There is no provision stipulating the way in which central govern- ment authorities are to pay benefits to individuals. Therefore, the Inquiry proposes that a new provision on how benefits are to be paid from central government authority bank accounts to individuals be inserted in the Ordinance on central government authorities’ pay- ments and funds management (2017:170). As a rule, payments to individuals should be made to a bank account. If the authority does not have the bank account details of natural persons, rechargeable cards or other equivalent services for this need are to be used. Only when for some reason it is not possible for the authority to make a payment via a rechargeable card or equivalent service, or if the amount is small, should the authority have recourse to the use of money orders or equivalent ways of payment.

Public authorities usually have payment service agreements with one (1) bank under a framework agreement. This means that central government authorities’ payments are vulnerable to major distur- bances at the framework agreement bank. The Inquiry proposes that the Government, or the authority designated by the Government, shall issue regulations requiring public authorities with large volumes of payments to ensure that continuity solutions are in place that will enable payments to be made in the event of major disturbances at the authority’s framework agreement bank. In the first instance, authorities should call off payment services from more than one framework agreement bank.

Comprehensive review of rounding provisions

Provisions on rounding are found in the Act on rounding off certain amounts in öre (1970:1029). The Inquiry is of the opinion that the provisions in this Act should remain in place as long as the öre remains as an accounting unit. The Act on rounding off certain debts to the nearest krona (1972:180) includes provisions for rounding debts in public and private cases to the nearest krona and dispensing with the residual öre figure. This is an established system for the handling of these cases. No reason for any departure from this arrange- ment has emerged, neither in terms of the handling of public and

75

Summary

SOU 2023:16

individual cases within the Swedish Enforcement Authority nor from a creditor’s point of view. In light of this, the provisions in this Act should also remain. While a drafting and linguistic revision of the provisions in these Acts is called for, it should not be a priority until such time as substantive changes are required.

Entry into force and transitional provisions

It is proposed that the new acts and other legislative amendments enter into force on 1 July 2024. However, the ordinance amendments should enter into force on 1 January 2024.

Banknotes and coins issued before the proposed means of payment act enters into force are to remain legal tender, unless otherwise specifically provided for. No other special transitional provisions are needed.

76

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag (2024:000) om betalningsmedel

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om betalningar och betalnings- medel.

2 § I denna lag betyder

fysiska betalningsmedel: sedlar, mynt och beredskapspengar,

digitala betalningsmedel: kontotillgodohavanden samt elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar.

3 § Med lagliga betalningsmedel avses fysiska betalningsmedel ut- givna av Sveriges riksbank.

4 § En borgenär eller annan betalningsmottagare är, om inte annat har avtalats eller är föreskrivet i lag eller annan författning, skyldig att som betalning ta emot svenska kronor, oavsett om betalningen sker med fysiska eller digitala betalningsmedel.

5 § En borgenär eller annan betalningsmottagare är, om inte annat har avtalats eller är föreskrivet i lag eller annan författning, skyldig att som betalning ta emot lagliga betalningsmedel.

6 § Utan hinder av vad som anges i 4 och 5 §§ är en myndighet eller den som utövar myndighet eller tillhandahåller offentligt finansie- rade tjänster, om inte annat är föreskrivet i lag eller annan författ- ning, skyldig att som betalning för avgifter i dess verksamhet ta emot lagliga betalningsmedel till ett belopp om högst 0,25 prisbasbelopp. En sådan betalning får innehålla högst 50 mynt.

Skyldigheten i första stycket gäller dock inte om rättsförhållandet mellan parterna är av övervägande civilrättslig karaktär.

77

Författningsförslag

SOU 2023:16

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

2.Sedlar och mynt som har getts ut före ikraftträdandet ska fort- farande vara lagliga betalningsmedel, om inte något annat är särskilt föreskrivet.

78

SOU 2023:16

Författningsförslag

1.2Förslag till lag (2024:000) om statliga kreditgarantier för genomförandet av vissa betalningar

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om statliga kreditgarantier för att i vissa i lagen angivna situationer möjliggöra genomförandet av elektroniska betalningstransaktioner vid fysiska försäljningsställen där det huvudsakligen bedrivs försäljning av livsnödvändiga varor.

Frågor om kreditgarantier enligt denna lag handläggs av den myn- dighet som regeringen bestämmer.

Definitioner

2 § I denna lag betyder

elektronisk betalningstransaktion: en betalning som sker genom användande av sådana elektroniska kommunikationstjänster eller kommunikationsnät som avses i 1 kap. 7 § lagen (2022:482) om elek- tronisk kommunikation,

höjd beredskap: detsamma som i lagen (1992:1403) om totalför- svar och höjd beredskap,

fredstida krissituation: en situation som

avviker från det normala,

drabbar många människor, stora delar av samhället eller hotar grundläggande värden,

innebär en allvarlig störning eller en överhängande risk för en allvarlig störning av viktiga samhällsfunktioner, och

kräver samordnade och skyndsamma åtgärder från flera aktörer, garantigäldenär: det företag för vars åtagande en garanti har ut-

färdats,

garantimyndigheten: den myndighet som handlägger frågor om garantin,

garantitagare: ett kreditinstitut som avses i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, och till vars förmån en garanti gäller, livsnödvändiga varor: läkemedel och varor som omfattas av lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m., drivmedel och livsmedel,

lånebelopp: det belopp som lånas ut enligt 3 § denna lag,

79

Författningsförslag

SOU 2023:16

offlineläge: en situation där sådana elektroniska kommunikations- tjänster eller kommunikationsnät som avses i 1 kap. 7 § lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation inte fungerar.

Förutsättningar för garantier

3 § Garantimyndigheten får utfärda kreditgarantier för lån som en garantigäldenär tar upp hos garantitagaren som avser den omsättning i svenska kronor som garantigäldenären kan uppskattas ha under en viss begränsad tid.

En kreditgaranti enligt första stycket får utfärdas

1.för lån till en garantigäldenär som vid fysiskt försäljningsställe

ilandet bedriver verksamhet som väsentligen består i försäljning till konsument av livsnödvändiga varor,

2.om och så länge regeringen eller den myndighet regeringen be- stämmer fastställer att det föreligger en fredstida krissituation eller under den tid höjd beredskap råder enligt 3 och 5 §§ lagen om total- försvar och höjd beredskap,

3.om ett offlineläge råder och det till följd därav inte är möjligt för garantigäldenären att på sedvanligt sätt motta elektroniska betal- ningstransaktioner eller lösa in transaktionsbelopp, och

4.under förutsättning att behovet av en kreditgaranti inte kan till- godoses på annat sätt som kan anses marknadsmässigt.

Kreditgarantier får utfärdas upp till det belopp som regeringen har beslutat (garantiram).

4 § En kreditgaranti får endast utfärdas om garantigäldenären be- döms vara redbar och kan antas ha förutsättningar att bedriva den verksamhet som garantin avser. En kreditgaranti får vidare endast utfärdas om garantitagaren förväntas kunna fullgöra sina skyldigheter enligt garantivillkoren.

Villkor för garantier

5 § Villkoren för en kreditgaranti ska regleras genom ett avtal mellan garantitagaren och garantimyndigheten, eller genom en särskild hand- ling till garantitagaren utställd av staten, genom garantimyndigheten.

80

SOU 2023:16

Författningsförslag

Villkoren ska utformas så att garantitagaren och garantimyndig- heten bär förluster proportionellt och så att en snedvridning av kon- kurrensen förhindras.

Villkoren ska utformas så att garantitagaren bär en del av den kredit- risk som är förenad med kreditgarantin. Det garanterade beloppet får inte utgöra hela lånebeloppet.

6 § Vid utformningen av villkoren får avsteg göras från bestäm- melserna om avgifter i 6 kap. 4 och 5 §§ budgetlagen (2011:203).

Om avsteg från budgetlagen görs enligt första stycket ska statens kostnader, till den del som inte täcks av en avgift, finansieras genom anslag på statens budget.

7 § Villkoren ska utformas med beaktande av bestämmelserna om statsstöd i artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktions- sätt (EUF-fördraget).

Garantiavgift

8 § Utan hinder av 6 § ska garantitagaren, om kreditgarantin läm- nas under en fredstida krissituation, betala en avgift för kreditgaran- tin som bestäms av garantimyndigheten. Avgiften ska vara marknads- mässig och beslutas med hänsyn till bestämmelserna om statligt stöd i artikel 107 i EUF-fördraget.

Administrativ avgift

9 § Utöver vad som följer av 8 § ska en administrativ avgift alltid tas ut av garantitagaren. Avgiften ska täcka garantimyndighetens admi- nistrationskostnader för kreditgarantin.

Den administrativa avgiften disponeras av garantimyndigheten.

Garantireserv

10 § Garantimyndigheten ska ha en garantireserv för att täcka de förväntade förluster som kan uppstå med anledning av utfärdade garan- tier. Garantireserven får endast belastas med konstaterade förluster

81

Författningsförslag

SOU 2023:16

avseende infriade garantier som hör till reserven. Konstaterade för- luster inkluderar kostnader för indrivning och ianspråktagande av säkerheter.

Till garantireserven ska det kopplas en kredit i Riksgäldskontoret som ska användas för att täcka de förluster som utfärdade garantier kan ge upphov till.

Regeringen beslutar för reserven om krediten och dess storlek.

11 § Till garantireserven ska följande medel föras:

1.den del av garantiavgifter som motsvarar statens förväntade förlust,

2.anslagsmedel som regeringen tilldelat myndigheten för att täcka statens förväntade förlust avseende en garanti,

3.återvinningar avseende garantier, och

4.medel hänförliga till inlösen eller avyttring av säkerheter. Garantireserven förvaltas av garantimyndigheten och placeras på

ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Placeringen ska ske på ett avistakonto eller med en löptid som motsvarar de garantier som hör till reserven.

Uppgiftsskyldighet

12 § En garantitagare ska lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att utfärda en kreditgaranti enligt 3 §.

Regressrätt

13 § Garantimyndigheten ska säkerställa att garantitagarens rätt mot garantigäldenären överlåts till staten för den händelse att kredit- garantin infrias och ersättning betalas ut.

Bemyndigande

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om förutsättningarna och villko- ren för kreditgarantier enligt denna lag.

82

SOU 2023:16

Författningsförslag

Överklaganden

15 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

83

Författningsförslag

SOU 2023:16

1.3Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs att 19 § kupongskattelagen (1970:624) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §1

Kupongskatt betalas genom in-

Kupongskatt betalas genom in-

sättning på särskilt konto. In-

sättning på särskilt konto. Kupong-

betalning anses ha skett den dag

skatt som per inbetalning högst

inbetalningskort eller girerings-

uppgår till ett belopp motsvarande

handlingar kommit in till Posten

0,25 prisbasbelopp får dock betalas

Aktiebolag eller, om staten har in-

till Skatteverket med fysiska betal-

gått avtal om förmedling av skatte-

ningsmedel utgivna av Riksbanken

inbetalningen med en bank, till

(lagliga betalningsmedel). En så-

banken.

dan betalning får innehålla högst

 

50 mynt. Inbetalning anses ha skett

 

den dag inbetalningskort eller

 

gireringshandlingar kommit in till

 

Posten Aktiebolag eller, om staten

 

har ingått avtal om förmedling av

 

skatteinbetalningen med en bank,

 

till banken eller den dag då beta-

 

lning med lagliga betalningsmedel

 

har mottagits av Skatteverket.

Om kupongskatt inte betalas

Om kupongskatt inte betalas

inom den tid som anges i 8 eller

inom den tid som anges i 8 eller

15 § eller i den ordning som anges

15 § eller i den ordning som anges

i första stycket, skall dröjsmålsav-

i första stycket, ska dröjsmålsav-

gift tas ut enligt lagen (1997:484)

gift tas ut enligt lagen (1997:484)

om dröjsmålsavgift.

om dröjsmålsavgift.

Skatteverket får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

1Senaste lydelse 2003:647.

84

Kreditinstitutet ska betala skatten till Skatteverket inom den tid som anges i 6 §. Betalning ska göras genom insättning på särskilt konto. Skatt som per in- betalning högst uppgår till ett belopp motsvarande 0,25 prisbasbelopp får dock betalas till Skatteverket med fysiska betalningsmedel utgivna av Riksbanken (lagliga betalnings- medel). En sådan betalning får innehålla högst 50 mynt. Inbetal- ning anses ha skett den dag in- betalningskort eller gireringshand- lingar kommit in till Posten Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med en bank, till banken eller den dag då be- talning med lagliga betalnings- medel har mottagits av Skatteverket.

SOU 2023:16

Författningsförslag

1.4Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 §1

Kreditinstitutet skall betala skatten till Skatteverket inom den tid som anges i 6 §. Betalning skall göras genom insättning på särskilt konto. Inbetalning anses ha skett den dag inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till Posten Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om för- medling av skatteinbetalningen med en bank, till banken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

1Senaste lydelse 2004:433.

85

Författningsförslag

SOU 2023:16

1.5Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

Härigenom föreskrivs att det i lagen om insättningsgaranti (1995:1571) ska införas en ny paragraf, 11 e §, av följande lydelse.

11 e §

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får i fråga om ett sådant konto som avses i 11 d § meddela föreskrifter om

1. villkor för tilläggstjänster som kan kopplas till ett konto,

2. vilka uppgifter en ansökan om konto ska innehålla samt hur ett institut ska ta emot och hand- lägga en sådan ansökan,

3. vilken information och redo- visning som ett institut ska lämna eller hålla tillgänglig vid tillhanda- hållande av konto,

4. villkor för uppsägning av konto, och

5. vilka uppgifter om konton som ett institut ska lämna till till- synsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

86

SOU 2023:16

Författningsförslag

1.6Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16kap. 1 §1

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vilken information ett kreditinstitut ska lämna till sina kunder eller till dem som institutet erbjuder sina tjänster,

2.hur uppgifter enligt 1 kap. 11 § ska lämnas,

3.de krav som ska gälla för deltagande i ledningen av ett kredit- institut enligt 3 kap. 2 § första stycket 4 och 5 och 14 kap. 2 § andra stycket 1,

4.vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 3 kap. 5–7 §§,

5.vilka åtgärder ett kreditinstitut ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet och likviditet, riskhantering, genomlysning, system för hantering av uppgifter om insättare och deras insättningar, amorter- ing, sundhet, att inte bidra till finansiella obalanser på kreditmarknaden samt riktlinjer och instruktioner som avses i 6 kap. 1–5 §§,

6.erkännande av utländska krav enligt 6 kap. 3 d §,

7.innehållet i en återhämtningsplan enligt 6 a kap. 1 § och en koncernåterhämtningsplan enligt 6 a kap. 2 §, när planerna ska upp- rättas och hur ofta de ska uppdateras,

8.innehållet i en ansökan om godkännande av avtal gällande kon- cerninternt finansiellt stöd enligt 6 b kap. 3 § första stycket,

9.vad det beslut som styrelsen i det stödgivande företaget fattar enligt 6 b kap. 8 § ska innehålla,

10.innehållet i en anmälan om givande av koncerninternt finan- siellt stöd enligt 6 b kap. 11 §,

11.offentliggörandet av information enligt 6 b kap. 16 §,

12.vilka åtgärder ett kreditinstitut ska vidta för att uppfylla de krav på kreditprövning, dokumentation och beslutsunderlag som av- ses i 8 kap. 1–4 §§ i fråga om

1Senaste lydelse 2018:1791.

87

17. vilka kreditinstitut som ska upprätta register som avses i 13 kap. 8 a §, vad registren ska innehålla och inom vilken tid kre- ditinstitutet ska ge in registren för olika typer av avtal,
18. sådana avgifter för tillsyn, ansökningar, anmälningar och underrättelser som avses i 13 kap. 16 §, och
19. vilka betalsystem som ska vara generella betalsystem.

Författningsförslag

SOU 2023:16

krediter till andra än konsumenter, och

sådana krediter till konsumenter som är bostadskrediter,

13.tillhandahållande av tjänster till en jävskrets som avses i 8 kap. 5 och 6 §§,

14.kreditinstituts mångfaldspolicy vid tillsättandet av styrelse samt resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter,

15.vilka begränsningar som gäller när ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag tar emot egna aktier eller aktier i sitt moder- bolag som pant enligt 10 kap. 12 §,

16.vilka upplysningar ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial i Sverige ska lämna till Finansinspek- tionen för dess tillsynsverksamhet,

17. vilka kreditinstitut som ska upprätta register som avses i 13 kap. 8 a §, vad registren ska innehålla och inom vilken tid kre- ditinstitutet ska ge in registren för olika typer av avtal, och

18. sådana avgifter för tillsyn, ansökningar, anmälningar och underrättelser som avses i 13 kap. 16 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

88

Inbetalning av skatt och av- gift ska göras genom insättning på ett särskilt konto för skatte- och avgiftsbetalningar enligt denna lag. Skatt och avgift som per in- betalning högst uppgår till ett belopp motsvarande 0,25 prisbasbelopp får dock betalas till Transportstyrel- sen med fysiska betalningsmedel utgivna av Riksbanken (lagliga betalningsmedel). En sådan betal- ning får innehålla högst 50 mynt.
Skatten och avgiften anses ha betalats den dag då betalningen har bokförts på det särskilda kontot eller den dag då betalning med lagliga betalningsmedel har mottagits av Transportstyrelsen.

SOU 2023:16

Författningsförslag

1.7Förslag till lag om ändring i lagen (2004:629) om trängselskatt

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (2004:629) om trängselskatt ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 §

Inbetalning av skatt och av- gift skall göras genom insättning på ett särskilt konto för skatte- och avgiftsbetalningar enligt denna lag.

Skatten och avgiften anses ha betalats den dag då betalningen har bokförts på det särskilda kontot.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

89

Vägtrafikskatten ska betalas genom att sättas in på ett särskilt konto för skatteinbetalningar en- ligt denna lag. Vägtrafikskatt som per inbetalning högst uppgår till ett belopp motsvarande 0,25 pris- basbelopp får dock betalas till Trans- portstyrelsen med fysiska betalnings- medel utgivna av Riksbanken (lagliga betalningsmedel). En så- dan betalning får innehålla högst 50 mynt. Betalningen anses ha skett den dag då den har bokförts på kontot eller den dag då betal- ning med lagliga betalningsmedel har mottagits av Transportstyrelsen.

Författningsförslag

SOU 2023:16

1.8Förslag till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (2006:227)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § vägtrafikskattelagen (2006:227) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

1 §

Vägtrafikskatten skall betalas genom att sättas in på ett särskilt konto för skatteinbetalningar en- ligt denna lag. Betalningen anses ha skett den dag då den har bok- förts på kontot.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

90

SOU 2023:16

Författningsförslag

1.9Förslag till lag om ändring i lagen (2009:366) om handel med läkemedel

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § lagen (2009:366) om handel med läkemedel ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

6 §1

Den som har tillstånd enligt 1 § att bedriva detaljhandel med läke- medel till konsument ska

1.ha lokalen bemannad med en eller flera farmaceuter under öppethållandet,

2.bedriva verksamheten i lokaler som är lämpliga för sitt ändamål och säkerställa att de delar av lokalerna där information och råd- givning om läkemedel, utbyte av läkemedel, läkemedelsanvändning och egenvård lämnas är utformade så att konsumentens integritet skyddas,

3.tillhandahålla samtliga förordnade läkemedel, och samtliga för- ordnade varor som omfattas av lagen (2002:160) om läkemedelsför- måner m.m. så snart det kan ske,

4.ha en läkemedelsansvarig för apoteket som ska ha det infly- tande över verksamheten som krävs för att han eller hon ska kunna fullgöra sina uppgifter,

5.vid expediering av en förskrivning lämna de uppgifter som anges i 3 kap. 8 § lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista till E-hälsomyndigheten,

6.ha ett elektroniskt system som gör det möjligt att få direkt- åtkomst till uppgifter hos E-hälsomyndigheten,

7.till E-hälsomyndigheten lämna de uppgifter som är nödvändiga för att myndigheten ska kunna föra statistik över detaljhandeln,

8.utöva särskild kontroll (egenkontroll) över detaljhandeln och hanteringen i övrigt och se till att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram,

9.på begäran utfärda intyg enligt 3 a § lagen (1992:860) om kon- troll av narkotika,

1Senaste lydelse 2021:1126.

