SkÀrpta straff
för flerfaldig brottslighet
BetÀnkande av Flerbrottsutredningen
Stockholm 2023
SOU 2023:1
SOU och Ds finns pÄ regeringen.se under RÀttsliga dokument.
Svara pĂ„ remiss â hur och varför
StatsrÄdsberedningen, SB PM 2021:1.
Information för dem som ska svara pÄ remiss finns tillgÀnglig pÄ regeringen.se/remisser.
Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet
Omslag: Elanders Sverige AB
Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2023
ISBN
ISBN
ISSN
Till statsrÄdet och chefen för Justitiedepartementet
Regeringen beslutade den 22 juli 2021 att ge en sÀrskild utredare i upp- drag att övervÀga och föreslÄ förÀndringar av strafflagstiftningen som ger uttryck för en skÀrpt syn pÄ flerfaldig brottslighet (dir. 2021:56). Genom tillÀggsdirektiv den 20 januari 2022 fick utredaren ocksÄ i uppdrag att se över regelverket för ÄtalsunderlÄtelse, förundersök- ningsbegrÀnsning och direktavskrivning (dir. 2022:1).
Till sÀrskild utredare förordnades den 27 juli 2021 hovrÀttspresi- denten Anders Perklev.
Som sakkunniga i utredningen förordnades den 16 september 2021 rÀttssakkunniga vid Justitiedepartementet Oscar Lindberg och Simon Rosdahl. Som experter att bitrÀda utredningen förordnandes samma dag verksjuristen vid KriminalvÄrden Jessica Bertilsson, advokaten Ingela E Hessius, numera universitetsadjunkten Axel Holmgren, ut- redaren vid Brottsförebyggande rÄdet Sarah Lehtinen, numera över- Äklagaren Peter Lundkvist, rÄdmannen Linda PalmenÀs och kriminal- kommissarien Anders Sandholm. Under tiden fr.o.m. den 1 januari 2022 t.o.m. den 30 april 2022 var Àven vice överÄklagaren Magnus Johansson förordnad som expert i utredningen.
Som sekreterare anstÀlldes fr.o.m. den 23 augusti 2021 hovrÀtts- assessorn Kristina Lagercrantz.
Utredningen har antagit namnet Flerbrottsutredningen. Vi över- lÀmnar hÀrmed betÀnkandet SkÀrpta straff för flerfaldig brottslighet (SOU 2023:1). Experterna och de sakkunniga har i allt vÀsentligt stÀllt sig bakom utredningens övervÀganden och förslag. BetÀnkandet Àr dÀrför skrivet i
Stockholm i januari 2023
Anders Perklev
/Kristina Lagercrantz
InnehÄll
5
InnehÄll |
SOU 2023:1 |
3.4.3Beaktande av andra omstÀndigheter som
4.2.2AvgrÀnsningen av brottsenheten vid olika
brottstyper............................................................... |
4.2.3Kollektivdelikt och andra
4.5.1AllmÀnt om gradindelade brott och
4.6.2Systematik som skÀl för att betrakta flera
 |
gÀrningar som ett brott......................................... |
|
4.6.4Systematik som försvÄrande omstÀndighet
vid straffvÀrdebedömningen ................................. |
6
SOU 2023:1InnehÄll
5.3AllmÀnna principer för pÄföljdsbestÀmning
vid flerfaldig brottslighet ...................................................... |
5.3.1Gemensamt straff â separata straff â kollektivt
5.6.2Bedömningen av den samlade brottslighetens
5.7.2StraffnivÄutredningens betÀnkande
SOU 2008:85.......................................................... |
5.7.3PÄföljdsutredningens betÀnkande
7
InnehÄll |
SOU 2023:1 |
6.2.3GrundlÀggande principer för pÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig
 |
brottslighet ............................................................ |
|
6.2.6NĂ„got om beaktande av tidigare domar och
6.3.3GrundlÀggande principer för pÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig
 |
brottslighet ............................................................ |
|
6.3.6NĂ„got om beaktande av tidigare domar och
6.4.3GrundlÀggande principer för pÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig
 |
brottslighet ............................................................ |
|
6.4.6NĂ„got om beaktande av tidigare domar och
 |
Ă„terfall .................................................................... |
|
................................................................................ |
||
6.5.2Straffskalan och straffmÀtningen vid flerfaldig
brottslighet ............................................................ |
6.5.3NĂ„got om beaktande av tidigare domar och
 |
Ă„terfall .................................................................... |
|
6.6 Engelsk rÀtt ........................................................................... |
||
6.6.2Straffets faststÀllande vid flerfaldig
brottslighet ............................................................ |
8
SOU 2023:1 |
InnehÄll |
6.6.3NĂ„got om beaktande av tidigare domar och
7.2.2Den förhöjda straffskalan utnyttjas i liten
utstrÀckning ........................................................... |
7.2.3Upprepade bötesbrott leder sÀllan till att en
strÀngare pÄföljd döms ut...................................... |
7.2.4Den nuvarande regleringen Àr otydligt med avseende pÄ hur straffet för flera brott ska
bestÀmmas.............................................................. |
7.2.5En skÀrpt syn pÄ flerfaldig brottslighet leder
 |
till en allmÀn repressionsökning ........................... |
|
7.3 UtgÄngspunkterna för vÄra övervÀganden........................... |
||
7.3.2SÀrskilda utgÄngspunkter i frÄga om pÄföljden,
straffskalan och den konkreta straffmÀtningen ... 203
7.4En skÀrpning av straffskalan nÀr fÀngelse anvÀnds som
gemensamt straff? ................................................................. |
||
Den nuvarande regleringen ................................... |
7.4.2AllmÀnt om skÀlen för en Àndring av den
gemensamma straffskalan ..................................... |
7.4.3En höjning av den gemensamma straffskalans
minimum? .............................................................. |
7.4.4En höjning av den gemensamma straffskalans
maximum?.............................................................. |
9
InnehÄll |
SOU 2023:1 |
7.5En sÀrskild regel för straffmÀtning av flerfaldig
brottslighet?.......................................................................... |
||
Den nuvarande ordningen .................................... |
7.5.2Det bör i lagstiftningen förtydligas hur straffvÀrdet vid flerfaldig brottslighet ska
7.7Olika modeller för straffmÀtning av flerfaldig
7.7.4Modell 3 â Den sammantagna skadan,
krÀnkningen eller faran ......................................... |
7.7.5Modell 4 â Asperation i ett senare led
7.8.3Kritiken mot den nuvarande ordningen och
tidigare ÄtgÀrder..................................................... |
7.8.4En skÀrpning av straffskalan nÀr böter anvÀnds
10
SOU 2023:1InnehÄll
8.3.1AllmÀnt om ÄtalsunderlÄtelse och framvÀxten
av den nuvarande ordningen ................................. |
8.3.2Gemensamma förutsÀttningar för
8.3.8à talsunderlÄtelse efter Ätal och Äterkallelse
8.6.1AllmÀnt om förundersökningsbegrÀnsning
11
InnehÄll |
SOU 2023:1 |
 |
||
 |
||
Inledning ............................................................................... |
9.2AnvÀndningen av ÄtalsunderlÄtelse,
förundersökningsbegrÀnsning och direktavskrivning ........ |
||
 |
||
 |
 |
|
 |
ÄtalsunderlÄtelser under |
|
 |
||
 |
 |
|
 |
9.2.3AnvÀndningen av direktavskrivning enligt
11.2.3Kostnader för de brottsutredande
myndigheterna....................................................... |
|
11.2.4 Finansiering ........................................................... |
12
SOU 2023:1 |
InnehÄll |
11.3 Andra konsekvenser ............................................................. |
11.3.1Konsekvenser för brottsligheten och
det brottsförebyggande arbetet ............................ |
|
11.3.2 Konsekvenser för jÀmstÀlldheten ......................... |
11.3.3Ăvriga konsekvenser som anges i
 |
kommittéförordningen ......................................... |
|
12 Författningskommentar ............................................ |
||
12.1 Förslaget till lag om Àndring i brottsbalken (1962:700) ..... |
||
Bilagor |
 |
 |
Bilaga 1 |
Kommittédirektiv 2021:56 ........................................... |
|
Bilaga 2 |
Kommittédirektiv 2022:1 ............................................. |
|
 |
||
 |
avseende modell |
|
Bilaga 4 |
SammanstÀllning av statistikleverans........................... |
453 |
13
Sammanfattning
VÄra förslag i korthet
Vi föreslÄr i detta betÀnkande ett antal lagÀndringar som syftar till att skÀrpa straffen för dem som vid ett och samma tillfÀlle döms för flera olika brott (flerfaldig brottslighet). I korthet innebÀr förslagen följande.
De sÀrskilda straffskalor som gÀller vid flerfaldig brottslighet höjs. Som mest ska den ordinÀra straffskalan kunna utvidgas med sex Ärs fÀngelse, vilket innebÀr att straffmaximum i dessa fall blir fÀngelse i 16 Är.
En ny modell för straffmÀtning av flerfaldig brottslighet införs. Modellen innebÀr att
âvarje nytt brott i en brottserie bedöms proportionellt sett lika strĂ€ngt nĂ€r den samlade brottslighetens straffvĂ€rde ska faststĂ€llas,
âstraffen skĂ€rps, i synnerhet för dem som har begĂ„tt ett mycket stort antal brott eller flera brott som innefattar en allvarlig krĂ€nk- ning av brottsoffret,
âhela den tillgĂ€ngliga straffskalan ska utnyttjas i större utstrĂ€ck- ning Ă€n i dag sĂ„ att straffmĂ€tningen av flerfaldig brottslighet blir mer differentierad,
âstraffmaximum ska tillĂ€mpas nĂ€r brottens antal och allvar ger skĂ€l till det,
âmöjligheten att döma till fĂ€ngelse för flera brott som var för sig endast skulle föranlett böter ska utnyttjas i större utstrĂ€ckning Ă€n i dag,
âen samlad bedömning av straffvĂ€rdet alltid ska göras med utgĂ„ngs- punkt i den sammantagna skada, krĂ€nkning eller fara som brotten har medfört.
15
Sammanfattning |
SOU 2023:1 |
Vi föreslÄr ocksÄ att det införs en ny bestÀmmelse om hur stora intervallen mellan olika fÀngelsestraff ska vara, dvs. vilka s.k. straff- mÀtningsstationer som ska anvÀndas inom ramen för den tillÀmpliga straffskalan.
NÀr det gÀller ÄtalsunderlÄtelse, förundersökningsbegrÀnsning och direktavskrivning har vi kommit fram till att den nuvarande ord- ningen fungerar vÀl och lÀmnar dÀrför inte nÄgra förslag till lagÀnd- ringar.
I det följande ger vi en nÄgot utförligare redogörelse för inrikt- ningen av vÄrt uppdrag, innebörden av vÄra förslag och skÀlen för vÄra stÀllningstaganden.
VĂ„rt uppdrag
Vi har haft i uppdrag att övervÀga och föreslÄ förÀndringar av straff- lagstiftningen som ger uttryck för en skÀrpt syn pÄ flerfaldig brotts- lighet. I uppdraget har ingÄtt att övervÀga förÀndringar bÄde av den gemensamma straffskala som gÀller vid flerfaldig brottslighet och av principerna för straffmÀtningen. VÄrt nÀrmare uppdrag i denna del har varit att ta fram olika modeller för hur en skÀrpning kan Ästad- kommas, analysera för- och nackdelar med de olika alternativen och övervÀga om det Àr lÀmpligt att kombinera olika modeller. I uppdraget har ocksÄ ingÄtt att övervÀga vilken inverkan ett samband mellan brotten bör ges vid straffvÀrdebedömningen. Enligt direktiven har vi dÀrtill haft möjlighet att identifiera och ta upp andra frÄgor som kny- ter an till uppdraget. Uppdraget har omfattat sÄvÀl de fall dÀr fÀngelse kan följa pÄ nÄgot av brotten som bötesbrottslighet.
DÀrutöver har vi haft i uppdrag att se över om reglerna för för- undersökningsbegrÀnsning, ÄtalsunderlÄtelse och direktavskrivning Àr ÀndamÄlsenliga och effektiva samt vid behov lÀmna förslag pÄ för- fattningsÀndringar eller andra ÄtgÀrder som bedöms nödvÀndiga. I denna del har ingÄtt att bedöma vilka effekter vÄra förslag avseende bedömningen av flerfaldig brottslighet fÄr för möjligheten att besluta om förundersökningsbegrÀnsning och ÄtalsunderlÄtelse.
16
SOU 2023:1 |
Sammanfattning |
Uppdraget att Ästadkomma en skÀrpt syn pÄ flerfaldig brottslighet
UtgÄngspunkter
Proportionalitet och ekvivalens
Enligt vĂ„ra direktiv ska en utgĂ„ngspunkt för vĂ„ra övervĂ€ganden vara principerna om proportionalitet och ekvivalens. Principerna innebĂ€r att svĂ„rare brott ska bestraffas strĂ€ngare Ă€n lindriga brott och att lika allvarliga brott ska bestraffas lika strĂ€ngt. Vid flerfaldig brottslighet medför det att lindrigare brott â Ă€ven om de Ă€r mĂ„nga â inte bör bestraffas lika strĂ€ngt som brott som kvalitativt sett Ă€r av betydligt allvarligare slag. SĂ„ledes bör t.ex. den som gjort sig skyldig till ett begrĂ€nsat antal inbrottsstölder inte bestraffas lika strĂ€ngt som den som begĂ„tt en grov vĂ„ldtĂ€kt. Samtidigt innebĂ€r proportionalitets- kravet att en serie brott av visst slag bör ge ett strĂ€ngare straff Ă€n en mindre omfattande serie brott av samma slag eller motsvarande svĂ„r- het. BĂ„da dessa aspekter av proportionalitetskravet har beaktats vid utformningen av vĂ„ra förslag.
En enhetlig men nyanserad rÀttstillÀmpning
En strÀvan vid utformningen av vÄra förslag har vidare varit att skapa förutsÀttningar för en enhetlig och förutsebar rÀttstillÀmpning, men samtidigt ge utrymme för nyanserade bedömningar, dÀr samtliga pÄ saken inverkande omstÀndigheter kan beaktas.
Gemensam pÄföljd och en förhöjd straffskala
Huvudregeln nĂ€r nĂ„gon döms för flera brott Ă€r i dag att domstolen ska bestĂ€mma en gemensam pĂ„följd för den samlade brottsligheten. En grundpremiss för vĂ„ra övervĂ€ganden â som ocksĂ„ framgĂ„r av vĂ„ra direktiv â Ă€r att denna huvudregel Ă€ven fortsĂ€ttningsvis bör gĂ€lla. I detta ligger ocksĂ„ att det ska göras en gemensam straffmĂ€tning för den samlade brottsligheten inom ramen för en gemensam straffskala. Av allmĂ€nna principer följer att det dĂ€rvid mĂ„ste finnas en övre grĂ€ns för hur strĂ€ngt straffet totalt sett kan bli, eller med andra ord ett be- stĂ€mt straffmaximum. En annan utgĂ„ngspunkt för vĂ„ra övervĂ€ganden
17
Sammanfattning |
SOU 2023:1 |
Àr att detta ska vara straffmaximum för det allvarligaste brottet, för- höjt med ett visst antal Ärs fÀngelse.
Hela den tillgÀngliga straffskalan bör utnyttjas i större utstrÀckning Àn i dag
Enligt nuvarande praxis för bedömningen av straffvÀrdet av flerfaldig brottslighet avtar betydelsen av varje enskilt brott relativt snabbt. DÀrmed fÄr varje brott förr eller senare en mycket liten eller ingen inverkan pÄ det totala straffet. Detta medför i sin tur att det Àr ytterst sÀllan som hela den tillgÀngliga straffskalan utnyttjas.
Denna ordning kan kritiseras dels pÄ den grunden att den kan ge intrycket av att rÀttsordningen till sist Àr likgiltig inför den skada som brottsligheten medför, dels för att det dÀrigenom i praktiken etableras ett nytt straffmaximum som Àr lÀgre Àn det som lagstiftaren har bestÀmt. En ytterligare utgÄngspunkt för vÄra övervÀganden Àr dÀrför att en ny ordning ska leda till att den tillgÀngliga straffskalan utnyttjas i större utstrÀckning Àn i dag och att det förhöjda maximi- straffet bör kunna dömas ut nÀr brottens antal och allvar ger skÀl till det.
Ett ökat genomslag för tillkommande brott inom ramen för asperationsprincipen
Av vÄra direktiv framgÄr att asperationsprincipen Àven fortsÀttnings- vis ska gÀlla vid bedömningen av straffvÀrdet av flerfaldig brottslig- het. Asperationsprincipen innebÀr att det gemensamma straffet för flera brott blir lÀgre Àn om man lagt samman straffvÀrdena av varje enskilt brott (kumulation) men normalt sett högre Àn om endast straffvÀrdet för det allvarligaste brottet lagts till grund för straffets strÀnghet (absorption). Principen motiveras dels av att straffet vid flerfaldig brottslighet inte bör nÄ upp till straffmaximum alltför snabbt, med följden att gÀrningspersonen dÀrefter inte kan pÄföras ytterligare straff för tillkommande brott, dels av att det gemensamma straffet inte ska bli pÄtagligt strÀngare Àn om den sammantagna skadan, krÀnkningen eller faran av brotten hade Ästadkommits genom endast ett brott. Ett ytterligare skÀl för asperation Àr att den gemen- samma pÄföljden för brottslighet av relativt lindrig natur inte bör tillÄtas nÄ upp till straffnivÄerna för brott som kvalitativt sett Àr av
18
SOU 2023:1 |
Sammanfattning |
betydligt allvarligare slag. En utgÄngspunkt för vÄra övervÀganden Àr dÀrför att ett ökat genomslag för tillkommande brott mÄste uppnÄs inom ramen för asperationsprincipens tillÀmpning.
VÄra övervÀganden och förslag
Den gemensamma straffskalan skÀrps
Den gemensamma straffskalan skÀrps i flera avseenden. Först och frÀmst höjs den gemensamma skalans maximum för de allvarligaste brotten som inte har livstids fÀngelse i straffskalan. Det innebÀr att brottskombinationer som innefattar brottstyper sÄsom grov vÄldtÀkt, grovt rÄn och drÄp nu kommer att kunna bestraffas med upp till 16 Ärs fÀngelse. DÀrtill höjs straffmaximum i sÄdana fall dÀr det enskilt svÄraste straffet Àr fÀngelse i sju Är, sÄ att detta straff kan överskridas med fyra Är. Slutligen införs ett sÀrskilt straffmaximum för brott med ett högt minimistraff, nÀrmare bestÀmt nÀr detta uppgÄr till tre Ärs fÀngelse eller mer. BestÀmmelsen, som i första hand Àr avsedd att skÀrpa straffen för upprepade vÄldtÀkter, innebÀr att ett upp till tio Är lÄngt fÀngelsestraff kan dömas ut i berörda fall.
NÄgon skÀrpning av straffminimum vid flerfaldig brottslighet före- slÄs dÀremot inte. Detta kommer sÄledes Àven fortsÀttningsvis att mot- svara brottsseriens svÄraste minimistraff.
En ny modell för straffmÀtning av flerfaldig brottslighet införs
Vi föreslÄr att det i 29 kap. 1 § brottsbalken införs en sÀrskild be- stÀmmelse om hur straffvÀrdet vid flerfaldig brottslighet ska bedömas. BestÀmmelsen syftar dels till att öka genomslaget för tillkommande brott sÄ att hela den tillgÀngliga straffskalan utnyttjas i större utstrÀck- ning Àn i dag, dels till att i lag tydliggöra hur straffvÀrdebedömningen av flerfaldig brottslighet ska gÄ till.
UtgÄngspunkten för bedömningen av den samlade brottslighetens straffvÀrde ska enligt den föreslagna modellen vara den sammantagna skada, krÀnkning eller fara som gÀrningarna inneburit, med beaktande Àven av den tilltalades insikter, avsikter och motiv. Det innebÀr att en viss skada, krÀnkning eller fara som regel kommer att vÀrderas pÄ samma sÀtt oavsett om denna uppkommit genom ett brott eller flera.
19
Sammanfattning |
SOU 2023:1 |
Vid bedömningen av den samlade brottslighetens straffvÀrde fÄr domstolen dock anvÀnda sig av en hjÀlpregel som innebÀr att det till straffvÀrdet av det allvarligaste brottet lÀggs en andel av de övriga brottens sammanlagda straffvÀrden. Som huvudregel bör andelen vara hÀlften, men den kan vid mycket allvarlig brottslighet minskas till en tredjedel. Av regeln följer att betydelsen av tillkommande brott inte, sÄsom enligt nuvarande praxis, kommer att avta. I stÀllet ger regeln varje brott ett substantiellt och likvÀrdigt genomslag vid straffvÀrde- bedömningen.
Samtidigt föreskrivs att den samlade brottslighetens straffvĂ€rde inte ska anses vara högre Ă€n vad som följer av en sammantagen bedömning av brottslighetens allvar. SkĂ€let för denna begrĂ€nsning Ă€r att ingen ska straffas pĂ„tagligt strĂ€ngare för flera brott Ă€n den som har orsakat lika stor skada, krĂ€nkning eller fara genom ett enda brott. BegrĂ€nsningsregeln fĂ„r sin frĂ€msta betydelse nĂ€r brottsligheten Ă€r tydligt kvantifierbar, sĂ„som vid narkotikabrott, stölder och bedrĂ€gerier. Har brottet dĂ€remot innefattat en allvarlig krĂ€nkning av brottsoffret bör i stĂ€llet varje tillkommande brott fĂ„ genomslag vid straffvĂ€rde- bedömning sĂ„ lĂ„ngt detta â med tillĂ€mpning av hjĂ€lpregeln â Ă€r möjligt inom ramen för den tillgĂ€ngliga straffskalan.
Den föreslagna modellen ska tillÀmpas ocksÄ nÀr vart och ett av brotten ligger pÄ bötesnivÄ. Om en tillÀmpning av hjÀlpregeln dÄ leder fram till att straffvÀrdet inte bara nÄr upp till det högsta antalet dags- böter som kan dömas ut vid flerfaldig brottslighet utan dessutom (i vart fall teoretiskt sett) passerar det, ska domstolen döma till en strÀngare pÄföljd om den sammantagna skadan, krÀnkningen eller faran och övriga straffvÀrdeomstÀndigheter motiverar det.
Sammanfattningsvis leder den föreslagna modellen till en skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet genom att varje tillkommande brott fÄr ett större genomslag vid bedömningen av straffvÀrdet Àn vad som Àr fallet i dag. NÀr brottsligheten Àr omfattande eller nÀr den innefattar en allvarlig krÀnkning av ett eller flera brottsoffer blir skÀrpningen betydande. Det innebÀr ocksÄ att det tillÀmpliga maximi- straffet kommer att dömas ut i fler fall Àn hittills. Genom att det alltid ocksÄ ska göras en sammantagen bedömning av straffvÀrdet tillgodes dock intresset av relativ proportionalitet i straffsystemet. Vidare ger en ökad anvÀndning av hela den tillgÀngliga straffskalan ett större utrymme för en nyanserad och differentierad straffmÀtning.
20
SOU 2023:1 |
Sammanfattning |
Samtidigt skapar den förslagna hjÀlpregeln förutsÀttningar för en enhet- lig och förutsebar rÀttstillÀmpning.
LagfÀsta straffmÀtningsstationer
StraffmĂ€tningen i ett enskilt fall Ă€r â oavsett om det rör sig om ett eller flera brott â alltid resultatet av en bedömning och bör dĂ€rför inte uttryckas med matematisk exakthet. I syfte att markera detta, och för att frĂ€mja en enhetlig och förutsebar rĂ€ttstillĂ€mpning, före- slĂ„s att de s.k. straffmĂ€tningsstationer som i dag vanligen anvĂ€nds av domstolarna slĂ„s fast i lag. Enligt den föreslagna bestĂ€mmelsen blir stegen mellan varje straffmĂ€tningsstation större ju svĂ„rare straffet Ă€r. Beroende pĂ„ straffnivĂ„ kommer varje steg att motsvara en mĂ„nad, tre mĂ„nader, sex mĂ„nader eller ett Ă„r. Av bestĂ€mmelsen följer att endast omstĂ€ndigheter som Ă€r Ă€gnade att skĂ€rpa eller mildra straffet pĂ„ ett mera pĂ„tagligt sĂ€tt kan fĂ„ genomslag vid straffmĂ€tningen.
Uppdraget att se över reglerna för ÄtalsunderlÄtelse, förundersökningsbegrÀnsning och direktavskrivning
Bakgrund och utgÄngspunkter
I Sverige rÄder en s.k. absolut Ätalsplikt. Det betyder att en Äklagare Àr skyldig att vÀcka Ätal för ett brott om han eller hon kan förutse en fÀllande dom. PÄ motsvarande sÀtt Àr polis och Äklagare skyldiga att inleda en förundersökning för att utreda ett misstÀnkt brott nÀr det finns anledning att anta att brott har begÄtts.
Polis och Äklagares skyldigheter i dessa hÀnseenden Àr dock för- sedda med en rad undantag. Genom bestÀmmelserna om Ätalsunder- lÄtelse kan en Äklagare avstÄ frÄn att vÀcka Ätal för ett brott bl.a. om gÀrningsmannen har begÄtt annat brott och det utöver pÄföljden för det brottet inte krÀvs nÄgon ytterligare pÄföljd. Om det kan antas att Ätal inte kommer att vÀckas till följd av bestÀmmelserna om Ätals- underlÄtelse fÄr polis eller Äklagare lÀgga ned en pÄbörjad förunder- sökning (förundersökningsbegrÀnsning). Om det redan pÄ förhand stÄr klart att det finns förutsÀttningar för förundersökningsbegrÀns- ning behöver en förundersökning inte inledas. Detsamma gÀller om det Àr uppenbart att brottet inte gÄr att utreda (direktavskrivning).
21
Sammanfattning |
SOU 2023:1 |
Reglerna om ÄtalsunderlÄtelse, förundersökningsbegrÀnsning och direktavskrivning bygger pÄ en avvÀgning mellan Ä ena sidan intres- set av att brott utreds och lagförs, inbegripet att brottsoffrens intres- sen tillvaratas, och Ä andra sidan processekonomiska intressen. I det senare ligger att brottsutredningar ska kunna slutföras inom rimlig tid och med bibehÄllen kvalitet samt att rÀttsvÀsendets resurser ska anvÀndas pÄ ett ÀndamÄlsenligt och effektivt sÀtt. En utgÄngspunkt för vÄra övervÀganden Àr att regleringen Àven fortsÀttningsvis mÄste upprÀtthÄlla en rimlig balans mellan dessa intressen och vara an- passad efter rÄdande förhÄllanden. Vikten av att regleringen Àr utfor- mad pÄ ett sÄdant sÀtt framhÄlls ocksÄ i vÄra direktiv.
SÄsom vi har uppfattat direktiven ligger det inte inom ramen för dessa att föreslÄ en utvidgning av möjligheterna till förundersök- ningsbegrÀnsning, ÄtalsunderlÄtelse och direktavskrivning. Inriktningen för vÄr översyn har dÀrmed varit att ta stÀllning till om dessa möj- ligheter bör inskrÀnkas.
VÄra övervÀganden
FörundersökningsbegrÀnsning
Redan de skĂ€rpta principer för straffmĂ€tningen av flerfaldig brotts- lighet som vi föreslĂ„r kan förvĂ€ntas minska utrymmet för förunder- sökningsbegrĂ€nsning. FrĂ„gan om det finns skĂ€l för att inskrĂ€nka det utrymmet ytterligare mĂ„ste besvaras med utgĂ„ngspunkt i vilken in- verkan pĂ„ antalet lagförda brott som en sĂ„dan Ă„tgĂ€rd kan tĂ€nkas fĂ„. Enligt vĂ„r bedömning kan en förĂ€ndring av reglerna om förunder- sökningsbegrĂ€nsning inte mer Ă€n marginellt â om ens alls â pĂ„verka antalet lagförda brott. Intressekonflikten handlar snarare om vilka brott som ska utredas och lagföras Ă€n om i vilken utstrĂ€ckning sĂ„ ska ske. Reglerna om förundersökningsbegrĂ€nsning gör det möjligt att avstĂ„ frĂ„n att lĂ€gga resurser pĂ„ brott som skulle fĂ„ liten eller ingen inverkan pĂ„ pĂ„följden, och i stĂ€llet rikta insatserna mot utredningen av andra brott och, följaktligen, mot lagföringen av andra förövare. PĂ„ det sĂ€ttet kan den brottsutredande verksamheten riktas in mot att snabbt lagföra sĂ„ mĂ„nga gĂ€rningspersoner som möjligt, i stĂ€llet för att lagföra varje gĂ€rningsperson för sĂ„ mĂ„nga brott som möjligt. Detta leder i sin tur till en effektivare brottsbekĂ€mpning och bidrar i förlĂ€ngningen till att realisera kriminaliseringens grundsyfte, nĂ€mligen
22
SOU 2023:1 |
Sammanfattning |
att motverka framtida brott och risken för framtida brottsoffer. Sam- tidigt tillvaratas intressena hos den som utsatts för brott genom att ett beslut om förundersökningsbegrÀnsning inte fÄr meddelas om hans eller hennes intressen i vÀsentlig mÄn ÄsidosÀtts. VÄr bedöm- ning Àr dÀrför att utrymmet för förundersökningsbegrÀnsning inte bör inskrÀnkas pÄ annat sÀtt Àn vad som följer av vÄra Àndringsförslag i frÄga om straffmÀtningen av flerfaldig brottslighet.
à talsunderlÄtelse
En Ă„talsunderlĂ„telse kommer inte pĂ„ samma sĂ€tt som en förunder- sökningsbegrĂ€nsning i konflikt med intresset av att brott utreds och lagförs. Vidare Ă€r det endast sĂ€llan eller i mindre mĂ„n som ett mĂ„ls- Ă€gandeintresse trĂ€ds för nĂ€r genom ett sĂ„dant beslut. Samtidigt Ă€r institutet ett anvĂ€ndbart verktyg för att för att styra rĂ€ttsvĂ€sendets resurser mot den mest angelĂ€gna brottsbekĂ€mpningen. Med beakt- ande av detta â och dĂ„ det praktiska anvĂ€ndningsomrĂ„det för reglerna redan i dag Ă€r förhĂ„llandevis litet â finns det enligt vĂ„r uppfattning inte skĂ€l att inskrĂ€nka tillĂ€mpningsomrĂ„det ytterligare.
Direktavskrivning
Enligt 23 kap. 1 § rĂ€ttegĂ„ngsbalken behöver en förundersökning inte inledas om det Ă€r uppenbart att brottet inte gĂ„r att utreda. Denna möjlighet till direktavskrivning tar sikte pĂ„ de praktiska förutsĂ€tt- ningarna att utreda brott och anvĂ€nds framför allt betrĂ€ffande vissa typer av tillgrepps- och skadegörelsebrott, sĂ„som cykelstölder och klotter. Ăven om ocksĂ„ mĂ€ngdbrottslighet av detta slag medför betydande skador och olĂ€genheter ligger det knappast vare sig i det allmĂ€nnas eller i de enskilda brottsoffrens intresse att rĂ€ttsvĂ€sendets resurser anvĂ€nds till Ă„tgĂ€rder som inte kan förvĂ€ntas ge nĂ„got resul- tat. Av effektivitetsskĂ€l Ă€r det tvĂ€rtom angelĂ€get att sĂ„dana brotts- misstankar som inte har förutsĂ€ttningar att bli lagförda sorteras bort i ett sĂ„ tidigt skede som möjligt, sĂ„ att resurserna kan lĂ€ggas pĂ„ ut- redningar dĂ€r utsikterna till framgĂ„ng Ă€r större. En effektiv och Ă€nda- mĂ„lsenlig reglering mĂ„ste tillĂ„ta att sĂ„ sker. Regleringen Ă€r redan i dag tĂ€mligen restriktivt utformad och sĂ€tter enligt vĂ„r bedömning en adekvat grĂ€ns för förundersökningspliktens rĂ€ckvidd. Vidare till-
23
Sammanfattning |
SOU 2023:1 |
varatas mÄlsÀganden intressen pÄ ett godtagbart sÀtt genom att det finns möjligheter att begÀra överprövning eller omprövning av beslutet om direktavskrivning samt att bli ekonomiskt kompenserad genom för- sÀkringsersÀttning, NÄgon Àndring av bestÀmmelsen föreslÄs dÀrför inte.
Konsekvenser
De förslag som vi lÀgger fram fÄr framför allt ekonomiska konse- kvenser för staten, i huvudsak genom att strafftiderna vid flerfaldig brottslighet kommer att öka. DÀrmed kommer KriminalvÄrdens kost- nader för framför allt vÄrd i anstalt att bli högre. Enligt vÄr upp- skattning kan dessa kostnader förvÀntas öka med omkring 700 mil- joner kronor per Är.
I den mÄn anvÀndningen av förundersökningsbegrÀnsning minskar till följd av vÄra straffrÀttsliga förslag kommer fler brott att utredas betrÀffande dem som redan Àr misstÀnkta eller tidigare har lagförts för andra brott. Detta kan leda till att resurserna för att utreda brotts- misstankar i andra Àrenden minskar. Vill man kompensera för en sÄdan effekt mÄste de brottsutredande myndigheterna tillföras ytter- ligare resurser, vilket i sÄ fall medför en kostnadsökning. Som mest kan en sÄdan kostnadsökning förvÀntas uppgÄ till 41 miljoner kronor för à klagarmyndigheten, 17 miljoner kronor för Ekobrottsmyndig- heten och 366 miljoner kronor för Polismyndigheten.
IkrafttrÀdande
Vi föreslÄr att de nya bestÀmmelserna ska trÀda i kraft den 1 januari 2025.
24
1 Författningsförslag
1.1Förslag till lag om Àndring i brottsbalken (1962:700)
HÀrigenom föreskrivs att 26 kap. 1 och 2 §§, 27 kap. 1 §, 28 kap. 1 § och 29 kap. 1 § brottsbalken (1962:700) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
26kap. 1 §1
FÀngelse döms ut pÄ viss tid eller pÄ livstid enligt vad som Àr före- skrivet för brottet.
FÀngelse pÄ viss tid fÄr inte understiga fjorton dagar och inte över- stiga tio Är. Om fÀngelse pÄ lÀngre tid Àn tio Är och pÄ livstid Àr före- skrivet för brottet eller om det följer av 2 eller 3 §, fÄr dock fÀngelse pÄ viss tid bestÀmmas till högst arton Är. NÀr fÀngelse i förening med skyddstillsyn döms ut enligt 28 kap. 3 § gÀller i frÄga om tiden för fÀngelsestraffet vad som föreskrivs i den paragrafen.
FÀngelse pÄ viss tid döms ut i 1. hela mÄnader, hela Är eller
hela Är och hela mÄnader om straffet överstiger en mÄnad,
2. hela Är eller hela Är och tre, sex eller nio mÄnader om straffet överstiger tre Är,
3. hela Är eller hela Är och sex mÄnader om straffet överstiger sex Är, och
1Senaste lydelse 2009:396.
25
Författningsförslag |
SOU 2023:1 |
SOU 2023:1 |
Författningsförslag |
27kap. 1 §3
RÀtten fÄr döma till villkorlig |
RÀtten fÄr döma till villkorlig |
dom för ett brott för vilket pÄfölj- |
dom nÀr pÄföljden inte bedöms |
den inte bedöms kunna stanna vid |
kunna stanna vid böter. |
böter. |
 |
28kap. 1 §4
RÀtten fÄr döma till skydds- |
RÀtten fÄr döma till skydds- |
tillsyn för ett brott för vilket pÄ- |
tillsyn nÀr pÄföljden inte bedöms |
följden inte bedöms kunna stanna |
kunna stanna vid böter. |
vid böter. |
 |
29kap. 1 §5
Straff ska, med beaktande av intresset av en enhetlig rÀttstillÀmp- ning, bestÀmmas inom ramen för den tillÀmpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvÀrde.
Vid bedömningen av straff- |
Vid bedömningen av straff- |
vÀrdet ska beaktas den skada, |
vÀrdet ska beaktas den skada, |
krÀnkning eller fara som gÀr- |
krÀnkning eller fara som gÀr- |
ningen inneburit, vad den till- |
ningen eller gÀrningarna samman- |
talade insett eller borde ha insett |
tagna inneburit, vad den tilltalade |
om detta samt de avsikter eller |
insett eller borde ha insett om |
motiv som han eller hon haft. |
detta samt de avsikter eller motiv |
Det ska sÀrskilt beaktas om gÀr- |
som han eller hon haft. Det ska |
ningen inneburit ett allvarligt an- |
sÀrskilt beaktas om en gÀrning |
grepp pÄ nÄgons liv eller hÀlsa eller |
inneburit ett allvarligt angrepp pÄ |
trygghet till person. |
nÄgons liv eller hÀlsa eller trygg- |
 |
het till person. |
 |
Vid bedömningen av straffvÀrdet |
 |
av flera brott fÄr till straffvÀrdet av |
 |
det allvarligaste brottet lÀggas en |
 |
andel av de övriga brottens sam- |
 |
manlagda straffvÀrden. Den sam- |
 |
lade brottslighetens straffvÀrde ska |
3Senaste lydelse 1988:942.
4Senaste lydelse 1988:942.
5Senaste lydelse 2010:370.
27
Författningsförslag |
SOU 2023:1 |
dock inte anses vara högre Àn vad som följer av en sammantagen be- dömning enligt andra stycket.
Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2025.
28
2 VĂ„rt uppdrag och arbete
2.1VĂ„rt uppdrag
Den 22 juli 2021 beslutade regeringen att ge en sÀrskild utredare i uppdrag att övervÀga och föreslÄ förÀndringar av strafflagstiftningen som ger uttryck för en skÀrpt syn pÄ flerfaldig brottslighet. I upp- draget har ingÄtt att övervÀga förÀndringar bÄde av den gemensamma straffskala som gÀller vid flerfaldig brottslighet och av principerna för straffmÀtningen. Det nÀrmare uppdraget i denna del har varit att ta fram olika modeller för hur en skÀrpning kan Ästadkommas, ana- lysera för- och nackdelar med de olika alternativen och övervÀga om det Àr lÀmpligt att kombinera olika modeller. I uppdraget har ocksÄ ingÄtt att övervÀga vilken inverkan ett samband mellan brotten bör ges vid straffvÀrdebedömningen. Enligt direktiven har vi dÀrtill haft möjlighet att identifiera och ta upp andra frÄgor som knyter an till uppdraget. Uppdraget har omfattat sÄvÀl de fall dÀr fÀngelse kan följa pÄ nÄgot av brotten som bötesbrottslighet. En fullstÀndig uppdrags- beskrivning finns i vÄra direktiv (dir. 2021:56), som bifogas som bi- laga 1 till betÀnkandet.
Den 20 januari 2022 beslutade regeringen om tillÀggsdirektiv för utredningen (dir. 2022:1). Genom dessa har utredaren Àven har fÄtt i uppdrag att se över om reglerna för förundersökningsbegrÀnsning, ÄtalsunderlÄtelse och direktavskrivning Àr ÀndamÄlsenliga och effek- tiva samt vid behov lÀmna förslag pÄ författningsÀndringar eller andra ÄtgÀrder som bedöms nödvÀndiga. I denna del har ocksÄ ingÄtt att bedöma vilka effekter vÄra straffrÀttsliga förslag avseende bedömningen av flerfaldig brottslighet fÄr för möjligheten att besluta om förunder- sökningsbegrÀnsning och ÄtalsunderlÄtelse. TillÀggsdirektiven, dÀr upp- draget i denna del beskrivs nÀrmare, bifogas som bilaga 2.
29
VĂ„rt uppdrag och arbete |
SOU 2023:1 |
2.2VĂ„rt arbete
VÄrt arbete har bedrivits enligt sedvanlig metod för utredningsarbete och med regelbundna sammantrÀden med förordnade experter och sakkunniga. Sedan arbetet inleddes har vi hÄllit sammanlagt Ätta sam- mantrÀden, varav ett tvÄdagars internatsammantrÀde. Utöver dessa möten har tÀta underhandskontakter skett mellan den sÀrskilde ut- redaren, sekreteraren samt utredningens experter och sakkunniga.
Utredaren och sekreteraren har under utredningsarbetet med- verkat i en av Domstolsakademins straffrÀttsdagar 2021 samt i ett högre seminarium vid juridiska fakulteten vid Uppsala universitet. I dessa sammanhang har inriktningen av vÄrt uppdrag presenterats och olika frÄgor som ryms inom uppdraget diskuterats med domare och verksamma inom akademin och andra berörda myndigheter. Vidare har utredaren och sekreteraren haft ett samrÄdsmöte med à klagarmyndigheten dÀr förslag som vi övervÀgt i frÄga om straff- mÀtningen av flerfaldig brottslighet lagts fram för synpunkter till en mindre grupp av chefer och andra Äklagare med sÀrskild kompetens inom omrÄden som berör utredningens arbete. Vid samma tillfÀlle har à klagarmyndigheten Àven redogjort för sin syn pÄ reglerna om ÄtalsunderlÄtelse, förundersökningsbegrÀnsning och direktavskrivning och behovet av en Àndring av dessa, liksom pÄ hur tillÀmpningen av de nÀmnda reglerna kan tÀnkas pÄverkas av vÄra straffrÀttsliga förslag.
Vidare har vi under arbetet inhÀmtat den statistik och annan in- formation som vi bedömt erforderlig frÄn Brottsförebyggande rÄdet (BrÄ), à klagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndig- heten och KriminalvÄrden.
Vi har ocksÄ studerat den finska, norska, danska, engelska och tyska regleringen i frÄga om pÄföljdsbestÀmningen av flerfaldig brotts- lighet. I detta syfte har vi haft kontakt med företrÀdare för berörda departement i de nÀmnda nordiska lÀnderna. Lagstiftning samt i före- kommande fall förarbeten och annan information har i huvudsak in- hÀmtats frÄn officiella webbplatser.
Vi har hÄllit oss informerade om det arbete som bedrivs inom Regeringskansliet och utredningsvÀsendet pÄ för vÄrt uppdrag rele- vanta omrÄden frÀmst genom Regeringskansliets sakkunnigrepresen- tanter i utredningen.
30
SOU 2023:1 |
VĂ„rt uppdrag och arbete |
2.3BetÀnkandets disposition
BetÀnkandet innehÄller tolv numrerade kapitel. I kapitel 1 redovisas vÄra författningsförslag. DÀrefter behandlas i detta kapitel vÄrt upp- drag och arbete. Kapitel 3 innehÄller en allmÀn beskrivning av det svenska pÄföljdssystemet och i kapitel 4 redogörs för vissa frÄgor som knyter nÀra an till den straffrÀttsliga hanteringen av flerfaldig brotts- lighet, nÀrmare bestÀmt frÄgor om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet. PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brotts- lighet behandlas nÀrmare i kapitel 5. DÀr beskrivs översiktligt hur regleringen tidigare har sett ut och vilka principer som ligger bakom den nuvarande ordningen samt mer ingÄende hur regleringen ser ut i dag. I kapitel 6 redovisas vÄr studie av norsk, dansk, finsk, tysk och engelsk rÀtt pÄ detta omrÄde. VÄra övervÀganden och förslag i frÄga om en skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet finns i kapitel 7. Kapitel 8 innehÄller en beskrivning av reglerna om ÄtalsunderlÄtelse, förundersökningsbegrÀnsning och direktavskrivning, och i kapitel 9 redovisas vÄra övervÀganden i denna del. DÀrefter behandlas i kapi- tel 10 frÄgor om ikrafttrÀdande och övergÄngsbestÀmmelser och i kapi- tel 11 konsekvenserna av vÄra förslag. I betÀnkandets tolfte och sista kapitel finns slutligen en författningskommentar.