91

14. uppfylla de krav avseende säkerhetsdetaljer som följer av kommissionens delegerade för- ordning (EU) 2016/161,
15. vid expediering av en för- skrivning av läkemedel för be- handling av djur lämna uppgifter till E-hälsomyndigheten, och
16. vid fysiska försäljningsstäl- len ta emot betalning med fysiska betalningsmedel utgivna av Riks- banken (lagliga betalningsmedel) för läkemedel och varor som om- fattas av lagen om läkemedelsför- måner m.m.

Författningsförslag

SOU 2023:16

10.på begäran erbjuda konsumenter delbetalning av läkemedel och varor som omfattas av lagen om läkemedelsförmåner m.m.,

11.tillhandahålla individuell och producentoberoende informa- tion och rådgivning om läkemedel, utbyte av läkemedel, läkemedels- användning och egenvård till konsumenter samt se till att informa- tionen och rådgivningen endast lämnas av personal med tillräcklig kompetens för uppgiften,

12.ha ett för Läkemedelsverket registrerat varumärke för öppen- vårdsapotek väl synligt på apoteket,

13.i de fall tillståndshavaren inte direkt kan tillhandahålla ett läkemedel eller en vara som avses i 3, informera konsumenten om på vilket eller vilka öppenvårdsapotek läkemedlet eller varan finns för försäljning,

14. uppfylla de krav avseende säkerhetsdetaljer som följer av kommissionens delegerade för- ordning (EU) 2016/161, och

15. vid expediering av en för- skrivning av läkemedel för be- handling av djur lämna uppgifter till E-hälsomyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

92

SOU 2023:16

Författningsförslag

1.10Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster dels att 4 a kap. 9 och 10 §§ ska ha följande lydelse

dels att det ska införas en ny paragraf, 7 kap. 6 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 a kap.

9 §1

Ett kreditinstitut eller en filial till ett utländskt kreditinstitut får säga upp ett avtal om betalkonto med grundläggande funktioner bara om

1.konsumenten avsiktligt har använt betalkontot för olagliga ändamål,

2.det inte har förekommit några transaktioner på betalkontot under de senaste 24 månaderna,

3.konsumenten har lämnat felaktiga uppgifter när betalkontot öppnades, och korrekta uppgifter skulle ha lett till att han eller hon inte hade fått öppna ett sådant konto, eller

4.det finns särskilda skäl.

Innan ett beslut om uppsägning av ett avtal om betalkonto med grundläggande funktioner fattas, ska kreditinstitutet eller filialen, om misstanke om penningtvätt eller finansiering av terrorism förelig- ger, pröva om risken för penning- tvätt eller finansiering av terrorism i förhållande till konsumenten i stället kan hanteras genom att

1.övervakningen av kontoan- vändningen anpassas, eller

2.tjänster eller funktioner kopp- lade till betalkontot begränsas. Ett beslut enligt 1 eller 2 samt motiveringen till det beslutet ska

1Senaste lydelse 2022:1704.

93

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vilka uppgifter en ansökan om betalkonto ska innehålla samt på vilket sätt en betaltjänstleveran- tör ska ta emot och handlägga en sådan ansökan enligt 3 §,

Författningsförslag

SOU 2023:16

Om institutet eller filialen säger upp avtalet, ska institutet eller filialen underrätta konsu- menten om detta och om vart han eller hon kan vända sig för att framföra klagomål eller få upp- sägningen rättsligt prövad. Under- rättelsen ska vara skriftlig och utan kostnad för konsumenten. Om det är möjligt, ska skälen för uppsägningen framgå av under- rättelsen.

Om institutet eller filialen säger upp avtalet med stöd av första stycket 2 eller 4, ska in- stitutet eller filialen underrätta konsumenten minst två månader innan uppsägningen träder i kraft. En uppsägning med stöd av första stycket 1 eller 3 får omedelbar verkan.

skriftligen dokumenteras av kredit- institutet eller filialen.

Om institutet eller filialen säger upp avtalet eller begränsar tjänster eller funktioner kopplade till ett betalkonto enligt andra stycket 2, ska institutet eller filia- len underrätta konsumenten om detta och om vart han eller hon kan vända sig för att framföra klagomål eller få uppsägningen eller begränsningen rättsligt prö- vad. Underrättelsen ska vara skrift- lig och utan kostnad för konsu- menten. Om det är möjligt, ska skälen för uppsägningen framgå av underrättelsen.

Om institutet eller filialen säger upp avtalet med stöd av första stycket 2 eller 4, ska in- stitutet eller filialen underrätta konsumenten minst två månader innan uppsägningen träder i kraft. En uppsägning med stöd av första stycket 1 eller 3 eller en begräns- ning med stöd av andra stycket 2 får omedelbar verkan.

10 §2

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

2Senaste lydelse 2017:342.

94

SOU 2023:16

Författningsförslag

1. den information och redo- visning som en betaltjänstleve- rantör ska lämna eller hålla till- gänglig enligt 5 §,

2. rutiner för byte av betal- konto enligt 6 §, och

3. vilka uppgifter om betalkon- ton med grundläggande funktio- ner som en betaltjänstleverantör ska lämna till Finansinspektionen.

2. den information och redo- visning som en betaltjänstleve- rantör ska lämna eller hålla till- gänglig enligt 5 §,

3.rutiner för byte av betal- konto enligt 6 §, och

4.vilka uppgifter om betalkon- ton med grundläggande funktio- ner som en betaltjänstleverantör ska lämna till Finansinspektionen.

7kap. 6 §

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får i fråga om tillgång till betalkonto- tjänster enligt 5 § första stycket med- dela föreskrifter om

1. vad som utgör betalkont- otjänster,

2. hur ett kreditinstitut ska ta emot och hantera en begäran om tillgång till dess betalkontotjäns- ter, och

3. vilka uppgifter en begäran om tillgång till betalkontotjänster ska innehålla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

95

Skatter och avgifter ska be- talas in till Skatteverkets särskilda konto för skattebetalningar. Skat- ter och avgifter som per inbetal- ning högst uppgår till ett belopp motsvarande 0,25 prisbasbelopp får dock betalas till Skatteverket med fysiska betalningsmedel utgivna av Riksbanken (lagliga betalnings- medel). En sådan betalning får innehålla högst 50 mynt.

Författningsförslag

SOU 2023:16

1.11Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs att 39 kap. 10 § och 62 kap. 2 § skatteför- farandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

39kap. 10 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om

1.krav på kassaregister,

2.teknisk kontroll av kassaregister,

3. användning av kassaregister,

3. användning av kassaregister,

och

 

4. undantag från skyldigheter

4. undantag från skyldigheter

som gäller kassaregister.

som gäller kassaregister, och

 

5. undantag från skyldigheter

 

som gäller kassaregister i en freds-

 

tida krissituation eller då höjd

 

beredskap råder.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om certifiering av kassaregister.

62kap. 2 §

Skatter och avgifter ska be- talas in till Skatteverkets särskilda konto för skattebetalningar.

96

SOU 2023:16

Författningsförslag

Skatten eller avgiften är betald den dag betalningen har bokförts på det särskilda kontot.

Skatten eller avgiften är betald den dag betalningen har bokförts på det särskilda kontot eller den dag då betalning med lagliga be- talningsmedel har mottagits av Skatteverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

97

Författningsförslag

SOU 2023:16

1.12Förslag till lag om ändring i lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §

Skatt enligt denna lag ska be-

Skatt enligt denna lag ska be-

talas in till beskattningsmyndig-

talas in till beskattningsmyndig-

heten genom insättning på ett

heten genom insättning på ett

särskilt konto. Skatt som ska redo-

särskilt konto. Skatt som per in-

visas enligt denna lag ska vara be-

betalning högst uppgår till ett belopp

tald senast två veckor efter det

motsvarande 0,25 prisbasbelopp får

att beslut om skatten meddela-

dock betalas till Skatteverket med

des. Skatten anses betald den dag

fysiska betalningsmedel utgivna av

då betalningen har bokförts på

Riksbanken (lagliga betalnings-

det särskilda kontot.

medel). En sådan betalning får

 

innehålla högst 50 mynt. Skatt som

 

ska redovisas enligt denna lag ska

 

vara betald senast två veckor

efter det att beslut om skatten meddelades. Skatten anses betald den dag då betalningen har bok- förts på det särskilda kontot eller den dag då betalning med lagliga betalningsmedel har mottagits av beskattningsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

98

SOU 2023:16

Författningsförslag

1.13Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse.

2kap. 4 §1

Som omständigheter som kan

Som omständigheter som kan

tyda på att risken för penning-

tyda på att risken för penning-

tvätt och finansiering av terror-

tvätt och finansiering av terror-

ism är låg kan verksamhetsut-

ism är låg kan verksamhetsut-

övaren beakta bland annat att

övaren beakta bland annat att

kunden

1. kunden

1. är en stat, en region, en

a) är en stat, en region, en

kommun eller motsvarande eller

kommun eller motsvarande eller

en juridisk person över vilken en

en juridisk person över vilken en

stat, en region, en kommun eller

stat, en region, en kommun eller

motsvarande, var för sig eller till-

motsvarande, var för sig eller till-

sammans, har ett direkt eller in-

sammans, har ett direkt eller in-

direkt rättsligt bestämmande in-

direkt rättsligt bestämmande in-

flytande,

flytande,

2. har hemvist inom EES,

b) har hemvist inom EES,

3. har hemvist i en stat som

c) har hemvist i en stat som

har bestämmelser om åtgärder

har bestämmelser om åtgärder

mot penningtvätt och finansier-

mot penningtvätt och finansier-

ing av terrorism som motsvarar

ing av terrorism som motsvarar

dem i denna lag och som tilläm-

dem i denna lag och som tilläm-

par dessa bestämmelser på ett

par dessa bestämmelser på ett

effektivt sätt,

effektivt sätt,

4. har hemvist i en stat som

d) har hemvist i en stat som

har en låg nivå av korruption och

har en låg nivå av korruption och

annan relevant brottslighet, och

annan relevant brottslighet, och

5. är ett företag vars överlåt-

e) är ett företag vars överlåt-

bara värdepapper är upptagna till

bara värdepapper är upptagna till

handel på en reglerad marknad

handel på en reglerad marknad

1Senaste lydelse 2019:980.

99

Författningsförslag

SOU 2023:16

inom EES eller på en motsvarande marknad utanför EES.

inom EES eller på en motsvarande marknad utanför EES, eller att

2.produkten, tjänsten, trans- aktionen eller distributionskanalen a) är en livförsäkring med låg

premie,

b) är en pensionsförsäkring, om förtida återköp inte är möjligt och försäkringen inte får användas som säkerhet,

c) är en pensionsordning, pen- sionskassa eller liknande system som innebär pensionsförmåner för anställda, där inbetalning sker i form av löneavdrag och systemet inte tillåter överlåtelse av rättig- heter,

d) är väl definierad och be- gränsad för att öka finansiell in- kludering av vissa typer av kun- der, och

e) har inneboende egenskaper som innebär att riskerna för pen- ningtvätt och finansiering av terror- ism styrs av andra faktorer, som ekonomiska begränsningar eller in- syn i ägandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

100

SOU 2023:16

Författningsförslag

1.14Förslag till lag om ändring i lagen (2022:1568) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2022:1568) om Sveriges riks- bank

dels att 4 kap. 12 § ska upphöra att gälla, dels att rubriken före 4 kap. 12 § ska utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

101

Författningsförslag

SOU 2023:16

1.15Förslag till förordning om ändring i förordningen (2017:170) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning

Härigenom föreskrivs att det i förordningen (2017:170) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning ska införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse.

9 a §

Betalning till enskild ska göras till bankkonto. Om den enskilde saknar bankkonto eller om myn- digheten saknar uppgift om bank- konto ska betalning göras genom laddningsbara förbetalda korttjäns- ter som myndigheten avropat en- ligt sådant ramavtal som avses i 10 § eller annan för behovet lik- värdig tjänst. Först om betalning inte kan göras på något av dessa sätt eller om utbetalningen avser ett lägre belopp som inte betalas ut löpande får betalning göras genom utbetalningsavi eller annat betal- ningssätt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2024.

102

2Utredningens uppdrag och arbete

2.1Utredningens uppdrag

Regeringen beslutade den 10 december 2020 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över statens roll på betalningsmarknaden och ta ställ- ning till hur rollen bör se ut i framtiden. Det ska göras mot bakgrund av en genomgripande och bred analys av bl.a. förändringar på finans- och betalningsmarknaderna, nya betalningssätt och den framtida betalningsmarknaden.

I uppdraget ingår bl.a. att

kartlägga hur betalningsmarknaden ser ut och hur den regleras samt bedöma hur den framtida betalningsmarknaden kommer att se ut med utgångspunkt i utvecklingen i Sverige och i andra länder,

kartlägga rollfördelningen mellan staten och näringslivet på be- talningsmarknaden och ta ställning till statens framtida roll på denna marknad,

ta ställning till innebörden och behovet av att vissa betalnings- medel har ställning som lagliga betalningsmedel,

ta ställning till behovet av att Riksbanken ger ut digitala central- bankspengar, s.k. e-kronor, och

ta ställning till om författningsförslag eller andra åtgärder är nöd- vändiga och i förekommande fall föreslå sådana.

Uppdraget har sin grund i riksdagens tillkännagivande om statens roll på betalningsmarknaden (bet. 2018/19:FiU44, rskr. 2018/19:293).

En fullständig uppdragsbeskrivning finns i regeringens direktiv, se bilaga 1 och bilaga 2 till betänkandet.

103

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2023:16

2.2Utredningsarbetet

Utredningens arbete har bedrivits på sedvanligt sätt med regelbundna sammanträden med förordnade sakkunniga. Sedan juni 2021 har ut- redningen hållit sammanlagt elva sammanträden med de sakkunniga. Utöver dessa möten har täta kontakter skett mellan den särskilde utredaren, sekretariatet samt utredningens sakkunniga.

Till utredningen har det också knutits en referensgrupp med före- trädare för samtliga politiska partier i riksdagen. Utredningen har sedan december 2021 hållit sex sammanträden med den parlamentariska referensgruppen.

Enligt direktiven ska utredningen inhämta upplysningar från myn- digheter, företag och organisationer som kan vara berörda av de olika sakfrågorna. Utredningen ska också hålla sig informerad om och be- akta relevant arbete som pågår inom Regeringskansliet, Riksbanken, Riksgäldskontoret och andra myndigheter samt beakta relevant arbete på EU-nivå, forskning och internationella erfarenheter i de olika fråge- ställningarna.

Under arbetet har utredningen haft flera möten med företrädare för myndigheter, företag, akademi, branschorganisationer och civil- samhällesorganisationer. Därtill har utredaren medverkat vid ett an- tal konferenser och seminarier. Det har varit ett sätt för utredaren att dels informera om utredningens uppdrag, dels få flera perspektiv på och ökad förståelse för de frågeställningar som utredningen haft att ta ställning till. Utredningen har också kartlagt relevanta regler- ingar och förhållanden i andra länder. I detta syfte har utredningen haft möte med ministerier, centralbanker, tillsynsmyndigheter och branschföreträdare i Danmark, Finland, Frankrike, Norge och Stor- britannien. Lagstiftning och i förekommande fall förarbeten samt övrig information har inhämtats från officiella webbplatser. Utredningen har också haft möten med företrädare för Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken (ECB), Europeiska bankmyndigheten (Eba), och Internationella valutafonden (IMF). De internationella forsk- nings- och innovationskontoren har bistått utredningen med visst underlag.1

Som framgår av utredningens direktiv är uppdraget sakfrågemässigt brett och anger, med något undantag, inte specifik lagstiftning som

1Betänkandet refererar till vissa företagsnamn och -produkter. Referenserna görs enbart i exem- plifierande syfte och ska inte tolkas uteslutande.

104

SOU 2023:16

Utredningens uppdrag och arbete

ska ses över eller förändras. Det har därför i mångt och mycket varit upp till utredaren att identifiera problem och lämna förslag till lös- ningar. Vissa aspekter på statens roll på betalningsmarknaden än de som uttryckligen nämns i direktiven har visat sig ha stor betydelse för betalningsmarknadens funktionssätt. Två aspekter som utredningen valt att uppmärksamma är behovet av en statlig e-legitimation och betydelsen av digital driftssäkerhet.

Vissa delar av det regleringsbehov som utredningen identifierat har tagits om hand av Regeringskansliet och myndigheter under utredningens gång och författningsarbete har påbörjats. I dessa delar har utredningen därför valt att inte lämna förslag. Utredningen har i ställningstagandet till hur statens roll på betalningsmarknaden bör utformas, beaktat de krav som följer av Sveriges medlemskap i EU och att Sverige inte har euron som valuta.

Slutligen bör det understrykas att betalningsmarknaden utvecklas i snabb takt. Till viss del gäller det även regleringen av densamma. På EU-nivå pågår ett översyns- och lagstiftningsarbete – med potentiellt stor betydelse för utvecklingen av betalningsmarknaderna i EU- länderna – som utredningen emellertid inte kunnat beakta i önskvärd utsträckning. Även regleringen av s.k. kryptotillgångar är under ut- veckling i många länder men även inom internationella organ, och ut- redningen har i så stor utsträckning som möjligt försökt beakta denna utveckling.

Utredningen har beaktat rapporter från olika aktörer, rättspraxis och annat material som publicerats fram till den 12 mars 2023.

2.3Dispositionen av betänkandet

Betänkandet innehåller 21 numrerade kapitel. Kapitel 1 redovisar ut- redningens författningsförslag. Kapitel 3 redogör för utredningens övergripande utgångspunkter. Kapitel 4 ger en översiktlig bild av ut- vecklingen på betalningsmarknaden i Sverige. Kapitel 5 innehåller en redogörelse för inkluderingen på den digitala betalningsmarknaden och tillgången till grundläggande betaltjänster. Kapitel 6 behandlar rätten till konto, i synnerhet fysiska personers tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner. Kapitel 7 redogör för konsumentens ställning på den digitala betalningsmarknaden. I kapitel 8 behandlas frågor om tillit och integritet på den digitala betalningsmarknaden.

105

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2023:16

Kapitel 9 behandlar frågor om konkurrens och innovation i ekosyste- met för betalningar. Därefter följer i kapitel 10 en redogörelse för betalningsinfrastrukturen i Sverige. Kapitel 11 behandlar civil beredskap i betalningsekosystemet. Kapitel 12 berör cybersäkerhetsaspekter på betalningar. Kapitel 13 redogör för innebörden i begreppet lagliga betalningsmedel och hur det bör tillämpas i framtiden. Kapitel 14 be- handlar olika aspekter på s.k. kryptotillgångar. I kapitel 15 beskrivs s.k. digitala centralbanksvalutor. Kapitel 16 behandlar frågan om be- hovet av en digital centralbanksvaluta i Sverige. Kapitel 17 redogör för statens betalningar. Kapitel 18 behandlar frågan om en översyn av avrundningsbestämmelserna. Kapitel 3, 5–14 och 16–18 innehåller ut- redningens överväganden och förslag på respektive område. I betänkan- dets tre sista kapitel behandlas konsekvenserna av utredningens förslag (kapitel 19), ikraftträdande och övergångsbestämmelser (kapitel 20) samt författningskommentarer (kapitel 21).2

I bilaga 3 till betänkandet finns utredningens kartläggning av re- gleringen av betalningsekosystemet i Sverige. I bilaga 4 finns en under- sökning om betalningsvanor och synen på utvecklingen på betalnings- marknaden genomförd av Origo Group Sverige AB på uppdrag av utredningen. Bilaga 5 innehåller en forskningsrapport om juridiska aspekter av digitala valutor författad på uppdrag av utredningen av uni- versitetslektorn Emil Elgebrant vid Stockholms universitet. Bilaga 6 innehåller en rapport om skydd för betaldata på den svenska betal- ningsmarknaden författad på uppdrag av utredningen av advokaterna Niklas Follin och Andreas Löfholm vid Setterwalls Advokatbyrå AB. Slutligen finns i bilaga 7 en undersökning om tillgången till betalkonto på utredningens uppdrag genomförd av Origo Group Sverige AB på uppdrag av utredningen.

2Belopp i utländsk valuta har omräknats till svenska kronor med genomsnittliga växelkurser för januari 2023 enligt Riksbankens valutakursstatistik (www.riksbank.se).

106

3Statens roll på betalningsmarknaden

3.1Inledning

Alla betalar. Att betala är den i särklass vanligaste juridiska handling som en person utför. År 2021 gjordes uppskattningsvis 6,8 miljarder betalningstransaktioner i Sverige.1 Det innebär att varje kvinna och man i Sverige över 14 år gjorde cirka två betalningar per dag, vilket innebär att vi betalar nästan lika ofta som vi äter. För de allra flesta är en betalning ett ”nödvändigt ont” för att erhålla en vara eller tjänst eller, för den delen, betala in skatt. Men framför allt har betalningar mycket stor betydelse för hur hela vårt samhälle fungerar. Betalningar ska vara effektiva, säkra och tillgängliga och staten har ett intresse av att säkerställa detta, inte minst genom lagstiftning. Förutsättningarna för statens roll på betalningsmarknaden har dock förändrats.

Men även hur vi betalar förändras, och har så gjort genom histo- rien. De allra flesta betalningar görs i dag digitalt. Det skapar nya möjligheter men ställer också nya och andra krav på såväl staten som marknadsaktörer. Även konsumenterna behöver vara aktivare och mer medvetna än tidigare. Digitaliseringen av samhället har haft – och kommer att fortsätta ha – stor betydelse för utvecklingen på betalnings- marknaden. Det har bara på tio år blivit betydligt enklare att betala och betalningar görs oberoende av tid och plats. Nya sätt att konsumera, inte minst i form av e-handel, bidrar också till att betalningssätt för- ändras eller till att nya uppstår. Länge utgick lagstiftningen från att betalningar görs med sedlar och mynt och på fysiska bankkontor – i Sverige. Nuvarande lagstiftning är i flera avseenden anpassad till dagens betalningsmarknad, som inte bara är starkt digitaliserad men också mer gränsöverskridande. Men på samma sätt som tidigare riskerar

1Uppskattningen är utredningens egen och baseras på data för år 2020 som utredningen erhållit från Riksbanken.

107

Statens roll på betalningsmarknaden

SOU 2023:16

dagens lagstiftning i allt för stor utsträckning inriktas på särskilda – nu kända – betalningsinstrument, affärsmodeller och företagsfor- mer. Framtidens betalningsmarknad kräver framtidssäker lagstiftning som tar höjd för att betalningar sannolikt kommer att göras på andra sätt om ytterligare tio år.

Det har förmodligen aldrig varit så enkelt att betala som i dag. Men inte för alla. Stora grupper står av olika skäl utanför den digitala betalningsmarknaden. Ungefär en miljon vuxna saknar tillgång till mobil- eller internetbank2, vilket i praktiken ställer många utanför stora delar av den digitala betalningsmarknaden och gör dem bero- ende av andra, inte minst närstående. Eftersom alla måste kunna göra betalningar är detta utanförskap ett samhällsproblem.

När nästan 99 av 100 svenska kronor som cirkulerar i samhället är digitala skapas nya möjligheter, men det uppstår samtidigt nya risker och sårbarheter. Antalet bank- och värdetransportrån har visser- ligen minskat kraftigt under den senaste tioårsperioden.3 Men den digitala betalningsmarknaden är i stället sårbar för bedrägerier och för olika störningar.4 Digitala betalningar är i hög grad beroende av att elförsörjning och elektroniska kommunikationer fungerar. Alla ska kunna betala även i sådana situationer, såväl i normala tider som i kris, vid höjd beredskap och ytterst i krig. Digitala betalningar läm- nar också spår i form av data över vilka vi är, vad vi har betalat för och till vem. Dessa spår kan göra nytta för den enskilde och under- lätta brottsbekämpning, men de kan även användas utan att den en- skilde är medveten om det eller har givit sitt godkännande, eller i olagliga och fientliga syften. Det bör framhållas att digitala system inte nödvändigtvis är mer sårbara än fysiska. Vid allvarliga kriser kan det vara minst lika svårt att upprätthålla fysisk infrastruktur (t.ex. kontanthantering) som digital. Digitala betalningar är mindre käns- liga mot skador på byggnader, maskiner och transportmedel än vad fysiska betalningsmedel är. Det har inte minst blivit uppenbart i det krigshärjade Ukraina (se vidare kapitel 11).

2Enligt Riksbankens undersökning Svenska folkets betalningsvanor uppgav 14 procent i åld- rarna 18–84 år att de inte har tillgång till betalningar eller överföringar via mobil- eller internet- bank år 2022 (statistiken finns tillgänglig på www.riksbank.se). Det motsvarar cirka 1,1 mil- joner personer enligt SCB:s befolkningsstatistik för år 2022 (statistiken finns tillgänglig på www.scb.se).

3Enligt Brås statistik anmäldes 21 bankrån och 50 värdetransportrån år 2012. År 2021 anmäldes

4bankrån och 1 värdetransportrån (statistiken finns tillgänglig på www.bra.se).

4Se kapitel 7.

108

SOU 2023:16

Statens roll på betalningsmarknaden

Betalningar har sedan lång tid tillbaka gjorts över landsgränser, som en produkt av internationellt handelsutbyte och finansiella flö- den. Med digitaliseringen har betalningar i sann mening blivit globala och allt enklare, även om de kostar mer än inhemska betalningar och fortfarande tar längre tid.5 Regleringen av betalningar blir även den alltmer internationell eller i vart fall, som inom EU, regional. Icke desto mindre ligger lagstiftaren efter marknaden. Det gäller både i förhållande till den tekniska utvecklingen och i förhållande till att betalningar och betaltjänster i betydligt större utsträckning än tidi- gare sker över landsgränser. Globaliseringen av betalningar har också lett till att betalningar blivit effektiva finansiella vapen och ett sätt för stora ekonomier att stärka sina positioner i världsekonomin. Kon- trollen över betalningsflöden kan användas för att åsamka enskilda, företag, men även hela länder, stor ekonomisk skada. I vissa fall är motivet för att använda detta vapen legitimt. I de ekonomiska och finansiella sanktioner som följt på Rysslands storskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 är stopp för ryska företag och privat- personer att göra internationella betalningar en bärande del.

De sätt på vilka vi gör betalningar är i sig exempel på innovationer. Betalningar med mynt var långt mer effektiva än betalningar med olika former av värdefulla ting eller varor. Sedlar var i sin tur mer effektiva än mynt eftersom sedlar gjorde så att tunga mynt inte behövde frak- tas när betalningstransaktioner skulle genomföras. Och under det senaste decenniet har digitala betaltjänster slagit igenom på bred front, särskilt mobila. Innovationer leder inte sällan till konflikter mellan nya aktörer som utmanar gängse sätt och aktörer, vilka i vissa fall varit gynnade av staten. Betalningar utgör därvidlag inget undantag. På senare tid har den tekniska utvecklingen – framför allt digitaliser- ingen – möjliggjort för nya aktörer att utmana banker när det gäller betalningar. Banker har under lång tid ”ägt” betalningar genom att de båda funktionerna insättningar och betalningsförmedling varit sam- mangjutna. Detta gäller inte längre, även om banker alltjämt är den dominerande förmedlaren av betalningar men även utgivaren av de digitala betalningsmedel vi använder vid i stort sett varje betalning.

Finansiella tjänster har traditionellt kännetecknats av höga inträdes- hinder, kostnader och ofta betydande ineffektivitet. Teknisk utveck-

5Enligt en uppskattning kommer det globala värdet av gränsöverskridande betalningar att öka med två tredjedelar till år 2027 jämfört med år 2017. What are cross-border payments? www.bankofengland.co.uk (hämtad 2022-12-28).

109

Statens roll på betalningsmarknaden

SOU 2023:16

ling, framför allt digital, har möjliggjort stor förändring, nya tjänster och lägre transaktionskostnader. Men vinsterna av digitaliseringen har inte förts över till konsumenterna.6 Nya aktörer kan bidra till effek- tivare betalningar som bättre svarar mot konsumenternas behov, men upplever i många fall fortfarande höga inträdesbarriärer. Barriärerna utgörs inte minst av etablerade aktörers ofta starka marknadsposi- tion och ett regelverk som utformats utifrån deras roll i det finansiella systemet där fokus – av förklarliga skäl – legat på finansiell stabilitet, snarare än på konkurrens och innovation. En ytterligare aktuell kon- fliktyta finns mellan de som förespråkar ett mer decentraliserat finan- siellt system baserat på privata digitala ”valutor” (t.ex. Bitcoin), och de som ser betydande risker för såväl den finansiella stabiliteten som konsumentskyddet om sådana system växer okontrollerat.

Konflikter av dessa slag har ingen given utgång. I vissa fall ”vin- ner” etablerade aktörer eller de som – i vissa fall på goda grunder – vill verka för mindre pluralism. I andra fall stimuleras nya innova- tioner och leder till att befintliga aktörer blir effektivare. Under alla omständigheter påverkar våra betalningsval fördelningen av resurser och ekonomisk makt i samhället. Och digitaliseringen har möjlig- gjort en stor maktförskjutning, och ger möjlighet till ytterligare sådan, från traditionella institutioner till enskilda användare.

Betalningar påverkar alltså större delar av samhället än vad många tänker på. I likhet med annan ekonomisk verksamhet byggs mark- nader och strukturer upp av alla de många beslut som hushåll och företag fattar varje dag. Till följd av att betalningar representerar så pass stora ekonomiska – men även politiska – värden finns det starka drivkrafter för alltifrån centralbanker till globala företag inom sociala medier att påverka hur vi betalar. Den tekniska utvecklingen som lett till billigare, snabbare och enklare betalningar bör på det stora hela bejakas. Men de oönskade konsekvenserna av denna utveckling, fram- för allt bristande tillgänglighet, ökad sårbarhet och koncentrations- tendenser, ger staten en oomtvistligt viktig roll på betalningsmark- naden. Statens roll på betalningsmarknaden behöver stärkas på flera områden, även utanför finansmarknadsreglering.

I detta kapitel beskrivs vad en betalning egentligen är (avsnitt 3.2) och hur ett ekosystem byggts upp omkring betalningar (avsnitt 3.3). Statens roll för att säkerställa effektiva, säkra och tillgängliga betal- ningar och vilka medel staten har till sitt förfogande behandlas i av-

6Philippon (2017).

110

SOU 2023:16

Statens roll på betalningsmarknaden

snitt 3.4. Avsnitt 3.5 belyser hur ett föränderligt betalningsekosystem påverkar förutsättningarna för lagstiftning och tillsyn. Avsnitt 3.6, slutligen, redovisar utredningens överväganden.

3.2Att betala är att föra över värde

En betalning är i grunden en överföring av ekonomiskt värde (eller köpkraft) från en fysisk eller juridisk person, betalaren, till en annan, betalningsmottagaren (se figur 3.1). Vanligen sker en betalning vid köp av en vara eller en tjänst men kan också vara utan direkt motpre- station (t.ex. en gåva till ett barn). Genom att betala gör sig betalaren (gäldenären) skuldfri gentemot betalningsmottagaren (borgenären) även om det nödvändigtvis finns en uttrycklig skuldrelation mellan parterna.

Figur 3.1 Att betala är att överföra värde

Värde- överföring

AB

Själva betalningsobjektet (t.ex. en sedel) är den form i vilken betal- ningen uttrycks – digital eller fysisk. Denna representation av värde benämns i regel betalningsmedel. Ett betalningsmedel kan egentligen bestå av vilket objekt som helst så länge parterna har kommit överens om detta. I vissa historiska kulturer gjordes betalningar med sällsynta snäckor eller andra värdefulla föremål.7 I takt med att mer komplexa samhällen med en utbredd handel växte fram började betalningar göras i någon form av pengar.

7Se t.ex. Davies och Connors (2016).

111

Statens roll på betalningsmarknaden

SOU 2023:16

Pengar är ett svårfångat begrepp men brukar anses fylla tre funk- tioner:

Ett allmänt gångbart betalningsmedel,

som bevarar sitt värde över tid, och

uttrycks i en gemensam räkneenhet (penningenhet).8

I moderna monetära system9 finns två typer av pengar som allmän- heten har tillgång till: statliga pengar, ofta benämnda centralbanks- pengar, i form av sedlar och mynt respektive privata s.k. bankpengar i form av kontopengar. Kontopengar är de banktillgodohavanden (insättningar) som allmänheten kan använda för att göra digitala betal- ningar. Sedlar och mynt har ingen kreditrisk utan är fullt ut garanterade av staten. I regel är sedlar och mynt s.k. lagliga betalningsmedel10 inom ett visst geografiskt område. Varken centralbankspengar eller bank- pengar är nuförtiden kopplade till någon underliggande tillgång. Allt- sedan de flesta länder övergav den s.k. guldmyntfoten, vilken innebar att sedlar och mynt alltid kunde växlas in mot guld, i början av 1930- talet garanteras sedlarnas och myntens värde av medborgarnas och omvärldens förtroende för staten och dess beskattningsförmåga.11 Bankers pengaskapande följer i stället direkt av deras kreditgivning: när banker ger ut lån skapas samtidigt insättningar på låntagarens konto som sedan cirkulerar i ekonomin när låntagaren gör betalningar (se vidare kapitel 15). På det viset är bankpengar uppbackade av säker- heter i form av banklån. Men det finns viktiga länkar mellan central- bankspengar och bankpengar. Banker kan vid behov och mot säkerhet låna pengar i centralbanken. Därigenom kan bankpengar konverteras till (statliga) centralbankspengar ett-till-ett. På så vis bidrar central- bankspengar till att säkra värdet på bankpengar. Det är därför central- banker ibland benämns ”bankernas bank”. Därtill är banker reglerade och står under tillsyn av staten, men är ändå behäftade med kredit- risk såtillvida att banker kan få solvensproblem eller till och med gå

8För en utförligare beskrivning av begreppet pengar se t.ex. Ekenberg och Vestin (2018).

9Ett monetärt system definieras här som en uppsättning regler, förfaranden och institutioner genom vilka staten ger ut pengar som används i ekonomin. Institutionerna utgörs vanligen av statens centrala finansförvaltning (skuldkontor), centralbank, myntverk och finansiella institut, främst banker.

10Innebörden i begreppet lagliga betalningsmedel beskrivs i kapitel 13.

11Ett penningsystem i vilket pengars värde grundas i förtroende för staten benämns ibland pappersmyntfot. Ett annat begrepp som ofta används för att beskriva centralbankspengar som inte är uppbackade av någon underliggande tillgång är fiatpengar (eng. fiat money).

112

SOU 2023:16

Statens roll på betalningsmarknaden

omkull. Över tid har (digitala) bankpengar kommit att bli den klart vanligaste formen av betalningsmedel i Sverige liksom i flera andra ekonomiskt utvecklade länder (se vidare kapitel 4).

Digitala betalningar har särskilda egenskaper

En betalning med sedlar och mynt utförs direkt mellan betalare och betalningsmottagare och blir slutlig (definitiv) i och med att betal- ningsmottagaren erhåller sedeln eller myntet. En kontant betalning kräver egentligen inte att betalningsmottagaren vet vem betalaren är för att betalningen ska vara giltig. Betalningsmottagaren behöver i stället säkerställa att betalningsmedlet (t.ex. en sedel) är giltigt, dvs. i bruk och inte förfalskat.

Digitaliseringen har inneburit att inte bara ekonomiskt värde flyt- tas mellan betalare och betalningsmottagare utan också information (t.ex. om vem som är betalaren och till vilket konto som betalningen ska ske). Med andra ord gäller att:

Digital betalning = ekonomiskt värde + information

En digital betalning i sin allra enklaste form illustreras i figur 3.2. Vid en digital betalning sker värdeöverföringen genom att ägaren av värdet – betalaren – först initierar en betalning. För att detta ska ske på ett säkert sätt krävs att betalaren är känd, äger rätten till värdet och vill att värdeöverföringen görs. Därför behöver betalaren iden- tifiera sig och sedan signera eller godkänna (begreppet autentisera används ofta i juridiska sammanhang) betalningen, varefter värdet överförs till mottagaren. Eftersom digitala betalningar i normalfallet görs med bankpengar handlar de allra flesta betalningar om en över- föring av värde mellan bankkonton, även om det kan ske genom någon annan betaltjänst än den banken tillhandahåller. Här bör det under- strykas att identifiering och signering är olika moment i en digital betalning. Momenten kan göras på olika sätt och till och med av olika personer. Vid digitala betalningar i Sverige sker båda momenten väl- digt ofta med BankID, men i princip kan en annan säker e-legitima- tion användas.

113

Statens roll på betalningsmarknadenSOU 2023:16

Figur 3.2

Grunderna i en digital betalning

 

 

Värde-

 

 

överföring och

 

 

information

 

 

A

B

Identitet

Signering

Identitet

 

 

Betalningsutredningen

För att en digital betalning ska kunna genomföras så enkelt, billigt och säkert som möjligt krävs en väl fungerande infrastruktur och effektiva aktörer såsom clearinghus, banker och kortnätverk såsom Visa och Mastercard. Utöver dessa aktörer kännetecknas dagens betal- ningsmarknad av att det finns ett stort antal företag som tillhanda- håller olika betaltjänster och betalningssätt. Det faktum att allt fler aktörer är inblandade i betalningskedjan innebär dock inte att en be- talning i grunden är något annat än för 500 år sedan: en överföring av värde mellan personer. Betalningsmedel, betaltjänster och betal- ningsinstrument är egentligen bara olika sätt att (om än effektivt) ”omsluta” värde och information. Centralbanker, banker, kortnät- verk m.fl. är på motsvarande sätt mekanismer för att validera, koordi- nera och bokföra betalningar när tekniken och samhället utvecklats. För att förstå betalningars roll i samhället men också vilken roll staten bör spela för att betalningar ska vara effektiva, säkra och till- gängliga för alla i samhället är det alltså betalningen som sådan som bör vara i fokus. Därför är den – inte någon särskild form av den – även utredningens utgångspunkt.

3.3Ett ekosystem för betalningar

Traditionellt har begrepp som betalningsväsendet eller betalnings- systemet använts för att beskriva de system, regelverk, processer och institutioner som behövs för att betalningar ska kunna genomföras. Betalningssystem används ofta synonymt med betalningsinfrastruk-

114

SOU 2023:16

Statens roll på betalningsmarknaden

tur (se kapitel 10). Begreppet betalningsväsende, som används i äldre lagstiftning12, är närbesläktat med betalningssystem.

Utredningen utgår, som nämns ovan, inte ifrån betalningar som särskilda objekt (t.ex. sedlar), instrument (t.ex. kontokort) eller in- stitutioner (t.ex. banker). Utredningens utgångspunkt är i stället be- talningarna som sådana, alltså överföring av värde och, vid digitala betalningar, även av information. Framväxten av nya sätt att betala, nya aktörer och de många kopplingarna mellan nya och etablerade aktörer och befintlig infrastruktur, gör det mer adekvat att använda begreppet betalningsekosystem.13

De grundläggande delarna i ett ekosystem är dels betalarna – inte minst konsumenter-, dels den (i stor utsträckning samhällskritiska) underliggande infrastruktur och andra system som krävs för att be- talningar ska vara effektiva och säkra (se figur 3.3). Även om såväl betalningar och betaltjänster som betalningssystem och -infrastruk- tur i allt högre utsträckning är internationella, tar har utredningen sitt främsta fokus på betalningar i svenska kronor.