31
3 AllmÀnt om pÄföljdssystemet
3.1Brott, straff och pÄföljd
Brott och straff finns i varje samhĂ€lle. NĂ€r vi i vardagen talar om brott och straff avses med âbrottâ, i ungefĂ€rliga ordalag, att nĂ„gon bryter mot samhĂ€llets regler, och med âstraffâ ett lidande eller obe- hag som tillfogas henne eller honom dĂ€rför att hon eller han har brutit mot reglerna.1 I svensk rĂ€tt finns de formella definitionerna av begreppen i brottsbalken. Av 1 kap. 1 § framgĂ„r att ett brott Ă€r en gĂ€rning för vilken straff Ă€r föreskrivet. Med straff avses, enligt 1 kap. 3 §, böter eller fĂ€ngelse. Definitionerna Ă€r inte enbart avsedda att gĂ€lla inom brottsbalkens omrĂ„de, utan i den svenska lagstiftningen i stort.
Begreppet straff ingÄr i det vidare begreppet pÄföljd för brott. Till brottspÄföljderna rÀknas, förutom böter och fÀngelse, Àven villkorlig dom, skyddstillsyn och överlÀmnande till sÀrskild vÄrd (se 1 kap. 3 § brottsbalken). Trots att det i de enskilda brottsbestÀmmelserna endast anges vilket straff som kan följa pÄ brottet, kan domstolen enligt sÀrskilda regler i brottsbalken vÀlja att döma till annan pÄföljd Àn fÀngelse eller böter. Vissa pÄföljder kan ocksÄ förenas med föreskrif- ter av olika slag, sÄsom att den dömde ska utföra samhÀllstjÀnst eller genomgÄ nÄgon form av behandling.
Vid sidan av pĂ„följd kan ett brott Ă€ven leda till andra rĂ€ttsliga reaktioner. Ofta handlar det om skadestĂ„nd â som Ă€r en civilrĂ€ttslig sanktion â eller s.k. sĂ€rskild rĂ€ttsverkan av brott. Exempel pĂ„ det sistnĂ€mnda Ă€r förverkande, företagsbot och utvisning. Dessa rĂ€tts- verkningar rĂ€knas alltsĂ„ inte som pĂ„följder och kommer inte beröras ytterligare i denna framstĂ€llning.
1Se Asp & UlvÀng, KriminalrÀttens grunder (2013, version 2, JUNO), s. 15.
33
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
3.2Grundtankar bakom pÄföljdssystemet
3.2.1Inledning
NÀr straff föreskrivs för en viss gÀrning innebÀr det att denna blir kriminaliserad. Det utgör ett stÀllningstagande att gÀrningen Àr sÄ klandervÀrd att andra sÀtt att motverka handlandet inte Àr lÀmpliga eller tillrÀckliga. Att föreskriva och döma ut straff för olika gÀrningar utgör samhÀllets yttersta maktmedel mot medborgarna och bör an- vÀndas med försiktighet.2
Liksom i andra lÀnder vilar det svenska pÄföljdssystemet pÄ en rad olika teorier och principer gÀllande varför och hur oönskade hand- lingar ska bestraffas. Vilket synsÀtt som dominerat har varierat över tid, och det nuvarande systemet utgör sÄledes en produkt av olika teoretiska utgÄngspunkter som hÀrrör frÄn olika tidsepoker. PÄföljds- systemet och de straffrÀttsliga ingripandena kan dÀrmed inte sÀgas ha ett enda ÀndamÄl, utan Àr avsedda att fylla flera funktioner och tillgodose ett antal olika, ibland motstÄende, intressen.
Det förhĂ„ller sig ocksĂ„ sĂ„ att olika hĂ€nsyn Ă€r av skiftande relevans inom de olika nivĂ„erna av det straffrĂ€ttsliga systemet. Man brukar hĂ€r skilja mellan kriminaliseringsnivĂ„n, domsnivĂ„n och verkstĂ€llig- hetsnivĂ„n. Medan vissa aspekter Ă€r avgörande för varför vi över huvud taget kriminaliserar en gĂ€rning (kriminaliseringsnivĂ„n), kan alltsĂ„ andra principer vara styrande för domstolens utdömande av pĂ„följd i det konkreta fallet (domsnivĂ„n) eller för hur verkstĂ€lligheten av en utdömd pĂ„följd lĂ€mpligen bör utformas (verkstĂ€llighetsnivĂ„n). PĂ„ den andra nivĂ„n â domsnivĂ„n â kan det ocksĂ„ vara sĂ„ att det Ă€r olika principer som gör sig gĂ€llande vid straffmĂ€tningen och vid pĂ„- följdsvalet.3
I det följande redogörs för de teorier eller principer om varför och hur bestraffning bör ske som har haft störst betydelse för ut- formningen av dagens pÄföljdssystem.
2Se prop. 1994/95:23 s. 52 f.
3Se bl.a. Borgeke & Forsgren, Att bestĂ€mma pĂ„följd för brott (2021, version 4, JUNO), s. 39 f. och UlvĂ€ng, PĂ„följdskonkurrens â problem och principer, 2005, s. 86 ff.
34
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
3.2.2AllmÀnprevention och individualprevention
Ett övergripande syfte med att straffbelÀgga och bestraffa vissa hand- lingar Àr att mÀnniskor ska avhÄlla sig frÄn det ifrÄgavarande bete- endet. Man brukar hÀr skilja mellan det straffrÀttsliga systemets all- mÀnpreventiva och dess individualpreventiva ÀndamÄl.
Med allmÀnprevention som syfte med straff avses att pÄföljds- systemet och de straffrÀttsliga ingripandena ska ha en brottsföre- byggande verkan pÄ mÀnniskor i allmÀnhet. Detta syfte anses före- trÀdesvis kunna realiseras pÄ tvÄ sÀtt. För det första kan risken att drabbas av straff utgöra ett skÀl för att avstÄ frÄn det straffsank- tionerade beteendet, dvs. verka avskrÀckande. I vad mÄn en sÄdan avskrÀckningseffekt kan uppnÄs Àr sannolikt beroende av bl.a. vilket brott det Àr frÄga om och hur stor risken Àr för att bli upptÀckt och lagförd. Att föreskriva straff för vissa handlingar kan, för det andra, ha en moralbildande eller moralförstÀrkande effekt. Det Àr dÄ inte sjÀlva straffhotet, utan snarare de normer som kriminaliseringen in- prÀglar, som avhÄller mÀnniskor frÄn det oönskade beteendet.4
Individualprevention talar man om nĂ€r pĂ„förandet av straff syftar till att avhĂ„lla den enskilde brottslingen frĂ„n att begĂ„ nya brott. Ăven det individualpreventiva syftet har enligt olika teoribildningar ansetts kunna uppfyllas pĂ„ olika sĂ€tt: genom att den repression som straffet innebĂ€r avskrĂ€cker den enskilde brottslingen frĂ„n fortsatt kriminali- tet (individuell avskrĂ€ckning), genom att det straffrĂ€ttsliga ingripan- det Ă€r utformat pĂ„ sĂ„dant sĂ€tt att den dömde â tillfĂ€lligt eller permanent
âförhindras att begĂ„ ytterligare brott (inkapacitering) eller genom att pĂ„följden Ă€r inriktad mot individuell vĂ„rd eller behandling för att lagbrytaren ska Ă„teranpassas i samhĂ€llet (behandlingstanken). Enligt det sistnĂ€mnda synsĂ€ttet, som var dominerande under en stor del av
Till grund för brottsbalken ligger bÄde allmÀnpreventiva och indi- vidualpreventiva tankegÄngar. NÀr brottsbalken infördes 1965 kom detta tydligt till uttryck i 1 kap. 7 §, som föreskrev att rÀtten vid val av pÄföljd, med iakttagande av vad som krÀvs för att upprÀtthÄlla all-
4Se bl.a. Asp & UlvÀng, s. 30 ff., Borgeke & Forsgren, s. 35 f., Jareborg & Zila, StraffrÀttens pÄ- följdslÀra (2020, version 6, JUNO), s. 75 ff., och Leijonhufvud mfl., Straffansvar (2018, ver- sion 10, JUNO), s. 19 ff.
5Ibid.
35
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
mÀn laglydnad, skulle fÀsta sÀrskilt avseende vid att pÄföljden var sÀrskilt Àgnad att frÀmja den dömdes anpassning i samhÀllet. PÄföljds- bestÀmningen utgick sÄledes delvis frÄn behandlingstanken och förut- satte att domstolen i varje enskilt fall gjorde en prognos av straffets preventiva verkan.
Under slutet av
Mot denna bakgrund Àndrades grunderna för pÄföljdsbestÀmningen genom 1989 Ärs stora pÄföljdsreform (prop. 1987/88:120). Reformen, som i allt vÀsentligt byggde pÄ förslagen i FÀngelsestraffkommitténs huvudbetÀnkande PÄföljd för brott (SOU
6Se bl.a. prop. 1987/88:120 s. 32, SOU 2008:85 s. 50 f. och SOU 2012:34, band 2, s. 23.
36
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
3.2.3Proportionalitet och ekvivalens
Proportionalitetsprincipen innebÀr att den som har gjort sig skyldig till brott ska fÄ en pÄföljd som stÄr i proportion till den brottsliga gÀrningens allvar. NÀra förbunden med denna princip Àr den s.k. ekvivalensprincipen, som stÀller upp ett krav pÄ likabehandling. Av principerna följer att pÄföljden ska spegla brottets allvar sÄ att svÄrare brott bestraffas strÀngare Àn lindrigare (proportionalitet) och lika allvarliga brott bestraffas likvÀrdigt (ekvivalens).
Som redan framgÄtt Àr principerna om proportionalitet och ekvi- valens centrala inom dagens pÄföljdssystem. BÄde utformningen av straffskalorna för de olika brottstyperna och den konkreta pÄföljds- bestÀmningen görs med dessa som utgÄngspunkt. Till skillnad frÄn preventionsteorierna ger dessa principer dock inte svar pÄ frÄgan om varför en gÀrning ska straffbelÀggas. I stÀllet behandlar de frÄgan om hur bestraffning ska ske, och innebÀr att straff ska bestÀmmas efter förtjÀnst. Det blir alltsÄ frÄga om en tillbakablickande bedömning, för vilken brottets relativa svÄrhet ligger till grund.
Principerna om proportionalitet och ekvivalens förutsÀtter att olika brottstyper och gÀrningar kan jÀmföras med varandra och rangord- nas efter svÄrhetsgrad. Vid kriminalisering sker en sÄdan rangord- ning genom att varje brottstyp tilldelas en viss straffskala. Straff- skalan brukar sÀgas ge uttryck för brottets abstrakta straffvÀrde, dvs. hur lagstiftaren pÄ ett generellt plan ser pÄ brottstypens allvar. Vid pÄföljdsbestÀmningen i det enskilda fallet Àr det i stÀllet den aktuella gÀrningens svÄrhet, det konkreta straffvÀrdet, som bedöms. Det kon- kreta straffvÀrdet Àr alltsÄ ett mÄtt pÄ hur klandervÀrd den specifika gÀrningen anses vara och mÀts ut av domstolen i antal dagsböter (eller vid mindre förseelser i penningbötesbelopp) eller antal dagar, mÄnader eller Är i fÀngelse.
TillÀmpningen av de angivna principerna förutsÀtter ocksÄ att pÄföljderna kan ordnas i svÄrhetsgrad. Detta möter knappast nÄgra svÄrigheter nÀr det gÀller böter, fÀngelse, sluten ungdomsvÄrd, ung- domsövervakning och ungdomstjÀnst, eftersom dessa pÄföljder döms ut i mÀtbara enheter (antal dagsböter eller tid) och dÀrmed kan göras mildare eller strÀngare. SvÄrare Àr det betrÀffande sÄdana pÄföljder som villkorlig dom, skyddstillsyn, rÀttspsykiatrisk vÄrd och ungdoms- vÄrd, vilka inte kan straffmÀtas pÄ motsvarande sÀtt. PÄföljdssystemet innehÄller dock vissa möjligheter att göra Àven dessa pÄföljder mer
37
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
eller mindre ingripande och dÀrigenom i nÄgon mÄn tillgodose be- hovet av proportionalitet.7
Principerna om proportionalitet och ekvivalens bygger ytterst pÄ ett rÀttvisetÀnkande. Genom principerna frÀmjas att straffen blir rÀtt- visa i relativ mening. DÀremot följer inte av proportionalitets- eller ekvivalensprincipen vilken exakt nivÄ som straffvÀrdet, vare sig pÄ abstrakt eller konkret nivÄ, ska ligga.8
3.2.4Humanitet
Det straffrĂ€ttsliga systemet bygger ocksĂ„ pĂ„ en humanitetsprincip, som i korthet innebĂ€r att samhĂ€llets ingripande mot den enskilde med straff ska ske med mĂ„ttlighet och försiktighet. I principen brukar ocksĂ„ lĂ€ggas att frihetsberövande straff i det lĂ€ngsta bör undvikas, alternativt göras sĂ„ korta som möjligt. Humanitetsprincipen sĂ€tter sĂ„ledes grĂ€nser för vilka strafformer som kan anvĂ€ndas och för om- fattningen av bestraffningen. Till grund för principen ligger bl.a. en respekt för varje mĂ€nniskas vĂ€rdighet, en tolerans för det mĂ€nskliga i att fela, en idĂ© om att mĂ€nniskor förr eller senare ska kunna sona sina brott och en medvetenhet om den nedbrytande effekt och andra negativa konsekvenser som straffet â i vart fall om det innefattar ett frihetsberövande â kan fĂ„ för den enskilde.9
Humanitetsprincipen kan ocksÄ sÀgas vara nÀrbeslÀktad med prin- cipen om framÄtblickande proportionalitet, dvs. att de straffrÀttsliga reaktionerna inte bör vara mer ingripande Àn vad som Àr nödvÀndigt för att uppnÄ mÄlen med straffsystemet.10
Humanitetsprincipen har betydelse pÄ flera nivÄer inom det straff- rÀttsliga systemet. Vid utformningen av straffskalor sÀtter den en övre grÀns för vilka straffnivÄer som kan godtas. I likhet med pro- portionalitets- och ekvivalensprincipen sÀger den dock inget om ingripandenivÄn i absoluta tal. Den kan alltsÄ endast ligga till grund för ganska grova uppskattningar av vad som Àr en acceptabel repres- sionsnivÄ.11 Vad som anses acceptabelt eller nödvÀndigt kan givetvis variera över tid. Detta blir tydligt inte minst vid en jÀmförelse mellan
7Se Borgeke & Forsgren, s. 41.
8Se SOU 1986:14 s. 131 och 143, SOU 2008:85 s. 245 och SOU 2021:68 s. 130.
9Se bl.a. UlvÀng, s. 102 ff., och Borgeke & Forsgren, s. 42 f.
10Jfr bl.a. SOU 2018:85 s. 18 och Holmgren, StraffvÀrde som rÀttslig konstruktion, (2021), s. 221 ff.
11Se SOU 2014:18 s. 36.
38
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
Ă„ena sidan den kriminalpolitiska inriktning som lĂ„g till grund för brottsbalken och senare Ă€ven 1989 Ă„rs pĂ„följdsreform â vilken inne- fattade en strĂ€van efter att begrĂ€nsa anvĂ€ndningen av fĂ€ngelsestraff
â och Ă„ andra sidan
domstolarnas pĂ„följdsbestĂ€mning. Som tydligast kommer den till uttryck i 30 kap. 4 § brottsbalken, som stĂ€ller upp en presumtion mot att fĂ€ngelse vĂ€ljs som pĂ„följd (se vidare avsnitt 3.4.4). Ăven de s.k. billighetsskĂ€len i 29 kap. 5 § brottsbalken, enligt vilka vissa om- stĂ€ndigheter som inte hĂ€nför sig till sjĂ€lva gĂ€rningen kan beaktas i mildrande riktning nĂ€r pĂ„följden bestĂ€ms, kan sĂ€gas ge uttryck för humanitetsprincipen.
HumanitetsstrÀvanden ska slutligen ocksÄ genomsyra verkstÀllig- hetsnivÄn (se bl.a. 1 kap. 4 § fÀngelselagen [2010:610]).
3.2.5Legalitet, förutsebarhet och enhetlighet
En grundlĂ€ggande ram för hur kriminalisering bör ske sĂ€tts av legali- tetsprincipen. Denna princip, som Ă€r fastlagd bl.a. i 1 kap. 1 § brotts- balken, innebĂ€r primĂ€rt att ingen kan straffas för en gĂ€rning som inte var straffbelagd nĂ€r den begicks. Man brukar tala om att legalitets- principen innehĂ„ller ett föreskriftskrav, ett analogiförbud och ett förbud mot retroaktiv lagstiftning. Legalitetsprincipen fungerar som en garanti för rĂ€ttssĂ€kerheten genom att den stĂ€ller krav pĂ„ lagstift- ningen som innebĂ€r att den enskilde ska kunna förutse nĂ€r och â i viss mĂ„n â hur han eller hon kan bli föremĂ„l för straffrĂ€ttsligt ingripande. I detta ligger ocksĂ„ ett s.k. obestĂ€mdhetsförbud, som innebĂ€r att ett straffbud mĂ„ste vara i rimlig utstrĂ€ckning bestĂ€mt till sin utform- ning. StraffbestĂ€mmelser mĂ„ste vara begripliga och i tillrĂ€cklig grad tydliga.13
Legalitetsprincipen har sin största betydelse för frÄgan, om nÄgon kan dömas till straffrÀttsligt ansvar. Den saknar emellertid inte bety- delse pÄ pÄföljdsomrÄdet. Legalitetsprincipen förutsÀtter bl.a. att det finns straffskalor för de olika brotten och att det ges regler för pÄföljdsbestÀmningen som domstolarna ska följa. Det ska för den enskilde vara möjligt att med ledning av lagstiftningen i förvÀg med
12Se t.ex. prop. 2009/10:147, prop. 2015/16:151 och prop. 2016/17:108.
13Se NJA 2016 s. 3 p. 13.
39
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
rimlig sÀkerhet bedöma vilken pÄföljd som han eller hon riskerar. I detta ligger ocksÄ att regleringen mÄste vara utformad pÄ ett sÄdant sÀtt att den leder till att lika fall behandlas lika av domstolarna.14
Liksom de principer som behandlats i det föregĂ„ende har legali- tetsprincipen betydelse pĂ„ olika nivĂ„er i rĂ€ttskedjan. Som följer av det ovan anförda mĂ„ste lagstiftaren â som ett utflöde av legalitets- principen â utforma straffskalorna och andra bestĂ€mmelser av bety- delse för pĂ„följdsbestĂ€mningen pĂ„ ett sĂ„dant sĂ€tt att det frĂ€mjar in- tresset av förutsebarhet och en enhetlig rĂ€ttstillĂ€mpning. Men det ankommer ocksĂ„ pĂ„ domstolarna att beakta intresset av en enhetlig rĂ€ttstillĂ€mpning vid den konkreta pĂ„följdsbestĂ€mningen. Detta fram- gĂ„r inte minst av bestĂ€mmelsen i 29 kap. 1 § brottsbalken, som fram- hĂ„ller att pĂ„följdsbestĂ€mningen ska göras bl.a. med beaktande av detta intresse. HĂ€r kan tillĂ€ggas att nĂ€r reglerna i 29 och 30 kap. infördes Ă„r 1989 sĂ„ var grundtanken att förutsebarheten i straff- rĂ€ttskipningen skulle öka och dĂ€rmed att legalitetsprincipen skulle fĂ„ ett större inflytande pĂ„ pĂ„följdsbestĂ€mningen Ă€n den kan sĂ€gas ha haft tidigare.15
3.2.6Sammanfattande och avslutande anmÀrkningar
Sammanfattningsvis kan alltsÄ sÀgas att dagens pÄföljdssystem i och för sig har det övergripande syftet att förebygga brott, men att pre- ventiva övervÀganden har en begrÀnsad betydelse vid pÄföljdsbestÀm- ningen i det enskilda fallet. I stÀllet prÀglas pÄföljdsbestÀmningen av ett rÀttvise- eller proportionalitetstÀnkande, dÀr straff ska mÀtas ut i relation till den brottsliga gÀrningens allvar. Ett visst utrymme finns dock att vid valet av pÄföljd beakta Àven preventiva aspekter. Andra bÀrande principer, bÄde pÄ kriminaliserings- och domsnivÄn, Àr de om ekvivalens, legalitet, förutsebarhet och enhetlighet. Vidare genom- syras samtliga nivÄer av humanitetsstrÀvanden.
Ăven om preventiva syften och verkningar var de som disku- terades mest i samband med brottsbalkens tillkomst och 1989 Ă„rs pĂ„följdsreform, fyller pĂ„följdssystemet och pĂ„följderna en rad andra viktiga funktioner. HĂ€r ska avslutningsvis nĂ„gra av dessa kort beröras.
14Se a. rÀttsfall p. 14.
15Se a. rÀttsfall p. 15 och prop. 1986/87:120 s. 39 och 118.
40
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
Först och frÀmst kan den kommunikativa funktionen betonas. Genom att en viss handling kriminaliseras utpekas den som socialt förkastlig och sÄledes som icke önskvÀrd. Hur allvarligt samhÀllet ser pÄ den kriminaliserade handlingen kommuniceras pÄ ett generellt plan genom den straffskala som det aktuella straffbudet tilldelas och pÄ ett konkret plan genom den pÄföljd som döms ut nÀr straffbudet övertrÀds. Genom utdömandet av mer eller mindre strÀnga pÄföljder kan alltsÄ skillnader i svÄrhet mellan olika brott och brottskombi- nationer uttryckas. DÀrför Àr den kommunicerande funktionen central, inte bara i ett preventionsbaserat system, utan ocksÄ i ett som utgÄr frÄn principerna om proportionalitet och ekvivalens. De övriga funk- tioner eller verkningar som berörs i det följande hÀnger ocksÄ nÀra samman med straffets kommunikativa potential.
För den som utsatts för ett brott utgör det förhÄllandet att gÀrnings- personen döms till ett straff eller annan pÄföljd en markering av sam- hÀllets avstÄndstagande frÄn den brottsliga gÀrningen. Hos brotts- offret kan detta bidra till en kÀnsla av upprÀttelse, vilket i sin tur kan motverka den kvardröjande upplevelse av förnedring och ringakt- ning som ett brott kan framkalla hos den drabbade. I övrigt fyller emellertid varken straffen eller de övriga pÄföljderna nÄgon egentlig reparativ funktion. Ett utdömt straff medför inte att det begÄngna brottet kompenseras, utan Àr i grunden repressivt.16
Vidare kan allvarliga brott hos sÄvÀl brottsoffret som andra vÀcka en vilja att hÀmnas. I moderna samhÀllen Àr privat vedergÀllning dock inte tillÄten. HÀmnd föder som regel ett nytt hÀmndbegÀr hos den som drabbas av den. Detta riskerar att leda till upptrappade vÄld- samma konflikter som i förlÀngningen hotar samhÀllsordningen. DÀrför har staten tagit pÄ sig ansvaret att bestraffa ocksÄ brott som begÄs mellan enskilda medborgare. Det straffrÀttsliga systemet bidrar pÄ det sÀttet till att bevara lugn och stabilitet i samhÀllet.17
En ytterligare funktion Ă€r att pĂ„förandet av straff tillgodoser mĂ€nniskors krav pĂ„ rĂ€ttvisa. Att den som med vett och vilja bryter mot gemensamma regler bör bli föremĂ„l för en sanktion Ă€r djupt förankrat i medvetandet hos de flesta mĂ€nniskor. Ăven om det stĂ„r klart att pĂ„följden i ett visst fall inte fĂ„r nĂ„gon betydelse frĂ„n brotts- förebyggande synpunkt skulle det framstĂ„ som stötande om gĂ€rnings- personen undgick straff eller annan pĂ„följd. Att ett straff eller annan
16Ibid.
17Se SOU 2021:68 s. 128.
41
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
pÄföljd döms ut för ett begÄnget brott bidrar sÄledes till en före- stÀllning om att rÀttvisa har skipats oberoende av om pÄföljden fyller nÄgon funktion i övrigt.18
Sammantaget kan konstateras att straff och andra pÄföljder lik- som straffhotet i sig fyller ett flertal olika funktioner som i praktiken inte kan undvaras i ett samhÀlle. Det Àr dock mycket svÄrt att dra nÄgra sÀkra slutsatser om olika straffnivÄers effekt pÄ brottsligheten. Straffets övriga funktioner, sÄsom att tillgodose mÀnniskors krav pÄ rÀttvisa och att erbjuda brottsoffret upprÀttelse, Àr över huvud taget inte möjliga att vÀrdera utifrÄn objektiva kriterier.19
3.3Utformningen av straffskalor
3.3.1Grunderna för straffskalornas utformning
Varje brottsbestĂ€mmelse Ă€r försedd med en straffskala som bildar ramen för domstolens pĂ„följdsbestĂ€mning. Som nĂ€mnts ovan uttrycker straffskalan brottets abstrakta straffvĂ€rde, dvs. hur lagstiftaren vĂ€rderar hela brottstypens svĂ„rhet i förhĂ„llande till andra brott. Det betyder att lagstiftaren â med beaktande av principerna om pro- portionalitet och ekvivalens â mĂ„ste göra en bedömning av vilken skada, krĂ€nkning eller fara en brottstyp rent generellt innebĂ€r. Inom straffskalan ska i princip alla tĂ€nkbara gĂ€rningstyper som faller inom det aktuella tillĂ€mpningsomrĂ„det kunna inordnas, och straffskalan mĂ„ste dĂ€rmed ha en viss spĂ€nnvidd, frĂ„n ett lĂ€gsta straff till ett högsta, uttryckt i böter och/eller fĂ€ngelse.20
Vilken straffskala som ska gÀlla för ett visst brott avgörs av lag- stiftaren utifrÄn vÀrdet av det intresse som straffbudet avser att skydda. I princip bör straffskalan vara strÀngare ju viktigare intresse som berörs.21 NÀr ett visst brott ska tilldelas en straffskala mÄste lagstift- aren ocksÄ göra en bedömning av vilka faktiska gÀrningar som ska rymmas inom straffbestÀmmelsens ram och hur allvarliga dessa Àr.22
NÀr omfattningen av straffskalan bestÀms mÄste ocksÄ kravet pÄ humanitet beaktas och vÀgas mot de intressen som talar för en högre repressionsnivÄ (se ovan avsnitt 3.2.4). Vid utformningen av straff-
18Se a.a. s. 127.
19Se a.a. s. 128.
20Se SOU 1986 :14 s. 131 och 155, SOU 2014:18 s. 35 samt SOU 2021:68 s. 130.
21SOU 1986:14 s. 145.
22Se a.a. s. 153.
42
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
skalan för en viss brottstyp fÄr lagstiftaren sammanfattningsvis alltsÄ göra en bedömning av brottstypens svÄrhet, i relation till andra brott, och vilket ingripande frÄn samhÀllets sida som Àr rimligt, Àven med beaktande av humanitetsprincipen.
3.3.2Den tillÀmpliga straffskalan
Vilken straffskala som Àr tillÀmplig framgÄr normalt av den aktuella brottsbestÀmmelsen. I brottsbalken finns dock ett antal regler som innebÀr att den annars tillÀmpliga straffskalan fÄr underskridas, bl.a. i 23 kap. 5 § och 29 kap. 3, 5 och 7 §§. En bestÀmmelse som medger ett högre maximistraff Àn vad som Àr föreskrivet för brottstypen finns ocksÄ i 26 kap. 3 § brottsbalken, som gÀller i vissa Äterfalls- situationer (se vidare avsnitt 3.3.3).
Vid gradindelade brott Àr varje grad att se som en egen brottstyp med en egen straffskala. Det innebÀr att frÄgan om vilken svÄrhets- grad ett brott tillhör mÄste avgöras innan den tillÀmpliga straffskalan faststÀlls och, följaktligen, innan det konkreta straffvÀrdet bestÀms. I praktiken samspelar dock straffvÀrdebedömningen och gradindel- ningen i hög grad med varandra. Ytterligare en frÄga gÀllande den tillÀmpliga straffskalan vid gradindelade brott berörs nedan i av- snitt 3.3.4.
Vid flerfaldig brottslighet tillÀmpas en gemensam straffskala för den samlade brottsligheten. BestÀmmelser om hur straffskalan bildas i dessa fall finns i 25 kap. 6 § brottsbalken nÀr det gÀller böter och i 26 kap. 2 § brottsbalken nÀr det Àr frÄga om fÀngelse. BestÀmmel- serna innebÀr i korthet att maximistraffet höjs i förhÄllande till nÀr endast ett brott Àr föremÄl för prövning och bygger pÄ den s.k. asperationsprincipen. Denna princip kan sammanfattas sÄ att domstolen vid straffmÀtning av flera brott ska utgÄ ifrÄn straffvÀrdet för det allvarligaste brottet och till detta lÀgga en del av straffvÀrdet för de övriga brotten. Asperationsprincipen och de nyssnÀmnda bestÀm- melserna i brottsbalken berörs nÄgot ytterligare i följande avsnitt och i avsnitt 3.4.2 samt behandlas mer utförligt i kapitel 5.
43
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
3.3.3StraffnivÄer
För varje brottstyp i brottsbalkens brottskatalog anges alltsÄ en straff- skala, som uttrycker ett lÀgsta och ett högsta straff. Straffskalan anges i böter och/eller fÀngelse.
Böter döms som huvudregel ut i dagsböter. Det Àr dÄ inte frÄga om nÄgra fixerade bötesbelopp, utan straffet mÀts i stÀllet ut i ett visst antal dagsböter, som lÀgst 30 och som högst 150 (25 kap. 2 § brotts- balken). NÀr dagsböter anvÀnds som gemensamt straff för flera brott tillÀmpas dock en förhöjd straffskala. Det maximala antalet böter som kan dömas ut uppgÄr dÄ till 200 (25 kap. 6 § brottsbalken). Storleken pÄ varje bot faststÀlls inom vissa ramar utifrÄn vad som Àr skÀligt med hÀnsyn till den tilltalades ekonomiska förhÄllanden.
FÀngelse kan som lÀgst dömas ut i 14 dagar, s.k. allmÀnt fÀngelse- minimum. Detta följer av 26 kap. 1 § brottsbalken. Av 26 kap. 1 § framgÄr ocksÄ att det lÀngsta tidsbestÀmda fÀngelsestraffet Àr tio Ärs fÀngelse, med tre undantag:
âOm ett brott har livstids fĂ€ngelse i straffskalan kan det lĂ€ngsta tidsbestĂ€mda straffet för detta brott vara 18 Ă„rs fĂ€ngelse (vilket i sĂ„ fall följer av det brottets straffskala).
âOm domstolen dömer för flera brott och fĂ€ngelse bestĂ€ms som gemensam pĂ„följd fĂ„r fĂ€ngelsestraffets lĂ€ngd sĂ€ttas över det högsta fĂ€ngelsestraff som kan följa pĂ„ brotten, dock med de begrĂ€nsningar som följer av 26 kap. 2 §. Av den sistnĂ€mnda paragrafen framgĂ„r att som lĂ€ngst fyra Ă„rs fĂ€ngelse kan lĂ€ggas till straffskalan för det allvarligaste brottet som domstolen ska döma över. Om detta brott har tio Ă„rs fĂ€ngelse som lĂ€ngsta fĂ€ngelsestraff, kan alltsĂ„ maximalt 14 Ă„rs fĂ€ngelse dömas ut.
âOm nĂ„gon tidigare gjort sig skyldig till brott och pĂ„ nytt ska dömas till fĂ€ngelse fĂ„r, under vissa förutsĂ€ttningar som följer av 26 kap. 3 §, domstolen ocksĂ„ överskrida brottets, eller brottens, lĂ€ngsta angivna fĂ€ngelsestraff. Resultatet av tillĂ€mpningen av denna bestĂ€mmelse blir densamma som ovan beskrivits â maximalt fyra Ă„rs fĂ€ngelse kan lĂ€ggas till den strĂ€ngaste straffskalan; om denna har ett straffmaximum pĂ„ tio Ă„rs fĂ€ngelse kan maximalt 14 Ă„rs fĂ€ngelse dömas ut.
44
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
Om domstolen tillÀmpar bÄde 2 och 3 §§ kan det lÀngsta fÀngelse- straff som anges i en straffskala överskridas med maximalt Ätta Är. Samtidigt följer av bestÀmmelserna att ett tidsbestÀmt fÀngelsestraff aldrig fÄr överstiga 18 Är. Om domstolen alltsÄ har att tillÀmpa en straffskala som anger fÀngelse i 18 Är eller pÄ livstid som lÀngsta möjliga straff, kan domstolen inte tillÀmpa 2 eller 3 §§ för att döma till ett lÀngre tidsbestÀmt straff Àn 18 Ärs fÀngelse, utan fÄr vid fler- faldig brottslighet eller Äterfall i brott övervÀga om livstidsstraffet i stÀllet ska anvÀndas som pÄföljd.
I detta sammanhang kan ocksÄ noteras att GÀngbrottsutred- ningen i sitt betÀnkande SkÀrpta straff för brott i kriminella nÀtverk (SOU 2021:68) har föreslagit en ny 3 a § enligt vilken den tillÀmpliga straffskalan ska fÄ överskridas nÀr en gÀrning som inneburit ett all- varligt angrepp pÄ nÄgons liv eller hÀlsa eller trygghet till person har begÄtts i en viss nÀrmare angiven kontext. BetÀnkandet har remitterats och lagrÄdsremiss har beslutats, vilken ocksÄ har granskats av Lag- rÄdet. I Regeringskansliet pÄgÄr för nÀrvarande ett arbete med att ta fram en proposition.
Straffskalorna i brottsbalken Àr utformade sÄ att endast vissa steg anvÀnds som kortaste och lÀngsta fÀngelsestraff. Vilka steg som ska anvÀndas vid angivande av en straffskala Àr inte reglerat i lag, annat Àn genom bestÀmmelserna som Ätergetts ovan och som innebÀr att det lÀngsta tidsbestÀmda straff som i dag kan anges i en straffskala Àr tio Ärs fÀngelse, eller 18 Ärs fÀngelse om ocksÄ livstids fÀngelse ingÄr i straffskalan.
De straffminimum som traditionellt har anvĂ€nts i svenska straff- bestĂ€mmelser Ă€r, förutom böter och allmĂ€nt fĂ€ngelseminimum (dvs. fĂ€ngelse i 14 dagar), fĂ€ngelse i lĂ€gst sex mĂ„nader, ett Ă„r, tvĂ„ Ă„r, fyra Ă„r, sex Ă„r eller tio Ă„r. Som straffmaximum har samma nivĂ„er anvĂ€nts. Ăven maximum pĂ„ fĂ€ngelse i tre Ă„r, Ă„tta Ă„r, 18 Ă„r och pĂ„ livstid har anvĂ€nts.
Lagstiftaren har dock under senare Är gjort avsteg frÄn dessa tradi- tionellt anvÀnda straffnivÄer och Àven anvÀnt sig av andra straffnivÄer för att pÄ ett mera nyanserat sÀtt kunna ange hur allvarlig en viss brottstyp ska anses vara i förhÄllande till andra brott.
45
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
3.3.4Ăverlappande straffskalor
Som nÀmnts i avsnitt 3.3.2 Àr varje grad av ett brott att betrakta som en egen brottstyp. Hos de allra flesta gradindelade brott överlappar straffskalorna varandra för de olika graderna av brottet. Exempelvis Àr straffskalan för grov misshandel lÀgst ett Är och sex mÄnaders fÀngelse och högst sex Ärs fÀngelse, medan minimistraffet för nÀsta grad, synnerligen grov misshandel, Àr fem Ärs fÀngelse. Straffskalorna överlappar alltsÄ varandra med ett Är. Ett undantag frÄn ordningen med överlappande straffskalor finns i straffstadgandena för de olika formerna av uppsÄtligt dödande, drÄp och mord. DÀr ligger straff- skalorna i stÀllet kant i kant, dvs. maximistraffet för drÄp Àr lika med minimistraffet för mord.
Vanligtvis betraktas minimistraffet för en svĂ„rare grad av ett brott som ett âtakâ för straffmĂ€tningen av den lĂ€gre graden av brottet. Detta brukar ibland uttryckas sĂ„ att den praktiskt tillĂ€mpliga straff- skalan för ett brott av normalgraden regelmĂ€ssigt fĂ„r anses sluta dĂ€r minimistraffet för den svĂ„rare graden börjar.23 Denna ordning har att göra med att det abstrakta och konkreta straffvĂ€rdet bygger pĂ„ den skada, krĂ€nkning eller fara som ett brott innebĂ€r, och att kriterierna för vad som ska utgöra en grövre form av brottet ocksĂ„ ofta tar sikte pĂ„ omstĂ€ndigheter som innebĂ€r att den grövre graden av brottet t.ex. Ă€r farligare Ă€n den lĂ€gre. Det Ă€r dĂ€rför svĂ„rt att i normalfallet tĂ€nka sig en gĂ€rning som bedöms som en mindre allvarlig form av brottet, men som samtidigt har ett högre straffvĂ€rde Ă€n ett brott av en svĂ„rare grad. Ă terigen kan grov misshandel och synnerligen grov misshandel tas som exempel. Högsta domstolen (HD) uttalade i NJA 2011 s. 89 att det endast i undantagsfall bör förekomma att bedöma straffvĂ€rdet för en enskild grov misshandel som sĂ„ högt att straffvĂ€rdet ligger inom straffskalan för synnerligen grov misshandel. Det bör dock tillĂ€ggas att det vid en straffvĂ€rdebedömning som avser flerfaldig brottslighet av normalgraden inte finns nĂ„got hinder mot att anvĂ€nda den del av straffskalan som överlappar straffskalan för grovt brott.24
Anledningen till att det finns skÀl att ha överlappande straffskalor Àr att inte alla faktorer som pÄverkar straffvÀrdet, eller i övrigt straffets lÀngd, pÄverkar gradindelningen. OmvÀnt Àr de faktorer som pÄver- kar gradindelningen inte identiska med de omstÀndigheter som kan
23Se bl.a. prop. 2016/17:108 s. 46.
24Se NJA 2019 s. 747 p. 44.
46
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
pÄverka straffvÀrdet. Exempel pÄ faktorer som pÄverkar straffvÀrdet eller straffmÀtningen i övrigt, men inte gradindelningen, Àr att gÀr- ningspersonen har ett sÄdant överskjutande uppsÄt som avses i 29 kap. 2 § 1 brottsbalken, att det Àr frÄga om ett sÄdant Äterfall som motiverar straffskÀrpning enligt 29 kap. 4 § brottsbalken, eller att gÀrningspersonen förmÄtt nÄgon annan att medverka till brottet genom missbruk av dennes ungdom (23 kap. 5 § brottsbalken). SÄdana om- stÀndigheter kan ibland fÄ genomslag pÄ ett sÀtt som innebÀr att straffet bör bestÀmmas pÄ en nivÄ som ligger inom straffskalan för den svÄrare graden av brottet.25 Det bör dock nÀmnas att anvÀnd- ningen av överlappande straffskalor i den utstrÀckning som hittills varit vanligt har ifrÄgasatts i olika lagstiftningsÀrenden genom Ären, bl.a. av FÀngelsestraffkommittén vars betÀnkande lÄg till grund för 1989 Ärs pÄföljdsreform.26
3.3.5Straffskalans pÄverkan pÄ straffprocessen
Förutom att straffskalan talar om hur allvarligt lagstiftaren ser pÄ brottstypen i frÄga och sÀtter ramarna för domstolens pÄföljdsbestÀm- ning, har den ocksÄ betydelse för vilka straffprocessuella ÄtgÀrder som fÄr anvÀndas. Det innebÀr att straffskalan kan ha stor betydelse redan under förundersökningen. Som exempel pÄ straffprocessuella tvÄngsmedel som Àr beroende av straffskalan kan nÀmnas gripande, anhÄllande och hÀktning, husrannsakan och vissa former av beslag samt de hemliga tvÄngsmedlen.
Utöver de nÀmnda straffprocessuella tvÄngsmedlen, som i första hand riktar sig mot den misstÀnkte, kan nÀmnas att straffskalan kan pÄverka möjligheterna för brottsutredande myndigheter att ta del av uppgifter som skyddas av sekretess. DÀrutöver kan nÀmnas att straff- skalan pÄverkar förutsÀttningarna för vissa s.k. sÀrskilda rÀttsverk- ningar av brott. Straffskalan Àr ocksÄ direkt avgörande för vilken pre- skriptionstid som gÀller för brottet.
25Se SOU 1986:14 s. 157.
26Se a.a. s. 155 ff.
47
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
3.4PÄföljdsbestÀmningen
3.4.1PÄföljdsbestÀmningen i korthet
NĂ€r en domstol kommit fram till att nĂ„gon ska dömas för brott ska den bestĂ€mma pĂ„följd för brottet eller â om det rör sig om flera brott
âför den samlade brottsligheten.
De centrala reglerna om pÄföljdsbestÀmningen finns i 29 och
30 kap. brottsbalken. I dessa kapitel ges generella anvisningar om straffmÀtning och pÄföljdsval. DÀrutöver finns i andra kapitel i brotts- balken regler om de olika pÄföljderna som ocksÄ kan vara av bety- delse för pÄföljdsbestÀmningen. SÄledes finns bestÀmmelser om böter i 25 kap., om fÀngelse i 26 kap., om villkorlig dom i 27 kap., om skyddstillsyn i 28 kap. samt om överlÀmnande till sÀrskild vÄrd i 31 och 32 kap. SÀrskilda regler för hur pÄföljden bestÀms efter en tidi- gare dom finns dessutom i 34 kap. brottsbalken.
Det första domstolen mÄste göra i pÄföljdsbestÀmningsprocessen Àr att identifiera vilken straffskala som Àr tillÀmplig. DÀrefter ska domstolen, inom ramen för den tillÀmpliga straffskalan, bedöma brottets eller den samlade brottslighetens konkreta straffvÀrde. Som redan framgÄtt utgör brottslighetens konkreta straffvÀrde ett mÄtt pÄ dess svÄrhet eller allvar, normalt uttryckt i ett visst antal dagsböter eller en viss tid i fÀngelse. I förekommande fall ska sedan betydelsen av s.k. billighetsskÀl och den tilltalades ungdom beaktas. Domstolen fÄr dÄ fram ett reducerat vÀrde som numera brukar benÀmnas straff- mÀtningsvÀrde. I vissa Äterfallssituationer kan ocksÄ en reaktion som Àr strÀngare Àn straffvÀrdet i stÀllet mÀtas ut. Sedan denna operation
âstraffmĂ€tningen â Ă€r avklarad, Ă„terstĂ„r för domstolen att vĂ€lja pĂ„följd. Som redan framgĂ„tt kan domstolen enligt sĂ€rskilda regler i brotts- balken vĂ€lja att döma till annan pĂ„följd Ă€n fĂ€ngelse eller böter. I vissa fall kan det ocksĂ„ finnas en tidigare dom mot den tilltalade som dom- stolen mĂ„ste förhĂ„lla sig till. Detta sker dĂ„ i enlighet med de ovan nĂ€mnda reglerna i 34 kap. brottsbalken.
I det följande behandlas var och en av dessa delar av pÄföljds- bestÀmningen nÀrmare.