Figur 3.3 Ett ekosystem för betalningar har vuxit fram

CENTRALBANK

REGLERING

BETALTJÄNSTER

A

 

 

 

B

Swisha

 

500

100

2050

 

 

E

 

 

 

 

 

 

 

 

BANK

 

 

 

 

D

debit

 

 

 

 

 

INFRASTRUKTUR

Swisha

HG

12Två exempel är lagen (1957:684) om betalningsväsendet under krigsförhållanden och att Riksbanken enligt den förutvarande riksbankslagen att säkerställa ett säkert och effektivt betalnings- väsende (1 kap. 2 § tredje stycket lagen [1988:1385] om Sveriges riksbank).

13Här avses ekosystemet för betalningar i svenska kronor.

115

Statens roll på betalningsmarknaden

SOU 2023:16

Ekosystemet för betalningar kan delas in i tre delsystem: kontanta betalningar, digitala betalningar med banktillgodohavanden (bank- pengar) respektive s.k. slutna betalningssystem (se figur 3.4). Delsyste- men är dock inte helt skilda från varandra. Exempelvis kräver tillgång till kontanter i regel betalkonto. Därutöver finns det andra aktörer i ekosystemet i form av leverantörer av tekniska stödsystem och sido- tjänster utan vilka digitala betalningar inte skulle kunna genomföras.

Figur 3.4 Betalningsekosystemets olika delsystem

Slutna

Digitala centralbanks-

betalnings-

valutor

system

 

Stödsystem

 

och

Kontanta

sidotjänster

betalningar

 

Digitala betalningar

med bank-

tillgodohavanden

3.3.1Kontanta betalningar

Ekosystemet för betalningar omfattar även de sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken. Kontanter är fortfarande det enda allmänt gång- bara betalningsmedel i Sverige som gör det möjligt att omedelbart och slutligt reglera en skuld utan mellanhänder och utan central eller distribuerad bokhållning eller kontoföring. Kontanter är vidare den enda formen av centralbankspengar som är tillgängliga för allmänheten. Den fysiska formen gör kontanter, slutligen, till det enda befintliga betalningsmedel som på egen hand klarar sig helt utan el och elek- troniska kommunikationer och som kan lagras på fysiska platser.14

14En kontant betalning kräver att kontanter finns hos hushåll och företag eller distribueras ut till dessa. Uttag av kontanter i uttagsautomater kräver både tillgång till el och elektroniska kommunikationer (internetuppkoppling). Även de slutna kassa- respektive kontanthanter- ingssystemen i butiker kräver el.

116

SOU 2023:16

Statens roll på betalningsmarknaden

Kontanta betalningar möjliggörs genom en egen bakomliggande infrastruktur, den s.k. kontantkedjan.15 I kontantkedjan ingår, utöver kontanta betalningar samt insättning och uttag av kontanter, kontant- hantering (företrädesvis distribution, uppräkning och lagring) som utförs av privata företag.16 Start- och slutpunkt för kontantkedjan är Riksbanken som ger ut och löser in kontanter. Riksbanken har enligt den riksbankslag som trädde i kraft den 1 januari 2023 (lag [2022:1568] om Sveriges Riksbank) ett tydligt mål och mer omfattande ansvar för kontantkedjan jämfört med den förutvarande lagen. Riksbanken ska bl.a. bidra till att det finns tillgång till kontanter i betryggande utsträckning i hela Sverige, samt vid behov samordna hanteringen av kontanter i Sverige.

3.3.2Digitala betalningar med banktillgodohavanden

Den största delen i ekosystemet för betalningar utgörs av digitala betalningar med kontomedel – eller banktillgodohavanden – mellan privatpersoner, företag, ideella organisationer och offentlig sektor. Utvecklingen av nya sätt att betala har alltid gått hand i hand med den tekniska utvecklingen. Exempelvis uppstod elektroniska bank- tjänster i slutet av 1980-talet. Den tekniska utvecklingen under de senaste två decennierna har framför allt inneburit att betalningar har frikopplats från bankerna, såväl fysiskt som affärsmässigt. Mobila betalningar används numera av en stor andel av befolkningen och allt färre betalningar görs på fysiska bankkontor. I spåren av den tek- niska utvecklingen men även avreglering har det uppstått en rik flora av företag inom en rad olika affärsområden. De flesta aktörer spe- cialiserar sig på en del i betalningskedjan och tillhandahåller tjänster riktade till ett visst kundsegment. Framväxten av nya aktörer är del- vis även sammankopplad med utvecklingen av e-handeln. Det bör dock påpekas att trots att det numera finns långt fler aktörer på be- talningsmarknaden än för tiotalet år sedan, bygger betalningseko- systemet alltjämt på betalningar med banktillgodohavanden och befintlig infrastruktur. I det avseendet har utvecklingen inte varit sär- skilt dynamisk. Nya aktörer har också etablerat nya affärsmodeller. Ett tydligt exempel är s.k. räntefri uppskjuten betalning (eng. Buy

15Se bl.a. SOU 2018:42 och SOU 2019:46 för mer detaljerade beskrivningar av kontantkedjan.

16Loomis AB och Bankomat AB är de två stora privata aktörerna inom kontanthantering.

117

Statens roll på betalningsmarknaden

SOU 2023:16

now, pay later, BNPL) som kan göra gränsen mellan betalningar och otydlig för den enskilde konsumenten. Även geografiskt blir gränsen otydlig, där det inte alltid känns eller syns när en betalning passerar en landgräns. Detta ställer nya och högre krav på finansiellt med- vetande hos konsumenterna.

Drivkrafterna bakom framväxten av nya betaltjänster och betal- ningssätt är generella och är inte bara relevanta för ekonomiskt ut- vecklade länder som Sverige utan – och ofta i större utsträckning – medelinkomstländer. Indien och Kenya är exempel på länder som i stor skala använder innovativa digitala och mobila lösningar för att göra betalningar billigare, säkrare och mer tillgängliga. Ekonomiska, institutionella, geografiska och politiska villkor spelar alltjämt en stor roll för hur betalningar görs. I länder med ett väl utvecklat bank- system som är öppet för innovationer kommer banker sannolikt fort- sätta att spela en stor roll i ekosystemet. Samtidigt syns stor innova- tionskraft i länder som inte haft ett traditionellt banksystem – eller ett system som långt ifrån alla har tillgång till – och där det inte funnits samma höga förtroende för staten (eller banker för den delen) som t.ex. Sverige. Där syns också hur digitala system inte behöver utgöra ett hot mot banker, utan tvärtom kan stärka dem. Kenyanska M-Pesa är ett av flera exempel på hur användning av nya digitala tjänster har medfört fler och nya användare av banktjänster.17

Det digitala betalningsekosystemet har olika lager

En digital betalning med banktillgodohavanden behöver i regel pas- sera genom tre sammanlänkade lager som alla är nödvändiga förut- sättningar för att företag, hushåll, ideella organisationer och myn- digheter ska kunna göra betalningar. De tre lagren är tjänstelagret, betalningssystem- och clearinglagret och avvecklingslagret (se figur 3.5)

17M-Pesa är en mobil betaltjänst – även för de som står utanför banksystemet – och tillika en stor, gränsöverskridande plattform för finansiella innovationer, se www.vodafone.com.

118

SOU 2023:16

Statens roll på betalningsmarknaden

Figur 3.5 En digital betalning med banktillgodohavanden behöver passera genom tre lager

Värde-

överföring och

information

A

B

Identitet

Signering

Identitet

Tjänstelagret

Tjänstelagret är den del av betalningsekosystemet som hushåll och företag möter – både när de betalar och tar emot betalningar. Tjänste- lagret motsvarar i huvudsak begreppet betaltjänster18 så som de defi- nieras enligt lagen (2010:751) om betaltjänster.19 Betaltjänsterna i tjänstelagret konkurrerar sinsemellan men även med kontanta be- talningar och med betalningar som sker via olika s.k. slutna betalnings- system (se nedan). De företag som är verksamma i tjänstelagret är framför allt banker som erbjuder tjänster såsom kontoöverföringar via internetbank, autogiro, debetkort och betalningar via mobilapplika- tioner (t.ex. betalningar med tjänsten Swish). Även andra betaltjänst- leverantörer som möjliggör betalningar, exempelvis betalningsinitier- ingstjänster eller företag som löser in kortbetalningar för näringsidkare (s.k. kortinlösare) är en del av tjänstelagret.

18I begreppet betaltjänster ingår exempelvis även kontoinformationstjänster, insättning och uttag av kontanter som inte direkt utgör betalningar i form av betalningstransaktioner.

19Bilaga 3 beskriver regleringen av aktörer och verksamheter inom ekosystemet för betalningar i Sverige.

119

Statens roll på betalningsmarknaden

SOU 2023:16

Betalningssystem- och clearinglagret

I betalningssystem- och clearinglagret dirigeras betalningar (eng. routing) mellan konton inom ett betalningssystem där transaktioner sedan processas i form av auktorisering och övriga kontroller och avstämningar. Vanligen genomgår betalningar mellan deltagarna i betalningssystemet s.k. clearing. Clearing innebär, enkelt uttryckt, att två eller flera parters (företrädesvis bankers) inbördes betalnings- förpliktelser sammanställs och redovisas.20 Betalningssystem- och clearinglagret är helt nödvändigt för att digitala betalningar ska kunna göras mellan de olika aktörerna som erbjuder betaltjänster i tjänste- lagret. På motsvarande sätt som det är möjligt för en person som har en viss mobiloperatör att ringa en annan person som har en annan mobilleverantör, kan betalningar göras mellan olika banker. Ibland sker dessa betalningar direkt genom överföringar mellan bankkonton.

Iandra fall är det en betaltjänstleverantör som ombesörjer betalningen. I betalningssystem- och clearinglagret ingår t.ex. de internationella kortnätverken Visa och Mastercard samt Bankgirot BGC AB (Bank- girot), som ägs av de största svenska bankerna. Även den planerade nor- diska betalningsinfrastrukturen P27 blir en central aktör i detta lager.

Avvecklingslagret

I avvecklingslagret sker betalningar i centralbankspengar för att slut- ligen avveckla positioner mellan deltagarna i föregående lager (i allt väsentligt banker). Avvecklingslagret utgörs vanligen av ett system för stora betalningar som ägs och drivs av centralbanken, i Sveriges fall Riksbankens system för stora betalningar RIX-systemet.21 I RIX- systemet sker avveckling främst mellan deltagarna (bankerna) men Bankgirot utför dessa tjänster i praktiken genom att skicka avveck- lingsinstruktioner till Riksbanken för bankernas räkning. Mindre banker och andra betaltjänstleverantörer, som inte är deltagare i RIX-systemet, sköter normalt avvecklingen via ombudsbanker som är deltagare.

Det främsta skälet till att i princip alla centralbanker i länder med egen valuta driver ett system för betalningsavveckling är att central- banker har möjlighet att skapa (i princip) obegränsad likviditet i den

20Kapitel 10 redogör mer utförligt för vad clearing är och vilka aktörer som är inblandade i clearing av betalningar i Sverige.

21System för betalningsavveckling, inklusive RIX-systemet, beskrivs i kapitel 10.

120

SOU 2023:16

Statens roll på betalningsmarknaden

egna valutan. Likviditeten minskar friktionen i avvecklingen av betal- ningar mellan banker och minskar risken för att finansiella obalanser uppstår mellan deltagarna. Lagermodellen skulle alltså kunna kom- pletteras med ett särskilt likviditetslager.

3.3.3Slutna betalningssystem

I ekosystemet för betalningar finns också s.k. slutna betalningssystem (eng. closed-loop systems). I ett slutet betalningssystem sker betal- ningar i en kontostruktur där såväl den betalande som den mottagande parten i en betalning ingår. Betalningar i slutna betalningssystem kräver därför inga särskilda lösningar för kommunikation med utomstå- ende parter genom dirigering, processande eller clearing. Det krävs inte heller tillgång till avvecklingssystem för att betalningarna ska kunna genomföras. Avveckling i form av slutlig reglering av en betalnings- förpliktelse sker i stället i det slutna betalningssystemet. Ett exempel på ett slutet betalningssystem är kortnätverket American Express där alla deltagare (såväl kortinnehavare som näringsidkare som tar emot betalningar) har ett konto. Historiskt har även Postgirot, seder- mera Plusgirot (som Nordeas företagskunder kan erbjuda för betal- ningar), fungerat som ett slutet betalningssystem eftersom systemen hanterat betalningar mellan kunder i samma företag eller bank. Betal- ningar med s.k. elektroniska pengar (e-pengar)22 utgör också slutna betalningssystem eftersom betalningar sker mellan användare av samma e-pengar. Exempel på betalningar med e-pengar är de s.k. digitala plån- böckerna (eller e-plånböckerna) amerikanska PayPal och kinesiska Alipay.

Även betalningar och överföringar med kryptotillgångar sker i slutna system. Den s.k. blockkedjetekniken har möjliggjort ett helt nytt sätt att skapa och föra över värde utan inblandning av någon central, tredje part.

E-pengar och kryptotillgångar är än så länge en marginell förete- else i ekosystemet för betalningar i Sverige. Det kan dock inte ute- slutas att digitala betalningar med bankpengar kommer att på längre

22Bilaga 3 redogör för och gällande reglering av e-pengar och utgivare av dem (s.k. e-penga- institut)

121

Statens roll på betalningsmarknaden

SOU 2023:16

sikt möta ökad konkurrens från andra former av privata betalnings- medel.23

Slutna betalningssystem och kontanter inte helt fristående system

Även om slutna betalningssystem och kontanter inte är betalningar med banktillgodohavanden behövs vanligtvis en koppling dem emellan. Innehavare av kontanter, e-pengar eller kryptotillgångar har i regel behov av att växla till och från banktillgodohavanden för att kunna göra de flesta typer av betalningar. När en privatperson gör uttag eller insättningar av kontanter debiteras respektive krediteras hens betal- konto i bank. På motsvarande sätt krediteras ett företags betalkonto vid insättning av dagskassor. Företag som ger ut e-pengar (t.ex. Pay- Pal) ger kunderna möjlighet att växla mellan banktillgodohavanden och e-pengar. Även betalningar med American Express involverar i slutändan banktillgodohavanden, när kortinnehavaren betalar sin faktura genom en banköverföring. Slutligen finns det särskilda tjäns- ter som erbjuder växling mellan kryptotillgångar och banktillgodo- havanden. Samtliga delar i ekosystemet för betalningar har alltså en direkt eller indirekt länk till lagermodellen för digitala betalningar.

3.3.4Digitala betalningar kräver tekniska stödsystem

Digitala betalningar förutsätter att det finns ett antal tekniska stöd- system och sidotjänster. Ett exempel är tjänsten Swish som kopplar ihop telefonnummer och företags ID-nummer med bankkonton. Ett annat är s.k. NFC-teknik för kontaktlösa betalningar och s.k. EMV- chip som möjliggör informationslagring på kort. Även tjänster för elektronisk identifiering (t.ex. BankID och Freja-ID), som möjlig- gör identifiering och autentisering (signering) av betalningstransak- tioner är stödsystem till betalningar vid köp online eller med tjänsten Swish. Även clearinghus och avvecklingssystem är beroende av system- leverantörer. Vissa leverantörer är verksamma i alla lager och till- handahåller även tekniska system för att möjliggöra betalningar med t.ex. kryptotillgångar. Leverantörer av tekniska stödsystem eller sido-

23Kapitel 14 belyser förutsättningarna för att kryptotillgångar kommer att bli ett allmänt till- gängligt och använt betalningsmedel.

122

SOU 2023:16

Statens roll på betalningsmarknaden

tjänster är inte betaltjänstleverantörer men likväl en allt viktigare del av betalningsekosystemet. I vissa fall är leverantörer av stödsystem eller sidotjänster kritiska för stora delar av ekosystemet och ger då upphov till systemsårbarheter. Leverantörer av tekniska stödsystem och sidotjänster omfattas i regel inte av finansiell lagstiftning och tillsyn (men däremot av dataskyddslagstiftning). Det blir därför en särskild utmaning för lagstiftare, centralbanker och tillsynsmyndig- heter att förhålla sig till att betalningsekosystemet består av både reglerade och icke-reglerade företag.

3.3.5Digitala centralbanksvalutor kan bli en del av betalningsekosystemet

I framtiden kan betalningsekosystemet komma att kompletteras med s.k. digitala centralbanksvalutor. En digital centralbanksvaluta är digitala centralbankspengar – likt sedlar och mynt utan kreditrisk – som allmänheten har tillgång till och kan använda för att göra betal- ningar, antingen direkt via konton eller genom digitala plånböcker. Ett stort antal centralbanker världen över analyserar och, i vissa fall, överväger att ge ut digitala centralbanksvalutor. Digitala centralbank- svalutor finns redan i 11 länder. Skulle fler centralbanker ge ut digitala centralbanksvalutor kan sådana komma att bli en viktig del av betal- ningsekosystemet.24 Digitala centralbanksvalutor är i någon mening ett slutet betalningssystem med egna regler och egen infrastruktur. Om en digital centralbanksvaluta införs kommer den emellertid att dels vara möjlig att växla mot banktillgodohavanden, dels påverka och vara integrerad med – och beroende av – andra aktörer i ekosystemet, inte minst banker och andra betaltjänstleverantörer. Exakt hur inter- aktionen med det övriga ekosystemet kommer att se ut beror i hög utsträckning på hur en digital centralbanksvaluta utformas.

24Digitala centralbanksvalutor beskrivs utförligt i kapitel 15.

123

Statens roll på betalningsmarknaden

SOU 2023:16

3.4Statens roll för effektiva, säkra och tillgängliga betalningar

Utgångspunkten för statens roll i betalningsekosystemet bör vara att den enskilde ska få tillgång till effektiva och säkra betalningar oavsett kön, bostadsort, utbildningsnivå, tid i Sverige eller funktionsned- sättning. För att detta ska uppnås behöver både konsumenter och system vara starka och, vid behov, skyddas. Detta är en gemensam uppgift för hela samhället, inte enbart för staten. Statens åtagande kan ta sig olika uttryck. Staten är exempelvis lagstiftare – reglerare – och säkerställer att regler efterlevs genom tillsyn och övervakning. Staten kan också tillhandahålla betalningsinfrastruktur samt stödja konsumenter genom finansiellt stöd till tjänster som marknadsaktö- rerna inte finner tillräckligt lönsamma men även genom utbildning och informationsinsatser. Därtill gör staten årligen betalningar av sociala förmåner och andra ersättningar på mångmiljardbelopp och mottar betalningar av skatter och avgifter (se kapitel 17). Det är där- för mer adekvat att tala om att staten har flera roller i ekosystemet för betalningar.

Statens roll på betalningsmarknaden – eller i det monetära syste- met mer generellt – har varit olika framträdande genom historien. Under lång tid var statens roll framför allt kopplad till utgivningen av betalningsmedel och hur dessa kunde användas. I vissa länder fick privata banker under senare delen av 1600-talet och 1700-talet rätt att ge ut egna sedlar. I vissa fall, som i Sverige, samexisterade privata och statliga sedlar under långa perioder. I länder som Frankrike och England var sedelutgivningen ett sätt att finansiera krig eller andra offentliga utgifter. I samband med den industriella revolutionen fick staten en utökad roll, inte minst när det gäller reglering av det bank- system som var en förutsättning industrialisering och internationell handel. Samtidigt gavs centralbankerna vid skiftet mellan 1800- och 1900-tal monopol på att ge ut sedlar och mynt (även om det inte alltid var centralbanken som präglade mynt) och uppgiften att avveckla stora betalningar mellan banker. I Sverige byggde de stora bankerna under den andra halvan av 1900-talet upp stora delar av den betalnings- infrastruktur som fortfarande används utan att staten var särskilt in- blandad.