48
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
3.4.2Bedömningen av straffvÀrdet
AllmÀnt om straffvÀrdebedömningen
Domstolens första uppgift vid pÄföljdsbestÀmningen Àr som sagt att identifiera den tillÀmpliga straffskalan. Som angetts i avsnitt 3.3.2 framgÄr denna normalt av den aktuella brottsbestÀmmelsen. Vilka bestÀmmelser och principer som i övrigt kan aktualiseras nÀr den tillÀmpliga straffskalan faststÀlls har redovisats i det nÀmnda avsnittet.
Inom ramen för den tillĂ€mpliga straffskalan ska domstolen sedan ta stĂ€llning till brottets konkreta straffvĂ€rde. Som beskrivits ovan avses med det konkreta straffvĂ€rdet det mer precisa straffvĂ€rde som faststĂ€lls för en enskild gĂ€rning. Liksom det abstrakta straffvĂ€rdet, Ă€r det konkreta straffvĂ€rdet ett uttryck för brottets svĂ„rhet eller förkastlighet i relation till andra brott. I det följande anvĂ€nds endast begreppet âstraffvĂ€rdeâ som benĂ€mning pĂ„ det konkreta straffvĂ€rdet, vilket för övrigt stĂ€mmer överens med hur begreppet anvĂ€nds i lagtexten.
StraffvÀrdets centrala roll vid pÄföljdsbestÀmningen framgÄr av bestÀmmelsen i 29 kap. 1 § första stycket brottsbalken. DÀr anges att straff, med beaktandet av intresset av en enhetlig rÀttstillÀmpning, ska bestÀmmas inom ramen för den tillÀmpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvÀrde. BestÀmmelsen ger uttryck för att straffvÀrdet utgör utgÄngspunkten för pÄföljds- bestÀmningen och Äterspeglar de för pÄföljdsbestÀmningen grund- lÀggande principerna om proportionalitet och ekvivalens.
Brottets straffvÀrde uttrycks som ett visst penningbötesbelopp, ett antal dagsböter eller ett antal dagar, mÄnader eller Är fÀngelse. Brottets straffvÀrde kan sÄledes motsvara t.ex. 80 dagsböter eller sex mÄnaders fÀngelse.
Vid bedömningen av straffvÀrdet ska, enligt 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken, beaktas den skada, krÀnkning eller fara som gÀrningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon haft. HÀrvid ska sÀrskilt beaktas om gÀrningen har inneburit ett allvarligt angrepp pÄ nÄgons liv eller hÀlsa eller trygghet till person. Det sistnÀmnda ledet av bestÀm- melsen infördes genom en lagÀndring 2010 som syftade till att Ästad- komma en höjd straffnivÄ för allvarliga vÄldsbrott (prop. 2009/10:47).
49
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
Samtliga de faktorer som anges i 29 kap. 1 § andra stycket brotts- balken tar sikte pÄ omstÀndigheterna vid brottet. De objektiva faktorer som rÀknas upp, dvs. skada, krÀnkning eller fara, bedöms i första hand utifrÄn innehÄllet i den aktuella straffbestÀmmelsen. FrÄgan Àr alltsÄ i vilken mÄn de intressen som straffstadgandet ska skydda har Äsidosatts genom gÀrningen. GÀrningspersonens subjektiva uppfatt- ning om dessa faktorer samt hans eller hennes övriga avsikter med brottet fÄr pÄ motsvarande sÀtt stÀllas i relation till skyddsintresset.
Vid sidan av vad som anges i 29 kap. 1 § andra stycket brotts- balken finns i 29 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken angivet en rad typiska omstÀndigheter som ska beaktas vid bedömningen av straffvÀrdet (brottsexterna straffvÀrdefaktorer). Dessa utgör generella omstÀndig- heter som alltid anses kunna pÄverka straffvÀrdet i försvÄrande eller förmildrande riktning oberoende av vilken brottstyp som straffvÀrde- bedömningen avser. Vi Äterkommer till dessa bestÀmmelser nedan.
Ăven om bestĂ€mmelserna i 29 kap.
Enligt den straffmÀtningspraxis som tillÀmpas ligger de flesta straff som utmÀts relativt nÀra straffminimum, medan den övre delen av straffskalan utnyttjas mer sÀllan. Det hÀnger samman med att den övre delen av straffskalan normalt inte Àr avsedd för mer ordinÀr brottslighet av det aktuella slaget, utan för exceptionella fall som i praktiken sÀllan intrÀffar.28 Vidare Àr det sÄ att lagstiftaren, genom att tilldela brottstypen en viss straffskala, har angett sin uppfattning
27Se prop. 1987/88:120 s. 78.
28Se a. prop. s. 77 f.
50
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
om brottstypens allvar. Tanken Àr att straffmÀtningen av en gÀrning som uppfyller rekvisiten i den aktuella brottsbestÀmmelsen börjar vid straffminimum, men att straffvÀrdet dÀrefter kan öka om det finns omstÀndigheter som talar för att det finns relevanta skillnader i jÀmförelse med de minst straffvÀrda fallen.
Vad som utgör relevanta skillnader i klandervĂ€rdhet kan variera avsevĂ€rt mellan olika brottstyper. Det bör hĂ€r framhĂ„llas att det finns begrĂ€nsade möjligheter att mĂ€ta och gradera sĂ„dana skillnader. Som ett tydligt riktmĂ€rke gĂ€ller att skillnader i straffvĂ€rde bör Ă„ter- spegla kvalitativa skillnader nĂ€r det gĂ€ller den skada, krĂ€nkning eller fara som gĂ€rningen har inneburit. En skillnad i kvantitet, t.ex. att en stöld har avsett ett högre belopp eller ett narkotikabrott en större mĂ€ngd narkotika, innebĂ€r inte alltid att det Ă€ven föreligger en sĂ„dan kvalitativ skillnad. Om nĂ„gon exempelvis har brutit sig in i en privat- bostad och orsakat oreda ska det tillmĂ€tas större betydelse Ă€n om han eller hon, utöver TV:n och högtalaren, Ă€ven har stulit DVD:n. Ăr det frĂ„ga om stora skillnader i kvantitet, sĂ„som nĂ€r den stulna egen- domen uppgĂ„r till ett betydande vĂ€rde, ska det dock fĂ„ genomslag vid den samlade bedömningen av straffvĂ€rdet. Skillnaden i kvantitet kan i ett sĂ„dant fall nĂ€mligen sĂ€gas motsvara ocksĂ„ en skillnad i kvali- tativt hĂ€nseende.29
Det nu sagda har att göra med den princip som brukar benÀmnas principen om straffvÀrdeomstÀndigheternas avtagande betydelse. Denna innebÀr att kvantitativa skillnader mellan olika gÀrningar nÀr det gÀller den skada, krÀnkning eller fara som de har inneburit efter hand fÄr allt mindre betydelse.30
En annan förklaring till att straffen ofta koncentreras till den lÀgre delen av straffskalan Àr att mÄnga brott Àr gradindelade. Som beskrivits i avsnitt 3.3.4 Àr straffskalorna vid gradindelade brott i de allra flesta fall överlappande, och dÄ tillÀmpas i princip inte den övre delen av straffskalan för det lindrigare brottet, i den mÄn den över- lappar straffskalan för det svÄrare. NÀr det gÀller den svÄrare graden av brottet tillkommer dessutom att olika försvÄrande omstÀndigheter mÄnga gÄnger redan beaktats vid gradindelningen. Det saknas dÄ ofta utrymme att ytterligare beakta de försvÄrande omstÀndigheterna i skÀrpande riktning inom den tillÀmpliga skalan för det grova brottet (se vidare nedan).
29Se bl.a. SOU 2012:34, band 3, s. 280 f. och SOU 2021:68 s. 137.
30Se Borgeke & Forsgren, s. 198 f. samt Borgeke & UlvÀng, bilaga 6 till SOU 2008:85, s. 548.
51
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
Avslutningsvis bör nÀmnas att i praktiken utnyttjas enbart fÄ av de tÀnkbara positionerna inom en straffskala. Vad gÀller de kortaste fÀngelsestraffen förekommer i praxis inte kortare steg Àn en vecka, och för de allra lÀngsta fÀngelsestraffen stÄr valet i allmÀnhet mellan hela Är. De positioner som anvÀnds med större frekvens brukar betecknas straffmÀtningsstationer. Systemet kan bl.a. förklaras av att det ytterst Àr frÄga om moraliska bedömningar vilka Àr svÄra att kvantifiera och rangordna pÄ ett mer exakt sÀtt. I enlighet med vad som anförts ovan Àr en grundtanke att varje steg inom en straffskala ska motsvara en skillnad i kvalitet.31
FörsvÄrande omstÀndigheter
BestÀmmelsen i 29 kap. 1 § brottsbalken kompletteras, som nÀmnts ovan, med bestÀmmelser i 29 kap.
Av 29 kap. 2 § brottsbalken följer att som försvÄrande omstÀn- digheter vid bedömningen av straffvÀrdet ska, vid sidan av vad som gÀller för varje sÀrskild brottstyp, sÀrskilt beaktas
1.om den tilltalade avsett att brottet skulle fÄ allvarligare följder Àn det faktiskt fÄtt,
2.om den tilltalade visat stor hÀnsynslöshet,
3.om den tilltalade utnyttjat nÄgon annans skyddslösa stÀllning eller svÄrigheter att vÀrja sig,
4.om den tilltalade utnyttjat sin stÀllning eller i övrigt missbrukat ett sÀrskilt förtroende,
5.om den tilltalade förmÄtt nÄgon annan att medverka till brottet genom tvÄng, svek eller missbruk av hans eller hennes ungdom, oförstÄnd eller beroende stÀllning,
6.om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organi- serad form eller systematiskt eller om brottet föregÄtts av sÀrskild planering,
31Se SOU 2012:34, band 3, s. 254.
52
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
7.om ett motiv för brottet varit att krÀnka en person, en folkgrupp eller en annan sÄdan grupp av personer pÄ grund av ras, hudfÀrg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekÀnnelse, sexuell lÀggning, könsöverskridande identitet eller uttryck eller annan liknande om- stÀndighet,
8.om brottet varit Àgnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhÄllande till en nÀrstÄende person,
9.om brottet begÄtts mot en person pÄ grund av att han eller hon eller nÄgon nÀrstÄende innehaft ett uppdrag som förtroendevald i stat, kommun, region, Sametinget eller Europaparlamentet, eller
10.om ett motiv för brottet varit att bevara eller ÄterupprÀtta en persons eller familjs, slÀkts eller annan liknande grupps heder.
UpprÀkningen av försvÄrande omstÀndigheter i paragrafen Àr inte avsedd att vara uttömmande. Det kan alltsÄ förekomma Àven andra försvÄrande omstÀndigheter som pÄverkar straffvÀrdet Àn de som rÀk- nas upp dÀr. Dessa kan dÄ beaktas med stöd av den allmÀnna be- stÀmmelsen om straffvÀrdet i 29 kap. 1 § brottsbalken.
Samma försvÄrande omstÀndigheter som anges i 29 kap. 2 § brotts- balken kan förekomma som rekvisit i de enskilda straffbestÀm- melserna, t.ex. vid bedömningen av om ett brott ska anses som grovt eller inte. Om domstolen redan har beaktat en omstÀndighet vid avgörandet av vilken svÄrhetsgrad brottet ska hÀnföras till, saknas det ofta anledning att ytterligare beakta den i försvÄrande riktning vid straffmÀtningen inom den för graden föreskrivna straffskalan.32 Ibland kan det dock finnas ett s.k. övervÀrde som gör att omstÀn- digheten bör fÄ genomslag Àven vid den sistnÀmnda bedömningen.33
Att det finns försvÄrande omstÀndigheter innebÀr inte att dom- stolen fÄr döma till ett strÀngare straff Àn den tillÀmpliga straffskalans maximum. Detta Àr en skillnad mot vad som gÀller om det finns förmildrande omstÀndigheter, dÀr det Àr möjligt att döma till ett lindrigare straff Àn vad som Àr föreskrivet för brottet (se vidare nedan).
Avslutningsvis kan anmÀrkas att GÀngbrottsutredningen i sitt be- tÀnkande SkÀrpta straff för brott i kriminella nÀtverk (SOU 2021:68) har föreslagit dels att en ny straffskÀrpningsgrund införs i 2 § som ska ta sikte pÄ att den tilltalade utnyttjat ett numerÀrt överlÀge, dels
32Se BÀcklund m.fl., Brottsbalken (1 jan. 2021, JUNO), kommentaren till 29 kap. 2 §.
33Se Jareborg & Zila, s. 113 f.
53
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
att det införs en ny 2 a § med omstÀndigheter som ska anses som synnerligen försvÄrande vid bedömningen av straffvÀrdet. I Regerings- kansliet pÄgÄr för nÀrvarande ett arbete med att ta fram en proposi- tion.
Förmildrande omstÀndigheter
Enligt 29 kap. 3 § första stycket brottsbalken ska följande omstÀn- digheter sÀrskilt beaktas som förmildrande vid bedömningen av straff- vÀrdet:
1.om brottet föranletts av nÄgon annans uppenbart krÀnkande bete- ende,
2.om den tilltalade till följd av en allvarlig psykisk störning haft nedsatt förmÄga att inse gÀrningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sÄdan insikt eller annars till följd av en psykisk störning, sinnesrörelse eller av nÄgon annan orsak har haft ned- satt förmÄga att kontrollera sitt handlande,
3.om den tilltalades handlande stÄtt i samband med hans eller hennes bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmÄga,
4.om brottet föranletts av stark mÀnsklig medkÀnsla, eller
5.om gÀrningen, utan att vara fri frÄn ansvar, Àr sÄdan som avses i 24 kap.
Strafflindringsgrunderna Àr avsedda att tillÀmpas vid sidan om vad som Àr föreskrivet för vissa fall. I sammanhanget bör dÀrför bestÀm- melsen i 23 kap. 5 § brottsbalken nÀmnas. Enligt denna kan straffet sÀttas under vad som Àr föreskrivet för brottet, om gÀrningspersonen har förmÄtts medverka till ett brott genom tvÄng, svek, missbruk av hans eller hennes ungdom, oförstÄnd eller beroende stÀllning eller om han eller hon har medverkat endast i mindre mÄn. En förutsÀtt- ning för att 23 kap. 5 § ska vara tillÀmplig Àr emellertid att flera har medverkat till brottet. Den bestÀmmelsen Àr alltsÄ inte tillÀmplig i fall dÀr det Àr frÄga om en ensam gÀrningsperson.
Liksom nÀr det gÀller de försvÄrande omstÀndigheterna i 29 kap. 2 § brottsbalken Àr upprÀkningen i 29 kap. 3 § exemplifierande. StrÀvan har varit att ange de förmildrande omstÀndigheter som Àr vanligast
54
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
och mest betydelsefulla. Enligt förarbetena kan det i Àn större ut- strÀckning Àn nÀr det gÀller de försvÄrande omstÀndigheterna finnas anledning att beakta andra faktorer Àn de som uttryckligen anges i bestÀmmelsen.34
Av 29 kap. 3 § andra stycket brottsbalken följer att domstolen, om det föreligger sÄdana omstÀndigheter som anges i första stycket och om det Àr pÄkallat med hÀnsyn till brottets straffvÀrde, fÄr döma till lindrigare straff Àn vad som Àr föreskrivet för brottet.
StraffvÀrdet vid flerfaldig brottslighet
NÀr nÄgon har begÄtt flera brott ska domstolen enligt 29 kap. 1 § första stycket brottsbalken göra en bedömning av den samlade brotts- lighetens straffvÀrde. Detta innebÀr att ett gemensamt straffvÀrde be- stÀms för samtliga begÄngna brott.
Vid bedömningen av den samlade brottslighetens straffvÀrde anvÀnds sedan lÀnge i svensk rÀtt den s.k. asperationsprincipen. Prin- cipen Àr inte lagfÀst i de bestÀmmelser som reglerar straffmÀtningen, men kommer till uttryck i de bestÀmmelser som anger hur straffskalan konstrueras vid flerfaldig brottslighet (se 25 kap. 6 § och 26 kap. 2 § brottsbalken samt avsnitt 3.3.3 och 5.6.1). Principen har i dag ocksÄ uttryckligt stöd i HD:s praxis.
Asperationsprincipen innebÀr i praktiken att straffvÀrdebedöm- ningen utgÄr frÄn det allvarligaste brottet som Àr föremÄl för be- dömning och att det till straffvÀrdet för detta brott lÀggs en del av straffvÀrdet för vart och ett av de övriga brotten. En allmÀn kontroll görs ocksÄ av att ett pÄ sÄ sÀtt berÀknat straffvÀrde inte framstÄr som oproportionerligt i förhÄllande till den typ av brottslighet som Àr aktuell. Straffet för den samlade brottsligheten bör ocksÄ avspegla dess allvar i förhÄllande till annan brottslighet. FörhÄllandena kan variera, bl.a. beroende pÄ vilka brott som Àr aktuella och vilket sam- band som finns mellan dem.35
TillÀmpningen av asperationsprincipen fÄr i praktiken till följd att det samlade straffvÀrdet vid flerfaldig brottslighet blir vÀsentligt lÀgre Àn vad som skulle bli följden av en ren sammanlÀggning av straff- vÀrdet för varje enskilt brott. Ordningen motiveras, nÄgot förenklat,
34Se prop. 1987/88:120 s. 85.
35Se bl.a. NJA 2008 s. 359, NJA 2009 s.485
55
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
dels av att man inte snabbt ska nÄ taket pÄ straffskalan och dÀrmed sakna utrymme för en nyanserad straffmÀtning av mycket allvarliga brott, dels av att en ren sammanlÀggning av straff skulle kunna inne- bÀra att straffet för flera lindriga brott (t.ex. ett antal stölder) skulle kunna komma att motsvara straffet för ett betydligt allvarligare brott (t.ex. ett rÄn).36
StraffvÀrdebedömningen av flerfaldig brottslighet behandlas nÀr- mare i kapitel 5.
3.4.3Beaktande av andra omstÀndigheter som pÄverkar straffmÀtningen
Begreppet straffmÀtningsvÀrde
Sedan straffvÀrdet har bestÀmts ska betydelsen av s.k. billighetsskÀl (29 kap. 5 § brottsbalken) och den tilltalades ungdom (29 kap. 7 § brottsbalken) beaktas. Efter detta fÄr domstolen fram det som ibland brukar benÀmnas straffmÀtningsvÀrdet. Begreppet, som inte Äterfinns i lagtexten, avser alltsÄ det vÀrde som kvarstÄr sedan straffvÀrdet reducerats av hÀnsyn till omstÀndigheter av nyssnÀmnda slag.37 Det Àr sedan straffmÀtningsvÀrdet som normalt ligger till grund för valet av pÄföljd.
Ytterligare en omstĂ€ndighet som under vissa förutsĂ€ttningar ska beaktas vid straffmĂ€tningen â dock i skĂ€rpande riktning â Ă€r om den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott. Detta framgĂ„r av 29 kap. 4 § brottsbalken. Det resultat som domstolen kommer fram till efter en tillĂ€mpning Ă€ven av den bestĂ€mmelsen inbegrips ibland i begreppet straffmĂ€tningsvĂ€rde. Vi anvĂ€nder dock begreppet i den först- nĂ€mnda betydelsen.
BillighetsskÀl och strafflindring pÄ grund av medverkan vid utredningen av brott
I 29 kap. 5 § brottsbalken listas ett antal omstÀndigheter hÀnförliga till bl.a. gÀrningspersonen eller dennes handlande efter brottet, s.k. billighetsskÀl, som domstolen utöver brottets straffvÀrde i skÀlig om-
36Se NJA 2018 s. 1010.
37Se Borgeke & Forsgren, s. 316 f.
56
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
fattning ska beakta nÀr den mÀter ut straff för brottet. BestÀmmel- serna verkar endast i mildrande riktning, och en tillÀmpning av dem medför sÄledes att gÀrningspersonen fÄr ett lÀgre straff Àn brottets straffvÀrde motiverar. Grundtanken bakom regleringen Àr att det vid sidan av straffvÀrdet finns omstÀndigheter som inte hÀnför sig till brottet men som det, i det enskilda fallet, skulle vara orÀttfÀrdigt att inte beakta vid pÄföljdsbestÀmningen.
De omstÀndigheter som kan föranleda strafflindring enligt para- grafen Àr
1.om den tilltalade till följd av brottet drabbats av allvarlig kropps- skada,
2.om den tilltalade till följd av hög Älder eller dÄlig hÀlsa skulle drabbas oskÀligt hÄrt av ett straff utmÀtt efter brottets straffvÀrde,
3.om en i förhÄllande till brottets art ovanligt lÄng tid förflutit sedan brottet begicks,
4.om den tilltalade efter förmÄga försökt förebygga, avhjÀlpa eller begrÀnsa skadliga verkningar av brottet,
5.om den tilltalade frivilligt angett sig,
6.om den tilltalade förorsakas men till följd av att han eller hon pÄ grund av brottet blir eller kan antas bli avskedad eller uppsagd frÄn anstÀllning eller drabbas av annat hinder eller synnerlig svÄrighet i yrkes- eller nÀringsutövning,
7.om ett straff utmÀtt efter brottets straffvÀrde skulle framstÄ som oproportionerligt strÀngt med hÀnsyn till andra rÀttsliga sanktioner till följd av brottet, eller
8.om nÄgon annan omstÀndighet pÄkallar att den tilltalade fÄr ett lÀgre straff Àn brottets straffvÀrde motiverar.
Liknande bestĂ€mmelser om straffnedsĂ€ttning â som dock frĂ€mst motiveras av effektivitetshĂ€nsyn â finns i 29 kap. 5 a § brottsbalken. Enligt första stycket i denna paragraf ska rĂ€tten vid straffmĂ€tningen sĂ„ledes i skĂ€lig omfattning beakta om den tilltalade lĂ€mnat uppgifter som Ă€r av vĂ€sentlig betydelse för utredningen av brottet. Detsamma gĂ€ller enligt andra stycket om den tilltalade lĂ€mnat uppgifter som Ă€r av vĂ€sentlig betydelse för utredningen av nĂ„gon annans brott för
57
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
vilket det inte Àr föreskrivet lindrigare straff Àn fÀngelse i sex mÄna- der eller av nÄgon annans försök, förberedelse eller stÀmpling till ett sÄdant brott om gÀrningen Àr belagd med straff.
UpprÀkningen i dessa paragrafer Àr, till skillnad frÄn motsvarande upprÀkning i 29 kap. 2 och 3 §§, i och för sig uttömmande. Den av- slutande punkten i 29 kap. 5 § Àr dock allmÀnt hÄllen och ger möjlighet att ta hÀnsyn till olika inte nÀrmare angivna faktorer. I förarbetena framhÄlls dock att regleringen i 5 § ska tillÀmpas med försiktighet sÄ att den inte medför risker för en oenhetlig praxis eller sociala orÀtt- visor.38 Det innebÀr att de omstÀndigheter som beaktas mÄste vara av viss kvalitet och att regleringen normalt inte bör tillÀmpas om den inte talar för en pÄtaglig justering av pÄföljdsbestÀmningen.39 Motsvarande gÀller i princip vid tillÀmpningen av 5 a §. Den tilltalades medverkan mÄste alltsÄ ha varit av en viss omfattning för att en straffnedsÀttning ska komma i frÄga, men denna bör dÄ normalt bli relativt pÄtaglig. 40
Föreligger en sĂ„dan omstĂ€ndighet som avses i 29 kap. 5 eller 5 a § brottsbalken fĂ„r domstolen, enligt vad som framgĂ„r av sista stycket i respektive paragraf, döma till lindrigare straff Ă€n som Ă€r föreskrivet för brottet om det finns sĂ€rskilda skĂ€l för det. Ăr det med hĂ€nsyn till nĂ„gon sĂ„dan omstĂ€ndighet som avses i paragraferna uppenbart oskĂ€- ligt att döma till pĂ„följd ska domstolen, enligt 29 kap. 6 § brotts- balken, meddela pĂ„följdseftergift. I praktiken Ă€r detta emellertid mycket ovanligt.
Den tilltalades ungdom
Av 29 kap. 7 § brottsbalken framgÄr att den tilltalades ungdom ska beaktas sÀrskilt vid straffmÀtningen, om brottet begÄtts innan han eller hon fyllt 21 Är. RÀtten fÄr dÄ döma till lindrigare straff Àn vad som Àr föreskrivet för brottet.
Av andra stycket i samma paragraf framgÄr att det för brott som har begÄtts innan den tilltalade fyllt 18 Är inte fÄr dömas till svÄrare straff Àn tio Ärs fÀngelse. Om fÀngelse pÄ lÀngre tid och pÄ livstid Àr föreskrivet för brottet eller om fÀngelse anvÀnds som gemensamt straff för flera brott fÄr dock fÀngelse i högst 14 Är dömas ut. Den angivna grÀnsen vid 18 Ärs Älder infördes genom en lagÀndring 2022
38Se prop. 1987/88:120 s. 47 f. och 89 ff. och prop. 2014/15:37 s. 8 f.
39Se NJA 2010 s. 592.
40Se prop. 2021/22:186 s. 119.
58
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
(prop. 2021/22:17). Tidigare gÀllde bestÀmmelsen i andra stycket den som begÄtt brott innan han eller hon fyllt 21 Är.
Till skillnad frÄn vad som gÀller enligt 29 kap. 3 § 3 brottsbalken krÀvs det inte att gÀrningspersonens lÄga Älder har pÄverkat hans eller hennes handlande för att 29 kap. 7 § brottsbalken ska bli tillÀmplig, utan avsikten Àr att den som var under 21 Är vid brottstillfÀllet rent allmÀnt ska dömas till ett lÀgre straff Àn normalt. I doktrin och rikt- linjer har tabeller utvecklats för hur stort avdrag frÄn straffvÀrdet som ska göras för tilltalade som var mellan 15 och 20 Är nÀr brottet begicks.41
Ăven om reduktionen inte bör ske helt schematiskt utan ocksĂ„ differentieras utifrĂ„n t.ex. straffets lĂ€ngd (se NJA 2000 s. 421) tillĂ€mpas ofta â som en allmĂ€n utgĂ„ngspunkt i praxis â kvotdelar av straffvĂ€rdet enligt en fallande skala utifrĂ„n Ă„lder. Enligt den ordningen reduceras straffvĂ€rdet för en person som var 15 Ă„r till 1/5, för en
Genom 2022 Ärs lagÀndringar har ett nytt tredje stycke införts i paragrafen som innebÀr att den tilltalades ungdom inte ska beaktas sÀrskilt vid straffmÀtningen i vissa fall betrÀffande brott som har be- gÄtts av nÄgon efter det att han eller hon fyllt 18 Är. NÀrmare bestÀmt gÀller det
1.om det för brottet inte Àr föreskrivet lindrigare straff Àn fÀngelse i ett Är,
2.det Àr frÄga om försök, förberedelse eller stÀmpling till eller under- lÄtenhet att avslöja eller förhindra brott med ett sÄdant lÀgsta straff, eller
3.brottets straffvÀrde uppgÄr till fÀngelse i ett Är eller mer.
I dessa fall ska straffmÀtningen sÄledes ske utan nÄgon ungdoms- reduktion, dvs. pÄ samma sÀtt som för andra myndiga lagövertrÀdare.
41Se RiksÄklagarens riktlinjer RÄR 2017:1 Ungdomsreduktion vid bötesstraff, Borgeke & Forsgren, s. 305 ff. och Jareborg & Zila, s. 159.
42Se prop. 2019/20:118 s. 26.
59
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
Tidigare brottslighet
Enligt 29 kap. 4 § brottsbalken ska rÀtten vid straffmÀtningen utöver brottets straffvÀrde i skÀrpande riktning ta hÀnsyn till om den till- talade tidigare gjort sig skyldig till brott, om inte förhÄllandet beaktas genom pÄföljdsvalet eller i tillrÀcklig utstrÀckning genom förverk- ande av villkorligt medgiven frihet. I motsats till nÀr domstolen be- aktar nÄgot billighetsskÀl eller den tilltalades ungdom, medför en tillÀmpning av bestÀmmelsen i 29 kap. 4 § alltsÄ att ett strÀngare straff Àn vad straffvÀrdet motiverar mÀts ut.
Regleringen i 29 kap. 4 § brottsbalken innebÀr att tidigare brotts- lighet i första hand ska beaktas genom pÄföljdsvalet eller genom förverkande av villkorligt medgiven frihet. Först om det inte finns nÄgon villkorligt medgiven frihet att förverka eller om den ÄterstÄ- ende strafftid som kan förklaras förverkad framstÄr som alltför kort, bör det komma i frÄga att skÀrpa straffet.43
NÀr straffskÀrpning pÄ grund av Äterfall övervÀgs ska rÀtten sÀr- skilt beakta
âvilken omfattning den tidigare brottsligheten haft,
âvilken tid som har förflutit mellan brotten, samt
âom den tidigare och den nya brottsligheten Ă€r likartade eller brotts- ligheten i bĂ„da fallen Ă€r sĂ€rskilt allvarlig.
Uttrycket vilken omfattning den tidigare brottsligheten haft ska enligt förarbetena markera att behovet av straffskÀrpning gör sig sÀrskilt gÀllande i samband med upprepade Äterfall. I vilka situationer upp- repade Äterfall bör föranleda straffskÀrpning pÄverkas ocksÄ av huru- vida de andra omstÀndigheter som nÀmns i bestÀmmelsen föreligger. Ju allvarligare brottsligheten Àr, desto fÀrre Äterfall behövs för att skÀrpa straffet. Samma sak gÀller om Äterfallet har skett snart efter det tidigare brottet.44
NÀr det gÀller tiden mellan brotten anges i förarbetena att brotts- lighet som ligger nÄgra Är tillbaka i tiden normalt inte bör tillmÀtas betydelse. Om den tilltalade har verkstÀllt en lÀngre frihetsberövande
43Se prop. 1987/88:120 s. 57 f. och 88 f., prop. 1997/98:96 s. 134 samt prop. 2009/10:147 s. 45 f.
44Se prop. 1987/88:120 s. 89 och prop. 2009/10:147 s. 46.
60
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
pÄföljd och dÀrefter begÄtt ett nytt brott, bör tiden rÀknas frÄn tid- punkten för frigivningen.45
Kravet pÄ att den tidigare och den nya brottsligheten ska vara likartade bör enligt förarbetena inte stÀllas alltför högt. Vidare anges att det med att brottsligheten i bÄda fallen Àr sÀrskilt allvarlig avses att straffvÀrdet för bÄde den tidigare och den nya brottsligheten bör uppgÄ till Ätminstone ett Är.46
Hur stor straffskÀrpningen bör vara pÄ grund av Äterfallet Àr enligt förarbetena beroende av omstÀndigheterna i det enskilda fallet, frÀmst hur högt straffvÀrdet för den aktuella brottsligheten Àr, om det före- ligger ett eller flera skÀl för att skÀrpa straffet och hur tungt skÀlet eller skÀlen vÀger.47
BestÀmmelsen i 29 kap. 4 § bör lÀsas parallellt med 26 kap. 3 § brottsbalken (se Àven avsnitt 3.3.3). Enligt den bestÀmmelsen fÄr den som har dömts till fÀngelse i lÀgst tvÄ Är och som dÀrefter, sedan domen har vunnit laga kraft, begÄr ett brott som Àr belagt med fÀngelse i mer Àn sex Är, dömas till fÀngelse pÄ en tid som med fyra Är över- stiger det högsta straff som kan följa pÄ det nya brottet (eller den nya brottsligheten, om det rör sig om flera brott). Om det nya straffet avser flera brott gÀller det förhöjda maximistraffet i förhÄllande till vad som annars hade varit det högsta straffet enligt bestÀmmelserna om flerfaldig brottslighet i 26 kap. 2 § brottsbalken.
Det kan i detta sammanhang slutligen noteras att GÀngbrotts- utredningen i sitt betÀnkande SkÀrpta straff för brott i kriminella nÀt- verk (SOU 2021:68) har föreslagit att förutsÀttningarna för Äterfalls- skÀrpning ska utvidgas. Om den tilltalade vid upprepade tillfÀllen har dömts för brott, eller om brottet utgör Äterfall i sÀrskilt allvarlig brottslighet, ska ÄterfallsskÀrpning enligt förslaget som huvudregel ske oberoende av om villkorligt medgiven frihet frÄn ett tidigare straff förklaras förverkad eller inte. I Regeringskansliet pÄgÄr för nÀrvar- ande ett arbete med att ta fram en proposition. Ytterligare regler om hur Äterfall behandlas finns i 34 kapitlet brottsbalken (se vidare av- snitt 3.4.5).
45Se prop. 2009/10:147 s. 46.
46Ibid.
47Ibid.
61
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
3.4.4PÄföljdsvalet
Kort om pÄföljderna och deras inbördes svÄrhet
De pÄföljder som kan följa pÄ brott Àr böter (25 kap. brottsbalken), fÀngelse (26 kap.), villkorlig dom (27 kap.) och skyddstillsyn (28 kap.). DÀrutöver kan domstolen under vissa omstÀndigheter besluta att den dömde ska överlÀmnas till sÀrskild vÄrd. SÄdant överlÀmnande kan komma i frÄga för tre personkategorier; unga lagövertrÀdare (32 kap.), missbrukare (31 kap. 2 §) och psykiskt störda lagövertrÀdare (31 kap. 3 §).
Av 1 kap. 5 § brottsbalken framgÄr att fÀngelse alltid Àr att anse som ett svÄrare straff Àn böter. FÀngelse kan, enligt vad som framgÄr av 27 kap. 1 § och 28 kap. 1 § brottsbalken, ersÀttas med villkorlig dom eller skyddstillsyn. Enligt vad som föreskrivs i 30 kap. 1 § brotts- balken Àr fÀngelse att anse som en svÄrare pÄföljd Àn villkorlig dom och skyddstillsyn.
Villkorlig dom och skyddstillsyn Ă€r formellt sett lika ingripande.48 I praktiken Ă€r dock skyddstillsyn en mer ingripande pĂ„följd Ă€n vill- korlig dom. En skyddstillsyn medför nĂ€mligen en treĂ„rig prövotid dĂ€r den dömde stĂ€lls under övervakning â som huvudregel under hela prövotiden men i vart fall under ett Ă„r â medan en villkorlig dom endast innebĂ€r att den dömde underkastas en prövotid om tvĂ„ Ă„r. Skyddstillsyn kan dessutom förenas med sĂ€rskilda föreskrifter om bl.a. lĂ€karvĂ„rd, nykterhetsvĂ„rd eller annan vĂ„rd eller behandling. HD har ocksĂ„ i sin praxis slagit fast att skyddstillsyn Ă€r en för den dömde generellt sett mer ingripande pĂ„följd Ă€n villkorlig dom.49
ĂverlĂ€mnande till vĂ„rd enligt lagen (1988:870) om vĂ„rd av miss- brukare (LVM) enligt 31 kap. 2 § brottsbalken och rĂ€ttspsykiatrisk vĂ„rd enligt 31 kap. 3 § har inte rangordnats i ingripandegrad. Ăver- lĂ€mnande till vĂ„rd enligt LVM förutsĂ€tter dock att det finns sĂ€rskilda skĂ€l om det för brottet Ă€r föreskrivet strĂ€ngare straff Ă€n fĂ€ngelse ett Ă„r. För att döma till rĂ€ttspsykiatrisk vĂ„rd krĂ€vs vidare att pĂ„följden inte kan stanna vid böter.
48Se prop. 1987/88:120 s. 45.
49Se t.ex. NJA 2000 s. 190, NJA 2000 s. 314 och NJA 2008 s. 359.
62
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
Reglerna om en och gemensam pÄföljd
Som huvudregel gÀller att ett brott ska föranleda endast en pÄföljd (se 30 kap. 2 § brottsbalken). FrÄn denna regel finns emellertid ett antal undantag. Det i praxis mest tillÀmpade undantaget finns i 27 kap. 2 § brottsbalken, av vilket följer att villkorlig dom i normalfallet ska förenas med böter. Andra undantag som kan nÀmnas Àr att skydds- tillsyn fÄr förenas med böter eller ett högst tre mÄnader lÄngt fÀngelse- straff (28 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken) samt att ungdomsvÄrd fÄr förenas med böter eller med ungdomstjÀnst (32 kap. 3 § brotts- balken). Att samhÀllstjÀnst inte nÀmns i sammanhanget beror pÄ att samhÀllstjÀnst inte Àr en sjÀlvstÀndig pÄföljd, utan endast en föreskrift vid villkorlig dom eller skyddstillsyn. LikasÄ Àr s.k. kontraktsvÄrd endast en föreskrift som kan meddelas i vissa fall nÀr pÄföljden bestÀms till skyddstillsyn.
Ăven vid flerfaldig brottslighet Ă€r huvudregeln att det endast döms till en pĂ„följd, som dĂ„ blir gemensam för de brott som den tilltalade har begĂ„tt. Detta framgĂ„r av 30 kap. 3 § första stycket brottsbalken. Som nĂ€mnts i avsnitt 3.3.3 mĂ€ts straffet vid flerfaldig brottslighet ut inom en gemensam straffskala enligt bestĂ€mmelserna i 25 kap. 6 § eller 26 kap. 2 § brottsbalken.
OcksÄ frÄn regeln om gemensam pÄföljd finns ett antal undantag. Om det finns sÀrskilda skÀl, fÄr rÀtten för ett eller flera brott döma till böter och samtidigt döma till annan pÄföljd för brottsligheten i övrigt. Vidare fÄr rÀtten döma till fÀngelse för ett eller flera brott samtidigt som den dömer till villkorlig dom eller skyddstillsyn för brottsligheten i övrigt. (Se 30 kap. 3 § andra stycket.) Det sistnÀmnda undantaget kan aktualiseras exempelvis i den situationen att den till- talade ska dömas dels för ett brott som med hÀnsyn till sin art pÄ- kallar ett kortare fÀngelsestraff, dels för annan brottslighet som inte ger skÀl för en mer ingripande pÄföljd Àn villkorlig dom eller skydds- tillsyn.
Ett annat undantag gÀller pÄföljdsbestÀmningen i högre rÀtt nÀr domstolen dömer för brott som prövats i flera domar i lÀgre rÀtt.
Iden situationen ska brottsligheten i varje sÄdan dom leda till en sÀr- skild pÄföljd. Detta undantag, som framgÄr av 30 kap. 3 § tredje stycket, behandlas nÀrmare i avsnitt 3.4.5 och 5.6.3.
63
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
Slutligen ska nÀmnas att ytterligare undantag frÄn regeln om gemen- sam pÄföljd finns i 25 kap. 5 § brottsbalken och gÀller vissa former av böter.
Huvudregeln om gemensam pÄföljd, liksom undantagsbestÀm- melserna, behandlas nÀrmare i avsnitt 5.6.3.
FÀngelsenivÄ eller bötesnivÄ?
Som redan framgÄtt uttrycks brottets straffvÀrde (och straffmÀt- ningsvÀrde) normalt som ett antal dagsböter eller ett antal dagar, mÄnader eller Är fÀngelse. Om straffmÀtningsvÀrdet motsvarar all- mÀnt fÀngelseminimum om 14 dagar eller mer brukar man tala om att brottet ligger pÄ fÀngelsenivÄ. Att brottets straffvÀrde nÄr upp till den nivÄn innebÀr emellertid inte att fÀngelse med nödvÀndighet ska vÀljas som pÄföljd. TvÀrtom ska rÀtten vid val av pÄföljd fÀsta sÀrskilt avseende vid omstÀndigheter som talar för en lindrigare pÄföljd Àn fÀngelse (se 30 kap. 4 § första stycket brottsbalken och vidare nedan). Ett fÀngelsestraff kan alltsÄ ersÀttas av andra pÄföljder, företrÀdesvis villkorlig dom eller skyddstillsyn.
Om straffmÀtningsvÀrdet motsvarar ett bötesstraff, dvs. om det understiger allmÀnt fÀngelseminimum, ska som regel böter dömas ut. Böter kan inte ersÀttas av en villkorlig dom eller en skyddstillsyn (27 kap. 1 § och 28 kap. 1 § brottsbalken). DÀremot kan vissa av vÄrd- pÄföljderna aktualiseras Àven vid brott pÄ bötesnivÄ.
Valet mellan fÀngelse och en icke frihetsberövande pÄföljd
Presumtionen mot fÀngelse
De grundlÀggande bestÀmmelserna om valet mellan fÀngelse Ä ena sidan och villkorlig dom eller skyddstillsyn Ä den andra finns i 30 kap. 4 § brottsbalken. Av paragrafens första stycke framgÄr att rÀtten vid val av pÄföljd ska fÀsta sÀrskilt avseende vid omstÀndigheter som talar för en lindrigare pÄföljd Àn fÀngelse. DÀrmed markeras att fÀng- else ska anvÀndas i sista hand. Innan fÀngelse vÀljs som pÄföljd ska rÀtten dÀrför alltid pröva om inte villkorlig dom eller skyddstillsyn
64
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
Àr en tillrÀcklig pÄföljd.50 Detta brukar uttryckas sÄ att det finns en presumtion mot att bestÀmma pÄföljden till fÀngelse.
Av 30 kap. 4 § första stycket brottsbalken framgÄr ocksÄ att dom- stolen ska beakta de s.k. billighetsskÀlen i 29 kap. 5 § brottsbalken, liksom om den tilltalade har medverkat till utredningen av brott i enlighet med vad som anges i 29 kap. 5 a §. Dessa omstÀndigheter ska alltsÄ inte bara beaktas vid straffmÀtningen utan Àven vid pÄ- följdsvalet och kan sÄledes motivera att en mindre ingripande pÄföljd Àn fÀngelse döms ut.
De skÀl som fÄr Äberopas för att vÀlja fÀngelse som pÄföljd anges uttömmande i 30 kap. 4 § andra stycket brottsbalken. Dessa skÀl Àr brottslighetens straffvÀrde och art samt den tilltalades tidigare brotts- lighet.
Brottslighetens straffvÀrde som skÀl för fÀngelse
I förarbetena till 30 kap. 4 § brottsbalken anges att det förhÄllandet att brottet eller brottsligheten har ett högt straffvÀrde ofta Àr ett avgörande skÀl för att döma till fÀngelse. Det ansÄgs i förarbetena inte lÀmpligt att ange en specifik grÀns för hur högt straffvÀrdet ska vara för att motivera ett fÀngelsestraff. Som riktvÀrde anges dock att en presumtion för att döma till fÀngelse föreligger för brott som vid straffvÀrdebedömningen anses medföra fÀngelse i ett Är eller mer.51
I sammanhanget bör nÀmnas att man, som anges ovan, ofta talar om ett brotts straffmÀtningsvÀrde och att det som huvudregel Àr detta vÀrde som avgör om det finns skÀl för fÀngelse.
Brottslighetens art som skÀl för fÀngelse
Ăven brottets eller brottslighetens art kan utgöra skĂ€l för att vĂ€lja fĂ€ngelse som pĂ„följd. Vissa typer av brott anses nĂ€mligen vara av sĂ„ allvarlig art att pĂ„följden av allmĂ€npreventiva skĂ€l bör bestĂ€mmas till fĂ€ngelse Ă€ven vid lĂ„ga straffvĂ€rden. OcksĂ„ att brottsligheten blivit mer utbredd eller antagit mer elakartade former kan utgöra skĂ€l för att brottstypen med hĂ€nsyn till dess art bör föranleda fĂ€ngelse.52
50Se prop. 1987/88:120 s. 99.
51Se prop. 1987/88:120 s. 100.
52Ibid.
65
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
Att brottsligheten Ă€r svĂ„r att förebygga och upptĂ€cka eller inne- fattar angrepp pĂ„ den personliga integriteten Ă€r ocksĂ„ omstĂ€ndig- heter som kan utgöra skĂ€l för att vĂ€lja fĂ€ngelse med hĂ€nsyn till brottslighetens art.53 I detta sammanhang bör poĂ€ngteras att det inte Ă€r brottsrubriceringen som sĂ„dan som Ă€r ensamt avgörande för be- dömningen av om brottslighetens art talar för fĂ€ngelse. Inverkan av art kan vara olika stark inom ramen för en och samma brottsrubri- cering.54 BetrĂ€ffande vissa brottstyper anses dock gĂ€rningar som faller in under den aktuella brottsbeskrivningen mer eller mindre regelmĂ€ssigt vara av sĂ„dan art att det finns skĂ€l för att bestĂ€mma pĂ„följden till fĂ€ngelse â sĂ„som mened och grovt rattfylleri â medan gĂ€rningar inom andra brottstyper i stort sett aldrig anses vara av det slaget, som t.ex. bedrĂ€geri eller förskingring.
Det anses i första hand vara en uppgift för lagstiftaren att i sam- band med tillkomsten av ny lagstiftning uttala sig om viss brotts- lighet utgör ett artbrott.55 SÄdana stÀllningstaganden bör sÄledes med försiktighet göras i domstolarnas praxis. I vissa fall Àr det dock ofrÄn- komligt att domstolarna tar stÀllning till frÄgan oberoende av om lag- stiftaren har gjort det.56
Tidigare brottslighet som skÀl för fÀngelse
Som skĂ€l för fĂ€ngelse kan slutligen den tilltalades tidigare brottslig- het beaktas. I vilken utstrĂ€ckning Ă„terfall utgör skĂ€l för fĂ€ngelse pĂ„- verkas av tidsfaktorn, dvs. hur lĂ„ng tid som förflutit mellan brotten. Ligger den tidigare brottsligheten fyra Ă„r tillbaka i tiden eller lĂ€ngre tillmĂ€ts den normalt ingen betydelse vid pĂ„följdsbestĂ€mningen.57 Ăven brottslighetens allvar och om det Ă€r frĂ„ga om likartad brotts- lighet har betydelse för om Ă„terfallet talar för en fĂ€ngelsepĂ„följd.
53Se SOU 1995:91, del II, s. 139 f. och Borgeke & Forsgren, s. 358 ff.
54Se NJA 1999 s. 56.
55Se NJA 1992 s. 190.
56Se NJA 2002 s. 265.
57Se Borgeke & Forsgren, s. 390.
66
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
En sammanvÀgning av de skÀl som talar för fÀngelse
De skĂ€l som kan tala för fĂ€ngelse â brottslighetens straffvĂ€rde och art samt den tilltalades tidigare brottslighet â ska vĂ€gas samman vid bedömningen av om den ursprungliga presumtionen mot fĂ€ngelse ska anses bruten. Detta innebĂ€r att om straffvĂ€rdet Ă€r lĂ„gt, krĂ€vs det mer av brottslighetens art eller den tilltalades tidigare brottslighet för att presumtionen mot fĂ€ngelse ska brytas. Om dĂ€remot straff- vĂ€rdet nĂ€rmar sig ett Ă„r krĂ€vs visserligen fortfarande att brottslig- hetens art eller den tidigare brottsligheten ska kunna tillmĂ€tas bety- delse, dock inte med samma styrka.58
HD har ocksÄ i flera rÀttsfall uttalat att ju högre straffvÀrdet Àr desto mindre krÀvs det för att brottslighetens art ska anses vara till- rÀckligt för att motivera ett fÀngelsestraff.59
SÀrskilda skÀl för annan pÄföljd Àn fÀngelse
Ăven om det finns skĂ€l för att bestĂ€mma pĂ„följden till fĂ€ngelse kan domstolen med stöd av 30 kap. 7 eller 9 § brottsbalken i stĂ€llet, med hĂ€nsyn till att det finns sĂ€rskilda skĂ€l, vĂ€lja en villkorlig dom eller skyddstillsyn. Om det finns förutsĂ€ttningar att kombinera en vill- korlig dom eller skyddstillsyn med framför allt en föreskrift om sam- hĂ€llstjĂ€nst eller en skyddstillsyn med s.k. kontraktsvĂ„rd innebĂ€r det att domstolen har större möjlighet att vĂ€lja en icke frihetsberövande pĂ„följd, eftersom en sĂ„dan föreskrift i vissa fall kan göra den icke frihetsberövande pĂ„följden till ett tillrĂ€ckligt ingripande alternativ till ett fĂ€ngelsestraff.
Ăven andra sĂ€rskilda skĂ€l för skyddstillsyn som anges i 30 kap. 9 § andra stycket brottsbalken kan innebĂ€ra att en presumtion för fĂ€ng- else bryts och skyddstillsyn i stĂ€llet kan vĂ€ljas, t.ex. om en pĂ„taglig förbĂ€ttring har skett av den tilltalades personliga eller sociala för- hĂ„llanden i nĂ„got hĂ€nseende som kan antas ha haft samband med hans eller hennes brottslighet.
58Jfr prop. 1987/88:120 s. 100 och Borgeke & Forsgren, s. 392 ff.
59Se bl.a. NJA 2008 s. 653.
67
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
Valet mellan villkorlig dom och skyddstillsyn
Om det inte finns skÀl att vÀlja fÀngelse som pÄföljd utifrÄn straff- mÀtningsvÀrde, art eller Äterfall, stÄr pÄföljdsvalet (sÄvida inte nÄgon av vÄrdpÄföljderna Àr aktuell) mellan villkorlig dom och skyddstillsyn.
FörutsÀttningarna för att döma till villkorlig dom framgÄr av
30 kap. 7 § första stycket brottsbalken. DĂ€r anges att rĂ€tten som skĂ€l för villkorlig dom ska beakta om det saknas sĂ€rskild anledning att befara att den tilltalade kommer att göra sig skyldig till fortsatt brotts- lighet. I förarbetena anges att förstagĂ„ngsbrott och annan tillfĂ€llig- hetsbrottslighet mycket ofta bör kunna leda till villkorlig dom, om inte hinder anses föreligga med hĂ€nsyn till brottslighetens art eller straffvĂ€rde.60 Meningen Ă€r dock inte att villkorlig dom pĂ„ ett onyan- serat sĂ€tt ska tillĂ€mpas pĂ„ förstagĂ„ngsbrottslingar, sĂ„ snart brottslig- hetens art eller dess straffvĂ€rde gör det möjligt att avstĂ„ frĂ„n fĂ€ngelse som pĂ„följd. Ăven vid förstagĂ„ngsbrottslighet kan det sĂ„ledes före- komma fall dĂ„ den tilltalade lever under oordnade förhĂ„llanden eller det av andra skĂ€l finns grundad anledning att befara att han eller hon inte kan tillgodogöra sig den varning som en villkorlig dom inne- bĂ€r.61 I dessa fall kan det vara motiverat att i stĂ€llet döma till skydds- tillsyn.
Tidigare brottslighet behöver Ä andra sidan inte utgöra hinder mot att döma till villkorlig dom. Det kan nÀmligen ocksÄ i Äterfalls- situationer föreligga omstÀndigheter som gör att förutsÀttningarna för att den tilltalade ska avstÄ frÄn fortsatt brottslighet framstÄr som bÀttre Àn annars, t.ex. nÀr den tilltalades personliga situation pÄtag- ligt har förbÀttrats sedan brotten begicks.62
FörutsÀttningarna för att döma till skyddstillsyn framgÄr av 30 kap. 9 § första stycket brottsbalken. DÀr anges att rÀtten som skÀl för skyddstillsyn ska beakta om det finns anledning att anta att denna pÄföljd kan bidra till att den tilltalade avhÄller sig frÄn fortsatt brotts- lighet. Av förarbetena framgÄr att det endast Àr om det helt saknas anledning att anta att en skyddstillsyn kan bidra till att den tilltalade avhÄller sig frÄn fortsatt brottslighet som pÄföljden fÄr anses vara utesluten. SÄ kan vara fallet dels nÀr det över huvud taget inte finns
60Se prop. 1987/88:120 s. 104.
61Se BÀcklund m.fl., kommentaren till 30 kap. 7 § brottsbalken.
62Se prop. 1987/88:120 s. 104.
68
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
nÄgon Äterfallsrisk, dels om det framstÄr som klart att den tilltalade inte kommer att lÄta sig pÄverkas av en skyddstillsyn.63
NÀr det gÀller valet mellan villkorlig dom och skyddstillsyn har HD uttalat att innebörden av bestÀmmelserna i 30 kap. 7 § första stycket respektive 9 § första stycket brottsbalken fÄr antas vara att villkorlig dom Àr utesluten endast i de fall dÄ det finns sÀrskild anled- ning att befara att den dömde kan komma att Äterfalla, medan skydds- tillsyn Àr utesluten endast om det helt saknas anledning att anta att pÄföljden kan bidra till att den dömde avhÄller sig frÄn fortsatt brotts- lighet. Detta innebÀr att det i mÄnga fall föreligger möjlighet att be- stÀmma pÄföljden till sÄvÀl villkorlig dom som skyddstillsyn. Det av- görande för pÄföljdsvalet blir dÄ lÀmplighetsövervÀganden av olika slag.64
Ytterligare en faktor som kan pÄverka valet mellan villkorlig dom och skyddstillsyn Àr i vilken mÄn respektive pÄföljd kan ersÀtta ett fÀngelsestraff. Som angetts inledningsvis Àr villkorlig dom och skydds- tillsyn formellt sett likstÀllda i ingripandegrad. I praktiken Àr skydds- tillsyn generellt sett dock en mer ingripande pÄföljd. Till detta kom- mer att skyddstillsynen i större utstrÀckning kan förenas med olika slags föreskrifter som kan ge pÄföljden ytterligare skÀrpa. Följden av detta Àr att det finns ett större utrymme för att anvÀnda skyddstill- syn Àn villkorlig dom som alternativ till fÀngelse.65
PÄföljdsvalet för unga lagövertrÀdare
För unga lagövertrÀdare finns sÀrskilda regler om pÄföljdsvalet i 30 kap. 5 § och 32 kap. brottsbalken. Delvis olika regler gÀller för Älders- grupperna
FÀngelse fÄr vÀljas som pÄföljd för den som begÄtt brott före 18 Ärs Älder endast om det finns synnerliga skÀl (30 kap. 5 § första stycket brottsbalken). Om domstolen anser att det finns sÄdana skÀl ska pÄ- följden i stÀllet för fÀngelse bestÀmmas till sluten ungdomsvÄrd pÄ viss tid, om inte sÀrskilda skÀl talar mot det. RÀtten fÄr bestÀmma
63Se a. prop. s. 105.
64Se NJA 2000 s. 314, NJA 2008 s. 359 och NJA 2014 s. 559.
65Se bl.a. NJA 2000 s. 314.
69
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
tiden för sluten ungdomsvÄrd till lÀgst 14 dagar och högst fyra Är (32 kap. 5 § brottsbalken).
För lagövertrÀdare som fyllt 18 men inte 21 Är vid tidpunkten för lagföringen kan det endast i vissa undantagsfall bli aktuellt att döma till nÄgon av de sÀrskilda ungdomspÄföljderna. I stÀllet anvÀnds de pÄföljder som gÀller för andra vuxna lagövertrÀdare.
I 32 kap. brottsbalken finns bestÀmmelser om de sÀrskilda ung- domspÄföljderna ungdomsvÄrd, ungdomstjÀnst och ungdomsöver- vakning.
UngdomsvÄrd
UngdomsvÄrd fÄr vÀljas som pÄföljd för den som begÄtt brott innan
En förutsÀttning för att ungdomsvÄrd ska fÄ vÀljas Àr att pÄföljden kan anses tillrÀckligt ingripande med hÀnsyn till brottslighetens straff- vÀrde och art samt den unges tidigare brottslighet (32 kap. 1 § andra stycket brottsbalken).
Om det finns ett sÄdant vÄrdbehov som anges i paragrafen har ungdomsvÄrd företrÀde framför ungdomstjÀnst. à tgÀrderna ska fram- gÄ av ett ungdomskontrakt (nÀr det gÀller vÄrd enligt SoL) eller en vÄrdplan (nÀr det gÀller vÄrd enligt LVU).
Om det behövs med hÀnsyn till brottslighetens straffvÀrde eller art eller den unges tidigare brottslighet, fÄr ungdomsvÄrd förenas med ungdomstjÀnst eller dagsböter (32 kap. 3 § brottsbalken).
UngdomstjÀnst
NÀr det inte finns förutsÀttningar för ungdomsvÄrd kan pÄföljden
istÀllet bestÀmmas till ungdomstjÀnst. En förutsÀttning för att dom- stolen ska kunna vÀlja ungdomstjÀnst som pÄföljd Àr att pÄföljden Àr lÀmplig med hÀnsyn till den unges person och övriga omstÀndig-
70
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
heter. Den som har fyllt 18 Är nÀr dom meddelas fÄr dömas till ung- domstjÀnst endast om det finns sÀrskilda skÀl för det. Den som har fyllt tjugoett Är vid denna tidpunkt fÄr inte dömas till ungdoms- tjÀnst. (Se 32 kap. 2 § brottsbalken).
I valet mellan ungdomstjÀnst och böter ska ungdomstjÀnst vÀljas om den pÄföljden inte Àr alltför ingripande. Av förarbeten och praxis följer att böter i stÀllet ska vÀljas som pÄföljd om bötesstraffet blir lÀgre Àn omkring 60 dagsböter.66
Ungdomsövervakning
Om varken ungdomsvÄrd eller ungdomstjÀnst utgör en tillrÀckligt ingripande straffrÀttslig reaktion med hÀnsyn till brottslighetens straffvÀrde och art samt den unges tidigare brottslighet kan pÄfölj- den bestÀmmas till ungdomsövervakning (32 kap. 3 a § första stycket brottsbalken).
Den som har fyllt 18 Är nÀr dom meddelas fÄr dömas till ung- domsövervakning endast om det finns sÀrskilda skÀl för det. Den som har fyllt tjugoett Är vid denna tidpunkt fÄr inte dömas till ungdoms- övervakning. (Se 32 kap. 3 a § andra stycket brottsbalken.)
RÀtten fÄr bestÀmma tiden för ungdomsövervakning till lÀgst sex mÄnader och högst ett Är (32 kap. 3 a § tredje stycket brotts- balken). LÀngden ska som utgÄngspunkt motsvara brottets eller den samlade brottslighetens straffmÀtningsvÀrde. Den som döms till ung- domsövervakning ska medverka i en verkstÀllighetsplanering som ska mynna ut i en individuellt utformad verkstÀllighetsplan. Verk- stÀllighetsplanen ska alltid innehÄlla föreskrifter om möten med en koordinator och om inskrÀnkningar i den dömdes rörelsefrihet samt en föreskrift om förbud mot bruk av narkotika och alkohol samt vissa andra medel och hÀlsofarliga varor. InskrÀnkningarna i rörelse- friheten ska bestÄ i antingen ett förbud att lÀmna bostaden under helgkvÀllar och helgnÀtter eller andra rörelseinskrÀnkningar som t.ex. ett förbud att vistas pÄ en viss plats eller inom ett visst omrÄde. RörelseinskrÀnkningarna ska kontrolleras med hjÀlp av elektroniska hjÀlpmedel. Om den dömde följer verkstÀllighetsplanen pÄ ett god- tagbart sÀtt, ska de rörelseinskrÀnkande inslagen kunna trappas ned. VerkstÀllighetsplanen fÄr Àven reglera frÄgor om bl.a. den dömdes
66Se prop. 2019/20:118 s. 27.
71
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
boende, skolgÄng eller annan sysselsÀttning, missbruksbehandling och andra ÄtgÀrder som syftar till att förebygga att den dömde Äter- faller i brott eller pÄ annat sÀtt utvecklas ogynnsamt.
Ungdomsövervakning kan som utgÄngspunkt vÀljas nÀr det Àr frÄga om brottslighet med ett s.k. straffmÀtningsvÀrde som överstiger sex mÄnader men inte uppgÄr till mer Àn ett Är eller om det Àr frÄga om graverande Äterfallssituationer dÀr övriga alternativ bland ung- domspÄföljderna bedöms vara uttömda eller det Àr frÄga om Äterfall i allvarlig brottslighet som t.ex. rÄn eller grov misshandel.67
PÄföljdsvalet för andra vÄrdbehövande
VĂ„rd enligt LVM
Om den som har begÄtt en brottslig gÀrning kan bli föremÄl för vÄrd enligt lagen (1988:870) om vÄrd av missbrukare i vissa fall (LVM) fÄr rÀtten enligt 31 kap. 2 § brottsbalken överlÀmna Ät socialnÀmnden att föranstalta om behövlig vÄrd. En förutsÀttning Àr att de i LVM angivna kraven för lagens tillÀmpning Àr uppfyllda. Om straffskalan för brottet överstiger fÀngelse i ett Är tillkommer som en ytterligare förutsÀttning att det finns sÀrskilda skÀl. Om den tilltalade ska dömas för flera brott Àr det straffskalan för vart och ett av brotten som Àr avgörande för om begrÀnsningsregeln Àr tillÀmplig.
NĂ„gon begrĂ€nsning med avseende pĂ„ straffskalans minimum Ă€r inte stadgad. ĂverlĂ€mnande till vĂ„rd enligt LVM Ă€r dĂ€rför möjligt Ă€ven vid bötesbrott.
RÀttspsykiatrisk vÄrd
I 30 kap. 6 § och 31 kap. 3 § brottsbalken finns bestÀmmelser om pÄföljdsval för lagövertrÀdare som lider, eller vid gÀrningstillfÀllet led, av en allvarlig psykisk störning.
BestÀmmelsen i 30 kap. 6 § brottsbalken stÀller upp en presum- tion mot att pÄföljden bestÀms till fÀngelse för den som har begÄtt brottet under pÄverkan av en allvarlig psykisk störning. I det fallet ska domstolen i första hand vÀlja en annan pÄföljd Àn fÀngelse. Endast om det finns synnerliga skÀl fÄr fÀngelse dömas ut. Vid bedömningen
67Se a. prop. s. 42.
72
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
av om det finns sÄdana skÀl ska beaktas om brottet har ett högt straffvÀrde, om den tilltalade vid tidpunkten för domen saknar eller har ett begrÀnsat behov av psykiatrisk vÄrd, om den tilltalade i anslut- ning till brottet sjÀlv har vÄllat sitt tillstÄnd genom rus eller pÄ nÄgot annat liknande sÀtt, samt omstÀndigheterna i övrigt. Om den till- talade till följd av den psykiska störningen har saknat förmÄga att inse gÀrningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sÄdan insikt, fÄr rÀtten döma till fÀngelse endast om den tilltalade i anslutning till brottet sjÀlv har vÄllat sitt tillstÄnd.
I 31 kap. 3 § brottsbalken regleras möjligheten att döma till rÀtts- psykiatrisk vÄrd. En första förutsÀttning Àr att den tilltalade vid tillfÀllet för domen lider av en allvarlig psykisk störning. Dessutom krÀvs att pÄföljden inte kan stanna vid böter och att det med hÀnsyn till gÀrningsmannens psykiska tillstÄnd och personliga förhÄllanden i övrigt Àr pÄkallat att han eller hon Àr intagen pÄ en sjukvÄrdsinrÀtt- ning för psykiatrisk vÄrd, som Àr förenad med frihetsberövande och annat tvÄng. Under vissa förutsÀttningar fÄr domstolen i anslutning till en sÄdan pÄföljd besluta om sÀrskild utskrivningsprövning enligt lagen (1991:1129) om rÀttspsykiatrisk vÄrd.
Om det med hÀnsyn till gÀrningsmannens tidigare brottslighet eller av andra sÀrskilda skÀl Àr pÄkallat, fÄr rÀtten i samband med överlÀmnande till rÀttspsykiatrisk vÄrd ocksÄ döma till annan pÄföljd, dock inte till fÀngelse eller överlÀmnande till annan sÀrskild vÄrd.
3.4.5Reglerna i 34 kap. brottsbalken
Ny och nyupptÀckt brottslighet
I 34 kap. brottsbalken finns regler om hur pÄföljden ska bestÀmmas nÀr den tilltalade döms för brott som begÄtts antingen före en tidi- gare dom eller efter den domen, men innan pÄföljden helt verkstÀllts eller annars har upphört.
Kapitlet fick sin nuvarande utformning genom en lagÀndring 2016 som innebar att regleringen gjordes mer konsekvent i frÄga om hur brott som utgör Äterfall ska behandlas (prop. 2015/16:151). Det gjordes dÄ en tydlig Ätskillnad mellan s.k. nyupptÀckt och ny brotts- lighet. Med nyupptÀckt brott avses ett brott som Àr begÄnget före en redan meddelad fÀllande dom. PÄföljden ska dÄ i princip bestÀmmas som om den tidigare och den tillkommande brottsligheten bedömts
73
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
i ett sammanhang, enligt de regler om gemensam straffmÀtning som gÀller vid flerfaldig brottslighet. Med nytt brott avses ett brott som Àr begÄnget efter en tidigare dom men innan den utdömda pÄföljden helt har verkstÀllts eller annars upphört. Det nya brottet Àr dÀrmed att betrakta som Äterfall i brott och ska behandlas enligt de principer som gÀller i sÄdana fall.
Brytpunkten för bedömningen av om ett tillkommande brott Àr att betrakta som nytt eller nyupptÀckt Àr den först meddelade (tidi- gare) domen som Àr fÀllande. Om tingsrÀttens dom i det tidigare mÄlet Àr fÀllande Àr alltsÄ tidpunkten för den domen styrande, och det Àven om domen överprövas i högre instans efter överklagande. Om emellertid tingsrÀtten först har ogillat Ätalet men hovrÀtten meddelar en fÀllande dom, utgör tidpunkten för hovrÀttens dom brytpunkten.68
NÀrmare om reglernas tillÀmpningsomrÄde
TillÀmpningsomrÄdet för bestÀmmelserna i 34 kap. brottsbalken fram- gÄr av kapitlets 1 §. DÀr kan för det första utlÀsas att reglerna gÀller nÀr pÄföljden i den tidigare domen bestÀmts till fÀngelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsvÄrd, ungdomstjÀnst, ungdomsövervak- ning eller sluten ungdomsvÄrd. Utanför regleringen faller sÄledes tidigare domar dÀr pÄföljden bestÀms till böter eller överlÀmnande till sÀrskild vÄrd.
Det krĂ€vs inte att den tidigare domen har fĂ„tt laga kraft. Ăven över- klagade domar kan sĂ„ledes medföra att reglerna i 34 kap. ska tillĂ€mpas.69 För det andra förutsĂ€tts, som redan framgĂ„tt, att den tillkom- mande brottsligheten begĂ„tts antingen före den tidigare domen eller efter den domen, men innan pĂ„följden helt verkstĂ€llts eller annars har upphört. NĂ€r den sistnĂ€mnda tidpunkten infaller Ă€r beroende av vilken pĂ„följd det rör sig om och Ă€r inte alltid helt lĂ€tt att avgöra. NĂ€r det gĂ€ller fĂ€ngelse Ă€r det vanliga emellertid att pĂ„följden upphör nĂ€r prövotiden för villkorligt medgiven frihet har gĂ„tt ut, under förut- sĂ€ttning att denna inte lĂ€ngre kan förverkas. BetrĂ€ffande villkorlig dom och skyddstillsyn upphör dessa pĂ„följder typiskt sett nĂ€r prövo- tiden har löpt ut. Vad slutligen gĂ€ller ungdomspĂ„följderna upphör
68Se NJA 2018 s. 574 p. 36 samt jfr prop. 2015/16:151 s. 35 och 87.
69HÀr kan nÀmnas att det i 34 kap. 6 § brottsbalken finns en regel som innebÀr att frÄgan om pÄföljd, efter anmÀlan frÄn Äklagaren, i vissa fall kan prövas pÄ nytt nÀr pÄföljden Àndrats av högre rÀtt.
74
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
dessa som regel nÀr ungdomskontraktet eller vÄrdplanen fullföljts (ungdomsvÄrd), nÀr alla ungdomstjÀnsttimmar genomförts (ungdoms- tjÀnst), nÀr tiden för övervakning löpt ut (ungdomsövervakning) eller nÀr vÄrdtiden upphört (sluten ungdomsvÄrd).
I vissa fall ska Àven utlÀndska avgöranden beaktas vid tillÀmp- ningen av reglerna i 34 kap. brottsbalken.70 Reglerna Àr tillÀmpliga ocksÄ i högre rÀtt.
NÀr reglerna i 34 kap. Àr tillÀmpliga ges tre möjliga sÀtt för dom- stolen att hantera den tillkommande brottsligheten pÄ: att bestÀmma en ny pÄföljd, att meddela en s.k. konsumtionsdom eller att undan- röja den tidigare pÄföljden och bestÀmma en gemensam pÄföljd för den samlade brottsligheten.
Ny pÄföljd
Oavsett om det rör sig om ny eller nyupptÀckt brottslighet Àr huvud- regeln, enligt 34 kap. 1 § första stycket, att domstolen ska bestÀmma en ny pÄföljd för den tillkommande brottsligheten. En konsekvens av denna ordning Àr att flera pÄföljder kan komma att verkstÀllas parallellt.
NÀr den nya pÄföljden avser nyupptÀckt brottslighet ska dom- stolen, enligt 34 kap. 2 §, iaktta att pÄföljderna tillsammans inte över- stiger vad som skulle ha dömts ut för den samlade brottsligheten. Domstolen fÄr dÄ döma till lindrigare straff Àn vad som Àr föreskrivet för brottet. SÄledes ska, som ocksÄ berörts ovan, straffvÀrdebedöm- ningen i dessa fall avse den samlade brottsligheten och ske i enlighet med vad som anges i 29 kap. 1 § och principerna för straffmÀtning vid flerfaldig brottslighet. Med andra ord ska asperationsprincipen tillÀmpas. Om ett fÀngelsestraff ska dömas ut, ska domstolen sÄledes ta hÀnsyn till vad straffets lÀngd skulle ha blivit om domstolen haft att pÄ en gÄng bestÀmma straffet bÄde för de brott som prövas i det aktuella mÄlet och de brott som det har dömts för i den eller de tidi- gare domar som ska beaktas. I allmÀnhet innebÀr det att ett fÀngelse- straff som döms ut med tillÀmpning av 34 kap. 2 § brottsbalken blir lÀgre Àn vad det skulle ha blivit om den bestÀmmelsen inte hade varit tillÀmplig.71
70Se bl.a. NJA 2022 s. 227.
71Se NJA 2020 s. 703 p. 27.
75
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
Undantag frĂ„n huvudregeln om att en ny pĂ„följd ska bestĂ€mmas finns i 34 kap. 3 och 4 §§ brottsbalken. I dessa bestĂ€mmelser anges förutsĂ€ttningarna för att meddela en s.k. konsumtionsdom â dvs. att besluta att den tidigare utdömda pĂ„följden ska avse ocksĂ„ den till- kommande brottsligheten â eller för att undanröja den tidigare ut- dömda pĂ„följden och döma till en gemensam pĂ„följd för den samlade brottsligheten.
Ytterligare ett undantag finns i 34 kap. 1 § tredje stycket, dÀr det framgÄr att en konsumtionsdom Àr den enda möjligheten nÀr den dömde undergÄr fÀngelse pÄ livstid.
Konsumtionsdom
I 34 kap. 3 § regleras förutsÀttningarna för att meddela en konsum- tionsdom. Av första stycket framgÄr att en sÄdan dom fÄr meddelas endast om det Àr frÄga om nyupptÀckt brottslighet. Ytterligare en förutsÀttning Àr att brottsligheten, vid en jÀmförelse med den brotts- lighet som omfattas av den tidigare domen, med hÀnsyn till pÄföljden Àr utan nÀmnvÀrd betydelse.
I motiven sĂ€gs att endast om det kan konstateras att pĂ„följden i den första processen hade blivit lika ingripande eller endast obetyd- ligt mer ingripande Ă€ven om det tillkommande brottet hade ingĂ„tt i bedömningen av det samlade straffvĂ€rdet kan det sĂ€gas vara utan nĂ€mnvĂ€rd betydelse i paragrafens mening. Om den tidigare pĂ„följden Ă€r ett fĂ€ngelsestraff pĂ„ flera Ă„r bör, enligt vad som anförs i motiven, ett nyupptĂ€ckt brott kunna anses vara utan nĂ€mnvĂ€rd betydelse om straffvĂ€rdet uppgĂ„r till nĂ„gon eller ett par mĂ„nader. Om dĂ€remot det tidigare fĂ€ngelsestraffet understiger ett Ă„r kan inte samma bedöm- ning göras. I sĂ„dant fall bör endast brott vars straffvĂ€rde understiger fĂ€ngelse en mĂ„nad eller ligger pĂ„ bötesnivĂ„ kunna anses vara utan nĂ€mnvĂ€rd betydelse. I motiven anges vidare att i det fallet den tidi- gare pĂ„följden Ă€r villkorlig dom eller skyddstillsyn fordras att dom- stolen â om den Ă€ven haft att ta stĂ€llning till den tillkommande brotts- ligheten â inte hade valt en annan pĂ„följd eller ansett det nödvĂ€ndigt att förena pĂ„följden med t.ex. böter eller samhĂ€llstjĂ€nst enligt bestĂ€m- melserna i 27 och 28 kap. Avgörande Ă€r alltsĂ„ om den utdömda pĂ„-
76
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
följden hade ansetts tillrÀckligt ingripande Àven om det tillkommande brottet hade ingÄtt i bedömningen.72
Av paragrafens andra stycke framgĂ„r att utrymmet för att med- dela en konsumtionsdom Ă€r större betrĂ€ffande ungdomspĂ„följderna. Ăr den tidigare pĂ„följden ungdomsvĂ„rd, ungdomstjĂ€nst, ungdoms- övervakning eller sluten ungdomsvĂ„rd uppstĂ€lls sĂ„ledes som enda krav att det finns sĂ€rskilda skĂ€l för att lĂ„ta den tidigare utdömda pĂ„följden avse ocksĂ„ den tillkommande brottsligheten. Om sĂ€rskilda skĂ€l före- ligger kan alltsĂ„ en konsumtionsdom meddelas Ă€ven vid ny brottslig- het eller vid nyupptĂ€ckt brottslighet som inte Ă€r utan nĂ€mnvĂ€rd bety- delse med hĂ€nsyn till pĂ„följden. Regeln syftar till att undvika klart oskĂ€liga resultat. SĂ€rskilda skĂ€l kan bestĂ„ i att gĂ€rningsmannens sociala situation har förĂ€ndrats pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att det skulle Ă€ventyra den positiva utvecklingen att döma ut en ny pĂ„följd.73
Som angetts ovan Àr en konsumtionsdom den enda möjliga lös- ningen nÀr den dömde undergÄr fÀngelse pÄ livstid (se 34 kap. 1 § tredje stycket).
Undanröjande av tidigare pÄföljd
I 4 § regleras möjligheten att undanröja en tidigare utdömd pÄföljd och döma till en gemensam pÄföljd för den samlade brottsligheten. FörutsÀttningarna Àr, enligt paragrafens första stycke, att det finns sÀrskilda skÀl för ett sÄdant beslut, att den tidigare domen har fÄtt laga kraft och att domen meddelas innan den tidigare pÄföljden helt har verkstÀllts.
SÀrskilda skÀl avser i första hand situationer nÀr den senare domen innebÀr att pÄföljden i den första domen inte kan verkstÀllas. Om ett undanröjande av den tidigare pÄföljden inte sker i en sÄdan situation kommer den dömde i praktiken att undgÄ pÄföljd för den brotts- lighet som omfattas av den tidigare domen. I mer sÀllsynta fall kan Àven praktiska skÀl eller humanitÀra skÀl hÀnförliga till den dömde motivera ett undanröjande av den tidigare domen.74
Ett undanröjande kan ske vid sÄvÀl ny som nyupptÀckt brotts- lighet. PÄ liknande sÀtt som nÀr en ny pÄföljd döms ut enligt 1 §, aktua- liserar de olika kategorierna dock olika principer för straffmÀtningen
72Se prop. 2015/16:151 s. 89.
73Ibid.
74Se a. prop. s. 90.
77
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
SOU 2023:1 |
nĂ€r den gemensamma pĂ„följden bestĂ€ms. Ăr det frĂ„ga om nyupp- tĂ€ckt brottslighet ska det göras en gemensam straffmĂ€tning med tillĂ€mpning av asperationsprincipen, medan ny brottslighet i stĂ€llet ska behandlas som ett Ă„terfall.75
NÀr pÄföljden för den samlade brottsligheten bestÀms ska dom- stolen vidare ta skÀlig hÀnsyn till vad den dömde har undergÄtt till följd av den tidigare domen. RÀtten fÄr dÄ döma till fÀngelse pÄ kortare tid Àn vad som Àr föreskrivet för brottet. (Se andra stycket.)
Dessutom ska domstolen i vissa fall beakta en eventuell uppgift i den tidigare domen om vilken strafflÀngd som skulle ha dömts ut om pÄföljden dÄ hade bestÀmts till fÀngelse (tredje stycket).
NÄgot om tillÀmpningen i högre rÀtt
NÀr reglerna i 34 kap. fick sin nuvarande utformning infördes sam- tidigt en ny bestÀmmelse i 30 kap. 3 § tredje stycket som utgör ett avsteg frÄn regeln om gemensam pÄföljd i vissa fall vid prövningen i högre rÀtt. BestÀmmelsen tillkom för att ordningen med skÀrpt ingrip- ande vid Äterfall ska upprÀtthÄllas Àven efter överklagande (se vidare avsnitt 5.6.3).
Enligt den nĂ€mnda bestĂ€mmelsen ska högre rĂ€tt vid samtidig över- prövning av flera underrĂ€ttsdomar döma ut en pĂ„följd för brottslig- heten i varje dom. Om en person av tingsrĂ€tten först döms till vill- korlig dom och dagsböter för viss brottslighet och dĂ€refter för ny brottslighet till exempelvis villkorlig dom och samhĂ€llstjĂ€nst, ska alltsĂ„ hovrĂ€tten â Ă€ven om bĂ„da tingsrĂ€ttsdomarna överklagas â inte döma ut en gemensam pĂ„följd för den samlade brottsligheten. I stĂ€llet ska rĂ€tten döma ut en pĂ„följd för brotten i den första tingsrĂ€tts- domen och en pĂ„följd för brotten i den andra tingsrĂ€ttsdomen. RĂ€tten har dĂ„ möjlighet att tillĂ€mpa 34 kap. 3 och 4 §§ brottsbalken pĂ„ mot- svarande sĂ€tt som underrĂ€tten i den dom som prövats i respektive fall.76
Ytterligare en situation som ska tas upp i detta sammanhang Àr nÀr det vid hovrÀttens prövning har tillkommit lagförda brott som har begÄtts före eller efter tingsrÀttens dom. Enligt vad HD har slagit fast i rÀttsfallet NJA 2018 s. 574 ska 34 kap. brottsbalken inte tillÀmpas
75Se BÀcklund m.fl., kommentaren till 34 kap. 4 § brottsbalken samt jfr prop. 2015/16:151 s. 91.
76Se prop. 2015/16:151 s. 85.
78
SOU 2023:1 |
AllmÀnt om pÄföljdssystemet |
i ett sÄdant fall. Det bör emellertid uppmÀrksammas att pÄföljden för den tillkommande brottsligheten i en sÄdan situation har bestÀmts med tillÀmpning av 34 kap. brottsbalken, eftersom den dÄ Àr att be- trakta som ny i förhÄllande till brottsligheten i den överklagade tings- rÀttsdomen.
Förverkande av villkorligt medgiven frihet
I 34 kap. 5 § brottsbalken finns bestÀmmelser om förverkande av villkorligt medgiven frihet. Förverkandemöjligheten aktualiseras i de fall domstolen bestÀmmer en ny pÄföljd enligt 1 § eller meddelar en konsumtionsdom enligt 3 §. Vidare förutsÀtts att den tilltalade fri- getts villkorligt frÄn fÀngelse och att den tillkommande brottslig- heten har begÄtts under den prövotid som dÀrefter gÀller.
NÀr de nyssnÀmnda förutsÀttningarna Àr uppfyllda Àr huvudregeln att hela den villkorligt medgivna friheten ska förverkas. Endast om det finns sÀrskilda skÀl kan förverkande underlÄtas helt eller delvis. Som sÀrskilda skÀl fÄr domstolen beakta
1.om den nya brottsligheten i förhÄllande till den tidigare Àr av lind- rig beskaffenhet,
2.om lÄng tid har förflutit mellan brotten, eller
3.om ett förverkande annars skulle framstÄ som oskÀligt.
Om domstolen inte beslutar om förverkande kan den i stÀllet under vissa förutsÀttningar förordna om vissa andra ÄtgÀrder, bl.a. övervak- ning eller förlÀngning av prövotiden. Den kan ocksÄ meddela en var- ning.
79
4Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet
4.1Inledning
Som framgÄtt av föregÄende kapitel gÀller sÀrskilda principer för pÄ- följdsbestÀmningen nÀr nÄgon ska dömas för flera brott. Domstolen ska dÄ som regel bestÀmma en gemensam pÄföljd för den samlade brottsligheten och dÀrvid göra en gemensam straffmÀtning med till- gÄng till en förhöjd straffskala. Innan pÄföljdsbestÀmningen kan pÄ- börjas mÄste domstolen sÄledes avgöra om det brottsliga förfarandet utgör ett brott eller flera. FrÄgan aktualiseras om gÀrningspersonen har gjort nÄgot som uppfyller rekvisiten i flera olika straffbestÀm- melser, eller samma straffbestÀmmelse flera gÄnger. Man brukar i dessa fall tala om att det föreligger en konkurrenssituation.
FrÄgan om vilka och hur mÄnga brott en person ska dömas för kan ibland vara komplicerad och det finns lÄngt ifrÄn alltid nÄgot författningsreglerat svar pÄ den. Hur frÄgan besvaras Àr dock av grund- lÀggande betydelse för hur straffvÀrdebedömningen sedan ska gÄ till. Den valda konkurrenslösningen kan ocksÄ pÄverka till vilken grad ett brott ska hÀnföras, eller omvÀnt sÄ kan gradindelningen pÄverka vilken konkurrenslösning som bör vÀljas. FrÄgor om konkurrens, gradindelning och straffvÀrde Àr alltsÄ nÀra förbundna med varandra. Detta gÀller inte minst nÀr brotten utgör led i en brottslighet som utövats systematiskt, dÄ sÀrskilda avgrÀnsnings- eller tillÀmpnings- svÄrigheter kan uppstÄ.
I detta kapitel behandlas grunderna för bedömningen av vad som ska anses utgöra ett respektive flera brott samt i vilken utstrÀckning gÀrningspersonen ocksÄ ska dömas för de brott som han eller hon har befunnits skyldig till (avsnitt
81
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
snitt 4.6 betydelsen i nyssnÀmnda avseenden av att brottsligheten har utövats systematiskt. Hur pÄföljden ska bestÀmmas nÀr det vÀl konstaterats att nÄgon ska dömas för flera brott behandlas nÀrmare i kapitel 5.
4.2Likartad konkurrens
4.2.1AllmÀnt om brottsenhet
NĂ€r gĂ€rningspersonen, i vart fall teoretiskt sett, har övertrĂ€tt samma straffbud flera gĂ„nger brukar man tala om likartad konkurrens. Som exempel kan nĂ€mnas det fallet att en person utdelar en serie slag som alla var för sig uppfyller rekvisiten för misshandel. Ăr det dĂ„ frĂ„ga om ett eller flera misshandelsbrott? Eller om nĂ„gon vid samma till- fĂ€lle stjĂ€l saker frĂ„n tre olika personer, har dĂ„ endast ett stöldbrott förövats, eller rör det sig om tre olika brott? Avgörande för pröv- ningen i dessa fall Ă€r vad som ska betraktas som en brottsenhet.
Det gĂ„r inte att ange nĂ„gra generella kriterier för hur en brotts- enhet ska avgrĂ€nsas. Bedömningen beror pĂ„ en rad olika faktorer, bl.a. tids- och rumssamband samt antalet brottsobjekt eller angrepps- objekt. Betydelsen av denna typ av faktorer kan skifta frĂ„n brottstyp till brottstyp. Ytterst bestĂ€ms vad som Ă€r möjligt att samla under en brottsenhet av den handlingsbeskrivning som straffbestĂ€mmelsen anger (âtillfogarâ, âbemĂ€ktigar sigâ, âolovligen tagerâ, âinneharâ, âundandrarâ etc.). Som huvudregel innebĂ€r detta synsĂ€tt att sĂ„ snart de i brottsbeskrivningen angivna rekvisiten Ă€r för handen Ă€r det frĂ„ga om ett fullbordat brott och dĂ€rmed ocksĂ„ en fĂ€rdig brottsenhet. Det kan finnas skĂ€l att göra undantag frĂ„n denna huvudregel, men van- ligen föreligger sĂ„dana skĂ€l bara nĂ€r det finns ett nĂ€ra tidsmĂ€ssigt eller rumsligt samband mellan de olika moment som annars skulle utgöra egna brottsenheter.1
I rÀttspraxis Äterspeglas det sagda i en viss restriktivitet nÀr det gÀller att bedöma gÀrningar som Àr utspridda över tid sÄsom en brotts- enhet.2 Restriktiviteten bör ses i ljuset av bl.a. att bedömningen av frÄgor om brottsenhet kan ha konsekvenser för andra straffrÀttsliga frÄgor avseende t.ex. gradindelning, medverkan till brott och preskrip- tion. SvÄrigheterna att överblicka sÄdana konsekvenser utgör ett skÀl
1Se NJA 2018 s. 378 och NJA 2019 s. 747.
2Se bl.a. NJA 2006 s. 524, NJA 2007 s. 973, NJA 2018 s. 378 och NJA 2020 s. 344.
82
SOU 2023:1 |
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
att vara ÄterhÄllsam med att bestÀmma brottsenheten pÄ ett sÀtt som inte har stöd i brottsbeskrivningen. Att antalsrÀkningen, dvs. hur mÄnga brott gÀrningspersonen ska dömas för, pÄ ett rimligt sÀtt kan för- ankras i brottsbeskrivningen Àr ocksÄ av betydelse frÄn legalitetssyn- punkt.3
Slutsatsen att ett visst handlande utgör flera brottsenheter be- höver inte göra handlandet mer straffvĂ€rt Ă€n om det bedöms vara begĂ„nget inom samma brottsenhet. Vad som pĂ„verkas av att ett visst handlande utgör flera brottsenheter Ă€r â förutsatt att gĂ€rningspersonen ocksĂ„ döms för flera brott â frĂ€mst hur straffskalan konstrueras och hur straffmĂ€tningsoperationen sedan ska gĂ„ till (se vidare kapitel 5).4
4.2.2AvgrÀnsningen av brottsenheten vid olika brottstyper
Bedömningen av vad som utgör en brottsenhet avgörs, som nÀmnts ovan, efter delvis olika kriterier vid olika brottstyper. Ofta framhÄlls att man bör efterstrÀva ett naturligt betraktelsesÀtt utifrÄn varje enskild brottsbeskrivning. I viss utstrÀckning kan straffbudets skydds- intresse ge ledning. Vid t.ex. brotten mot person Àr syftet i allmÀnhet att skydda enskilda personers kroppsliga integritet. I dessa fall fram- stÄr det dÀrför typiskt sett som naturligt att det blir ett brott för varje person som angrips.
I praxis och doktrin har vissa tumregler för vad som gÀller vid olika brottstyper utvecklats. Nedan följer en redogörelse för dessa regler betrÀffande nÄgra av de vanligaste brottstyperna.