Under 2000-talet har statens roll förändrats generellt i takt med digitaliseringen, som påverkat de flesta samhällssektorer, inte minst

124

SOU 2023:16

Statens roll på betalningsmarknaden

i förhållande till betalningsmarknaden. Även om grundläggande prin- cipiella intressen, som effektivitet och säkerhet, är desamma, innebär digitaliseringen i kombination med ändrade köpmönster och förvänt- ningar hos konsumenterna, att statens intressen måste värnas på andra sätt än för bara tiotalet år sedan. Frågor om digital inkludering, skydd mot störningar i digitala system och möjliggörandet av konkurrens från andra än traditionella banker har kommit i förgrunden. I ett allt- mer digitalt betalningsekosystem, med andra funktioner och sårbar- heter än tidigare, blir systemets funktionssätt i hög grad beroende av andra politikområden än ”bara” de ekonomiska och finansiella. Inte minst gäller det elförsörjning, elektroniska kommunikationer, data- skydd och den civila beredskapen. I flera fall har även kommuner och regioner ett ansvar. Det huvudsakliga och slutliga politiska ansvaret för betalningsmarknaden ligger dock hos riksdag och regering.

3.4.1Former för det statliga åtagandet i ekosystemet för betalningar

Staten förfogar över olika medel för att säkerställa att allmänheten har tillgång till effektiva och säkra betalningar. De medel staten har till sitt förfogande är i allt väsentligt desamma som för annan ekono- misk verksamhet. Ett undantag är att ekonomiska styrmedel i prin- cip inte används för att direkt påverka hur aktörerna i ekosystemet agerar. Statens huvudsakliga medel är:

Reglering (dvs. lagar och förordningar) av företag som på olika sätt är involverade i genomförandet av betalningar. På betalningsom- rådet – liksom mycket av finansmarknadslagstiftningen – grundar sig svensk lagstiftning i stor utsträckning i direktiv och förordningar som beslutas på EU-nivå.

Tillsyn och övervakning av att (reglerade) företag verksamma i eko- systemet efterlever regler och lever upp till internationella stan- darder på området.

Utgivning av betalningsmedel, vilket historiskt har handlat om sedlar och mynt, och som är s.k. lagliga betalningsmedel.

Äga och förvalta central betalningsinfrastruktur i form av Riks- bankens avvecklingssystem RIX som banker och andra aktörer

125

Statens roll på betalningsmarknaden

SOU 2023:16

kan använda för att göra betalningar. Staten har också ett ansvar för att kontanthanteringen i samhället fungerar väl.

Ansvar för statens in- och utbetalningar.

Finansiellt stöd till offentliga och privata insatser (t.ex. för att alla ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster), främja samarbete mellan statliga och privata aktörer, samt samla in och sprida infor- mation om betalningar.

3.4.2Ansvariga myndigheter och deras uppgifter

I detta avsnitt beskrivs kortfattat de statliga myndigheter som har ett uttryckligt uppdrag att vidta åtgärder för att säkerställa att betal- ningsekosystemet är (finansiellt) stabilt, effektivt, säkert och tillgäng- ligt. Dessa myndigheters uppgifter beskrivs mer utförligt i andra delar av betänkandet.

Riksbanken

Riksbanken är en myndighet under riksdagen och åtnjuter ett kon- stitutionellt oberoende när det gäller utövandet av penningpolitiken. För att säkerställa att betalningar kan ske säkert och effektivt inne- bär det att Riksbanken bl.a. ger ut sedlar och mynt samt äger och driver system för avveckling av betalningar mellan banker. Riksbanken tar också fram statistik och deltar i utformningen av regelverk. Riks- banken ska genom övervakning säkerställa att företag som driver verk- samhet som är av särskild betydelse för genomförandet av betalningar planerar och vidtar förberedelser i syfte att kunna fortsätta sin verk- samhet med betalningar under fredstida krissituationer och vid höjd beredskap. Vid höjd beredskap får Riksbanken ge ut särskilda s.k. beredskapspengar. Riksbanken deltar i samtal med marknadens aktörer och i internationella forum, bl.a. Bank for International Settlements (BIS), Europeiska centralbanken (ECB) och Internationella valuta- fonden (IMF).

Sedan ett antal år bedriver Riksbanken en pilotstudie om en digital centralbanksvaluta (en s.k. e-krona). Detta arbete beskrivs i kapitel 16.

126

SOU 2023:16

Statens roll på betalningsmarknaden

Finansinspektionen

Finansinspektionen ansvarar för tillsyn, regelgivning och tillstånds- prövning som rör banker och betaltjänstföretag samt vissa andra företag som bedriver verksamhet som innefattar betalningar eller ut- givandet av elektroniska pengar.25 Finansinspektionen utövar vidare tillsyn för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. På konsumentskyddsområdet genomför Finansinspektionen bl.a. utbild- nings- och informationsinsatser. Finansinspektionen har vissa bered- skapsuppgifter. Myndigheten är s.k. beredskapsmyndighet för om- rådet finansiella tjänster (se kapitel 11).

Finansinspektionen deltar i internationellt samarbete. Finans- inspektionen är en del av det euroepiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS). Finansinspektionen deltar också i olika kommittéer och arbets- grupper inom bl.a. BIS.

Riksgäldskontoret

Riksgäldskontoret (härefter Riksgälden) ansvarar för statens centrala finansförvaltning med ansvar för statens upplåning och betalningar.26 Riksgälden är vidare s.k. resolutionsmyndighet för kreditinstitut och värdepappersbolag respektive för centrala motparter och är s.k. stöd- myndighet. Riksgälden ansvarar för konsumentskydd i form av insätt- ningsgarantin och investerarskyddet. I den egenskapen är Riksgälden s.k. garantimyndighet.

Riksgälden är statens internbank och ansvarar för den statliga betalningsmodellen. Som statens internbank hjälper Riksgälden stat- liga myndigheter och affärsverken med finansiella tjänster. Riksgälden har också vissa beredskapsuppgifter. Riksgälden är en s.k. bevaknings- ansvarig myndighet och har därmed ett särskilt ansvar inför och vid höjd beredskap inom ramen för civila försvaret.

25Finansinspektionens ansvarsområden och uppgifter framgår av Förordning (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen.

26Riksgäldens ansvarsområden och uppgifter framgår av Förordning (2007:1447) med instruk- tion för Riksgäldskontoret.

127

Statens roll på betalningsmarknaden

SOU 2023:16

Länsstyrelserna

Länsstyrelserna ska arbeta för att genomföra stöd- och utvecklings- insatser i syfte att förbättra samhällets tillgång till grundläggande be- taltjänster på de orter och i den landsbygd där behovet inte tillgodo- ses av marknaden.27 Länsstyrelserna ska till Länsstyrelsen i Dalarnas län redovisa en bedömning av hur de grundläggande betaltjänsterna motsvarar samhällets behov av sådana tjänster, inklusive en redovis- ning av effekter av stöd- och utvecklingsinsatser som länsstyrelserna har genomfört. Länsstyrelsen i Dalarnas län samordnar uppdraget samt redovisar uppdraget i en årlig rapport till regeringen (se vidare kapitel 5).

Sex länsstyrelser har också särskilt ansvar för civil beredskap inom särskilda civilförsvarsområden (Civo), vilka också har relevans för den civila beredskapen på betalningsområdet.

Post- och telestyrelsen

Post- och telestyrelsen (PTS) ska verka för att målen inom politiken för informationssamhället uppnås.28 Hit hör till exempel digital till- gänglighet och driftssäkerhet, inklusive infrastrukturen för telekom- munikationer och kraven på denna. PTS ska främja de regionala stöd- och utvecklingsinsatser som länsstyrelserna genomför för att trygga tillgången till grundläggande betaltjänster på de orter och den lands- bygd där behovet av tjänsterna inte tillgodoses av marknaden. PTS har också till uppgift att utöva tillsyn enligt lagen (2010:751) om betal- tjänster samt redovisa uppdraget till regeringen i en årlig rapport.

Andra myndigheter

Det finns ett antal myndigheter som inte har uttryckliga uppgifter inom betalningsområdet men som likväl har uppgifter inom områden som på olika sätt har stor betydelse för betalningsekosystemet och dess aktörer. Hit hör till exempel Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Polismyndigheten, Säkerhetspolisen (Säpo),

27Regleringsbrev för budgetåret 2021 avseende länsstyrelserna.

28Post- och telestyrelsens ansvarsområden och uppdrag framgår av Förordning (2007:951) om instruktion för Post- och telestyrelsen.

128

SOU 2023:16

Statens roll på betalningsmarknaden

Försvarets radioanstalt (FRA), Energimarknadsinspektionen samt affärsverket Svenska Kraftnät.

Figur 3.6 sammanfattar de statliga myndigheter som har ett uttryck- ligt uppdrag inom betalningar indelat efter statens olika roller.

Figur 3.6 Statliga myndigheter med uppdrag inom betalningar

3.5Nya förutsättningar för lagstiftning och tillsyn

Utgångspunkten för statens roll som reglerare är att skapa förut- sättningar för finansiell stabilitet och ett gott konsumentskydd samt värna de finansiella marknadernas integritet och förhindra finansiell brottslighet. Staten har en viktig roll i att minimera utrymmet för finansiella företag att utforma sin verksamhet i syfte att de inte ska träffas av lagstiftning och tillsyn (s.k. regelarbitrage). Under det senaste decenniet har ekosystemet för betalningar, som nämns ovan, genom- gått stora förändringar inte minst som en följd av digitaliseringen. De rättsliga ramarna för betalningar, inte minst inom EU, har både varit ett resultat av och en möjliggörare för den utveckling som skett och förväntas fortsätta. Rättsliga ramar behöver vara anpassade till nya förhållanden men samtidigt hållbara över en tillräckligt lång tid, dvs. vara framtidssäkra. Historien visar att lagstiftning nästan aldrig föregår den tekniska utvecklingen. En tröghet i regelutvecklingen är troligen effektivt. I annat fall riskerar lagstiftningen att styra teknik- utvecklingen åt fel håll eller kväva den helt. Samtidigt är det viktigt att lagstiftare och tillsynsmyndigheter följer teknikutvecklingen och inte hamnar alltför långt efter den.

129

Statens roll på betalningsmarknaden

SOU 2023:16

Det går inte att entydigt säga att de utmaningar som lagstiftare och tillsynsmyndigheter nu står – och kommer att ställas – inför på betalningsområdet är större än de varit under andra vågor av tekniska förändringar. Vissa förutsättningar är dock annorlunda. En utmaning är att så många olika aktörer ingår i betalningsekosystemet. En annan utmaning är att gränsen mellan affärsverksamhet och geografi suddas ut när det är möjligt att kritisk infrastruktur tillhandahålls av ett fåtal globala företag eller när utgivare av kryptotillgångar har sin ”bas” i ett land med en helt annan rättssyn än i de länder där innehavaren av tillgångarna finns.

Sammantaget innebär dessa förändringar att betalningar i mindre utsträckning än tidigare innesluts i traditionella och förhållandevis väldefinierade aktörer och system. Det innebär också att betalningar flödar in och ut över de gränser – inte minst geografiska – inom vil- ken lagstiftare och tillsynsmyndigheter har makt att reglera och säker- ställa regelefterlevnad. Dessa förändrade förutsättningar gör det mindre relevant att knyta lagstiftning till ett visst betalningsinstrument, en viss institutsform eller till ett visst land och desto mer relevant att fokusera på de funktioner eller aktiviteter som aktörerna tillhanda- håller, oavsett plats. En digital betalning är, som påpekas ovan, i grund och botten en överföring av värde och information mellan två parter. Det är i denna överföring – betalningen som sådan – som lagstiftning och tillsyn i allt ökad utsträckning behöver ta sin utgångspunkt för att säkerställa effektiviteten och säkerheten i betalningarna.

Detta avsnitt redogör översiktligt för ett antal utgångspunkter för hur lagstiftning och tillsyn på betalningsområdet bör utformas i ljuset av den transformation som skett den senaste tioårsperioden och kommande utmaningar. Avsnittet diskuterar också begreppet teknikneutral lagstiftning.

3.5.1Utgångspunkter för utformning av lagstiftning och tillsyn på betalningsområdet

Det finns i huvudsak två ansatser när det gäller hur lagstiftning och tillsyn av finansiella företag bör utformas: en institutsbaserad (eng. entity-based) och en aktivitetsbaserad (eng. activities-based).29 Dessa båda ansatser syftar att tydliggöra utgångspunkter för utformning av

29Se t.ex. Restoy (2021).

130

SOU 2023:16

Statens roll på betalningsmarknaden

regelverk och tillsyn och tjäna som ett sätt att lyfta fram viktiga överväganden som lagstiftare och tillsynsmyndigheter30 behöver göra. I synnerhet gäller det reglering och tillsynen av nya aktörer i den finan- siella sektorn liksom nya produkter, tjänster och instrument.

Den institutsbaserade ansatsen

Enligt den institutsbaserade ansatsen definieras räckvidden för lag- stiftning och tillsyn av att ett finansiellt institut (t.ex. en bank) har tillstånd att bedriva en viss verksamhet eller en kombination av verk- samheter. Med tillståndet följer ett antal rättsligt bindande krav på t.ex. minimikapital, ägare och ledning samt riskhantering som insti- tutet måste uppfylla för att erhålla (och behålla) tillstånd. Kraven kan vara differentierade med hänsyn tagen till framför allt institutets storlek eller en specifik affärsmodell. En institutsbaserad ansats är att föredra om riskerna i stor utsträckning är kopplade till företagens balansräkning. Typiskt sett har banker men även försäkringsbolag stora balansräkningar och lagstiftning och tillsyn av dessa har därför traditionellt varit institutbaserad. Den institutsbaserade ansatsen kan i det avseendet sägas betona finansiell stabilitet framför andra sam- hälleliga mål, t.ex. konkurrens. Institutsbaserad lagstiftning tar i högre utsträckning än aktivitetsbaserad (se nedan) hänsyn till den samlade, kumulerade riskbilden.31

En annan styrka med den institutsbaserade ansatsen är att det ofta är mindre utmanande för lagstiftare och tillsynsmyndigheter att på förhand bedöma om en viss typ av institut kan utgöra ett potentiellt hot mot den finansiella stabiliteten jämfört med att en viss verksam- het utgör ett motsvarande hot.32 Institutsbaserad tillsyn möjliggör dessutom en mer kontinuerlig och nära dialog med institutets ledning, vilket också kan ge bättre förutsättningar för att identifiera upp- byggnaden av (system-)risker.33

30Ansatserna är också i hög grad relevanta för den övervakning av finansiella företag som cen- tralbanker ansvarar för även om centralbanken inte är tillsynsmyndighet.

31Restoy (2021).

32Kress, McCoy och Schwarcz (2018).

33Adrian (2021).

131

Statens roll på betalningsmarknaden

SOU 2023:16

Den aktivitetsbaserade ansatsen

Enligt den aktivitetsbaserade ansatsen riktas lagstiftning och tillsyn mot en viss typ av verksamhet oberoende av i vilken företagsform verksamheten bedrivs.34 Den aktivitetsbaserade ansatsen är effektiv om riskerna i mindre grad är beroende av i vilken typ av företag eller affärsmodell som verksamheten bedrivs inom. Aktivitetsbaserad regler- ing och tillsyn kan också i högre grad fånga risker i sådan verksamhet som är beroende av icke-finansiella företag eller som sker inom kon- cerner som inte är föremål för finansiell reglering och tillsyn. Med andra ord kan denna ansats vara mer effektiv när det gäller att und- vika regelarbitrage. Till skillnad från den institutsbaserade ansatsen, som fokuserar på korrelationer och sammanläkningar inom ett insti- tut, kan aktivitetsbaserad reglering och tillsyn därför ha bättre förut- sättningar att fånga korrelationer och sammanlänkningar mellan in- stitut av olika slag.35

Ett ytterligare argument för den aktivitetsbaserade ansatsen är att lagstiftning och tillsyn av en specifik verksamhet bör vara oberoende av vilken typ av företag som utför den för att på så sätt- enligt prin- cipen ”samma aktivitet, samma risk, samma reglering” – skapa en jämn spelplan. En utpräglad institutsbaserad ansats skulle kunna innebära att alla företag som önskar tillhandahålla exempelvis betaltjänster skulle åläggas att efterleva den mycket mer krävande bankregleringen. Med andra ord skulle företag som inte ägnar sig åt bankverksamhet behöva efterleva regler som är utformade utifrån de risker som är specifika för banker. I det perspektivet ger aktivitetsbaserad lagstift- ning och tillsyn bättre förutsättningar för konkurrens eftersom nya, mindre aktörer kan konkurrera med etablerade, större aktörer på lika villkor. Något förenklat tillmäter den aktivitetsbaserade ansatsen alltså konkurrensaspekter större betydelse i förhållande till finansiell stabilitet.

34Ett exempel på områden där aktivitetsbaserad reglering tillämpas är marknadsmissbrukslag- stiftning och penningtvättsregelverket. Marknadsmissbrukslagstiftningen tillämpas på finan- siella instrument oavsett om det är ett värdepappersbolag eller ett annat bolag som handlar med sådana instrument. Penningtvättsregelverket omfattar samtliga finansiella företag som står under tillsyn (och flera därutöver) och behöver alltså efterlevas av både mindre betaltjänst- leverantörer och av stora bankkoncerner. Även konsumentskyddslagstiftningen på finans- marknadsområdet är till stora delar aktivitetsbaserad.

35Värt att notera är att den särskilda reglering och de tillsynskrav som finns för s.k. system- viktiga banker beaktar dessa bankers risktagande utifrån risktagandet potentiella effekter på andra banker och det finansiella systemet som helhet. Under senare år har det dessutom ut- vecklats en ny form av reglering och tillsyn, s.k. makrotillsyn, i syfte att identifiera och mot- verka riskuppbyggnad i hela eller delar av det finansiella systemet.

132

SOU 2023:16

Statens roll på betalningsmarknaden

Ansatserna ofta komplement

Det bör framhållas att i praktiken är en stor del av befintlig finansiell lagstiftning och tillsyn, t.ex. inom EU, en hybrid av den instituts- baserade och den aktivitetsbaserade ansatsen. Det innebär att olika typer av institut med specifika tillstånd enligt särskild lagstiftning kan erbjuda (mer eller mindre) samma finansiella tjänster, instrument eller produkter och, när de gör det, vara föremål för samma typ av lag- stiftning och tillsyn. Flera bedömare och internationella organ före- språkar också en hybrid mellan de båda ansatserna.36 Det handlar därför i första hand om att öka inslaget av aktivitetsbaserad reglering och tillsyn inom regelverk som ställer krav på någon form av tillstånd för att bedriva viss finansiell verksamhet men att företag som bedriver samma verksamhet kan ha olika tillstånd.

Mer aktivitetsbaserad lagstiftning och tillsyn behövs men institutsperspektivet fortsatt relevant

En stor del av lagstiftningen på betalningsområdet utgår från tradi- tionella institut, men som beskrivits ovan sker betalningar i flera for- mer. Samtidigt är det inte önskvärt att helt överge institutsbaserad lagstiftning och tillsyn. Det är viktigt att aktörer som på olika sätt är involverade i att genomföra betalningar efterlever vissa grundläggande krav såsom tillståndsplikt, ägar- och ledningsprövning, riskhanter- ing, krav på minimikapital samt konsument- och dataskydd. Tillstånd är inte bara en förutsättning för löpande tillsyn utan det är till enskilda institut som tillsynsmyndigheten riktar sanktioner och ingripanden vidtas mot enskilda institut. Utgångspunkten för reglering av en modern betalningsmarknad, som är säker och effektiv i sina centrala delar, måste dock vara aktivitetsbaserad.

3.5.2Teknikneutral lagstiftning

Tekniska förändringar ställer lagstiftare inför frågan om hur lagstift- ningen ska utformas så att värdet av nya och bättre tjänster, produk- ter eller lösningar tas tillvara men utan att finansiell stabilitet eller skyddet av konsumenter äventyras. Denna avvägning är inte ny men

36Se t.ex. kapitel 2 i IMF (2014).