Brotten mot person
Vid brotten mot person gÀller som utgÄngspunkt att vad som utgör ett sammanhÀngande hÀndelseförlopp mot en och samma person utgör ett brott.5 Att misshandla en person med 100 slag anses alltsÄ som en och samma misshandel om gÀrningarna utförs i ett samman- hang. Att genom ett skott trÀffa tvÄ personer anses dÀremot som tvÄ brott. PÄ motsvarande sÀtt Àr det frÄga om tvÄ ÀrekrÀnkningsbrott
3Se NJA 2019 s. 747 p. 21.
4Jfr UlvĂ€ng, PĂ„följdskonkurrens â problem och principer, 2005, s. 27 och NJA 2022 s. 562, p. 7.
5Se NJA 2019 s. 747 p. 18 samt dÀr angivna hÀnvisningar.
83
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
om man genom samma yttrande ÀrekrÀnker tvÄ personer, men ett brott om man genom en serie yttranden ÀrekrÀnker en person.6
Det nu sagda gĂ€ller emellertid inte undantagslöst. Vid exempelvis framkallande av fara för annan (3 kap. 9 § brottsbalken) lĂ€ggs ingen vikt vid hur mĂ„nga som blir utsatta för faran. DĂ„ Ă€r det i stĂ€llet det tidsliga och rumsliga sammanhanget som styr bedömningen. Att av- lossa skott mot en folksamling utan att trĂ€ffa nĂ„gon utgör sĂ„ledes endast ett brott. Ăven i frĂ„ga om ofredanden som inte innefattat ett handgripligt antastande eller liknande framstĂ„r det som lĂ€mpligast att bestĂ€mma brottsenheten med hjĂ€lp av tidsliga och rumsliga kri- terier. Den som för oljud och dĂ„ stör mer Ă€n en person bör sĂ„ledes dömas för ett brott.7
Förmögenhetsbrotten
NÀr det gÀller förmögenhetsbrotten tillÀmpas delvis skilda utgÄngs- punkter för de olika brottstyperna. I frÄga om tillgreppsbrott och skadegörelse finns normalt skÀl att bortse frÄn bÄde antalet mÄls- Àgande och antalet föremÄl som angreppet avser. I stÀllet utgÄr man som huvudregel frÄn tillfÀllets enhet (och anvÀnder sÄledes tidsliga och rumsliga kriterier). Den som exempelvis gör inbrott i ett hus eller en lÀgenhet vet oftast inte om hushÄllet bestÄr av en eller flera personer. Det kan vara en tillfÀllighet om de saker som vid samma tillfÀlle och pÄ samma plats tillgrips har olika Àgare. Hur mÄnga som drabbas av brottet anses dÀrför vara av mindre betydelse. Ett brott bör anses vara förövat om handlingarna har företagits i nÀra anslut- ning till varandra. Att ta saker tillhörande tvÄ personer vid ett tillfÀlle bedöms följaktligen normalt som ett tillgreppsbrott.8
Vid butikstillgrepp Àr emellertid varje fullbordat tillgrepp regel- mÀssigt att bedöma som ett sÀrskilt brott Àven om den tilltalade under en kort tidsrymd tillgripit varor frÄn flera olika nÀrliggande butiker. I NJA 2006 s. 524 bedömde HD sÄledes ett antal butikstill- grepp, förövade under en kort tidsrymd, som flera brott.
6Jfr BÀcklund m.fl., Brottsbalken (1 januari 2021, JUNO), kommentaren till 30 kap. 3 § brotts- balken samt Asp & UlvÀng, KriminalrÀttens grunder (2013, version 2, JUNO), s. 470.
7Jfr Asp & UlvÀng, s. 470.
8Jfr Asp & UlvÀng, s. 472 och UlvÀng, Brottslighetskonkurrens, 2013, s. 223 f.
84
SOU 2023:1 |
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
Ăr det i stĂ€llet frĂ„ga om rĂ„n eller grov stöld i form av t.ex. fick- stöld eller vĂ€skryckning, dvs. brott som begĂ„s genom ett angrepp riktat mot en viss person, Ă€r utgĂ„ngspunkten att antalet mĂ„lsĂ€gande Ă€r avgörande för antalet brott.9 Att fler Ă€n en person vid ett rĂ„ntill- fĂ€lle (t.ex. ett butiksrĂ„n) utsĂ€tts för rĂ„ntvĂ„ng pĂ„verkar emellertid inte brottsenheten.10
Vid sakhĂ€leri bestĂ€ms brottsenheten som regel pĂ„ samma sĂ€tt som vid stöld. Ett nytt hĂ€leribrott begĂ„s alltsĂ„ vid varje ny befattning med viss egendom som har Ă„tkommits vid ett tillfĂ€lle. Eftersom det i praktiken inte gĂ„r att rĂ€kna ut, och inte har nĂ„gon betydelse ur straffvĂ€rdesynpunkt, hur mĂ„nga âbefattningarâ som har tagits med en sak har man emellertid stannat vid den praktiska lösningen att endast döma för ett brott. Detta trots att det inte föreligger brotts- enhet (se vidare nedan i avsnitt 4.4 om medbestraffade gĂ€rningar).11
Vid brott som bedrÀgeri, förskingring och trolöshet mot huvud- man tillÀmpas en grundregel som sÀger att flera brott föreligger om det finns mer Àn en mÄlsÀgande, medan ett brott föreligger om flera gÀrningar företas mot en och samma mÄlsÀgande i viss anslutning till varandra.12
I rÀttsfallet NJA 2007 s. 973 ansÄgs bedrÀgerier avseende social- bidrag, utförda vid 25 tillfÀllen, som flera brott. GÀrningarna hade visserligen riktat sig mot en och samma mÄlsÀgande och tillvÀgagÄngs- sÀttet hade upprepats varje gÄng. Tidsintervallet mellan gÀrningarna hade emellertid varit ungefÀr en mÄnad och varje gÄng hade en ny ansökan med vilseledande uppgifter upprÀttats, vilken föranlett en ny oriktig utbetalning, varvid beloppen hade varierat nÄgot mellan olika utbetalningar. Samtliga brottsrekvisit för ett fullbordat bedrÀgeri hade dÀrmed varit uppfyllda vid vart och ett av tillfÀllena. Det tedde sig enligt HD dÀrför knappast naturligt att betrakta hela brottslig- heten, som spÀnt över en tid om mer Àn tvÄ och ett halvt Är, som ett enda brott. Motsvarande bedömning gjordes i NJA 2012 s. 886 trots att de felaktiga utbetalningar som det mÄlet gÀllde (sjukersÀttning) hade föranletts av den tilltalades fortlöpande passivitet och sÄledes inte av en ny ansökan för varje utbetalning.
9Se Jareborg, StraffrÀttens gÀrningslÀra, 1995, s. 207.
10Se t.ex. NJA 1981 s. 335.
11Se Jareborg, s. 207 f. och Asp & UlvÀng, s.
12Se Leijonhufvud m.fl., Straffansvar (2018, version 10, JUNO), s. 179.
85
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
Vid förmögenhetsbrott som begÄs i stor omfattning eller syste- matiskt kan det vara sÀrskilt svÄrt att avgöra hur brotten ska avgrÀn- sas frÄn varandra. Denna frÄga behandlas nÀrmare i avsnitt 4.6.2.
Smugglings- och förfalskningsbrott
Vid smugglings- och förfalskningsbrott och liknande brottslighet har tillfÀllets enhet ocksÄ lagts till grund för bedömningen. Vid för- falskningsbrott innebÀr detta att varje enskild förfalskning vanligen anses utgöra ett sÀrskilt brott. Det Àr dock inte uteslutet att sjÀlva förfalskningsförfarandet Àr sÄ enhetligt att det bör betraktas som ett enda brott. Det gÀller sÀrskilt i frÄga om fabriksmÀssig framstÀllning av seriehandlingar, t.ex. framstÀllning av falska sedlar.13
Ett exempel pÄ hur antalsrÀkningen har hanterats vid förfalsk- ningsbrott ger rÀttsfallet NJA 2018 s. 378. DÀr hade de tilltalade under en period om mer Àn tre Är tillverkat ett större antal identitetskort och andra liknande urkunder. HD noterade att det inte varit frÄga om fabriksmÀssig tillverkning och att gÀrningarna inte haft den inten- sitet och det tidsmÀssiga samband som krÀvs för att det sammantaget ska anses vara ett enda brott. Mot denna bakgrund fann HD att varje förfalskning borde anses som ett brott. Att den tilltalade redan i ett tidigt skede hade vidtagit ÄtgÀrder som möjliggjorde tillverkning av ett stort antal falska urkunder gav enligt HD inte anledning till nÄgon annan bedömning.
Till motsvarande slutsats kom HD i rÀttsfallet NJA 2020 s. 344 som gÀllde penningtvÀttsbrottslighet. DÀr fann HD att en person, som vid nio olika tillfÀllen tagit emot pengar som hÀrrörde frÄn be- drÀgeribrott, hade gjort sig skyldig till ett fall av penningtvÀttsför- seelse vid varje tillfÀlle.
FrÄgan om hur brottsenheten bör avgrÀnsas vid smugglingsbrott prövades i NJA 2018 s. 456. DÀr hade tvÄ personer, under en tid om tre mÄnader, vid tre tillfÀllen smugglat in hundar till Sverige och sÄlt dem hÀr. HD konstaterade att varje införsel framstod som en klart avgrÀnsad hÀndelse och innefattade ett fullbordat brott. De tilltalade dömdes dÀrför för tre fall av grov smuggling.
13Se NJA 2018 s. 378 p. 14 med dÀr angivna hÀnvisningar.
86
SOU 2023:1 |
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
AllmÀnfarliga brott och brott mot allmÀn verksamhet
NÀr det gÀller de allmÀnfarliga brotten i 13 kap. brottsbalken, sÄsom mordbrand och allmÀnfarlig ödelÀggelse, avgörs frÄgan primÀrt utifrÄn tidsliga och rumsliga kriterier samt den brottsliga verksamheten.14 Detsamma torde gÀlla flera av brotten mot allmÀn verksamhet i 17 kap. brottsbalken. Om brottet förutsÀtter ett angrepp pÄ en enskild individ, sÄsom vÄld mot tjÀnsteman och liknande (17 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken), avgrÀnsas brottsenheten emellertid normalt pÄ samma sÀtt som vid brott mot 3 kap. brottsbalken.15
I NJA 2019 s. 747 var frÄga om den tilltalade skulle dömas för ett eller flera fall av övergrepp i rÀttssak. HD uttalade (i p. 22 och 23 i domen):
Ăvergrepp i rĂ€ttssak Ă€r ett brott som, Ă€ven om brottet utgör ett brott mot staten som regleras i 17 kap. BrB, förutsĂ€tter ett angrepp pĂ„ en en- skild individ. NĂ€r angreppet bestĂ„r i vĂ„ldsgĂ€rningar kan det dĂ€rför vara nĂ€rliggande att söka ledning i hur brottsenheten brukar avgrĂ€nsas vid brotten mot person. Det skulle innebĂ€ra att brottsenheten bestĂ€ms av antalet drabbade personer och utifrĂ„n vad som kan bedömas som ett sammanhĂ€ngande hĂ€ndelseförlopp.
Med hÀnsyn till att brottet förutsÀtter att angreppet sker i ett visst syfte kan det emellertid finnas ett visst utrymme att vidga brottsenheten och lÄta flera gÀrningar vidtagna i samma syfte konstituera en brott- enhet. Detta mÄste emellertid förutsÀtta att gÀrningarna Àr sÄ nÀra kopp- lade till varandra att det, med beaktande av brottsbeskrivningens utform- ning, finns skÀl att se dem som en enhet. En sÄdan koppling kan tÀnkas bestÄ i att gÀrningarna begÄs inom en begrÀnsad tidsrymd (jfr t.ex. NJA 2017 s. 966). Det kan ocksÄ förhÄlla sig sÄ att gÀrningsmannen redan frÄn början har haft en tydlig plan som innebÀr att gÀrningen begÄtts i flera steg.
I det aktuella fallet hade den tilltalade under en period om tre mÄna- der, med en eller ett par veckors mellanrum, gjort sig skyldig till flera gÀrningar som var för sig var sÄdana att de uppfyllde rekvisiten för övergrepp i rÀttssak. GÀrningarna hade, Àven om de vidtagits i ett och samma syfte, inte ingÄtt och utgjort led i nÄgon frÄn början sam- manhÄllen brottsplan. Mot denna bakgrund bedömde HD att var och en av gÀrningarna skulle bedömas som ett sÀrskilt fall av över- grepp i rÀttssak.
14Se Asp & UlvÀng, s. 473.
15Jfr a.a. s. 474.
87
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
Skattebrott och bokföringsbrott
I frĂ„ga om skattebrott utgör varje felaktig skattedeklaration ett brott.16 NĂ€r det gĂ€ller bokföringsbrott uttalade HD i NJA 1999 s. 647 att det i brottsbeskrivningen i 11 kap. 5 § brottsbalken fĂ„r anses ligga att mĂ„nga handlingar kan utgöra ett enda brott. Domstolen fann mot denna bakgrund att allt Ă„sidosĂ€ttande under en bokföringsperiod â ett rĂ€kenskapsĂ„r â utgjorde ett brott. I rĂ€ttsfallet NJA 2022 s. 562 har HD dock gjort en skillnad mellan bokföringsbrott bestĂ„ende i Ă„sido- sĂ€ttande av den löpande bokföringen och i brister avseende Ă„rsredo- visningen. HD framhöll dĂ€r att den löpande bokföringen och Ă„rs- redovisningen i viktiga avseenden tillgodoser skilda syften och delvis olika intressentkretsar samt att straffansvaret för de olika formerna av bokföringsbrott intrĂ€der vid olika tidpunkter. DĂ€rför, konstate- rade HD, framstĂ„r det som naturligt att bedöma Ă„sidosĂ€ttanden som avser upprĂ€ttandet av Ă„rsredovisningen som en egen brottsenhet, dvs. vid sidan av den brottsenhet som omfattar de Ă„sidosĂ€ttanden som har förekommit vid den löpande bokföringen för Ă„ret. Detta borde, enligt vad HD vidare konstaterade, i princip anses gĂ€lla ocksĂ„ nĂ€r en Ă„rsredovisning avspeglar samma brister som den löpande bokföringen, Ă€ven om de nĂ€rmare omstĂ€ndigheterna i det enskilda fallet dĂ„ kan motivera en annan bedömning.
Narkotikabrott och vapenbrott
Olovlig befattning med narkotika straffbelÀggs i 1 § första stycket
Varje befattning med viss narkotika anses som huvudregel utgöra ett eget brott.17 Exempelvis Àr varje sÀrskild överlÄtelse ett nytt brott, och motsvarande gÀller vid upprepade innehav och anskaffanden. DÀremot Àr endast ett brott förövat vid oavbrutet innehav av narko- tika, Àven om vad som innehas byts ut eller varierar.18
Ăven om varje avgrĂ€nsad befattning sĂ„ledes utgör ett fristĂ„ende brott Ă€r det förutsatt att det föreligger subsidiaritet mellan gĂ€rnings- formerna i 1 § första stycket
16Se t.ex. NJA 2003 s. 499.
17Se NJA 2021 s. 3 p. 7 samt jfr prop. 1984/85:46 s. 16.
18Se Asp & UlvÀng, s. 474 och 476.
88
SOU 2023:1 |
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
svĂ„rare narkotikabefattning ska konsumera en mindre allvarlig han- tering av samma narkotika.19 I detta avseende behandlas övertrĂ€del- ser av de olika punkterna i 1 § narkotikastrafflagen sĂ„ledes som olik- artad konkurrens (se nedan avsnitt 4.3).20 I enlighet hĂ€rmed har HD i NJA 2017 s. 415 slagit fast att den som har brukat narkotika som tidigare utgjort del av eget innehav av narkotika ska dömas endast för straffbart innehav. RĂ€ttsfallet gĂ€llde den situationen att bruket och innehavet avsĂ„g narkotika av samma slag. Ăr det i stĂ€llet frĂ„ga om narkotika av olika slag ska, enligt vad HD konstaterade i NJA 2021 s. 3, nĂ„gon konsumtion dĂ€remot inte ske. I dessa fall ska sĂ„ledes dömas för bĂ„da gĂ€rningarna, och detta Ă€ven om den brukade narkotikan tidi- gare innehafts samtidigt som den narkotika som det straffbara inne- havet avsĂ„g. Enligt vad HD uttalade kan det nĂ€mligen inte ha varit lag- stiftarens avsikt att vissa slag av befattningar ska lĂ€mnas helt straffria sĂ„ snart annan befattning med annat slag av narkotika samtidigt Ă€gt rum.
BetrÀffande vapenbrott avgrÀnsas brottsenheten pÄ liknande sÀtt som nÀr det gÀller narkotikainnehav. I rÀttsfallet NJA 2021 s. 341 har HD dragit vissa paralleller mellan de bÄda brottstyperna i detta av- seende. FrÄgan i mÄlet var om ett samtidigt innehav av vapen pÄ tvÄ olika platser skulle anses utgöra ett eller flera vapenbrott. Rent gene- rellt uttalade sig HD enligt följande i denna frÄga:
Den straffbara handlingen att inneha vapen utan att ha rÀtt till det inne- bÀr att ett kontinuerligt innehav utgör en brottsenhet och dÀrmed ett vapenbrott. Den bedömningen pÄverkas i princip inte av att ett eller flera vapen flyttas mellan olika platser under innehavet eller av att innehava- ren frÄn början har valt olika platser för innehavet. Att vapen innehas pÄ flera platser kan dÀremot fÄ betydelse vid straffvÀrdebedömningen.
Liksom olovligt innehav av narkotika och vissa andra olovliga innehav, t.ex. vid barnpornografibrott, Ă€r ett olovligt vapeninnehav ett perdure- rande brott, vilket innebĂ€r att brottet inte avslutas samtidigt som â eller i nĂ€ra anslutning till â den tidpunkt dĂ„ det fullbordas (se âFotografens vapeninnehavâ NJA 1981 s. 380 och âBilderna som lĂ„g kvarâ Högsta dom- stolens dom den 3 december 2020 i mĂ„l nr B
19Se bl.a. prop. 1982/83:141 s. 24.
20Se UlvÀng, 2013, s. 296.
89
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
som alltsÄ finns, framstÄr det ÀndÄ som naturligt att bedömningen vid olika innehavsbrott av vad som utgör en brottsenhet görs pÄ ett likartat sÀtt.
I frÄga om hur det aktuella fallet skulle bedömas konstaterade HD att innehaven pÄ de olika platserna (bostaden och verkstaden) visser- ligen var för sig uppfyllde rekvisiten för vapenbrott. Att innehaven omfattat olika vapen kunde enligt HD emellertid inte i sig leda till att det var frÄga om flera brottsenheter. FrÄgan om innehaven skulle ses som ett eller flera brott borde, enligt vad HD fortsatte, inte heller pÄverkas av om den tilltalade kontinuerligt innehaft vapnen men flyttat nÄgon del av innehavet till annan plats, t.ex. till verkstaden eller bostaden, eller frÄn början valt att placera vapnen pÄ dessa platser. Utredningen i mÄlet gav inte stöd för annat Àn att det varit frÄga om ett kontinuerligt innehav av de aktuella vapnen. Mot denna bakgrund, och dÄ det fick anses föreligga ett sÄdant tidsmÀssigt och rumsligt samband mellan vapeninnehaven i bostaden respektive verkstaden, slog HD fast att innehaven skulle betraktas som en brottsenhet.
OsjÀlvstÀndiga brottsformer och medverkan
Om ett eller flera försöksbrott ska anses begÄngna Àr beroende av hur mÄnga brott som skulle ha förelegat om försöket eller försöken lyckats. Ett försök, som om det hade lyckats skulle ha blivit flera fullbordade brott, Àr att anse sÄsom flera försöksbrott. Flera miss- lyckade försök Àr ocksÄ att anse som flera brott om de framstÄr som skilda angrepp, t.ex. om A försöker mörda B genom att avlossa ett pistolskott (men misslyckas), och dÀrefter skjuter pÄ nytt mot C.21
Anstiftare och medhjÀlpare betraktas pÄ samma sÀtt som om de skulle vara gÀrningsmÀn. Att medverka till vad som Àr ett brott i gÀrningsmannaskap Àr sÄledes alltid ett medverkansbrott. Exempel- vis Àr det ett brott att genom tio gÀrningar anstifta tio personer att medverka till ett brott. PÄ motsvarande sÀtt Àr det flera brott att genom en gÀrning anstifta en person till att begÄ flera brott.22
Brottsenheten vid förberedelse eller stÀmpling torde vara att be- stÀmma pÄ samma sÀtt som vid medverkan.23
21Se Asp & UlvÀng, s. 474 f. och BÀcklund, m.fl., kommentaren till 30 kap. 3 § brottsbalken.
22Ibid.
23Se Asp & UlvÀng s. 475.
90
SOU 2023:1 |
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
4.2.3Kollektivdelikt och andra brottskonstruktioner som sammanför flera brott till ett
Vissa brott Àr konstruerade sÄ att alla gÀrningar som faller in under straffbudet i frÄga och som begÄs under en viss tidsperiod konstitue- rar ett brott. Det rör sig alltsÄ om gÀrningar som var för sig Àr till- rÀckliga för att ge upphov till ansvar för fullbordat brott, men som sammanförs till ett enda. Dessa brottstyper brukar kallas för kollek- tivdelikt.24
Framför allt har konstruktionen betydelse för rÀttskraftens om- fattning. Genom domen blir gÀrningspersonen dömd för hela det beteende som kollektivdeliktet omfattar, Ànda fram till den senaste tidpunkt som domen avser. Skulle det senare upptÀckas att personen under den aktuella tidsperioden har begÄtt en handling som inte upp- mÀrksammats i mÄlet men som ingÄr i kollektivdeliktet, fÄr han eller hon inte dömas för denna handling.25
Att ett brottsligt agerande faller in under ett kollektivdelikt pÄverkar ocksÄ straffmÀtningen, sÄtillvida att reglerna om enkel brottslighet (och inte flerfaldig) ska tillÀmpas. En annan sak Àr att brottslighetens omfattning kan fÄ betydelse för bedömningen av straffvÀrdet.
De brott som utgör kollektivdelikt Àr fÄ till antalet och begÄs jÀm- förelsevis sÀllan. Exempel pÄ sÄdana brott Àr bl.a. obehörig utövning av lÀkaryrket och olaga yrkesmÀssig trafik.
En brottstyp som till sin konstruktion liknar kollektivdelikt Ă€r grov fridskrĂ€nkning och grov kvinnofridskrĂ€nkning enligt 4 kap. 4 a § brottsbalken. Konstruktionen innebĂ€r att flera i sig brottsliga gĂ€rningar samlats under en gemensam brottsbeteckning med ett förhöjt straffminimum jĂ€mfört med det som skulle ha gĂ€llt för den samlade brottsligheten. GĂ€rningarna hĂ„lls samman av att de begĂ„tts mot samma person â en nĂ€rstĂ„ende till gĂ€rningspersonen â samt att de utgjort led i en upprepad krĂ€nkning av personens integritet och varit Ă€gnade att allvarligt skada personens sjĂ€lvkĂ€nsla.
Syftet med regleringen Àr att uppgradera straffvÀrdet för ett upp- repat och systematiskt krÀnkande handlande, men som bestÄr av en- skilda gÀrningar som i och för sig kan ha varit relativt lindriga. Om gÀrningspersonen ocksÄ utsatt mÄlsÀganden för ett brott med en strÀngare straffskala ska domstolen döma Àven för det brottet. Enligt
24Jfr Asp & UlvÀng s. 475 f., BÀcklund m.fl., kommentaren till 30 kap. 3 § brottsbalken samt Leijonhufvud m.fl., s. 179 f.
25Ibid.
91
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
förarbetena innebÀr detta exempelvis att domstolen ska döma för grov misshandel i konkurrens med grov fridskrÀnkning (respektive grov kvinnofridskrÀnkning) Àven om den gÀrning som konstituerar denna misshandel ingÄr i ett beteende av det slag som omfattas av fridskrÀnkningsbestÀmmelsen.26
Samma grundkonstruktion som i fridskrÀnkningsbrotten anvÀnds i brotten olaga förföljelse enligt 4 kap. 4 b § brottsbalken och heders- förtryck enligt 4 kap. 4 e § brottsbalken. Som vi Äterkommer till i avsnitt 4.6.2 har liknande konstruktioner övervÀgts betrÀffande vissa förmögenhetsbrott. DÀrutöver kan nÀmnas att det i Ds 2019:22 före- slogs att en ny straffbestÀmmelse om grov trafikbrottslighet införs. Straffbudet skulle enligt förslaget omfatta den som begÄtt flera trafik- brott, om var och en av gÀrningarna utgjort led i ett upprepat sÀrskilt hÀnsynslöst trafikbeteende och gÀrningarna varit Àgnade att utgöra en allvarlig fara för trafiksÀkerheten. I lagrÄdsremissen valde reger- ingen emellertid att inte gÄ vidare med detta förslag.
En annan brottstyp som bör nÀmnas i detta sammanhang Àr grovt fordringsbedrÀgeri enligt 9 kap. 3 a § brottsbalken. Denna straff- bestÀmmelse, som infördes 2017, trÀffar den som till en vidare krets riktar betalningsuppmaningar i syfte att vilseleda till handling som inne- bÀr vinning för gÀrningsmannen och skada för mottagaren. Betal- ningsuppmaningarna kan ske antingen genom ett enda större utskick eller genom flera olika utskick under en viss tid. Brottsligheten kan alltsÄ betraktas som en helhet, Àven om den bedrivits frÄn flera olika plattformar och Àven om betalningsuppmaningarna inte Àr identiska avseende belopp eller utformning i övrigt27. Egendomsskyddsutred- ningen, som i betÀnkandet StÀrkt straffrÀttsligt skydd för egendom (SOU 2013:85) lade fram lagförslaget, pÄpekade att ökade möjlig- heter att betrakta ett sammansatt brottsförfarande som ett sÀrskilt brott skulle bidra till att brottsutredningarna i större utstrÀckning kunde inriktas pÄ sambandet mellan olika gÀrningar.28 I propositio- nen berördes inte nÀrmare frÄgan om brottsenhetens avgrÀnsning, utan frÄgan överlÀmnades uttryckligen till rÀttstillÀmpningen.29 Upp- kommer konkurrens mellan grovt fordringsbedrÀgeri och annat brott med samma skyddsintresse ska denna enligt propositionen lösas sÄ
26Se prop. 1997/98:55 s. 134.
27Se BÀcklund m.fl., kommentaren till 9 kap. 3 a § brottsbalken.
28Se a. betÀnkande s. 176.
29Se prop. 2016/17:131 s. 29.
92
SOU 2023:1 |
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
att man dömer enbart för det brott som har den strÀngare straff- skalan.30
4.3Olikartad konkurrens
4.3.1GĂ€rningsenhet och subsidiaritet
Ăven nĂ€r konkurrensen Ă€r olikartad uppkommer frĂ„gan om det brottsliga förfarandet ska anses utgöra ett eller flera brott. Om olik- artad konkurrens talar man nĂ€r nĂ„gon har övertrĂ€tt flera olika straff- bud genom samma gĂ€rning. Situationen kan illustreras med följande exempel. En person bryter sig in i en bostad genom att krossa ett fönster, tillgriper dĂ€r egendom till ett visst vĂ€rde och anvĂ€nder sig sedan av vĂ„ld för att undkomma med det stulna nĂ€r bostadsinne- havaren försöker ingripa. GĂ€rningspersonens handlande uppfyller i detta fall rekvisiten för bl.a. de olika graderna av stöld och inbrotts- stöld, skadegörelse, hemfridsbrott, rĂ„n samt misshandel alternativt ofredande. Ska gĂ€rningspersonen i ett sĂ„dant fall anses ha gjort sig skyldig till samtliga brott eller endast nĂ„got eller nĂ„gra av dem?
För att avgöra om det brottsliga handlandet vid olikartad konkur- rens ska bedömas som ett eller flera brott mÄste rÀtten ta stÀllning till om handlandet utförts inom samma gÀrningsenhet. Har straff- buden övertrÀtts vid olika gÀrningsenheter Àr det alltid frÄga om flera brott. Har övertrÀdelserna dÀremot skett inom samma gÀrningsenhet kan förfarandet ibland vara att betrakta som ett enda brott. En gÀr- ningsenhet föreligger nÀr straffbuden har övertrÀtts genom samma handlande eller hÀndelseförlopp, eller om det pÄ annat sÀtt gÄr att sÀga att gÀrningspersonen har gjort nÄgot genom att göra nÄgot annat. Till skillnad frÄn nÀr en brottsenhet faststÀlls letar man sÄledes inte primÀrt efter en avgrÀnsad, sluten gÀrning som har en början och ett slut.31 DÀremot krÀvs att rekvisiten för ett straffbud till nÄgon del uppfylls under samma tid som rekvisiten för ett annat.32
Att den nu angivna konkurrenssituationen uppstÄr hÀnger sam- man med att tillÀmpningsomrÄdet för mÄnga brottstyper helt eller delvis överlappar varandra (regelkonkurrens). Detta medför i sin tur att en konkret gÀrning kan uppfylla rekvisiten i flera olika straffbestÀm-
30Se a. prop. s. 35.
31Se Asp & UlvÀng, s. 480.
32Se UlvÀng, 2013, s. 410.
93
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
melser (gÀrningskonkurrens). Domstolens uppgift blir hÀr att avgöra hur de olika bestÀmmelserna förhÄller sig till varandra, dvs. om de Àr avsedda att tillÀmpas parallellt eller om endast en bestÀmmelse ska tillÀmpas. I det sistnÀmnda fallet talar man om att det ena brottet konsumeras sÄsom subsidiÀrt till det andra.
I vissa fall tillhandahÄlls lösningen direkt i lagtexten genom en s.k. subsidiaritetsklausul. I en sÄdan anges uttryckligen vilket lagrum som ska ges företrÀde. Ett exempel pÄ detta finns i 9 kap. 4 § brotts- balken, av vilken framgÄr att ansvar för utpressning kommer i frÄga endast om gÀrningen inte Àr att betrakta som rÄn eller grovt rÄn. Om det inte Àr angivet i lagtexten hur en viss konflikt mellan olika straff- bud ska hanteras, kan vÀgledande uttalanden ibland finnas i lagmotiven.
Saknas sÄvÀl subsidiaritetsklausuler som klargörande förarbets- uttalanden fÄr konkurrensfrÄgan i stÀllet besvaras utifrÄn olika prin- ciper och ÀndamÄlsövervÀganden.33
Av principen om lex specialis följer att en mer speciell bestĂ€mmelse ska tillĂ€mpas framför en mer allmĂ€n. Man talar om privilegiation nĂ€r straffskalan i det speciella stadgandet Ă€r mildare Ă€n i det generella straffstadgandet och om kvalifikation i det motsatta fallet. Ett typ- exempel Ă€r olika former av gradindelade brott. Det Ă€r i dessa fall uppenbart att lagstiftaren inte avsett att gĂ€rningspersonen ska dömas för bĂ„da brotten, utan endast för den ringa eller grövre graden nĂ€r förutsĂ€ttningarna för det Ă€r uppfyllda. Den som har gjort sig skyldig till grov stöld â som Ă€r en kvalificerad form av stöld â ska följaktligen inte ocksĂ„ dömas för det senare brottet. Ăven i fall nĂ€r ett brott utgör en del av ett annat brott Ă€r det frĂ„ga om en kvalificerad brotts- typ. Exempelvis ingĂ„r olaga tvĂ„ng enligt 4 kap. 4 § brottsbalken som ett rekvisit i bl.a. rĂ„n, utpressning och övergrepp i rĂ€ttssak. Den som har gjort sig skyldig till nĂ„gon av dessa brott ska sĂ„ledes inte ocksĂ„ dömas för det olaga tvĂ„ng som gĂ€rningen innefattat.34
33I doktrinen görs i detta sammanhang ibland en Ă„tskillnad mellan Ă„ ena sidan det fallet att de potentiellt tillĂ€mpliga straffbuden helt överlappar varandra men dĂ€r ett Ă€r vidare Ă€n det andra, s.k. subordination, och Ă„ andra sidan det fallet att straffbuden endast Ă€r delvis överlappande, s.k. interferens (se t.ex. Asp & UlvĂ€ng, 2013, s. 481 ff.). Vid subordination rĂ„der en presum- tion för att endast ett straffbud ska tillĂ€mpas medan motsatsen gĂ€ller vid interferens. Med hĂ€nsyn till det stora antalet undantag som finns i framför allt det senare fallet â och att lös- ningen pĂ„ konkurrensfrĂ„gan likvĂ€l stĂ„r att finna i de principer som redogörs för i detta avsnitt
â kommer vi hĂ€r inte att fördjupa oss i denna distinktion.
34Se t.ex. Asp & UlvÀng, 2013, s. 485 ff. och Leijonhufvud m.fl., s. 180 f.
94
SOU 2023:1 |
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
En annan princip Àr att försöksbrott Àr subsidiÀra i förhÄllande till fullbordade brott. Den som har gjort sig skyldig till exempelvis mord döms sÄledes inte samtidigt för försök till detta mord.
Vidare Àr oaktsamma brott subsidiÀra till motsvarande uppsÄtliga brott. Om en gÀrning uppfyller rekvisiten bÄde för misshandel och vÄllande till kroppsskada, tillÀmpas sÄledes endast misshandelspara- grafen. Om brottstyperna pÄ den objektiva sidan inte kan sÀgas mot- svara eller i tillrÀcklig grad likna varandra kan saken dÀremot vara att bedöma pÄ annat sÀtt. Har t.ex. en misshandel medfört döden, döms gÀrningspersonen för misshandel och vÄllande till annans död, förut- satt att denne uppfyller kravet pÄ oaktsamhet i förhÄllande till det intrÀffade dödsfallet.35
Ytterligare en princip som brukar upprÀtthÄllas Àr att en brottstyp som krÀver skada konsumerar motsvarande farebrott. BestÀmmelsen om framkallande av fara för annan tillÀmpas sÄledes inte om perso- nen döms för ett brott som omfattar den realiserade faran.
Slutligen gĂ€ller som en övergripande grundsats att nĂ€r tvĂ„ straff- bud delvis tĂ€cker varandra, och en tillĂ€mpning av bĂ„da skulle innebĂ€ra en omotiverad dubbelbestraffning, bör endast det svĂ„rare straffbudet tillĂ€mpas. Flera av de ovan angivna principerna kan motiveras av denna grundsats, men den kan ocksĂ„ fĂ„ aktualitet i andra fall. Ett exempel Ă€r nĂ€r de konkurrerande straffbuden vilar pĂ„ samma kriminalpoli- tiska grund. Ett annat Ă€r nĂ€r utförandet av det ena brottet Ă€r en om- stĂ€ndighet som kan göra att det andra brottet bedöms som grovt. Ett tredje Ă€r nĂ€r det gemensamma tillĂ€mpningsomrĂ„det för de bĂ„da straff- buden Ă€r stort. Ăven brottens straffskalor har betydelse. Ju större skillnaden mellan dessa Ă€r, desto mer talar det för att man endast ska döma för brottet med den strĂ€ngare straffskalan.36
4.3.2Exempel pÄ lösningar i rÀttspraxis
De i föregÄende avsnitt redovisade principerna kan sÀgas utgöra mer eller mindre starka presumtioner för att en uppkommen konkur- renssituation ska lösas pÄ ett visst sÀtt. Ibland kan det sÄledes vara möjligt och befogat att avvika frÄn en sÄdan princip. Det kan exem- pelvis bero pÄ att tvÄ principer i den aktuella situationen stÄr i kon-
35Jfr Leijonhufvud m.fl. s. 181.
36Jfr Asp & UlvÀng, s. 486 och Leijonhufvud m.fl. s. 182.
95
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
flikt med varandra, men ocksÄ av andra skÀl kan avsteg vara moti- verade. Om svaret inte stÄr att finna direkt i lagtexten eller genom auktoritativa förarbetsuttalanden blir det sÄledes ytterst frÄga om en rimlighetsavvÀgning, dÀr den lösning fÄr vÀljas som framstÄr som mest följdriktig.
Eftersom det Àr mycket vanligt att tillÀmpningsomrÄdena för olika brottstyper överlappar varandra helt eller delvis finns det ett stort antal exempel pÄ hur olikartad konkurrens har hanterats i praxis. I detta sammanhang finns dÀrför inte utrymme för nÄgon mer full- stÀndig redovisning av denna praxis, utan hÀr ska endast nÄgra be- lysande avgöranden frÄn HD tas upp.37
I NJA 2001 s. 464 hade den tilltalade Ätalats och av underrÀtterna dömts för smuggling och grovt vapenbrott avseende införsel respek- tive innehav av en pistol. Med hÀnvisning till ett uttalande om kon- kurrensfrÄgan i förarbetena dömde HD endast för smugglingsbrottet. De omstÀndigheter som medfört att vapenbrottet av underinstan- serna betraktats som grovt (att det var frÄga om ett farligt skarp- laddat vapen med stark genomslagskraft) kunde enligt HD beaktas inom ramen för bedömningen av till vilken grad smugglingsbrottet var att hÀnföra. Smugglingsbrottet bedömdes mot denna bakgrund som grovt.
Ett annat fall dĂ€r förhĂ„llandet mellan smuggling och innehav be- rördes Ă€r NJA 2012 s. 535. I det fallet var frĂ„gan om tvĂ„ personer, som innehaft och försökt föra in en stor mĂ€ngd cannabisharts i Sverige, skulle dömas bĂ„de för grovt narkotikabrott och försök till grov narkotikasmuggling eller för endast ett av brotten. HD konstaterade inledningsvis att om en gĂ€rning innefattar en fullbordad narkotika- smuggling, men ocksĂ„ ett fullbordat narkotikabrott, ska det dömas endast för smugglingsbrottet. FrĂ„gan om vad som ska gĂ€lla i en situa- tion som den i mĂ„let â dĂ„ smugglingsbrottet har stannat vid ett för- sök â besvarades med hĂ€nvisning till vissa av de principer som be- handlats ovan. SĂ„ledes beaktade HD dels att endast ett straffbud bör tillĂ€mpas nĂ€r brotten har samma kriminalpolitiska grund, dels att fullbordade brott normalt konsumerar försöksbrott, dels att brottet med den strĂ€ngare straffskalan bör ges företrĂ€de. Narkotikabrott och narkotikasmuggling har, enligt vad HD konstaterade, samma kriminal- politiska grund och straffskalan för försök till narkotikasmugglings- brott Ă€r mindre strĂ€ng Ă€n den för motsvarande fullbordade narkotika-
37En mer utförlig redogörelse finns i UlvÀng, 2013, s.
96
SOU 2023:1 |
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
brott. Mot denna bakgrund, och dÄ det inte fanns nÄgra omstÀndig- heter i mÄlet som talade emot det, dömde HD endast för brott enligt narkotikastrafflagen (grovt narkotikabrott).
TvÄ rÀttsfall som belyser vilka övervÀganden som kan aktualiseras vid konkurrens mellan olika brott mot person, nÀrmare bestÀmt mot 3 och 4 kap. brottsbalken, Àr NJA 2013 s. 397 och NJA 2019 s. 553.
I NJA 2013 s. 397 hade nÄgra gymnasieelever i skolans lokaler bundit en annan elev med tejp till hÀnder och fötter sÄ att han inte hade kunnat röra sig. De hade dÀrefter bl.a. duschat och flera gÄnger knuffat omkull honom och sedan slÀpat runt honom i skolans allmÀnna utrymmen. Detta hade orsakat en lindrig kroppsskada (rodnad) och en övergÄende smÀrta. FrÄgan i mÄlet var om de tilltalade skulle dömas bÄde för misshandel och ofredande eller för endast ett av brottet. HD anförde:
NÀr ett handlande innefattar mer Àn en straffbelagd gÀrning uppstÄr frÄgan, om domstolen ska döma för ett eller för flera brott. Allt efter omstÀndigheterna fÄr den lösning vÀljas som framstÄr som mest följd- riktig och rimlig. Ibland bör dömas för tvÄ eller flera olika brott. I andra fall bör ett eller flera mindre allvarliga brott konsumeras av den gÀrning som anses vara huvudbrottet. En princip som brukar upprÀtthÄllas Àr att det ena brottet konsumerar det andra om bestÀmmelserna har samma kriminalpolitiska grund. I sÄdana fall bör normalt det strÀngare straff- budet vara tillÀmpligt och det mindre allvarliga brottet konsumeras, men vÀgas in vid bedömningen av brottets allvar.
I det aktuella fallet hade de olika momenten ett sÄdant samband med varandra att HD ansÄg det naturligt att bedöma hela hÀndelseförloppet i ett sammanhang och under en och samma straffbestÀmmelse. Det centrala i det som skedde var enligt HD tejpningen, medan den rod- nad och smÀrta som uppkom i det efterföljande skedet framstod som obetydliga i sammanhanget och sedda för sig inte kunde grunda an- svar för annat Àn ringa misshandel. Dessa omstÀndigheter ledde till slutsatsen att hela hÀndelseförloppet ansÄgs falla under ofredande- bestÀmmelsen.
I NJA 2019 s. 553 dömdes för mÀnniskorov och grov misshandel i brottskonkurrens. I frÄga om hur konkurrens mellan mÀnniskorov och vissa andra brottstyper generellt bör bedömas uttalade HD:
MÀnniskorov Àr fullbordat sÄ snart gÀrningsmannen har bemÀktigat sig och fört bort eller spÀrrat in offret med uppsÄt att skada, tvinga till tjÀnst eller utöva utpressning. Brottets konstruktion fÄr till följd att det inte sÀllan förekommer att andra brott begÄs i samband med att offret bemÀk-
97
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
tigas och förs bort eller spÀrras in, eller under det att frihetsberövandet bestÄr, t.ex. vÄldsbrott enligt 3 kap. BrB.
Om det som gÀrningsmannen vill Ästadkomma med hjÀlp av frihets- berövandet fullföljs efter det att mÀnniskorovet har fullbordats, t.ex. misshandel, sexualbrott eller utpressning, ska det dömas sÀrskilt för det brottet. Denna senare gÀrning ska dÄ inte pÄverka gradindelningen nÀr det gÀller mÀnniskorovet. SÄ Àr fallet oavsett om den sistnÀmnda gÀrningen Àr av lindrigare eller mera allvarligt slag.
Situationen Àr en annan om det Àr frÄga om hot- och vÄldshandlingar som ingÄr i sjÀlva bemÀktigandet eller bortförandet, t.ex. misshandel och olaga hot (3 kap. 5 § och 4 kap. 5 § BrB). SÄdana handlingar konsumeras
âmed hĂ€nsyn till den strĂ€nga straffskalan för mĂ€nniskorov â i normal- fallet av mĂ€nniskorovet. SĂ€rskilt allvarliga vĂ„ldshandlingar som represen- terar ett pĂ„tagligt straffvĂ€rde, t.ex. grov misshandel (3 kap. 6 §), bör emellertid inte konsumeras (jfr bl.a. Jareborg, a.a. s. 46 och Magnus UlvĂ€ng, Brottslighetskonkurrens, 2013, s. 482 f.). I de fall dĂ€r detta medför att gĂ€rningsmannen döms bĂ„de för mĂ€nniskorov enligt 4 kap. 1 § första stycket och för grov misshandel kan det förhĂ„llandet behöva beaktas inom ramen för straffvĂ€rdebedömningen för att undvika ett opĂ„kallat strĂ€ngt straff för den samlade brottsligheten
RÀttsfallet illustrerar bl.a. betydelsen av hur gÀrningsenheten av- grÀnsas och hur frÄgor om konkurrens, gradindelning och straff- vÀrde kan samspela. Vi Äterkommer till det sistnÀmnda förhÄllandet i avsnitt 4.5 och 4.6.