133

Statens roll på betalningsmarknaden

SOU 2023:16

har blivit högst aktuell i spåren av att digitaliseringen ändrat villkoren för finansiell verksamhet och medfört att ett stort antal nya aktörer tillkommit.37 Lagstiftningsförändringar föregår mycket sällan den tek- niska utvecklingen. Det skapar i sin tur utrymme för regelarbitrage när lagstiftningen inte omfattar nya tjänster, produkter och lösningar. I tider av snabb teknisk utveckling kommer lagstiftningen alltså att behöva ändras i takt med nya förutsättningar. Det finns emellertid risker med att förändra lagstiftningen för tidigt.38 Riskerna består, för det första, i att regelbördan kan bli för stor att den kväver inno- vationer, särskilt för små aktörer som ännu inte utvecklat interna pro- cesser för riskhantering och regelefterlevnad. För det andra behöver det faktum att ny teknik eller en ny produkt finns tillgänglig inte innebära att den kommer att få stor spridning. För det tredje kan teknik eller en viss marknad behöva mogna innan det är lämpligt med lagstiftning. Det bör poängteras att ändamålsenlig lagstiftning som införs vid rätt tidpunkt kan möjliggöra uppskalning av innovationer eftersom sådana regler skapar såväl förutsägbarhet för företagen som förtroende hos potentiella användare.

Teknikneutralitet innebär på ett övergripande plan att regler inte diskriminerar mellan tjänster, produkter eller lösningar utifrån att de bygger på en specifik teknik. På EU-nivå har såväl EU-kommissionen som ECB39 betonat att teknikneutralitet bör vara utgångspunkten för reglering av finansiell verksamhet inom unionen. I sin strategi för mass- betalningar menar kommissionen (i icke officiell översättning) att

[e]ftersom betalningar ligger i framkant inom digital innovation i finans- sektorn, kommer genomförandet av denna strategi att bidra till kommis- sionens bredare vision för en digital finanssektor och till dess mål att få ett slut på marknadsfragmentering, främja marknadsstyrd innovation i finanssektorn och hantera nya utmaningar och risker i samband med digi- taliseringen av finanssektorn samtidigt som teknikneutralitet säkerställs.40

ECB, liksom vissa andra bedömare41, betonar att användningen av ny teknik inom finansiell verksamhet ibland ger upphov till specifika risker som kräver särskild uppmärksamhet och i vissa fall även teknikspe-

37Två andra områden där lagstiftningen i stora drag är teknikneutral är lagstiftningen om upp- hovsrätt (copyright) respektive varumärkesskydd och patent.

38Arner, Barberis och Buckley (2015).

39Se t.ex. ECB (2020).

40Meddelande från Kommissionen till Europaparlamentet, Rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om en EU-strategi för massbetalningar COM (2020)

592final s. 4.

41Restoy (2021).

134

SOU 2023:16

Statens roll på betalningsmarknaden

cifik lagstiftning. Viss teknik kan således komma att få en så pass stor inverkan på hur finansiell verksamhet bedrivs att teknikspecifik lag- stiftning ändå kan vara motiverad.42 Ett annat skäl att frångå princi- pen om teknikneutralitet kan vara att samhällsnyttan av att en specifik teknik börjar användas bedöms vara betydande eller att det finns risk att ”fel” teknik får fotfäste i frånvaro av lagstiftning.43

Teknikneutralitet bör vara utgångspunkten

Även om det är rätt att i vissa fall avvika bör teknikneutralitet vara utgångspunkten för framtidssäker lagstiftning. Det finns uppenbara risker med att knyta lagstiftning nära t.ex. bärare av ett betalnings- instrument. Lagstiftare och tillsynsmyndigheter kommer emellertid behöva skaffa sig djupare kännedom om den typ av teknik som an- vänds av såväl nya som etablerade aktörer. Det kan gälla t.ex. artificiell intelligens eller maskininlärning.

En viktig fråga är i detta sammanhang i vilket tidsperspektiv fram- tidsäkring ska ses. Det är inte rimligt, vilket historien också visat, att tro att det går att utforma lagstiftning som kan ta höjd för alla möj- liga förändringar i teknik och marknadsförhållanden. I stället kom- mer lagstiftning att regelbundet behöva ses över och anpassas till nya förhållanden. Denna adaptiva ansats är inte utan problem. Regel- bundna och omfattande anpassningar av regelverk skapar såväl oför- utsägbarhet som ökade kostnader för regelefterlevnad och tillsyn.

42ECB identifierar särskilt molntjänster för datalagring, artificiell intelligens och användandet av blockkedjeteknik som områden där teknikspecifik lagstiftning kan vara motiverad.

43Ett exempel är de negativa miljöeffekterna av framställning av vissa kryptotillgångar, fram- för allt Bitcoin (se kapitel 14).

135

Statens roll på betalningsmarknaden

SOU 2023:16

3.6Utredningens överväganden

3.6.1Statens roll på betalningsmarknaden bör stärkas

Utredningens bedömning: Att privata initiativ och innovationer driver fram nya, särskilt digitala, tjänster är i grunden positivt. Men det ställer delvis nya krav på staten för att sådana tjänster ska vara effektiva samtidigt som de är tillgängliga och säkra. Staten be- höver ta en starkare roll på betalningsmarknaden för att dessa mål ska uppnås.

En långtgående digitalisering i kombination med det allvarliga säkerhetsläget, med delvis nya hot mot Sverige och svenska in- tressen, är en stor utmaning för både staten och marknadens aktörer. Lagstiftningen kring digital säkerhet och civil beredskap har skärpts och breddats. Det finns emellertid skäl att staten vidtar ytter- ligare åtgärder för att göra digitala system mindre sårbara och mer driftsäkra. Dessutom bör möjligheterna att göra betalningar i fredstida krissituationer och vid höjd beredskap förbättras. För statens del ställs helt andra krav på samarbete mellan departement och myndigheter över de gränser och ansvarsområden som definie- ras av lagstiftningen på finansmarknadsområdet. Även samverkan med marknadens aktörer och civilsamhällets organisationer bör kunna ge ytterligare mervärde.

Staten kan med fördel överlämna åt marknadens aktörer att utföra samhällsviktig betalningsverksamhet, men bör ställa tyd- liga krav så att ansvar för utförandet inte kan väljas bort av enskilda aktörer.

Skälen för utredningens bedömning: Privata initiativ och innova- tioner driver den tekniska utvecklingen på betalningsmarknaden. Det ger tillgång till nya betaltjänster som underlättar vardagen. Det gäller för de allra flesta. Digitaliseringen av samhället har ställt stora grupper utanför, inte minst på betalningsmarknaden. Ungefär en miljon vuxna har inte tillgång till mobil- eller internetbank. Det innebär inte att de inte kan göra betalningar men de blir i stor utsträckning beroende av andra. Det gäller särskilt äldre, personer med funktionsnedsättning och de som har ställföreträdare. Lösningen på detta digitala utanför- skapsproblem är inte enkel. En del av lösningen är emellertid att staten tar ett tydligare grepp över sina insatser och att de verkligen

136

SOU 2023:16

Statens roll på betalningsmarknaden

inriktas så att de gör störst nytta. Det digitala utanförskapet på betal- ningsmarknaden är en spegelbild av ett generellt digitalt utanförskap. Tillgång till bredband, ekonomiska resurser för att kunna köpa t.ex. en smart telefon och digital medvetenhet är några av förutsättningarna för att öka inkluderingen på den digitala betalningsmarknaden.

Staten bör i första hand hjälpa fler att komma in på den digitala betalningsmarknaden, inte att det ska bli mindre kostsamt och be- tungande att stå kvar utanför den. Möjligheterna att betala med kon- tanter är viktig för en mer inkluderande betalningsmarknad. Det finns även i detta avseende skäl för staten att ta ett större ansvar. Bättre tillgång till och möjligheter att betala med kontanter är dock inte den huvudsakliga lösningen på utanförskapsproblematiken.

Staten bär inte ensamt ansvaret för de brister som finns på en i allt väsentligt väl fungerande betalningsmarknad. Marknadens aktörer tar ansvar för att t.ex. tillhandahålla utbildning och utforma tillgäng- liga betalningslösningar. Samverkan mellan staten och marknadsak- törerna men även med civilsamhällets organisationer, som gör stora insatser för att hjälpa grupper som har svårt att göra betalningar, är av stor betydelse och bör ha potential att bidra med ännu mer.

Den långt gående digitaliseringen av samhället är i allt väsentligt av godo men har skapar samtidigt sårbarheter. Det gäller såväl risken för cyberattacker som att den personliga integriteten kan skadas när person- och betaldata används och sprids utan konsumentens med- givande – eller medvetande. Det allvarliga säkerhetsläget, inte minst efter Rysslands storskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022, har satt samhällets beredskap i ett akut fokus. Med tanke på att betal- ningar är en grundläggande samhällsservice är betalningssystem och -infrastruktur kritiska samhällsfunktioner. Den civila beredskapen på betalningsområdet behöver därför stärkas även den.

Det handlar, för det första, om att göra kritiska funktioner mer robusta genom att höga krav på cybersäkerhet och kontinuitet i verksamheten ställs på banker och infrastrukturföretag. Säkerhetskrav bör även gälla för även tekniska stödtjänster så som tjänsten Swish och e-legitimationstjänsten BankID. Båda dessa tjänster har fram- gångsrikt byggts upp av bankerna och är mycket uppskattade. Men inte minst långvariga störningar i möjligheten till elektronisk identi- fiering och signering kan få allvarliga konsekvenser långt utanför be- talningsmarknaden. Utredningen kan konstatera att lagstiftningen både har skärpts och breddats. Det gäller såväl lagstiftning på EU-nivå

137

Statens roll på betalningsmarknaden

SOU 2023:16

(t.ex. NIS-direktivet och Dora-förordningen) som nationell lagstift- ning och ny lagstiftning har föreslagits (se vidare kapitel 10–12). Ytterligare lagstiftningsåtgärder bör inte uteslutas.

För det andra behöver förutsättningarna för att kunna göra betal- ningar i fredstida krissituationer och vid höjd beredskap, ytterst krig förbättras. Staten behöver ta sitt ansvar genom att säkerställa att lag- stiftningen gör det möjligt för marknadsaktörer – både på betalnings- marknaden och inom handeln – att utforma betalningslösningar som fungerar när framför allt elektroniska kommunikationer inte gör det. Det handlar på kort sikt om ökad offlinefunktionalitet i befintliga betalningslösningar men på längre sikt om att skapa förutsättningar för nya, effektiva sätt att betala offline.

Utredningen vill understryka vikten av att det ställs höga krav på digital driftsäkerhet, inklusive krav på reservkraft. Det kan inte ute- slutas att högre krav än i dag behöver ställas på privata aktörer (se vidare kapitel 11). För att kunna hantera de utmaningar och brister som här nämns krävs ett väl fungerande samarbete inom staten. Tidi- gare kriser, nu senast coronapandemin, har tydligt visat på brister i såväl samarbete som operativ ledningsförmåga. Samarbetet mellan departement och myndigheter behöver öka och ske över de gränser och ansvarsområden som definieras av finansmarknadslagstiftningen. I vissa avseenden kan ansvarsfördelningen mellan myndigheter med beredskapsansvar på – eller med relevans för – betalningsområdet behöva förtydligas.

Staten har ett stort ansvar för att säkerställa goda villkor för kon- kurrens och innovation inom betalningsekosystemet. Sverige har flera internationellt framgångsrika företag som är verksamma inom betal- ningar. Svenska folket har dessutom tillgång till ett stort utbud av betaltjänster. Samtidigt domineras betalningsmarknaden alltjämt av traditionella banker. Det är inte i sig ett tecken på att konkurrensen inte fungerar utan avspeglar framför allt historieberoende och att marknadsförutsättningarna i betalningsekosystemets olika delar och lager gör koncentration önskvärd till en viss nivå. Icke desto mindre är det viktigt att lagstiftning och tillsyn säkerställer att nya aktörer får tillträde till nödvändiga tjänster och infrastruktur på objektiva och icke-diskriminerande villkor. Flera av de regelverk som innehåller till- trädesregler är EU-direktiv eller -förordningar. Ett aktivt deltagande från regeringen och berörda myndigheter när dessa regelverk nu ses över och förändras är därför av stor vikt.

138

SOU 2023:16

Statens roll på betalningsmarknaden

Slutligen bör det framhållas att även om statens roll på betalnings- marknaden, enligt utredningens mening, bör stärkas innebär det inte att staten i ökad utsträckning ska tillhandahålla betaltjänster eller driva infrastruktur. Sådana åtgärder bör inte uteslutas men i de flesta fall är marknadens aktörer väsentligen bättre lämpade för att ta fram ändamålsenliga och kostnadseffektiva lösningar. En alltför stark statlig närvaro riskerar både att snedvrida konkurrensen och till att skatte- betalarnas pengar inte används på ett förnuftigt sätt. Samtidigt be- höver det föreligga ett tydligt marknadsmisslyckande om marknads- aktörer ska utföra verksamhet för statens räkning – staten ska inte finansiera verksamhet som är företagsekonomiskt lönsam.

Det är helt centralt att staten ställer relevanta och tydliga krav på aktörer som utför samhällsviktig verksamhet (t.ex. betalningsförmed- ling). För det första bör staten säkerställa att företag som tillhanda- håller sådan verksamhet efterlever krav på ekonomisk sundhet, risk- hantering och säkerhet samt genomgår ägar- och ledningsprövning. Dessa krav är självklara när det gäller företag som står under finan- siell tillsyn men bör vara vägledande även i andra avtalssituationer. För det andra – och kanske det viktigaste av allt – bör staten, i upp- handling eller i liknande krav, säkerställa att företag inte själva kan välja bort att utföra samhällsviktig verksamhet när marknadsförut- sättningarna förändras.

139

Statens roll på betalningsmarknaden

SOU 2023:16

Referenser

Adrian, T. (2021). ”Big Tech in Financial Services”, 16 juni 2021, International Monetary Fund.

Arner, D. W., J. N. Barberis och R. P. Buckley (2015).

”The Evolution of Fintech: A New Post-Crisis Paradigm?”, University of Hong Kong Faculty of Law Research Paper, No. 2015/047, oktober, UNSW Law Research Paper, No. 2016–62.

Davies, G. och D. Connors (2016). A History of Money, 4:e upplagan, Cardiff: University of Wales Press.

ECB (2020). ESCB/European banking supervision response to the European Commission’s public consultation on a new digital finance strategy for Europe/FinTech action plan, augusti, European Central Bank.

Ekenberg, T. och D. Vestin (2018). ”Vad är pengar?”,

i Nationalekonomins Frågor. Lund: Studentlitteratur.

IMF (2014). Global Financial Stability Report, oktober, Inter- national Monetary Fund.

Kress, J. C., P. A. McCoy och D. B. Schwarcz (2018). ”Regulating Entities and Activities: Complementary Approaches to Non- bank Systemic Risk”, Southern California Law Review, vol. 92, 28 augusti, s. 1455–1530.

Philippon, T. (2017). ”The Fintech Opportunity”, BIS Working Paper, No. 655, augusti, Bank For International Settlements.

Restoy, F. (2021). ”Fintech regulation: how to achieve a level playing field”, Occasional Paper, No. 17, februari, Financial Stability Institute, Bank of International Settlements.

SOU 2018:42. Tryggad tillgång till kontanter, delbetänkande av Riksbankskommittén.

SOU 2019:46. En ny riksbankslag, slutbetänkande av Riksbanks- kommittén.

140

4Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

4.1Inledning

Betalningsmarknaden har digitaliserats i snabb takt de senaste två decennierna. Sverige ligger i den absoluta frontlinjen av denna ut- veckling och är inte ”landet lagom” när det kommer till betalningar. Tillsammans med Norge och i viss mån Danmark och Finland är massbetalningsmarknaden i Sverige en av de mest digitaliserade i värl- den. Användningen av manuella (fysiska) betalningssätt som kontanter, checkar och blankettgiro har minskat snabbt. I den fysiska handeln är betalningar med kontokort det helt dominerande betalningssättet. Vidare har tjänsten Swish under det senaste decenniet ersatt kontan- ter som det vanligaste sättet att betala eller föra över pengar mellan privatpersoner. Swish håller även på att etablera sig framför allt inom e-handeln men alltmer i den fysiska handeln och i tjänstesektorn.

Till följd av ny digital teknik, förändrade konsumtionsmönster och konkurrensfrämjande reglering kan nya aktörer erbjuda riktade betaltjänster som banker traditionellt erbjudit i ett samlat tjänste- paket. Den digitala betalningsmarknaden kännetecknas vidare av s.k. multihoming som innebär att en person eller ett företag har flera olika leverantörer av betaltjänster som kan användas i olika betalnings- situationer (se kapitel 9). Elektroniska betalningar i form av kort- och konto-till-kontobetalningar har vidare blivit betydligt enklare, snabbare och även integrerade i andra tjänster. Integrerade, snabba – sömlösa

betalningar har blivit det nya normala för ett stort antal människor runt om i världen.

Detta kapitel ger en övergripande beskrivning av betalningsmark- naden i Sverige och hur utvecklingen sett ut under framför allt de senaste tio åren. I avsnitt 4.2 beskrivs utvecklingen av de vanligaste be- talningssätten som privatpersoner använder. Avsnittet visar också

141

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

SOU 2023:16

vilka betalningssätt som är vanligast i olika betalningssituationer: i fysisk butik, vid e-handel och mellan personer. Vissa jämförelser med andra länder görs också. I avsnitt 4.3 beskrivs kontanternas betydelse i Sverige. Avsnittet visar också skillnader i kontantanvändningen och -efterfrågan mellan länder. Avsnitt 4.4 beskriver övergripande attityder till utvecklingen på betalningsmarknaden. Avsnitt 4.5 be- skriver en särskild – men för många viktig – form av betalningar: s.k. remitteringar.

Flera av betänkandets kapitel innehåller statistik om betalningar och betalningsmönster och kompletterar därmed detta kapitel. Mer detaljerad information om betalningsvanor och attityder till betal- ningar finns också i den undersökning om betalningsvanor och synen på utvecklingen på betalningsmarknadens utredningen låtit göra och som återfinns i bilaga 4. Riksbanken redovisar löpande betalnings- statistik och undersökningar om svenska folkets betalningsvanor.1 Europeiska centralbanken (ECB) samlar in och redovisar omfattande statistik över betalningar inom euroområdet.2 Bank for International Settlements (BIS)3 och Världsbanken4 är andra organ som löpande redovisar betalningsstatistik på land- och regionnivå, även när det gäller betalningssystem, clearing och avveckling.

4.2Övergripande betalningsmönster

4.2.1Utvecklingen på betalningsmarknaden sedan år 2010

Riksbanken redovisar varje år samlad betalningsstatistik för de totala flödena av digitala betalningar i Sverige. Som framgår av figur 4.1 har de digitala betalningarna ökat kontinuerligt under 2010-talet. Öknings- takten ligger i genomsnitt på 5–10 procent per år för de olika betal- ningssätten (elektroniska gireringar, kontokort och autogiro).5 Från och med år 2014 ökar antalet elektroniska gireringar (dvs. överför- ingar mellan bankkonton) snabbare än övriga betalsätt. En viktig orsak till detta är att tjänsten Swish klassificeras som en elektronisk girering och att denna tjänst slagit igenom på betalningsmarknaden

1www.riksbank.se.

2www.ecb.europa.eu.

3www.bis.org.

4www.worldbank.org.

5I statistiken ingår betalningar som initieras i Sverige. Betalningsmottagarna kan sedan vara i Sverige eller i utlandet. Betalningar som initieras i utlandet ingår inte i statistiken.

142

SOU 2023:16

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

från år 2014 och framåt. År 2013 utgjorde Swish-transaktioner 0,4 pro- cent av det totala antalet elektroniska gireringar, vilka ökat till 37 pro- cent år 2021.6 Ökningen av betalningar med autogiro (där betalnings- mottagaren initierar betalningen efter medgivande från betalaren) är relativt stabil men.7

Figur 4.1 Förändring av antalet transaktioner för olika betalningssätt år 2010–2021

Indexvärde 100 = antalet transaktioner år 2010

300

250

200

150

100

50

0

2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021

Kort

 

Elektroniska gireringar

 

Blankettgiro

 

Autogiro

 

Uttag i uttagsautomat

 

 

 

 

Källa: Riksbankens betalningsstatistik.

I Riksbankens betalningsstatistik ingår också manuella betalnings- sätt i form av s.k. blankettgireringar eller blankettgiro (brevgireringar) och kontantuttag. Betalningar via dessa tjänster har minskat trend- mässigt under lång tid. Under 2010-talet användningen av blanketter- giro mer än halverats. När det gäller antalet kontantuttag från uttags- automater är utvecklingen stabil under början av decenniet men från år 2014 har utvecklingen accelererat. Mellan år 2014 och år 2021 mins- kade uttagen av kontanter med över 70 procent. Som en konsekvens av Rysslands storskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022

6Statistik från GetSwish AB och Riksbankens betalningsstatistik. Betalningsstatistiken är inte fullständig eftersom den bygger på frivillig insamling av data från cirka 30 större aktörer på betalningsmarknaden.

7För autogirobetalningar och blankettgiro används Bankgirot AB:s statistik i stället för Riks- banken då det förekommer vissa brott i Riksbankens statistik.

143

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

SOU 2023:16

ökade emellertid kontantuttagen kraftigt men återgick sedan till en normal utveckling (se även avsnitt 4.3).8

Figur 4.2 Förändring av transaktionsvärdet för olika betalningssätt år 2010–2021

Indexvärde 100 = transaktionsvärdet år 2010

200

180

160

140

120

100

80

60

40

20

0

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

2017

2018

2019

2020

2021

 

Kort

 

 

Elektroniska gireringar

 

 

Autogiro

 

Uttag i uttagsautomat

 

 

 

 

 

 

Källa: Riksbankens betalningsstatistik.

Figur 4.2 visar förändringen av transaktionsvärdet för olika betal- ningssätt mellan år 2010 och år 2021 enligt Riksbankens betalnings- statistik. Även i värdetermer ökade de digitala betalningarna på i stort sett samma sätt som för transaktionsvolymen, dvs. en gradvis ökning under 2010-talet, men den årliga ökningstakten i transaktions- värdet är generellt lägre än för transaktionsvolymen. Det innebär att det genomsnittliga transaktionsvärdet för olika digitala betalningar minskat. För kortbetalningar har det genomsnittliga transaktions- värdet minskat från 400 kronor till 300 kronor mellan år 2010 och år 2021. Kontokort används i allt högre grad för mindre köp både i fysiska butiker och inom e-handeln. Betalningar med tjänsten Swish är sett till transaktionsvärdet små jämfört med andra elektroniska gireringar. Den kraftiga minskningen av kontantuttagen sedan år 2014 är påtaglig även i värdetermer.

8Swedbank (2023).

144

SOU 2023:16

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

Av transaktionsvärdet för totala digitala betalningarna på 23 665 mil- jarder kronor år 2021 utgjorde elektroniska gireringar 89 procent (se tabell 4.1). Andelen elektroniska gireringar är i princip oförändrad jämfört med år 2010. Huvudförklaringar till den höga andelen elek- troniska gireringar är att större betalningar mellan företag, löneutbetal- ningar samt betalningar till och från offentliga sektorn (framför allt i form av sociala förmåner och andra ersättningar samt skatteinbetal- ningar) görs genom elektroniska gireringar.

Tabell 4.1 Värdet av de största digitala betalningssätten år 2010 och år 2021

Miljarder kronor respektive procent

Tjänst

2010

2021

 

 

 

Elektronisk girering

11 315

21 111

– Andel av totalt transaktionsvärde

88

89

 

 

 

Kontokort

781

1 115

– Andel av totalt transaktionsvärde

6

5

 

 

 

Autogiro

500

700

– Andel av totalt transaktionsvärde

4

3

Källa: Riksbankens betalningsstatistik.

4.2.2Nya digitala betalningssätt vinner mark

Trenden mot att nya digitala betalningssätt i allt högre utsträckning används av privatpersoner illustreras i den undersökning utredningen låtit göra. Av de svarande uppgav 86 procent att de använder konto- kort (debet- eller kreditkort) på vecko- respektive månadsbasis (se figur 4.3).9 Motsvarande andel för betalningar med tjänsten Swish var 45 procent. Av figur 4.3 framgår även att det är fler av de svarande som uppgav att de använder direktöverföring från bankkonto vid e-handel (48 procent) och faktura (43 procent) än som använder kon- tanter en gång i månaden eller oftare (30 procent). Användningen av e-plånböcker som inte är kortbaserade var förhållandevis låg: 9 pro- cent av de svarande uppgav att de använder e-plånböcker.

9Origo Group har på utredningens uppdrag genomfört en enkätundersökning om bl.a. använd- ning av betalningssätt och attityder till utvecklingen på betalningsmarknaden under maj–juni 2021, se bilaga 4.

145

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

SOU 2023:16

Figur 4.3 Betalsätt som används varje månad eller oftare juni 2021

Andel av de svarande, procent

Kontokort

Swish

Direktöverföring vid e-handel (t.ex. Klarna AB

eller Trustly AB)

Faktura

Kontanter

Kortbaserade betaltjänster (t.ex. Apple Pay)

E-plånbok (t.ex. PayPal)

0

20

40

60

80

100

Källa: Bilaga 4.

Betalningar med kontokort vanliga i Sverige i ett jämförande perspektiv

Andelen betalningar med kontokort av samtliga digitala betalnings- sätt är relativt hög i Sverige jämfört med andra länder: 60 procent (se figur 4.4). Det är dock långt ifrån den högsta kortanvändningen

74 procent i Australien och 72 procent i USA – men är över genom- snittet för de länder som ingår i jämförelsen (50 procent). E-pengar används i princip inte i alls i Sverige. E-pengar används däremot i stor utsträckning i Japan (81 procent), Singapore (55 procent) och Italien (16 procent). Checkar är vanligast i USA (5 procent). I Kina sker nästan samtliga betalningar med gireringar (banköverföringar) och andelen gireringar är hög även i Indien (78 procent). Betalningar med autogiro används i förhållandevis stor utsträckning i Australien (27 pro- cent) och USA (25 procent).

146

SOU 2023:16

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

Figur 4.4 Användningen av digitala betalningsmedel i 20 länder år 2021

Andel av totala betalningar, procent

Argentina

Australien

Belgien

Brasilien

Frankrike

Indien

Italien

Japan

Kanada

Kina

Mexiko

Nederländerna

Schweiz

Singapore

Spanien

Storbritannien

Sverige

Sydkorea

Tyskland

USA

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

Girering

 

Autogiro

 

Checkar

 

Kontokort

 

E-pengar

 

Övriga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: BIS Red Book Statistics 2021.

4.2.3Kortbetalningar dominerande vid köp i fysisk butik

Samtidigt som betalningsmarknaden i många stycken är dynamisk, finns det trögheter. Dominansen av kontokortsbetalningar i fysisk butik är ett exempel. Under lång tid har kontokort varit det helt domi- nerande betalningssättet i fysisk butik (se figur 4.5). Andelen köp med bankkort (debetkort) har ökat över tid, från 64 procent år 2014 till 73 procent år 2022. Andelen köp med kreditkort har också ökat, men ligger på en förhållandevis låg nivå. Andelen köp i fysisk butik som gjordes med kreditkort uppgick till 13 procent år 2022 jämfört med 8 procent år 2014.

147

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

SOU 2023:16

Figur 4.5 Betalningssätt i fysisk butik år 2014–2022

Andel av totala betalningar, procent

90

80

70

60

50

40

30

20

10

0

2014

2016

2018

2020

2022

 

 

Kontanter

 

 

Bankkort

 

Kreditkort

 

Swish

 

Annat

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Riksbanken. Svenska folkets betalningsvanor (olika årgångar).

Sverige har även i ett europeiskt perspektiv en hög andel betalningar i den fysiska handeln som görs med kontokort. Genomsnittet för andelen kortbetalningar (både debetkort och kreditkort) i fysisk butik i euroländerna var 34 procent år 2022. Skillnaden mellan länderna var emellertid stor: 18 procent i Malta och 70 procent i Finland.10 Andelen kortköp i Sverige var 81 procent år 2022 (se figur 4.5).

Trots att fler butiker som tar emot betalningar med tjänsten Swish, var det bara 1 procent av köpen i fysisk butik som gjordes med tjänsten år 2022. Det har dock sedan länge varit möjligt att betala med Swish i många mindre butiker. Antalet anslutna till tjänsten Swish Företag har ökat från knappt 200 000 i januari 2019 till knappt 300 000 i januari 2023.11 Antalet betalningar med Swish Företag har i princip fördubblats mellan januari 2019 och januari 2023.

Kortbetalningar görs alltmer kontaktlöst och med kontokorts- baserade betaltjänster i mobil så som Apple Pay och Google Pay. Ungefär 18 procent av de svarande i den undersökning utredningen låtit göra angav att de använder kortbaserade betaltjänster i mobil minst en gång i månaden eller oftare (se figur 4.3). I Riksbankens undersök-

10ECB (2022).

11Statistiken finns tillgänglig på www.swish.nu.

148

SOU 2023:16

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

ning Svenska folkets betalningsvanor för år 2022, uppgav 15 procent att de använt kortbaserade betaltjänster i mobil (t.ex. Apple Pay) någon gång under de senaste 30 dagarna.12

4.2.4Den ökade e-handeln förändrar betalningsmarknaden

År 2022 hade nästan nio av tio mellan 16 och 89 år) i Sverige någon gång e-handlat vilket är en av de högsta siffrorna i världen.13 Den snabba ökningen av e-handeln har medfört att andra betalningssätt än kontokort vunnit mark. Ett exempel på betalningssätt som ökat i spåren av ökad e-handel, men även onlinetjänster såsom spel, är be- talning via s.k. betalningsinitiering. Dessa betalningar bygger, liksom betalningar med tjänsten Swish, på elektroniska gireringar mellan bankkonton. Även Klarna Bank AB:s eget betalningsalternativ Betala direkt är en för konsumenten liknande betalningslösning eftersom beloppet dras direkt från personens bankkonto, om än med ett par dagars fördröjning.14 I den undersökning utredningen låtit göra angav

48procent av de svarande att de gör en direktbanksöverföring i sam- band med e-handel minst en gång i månaden. I likhet med tjänsten Swish fanns direktbanksöverföringar knappast för tio år sedan. Det visar hur snabb och omfattande förändringen av betalningsmarkna- den varit och att den ökande e-handeln bidragit till detta. I figur 4.6 redovisas de vanligaste betalningssätten vid e-handel i Sverige år 2021. Kontokort är det vanligaste betalningssättet (57 procent) följt av tjäns- ten Swish (52), faktura (46), direktbankbetalning (33), PayPal (13) och Apple Pay (4). Apple Pay men i viss mån även PayPal bygger på kontokort. Andelen betalningar i e-handeln med kontokort är alltså än högre.

12Statistiken finns tillgänglig på www.riksbank.se.

13Internetstiftelsen (2021).

14Tekniskt fungerar dock Klarnas Betala direkt-lösning som ett autogiro där betalningen görs efter det att varan eller tjänsten levererats.

149

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

SOU 2023:16

Figur 4.6 De vanligaste betalningssätten vid e-handel i Sverige år 2021

Procent

13 4

57

33

46

52

Kontokort

Swish

Faktura

Direktbankbetalning

PayPal

Apple Pay

Källa: Nets (2021).

Sverige är fortfarande ett land där betalningar i e-handeln i hög ut- sträckning sker genom fakturalösningar som sedan betalas via inter- netbanken.15 Fakturaköp är formellt ett kreditköp. Gränsen mellan betalningar och kreditköp har blivit alltmer otydlig, i synnerhet genom att betalning med uppskjuten räntefri fakturabetalning (eng. Buy now pay later, BNPL) har blivit ett vanligt betalningssätt vid köp online (se vidare kapitel 7).

4.2.5Tjänsten Swish vanligaste sättet att betala mellan privatpersoner

Tjänsten Swish är inte en betaltjänst enligt definitionen i lagen (2010:751) om betaltjänster. Swish är i stället en teknisk sidotjänst som kopplar samman betalkonton för att möjliggöra för banker att erbjuda s.k. omedelbara betalningar (se kapitel 10). Att använda tjäns- ten Swish är det klart vanligaste sättet att göra betalningar eller över-

15Enligt en studie av 12 länder i Europa utgjorde fakturaköp 31 procent av betalningarna vid e-handel i Sverige år 2021. Motsvarande andel i de två länder som följer närmast efter Sverige

– Finland och Tyskland – uppgick till 21 procent, se Postnord (2021).

150

SOU 2023:16

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

föringar mellan privatpersoner i Sverige. Av utredningens egen under- sökning framgår att 84 procent av de svarande hade använt Swish vid sin senaste betalning till en annan privatperson, medan 10 procent hade använt kontanter. Vid betalningar mellan privatpersoner är emeller- tid skillnaderna mellan olika åldersgrupper betydande. Som framgår av tabell 4.2 hade fler än var fjärde svarande mellan 65 och 85 år an- vänt kontanter vid sin senaste betalning till en annan privatperson. Kontanter har en betydligt starkare ställning bland äldre vid betal- ningar mellan privatpersoner.

Tabell 4.2 Betalsätt mellan privatpersoner år 2021

Andel av svarande, procent

 

 

 

Ålder

 

Betalsätt vid senaste betalning

Totalt

18–34 år

35–49 år

50–64 år

65–85 år

till privatperson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Swish (Swish Privat)

84

94

93

86

61

Kontanter

10

4

4

9

27

 

 

 

 

 

 

Annat betalsätt

3

 

 

 

 

Vet ej

2

 

 

 

 

Källa: Bilaga 4.

Tjänsten Swish Privat har haft en kraftig tillväxt sedan lanseringen i december 2012. År 2022 gjordes 459 miljoner transaktioner med Swish Privat till ett samlat belopp om 286 miljarder kronor (figur 4.7). Ut- slaget på Sveriges befolkning innebär det gjordes i genomsnitt cirka 44 Swish-transaktioner per person.

151

Utvecklingen på betalningsmarknaden i SverigeSOU 2023:16

Figur 4.7

Transaktioner med tjänsten Swish Privat år 2012–2022

 

 

Antal transaktioner (miljoner) och värde (miljarder kronor)

 

 

 

 

 

 

 

500

 

 

 

 

 

350

 

 

 

 

 

450

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

300

400

 

 

 

 

 

 

 

 

 

250

 

 

 

 

 

350

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

300

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

200

250

 

 

 

 

 

 

 

 

150

200

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

150

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

50

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

0

2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022

 

 

 

 

 

Antal (vänster axel)

Värde (höger axel)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: GetSwish AB.

De senaste åren har ökningstakten för antalet transaktioner mellan privatpersoner med Swish avtagit något. Det kan bl.a. förklaras av att antalet privatpersoner som använder Swish Privat inte kan öka så mycket mer eftersom en mycket stor del av befolkningen – över 8,5 miljoner personer16 – redan är anslutna till tjänsten. Swish Privat fick genomslag i nya grupper under coronapandemin. Mellan år 2019 och år 2020 ökade antalet transaktioner från personer 70 år och äldre med 78 procent. Mellan år 2020 och 2021 var ökningen 28 procent.

4.3Kontanternas ”död” överdriven

Hur man än mäter är kontanternas betydelse för ekonomin som hel- het liten i Sverige, såväl historiskt som i jämförelse med de allra flesta länder. I december 2022 utgjordes knappt 1,5 procent av de pengar som cirkulerar i ekonomin av sedlar och mynt (dvs. kontanter). Det ska jämföras med 4,6 procent i december 2013, 10,7 procent i december

16Januari 2023 (www.getswish.nu).

152

SOU 2023:16

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

2003 och 11,3 procent i december 1998.17 I den undersökning utred- ningen låtit göra svarade 8 procent av de tillfrågade att de betalade kontant vid sitt senaste köp i butik år 2021. Det ligger i linje med Riksbankens undersökning om svenska folkets betalningsvanor där 9 procent betalade med kontanter vid sitt senaste köp år 2020 och

8procent år 2022 (se figur 4.8). Enligt Riksbankens undersökning var andelen som använde kontanter vid sitt senaste köp i butik 39 procent år 2010. Kontantanvändningen skiljer sig åt mellan grupper beroende på bl.a. ålder, inkomstnivå, utbildningsnivå och bostadsort (se vidare bilaga 3 och kapitel 5).

Figur 4.8 Andel personer som betalade kontant vid sitt senaste köp år 2010–2022

Procent

45

40

35

30

25

20

15

10

5

0

2010

2012

2014

2016

2018

2020

2022

Källa: Riksbanken. Svenska folkets betalningsvanor (olika årgångar).

17Enligt SCB:s Finansmarknadsstatistik (december 2022). Andelen beräknas som utestående sedlar och mynt som andel av summan av utestående sedlar och mynt samt avistainlåning från svensk allmänhet (det s.k. M1-måttet). Med avistainlåning avses medel som ägaren omedelbart kan nå och använda i transaktioner (t.ex. pengar på ett lönekonto). Andelen sedlar och mynt hos svensk allmänhet av det bredare penningmängdsmåttet M3 var 1,3 procent i december 2022. I M3 ingår, förutom M1, även inlåning med vissa villkor i svenska monetära och finansiella institut (MFI) och Riksgälden, vissa s.k. repor, andelar i penningmarknadsfonder och vissa räntebärande instrument.

153

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

SOU 2023:16

Ett ofta använt mått på kontanternas betydelse är värdet på utestå- ende sedlar och mynt som allmänheten innehar. Detta mått fångar förutom kontanter som används i transaktionssyfte, företrädesvis för att göra betalningar, kontanter som används för andra syften. Allmän- heten kan välja att inneha kontanter i syfte att spara18 eller för att skydda sig mot oförutsedda händelser som gör det svårt (eller till- fälligt omöjligt) att använda digitala betalningsmedel. Det är emellertid svårt att med någon större precision uppskatta hur stor andel av kontanter i cirkulation som hushåll använder för transaktioner respek- tive i spar- eller försiktighetssyfte.19

Den totala mängden sedlar i Sverige, uttryckt i kronor, som cirku- lerar i ekonomin ökade successivt från år 1945 till år 2007 (se figur 4.9). Ökningstakten var som högst under 1970- och 1980-talen samt i bör- jan av 2000-talet. Under perioden 2008–2017 minskade mängden sedlar i cirkulation för att sedan öka något. Sett i relation till ekonomins storlek, mätt som bruttonationalprodukten (BNP), har mängden sed- lar i cirkulation i Sverige minskat trendmässigt sedan 1950.20

18Att hålla kontanter medför alternativkostnader i form av ränta på behållning på betal- eller sparkonto. Om räntorna är låga – eller till och med negativa – minskar alternativkostnaden. Efter det att ett antal centralbanker inom EU införde negativa styrräntor i mitten av 2010-talet har efterfrågan på kontanter över lag ökat, se Liñares-Zegarra och Willesson (2021).

19En studie av kontantefterfrågan i euroländerna uppskattar att mellan 28 och 50 procent av kontantefterfrågan kan förklaras av sparande- eller försiktighetsskäl, se Zamora-Pérez (2021).

20Enligt Engert, Fung och Segendorf (2019) finns motsvarande mönster med minskande sedelmängd i förhållande till BNP under årtiondena efter andra världskriget även i andra länder. I flera länder stannade emellertid minskningen av under 1970- och 1980-talen (t.ex. i USA, Storbritannien, Kanada och Danmark). I Schweiz fortsatte minskningen till slutet av 1990-talet. I dessa länder stabiliserades sedan sedelmängden i förhållande till BNP med undantag för USA där det skedde en påtaglig ökning fr.o.m. slutet av 1980-talet. Norge uppvisar i stort sett samma utveckling som Sverige.