4.4Medbestraffade gÀrningar
FöregÄende avsnitt har behandlat frÄgan om nÀr konsumtion kan ske pÄ grund av att ett straffbud betraktas som subsidiÀrt i förhÄllande ett annat. Föreligger ett sÄdant subsidiaritetsförhÄllande anses endast ett brott ha förövats. Blir bedömningen den motsatta Àr det i stÀllet frÄga om flera brott. Det rör sig ocksÄ om flera brott nÀr brottslig- heten inte begÄtts inom samma gÀrningsenhet (eller brottsenhet vid likartad konkurrens). UtgÄngspunkten Àr dÄ att gÀrningspersonen ska dömas i brottskonkurrens, dvs. enligt samtliga de straffbud som över- trÀtts. I vissa fall kan emellertid en del av brotten konsumeras pÄ grund av att de betraktas som medbestraffade med den övriga brotts- ligheten. I det hÀr avsnittet behandlas förutsÀttningarna för sÄdan konsumtion.
98
SOU 2023:1 |
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
Medbestraffade gÀrningar kan begÄs före, samtidigt med (vid sidan av) eller efter det brott som konsumerar övriga brott. Exempel pÄ en föregÄende handling som normalt konsumeras pÄ denna grund Àr för- beredelse eller stÀmpling till brott i de situationer dÀr gÀrningsmannen kan dömas för försök till samma brott eller för det fullbordade brottet. En sidohandling som regelmÀssigt konsumeras som medbestraffad Àr t.ex. förtal eller förolÀmpning som begÄs i samband med ett
Som begreppet medbestraffad antyder vilar denna lösning pÄ tan- ken att den konsumerade brottsligheten bestraffas genom bestraff- ningen av huvudbrottet.39 En förutsÀttning för att betrakta viss brottslighet som medbestraffad Àr dÀrför normalt att det finns nÄgot slags samband mellan de olika brotten. Sambandet kan t.ex. bestÄ i att brotten utgör led i samma brottsplan eller har samma angrepps- objekt. Vid olikartad konkurrens bör vidare krÀvas att de aktuella straffbestÀmmelserna har likartade skyddsintressen eller att det Àr vanligt att brotten begÄs i förening. Huvudregeln Àr att brott med lindrigare straffskala konsumeras.40
Grunderna för att betrakta viss brottslighet som medbestraffad kan i övrigt variera, men liknar ofta dem som anförs till stöd för att det finns ett subsidiaritetsförhÄllande mellan överlappande straff- bud. En grund kan vara att nÄgot av brotten inte nÀmnvÀrt pÄverkar straffvÀrdet av den samlade brottsligheten. En annan kan vara att den medbestraffade brottsligheten i stÀllet kan pÄverka straffmÀtningen inom skalan för huvudbrottet.41
I detta sammanhang kan rÀttsfallet NJA 2008 s. 1010 nÀmnas. DÀr var frÄgan huruvida en person som vid samma tillfÀlle hade gjort sig skyldig till olaga hot och misshandel skulle dömas för bÄda brotten eller för endast ett av dem. HD uttalade att nÀr dessa brottstyper begÄs inom samma hÀndelseförlopp torde omstÀndigheterna inte sÀllan vara sÄdana att det ena brottet framstÄr som sÄ underordnat det andra att det ter sig naturligt att endast döma för ett av brotten och betrakta det andra som medbestraffat. Eftersom sÄvÀl det olaga hotet som misshandeln i det aktuella mÄlet var av relativt allvarligt
38Jfr Asp & UlvÀng, s. 490 f.
39Se UlvÀng, 2013, s. 537.
40Jfr Asp & UlvÀng s. 489 f.
41Ibid.
99
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
slag fanns emellertid inte skÀl att avvika frÄn presumtionen att ansvar ska utdömas för bÄda brotten.
Ett annat skÀl för att inte döma i brottskonkurrens trots att flera brott begÄtts kan vara att ett av brotten beaktas som en försvÄrande omstÀndighet vid bedömningen av ett annat, sÄ att det senare pla- ceras i en högre svÄrighetsgrad. Konsumtion kan i dessa fall sÀgas bottna i den ovan berörda principen att man bör undvika omotiverad dubbelbestraffning. Ett sÀrskilt fall av sÄdan konsumtion Àr s.k. lag- konkurrens med citering. Domstolen dömer dÄ endast enligt ett straff- stadgande, men anger Àven det konsumerade brottet i domen. Det vanligaste exemplet pÄ detta Àr grovt bedrÀgeri medelst urkundsför- falskning.42
Att konsumera viss brottslighet sĂ„som medbestraffad kan aktua- liseras Ă€ven vid likartad konkurrens. Vid t.ex. en serie av hĂ€lerigĂ€rningar dĂ€r flera âbefattningarâ tagits med en sak döms det, som nĂ€mnts i avsnitt 4.2.2, av praktiska skĂ€l ofta endast för ett brott trots att det inte föreligger brottsenhet. Denna lösning motiveras av att antalet befattningar kan vara mycket svĂ„rt att faststĂ€lla och normalt saknar betydelse frĂ„n straffvĂ€rdesynpunkt.43
4.5Gradindelade brott
4.5.1AllmÀnt om gradindelade brott och kvalifikationsgrunder
NĂ€r ett brott Ă€r indelat i olika grader â t.ex. ringa stöld, stöld och grov stöld â Ă€r varje grad att se som en egen brottstyp. För flertalet brott har de olika svĂ„rhetsgraderna getts sĂ€rskilda brottsbeteckningar, sĂ„som i exemplet med stöldbrott, medan andra brott, t.ex. uppvig- ling, har en gemensam brottsbeteckning för de olika svĂ„rhetsgraderna. Varje grad av ett brott Ă€r, oavsett om den har en sĂ€rskild brotts- beteckning eller inte, försedd med en egen straffskala som ger ut- tryck för hur allvarligt lagstiftaren ser pĂ„ brottet. Genom kopplingen till straffskalan fĂ„r gradindelningen Ă€ven betydelse i andra samman- hang, exempelvis för brottets preskriptionstid och vilka straffpro- cessuella tvĂ„ngsmedel som fĂ„r anvĂ€ndas.
42Se NJA 2008 s. 1010 och Asp & UlvÀng, s. 492 f.
43Se Asp & UlvÀng, s. 491.
100
SOU 2023:1 |
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
Gradindelningen ska göras med beaktande av samtliga omstÀn- digheter vid brottet. De omstÀndigheter som anknyter till rekvisiten i straffbestÀmmelsen bildar hÀr utgÄngspunkten.44 Som exempel kan nÀmnas att det som i 3 kap. 5 § brottsbalken Àr straffbelagt som miss- handel Àr att tillfoga en annan person kroppsskada eller smÀrta. Av detta följer att det avgörande för till vilken svÄrhetsgrad som en misshandel Àr att hÀnföra i allmÀnhet Àr den av uppsÄt tÀckta skada eller smÀrta som misshandeln har lett till.45 Huruvida brottet utgör Äterfall pÄverkar i princip inte gradindelningen.46
Ibland anges det i lagtexten ett antal omstÀndigheter som sÀrskilt ska beaktas vid gradindelningen. SÄdana s.k. kvalifikationsgrunder Àr mycket vanliga och kan exempelvis handla om att gÀrningen varit av sÀrskilt farlig eller hÀnsynslös art, att den avsett ett betydande vÀrde eller att den utgjort led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning. Som berörts i avsnitt 3.4.2 kan en kvalifika- tionsgrund ibland överlappa eller likna en sÄdan omstÀndighet som enligt 29 kap. 2 § brottsbalken ska beaktas som försvÄrande vid be- dömningen av brottslighetens straffvÀrde. Vi Äterkommer till relationen mellan gradindelningen och straffvÀrdebedömningen i avsnitt 4.5.2.
Kvalifikationsgrunder som anges i anslutning till en viss brotts- typ ska ses enbart som vÀgledande exempel. Det betyder att det inte Àr nödvÀndigt att kvalificera brottet som grovt nÀr nÄgon av de an- givna omstÀndigheterna föreligger. à andra sidan Àr det inte heller uteslutet att bedöma brottet som grovt nÀr omstÀndigheterna inte Àr för handen. En samlad bedömning mÄste alltid göras. För att ett brott ska bedömas som grovt bör det emellertid i princip krÀvas att om- stÀndigheterna i det enskilda fallet framstÄr som försvÄrande i mot- svarande grad som normalt gÀller i de fall som anges i lagens exempli- fiering.47 LegalitetsskÀl talar ocksÄ för att domstolen bör vara försiktig med att döma för grovt brott med hÀnvisning enbart till en enskild omstÀndighet som saknar stöd i bestÀmmelsens upprÀkning.48
44Se NJA 2017 s. 1129 p. 6, NJA 2018 s. 378 p. 15, NJA 2018 s. 634 p. 9 och NJA 2019 s. 553 p. 10.
45Se NJA 2011 s. 89 p. 11, NJA 2017 s. 1129 p. 6 och NJA 2018 s. 574 p. 20.
46Se t.ex. NJA 2018 s. 378 p. 16. Ett undantag utgör olovlig körning, dÀr tidigare lagföring för detta brott normalt medför att brottet bedöms som grovt.
47Se bl.a. NJA 2018 s. 378 p. 17, NJA 2018 s. 634 p. 10, och NJA 2019 s. 492 p. 18.
48Se NJA 2016 s. 1143 p. 17.
101
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
4.5.2Relationen till straffvÀrdebedömningen
Den grundlÀggande bestÀmmelsen om straffvÀrde finns i 29 kap. 1 § brottsbalken. Som redovisats i avsnitt 3.4.2 framgÄr av paragrafens första stycke att straff, med beaktande av intresset av en enhetlig rÀttstillÀmpning, ska bestÀmmas inom ramen för den tillÀmpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straff- vÀrde. Vilka omstÀndigheter som ska ligga till grund för straffvÀrde- bedömningen framgÄr av paragrafens andra stycke. HÀrutöver anges i 29 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken vissa försvÄrande och förmildrande omstÀndigheter som, vid sidan av vad som gÀller för den sÀrskilda brottstypen, ska beaktas vid bedömningen.
Vid gradindelade brott Àr, som nÀmnts ovan, varje grad att se som en egen brottstyp med en sÀrskild straffskala. Av hÀnvisningen i 29 kap. 1 § brottsbalken till den för brottet tillÀmpliga straffskalan följer sÄledes att gradindelningen i princip mÄste ske före straffvÀrde- bedömningen.49
Det rĂ„der emellertid ett nĂ€ra samband mellan gradindelning och straffvĂ€rdebedömning. Som huvudregel bör sĂ„ledes ett brott av nor- malgraden ha ett lĂ€gre straffvĂ€rde Ă€n ett brott som Ă€r att anse som grovt. Som utvecklats i avsnitt 3.3.4 föreligger dock inte nĂ„gon full- stĂ€ndig överensstĂ€mmelse mellan de bĂ„da bedömningarna. För att en viss omstĂ€ndighet ska kunna pĂ„verka gradindelningen förutsĂ€tts det i och för sig att den Ă€r Ă€gnad att pĂ„verka straffvĂ€rdet, men vissa omstĂ€ndigheter som Ă€r av betydelse för straffvĂ€rdet saknar betydelse vid gradindelningen. Det som har betydelse för placeringen av ett brott i en viss svĂ„rhetsgrad Ă€r i första hand omstĂ€ndigheter av objek- tivt slag. Ăven gĂ€rningsmannens avsikter och motiv samt graden av skuld kan visserligen tillmĂ€tas betydelse, men sĂ„dana faktorer spelar i allmĂ€nhet inte lika stor roll som de objektiva omstĂ€ndigheterna.50
Trots att de bĂ„da bedömningarna sĂ„ledes görs med tillĂ€mpning av delvis skilda kriterier kan gradindelningen â i vart fall i mer svĂ„r- bedömda fall â inte göras utan att det sker en vĂ€rdering av hur allvar- lig brottsligheten Ă€r. Den samlade bedömning som alltid mĂ„ste göras kommer alltsĂ„ ytterst â med reservation för de faktorer som pĂ„verkar straffvĂ€rdet men saknar betydelse för gradindelningen â att bygga pĂ„ en vĂ€rdering av om straffvĂ€rdet i det enskilda fallet med beaktande
49Se bl.a. NJA 2011 s. 89 p. 9, NJA 2018 s. 574 p. 19 och NJA 2019 s. 492 p. 17.
50Se bl.a. NJA 2018 s. 378 p. 16.
102
SOU 2023:1 |
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
av förekommande kvalifikationsgrunder Àr sÄdant att det Àr motive- rat att döma för grovt brott.51
Av det anförda följer att det inte Àr uteslutet att redan vid grad- indelningen vÀga in faktorer som annars frÀmst pÄverkar straffvÀrdet och som saknar direkt anknytning till de grundlÀggande rekvisiten för brottet. Vissa av de försvÄrande och förmildrande omstÀndigheter som anges i 29 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken kan sÄledes fÄ betydelse Àven vid gradindelningen. Detta gÀller sÀrskilt nÀr det i lagtexten inte anges nÄgra sÀrskilda kvalifikationsgrunder till ledning för bedöm- ningen av till vilken svÄrhetsgrad ett brott Àr att hÀnföra. I dessa fall blir dÀrför sambandet mellan gradindelning och straffvÀrdebedöm- ning Ànnu tydligare.52
Om en viss omstÀndighet har Äberopats för att placera brottet i en högre svÄrhetsgrad bör den, som nÀmnts i avsnitt 3.4.2, normalt inte ocksÄ beaktas i skÀrpande riktning vid straffmÀtningen inom ramen för det allvarligare brottets straffskala. Ett sÄdant dubbel- beaktande skulle nÀmligen strida mot proportionalitetsprincipen och allmÀnna rÀttviseförestÀllningar.53 Endast om det finns ett s.k. över- vÀrde, dvs. att omstÀndigheten inte kan anses tillrÀckligt beaktad genom gradindelningen, kan den tillmÀtas betydelse ocksÄ vid straff- mÀtningen.
4.5.3Relationen till konkurrensfrÄgan
Gradindelningen hÀnger ocksÄ nÀra samman med frÄgan om vilka och hur mÄnga brott som den tilltalade ska dömas för. Sambandet mellan de bÄda bedömningarna kan dock se nÄgot olika ut beroende pÄ vilken konkurrenssituation som Àr för handen.
Vid likartad konkurrens (se avsnitt 4.2) kan antalsrĂ€kningen pĂ„- verka gradindelningen. Om domstolen kommer fram till att det Ă€r frĂ„ga om flera brott kan det ligga nĂ€ra till hands att rubricera vart och ett av dessa som brott av normalgraden. Om samma brottslighet i stĂ€llet anses som ett enda brott kan det vara mera naturligt att rubricera detta som grovt.54 Som exempel kan nĂ€mnas det fallet att nĂ„gon har gjort sig skyldig till flera tillgrepp i en följd. Om domstolen â med
51Se NJA 2019 s. 492 p. 19.
52Se NJA 2017 s. 1129 p. 8, NJA 2019 s. 492 p. 19 och NJA 2019 s. 553 p. 11.
53Se Ă
gren, Brottsbalk (1962:700) 29 kap. 2 §, avsnitt 2.3, Lexino
54Se NJA 2018 s. 378 p. 10.
103
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
tillĂ€mpning av de kriterier som gĂ€ller vid bestĂ€mmandet av brotts- enhet â kommer fram till att förfarandet utgör endast ett brott, kan den totala omfattningen av brottsligheten leda till att brottet be- döms som grovt. Om förfarandet i stĂ€llet anses innefatta flera brott, kan den mer begrĂ€nsade skadan av varje enskilt tillgrepp i stĂ€llet med- föra att dessa bedöms som normalgradsfall.
En situation, som kan vara sÀrskilt svÄrbedömd, Àr nÀr det rör sig om en serie likartade och systematiskt begÄngna brott. Denna situa- tion aktualiseras framför allt vid vissa former av förmögenhetsbrott, men ocksÄ i andra fall. FrÄgan kan dÄ instÀlla sig om det Àr möjligt att lÀgga samman de olika och i sig brottsliga gÀrningarna till en brottsenhet och placera dem i en högre svÄrhetsgrad. Denna frÄga behandlas nÀrmare i avsnitt 4.6.2 och 4.6.5. I detta sammanhang ska endast understrykas att det inte möjligt att först, med hÀnvisning till gÀrningarnas omfattning eller systematik, bestÀmma att brottslig- heten ska betraktas som grov, för att dÀrefter ta stÀllning till hur mÄnga brott det rör sig om. Vid likartad konkurrens gÄr antalsrÀk- ningen sÄledes före gradindelningen.55
I andra konkurrenssituationer (se avsnitt 4.3 och 4.4.) kan grad- indelningen inverka pÄ om ett brott ska konsumeras av ett annat. Om utförandet av det ena brottet Àr en omstÀndighet som gör att det andra brottet bedöms som grovt kan det, som nÀmnts i avsnitt 4.3.1 och 4.4, nÀmligen medföra att det lindrigare brottet ska anses subsidiÀrt till eller medbestraffad med det grova brottet. Har t.ex. ett bedrÀgeri rubricerats som grovt för att gÀrningspersonen anvÀnt sig av en förfalskad handling döms normalt endast för det grova be- drÀgeriet, och sÄledes inte ocksÄ för brukande av falsk urkund.56
Placeringen av ett av brotten i en högre svÄrhetsgrad kan emeller- tid ocksÄ fÄ den motsatta följden, dvs. att konsumtion inte ska ske. SÄ kan bl.a. bli fallet nÀr vart och ett av brotten dÀrmed blir att hÀnföra till en sÄ pass strÀng straffskala att det inte kan anses före- ligga nÄgot subsidiaritetsförhÄllande mellan brotten eller annars skÀl för att betrakta en del av brottsligheten som medbestraffad. En situa- tion av detta slag berördes i det ovan nÀmnda rÀttsfallet NJA 2019 s. 553 som gÀllde förhÄllandet mellan mÀnniskorov och misshandel.
55Se UlvÀng, 2013, s. 277.
56Förövandet av ett brott kan dock medföra att ett annat brott rubriceras som grovt utan att det innebÀr att det förstnÀmnda brottet ska konsumeras, se t.ex. förhÄllandet mellan ringa nar- kotikabrott, olika former av trafikbrottslighet och grovt vÄllande till annans död i NJA 2012 s. 79.
104
SOU 2023:1 |
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
Av det fallet framgÄr att mindre eller mÄttligt allvarliga hot- och vÄlds- handlingar som ingÄr i sjÀlva bemÀktigandet vid ett mÀnniskorov normalt konsumeras av det senare brottet, medan sÀrskilt allvarliga vÄldshandlingar som representerar ett pÄtagligt straffvÀrde, sÄsom grov misshandel, inte gör det.
4.6SĂ€rskilt om systematisk brottslighet
4.6.1Systematisk brottslighet
Att viss brottslighet har utövats systematiskt kan beaktas pÄ olika sÀtt och i olika sammanhang. I praxis har brottslighetens systematik ibland ansetts utgöra skÀl för att betrakta flera i sig brottsliga gÀrningar som ett enda brott. Med andra ord kan detta förhÄllande under vissa omstÀndigheter tÀnkas pÄverka antalsrÀkningen. Att brottsligheten har utövats systematiskt anges dessutom vid gradindelade brott inte sÀllan som ett kvalificerande rekvisit för en gradhöjning. Brottslighetens systematiska karaktÀr kan ocksÄ beaktas inom sÄdana kvalifikations- grunder som gÄr ut pÄ att gÀrningen har varit av sÀrskilt farlig art. Ett systematiskt tillvÀgagÄngssÀtt förekommer dÀrutöver som en allmÀn straffskÀrpningsgrund i 29 kap. 2 § 6 brottsbalken.
Systematisk brottslighet Àr inte nÄgot enhetligt begrepp. Som regel avses emellertid att det Àr frÄga om brott som upprepas pÄ ett likartat sÀtt. Det krÀvs ocksÄ i allmÀnhet att brottsligheten har före- gÄtts av planering eller att gÀrningsmannen anvÀnder en sÀrskild metod för att begÄ brotten. De vanligaste sÀtten att beskriva syste- matisk brottslighet tar sikte pÄ mÀngden brott, att samma beteende upprepas och att brotten följer en uppgjord plan eller föregÄs av nog- granna förberedelser.57
Av det anförda följer att enbart det förhÄllandet att det rör sig om ett upprepat, likartat förfarande normalt inte Àr tillrÀckligt för att brottsligheten ska betraktas som systematisk. JÀmfört med annan seriebrottslighet kÀnnetecknas systematisk brottslighet sÄledes av nÄgot ytterligare moment (sÄsom en sÀrskild metod, en uppgjord plan eller noggranna förberedelser) som binder samman brottsligheten.58
57Se NJA 2018 s. 634 p. 14 samt jfr SOU 2013:85 s. 116 och 126 och Ds 2019:1 s. 63.
58Jfr prop. 2020/21:52 s. 78.
105
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
4.6.2Systematik som skÀl för att betrakta flera gÀrningar som ett brott
FrĂ„gan om den som har övertrĂ€tt samma straffbud flera gĂ„nger ska anses ha gjort sig skyldig till ett eller flera brott avgörs, som utveck- lats i avsnitt 4.2.1 och 4.2.2, genom avgrĂ€nsningen av vad som utgör en respektive flera brottsenheter. Ăven om kriterierna för hur brotts- enheten avgrĂ€nsas skiljer sig Ă„t för olika brottstyper Ă€r huvudregeln att en fĂ€rdig brottsenhet föreligger sĂ„ snart de i brottsbeskrivningen angivna rekvisiten Ă€r uppfyllda.
Framför allt vissa former av förmögenhetsbrott begÄs emellertid inte sÀllan i ett sÄdant sammanhang och med sÄdan intensitet att det kan framstÄ som mer naturligt att betrakta samtliga gÀrningar i serien som ett och samma brott. DÀrför har det i praxis ibland ansetts be- fogat att frÄngÄ principerna för hur brottsenheten normalt avgrÀnsas vid dessa brottstyper och i stÀllet lÀgga samman gÀrningarna till ett brott, som dÄ ofta placeras i en högre svÄrhetsgrad. En sÄdan sam- manlÀggning har mÄnga gÄnger motiverats av att gÀrningarna utgör led i en brottslighet som utövats systematiskt.59
SvĂ„righeterna med att antalsrĂ€kna brott som utgör led i en syste- matiskt utövad brottslighet grundar sig bl.a. i att man vid bedöm- ningen mĂ„ste förhĂ„lla sig till andra gĂ€rningar i ett större samman- hang. Inte minst nĂ€r systematiken ingĂ„r som ett kvalificerande rekvisit vid gradindelningen av brott kan detta ge intryck av att det Ă€r möjligt att vidga brottsenheten. UtifrĂ„n uttalanden i förarbeten och vĂ€g- ledande avgöranden frĂ„n senare tid stĂ„r emellertid klart att sĂ„dana rekvisit inte kan anses innebĂ€ra nĂ„gon modifiering av hur brotts- enheten bestĂ€ms eller att en sammanlĂ€ggning av flera i sig brottsliga gĂ€rningar annars fĂ„r göras enbart pĂ„ den grunden att brotten har utgjort led i ett systematiskt förfarande.60 Undantag frĂ„n gĂ€ngse prin- ciper Ă€r visserligen möjliga, men det torde liksom i andra fall vanligen krĂ€va ett nĂ€ra tidsmĂ€ssigt eller rumsligt samband mellan de olika moment som annars skulle utgöra egna brottsenheter.61 Ăven nĂ€r gĂ€rningspersonen redan frĂ„n början har haft en tydlig plan som inne-
59Se t.ex. Göta hovrÀtts dom den 7 mars 2012 i mÄl B
60Se NJA 2006 s. 524, NJA 2007 s. 973, NJA 2012 s. 886, NJA 2018 s. 378, NJA 2019 s. 747 och NJA 2020 s. 344 samt prop. 2016/17:131 s. 57 och prop. 2020/21:52 s. 86 f.
61Se NJA 2018 s. 378 p. 12 och NJA 2019 s. 747 p. 19.
106
SOU 2023:1 |
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
bÀr att brottsligheten begÄtts i flera steg kan avsteg vara tÀnkbara.62 Vi Äterkommer till denna frÄga i avsnitt 4.6.5.
I detta sammanhang kan framhÄllas att nÄgra brottskonstruktioner har tillkommit delvis för att det ska vara möjligt att beakta systema- tiska inslag vid viss typ av brottslighet. De grova fridskrÀnknings- brotten, olaga förföljelse och grovt fordringsbedrÀgeri utgör alla exempel pÄ sÄdana brottstyper. (se ovan avsnitt 4.2.3). För de grova fridskrÀnkningsbrotten och olaga förföljelse framhölls det i förarbetena att ett systematiskt upprepande av relativt lindriga gÀrningar sam- mantaget kan leda till en betydande krÀnkning av den utsatta perso- nen.63 I förarbetena till straffbestÀmmelsen om grovt fordrings- bedrÀgeri angavs att brottslighetens systematik och samlade negativa effekter för samhÀllet inte i tillrÀcklig utstrÀckning beaktats vid rubri- ceringen av brotten och inte heller fÄtt tillrÀckligt genomslag vid straff- mÀtningen.64
Ăven i frĂ„ga om andra förmögenhetsbrott Ă€n grovt fordrings- bedrĂ€geri har konstruktioner övervĂ€gts för att Ă„stadkomma en skĂ€rpt straffrĂ€ttslig bedömning av systematisk brottslighet, dĂ€ribland sĂ„dana som innebĂ€r en sammanlĂ€ggning av flera brott.
I början av
Senare under
62Se NJA 2019 s. 747 p. 23.
63Se prop. 1997/98:55 s.
64Se prop. 2016/17:131 s. 25.
65Se SOU 1983:50 s. 122 f.
107
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
skalan. DÀremot avvisade kommittén tanken pÄ att bedöma flera brott som ett grövre brott.66
Egendomsskyddsutredningen resonerade i sitt betĂ€nkande frĂ„n 2013 kring olika lösningar för hur systematiska inslag vid förmögen- hetsbrott skulle kunna beaktas ytterligare. Utredningen övervĂ€gde bl.a. en generell bestĂ€mmelse om att flera förmögenhetsbrott skulle lĂ€ggas samman till ett eller flera allvarligare brott. Utredningen fram- höll att en sĂ„dan regel skulle underlĂ€tta bl.a. rubricering och straff- mĂ€tning i vissa fall, men att det samtidigt skulle bli svĂ„rare att i förvĂ€g bedöma straffvĂ€rde och preskriptionstid. RĂ€ttssĂ€kerhetsskĂ€l ansĂ„gs dĂ€rför tala mot en sĂ„dan ordning. Inte heller ansĂ„g utredningen att behovet av att kunna lĂ€gga samman flera tillgreppsbrott till ett grovt brott var sĂ„ framtrĂ€dande att det fanns skĂ€l att övervĂ€ga en sĂ€rskild bestĂ€mmelse av detta slag, bl.a. eftersom de flesta tillgreppsbrott som begĂ„s systematiskt â sĂ„som fickstölder och inbrottsstölder â redan bedöms som grova brott. I undantagsfall borde det enligt utredningen dock inte vara uteslutet att införa nya brottskonstruktioner som gör det möjligt att avgöra vad som Ă€r ett brott pĂ„ ett annat sĂ€tt Ă€n vad som Ă€r normalt för brottstypen i frĂ„ga. Utredningen föreslog ocksĂ„ en bestĂ€mmelse som tog sikte pĂ„ bedrĂ€gerier med hjĂ€lp av s.k. bluffakturor, vilket resulterade i regleringen om grovt fordringsbedrĂ€- geri.67
Slutligen övervÀgdes i Ds 2019:1 om bestÀmmelser borde införas som gör det möjligt att lÀgga samman flera systematiskt begÄngna stölder eller hÀlerier till ett allvarligare brott, benÀmnt grov syste- matisk stöld respektive grovt systematiskt hÀleri. SÄdana bestÀmmel- ser skulle, enligt vad som föreslogs i promemorian, kunna utformas med de grova fridskrÀnkningsbrotten som förebild. SÄledes skulle flera brott, sÄsom stöld eller ringa stöld, lÀggas samman och skapa ett nytt brott med en strÀngare straffskala, om vart och ett av brotten utgjort ett led i ett systematiskt förfarande. Enligt vad som framhölls i promemorian skulle en sÄdan reglering visserligen underlÀtta bl.a. straffvÀrdebedömningen, men kriterierna för nÀr en sammanlÀgg- ning fÄr ske skulle samtidigt leda till betydande avgrÀnsningssvÄrig- heter och göra det svÄrt för enskilda att förutse nÀr ett respektive flera brott har begÄtts. Vidare framhölls att effektiviteten av en sÄdan brotts-
66Se SOU 1986:14 s. 114 ff.
67Se SOU 2013:85 s.
108
SOU 2023:1 |
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
konstruktion kunde ifrÄgasÀttas. Mot denna bakgrund blev prome- morians slutsats att övervÀgande skÀl talade mot en sÄdan reglering.68 Regeringen instÀmde i denna bedömning och framhöll sÀrskilt att en brottskonstruktion, vilken innefattar brott som riktats mot olika mÄlsÀganden vid olika tillfÀllen, skulle leda till stora praktiska svÄrig- heter för polis och Äklagare. Dessutom skulle den innebÀra en risk för att gÀrningar i alltför stor utstrÀckning skulle falla utanför straff- bestÀmmelsernas tillÀmpningsomrÄde. I enlighet med vad som före- slagits i promemorian infördes i stÀllet systematik som en ny kvali-
fikationsgrund för grov stöld och grovt hÀleri (se vidare nedan).69
4.6.3Systematik som kvalifikationsgrund
I flera straffbestĂ€mmelser utgör brottlighetens systematik en kvalifi- kationsgrund för att bedöma brottet som grovt. Grov stöld, grovt bokföringsbrott, grovt skattebrott, grovt smugglingsbrott, grovt tull- brott, grov olovlig befattning med smuggelgods samt grovt penning- tvĂ€ttbrott utgör alla exempel pĂ„ brott dĂ€r det vid bedömningen ska beaktas om gĂ€rningen ingĂ„tt i eller utgjort ett âled i en brottslighet som utövats systematisktâ.
Som nÀmnt i avsnitt 4.6.1 Àr systematisk brottslighet inte nÄgot enhetligt begrepp. Vilka krav som bör stÀllas pÄ brottslighetens om- fattning och utförande för att den ska anses som systematisk gÄr alltsÄ inte att uttala sig om generellt, utan fÄr bedömas frÄn fall till fall med beaktande av den aktuella brottstypens sÀrdrag.
Som berörts ovan infördes systematik som kvalifikationsgrund för grov stöld och grovt hÀleri genom en lagÀndring 2021 som syftade till att systematiska inslag vid brottsligheten skulle fÄ ett tydligare genomslag vid den straffrÀttsliga bedömningen. I propositionen ut- talades att det, för att brottsligheten ska anses ha utövats systema- tiskt, ska vara frÄga om brott som upprepats pÄ ett likartat sÀtt, men att det dÀrutöver krÀvs nÄgot ytterligare moment. Det kan exempelvis handla om att brotten följt en brottsplan, föregÄtts av noggranna förberedelser eller utförts pÄ ett förslaget sÀtt eller att gÀrnings- mannen anvÀnt sig av sÀrskild utrustning. Vidare uttalas att kraven i detta avseende inte bör sÀttas alltför högt.70
68Se Ds 2019:1 s. 75 ff.
69Se prop. 2020/21:52 s. 82 ff.
70Se prop. 2020/21:52 s. 112 f.
109
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
NÀr det gÀller grovt skattebrott ges i förarbetena inte nÄgon nÀr- mare förklaring till vad systematiken kan bestÄ i. DÀremot framhÄlls att mindre skatteundandraganden inte ska bedömas som grova brott enbart av den anledningen att det rör sig om ett upprepat förfarande.71 Vid sÄvÀl grovt barnpornografibrott som grovt bokföringsbrott fram- hÄlls att brottsligheten inte behöver ha utövats i organiserad form för att anses som systematisk.72 Systematiken vid grovt smugglings- brott, grovt tullbrott och grov olovlig befattning med smuggelgods tar dÀremot sikte framför allt pÄ införsel som kan anses vara organi- serad med hÀnsyn till att den mÀngd gods som förs in gör det pÄkallat att det finns en organisation för sÄvÀl förvaring som distribution.73 Vid grovt penningtvÀttbrott anges i förarbetena endast att syste- matiken, pÄ samma sÀtt som i 29 kap. 2 § 6 brottsbalken, avser ett visst tillvÀgagÄngssÀtt som har upprepats ett flertal gÄnger, antingen av en ensam gÀrningsperson eller av flera personer i samförstÄnd.74
I flera straffbestĂ€mmelser finns Ă€ven kvalificerande rekvisit som exempelvis att brottsligheten âbedrivs yrkesmĂ€ssigtâ, âi större om- fattningâ och Ă€r av âsĂ€rskilt farlig artâ, dĂ€r systematiska inslag indirekt kan fĂ„ visst genomslag. Grovt narkotikabrott och grov narkotika- smuggling utgör exempel pĂ„ brottstyper dĂ€r nyssnĂ€mnda omstĂ€ndig- heter utgör kvalificerande rekvisit. Domstolen har ocksĂ„ möjlighet att beakta systematiken oavsett om detta framgĂ„r av straffbestĂ€m- melsen eller inte.
I praxis frÄn framför allt senare Är mÀrks dock en tydlig ÄterhÄll- samhet nÀr det gÀller att bedöma gradindelade brott som grova med hÀnvisning till att de har skett systematiskt eller föregÄtts av sÀrskild planering utan att dessa omstÀndigheter anges som kvalifikations- grunder i straffbestÀmmelsen. För att sÄdana förhÄllanden ska för- anleda en gradhöjning bör det enligt HD normalt krÀvas att brotten har en frekvens och prÀglas av en förslagenhet som klart gÄr utöver vad som gÀller för annan, i och för sig upprepad och likartad, brotts- lighet.75 HD har vidare uttalat att nÀr en omstÀndighet uttryckligen har angetts som en kvalifikationsgrund för grovt brott bör den till- mÀtas större betydelse för rubriceringsfrÄgan Àn nÀr omstÀndigheten aktualiseras enbart som en straffskÀrpningsgrund enligt 29 kap. 2 § 6
71Se prop. 1995/96:170 s. 112.
72Se prop. 1997/98:43 s. 98 och prop. 2004/05:69 s. 25.
73Se prop. 1999/2000:124 s.
74Se prop. 2013/14:121 s. 113.
75Se NJA 2016 s. 1143 p. 25.
110
SOU 2023:1 |
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
brottsbalken. Detta beror pĂ„ att det i det förra fallet inte sĂ€llan handlar om omstĂ€ndigheter som ofta Ă€r för handen vid den specifika brotts- typen och som i sig medför att brottsligheten Ă€r av allvarligare beskaffenhet, t.ex. genom att den â om den Ă€r vĂ€lplanerad â kan vara svĂ„rare att upptĂ€cka.76
Enligt HD finns det ÀndÄ skÀl till restriktivitet vid bedömningen av vad som utgör ett systematiskt tillvÀgagÄngssÀtt Àven nÀr den om- stÀndigheten utgör en sÀrskild kvalifikationsgrund. En uppflyttning i svÄrhetsgrad innebÀr nÀmligen regelmÀssigt en repressionsökning och bör dÀrför begrÀnsas till de fall dÀr omstÀndigheterna Àr sÄdana att en Àndrad rubricering framstÄr som motiverad.77 Utrymmet att placera ett visst brott i en högre svÄrhetsgrad med hÀnvisning till att det ingÄr i ett systematiskt förfarande Àr enligt HD ocksÄ beroende av om det finns andra försvÄrande omstÀndigheter, sÄsom sÀrskild förslagenhet eller inslag av organisation, och vilket straffvÀrde de enskilda brotten har i grunden.78
4.6.4Systematik som försvÄrande omstÀndighet vid straffvÀrdebedömningen
Enligt 29 kap. 2 § 6 brottsbalken ska som en försvĂ„rande omstĂ€n- dighet vid bedömningen av straffvĂ€rdet beaktas om brottet har ut- gjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller om brottet föregĂ„tts av sĂ€rskild planering. Syste- matik Ă€r alltsĂ„ en omstĂ€ndighet som â vid sidan av vad som gĂ€ller för varje sĂ€rskild brottstyp â sĂ€rskilt ska beaktas i skĂ€rpande riktning vid straffmĂ€tningen. En tillĂ€mpning av bestĂ€mmelsen fĂ„r sĂ„ledes till följd att brottet anses ha ett högre straffvĂ€rde Ă€n det annars skulle ha haft.
TillÀmpningsomrÄdet för bestÀmmelsen utvidgades genom en lag- Àndring 2010 (prop. 2009/10:147). I sin tidigare lydelse var bestÀm- melsen endast tillÀmplig pÄ brott som utgjort ett led i en brottslig verksamhet som varit sÀrskilt noggrant planlagd eller bedrivits i stor omfattning och i vilken den tilltalade spelat en betydande roll. Detta innebar att bestÀmmelsen inte omfattade enstaka brott, Àven om detta brott varit vÀl planlagt. Den tog inte heller sikte pÄ brott som
76Se NJA 2018 s. 634 p. 19.
77Se a. rÀttsfall p. 20.
78Se NJA 2018 s. 378 p. 20.
111
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
förövats av en ensam person, Àven om det rört sig om upprepad brottslighet, utan pÄ brottslighet med flera inblandade och som skett i organiserade former. Dessutom krÀvdes att den tilltalade spelat en betydande roll i den brottsliga verksamheten.79 Efter 2010 Ärs Ànd- ring Àr regeln tillÀmplig Àven pÄ enstaka brott som föregÄtts av sÀr- skild planering samt pÄ systematisk brottslighet som begÄtts genom att en gÀrningsman upprepat ett visst tillvÀgagÄngssÀtt ett flertal gÄnger.80 Punkten omfattar numera ocksÄ samtliga medverkande vid brotten, oavsett vilken roll de spelat i den brottsliga verksamheten. Graden av delaktighet ska dock som vanligt beaktas vid bedömningen av straffvÀrdet för var och en av de medverkande (jfr NJA 2003 s. 78).
Med brottslighet som har utövats systematiskt avses enligt moti- ven i detta sammanhang alltsÄ sÄdan brottslighet dÀr ett visst till- vÀgagÄngssÀtt upprepats ett flertal gÄnger antingen av en ensam gÀr- ningsman eller av flera personer i samförstÄnd. Som ett exempel anges att nÄgon vid upprepade tillfÀllen förmÄtt annan till utbetal- ning av en förmÄn som han eller hon inte har haft rÀtt till. Ett annat exempel som tas upp Àr om flera personer rÄnat olika butiker eller banker och dÄ gÄtt till vÀga pÄ ett likartat sÀtt vid varje tillfÀlle.81 Genom praxis har tydliggjorts att enbart det förhÄllandet att det rör sig om upprepad likartad brottslighet inte innebÀr att den uppfyller bestÀmmelsens krav pÄ systematik. SÄledes krÀvs att det föreligger ytterligare nÄgot kvalificerande moment för att bestÀmmelsen ska komma i tillÀmpning (se vidare avsnitt 4.6.1). Enligt vad som ocksÄ följer av praxis stÀlls emellertid lÀgre krav pÄ de systematiska inslagen för att dessa ska fÄ betydelse vid straffvÀrdebedömningen Àn för att de ska medföra att brottet hÀnförs till en högre svÄrhetsgrad.82
Om brottslighetens systematik har Ă„beropats som skĂ€l för att bedöma ett eller flera brott som grova bör denna omstĂ€ndighet nor- malt inte beaktas i skĂ€rpande riktning Ă€ven vid straffmĂ€tningen inom ramen för det grova brottets straffskala (jfr ovan avsnitt 4.5.2). TvĂ€rtom kan det â vilket vi Ă„terkommer till i avsnitt 4.6.5 och 5.6.2
âi dessa fall krĂ€vas större reduktioner vid bedömningen av den samlade brottslighetens straffvĂ€rde Ă€n vad som annars brukar göras.
79Prop. 1987/88:120 s. 84.
80Prop. 2009/10:147 s. 31.
81Se prop. 2009/10:147 s. 43 f.
82Se t.ex. NJA 2016 s. 1143, NJA 2018 s. 378 och NJA 2018 s. 634.
112
SOU 2023:1 |
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
4.6.5SÀrskilda svÄrigheter vid antalsrÀkning, gradindelning och straffvÀrdebedömning av systematisk brottslighet
PÄ vilket sÀtt upprepad brottslighet som Àr systematisk till sin karak- tÀr ska beaktas Àr, som framgÄr av redogörelsen ovan, alltsÄ i nÄgon mÄn en öppen frÄga. I praxis har flera gÀrningar som ingÄtt i ett systematiskt förfarande i vissa fall ansetts utgöra ett brott som dÄ ofta rubricerats som grovt. I andra fall har samtliga brott inom ramen för ett sÄdant förfarande rubricerats som grova. I Äter andra fall har systematiken enbart fÄtt betydelse för straffvÀrdet av brotten. FrÄ- gan om hur ett systematiskt tillvÀgagÄngssÀtt lÀmpligen bör beaktas har ocksÄ diskuterats ingÄende i doktrinen.83
I tidigare lagstiftningsÀrenden har konstaterats att oklarheten i ovannÀmnda avseende riskerar att leda till en oenhetlig rÀttstillÀmp- ning.84 Samtidigt har framhÄllits att inget tyder pÄ att domstolarna ÄsidosÀtter likabehandlings- eller proportionalitetsprinciperna vid straff- mÀtningen av flerfaldiga förmögenhetsbrott. TvÀrtom kan strÀvan efter att Ästadkomma ett resultat som överensstÀmmer med dessa principer snarast framstÄ som ett skÀl för att i vissa fall vÀlja en sÀr- skild konkurrenslösning.85
NĂ„got som försvĂ„rar bedömningen av Ă€ldre praxis â och som möjligen i sig ocksĂ„ bidragit till att denna varit spretande â Ă€r att domstolarna tidigare inte varit Ă„lagda att i domslutet ange hur mĂ„nga brott av ett visst slag som förövats. Inte heller har detta alltid fram- gĂ„tt av domskĂ€len. DĂ€r förekommer nĂ€mligen inte sĂ€llan begrepp sĂ„som âförfarandetâ eller âbrottslighetenâ, vilka kan anvĂ€ndas för att beskriva sĂ„vĂ€l enkel som flerfaldig brottslighet. I vissa fall har dom- stolen ocksĂ„ missvisande talat om ett brott nĂ€r det i sjĂ€lva verket varit frĂ„ga om flera brott.86
83Se bl.a. replikskifte mellan Sunnqvist och UlvĂ€ng i SvJT 2011 s. 495, SammanlĂ€ggning av flera systematiskt begĂ„ngna brott till ett grovt brott, SvJT 2011 s. 1 036, SammanlĂ€ggning av flera systematiskt begĂ„ngna brott till ett grovt brott â en replik, SvJT 2012 s. 58, SammanlĂ€ggning av flera systematiskt begĂ„ngna brott till ett grovt brott â en kort kommentar och SvJT 2012 s. 62, SammanlĂ€ggning av flera systematiskt begĂ„ngna brott till ett grovt brott â slutreplik.