154

SOU 2023:16

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

Figur 4.9 Sedlar i cirkulation i Sverige år 1945–2020

Miljoner kronor (vänster axel) respektive procent (höger axel)

120 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

9

100 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6

60 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4

40 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2008

 

 

 

-

1945

1948

1951

1954

1957

1960

1963

1966

1969

1972

1975

1978

1981

1984

1987

1990

1993

1996

1999

2002

2005

2011

2014

2017

2020

 

 

 

 

 

Sedlar (miljoner kronor)

 

 

 

Sedlar (andel av BNP)

 

 

 

 

Källa: Riksbanken, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

I samband med Rysslands storskaliga invasion av Ukraina den 24 feb- ruari 2022 ökade efterfrågan på kontanter. Det är femhundrakro- norssedlar som svarar för så gott som hela ökningen medan mängden sedlar av lägre valörer i stort sett varit oförändrade (se Figur 4.10). Detta skulle kunna ses som en indikation på att det framför allt är försiktighetsmotiv som ligger bakom ökningen.

155

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

SOU 2023:16

Figur 4.10 Sedlar i cirkulation i Sverige januari 2015–juli 2022

Miljoner kronor. V=Vänster axel, H=Höger axel

80 000

 

 

 

 

 

 

10 000

70 000

 

 

 

 

 

 

9 000

 

 

 

 

 

 

 

60 000

 

 

 

 

 

 

8 000

 

 

 

 

 

 

7 000

 

 

 

 

 

 

 

50 000

 

 

 

 

 

 

6 000

 

 

 

 

 

 

 

40 000

 

 

 

 

 

 

5 000

30 000

 

 

 

 

 

 

4 000

 

 

 

 

 

 

 

20 000

 

 

 

 

 

 

3 000

 

 

 

 

 

 

2 000

 

 

 

 

 

 

 

10 000

 

 

 

 

 

 

1 000

 

 

 

 

 

 

 

-

 

 

 

 

 

 

-

januari

januari

januari

januari

januari

januari

januari

januari

2015

2016

2017

2018

2019

2020

2021

2022

500-kronor (V)

Totalt (V)

 

20-kronor (H)

50-kronor (H)

100-kronor (H)

200-kronor (H)

 

1000-kronor (H)

 

Källa: Riksbanken.

Historiskt har kontantefterfrågan ökat vid förväntade eller inträffade kriser. Efterfrågan på sedlar av högre valörer, som alltså i större ut- sträckning än sedlar av lägre valörer används för sparande och bered- skap, tycks påverkas av länders förmåga att hantera kriser.21 Efter- frågan på sedlar i Sverige ökade i samband med finanskrisen i början av 1990-talet. Däremot ökade inte efterfrågan på sedlar i under den globala finanskrisen 2008–2009, vilket var fallet i flera andra länder. En bidragande orsak var sannolikt att den svenska staten vid den tid- punkten hade en god krishanteringsförmåga och sunda statsfinanser, vilket bl.a. möjliggjorde ett omfattande garantiprogram för att säker- ställa stabiliteten i banksystemet.22

21Engert, Fung och Segendorf (2019).

22Ibid.

156

SOU 2023:16

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

Kontantanvändningen i Sverige låg i ett jämförande perspektiv

Konsultföretaget McKinsey har uppskattat andelen kontanta trans- aktioner i 13 länder, inklusive Sverige (se tabell 4.3) för år 2010 och år 2020.23 Andelen kontanta transaktioner har minskat i samtliga län- der men mest tydligt i Sverige där andelen minskat med 47 procent- enheter.

Tabell 4.3

Uppskattning av andelen kontanta transaktioner i 13 länder

 

år 2010 och år 2020

 

 

Procent

 

 

 

 

 

Land

 

År 2010

År 2020

 

 

 

 

Brasilien

 

86

74

Kina

99

41

 

 

 

Indien

 

100

89

Malaysia

93

72

 

 

 

Mexico

 

97

86

Japan

79

54

Korea

 

66

34

Singapore

59

39

 

 

 

USA

 

51

28

UK

55

23

 

 

 

Finland

 

53

24

Sverige

56

9

Nederländerna

 

52

14

 

 

 

 

Källa: McKinsey & Company (2020).

Figur 4.11 visar kontanter i cirkulation som andel av BNP i 33 länder år 2021. Norge och Sverige är de länder som hade den lägsta andelen kontanter i cirkulation: 0,96 respektive 1,14 procent. I Danmark, Finland och Island uppgick andelen till 3,11, 10,56 respektive 2,54 pro- cent. Andelen kontanter i cirkulation var förhållandevis hög i Spanien, Italien Frankrike och Tyskland. Högst andel kontanter i cirkulation hade Grekland (19,69 procent). Det ovägda genomsnittet för länderna var 11,1 procent av BNP.

23Andelarna är uppskattningar eftersom kontanta transaktioner inte mäts. Metoderna för in- samling skiljer sig också mellan länder vilket gör att uppskattningarna ska tolkas försiktigt.

157

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

SOU 2023:16

Figur 4.11 Kontanter i cirkulation som andel av nominell BNP i 33 länder år 2021

Procent

Grekland

Bulgarien

Lettland

Slovakien

Portugal

Litauen

Spanien

Indien

Ungern

Italien

Polen Slovenien Schweiz Estland Cypern Tjeckien Frankrike Malta Tyskland Österrike Finland Belgien Kroatien Nederländerna

USA Rumänien Luxemburg Irland Storbritannien Danmark Island Sverige Norge

0

5

10

15

20

25

Anm. Data för Schweiz avser år 2020.

Källa: Statista, www.statista.com (hämtad 27 februari 2023).

158

SOU 2023:16

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

Sammanfattningsvis har användningen av kontanter för betalnings- ändamål minskat över tid i Sverige och i flera andra länder samtidigt som efterfrågan på kontanter – i synnerhet sedlar med högre valörer

ökat eller i vart fall stabiliserats. Bedömare har kommit till slutsat- sen att utvecklingen tydligt går mot ett (i princip) kontantlöst sam- hälle, inte minst i Sverige.24 Statistiken talar emellertid emot en sådan utveckling, åtminstone att det ska ske under överskådlig tid. Skulle det däremot bli väsentligt svårare att få tillgång till kontanter och att kunna använda dem för betalningar kan en utveckling som slutar i ett kontantlöst samhälle inte uteslutas på lång sikt.

4.4De flesta är nöjda med utvecklingen på betalningsmarknaden

Svenska folket är generellt positivt till hur betalningsmarknaden fun- gerar och de vanligaste förekommande betalningssätten för privat- personer, dvs. kortbetalningar och betalningar med tjänsten Swish. Enligt den undersökning utredningen låtit göra uppgav 92 procent av de svarande att de över lag är positiva till kontokort som betalningssätt. Motsvarande siffra för tjänsten Swish var 91 procent. Detta kan jäm- föras med kontanter där endast 30 procent av de svarande var positiva.

De faktorer som lyfts fram som viktiga för en fortsatt digitaliser- ing av betalningsmarknaden är att digitala betalningar blir säkrare och mer tillförlitliga vid kris och krig samt att information om digi- tala betalningar skyddas. Frågan om integritet och säkerhet bekräftas i undersökningen Sverige betalar 2020 där den största oron vid be- talningar angavs vara risken att betaluppgifter kapades av kriminella, vilket angavs av 54 procent av de svarande, 44 procent angav alterna- tivet att betalningen ska hänga sig av tekniska skäl och 37 procent angav alternativet att information om betalningar och köp sparas och används utan betalarens vetskap.25

I den undersökning som utredningen låtit göra ställdes även frå- gan hur enkelt det var att betala för olika offentligt subventionerade tjänster på en skala från ett till fem. Ungefär 90 procent av de till- frågade uppgav att det var enkelt (dvs. angav betyget fyra eller fem) att betala för sjukvård, tandvård och receptbelagda läkemedel. Betal-

24Se t.ex. Arvidsson (2019).

25Svensk Handel m.fl. (2020).

159

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

SOU 2023:16

ningar i kollektivtrafiken uppfattades dock som svårare. Av de sva- rande uppgav 58 procent att det är enkelt att betala för kollektivtrafik medan 22 procent uppgav att det är svårt. Av de som uppgav att det är svårt att betala för kollektivtrafik angav som skäl för svårigheterna framför allt att betal- eller biljettsystemen dels förändras ofta, dels inte är enhetliga i hela landet. Ett problem med digitaliseringen av betalningsmarknaden som fått ökad uppmärksamhet under senare år är olika former av betalningsrelaterade bedrägerier. Bedrägerierna drabbar främst äldre och personer med funktionsnedsättning. Kort- bedrägerierna har dock minskat under senare år (se vidare kapitel 7).

4.5Remitteringar – en ofta bortglömd betalningstyp

I takt med att betalningar digitaliseras och länder blivit mer integ- rerade har gränsöverskridande betalningar ökat. Den absoluta mer- parten av de gränsöverskridande betalningarna görs mellan företag.26 Även privatpersoner gör gränsöverskridande betalningar t.ex. vid köp online. Gränsöverskridande konsumentbetalningar sker företrädes- vis med kontokort men även med elektroniska plånböcker (som kan vara kortbaserade). Det är svårt att uppskatta hur betydelsefulla gräns- överskridande betalningar är. En betalning till utlandet kan initieras i Sverige och sedan föras vidare genom det internationella bank- systemet.

En särskild form av gränsöverskridande betalningar, som inte får så stor uppmärksamhet i Sverige, är s.k. remitteringar. En remittering är en gränsöverskridande penningöverföring av relativt lågt värde skickad mellan privatpersoner.27 Remitteringar görs ofta av personer som har invandrat eller av migrantarbetare till familj i andra länder. Remitteringar är en viktig inkomstkälla för många låg- och medelin- komstländer.28 Exempelvis översteg remitteringar till låg- och medelin- komstländer, enligt Världsbanken, både utländska direktinvesteringar och officiellt utvecklingsbistånd till låg- och medelinkomstländer

26Betalningar mellan konsumenter och företag respektive mellan konsumenter (privatpersoner) uppskattas till 2,3 procent av de totala gränsöverskridande betalningarna i världen år 2022 (se EY. Value of B2B, B2C, C2B and C2C cross-border payments worldwide from 2016 to 2020, with forecasts for 2021 and 2022. 23 februari 2021. www.statista.com [hämtad 2023-02-27]).

27Bech och Hancock (2020), s. 24.

28Världsbanken uppskattar att remitteringar till låg- och medelinkomstländer år 2022 uppgick till 626 miljarder amerikanska dollar (6 494 miljarder svenska kronor), se Remittances Grow 5 % in 2022, Despite Global Headwinds. 30 november 2022. www.worldbank.org (hämtad 2023-02-28).

160

SOU 2023:16

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

år 2020. Remitteringar är också stabila finansiella flöden som har hållit sig stadiga även under globala kriser såsom coronapandemin.29 Väl fungerande system för remitteringar kan av dessa skäl ses som cen- trala verktyg för fattigdomsbekämpning.

Remitteringar kan göras genom vanliga banker, s.k. betalningsför- medlare eller genom informella kanaler. Det är svårt att mäta remit- teringsvolymer. Data över remitteringar rapporteras inte av alla länder och i de fall data rapporteras sker mätningarna på olika sätt. Vidare utesluts oftast inofficiella kanaler för remitteringar från officiella mät- ningar, vilket gör att rapporterade belopp riskerar att bli missvisande låga. Enligt Världsbanken uppgick det totala beloppet avgående remit- teringar från Sverige år 2020 till 1,76 miljarder amerikanska dollar (18,3 miljarder svenska kronor). Ankommande remitteringar upp- gick till 3,0 miljarder dollar (31,1 miljarder kronor). Detta motsva- rade 0,3 procent respektive 0,5 procent av Sveriges BNP. Figur 4.12 visar remitteringar som andel av BNP för Sverige, Danmark, Neder- länderna, Österrike och Belgien. Dessa länder har en BNP per per- son – ett mått på ekonomiskt välstånd – som är förhållandevis lika.

Figur 4.12 Remitteringar (inklusive kompensation till migrantarbetare) som andel av BNP år 2020

Procent

3,0%

2,5%

2,0%

1,5%

1,0%

0,5%

0,0%

Sverige

Danmark

Nederländerna

Österrike

Belgien

 

 

 

Ankommande

 

Avgående

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Outwards remittance flows May 2021 och Inwards remittance flows May 2021.

www.worldbank.org (hämtad 2021-09-09).

29Defying Predictions, Remittance Flows Remain Strong During Covid-19 Crisis. 12 maj 2021. www.worldbank.org (hämtad 2021-09-27).

161

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

SOU 2023:16

Värt att notera är att Sverige och Belgien har ett flöde av ankommande remitteringar som är större än flödet av avgående remitteringar. Detta kan delvis förklaras av att dessa båda länder har stora inkom- mande remitteringsflöden från personer som arbetar i grannländerna. I Sveriges fall arbetar många i andra nordiska länder och skickar delar av sin lön tillbaka.30

Sverige har i jämförelse med övriga länder låga nivåer av avgående remitteringar. Den lägre nivån på avgående remitteringar kan delvis förklaras med att Sverige åtminstone har haft en generös anhörig- invandring. Personer som bosatt sig i Sverige behöver därmed inte skicka pengar till familj i hemlandet i lika hög utsträckning som i andra länder eftersom familjen har kunnat flytta med till det nya lan- det. Vidare migrerar många till Sverige från länder dit det är svårt att skicka pengar via officiella kanaler, s.k. högriskländer, däribland Syrien och Iran.

30Personal remittance statistics. November 2020. www.ec.europa.eu (hämtad 1 oktober 2021).

162

SOU 2023:16

Utvecklingen på betalningsmarknaden i Sverige

Referenser

Arvidsson, N. (2019). Cashless Society – The Swedish Route to the Future of Cash Payments. Cham: Springer.

Bech, M. L. och J. Hancock (2020). ”Innovations in Payments”, BIS Quarterly Review, 1 mars, Bank for international Settlements.

ECB (2022). ”Study on the payment attitudes of consumers in the euro area (SPACE) – 2022”, december, European Central Bank.

Engert, W., B. S. C. Fung och B. Segendorf (2019). ”A Tale of Two Countries: Cash Demand in Canada and Sweden”, Staff Discussion Paper, 2019-7, augusti, Bank of Canada.

FIS (2021). The global Payments Report, Fidelity Information Services.

Internetstiftelsen (2022) Svenskarna och internet 2022.

Liñares-Zegarra, J. M. och M. Willesson (2021). ”The effects of negative interest rates on cash usage: Evidence for EU countries”, Economics Letters, Volume 198, januari.

McKinsey & Company (2020). The 2020 McKinsey Global

Payments Report, oktober.

Nets (2021). Svensk E-handel 2021.

Postnord (2021). E-commerce in Europe 2021.

Svensk Handel m.fl. (2020). Sverige betalar 2020.

Swedbank (2023). Consumer Spending Observer, 22 februari.

Zamora-Pérez, A. (2021). ”The paradox of banknotes: under- standing the demand for cash beyond transactional use”, Economic Bulletin, Issue 2, European Central Bank, s. 121–137.

163

5Allas möjligheter att betala och tillgången till betaltjänster

5.1Inledning

Betalningsmarknaden i Sverige har digitaliserats i snabb takt. Medan nya sätt att betala digitalt introducerats har kontantanvändningen lik- som tillgången till kontanttjänster minskat. 8 procent av vuxna i Sverige använde kontanter vid sitt senaste köp i butik år 2022.1 Digitaliser- ingen av betalningsmarknaden följer digitaliseringen i samhället i stort. I jämförelse med flera andra länder har Sverige kommit långt i den digitala utvecklingen och ambitiösa mål om att Sverige ska bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter har antagits av riksdagen.2

Samtidigt som digitaliseringen av betalningsmarknaden gjort det lättare för många att få tillgång till – ofta uppskattade – betaltjänster möter ett stort antal personer olika hinder som gör att de inte kan få tillgång till eller använda dessa tjänster i samma utsträckning som andra. Ett första hinder är att vissa personer inte alls kommer in på den digitala betalningsmarknaden, exempelvis genom att de inte får tillgång till betalkonto eller har en e-legitimation. Förekomsten av sådana hinder diskuteras utförligt i kapitel 6 respektive kapitel 8 och utredningen lämnar ett antal förslag i syfte att minska trösklarna in på den digitala betalningsmarknaden. Ett andra hinder är vad som brukar benämnas som ett digitalt utanförskap. Digitalt utanförskap innebär att personer visserligen har tillgång till digitala system men att system är utformade med låg användbarhet och tillgänglighet och därmed exkluderar användare eller att användare kan sakna kunskap eller nödvändig utrustning för att göra digitala betalningar. Det finns flera uppskattningar av storleken på det digitala utanförskapet i Sverige

1Riksbanken (2022).

2Näringsdepartementet (2017).

165

Allas möjligheter att betala och tillgången till betaltjänster

SOU 2023:16

generellt. Dessa uppskattningar ger vid handen att mellan 5 och 10 pro- cent av den vuxna befolkningen upplever digitalt utanförskap. Skill- naderna mellan uppskattningarna beror i hög utsträckning på hur det digitala utanförskapet definieras.

Ett tredje hinder för att delta på den digitala betalningsmarkna- den kan vara brist på förtroende för exempelvis staten eller banker. Frågan om misstro mot framför allt privata aktörer i betalkedjan (t.ex. betaltjänstleverantörer eller handlare) är i ökad utsträckning relaterad till en – ibland befogad – oro för att person- och betaldata ska komma i orätta händer och användas på felaktigt sätt. Ett besläktat problem är rädslan att bli utsatt för olika former av bedrägerier kopp- lade till digitala betalningar. Antalet bedrägerier kopplade till betal- ningar har ökat under de senaste tre åren, även om kortbedrägerierna blivit färre (se vidare kapitel 7).

Väl fungerande marknader som tillgodoser hushållens och före- tagens behov av finansiella tjänster – betaltjänster inkluderade – är en del av de finansmarknadspolitiska målen som riksdagen beslutat om.3 Även inom ramen för Agenda 2030 finns mål om att alla ska ha till- gång till bank- och försäkringstjänster samt finansiella tjänster.4 Möjligheten att betala är en grundläggande samhällsfunktion och hela befolkningen bör därför ha tillgång till effektiva, trygga och säkra betalningssätt. Det gäller såväl digitala som traditionella betalnings- sätt. Riksdagen har vidare antagit ett mål om att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser.5 Detta mål antogs emellertid år 2007, då betalningsmarknaden såg annorlunda ut. Det har också tillkommit ny reglering på både nationell nivå och EU-nivå med bäring på detta mål under senare år.

Utredningen ska, enligt direktiven, ta ställning till vilka krav som behöver ställas i syfte att säkerställa att alla i samhället kan genom- föra betalningar, inbegripet t.ex. personer som lever i digitalt utan- förskap, boende i glesbygd, personer som har bristande kunskaper i svenska språket, äldre och personer med funktionsnedsättning, med beaktande av en hållbar utveckling. Avsnitt 5.2 beskriver använd- ningen av digitala och traditionella (icke-digitala) betalningssätt samt belyser orsaker till digitalt utanförskap på specifikt betalningsmark- naden. Avsnitt 5.3 belyser begreppet digitalt utanförskap och beskriver

3Prop. 2015/16:1.

4Delmål 8.10 Tillgång till bank- och försäkringstjänster samt finansiella tjänster för alla.

5Prop. 2006/07:55.

166

SOU 2023:16

Allas möjligheter att betala och tillgången till betaltjänster

övergripande det digitala utanförskapet i Sverige. Avsnittet redogör också översiktligt för olika insatser och stöd för ökad digital inklu- dering. Avsnitt 5.4 redogör för statliga och privata initiativ för ökad inkludering på den digitala betalningsmarknaden. Avsnitt 5.5 redo- gör för utredningar och