84Se SOU 2013:85 s. 123 och Ds 2019:1 s. 67 f.
85Ibid.
86Jfr UlvÀng, 2013, s. 210, Asp & UlvÀng, s. 469, SOU 2013:85 s. 99 och Ds 2019:1 s. 43 f.
113
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
I och med att ett en ny version av domstolarnas
Ett grundlÀggande problem nÀr det handlar om upprepade och systematiskt begÄngna brott Àr att en rimlig vÀrdering av brottslig- heten svÄrligen lÄter sig göras utan att man markant avviker frÄn de principer som normalt gÀller för antingen antalsrÀkningen eller straff- vÀrdebedömningen. Detta gÀller sÀrskilt vid gradindelade brott dÀr brottslighetens systematiska karaktÀr utgör eller kan beaktas inom ramen för en kvalifikationsgrund för grovt brott. Som utvecklats i avsnitt 4.6.2 har det i sÄdana fall förekommit att flera i sig brottsliga gÀrningar sammanförs till ett brott som sedan placeras i en högre svÄrhetsgrad. Med en sÄdan lösning kan de systematiska inslagen i brottsligheten ges ett tydligt genomslag samtidigt som pÄföljden inte blir orimligt strÀng. Detta förutsÀtter emellertid ofta att brottsen- heten vidgas pÄ ett sÀtt som inger betÀnkligheter bl.a. med avseende pÄ medverkan till brott och preskription samt frÄn legalitetssyn- punkt (se ovan avsnitt 4.2.1). Som tidigare nÀmnts har man i senare Ärs praxis och förarbeten dÀrför förhÄllit sig avvisande till en sÄdan tillÀmpning (se ovan avsnitt 4.6.2).
Om utgĂ„ngspunkten sĂ„ledes Ă€r att det i den angivna situationen ska dömas för flera brott instĂ€ller sig emellertid frĂ„gan hur en kva- lifikationsgrund som tar fasta pĂ„ det systematiska i förfarandet ska tillĂ€mpas i relation till en sĂ„dan brottsserie. Eftersom det i de fall dĂ€r brotten Ă€r likartade sĂ€llan Ă€r ett alternativ att rubricera de i serien ingĂ„ende brotten pĂ„ olika sĂ€tt, blir det för domstolen ett val mellan tvĂ„ alternativ som ger helt olika utgĂ„ngspunkter för straffmĂ€tningen. Antingen blir resultatet en lĂ„ng rad brott av normalgraden eller en lĂ„ng rad grova brott. Detta medför ofrĂ„nkomligen â och oavsett vil- ken vĂ€g man gĂ„r â att det uppstĂ„r pĂ„tagliga tröskeleffekter som sedan mĂ„ste hanteras av domstolarna pĂ„ ett eller annat sĂ€tt.89
87Sveriges Domstolars
88I domstolarnas rapporteringsskyldighet till det s.k.
89Se prop. 2020/21:52 s. 86 f. och LagrÄdets yttrande i bilaga 8 till nÀmnda prop. samt dÀr an- givna hÀnvisningar.
114
SOU 2023:1 |
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
Som exempel kan nĂ€mnas det fallet att nĂ„gon gör sig skyldig till ett tiotal stöldbrott som vart och ett avser ett vĂ€rde om nĂ„gra tusen- lappar. Om varje sĂ„dant brott skulle bedömas som grovt enbart dĂ€rför att det ingick i ett systematiskt förfarande skulle det pĂ„verka det totala straffet avsevĂ€rt. Det beror pĂ„ att minimistraffet för de grova brotten ofta ligger relativt högt (i stöldfallet sex mĂ„naders fĂ€ngelse) och att det blir frĂ„ga om en form av dubbelrĂ€kning; genom att fler- brottsligheten fĂ„r pĂ„verka bĂ„de antalsrĂ€kningen och gradindelningen blir resultatet en genomgripande omvĂ€rdering av den samlade brotts- ligheten.90 Om brotten i stĂ€llet rubriceras som stölder av normalgraden finns â bl.a. pĂ„ grund av de reduktioner som görs vid straffmĂ€tningen av flerfaldig brottslighet â Ă„ andra en risk för att de systematiska inslagen inte fĂ„r ett tillrĂ€ckligt genomslag. Framför allt om domstolen stannar vid den förra lösningen, men ocksĂ„ vid den senare, fĂ„r nĂ„gon form av justering göras vid den efterföljande straffvĂ€rdebedömningen. Med andra ord mĂ„ste gĂ€ngse straffmĂ€tningsprinciper ofta frĂ„ngĂ„s, sĂ„ att slutresultatet pĂ„ ett adekvat sĂ€tt speglar brottslighetens allvar.
FrÄgan om hur den nu behandlade problematiken bör hanteras har berörts i ett antal rÀttsfall frÄn senare Är.91 Som redan framgÄtt kan HD dÀr sÀgas ha anvisat ett restriktivt förhÄllningssÀtt nÀr det gÀller att bedöma ett brott som grovt pÄ den grunden att det utgjort led i en brottslighet som utövats systematiskt. Ett sÄdant förhÄllningssÀtt
âsom förvisso endast delvis löser den beskrivna problematiken â har förordats ocksĂ„ i doktrinen.92 DĂ€rvid har framhĂ„llits att om domstolen övervĂ€ger att rubricera brotten i en brottserie som grova, men nĂ„r slut- satsen att rubriceringen inte kan Ă„terspeglas i straffvĂ€rdebedömningen, bör man i första hand frĂ„ga sig om inte brotten bör placeras i en lĂ€gre svĂ„rhetsgrad. SĂ„som HD konstaterat i nyssnĂ€mnda rĂ€ttsfall kan brotts- lighetens systematiska karaktĂ€r nĂ€mligen oftast beaktas tillrĂ€ckligt inom ramen för den straffskala som gĂ€ller för brott av normalgraden. Det gĂ€ller sĂ€rskilt som det, enligt 26 kap. 2 § brottsbalken, vid fler- faldig brottslighet Ă€r möjligt att överskrida straffmaximum för de en- skilda brotten. Vid flerfaldig brottslighet Ă€r det sĂ„ledes i regel naturligt att systematiken frĂ€mst ges betydelse nĂ€r straffvĂ€rdet av den samlade
90Jfr UlvÀng, 2013, s. 263.
91Se NJA 2006 s. 524, NJA 2007 s. 973, NJA 2012 s. 886, NJA 2018 s. 378, NJA 2018 s. 634, NJA 2019 s. 747 och NJA 2020 s. 344. Jfr dock prop. 2020/21:52 s. 113.
92Se UlvÀng, SVJT 2011 s. 1036 pÄ s. 1049.
115
Om konkurrens, gradindelning och systematisk brottslighet |
SOU 2023:1 |
brottsligheten bestÀms.93 Hur denna bedömning bör göras behandlas nÀrmare i kapitel 5 (se sÀrskilt avsnitt 5.6.2).
93Se sÀrskilt NJA 2018 s. 378 p.
116
5PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet
5.1Inledning
Att nĂ„gon vid samma tillfĂ€lle ska dömas för flera brott Ă€r mycket van- ligt. I Sverige, och i mĂ„nga andra lĂ€nder, medför flerfaldig brottslig- het att det utdömda straffet blir mildare Ă€n summan av de straff som skulle dömts ut för vart och ett av brotten om de hade bedömts oberoende av varandra. I den rĂ€ttspolitiska diskussionen har man dĂ€rför ibland talat om att den som gör sig skyldig till flera brott fĂ„r âmĂ€ngdreduktionâ eller âmĂ€ngdrabattâ. I detta kapitel gĂ„r vi igenom de principer som ligger till grund för denna ordning, liksom bak- grunden till den nuvarande regleringen. Vi gĂ„r ocksĂ„ nĂ€rmare in pĂ„ hur pĂ„följdsbestĂ€mningen vid flerfaldig brottslighet gĂ„r till enligt gĂ€llande rĂ€tt och avslutar med en redogörelse för vilka övervĂ€ganden som tidigare har gjorts i frĂ„ga om hur man kan fĂ„ till stĂ„nd en skĂ€rpt straffrĂ€ttslig bedömning.
5.2Flerfaldig brottslighet eller Ă„terfall?
Med flerfaldig brottslighet avses att en person vid samma tillfÀlle döms till ansvar för fler Àn ett brott. Enligt gÀllande rÀtt ska domstolen dÄ som huvudregel bestÀmma en gemensam pÄföljd för brotten med utgÄngspunkt i den samlade brottslighetens straffvÀrde. Som nÀmnts ovan leder detta normalt till att det utdömda straffet blir lÀgre Àn summan av de straff som skulle ha skulle dömts ut för vart och ett av brotten sedda för sig. Detta följer av den s.k. asperationsprin- cipens tillÀmpning.
117
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
Om nÄgon döms för ett brott och dÀrefter gör sig skyldig till ny brottslighet Àr det i stÀllet frÄga om ett Äterfall i brott. Det förhÄl- landet att det nya brottet utgör ett Äterfall betraktas som en för- svÄrande omstÀndighet vid pÄföljdsbestÀmningen och kan leda till att den dömde fÄr en strÀngare pÄföljd Àn en förstagÄngsbrottsling som begÄtt motsvarande brott.
Skillnaden mellan flerfaldig brottslighet och Äterfall kan nÄgot för- enklat sÀgas bestÄ i att det vid Äterfall har meddelats en dom mellan brotten medan sÄ inte Àr fallet vid flerfaldig brottslighet.
NÄgot om grundtankarna bakom ordningen med ÄterfallsskÀrpning
Det finns olika förklaringsmodeller till varför pĂ„följden bör skĂ€rpas för ett brott pĂ„ grund av den tilltalades tidigare brottslighet. Enligt en uppfattning ökar sjĂ€lva klandervĂ€rdheten av den brottsliga hand- lingen genom att gĂ€rningsmannen tidigare har gjort sig skyldig till brott. SynsĂ€ttet kan delvis bottna i att gĂ€rningsmannens ovilja â eller olydnad â att rĂ€tta sig efter lagen gör honom eller henne mer klan- dervĂ€rd. Andra synsĂ€tt Ă€r att rĂ€ttssystemet genom ett strĂ€ngare pĂ„- följdsval för den som Ă„terfaller i brott kan uppnĂ„ en individuell av- skrĂ€ckning eller större inkapaciteringseffekter. Det Ă€r ocksĂ„ vanligt att allmĂ€npreventiva skĂ€l Ă„beropas som grund för en strĂ€ngare bedöm- ning av Ă„terfallsbrottslighet.1
Ytterligare ett synsÀtt innebÀr att ÄterfallsskÀrpning vid pÄföljds- valet kan inordnas i en privilegieringsmodell som bygger pÄ en tole- ransteori. Det innebÀr att det bör finnas en viss förstÄelse frÄn sam- hÀllets sida den första gÄngen nÄgon begÄr ett brott (det Àr mÀnskligt att fela) och att det finns skÀl att anta att den person som har begÄtt ett brott kan ta till sig det klander som domen uttrycker. Vid Äterfall i brott avtar toleransen successivt och en mer ingripande pÄföljd vÀljs.2
Oavsett vilken förklaringsmodell som godtas kan konstateras att flerfaldig brottslighet och Äterfall i brott hanteras pÄ diametralt mot- satta sÀtt. Medan flerfaldig brottslighet i praktiken innebÀr att den tillkommande brottsligheten bestraffas mildare, leder Äterfallet till att den nya brottsligheten pÄkallar ett strÀngare straff.
1Se bl.a. Borgeke & Forsgren, Att bestÀmma pÄföljd för brott (2021, version 4, JUNO), s. 245.
2Se bl.a. a.a. s. 43 f. och s. 245 samt prop. 1987/88:120 s. 52.
118
SOU 2023:1 |
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
5.3AllmÀnna principer för pÄföljdsbestÀmning vid flerfaldig brottslighet
5.3.1Gemensamt straff â separata straff â kollektivt straff
NÀr en tilltalad ska dömas för flera brott uppkommer frÄgan hur denna situation ska hanteras i pÄföljdshÀnseende. FrÄn rent principiella ut- gÄngspunkter finns ett antal tÀnkbara modeller.
I Sverige tillÀmpas sedan lÀnge principen om gemensamt straff. Principen innebÀr att den som vid samma tillfÀlle döms för flera brott som huvudregel ska fÄ endast en pÄföljd, som dÄ kommer att omfatta samtliga brott. Detta förutsÀtter att domstolen gör en gemensam straffmÀtning för den samlade brottsligheten. Straffet mÄste vidare mÀtas ut i ett enhetligt vÀrde inom ramen för en gemensamt kon- struerad straffskala. Vi Äterkommer nedan till vilka principer som kan aktualiseras nÀr den samlade brottslighetens straffskala respek- tive straffvÀrde ska faststÀllas.
Ett alternativ till att bestÀmma en gemensam pÄföljd för den sam- lade brottsligheten skulle kunna vara att döma till en separat pÄföljd för varje brott. Med en sÄdan modell förflyttas emellertid hela kon- kurrensproblematiken till verkstÀllighetsnivÄn. I lÀnder dÀr en sÄdan modell tillÀmpas instÀller sig nÀmligen frÄgan om de utdömda pÄ- följderna ska verkstÀllas seriellt, dvs. i följd efter varandra, eller paral- lellt. Vid seriell verkstÀllighet kommer de olika pÄföljderna att adde- ras till varandra, varvid det totala faktiska straffet riskerar att bli oskÀligt hÄrt. Dessutom kan pÄföljder som Àr utdragna i tiden och som innehÄller alltför blandade inslag Àven leda till andra olÀgenheter, sÄsom mycket komplicerade verkstÀllighetsformer. Vid parallell verk- stÀllighet kommer det svÄraste straffet ofta att innebÀra att de övriga straffen konsumeras, varigenom det totala faktiska straffet i stÀllet kan bli för lindrigt. För svenskt vidkommande har denna modell dÀrför inte ansetts lÀmplig.3
En annan modell, som liksom principen om gemensamt straff, försöker avvÀrja de negativa konsekvenserna av ett renodlat system med separata straff, kan benÀmnas kollektivt straff. Denna modell an- vÀnds i olika varianter i bl.a. Tyskland och England (se vidare kapi- tel 6) och tillÀmpades Àven tidigare i Sverige. Modellen innebÀr att pÄföljdsbestÀmningen görs i en trestegsprocess. Domstolen tar först
3Se Borgeke & UlvĂ€ng, bilaga 6 till SOU 2008:85, s. 549 f. och UlvĂ€ng, PĂ„följdskonkurrens â problem och principer, 2005, s. 123 ff.
119
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
stĂ€llning till pĂ„följdsfrĂ„gan för respektive brott och vĂ€ger dĂ€refter samman straffen för de skilda brotten. Avslutningsvis, och som ett tredje steg, gör domstolen en bedömning av slutresultatet och modi- fierar det om det framstĂ„r som olĂ€mpligt. Den frĂ€msta skillnaden mot ordningen med gemensamt straff ligger alltsĂ„ i att det vid kollek- tivt straff som utgĂ„ngspunkt görs en separat pĂ„följdsbestĂ€mning för varje brott. Ăven i de system dĂ€r kollektivt straff tillĂ€mpas gĂ€ller dock normalt att verkstĂ€lligheten ska ske i en och samma strafform. I de flesta sĂ„dana system lĂ€ggs vidare vikt vid sambandet mellan de aktuella brotten, varvid man anvĂ€nder sig av en uppdelning mellan s.k. ideal- och realkonkurrens. Detta kan innebĂ€ra att seriell verkstĂ€l- lighet tillĂ€mpas i vissa fall och parallell verkstĂ€llighet i andra. Som vi Ă„terkommer till i avsnitt 5.4 anvĂ€ndes uppdelningen mellan ideal- och realkonkurrens tidigare Ă€ven i svensk rĂ€tt.4
5.3.2Absorption â kumulation â asperation
Ăven de modeller som i olika rĂ€ttsordningar anvĂ€nds vid straffmĂ€t- ning av flerfaldig brottslighet â och som i mĂ„ngt och mycket hĂ€nger samman med vilken övergripande pĂ„följdsmodell som valts â bygger pĂ„ ett antal olika bakomliggande principer.
En variant Àr att lÄta det brott som bör föranleda det strÀngaste straffet i sammanhanget avse Àven de övriga brott som den tilltalade ska dömas för. Denna modell brukar kallas för konsumtion eller absorption. StraffvÀrdet av det svÄraste brottet absorberar dÄ straff- vÀrdet av de övriga.5 Om den tilltalade ska dömas för exempelvis en grov misshandel och ett narkotikabrott dÀr straffvÀrdena för brotten sedda var för sig motsvarar fÀngelse i ett Är och sex mÄnader respek- tive sex mÄnader leder en tillÀmpning av absorptionsprincipen sÄ- ledes till att straffet mÀts ut till ett Är och sex mÄnaders fÀngelse.
En annan möjlighet Àr att lÀgga ihop straffvÀrdet av de olika brotten. Rör det sig exempelvis om tre inbrottsstölder med ett straffvÀrde som motsvarar fÀngelse i ett Är vardera skulle den samlade brotts- lighetens straffvÀrde motsvara fÀngelse i tre Är. Man brukar hÀr tala om kumulation.6
4Se UlvÀng, s. 127 f.
5Se Borgeke & Forsgren, s. 197 och Borgeke & UlvÀng, bilaga 6 till SOU 2008:85, s. 554.
6Ibid.
120
SOU 2023:1 |
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
Det tredje alternativet Àr en kombination eller mellanvariant av de tvÄ andra modellerna. UtgÄngspunkten för bedömningen blir dÄ det brott som har det högsta straffvÀrdet och till detta lÀggs sedan en del av straffvÀrdet av de andra brotten. Denna princip, som brukar kallas asperationsprincipen, Àr den som tillÀmpas i svensk rÀtt.7 Hur stor del av straffvÀrdet av den tillkommande brottsligheten som ska lÀggas till det svÄraste brottet ger asperationsprincipen inte svar pÄ. Men om man ÄtervÀnder till exemplet med de tre inbrottsstölderna skulle man exempelvis kunna tÀnka sig att principen tillÀmpas sÄ att det samlade straffvÀrdet bestÀms till tvÄ Är.
De nĂ€mnda principerna har aktualitet bĂ„de pĂ„ det abstrakta och det konkreta planet. Förutom bedömningen av det konkreta straff- vĂ€rdet kan de alltsĂ„ ligga till grund för straffskalornas utformning (det abstrakta straffvĂ€rdet). I det senare fallet innebĂ€r kumulation att straffmaximum för den samlade brottsligheten Ă€r lika med sum- man av straffmaxima för alla förövade brott. Absorption betyder att tillgĂ€ngligt straffmaximum Ă€r identiskt med straffmaximum för det svĂ„raste av brotten. Och asperation utgör â liksom nĂ€r det gĂ€ller den konkreta straffvĂ€rdebedömningen â ett mellanting mellan de andra tvĂ„ principerna. Ett exempel pĂ„ hur asperation fungerar pĂ„ straff- skalenivĂ„ ger regleringen i 26 kap. 2 § brottsbalken.8 Vi Ă„terkommer till denna bestĂ€mmelse i avsnitt 5.6.1.
Ăven om det ter sig naturligt att tillĂ€mpa samma princip vid den konkreta straffmĂ€tningen som vid utformningen av straffskalor Ă€r detta ingen nödvĂ€ndighet. Exempelvis kan man tĂ€nka sig en modell dĂ€r den gemensamma straffskalan bygger pĂ„ asperationsprincipen, medan straffmĂ€tningen inom denna sĂ„ lĂ„ngt möjligt görs genom en kumulation av straffvĂ€rdet för varje brott. Man kan ocksĂ„ tĂ€nka sig att den gemensamma straffskalan konstrueras enligt absorptions- principen, medan asperationsprincipen tillĂ€mpas vid den konkreta straffmĂ€tningen.9 Som redan framgĂ„tt gĂ€ller i svensk rĂ€tt dock aspera- tionsprincipen bĂ„de pĂ„ abstrakt och konkret nivĂ„.
7Ibid.
8Se Jareborg, StraffmÀtning vid flerfaldig brottslighet, SvJT 1999, s.
9Jfr UlvÀng, s. 167 f.
121
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
5.4En historisk tillbakablick10
FrÄn 1864 Ärs strafflags ikrafttrÀdande fram till 1938 Ärs reform av den lagens bestÀmmelser om sammantrÀffande av brott (prop. 1938:191), tillÀmpades i svensk rÀtt olika principer för pÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet beroende pÄ om det var frÄga om s.k. real- eller idealkonkurrens.
Realkonkurrens förelÄg om domstolen konstaterade att brotten begÄtts genom olika handlingar. I ett sÄdant fall skulle domstolen bestÀmma ett sÀrskilt straff för varje brott och dÀrefter addera dem med varandra enligt kumulationsprincipen. Konstruktionen Àr nÀr- mast jÀmförbar med den som ovan benÀmnts kollektivt straff, men till skillnad frÄn de system som i dag anvÀnder den strafformen fanns i den Àldre svenska rÀtten inte nÄgot krav pÄ att straffmÀtningen skulle avslutas med en helhetsbedömning. DÀremot begrÀnsades straffkumulationen av en sÀrskild bestÀmmelse som föreskrev att det sammanlagda straffet inte fick överskrida det högsta av de konkret utmÀtta straffen med mer Àn tvÄ Är. Straffreduktion medgavs sÄledes först om den samlade brottsligheten var sÄ omfattande att straff- mÀtningen nÄdde upp till straffmaxium. Efter denna punkt blev gÀr- ningspersonen Ä andra sidan immun mot ytterligare bestraffning.
Om de olika brotten dÀremot ansÄgs vara begÄngna genom en och samma handling förelÄg idealkonkurrens. I det fallet skulle domstolen inte bestÀmma ett sÀrskilt straff för varje brott, utan i stÀllet döma ut en gemensam pÄföljd för den samlade brottsligheten. Absorp- tionsprincipen tillÀmpades för att konstruera en gemensam straff- skala, vilket innebar att straffet inte fick överskrida straffmaximum för det svÄraste brottet. Vid straffmÀtningen utgick man frÄn det svÄraste brottet och betraktade övriga brott sÄsom försvÄrande om- stÀndigheter. Reduktionens storlek berodde pÄ hur nÀra förbundna de olika brotten var.
Vid sidan av ideellt och reellt konkurrerande brott fanns ytter- ligare en konkurrensform, s.k. fortsatt brott. Konstruktionen utgjorde ett specialfall av realkonkurrens och avsÄg den situationen att brotten i och för sig hade förövats genom olika handlingar men det fanns ett nÀra samband mellan dem. Sambandet kunde bestÄ i ett gemensamt syfte, angrepp mot samma objekt eller enhet i tid och rum. NÀr det
10Avsnittets innehÄll bygger pÄ UlvÀng, s. 130 ff., Jareborg, s. 264 ff., Borgeke & UlvÀng, bilaga 6 till SOU 2008:85, s. 554 ff., SOU 2012:34 band 3, s 274 ff. och SOU 1937:24 s. 44 ff.
122
SOU 2023:1 |
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
var frÄga om fortsatt brott skulle motsvarande bestraffningsregler som gÀllde vid idealkonkurrens tillÀmpas.
Uppdelningen i real- och idealkonkurrens var inte problemfri och systemet utsattes efter hand för stark kritik. Ett grundlĂ€ggande pro- blem bestod i svĂ„righeten att faststĂ€lla vad som utgjorde en handling och, följaktligen, vilken bestraffningsprincip som skulle tillĂ€mpas. Systemet innebar ocksĂ„ svĂ„righeter att bedöma nĂ€r det förelĂ„g ett sĂ„dant samband som â trots att det var frĂ„ga om olika gĂ€rningar â motiverade att tillĂ€mpa en absorptionsprincip. OsĂ€kerheten kring dessa frĂ„gor gjorde rĂ€ttstillĂ€mpningen oförutsebar och innebar att intresset av likabehandling Ă€ventyrades.
Det andra grundlÀggande problemet var att det var svÄrt att motivera varför sÄ vitt skilda bestraffningsprinciper skulle anvÀndas beroende pÄ om brotten begÄtts genom en eller flera handlingar (eller pÄ hur sambandet mellan de olika brotten sÄg ut). I den utredning som före- gick reformen av konkurrensreglerna (SOU 1937:24) konstaterades att absorptionsprincipen vid ideellt konkurrerande brott och vid fort- satt brott begrÀnsade straffskalan i sÄdan utstrÀckning att den ibland inte rÀckte till för att mÀta ut ett adekvat straff för den samlade brottsligheten. I dessa fall ledde regleringen sÄledes till överdrivna straffreduktioner och följaktligen till alltför lindriga straff. Vid reellt konkurrerande brott kunde en tillÀmpning av kumulationsprincipen tvÀrtom leda till alltför strÀnga resultat, ibland sÄ till den grad att straffet omedelbart ansÄgs behöva sÀttas ned nÄdevÀgen endast pÄ den grunden att lagstiftningen inte möjliggjorde att ett skÀligt total- straff utmÀttes. Samtidigt kritiserades den vid realkonkurrens tillÀmp- liga tvÄÄrsgrÀnsen, bl.a. av det skÀlet att gÀrningspersonen sedan grÀnsen uppnÄtts blev immun mot ytterligare bestraffning.
Sammanfattningsvis uppfattades alltsÄ ordningen med en uppdel- ning mellan reellt och ideellt konkurrerande brott som svÄrtillÀmpad samtidigt som den kumulation eller absorption som följde av respek- tive konkurrensform kunde leda till olÀmpliga resultat. Kritiken ledde fram till att man genom 1938 Ärs reform övergav distinktionen mellan ideellt och reellt konkurrerande brott. I stÀllet infördes prin- cipen om gemensamt straff sÄsom en allmÀn bestraffningsprincip för alla former av flerfaldig brottslighet. Straffskalan för den samlade brottsligheten skulle nu konstrueras utifrÄn asperationsprincipen och straffmÀtningen ske inom ramen för denna. Denna ordning har
123
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
dÀrefter upprÀtthÄllits, Àven om regelverkets nÀrmare utformning och tillÀmpning givetvis förÀndrats över tid.
De regler som i dag gÀller vid pÄföljdsbestÀmningen av flerfaldig brottslighet fick vÀsentligen sin nuvarande utformning genom 1989 Ärs pÄföljdsreform (se avsnitt 3.2.2). Reformen innebar, sÄvitt hÀr Àr av intresse, att reglerna i 29 och 30 kap. brottsbalken infördes, sam- tidigt som bestÀmmelsen i 26 kap. om hur straffskalan konstrueras nÀr fÀngelse anvÀnds som gemensamt straff i huvudsak fick det inne- hÄll den har i dag. FrÄgan om pÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet har dock fortsatt varit omdiskuterad och inte heller det nuvarande systemet har undgÄtt kritik. Vi Äterkommer till detta i avsnitt 5.7.
5.5Grunderna för asperationsprincipens tillÀmpning
Som framgĂ„tt av det föregĂ„ende har asperationsprincipen â som alltsĂ„ ger upphov till det fenomen som brukar beskrivas som mĂ€ngdrabatt
âtillĂ€mpats lĂ€nge i svensk rĂ€tt. Som ocksĂ„ nĂ€mnts tidigare, och som utvecklas nĂ€rmare i kapitel 6, Ă€r asperationsprincipen eller liknande straffmĂ€tningsmodeller huvudregeln Ă€ven i flera andra lĂ€nder. I svensk doktrin har i huvudsak fyra grunder anförts till stöd för principens tillĂ€mpning.
Humanitet
För det första tillgodoser asperationsprincipen kravet pÄ humanitet i straffskipningen (se avsnitt 3.2.4). Av humanitetsprincipen följer att den allmÀnna repressionsnivÄn bör hÄllas mÄttlig och rimlig och
âföljaktligen â att det mĂ„ste stĂ€llas upp grĂ€nser för hur ingripande ett straff totalt sett kan bli. Med andra ord mĂ„ste det Ă€ven vid flerfaldig brottslighet finnas ett absolut straffmaximum. Detta medför i sin tur att straff inte kan mĂ€tas ut genom en obegrĂ€nsad kumulation.11
11Jfr Jareborg, s. 277 f., Borgeke & UlvĂ€ng, bilaga 6 till SOU 2008:85, s. 557, Borgeke & Forsgren, s. 202, Jareborg & Zila, StraffrĂ€ttens pĂ„följdslĂ€ra (2020, version 6, JUNO), s. 122, UlvĂ€ng, s. 257 f. och Almkvist, StraffvĂ€rdebedömningar vid flerfaldig brottslighet, ur antolo- gin Teori och politik â straffrĂ€tt i omvandling, Red: Andreas Anderberg, Dennis Martinsson & Erik Svensson, 2022, s. 21.
124
SOU 2023:1 |
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
Relativ proportionalitet
För det andra anses tillĂ€mpningen av asperationsprincipen nödvĂ€ndig för att upprĂ€tthĂ„lla relativ proportionalitet. Som berörts i avsnitt 3.2.3 tar den för pĂ„följdsbestĂ€mningen centrala proportionalitetsprin- cipen i första hand sikte pĂ„ att straffen ska vara proportionella i rela- tiv mening, dvs. att de ska spegla brottslighetens allvar i förhĂ„llande till andra brott. Vid flerfaldig brottslighet blir det frĂ„ga om att jĂ€m- föra dels olika brottskombinationer med varandra, dels olika brotts- kombinationer med enkel brottslighet. SĂ„som vid alla straffvĂ€rde- bedömningar bygger en sĂ„dan jĂ€mförelse pĂ„ de kvalitativa skillnaderna mellan olika brottstyper och gĂ€rningar, snarare Ă€n pĂ„ skillnader i brottslighetens kvantitet. FrĂ„n den utgĂ„ngspunkten bör det samlade straffvĂ€rdet för flera brott av lindrig eller mĂ„ttlig svĂ„rhet normalt inte bestĂ€mmas sĂ„ att det uppnĂ„r eller överstiger det som skulle ha Ă„satts ett brott som kvalitativt sett Ă€r betydligt allvarligare. Med andra ord bör straffet för ett brott av relativt lindrig natur inte tillĂ„tas nĂ„ upp till alltför höga nivĂ„er, Ă€ven om det har upprepats vid ett flertal tillfĂ€llen. Det sagda kan illustreras genom en jĂ€mförelse mellan inbrottsstöld â som har ett minimistraff om ett Ă„rs fĂ€ngelse â och allvarliga sexual- och vĂ„ldsbrott. Vid en tillĂ€mpning av en princip om strikt proportionalitet(kumulation) skulle den som gjort sig skyldig till en handfull inbrottsstölder normalt bestraffas lika strĂ€ngt som den som begĂ„tt en grov vĂ„ldtĂ€kt. Och för den som gjort sig skyldig till ett
Givet att det finns ett straffmaximum (som inte motsvarar sum- man av straffmaxima för de enskilda brotten), Àr det vidare sÄ att det fulla straffvÀrdet av varje enskilt brott omöjligen kan rymmas inom den tillgÀngliga straffskalan nÀr brotten Àr allvarliga eller talrika. HÀr kan vi ta ett allvarligt brott sÄsom grovt rÄn som exempel. I frÄga om den brottstypen strÀcker sig straffskalan frÄn fem till tio Ärs fÀngelse vid enkel brottslighet och upp till 14 Ärs fÀngelse vid flerfaldig brotts- lighet. Med en modell dÀr straffvÀrdet av varje enskilt brott kumu- leras kommer straffet att slÄ i taket redan i och med det tredje rÄnet.
12Jfr Borgeke & Forsgren, s. 197 ff., Jareborg, s. 278 ff., Jareborg & Zila, s. 122 f., Borgeke & UlvÀng, bilaga 6 till SOU 2008:85, s. 557 ff., UlvÀng, s. 258 ff. och Almqvist, s. 19 ff.
125
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
Den som gjort sig skyldig till tre grova rĂ„n skulle sĂ„ledes komma att bestraffas lika strĂ€ngt som den som gjort sig skyldig till exempelvis sju grova rĂ„n. Annorlunda uttryckt kan gĂ€rningspersonen i det senare fallet begĂ„ de sista fyra rĂ„nen helt âgratisâ. Logiken bakom aspera- tionsprincipen Ă€r att man i stĂ€llet lĂ„ter straffskalans tak kĂ€nnas av omedelbart â dvs. ger rabatter â och pĂ„ sĂ„ sĂ€tt skapar ett större ut- rymme att rangordna olika brottskombinationer inom den tillgĂ€ng- liga straffskalan.13
Likabehandling
Intresset av humanitet och relativ proportionalitet som förklaring till att det gemensamma straffet för flera brott bör vara aspererat har sin frÀmsta betydelse vid höga straffnivÄer. DÀremot kan bÀrigheten av dessa argument ifrÄgasÀttas nÀr det handlar om brottsserier dÀr antalet brott Àr begrÀnsat och straffvÀrdena lÄga. I dessa fall ryms nÀm- ligen straffvÀrdet av varje enskilt brott vÀl inom den gemensamma straffskalan och kan i allmÀnhet mÀtas ut till fullo utan att vare sig humanitetsprincipen eller den relativa proportionaliteten trÀds för nÀr. Ibland anförs emellertid intresset av likabehandling som ett tredje skÀl för att asperationsprincipen likvÀl bör tillÀmpas genom- gÄende. I detta sammanhang brukar sÀrskilt framhÄllas att det Àr svÄrt att hitta adekvata kriterier för att skilja fall dÀr reduktion bör ske frÄn sÄdana fall dÀr reduktion kan underlÄtas. DÀrför, lyder argumentet, bör flerbrottslighet behandlas enligt samma principer oavsett hur brottskombinationen ser ut. DÀrmed inte sagt att reduktionen pro- centuellt sett alltid bör vara lika stor.14
Undvika dubbelbestraffning
Slutligen, och för det fjÀrde, motiveras asperationsprincipen av att den anses nödvÀndig för att undvika dubbelbestraffning. Som fram- gÄtt av kapitel 4 Àr distinktionen mellan vad som utgör ett och vad som utgör flera brott lÄngt ifrÄn alltid klar, och den Àr inte heller alltid grundad i sÄdana faktorer som har betydelse i straffvÀrde- hÀnseende. Som ocksÄ beskrivits i kapitel 4 förekommer det dÀrtill
13Ibid.
14Jfr UlvÀng, s. 258 och Borgeke & UlvÀng, bilaga 6 till SOU 2008:85, s. 559 f.
126
SOU 2023:1 |
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
att brottslighetens kvantitet tillmÀts betydelse inte bara vid antals- rÀkningen, utan Àven vid gradindelningen. Vidare Àr det inte ovanligt att ett brott ingÄr som ett led i förövandet av ett annat. I mÄnga situationer skulle dÀrför en ren sammanlÀggning av de olika brottens straffvÀrden leda till att samma omstÀndighet beaktades flera gÄnger eller att flerbrottsligheten annars skulle fÄ ett omotiverat stort genom- slag vid straffmÀtningen. Asperationsprincipen möjliggör en friare straffmÀtning, dÀr bedömningen kan riktas in mot det som gÀrnings- personen faktiskt har gjort, snarare Àn mot det antal brott han eller hon anses ha begÄtt.15
5.6Den nuvarande ordningen
5.6.1Den gemensamma straffskalan
NÀr nÄgon döms för flera brott ska, som redan framgÄtt, domstolen som regel bestÀmma en gemensam pÄföljd för brotten (30 kap. 3 § första stycket brottsbalken). UtgÄngspunkten Àr dÄ att en gemensam straffskala ska konstrueras för den samlade brottsligheten. BestÀm- melser om hur detta gÄr till finns i 25 kap. 6 § brottsbalken nÀr det gÀller böter och i 26 kap. 2 § brottsbalken nÀr det Àr frÄga om fÀng- else. Regleringen, som bygger pÄ asperationsprincipen, innebÀr att straffet kan bli strÀngare Àn vad det enskilt svÄraste brottet medger, men normalt inte sÄ strÀngt som de olika maximistraffen sammanlagda.
Straffskalan nÀr fÀngelse anvÀnds som gemensamt straff
Enligt 26 kap. 2 § första stycket brottsbalken fÄr fÀngelse anvÀndas som gemensamt straff för flera brott, om fÀngelse kan följa pÄ nÄgot av brotten. Detta innebÀr att om fÀngelse Àr föreskrivet för nÄgot av brotten fÄr fÀngelse anvÀndas som gemensamt straff för alla brotten, Àven om det pÄ de övriga brotten endast skulle följa böter.
I andra stycket i samma paragraf finns bestÀmmelser om straff- skalans maximum nÀr fÀngelse anvÀnds som gemensam pÄföljd för flera brott. DÀr framgÄr att fÀngelse pÄ viss tid fÄr sÀttas över det svÄraste av de högsta straff som kan följa pÄ brotten, dock med vissa
15Jfr UlvÀng, s. 248 ff. och 257 ff., Borgeke & Forsgren, s. 197 ff. och Almqvist, s. 21 f.
127
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
begrÀnsningar. SÄledes fÄr det svÄraste straffet inte överskridas med mer Àn
1.ett Är, om det svÄraste straffet Àr kortare Àn fÀngelse i fyra Är,
2.tvÄ Är, om det svÄraste straffet Àr fÀngelse i fyra Är eller lÀngre men inte uppgÄr till fÀngelse i Ätta Är,
3.fyra Är, om det svÄraste straffet Àr fÀngelse i Ätta Är eller lÀngre.
Som ytterligare begrÀnsning gÀller att det gemensamma straffet inte fÄr överstiga vare sig de högsta straffen sammanlagda med varandra eller 18 Är. NÀr det högsta föreskrivna fÀngelsestraffet pÄ viss tid för ett brott Àr 18 Är saknas det alltsÄ möjlighet att döma till ett lÀngre tidsbestÀmt straff vid flerfaldig brottslighet. För samtliga sÄdana brott Àr det dock möjligt att döma till fÀngelse pÄ livstid. Om domstolen finner att ett lÀngre straff Àn fÀngelse i 18 Är bör dömas ut vid fler- faldig brottslighet, kan sÄlunda fÀngelse pÄ livstid vÀljas.16
I 26 kap. 2 § tredje stycket brottsbalken anges att böter vid tillÀmp- ningen av andra stycket ska anses motsvara fÀngelse i fjorton dagar. BestÀmmelsen Àr nÀrmast av formell natur. Mestadels fÄr ett bötes- brott nÀmligen litet eller inget genomslag pÄ det gemensamma fÀng- elsestraffets lÀngd.17
Den gemensamma straffskalans minimum framgÄr av 26 kap. 2 § fjÀrde stycket brottsbalken. DÀr anges att det svÄraste av de lÀgsta straffen inte fÄr underskridas. Vid den bedömningen ska eventuellt tillÀmpliga straffnedsÀttningsregler beaktas.18
Ăversatt till konkreta exempel innebĂ€r regleringen att straffskalan för flerfaldig stöldbrottslighet Ă€r fĂ€ngelse i högst tre Ă„r och att straff- skalan vid flera fall av drĂ„p Ă€r fĂ€ngelse i högst 14 Ă„r.19 Om en person samtidigt ska dömas till ansvar för ett fall av stöld och ett fall av drĂ„p Ă€r den gemensamma straffskalan fĂ€ngelse i lĂ€gst sex och högst 14 Ă„r.
Avslutningsvis ska ocksÄ nÄgot om den nu behandlade paragrafens förhÄllande till Äterfallsregeln i 26 kap. 3 § brottsbalken sÀgas. Om nÄgon tidigare gjort sig skyldig till brott och pÄ nytt ska dömas till fÀngelse fÄr, under vissa förutsÀttningar som anges i den nÀmnda
16Se prop. 2008/09:118 s. 51.
17Se Borgeke & Forsgren, s. 92.
18Se BÀcklund m.fl., Brottsbalken (1 januari 2021, JUNO), kommentaren till 26 kap. 2 §.
19Jfr vad som gÀller vid enkel brottslighet. Straffskalan för stöld Àr enligt 8 kap. 1 § BrB fÀngelse i högst tvÄ Är och straffskalan för drÄp Àr enligt 3 kap. 1 § BrB fÀngelse i lÀgst sex och högst tio Är.
128
SOU 2023:1 |
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
paragrafen, brottets eller brottens lÀngsta angivna fÀngelsestraff ocksÄ överskridas med maximalt fyra Är. Om det nya straffet avser flera brott gÀller det förhöjda maximistraffet i förhÄllande till vad som annars hade varit det högsta straffet enligt bestÀmmelserna om fler- faldig brottslighet i 26 kap. 2 § brottsbalken. Om domstolen tillÀmpar bÄde 2 och 3 §§ kan det lÀngsta fÀngelsestraff som anges i en straff- skala sÄledes överskridas med maximalt Ätta Är, dock med den begrÀns- ningen att ett tidsbestÀmt fÀngelsestraff aldrig fÄr överstiga 18 Är.
Straffskalan nÀr böter anvÀnds som gemensamt straff
Böter fÄr anvÀndas som gemensamt straff för flera brott, om böter kan följa pÄ vart och ett av brotten (25 kap. 5 § brottsbalken). Denna förutsÀttning Àr i första hand uppfylld nÀr böter ingÄr i straffskalan för samtliga brott, men ocksÄ i de fall dÄ straffskalan för ett eller flera av brotten inte innehÄller böter men denna pÄföljd ÀndÄ kan dömas ut med stöd av nÄgon strafflindringsgrund.20
Böter som gemensamt straff för flera brott döms ut i dagsböter, om nÄgot av brotten bör föranleda dagsböter (25 kap. 6 § första stycket brottsbalken). Om samtliga brott Àr sÄdana att endast penning- böter kan komma i frÄga, anvÀnds den bötesformen som gemensamt straff.
Liksom nÀr det gÀller brott pÄ fÀngelsenivÄ tillÀmpas vid flerfaldig bötesbrottslighet en förhöjd straffskala. Vid enkel brottslighet fÄr straffet bestÀmmas till lÀgst 30 och högst 150 dagsböter eller, i frÄga om penningböter, till lÀgst 200 och högst 4 000 kronor. Vid fler- faldig brottslighet fÄr som gemensamt straff i stÀllet dagsböter be- stÀmmas till ett antal av högst 200 och penningböter till ett belopp av högst 10 000 kronor. Om det för nÄgot av brotten Àr föreskrivet ett visst lÀgsta straff fÄr detta inte underskridas. (Se 25 kap. 2, 3 och 6 §§ brottsbalken.)
20Se BÀcklund m.fl., kommentaren till 25 kap. 5 § brottsbalken.
129
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
5.6.2Bedömningen av den samlade brottslighetens straffvÀrde
AllmÀnt om straffvÀrdebedömningen vid flerfaldig brottslighet
NÀr nÄgon har gjort sig skyldig till flera brott bestÀms pÄföljden med utgÄngspunkt i den samlade brottslighetens straffvÀrde. Detta fram- gÄr av 29 kap. 1 § första stycket brottsbalken. BestÀmmelsen ger ut- tryck för att straffvÀrdebedömningen vid flerfaldig brottslighet ska ta sikte pÄ brottsligheten i dess helhet. Som redan framgÄtt sker detta genom en tillÀmpning av asperationsprincipen. I praktiken innebÀr detta att det straff som utmÀts vid flerfaldig brottslighet i allmÀnhet ligger vÀsentligt lÀgre Àn vad som skulle bli följden av en sammanlÀgg- ning av straffvÀrdena för varje enskilt brott som ingÄr i brottsserien.
I 29 kap. 1 § första stycket slÄs ocksÄ den tÀmligen sjÀlvklara för- utsÀttningen fast att straffmÀtningen ska ske inom ramen för den tillÀmpliga straffskalan. Vid flerbrottslighet har domstolen sÄledes tillgÄng till den förhöjda straffskala som följer av bestÀmmelserna i 25 kap. 6 § respektive 26 kap. 2 § brottsbalken. HÀr kan dock noteras att domstolarna Àven vid straffmÀtning av flera brott normalt hÄller sig inom straffskalan för det allvarligaste brottet. Bara i de svÄrare fallen kommer alltsÄ den förhöjda skalan till anvÀndning. Denna praxis ligger i linje med hur regleringen enligt förarbetena Àr avsedd att tillÀmpas.21
Samtidigt bör framhĂ„llas att den gemensamma straffskalans kon- struktion fĂ„r direkta Ă„terverkningar pĂ„ straffmĂ€tningen oavsett var pĂ„ straffskalan man befinner sig. Ăven om straffskalan Ă€r förhöjd begrĂ€nsar den nĂ€mligen möjligheterna att kumulera straffvĂ€rdet av de olika brotten. För att merparten av de brottskombinationer som Ă€r tĂ€nkbara ska rymmas och kunna rangordnas inom den tillĂ€mpliga straffskalan blir dĂ€rför s.k. mĂ€ngdreduktioner nödvĂ€ndiga.
Hur straffvÀrdebedömningen av flerfaldig brottslighet ska göras Àr inte lagfÀst pÄ annat sÀtt Àn vad som nyss beskrivits, och vad som uttalats i förarbetena ger endast en begrÀnsad ledning. Vissa allmÀnna riktlinjer har dock utvecklats i praxis och den juridiska litteraturen. HD har i ett flertal rÀttsfall konstaterat att utgÄngspunkten för straffvÀrdebedömningen i allmÀnhet Àr det allvarligaste av de brott som föreligger till bedömning. Till straffvÀrdet för detta brott lÀggs
21Se prop. 1987/88:120 s. 73.
130
SOU 2023:1 |
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
dÀrefter en efter hand minskande del av straffvÀrdet för vart och ett av de övriga brotten i ordning efter brottens allvar. En allmÀn kontroll görs ocksÄ av att ett pÄ sÄ sÀtt berÀknat straffvÀrde inte framstÄr som oproportionerligt i förhÄllande till den typ av brottslighet som Àr aktuell. Straffet för den samlade brottsligheten bör ocksÄ avspegla dess allvar i förhÄllande till annan brottslighet.22
Att det Àr den samlade brottslighetens straffvÀrde som ska be- dömas innebÀr att domstolen i princip inte behöver faststÀlla straff- vÀrdet för varje brott sett för sig. Som framgÄr av det nyss anförde torde straffmÀtningen vid flerfaldig brottslighet i praktiken dock nor- malt gÄ till sÄ att domstolen i vart fall bildar sig en ungefÀrlig upp- fattning om de enskilda brottens straffvÀrden för att sedan, med dessa som utgÄngspunkt, faststÀlla straffvÀrdet för den samlade brottslig- heten.
OmstÀndigheter som pÄverkar straffvÀrdebedömningen av den samlade brottsligheten
UtgĂ„ngspunkten för bedömningen av den samlade brottslighetens straffvĂ€rde Ă€r alltsĂ„ det allvarligaste av de brott som Ă€r föremĂ„l för prövning. I vilken utstrĂ€ckning de övriga brotten sedan ska pĂ„verka straffmĂ€tningen Ă€r beroende av en rad omstĂ€ndigheter. Av stor bety- delse Ă€r bl.a. det relativa straffvĂ€rdet av de brott som omfattas av straff- mĂ€tningen. Ăr det nĂ„got brott som har ett vĂ€sentligt högre straff- vĂ€rde Ă€n övriga brott pĂ„verkar de senare i allmĂ€nhet endast i mindre grad bedömningen av det samlade straffvĂ€rdet, medan motsatsen gĂ€ller om de aktuella brotten sedda för sig har ett likartat straffvĂ€rde.23
Den nivÄ inom fÀngelsestraffskalan som Àr aktuell kan ocksÄ ha betydelse för vilket genomslag förekomsten av flerfaldig brottslighet fÄr vid straffvÀrdebedömningen. Normalt bör flerfaldig brottslighet relativt sett fÄ betydligt större genomslag vid straffvÀrdebedömningen nÀr det Àr frÄga om lÄga straffnivÄer Àn i de fall dÄ straffnivÄn Àr hög.24
Andra faktorer som kan vara av betydelse Àr exempelvis vilken eller vilka typer av brott som Àr aktuella samt vilket tidsmÀssigt och annat samband som kan finnas mellan brotten. Om det rör sig om
22Se bl.a. NJA 2008 s. 359, NJA 2009 s. 485
23Se NJA 2008 s. 359.
24Ibid.
131
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
brottslighet dÀr det finns ett tydligt samband mellan brotten, t.ex. dÀr flera brott har begÄtts inom ramen för en och samma brottsplan eller har utövats mer eller mindre systematiskt, eller dÀr brotten har riktat sig mot samma mÄlsÀgande kan det inte sÀllan finnas skÀl att lÄta asperationsprincipen fÄ ett mindre genomslag Àn annars. En situa- tion dÀr det i stÀllet kan finnas skÀl att ge asperationsprincipen ett större genomslag Àr nÀr det har dömts för tvÄ brott i brottskon- kurrens trots att det ena brottet ingÄr som ett led i genomförandet av det senare brottet.25 Vi Äterkommer nedan till frÄgan om hur straff- vÀrdebedömningen ska göras nÀr det finns ett samband mellan brotten.
Ytterligare en omstĂ€ndighet som Ă€r avgörande för hur stora reduktioner som mĂ„ste göras Ă€r antalet brott. AllmĂ€nt sett â och som ocksĂ„ framgĂ„r av ovan Ă„tergivna uttalanden frĂ„n HD â Ă€r det sĂ„ att den relativa betydelsen av varje brott normalt minskar ju fler brott som föreligger till bedömning. Detta Ă€r en följd av att straffskalan vid flerfaldig brottslighet inte Ă€r kumulerad. Det angivna förhĂ„llan- det kan ocksĂ„ hĂ€nföras till principen om flerbrottslighets avtagande betydelse.26 Principen bygger pĂ„ samma grund som den om straff- vĂ€rdeomstĂ€ndigheternas avtagande betydelse (jfr ovan avsnitt 3.4.2), dvs. att betydelsen av brottslighetens kvantitet minskar efter hand och att det i större utstrĂ€ckning Ă€r dess kvalitet som bör fĂ„ genom- slag vid straffmĂ€tningen.
Samtidigt kan noteras att den aktuella brottslighetens omfattning Àr en faktor som kan bidra till att den anses ha utövats systematiskt, vilket Àr att betrakta som en försvÄrande omstÀndighet vid straff- vÀrdebedömningen enligt 29 kap. 2 § 6 brottsbalken (se avsnitt 4.6.4). I dessa fall verkar sÄledes brottslighetens omfattning i skÀrpande riktning. Vi Äterkommer till detta förhÄllande nedan.
Slutligen Àr det ocksÄ av betydelse om det sammantagna straff- vÀrdet ligger pÄ bötesnivÄ eller fÀngelsenivÄ. Som framgÄr av det föl- jande finns det som regel anledning att göra mindre reduktioner i förhÄllande till ett kumulerat vÀrde nÀr brottsligheten endast för- anleder böter.
25Se bl.a. NJA 2020 s. 703.
26Se Borgeke & Forsgren, s. 199 f.
132
SOU 2023:1 |
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
Reduktionernas storlek
Som framgÄr av redogörelsen ovan pÄverkas bedömningen av den samlade brottslighetens straffvÀrde av ett flertal faktorer utöver det isolerade straffvÀrdet av respektive brott. DÀrför kan inte reduktio- nernas storlek bestÀmmas utifrÄn nÄgra enkla formler eller schablo- ner utan att hÀnsyn tas till omstÀndigheterna i det individuella fallet. Icke desto mindre krÀver intresset av en enhetlig rÀttstillÀmpning att domstolarna har en nÄgorlunda gemensam utgÄngspunkt för bedöm- ningen av straffvÀrdet vid flerfaldig brottslighet. Av den anledningen har det i praxis och doktrin utvecklats vissa hanteringsmodeller, vilka kan anvÀndas som hjÀlpregler vid bedömningen. Modellerna Àr sÄledes inte avsedda att tillÀmpas strikt, utan med beaktande av att det enskilda fallets förutsÀttningar kan ge anledning att avvika frÄn det tillvÀgagÄngssÀtt som modellerna anvisar.
StraffvÀrden pÄ bötesnivÄ
I frÄga om böter finns det en av RiksÄklagaren lanserad princip enligt vilken penningböter vid flerbrottslighet bestÀms sÄ, att till de pen- ningböter som ska utgÄ för det svÄraste brottet lÀggs 50 procent av summan av böterna för de övriga brotten (se SFS 1999:178). Denna modell för att mÀta ut penningböter anvÀnds i allmÀnhet Àven av domstolarna.
Motsvarande berĂ€kningsmodell tillĂ€mpas nĂ€r det Ă€r frĂ„gan om dagsbotsstraff. Enligt Ă klagarmyndighetens rĂ€ttsliga vĂ€gledning Nor- malstraff för vissa bötesbrott â stöd vid strafförelĂ€ggande (RĂ€V 2021:21) ska i normala fall antalet dagsböter för det grövsta brottet ökas med 50 procent av det sammanlagda antalet dagsböter för övriga brott.
Vid omfattande bötesbrottslighet kan det dock finnas anledning att avvika frÄn denna berÀkningsgrund. SÄ skedde t.ex. i rÀttsfallet NJA 2014 s. 59 dÀr den tilltalade dömdes för 51 fall av fildelning som vart och ett motsvarade ett straffvÀrde om 50 dagsböter eller nÄgot högre. Vid en strikt tillÀmpning av
133
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
Ett exempel pÄ ett fall dÀr domstolen tvÀrtom inte fann skÀl att frÄngÄ
StraffvÀrden pÄ fÀngelsenivÄ
NÀr det Àr frÄga om en gemensam straffvÀrdebedömning av brotts- lighet som bör föranleda fÀngelse blir saken nÄgot mera komplicerad. Att dÄ tillÀmpa en
En hanteringsmodell, som har fÄtt stort genomslag i praxis, fram- gÄr av tabell
Tabellerna, liksom de Ätföljande anvisningarna om hur de ska till- lÀmpas, Àr hÀmtade frÄn Borgeke & Forsgren, Att bestÀmma pÄföljd för brott (2021, version 4, JUNO). Tabellerna introducerades dock
134
SOU 2023:1 |
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
genom bokens första upplaga som kom ut Är 2008 och var avsedda att spegla hur praxis vid den tiden ungefÀr sÄg ut.27
Tabell 5.1 Det svÄraste brottet har ett straffvÀrde som motsvarar fÀngelse i högst sex mÄnader
Brott A |
Brott B |
Brott C |
Brott D |
Brott E |
Brott F |
Brott G |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
1/1 |
1/2 |
1/2 |
1/3 |
1/3 |
1/4 |
1/4 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Borgeke & Forsgren, s. 209.
UtifrÄn denna modell torde eventuella ytterligare brott normalt inte spela nÄgon roll för den samlade brottslighetens straffvÀrde. Dom- stolen bör dock för brotten H och I kunna lÀgga till en femtedel av deras straffvÀrden och för brotten J och K en sjÀttedel av straff- vÀrdena osv.
Om straffvÀrdet av det allvarligaste brottet Àr högre Àn sex mÄna- der bör avtrappningen bli större Àn vid de förhÄllandevis lÄga straff- vÀrden som tabell 5.1 avser. Avtrappningen skulle dÄ i stÀllet kunna ske enligt tabell 5.2 eller, vid den allvarligaste brottsligheten, enligt tabell 5.3.
Tabell 5.2 Det svÄraste brottet har ett straffvÀrde som motsvarar fÀngelse i mer Àn sex mÄnader men i högst ett Är och sex mÄnader
Brott A |
Brott B |
Brott C |
Brott D |
Brott E |
Brott F |
Brott G |
1/1 |
1/2 |
1/3 |
1/4 |
1/5 |
1/6 |
1/7 |
Borgeke & Forsgren, s. 210.
Ăven hĂ€r torde man kunna sĂ€ga att eventuella ytterligare brott nor- malt inte kommer att spela nĂ„gon roll för den samlade brottslig- hetens straffvĂ€rde. Det finns dock inte heller pĂ„ denna nivĂ„ nĂ„got som hindrar att domstolen för brottet H lĂ€gger till en Ă„ttondel och för brottet I en niondel av deras straffvĂ€rden osv.
27Jfr Catharina MĂ„nsson, s. 110.
135
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighetSOU 2023:1
Tabell 5.3 |
Det svÄraste brottet har ett straffvÀrde som motsvarar fÀngelse |
||||
 |
i mer Àn ett Är och sex mÄnader |
 |
 |
||
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Brott A |
Brott B |
Brott C |
Brott D |
Brott E |
Brott F |
1/1 |
1/3 |
1/6 |
1/9 |
1/12 |
1/15 |
Borgeke & Forsgren, s. 211.
Vid de allvarligaste brotten betyder i mÄnga fall, sÄsom tabell 5.3 illustrerar, redan det fjÀrde brottet och eventuella brott dÀrefter (i svÄrhetsgrad rÀknat) ingenting alls för den samlade brottslighetens straffvÀrde.
Avslutningsvis finns det Äterigen skÀl att understryka att model- lerna endast Àr avsedda att tjÀna som hjÀlpregler vid bedömningen.
Ienlighet med vad HD slagit fast mÄste straffmÀtningen alltid avslutas med en allmÀn kontroll av att ett pÄ detta sÀtt berÀknat straffvÀrde inte framstÄr som oproportionerligt i förhÄllande till den typ av brotts- lighet som Àr aktuell och att det avspeglar den samlade brottslig- hetens allvar i förhÄllande till annan brottslighet. Vid en sÄdan rim- lighetsavvÀgning kan det sÄledes finnas anledning att modifiera det framrÀknade straffvÀrdet, antingen i höjande eller sÀnkande riktning beroende pÄ omstÀndigheterna i det enskilda fallet. I vissa fall kan omstÀndigheterna ocksÄ vara sÄdana att modellerna ovan inte alls kan lÀggas till grund för straffmÀtningsoperationen. Framför allt kan detta gÀlla i de fall nÀr det finns ett starkt samband mellan de olika brotten.
SÀrskilt om straffvÀrdebedömningen nÀr det finns ett samband mellan brotten
Inledningsvis finns anledning att pĂ„minna sig om att distinktionen mellan vad som utgör ett och vad som utgör flera brott lĂ„ngt ifrĂ„n alltid Ă€r klar. Som framgĂ„tt av avsnitt 4.2 kan det sĂ„ledes vara en komplicerad uppgift att antalsrĂ€kna brott â i synnerhet nĂ€r det finns ett samband mellan de gĂ€rningar som det brottsliga förfarandet inne- fattar â och de principer som vuxit fram för att avgrĂ€nsa brotts- enheten vid olika brottstyper framstĂ„r inte alltid som helt givna. Inte heller Ă€r de genomgĂ„ende grundade pĂ„ sĂ„dana faktorer som har be- tydelse i straffvĂ€rdehĂ€nseende. Ăven bedömningen av om ett brott ska konsumeras av ett annat kan ge upphov till grĂ€nsdragningssvĂ„rig- heter, och den valda lösningen kan dĂ€rför emellanĂ„t tyckas nĂ„got
136
SOU 2023:1 |
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
godtycklig (jfr avsnitt 4.3 och 4.4). Mot denna bakgrund kan försik- tighet i vissa fall vara pÄkallad vid vÀrderingen av flera brott som har ett samband med varandra, sÄ att inte det förhÄllandet att förfarandet bedömts innefatta flera brott fÄr ett oproportionerligt stort genom- slag.28
De olika brottens samband med varandra kan alltsÄ ha stor be- tydelse för i vilken utstrÀckning det finns skÀl att avvika frÄn de modeller för tillÀmpningen av asperationsprincipen som normalt anvÀnds. Som antytts ovan kan sambandet tala för att det ska göras större reduktioner Àn annars, men i andra fall kan motsatsen gÀlla. I vilken riktning sambandet bör inverka pÄ den samlade brottslig- hetens straffvÀrde beror pÄ vilka omstÀndigheter det Àr som binder samman brotten. I praxis kan ett antal typfall urskiljas.
Ett av brotten ingÄr som ett led i ett annat
En situation i vilken domstolen inte alltid kan utgÄ ifrÄn de modeller som normalt anvÀnds för att faststÀlla den samlade brottslighetens straffvÀrde Àr den dÄ nÄgon genom ett och samma handlande över- trÀder flera olika straffstadganden eller dÄ det ena brottet ingÄr som ett led i det andra. I sÄdana fall kan, som beskrivits i avsnitt 4.3 och 4.4, viss del av brottsligheten mÄnga gÄnger konsumeras sÄsom subsidiÀr till eller medbestraffad med huvudbrottet. Men nÀr domstolen i stÀllet dömer enligt tvÄ eller flera straffbud, skulle en gÀngse tillÀmpning av asperationsprincipen i mÄnga fall leda till att straffet blev alldeles för strÀngt.
Ett fall som illustrerar det nyss sagda Àr NJA 2012 s. 79. DÀr hade den tilltalade gjort sig skyldig till olovligt brukande, grovt rattfylleri, olovlig körning, grovt brott, grov vÄrdslöshet i trafik, vÄllande till annans död, grovt brott, och narkotikabrott, ringa brott. HD ut- talade att han skulle dömas för alla brotten i konkurrens samt att det innebar att han skulle dömas för vart och ett av brotten, Àven om det kunde sÀgas att de hade flera gemensamma moment. Den allvarliga berusningen var en faktor som pÄverkade bedömningen av straff- vÀrdet av bÄde den grova vÄrdslösheten i trafik och det grova vÄllandet till annans död samtidigt som den var en grundlÀggande förutsÀtt- ning för att han skulle kunna dömas för grovt rattfylleri. Dessutom
28Jfr Borgeke & Forsgren, s. 201 f. och Borgeke & UlvÀng, bilaga 6 till SOU 2008:85, s. 552.
137
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
utgjorde allvarlig vÄrdslöshet en del av straffvÀrdebedömningen av bÄde det grova vÄllandet till annans död och den grova vÄrdslösheten i trafik. NÀr det gÀllde frÄgan om straffvÀrdebedömningen i en sÄdan situation uttalade domstolen att de gemensamma straffvÀrdepÄver- kande omstÀndigheterna inte kunde ges fullt genomslag vid bestÀm- mandet av straffvÀrdet av vart och ett av brotten nÀr den samlade brottslighetens straffvÀrde skulle bedömas.
HÀr kan ocksÄ hÀnvisas till NJA 2016 s. 540 som gÀllde Ätal för olaglig förmedling av bostadslÀgenheter och bokföringsbrott. Efter- som de transaktioner som bokföringsbrotten tog sikte pÄ var desamma som de som innefattades i den olagliga förmedlingen, ansÄgs sam- bandet mellan brotten sÄ pÄtagligt att det fanns skÀl att lÄta detta förhÄllande fÄ genomslag vid straffmÀtningen.
Ett liknande fall som inte sĂ€llan förekommer i praxis Ă€r dĂ„ nĂ„gon har bedrivit nĂ„gon annan form av âsvartâ företagande och döms för bĂ„de bokföringsbrott, skattebrott och försvĂ„rande av skattekontroll. Ăven i dessa fall bör asperationsprincipen fĂ„ större genomslag Ă€n annars.29
Ytterligare ett exempel ger rÀttsfallet NJA 2020 s. 703 dÀr den tilltalade hade dömts för bl.a. grovt vapenbrott och förberedelse till mord. I frÄga om bedömningen av den samlade brottslighetens straff- vÀrde uttalade HD:
En situation dÀr det i stÀllet kan finnas skÀl att ge asperationsprincipen ett större genomslag Àr nÀr det har dömts för tvÄ brott i brottskon- kurrens trots att det ena brottet ingÄr som ett led i genomförandet av det senare brottet. NÀr det gÀller förberedelsebrott kan den situationen aktualiseras om ett fullbordat brott har ingÄtt som ett led i förberedelsen till ett annat brott.
I det aktuella mÄlet hade befattningen med vapnet ingÄtt som ett led i förberedelsegÀrningen. Vid straffmÀtningen beaktade dÀrför HD, i enlighet med det ovan anförda, att allvaret i det grova vapenbrottet till stor del redan hade beaktats genom bedömningen av förbere- delsebrottets farlighet.
Ăven rĂ€ttsfallet NJA 2021 s. 139 Ă€r av intresse i detta samman- hang. I avgörandet, som avsĂ„g grov misshandel och (grovt) vĂ„llande till annans död, anförde HD:
29Se a.a. s. 202.
138
SOU 2023:1 |
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
Vid brottskonkurrens fÄr det relativa straffvÀrdet av varje brott, brottens skyddsintressen och relationen mellan brotten betydelse vid straffmÀt- ningen. I den mÄn de omstÀndigheter som enligt 29 kap.
PÄ liknande sÀtt uttalade sig HD slutligen i rÀttsfallet NJA 2019 s. 553 dÀr en person dömdes för mÀnniskorov och grov misshandel i brotts- konkurrens, trots att misshandelsbrottet utgjort ett led i bemÀk- tigandet av offret vid mÀnniskorovet. Detta förhÄllande kan, enligt vad HD konstaterade, behöva beaktas inom ramen för straffvÀrde- bedömningen för att undvika ett opÄkallat strÀngt straff för den sam- lade brottsligheten.
Det rör sig om ett flertal likartade brott
Rent allmÀnt gÀller att ju fler brott den tilltalade döms för, desto mindre genomslag pÄ straffet fÄr varje enskilt brott. Rör det sig dess- utom om likartade brott som begÄtts med kort mellanrum, kan det ibland finnas skÀl att lÄta flerbrottsligheten pÄverka den samlade brottslighetens straffvÀrde mindre Àn om brotten varit av olika slag och begÄtts under ett lÀngre tidsintervall. Med andra ord kan aspera- tionsprincipen ges större genomslag i dessa fall.30 Om det rör sig om ett mycket stort antal brott bör detta emellertid tydligt Äterspeglas i straffmÀtningen.
HD har i ett antal rÀttsfall bedömt eller uttalat sig om hur situa- tionen med ett flertal likartade brott bör hanteras.
I NJA 2008 s. 359 pekade HD pÄ de svÄrigheter som Àr förenade med att slÄ fast generella riktlinjer för hur straffvÀrdebedömningen ska ske eftersom det Àr avhÀngigt förhÄllandena i det enskilda mÄlet, dÀribland vilken eller vilka typer av brott som Àr aktuella samt vilket tidsmÀssigt och annat samband som kan finnas mellan brotten. Straff- vÀrdebedömningen i det mÄlet avsÄg drygt 30 tillgreppsbrott, varav
30Se RH 2006:49, jfr Àven NJA 2009 s. 485
139
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
en grov stöld med ett isolerat straffvÀrde om sex mÄnaders fÀngelse, en stöld med ett straffvÀrde motsvarande kring tre mÄnaders fÀng- else och tre eller fyra brott med ett straffvÀrde motsvarande runt ett par mÄnaders fÀngelse vardera. StraffvÀrdet för de nu nÀmnda brotten ansÄgs sammantaget motsvara kring tio mÄnaders fÀngelse. De övriga brotten, som alltsÄ till sitt antal lÄg vÀl över ett
I ett senare avgörande, NJA 2009 s. 485 I, hÀnvisade HD till sina uttalanden i NJA 2008 s. 359 och angav bl.a. att det med hÀnsyn till den mÀngd olika faktorer som kan ha betydelse för straffvÀrde- bedömningen vid flerfaldig brottslighet inte Àr möjligt att berÀkna det samlade straffvÀrdet med de olika brottens isolerade straffvÀrde som enda utgÄngspunkt. Vidare anförde HD att skÀlen för att vid straffvÀrdebedömningen avvika frÄn vad som skulle följa av en ren kumulation varierar beroende pÄ sambandet mellan brotten och att skÀlen för avvikelse minskar ju svagare sambandet Àr.
I NJA 2011 s. 675 framhöll HD Ă„terigen betydelsen av sambandet mellan de olika brotten. I det aktuella mĂ„let hade den tilltalade â ut- över vissa andra brott av underordnad betydelse för pĂ„följdsbestĂ€m- ningen â gjort sig skyldig till fyra narkotikabrott som vart och ett hade ett straffvĂ€rde svarande mot fĂ€ngelse i sex mĂ„nader. Eftersom det var frĂ„ga om missbruksrelaterade brott med starka tidsmĂ€ssiga samband ansĂ„g HD att det fanns anledning att bedöma straffvĂ€rdet för den samlade brottsligheten betydligt lĂ€gre Ă€n vad som skulle följa av en ren kumulation. Den samlade brottslighetens straffvĂ€rde fast- stĂ€lldes mot den bakgrunden till fĂ€ngelse i ett Ă„r.
I detta sammanhang kan tillÀggas att vid allvarligare narkotika- brott torde antalet brott i allmÀnhet spela en underordnad roll i för- hÄllande till brottens karaktÀr och vilka mÀngder av narkotika som brottsligheten avser. FörhÄllandena kan vara likartade vid exempelvis bedrÀgerier eller förskingring.31
31Se BÀcklund m.fl., kommentaren till 29 kap. 1 § brottsbalken.
140
SOU 2023:1 |
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
Avslutningsvis kan rÀttsfallet NJA 2014 s. 859 nÀmnas, vilket gÀllde 51 fall av fildelning (nedladdning av filmer för eget bruk). DÀr bedömde HD att straffvÀrdet för vart och ett av brotten motsvarade omkring 50 dagsböter, bortsett frÄn ett fÄtal fall dÀr straffvÀrdet var nÄgot högre. Med beaktande av bl.a. principen om flerbrottslighetens avtagande betydelse bestÀmdes pÄföljden för den samlade brotts- ligheten till 180 dagsböter.
Brottsligheten prÀglas av sÀrskild systematik eller planering
Som framgĂ„r av det föregĂ„ende kan alltsĂ„ det förhĂ„llandet att det rör sig om en serie likartade brott ofta medföra att asperationsprincipen ges ett större genomslag Ă€n normalt. NĂ€r sĂ„dan seriebrottslighet har begĂ„tts inom ramen för en och samma brottsplan eller annars har utövats systematiskt kan emellertid sĂ€rskilda övervĂ€ganden göra sig gĂ€llande. Som utvecklats i avsnitt 4.6.4 kan dessa förhĂ„llande nĂ€m- ligen vara att betrakta som försvĂ„rande vid straffvĂ€rdebedömningen enligt 29 kap. 2 § 6 brottsbalken. Enligt vad HD slagit fast i rĂ€tts- fallet NJA 2018 s. 378 kan den sĂ€rskilda systematiken och planer- ingen dĂ„ ges betydelse pĂ„ sĂ„ sĂ€tt, att den reduktion av den samlade brottslighetens straffvĂ€rde som följer av asperationsprincipen blir nĂ„got mindre Ă€n annars. Detta kan dĂ„ ske inom ramen för den efter- kontroll som alltid ska göras.32 Om denna modell tillĂ€mpas kommer systematiken sĂ„ledes inte primĂ€rt pĂ„verka det isolerade straffvĂ€rdet av varje enskilt brott eller hur stora reduktioner som â i utgĂ„ngslĂ€get
âska göras för vart och ett av brotten. I stĂ€llet görs dessa bedöm- ningar med bortseende frĂ„n det systematiska i förfarandet, varefter slutresultatet sedan fĂ„r justeras sĂ„ att systematiken fĂ„r det genomslag som omstĂ€ndigheterna i det aktuella fallet motiverar.
Att viss brottslighet har utövats systematisk kan ocksÄ fÄ be- tydelse för gradindelningen (se ovan avsnitt 4.6.3 och 4.6.5). Exem- pelvis kan man tÀnka sig att en serie stöldbrott, pÄ grund av upp- repningen och tillvÀgagÄngssÀttet, rubriceras som grova stölder i stÀllet för som stölder av normalgraden. NÀr systematiken pÄ detta sÀtt har föranlett att brottet placerats i en högre svÄrhetsgrad finns det sÀllan utrymme att skÀrpa straffet ytterligare med hÀnvisning till den om- stÀndigheten. TvÀrtom kan större reduktioner Àn normalt vara pÄ-
32Se Àven NJA 2019 s. 238, NJA 2019 s. 747 och NJA 2020 s. 703.
141
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
kallade, sÄ att det slutliga resultatet inte blir orimligt strÀngt.33 Om
viÄtervÀnder till stöldexemplet Àr det inte alls otÀnkbart att straff- vÀrdet i ett sÄdant fall skulle anses motsvara det som skulle ÄsÀttas en grov stöld, trots att förfarandet bedömts som flera grova stölder.34 HÀr sker sÄledes en utjÀmning pÄ straffmÀtningsnivÄn av den dubbel- rÀkning som ett beaktande av flerbrottsligheten bÄde vid antalsrÀk- ningen och gradindelningen ger upphov till (jfr avsnitt 4.6.5).
Som framhÄllits i avsnitt 4.6.3 framtrÀder emellertid i senare Ärs praxis en tydlig ÄterhÄllsamhet nÀr det gÀller att bedöma brott som grova med hÀnvisning till att de har skett systematiskt och föregÄtts av sÀrskild planering. Enligt vad HD uttalade i det nyssnÀmnda rÀtts- fallet NJA 2018 s. 378 Àr det vid flerfaldig brottslighet i stÀllet som regel naturligt att systematiken frÀmst ges betydelse nÀr straffvÀrdet av den samlade brottsligheten bestÀms. I det fallet var frÄga om till- verkning av en stor mÀngd förfalskade identitetshandlingar skulle ses som ett eller flera fall av urkundsförfalskning och om hur brotten skulle rubriceras. HD bedömde varje förfalskningshandling som ett sÀrskilt brott av normalgraden. Det inslag av systematik och planer- ing som kÀnnetecknat brottsligheten beaktades i stÀllet frÀmst vid straffmÀtningen inom ramen för tillÀmpningen av asperationsprincipen.
PĂ„ motsvarande sĂ€tt beaktades brottslighetens systematiska karak- tĂ€r i rĂ€ttsfallet NJA 2018 s. 635. DĂ€r hade den tilltalade av hovrĂ€tten dömts för nio fall av skattebrott vilka, med hĂ€nvisning till det syste- matiska i förfarandet, bedömdes som grova brott. Det samlade straff- vĂ€rdet ansĂ„gs motsvara ett Ă„rs fĂ€ngelse. HD fann emellertid att förfarandet inte prĂ€glades av sĂ„dan systematik som bör krĂ€vas för att kvalifikationsgrunden för grovt brott ska vara uppfylld. GĂ€rningarna bedömdes sĂ„ledes som skattebrott av normalgraden. Enligt vad HD konstaterade motsvarade de enskilda brottens straffvĂ€rde tvĂ„ eller tre mĂ„naders fĂ€ngelse. Med tillĂ€mpning av asperationsprincipen â inom vilken de inslag av systematik som Ă€ndĂ„ var för handen beak- tades â faststĂ€lldes den samlade brottslighetens straffvĂ€rde till fĂ€ng- else i tio mĂ„nader.
Att det Ă€r frĂ„ga om en stor mĂ€ngd brott innebĂ€r â som ocksĂ„ framgĂ„tt ovan â dock inte att brottsligheten med nödvĂ€ndighet anses systematisk i den mening som avses i 29 kap. 2 § 6 brottsbalken (jfr avsnitt 4.6.1 och 4.6.4). I den ovan nĂ€mnda NJA 2008 s. 359 ansĂ„g
33Jfr NJA 2018 s. 634 p. 20 och Borgeke & Forsgren, s. 202.
34Jfr UlvÀng, SvJT 2011 s. 1046.
142
SOU 2023:1 |
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
HD att de dryga 30 tillgreppsbrott som mÄlet gÀllde nÀrmast fram- stod som exempel pÄ en sÄdan i omognad och oförstÄnd bottnande brottslighet av kvantitativt omfattande slag som inte Àr ovanlig bland unga lagövertrÀdare och vars förekomst utgör ett av skÀlen för den sÀrskilda pÄföljdsregleringen för unga. Enligt HD prÀglades brotts- ligheten sÄledes inte av nÄgon sÄdan planmÀssighet eller systematik som skulle kunna betraktas som en försvÄrande omstÀndighet vid straffvÀrdebedömningen.35
Ett annat exempel pÄ nÀr ett upprepat brottsligt förfarande inte bedömdes som systematiskt ger det ovannÀmnda rÀttsfallet NJA 2011
s.675. HD uttalade dÀr att i frÄga om upprepade förvÀrv av narkotika som beror pÄ eget missbruk Àr sambandet mellan brotten i regel inte sÄdant att brottsligheten Àr att anse som systematisk i den mening som avses i 29 kap. 2 § 6 brottsbalken.
Till samma slutsats kom HD i rÀttsfallet NJA 2014 s. 859 som ocksÄ behandlats ovan. De aktuella fildelningsbrotten hade visserligen be- gÄtts upprepade gÄnger och pÄ likartat sÀtt vid varje tillfÀlle, men som HD konstaterade kunde brotten endast begÄs pÄ det sÀtt som skett. För att betrakta ett sÄdant upprepat förfarande som en försvÄrande omstÀndighet enligt 29 kap. 2 § 6 brottsbalken bör, enligt vad HD fastlade, krÀvas en mer kvalificerad systematik i handlandet.
Brotten riktar sig mot samma person
En sÀrskild form av systematik föreligger i det fallet att upprepade brott begÄs mot en och samma person. FrÄga uppkommer dÄ hur det tilltagande allvar som ett sÄdant förfarande ofta innebÀr för brotts- offret kan beaktas vid straffvÀrdebedömningen. HD har i ett flertal rÀttsfall under senare Är generellt uttalat att det i fall dÀr brottslig- heten har riktat sig mot samma mÄlsÀgande inte sÀllan kan finnas skÀl att lÄta asperationsprincipen fÄ ett mindre genomslag Àn annars.36 I ett par av dessa rÀttsfall har frÄgan behandlats mer ingÄende.
35Det kan dock noteras att rÀttsfallet NJA 2008 s. 359 meddelades före det att bestÀmmelsen i 29 kap. 2 § 6 brottsbalken Àndrades sÄ att systematik uttryckligen kom att omfattas av denna straffskÀrpningsgrund (se avsnitt 4.6.4).
36Se NJA 2018 s. 378, NJA 2019 s. 238, NJA 2019 s. 747, NJA 2020 s. 216 p. 10 och NJA 2020 s. 703 p. 25.
143
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
I rÀttsfallet NJA 2019 s. 238 hade den tilltalade gjort sig skyldig till omkring 100 fall av grov vÄldtÀkt mot barn och andra allvarliga sexualbrott i huvudsak riktade mot samma mÄlsÀgande. Eftersom det högsta straffet för grov vÄldtÀkt mot barn vid enkel brottslighet Àr fÀngelse i tio Är uppgick maximistraffet för den samlade brottslig- heten till 14 Ärs fÀngelse (se 26 kap. 2 § brottsbalken). I frÄga om vilka övervÀganden som typiskt sett gör sig gÀllande i ett fall likt det aktuella uttalade HD:
Vid bedömningen av det samlade straffvÀrde som allvarliga sexualbrott kan ha, mÄste hÀnsyn tas till det samband som finns mellan brotten, liksom till den systematik som har prÀglat dem. Inte minst gÀller det nÀr gÀrningsmannen under en lÀngre tid har begÄtt sÄdana brott mot en skyddslös eller nÀrstÄende person. Brottsligheten kÀnnetecknas ofta av att offret Àr helt utlÀmnat Ät gÀrningsmannen och befinner sig i en mycket utsatt och inte sÀllan nÀrmast tvÄngsliknande situation. Det finns dÀrför sÀrskild anledning att beakta brottslighetens samlade innebörd och verkningar. Det kan ofta vara sÄ att allvaret i de enskilda brotten ökar med tiden genom att de tillkommande brotten förstÀrker och förlÀnger offrets utsatta situation. Denna typ av omstÀndigheter bör dÀrför fÄ genomslag nÀr det samlade straffvÀrdet av brottsligheten ska bestÀmmas.
I frÄga om straffvÀrdebedömningen i det aktuella mÄlet konstaterade HD att brotten utövats Äterkommande och systematiskt under nÀstan fem Ärs tid, att den tilltalade genomgÄende hade visat stor hÀnsyns- löshet samt att mÄlsÀganden, som var nio Är nÀr övergreppen började, hade befunnit sig i en skyddslös, utsatt och nÀrmast tvÄngslikanande situation, utan nÄgon verklig möjlighet att undgÄ övergreppen under den tid som de pÄgick. Det kvalitativt försvÄrande hade, enligt vad HD fortsatte, inte utgjort element i nÄgon enskild gÀrning och mÄste dÀr- för ges stor betydelse utöver det samlade straffvÀrdet hos de enskilda gÀrningarna i sig. Mot denna bakgrund bedömde HD att straffvÀrdet för den samlade brottsligheten motsvarade fÀngelse i tolv Är.
RÀttsfallet NJA 2019 s. 747 gÀllde upprepade fall av övergrepp i rÀttssak begÄngna mot samma mÄlsÀgande under en tremÄnaders- period. HD konstaterade dÀr att det förhÄllandet att en viss gÀrning upprepas mot en och samma mÄlsÀgande kan pÄverka allvaret i de enskilda gÀrningarna. I linje med vad som uttalats i rÀttsfallet NJA 2019 s. 238 uttalade HD vidare att denna typ av tilltagande all- var förstÄs kan beaktas vid bestÀmmande av straffvÀrdet för de en- skilda brotten, men att den ocksÄ kan beaktas vid bestÀmmande av straffvÀrdet för den samlade brottsligheten. Som ett skÀl för att
144
SOU 2023:1 |
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
beakta det tilltagande allvaret i gÀrningarna pÄ detta sÀtt anförde HD att man dÄ fÄr en bÀttre överblick över de samlade konsekvenserna och undviker risken att straffvÀrdebedömningen blir mekanisk, vilket kan leda bÄde till för strÀnga och för milda resultat.
5.6.3PÄföljdsvalet vid flerfaldig brottslighet
Gemensam pÄföljd som huvudregel
Huvudregeln nÀr nÄgon döms för flera brott Àr att domstolen ska bestÀmma en gemensam pÄföljd för den samlade brottsligheten (30 kap. 3 § första stycket brottsbalken). Förutom att den pÄföljd som dÄ vÀljs kommer att omfatta samtliga de brott som gÀrnings- mannen döms för, medför principen ocksÄ att straffet för dessa brott mÄste mÀtas ut gemensamt och i ett enhetligt vÀrde eller, med andra ord, i en och samma strafform. Det Àr sedan det gemensamma straff- vÀrdet (eller straffmÀtningsvÀrdet) som ligger till grund för valet av pÄföljd.
Vilken pÄföljd som ska vÀljas pÄverkas inte av det faktum att det Àr frÄga om flerfaldig brottslighet. Liksom vid enkel brottslighet bestÀms pÄföljden sÄledes i enlighet med de allmÀnna regler för pÄföljdsbestÀmning som finns i 30 kap. brottsbalken.37 LikasÄ kan reglerna i 34 kap. brottsbalken aktualiseras Àven vid flerfaldig brotts- lighet. För en nÀrmare beskrivning av hur dessa regler tillÀmpas hÀn- visas till avsnitt 3.4.4 och 3.4.5.
Det Àr normalt det allvarligaste brottet, dvs. brottet med det högsta straffvÀrdet, som styr pÄföljdsvalet.38 I avsnitt 5.6.1 har redogjorts för nÀr fÀngelse respektive böter fÄr anvÀndas som gemensamt straff för flera brott och hur straffskalan konstrueras i dessa fall. Vid brottslighet med ett straffvÀrde pÄ fÀngelsenivÄ kan givetvis ett fÀng- elsestraff pÄ vanligt sÀtt ersÀttas med en villkorlig dom eller skydds- tillsyn. I förekommande fall kan Àven de sÀrskilda vÄrdpÄföljderna i 31 och 32 kap. brottsbalken aktualiseras i enlighet med vad som följer av bestÀmmelserna dÀr.
37Se UlvÀng, 2005, s. 228.
38Ibid.
145
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
Undantag frÄn huvudregeln
FrÄn huvudregeln att det ska dömas till en gemensam pÄföljd finns ett antal undantag. Undantagsreglerna syftar till att undanröja de situationer dÀr en tillÀmpning av huvudregeln skulle resultera i att den straffrÀttsliga reaktionen antingen blev alltför lindrig eller alltför strÀng.
Som nÀmnts i avsnitt 3.4.4 fÄr rÀtten för det första, om det finns sÀrskilda skÀl, döma till böter och samtidigt döma till annan pÄföljd för brottsligheten i övrigt. Detta framgÄr av 30 kap. 3 § andra stycket första meningen brottsbalken. Av förarbetena framgÄr att utrymmet för att tillÀmpa denna undantagsregel Àr ytterst begrÀnsat.39 Före- trÀdesvis tycks den syfta till att göra det möjligt att döma sÀrskilt till böter för en rÀttegÄngsförseelse Àven om den tilltalade döms till annan pÄföljd för brottsligheten i övrigt. Genom att rÀtten dömer sÀrskilt för rÀttegÄngsförseelsen visas att denna inte lÀmnas obeaktad.40
Ett praktiskt sett nÄgot viktigare undantag görs för det andra i
30 kap. 3 § andra stycket andra meningen. Enligt den bestÀmmelsen fÄr rÀtten, om det finns sÀrskilda skÀl, döma till fÀngelse för ett eller flera brott samtidigt som den dömer till villkorlig dom eller skydds- tillsyn för brottsligheten i övrigt. Syftet bakom denna bestÀmmelse Àr att möjliggöra att i vissa fall avstÄ frÄn att döma ut ett lÀngre fÀng- elsestraff nÀr skÀlen för fÀngelse endast Àr hÀnförliga till en mindre del av brottsligheten. Den kan alltsÄ tillÀmpas i fall dÄ den tilltalade ska dömas dels för ett sÄdant brott som med hÀnsyn till sin art pÄkallar att ett kortare fÀngelsestraff döms ut, dels för annan brottslighet som bedömd för sig skulle ha lett till skyddstillsyn eller villkorlig dom.41 Som exempel kan nÀmnas det fallet att nÄgon samtidigt ska dömas för ett grovt rattfylleri med ett straffvÀrde motsvarande en mÄnads fÀngelse och för ett grovt bedrÀgeri med ett straffvÀrde mot- svarande nio mÄnaders fÀngelse. Endast rattfylleribrottet Àr av sÄdan art att ett fÀngelsestraff Àr pÄkallat. Om domstolen i det lÀget vÀljer fÀngelse som gemensam pÄföljd mÄste straffets lÀngd emellertid be- stÀmmas med utgÄngspunkt i bedrÀgeribrottets straffvÀrde. För att pÄföljden inte ska bli alltför strÀng i en sÄdan situation kan dom- stolen sÄledes i stÀllet döma till fÀngelse för rattfylleribrottet och till villkorlig dom eller skyddstillsyn för det grova bedrÀgeriet.
39Se SOU 1956:55 s. 322 f.
40Se BÀcklund m.fl., kommentaren till 30 kap. 3 § brottsbalken.
41Ibid.
146
SOU 2023:1 |
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
Om det brott som med hÀnsyn till dess art talar för fÀngelse ocksÄ Àr det allvarligaste brottet torde utrymmet dÀremot vara begrÀnsat att döma till olika pÄföljder för brotten.42
För det tredje ges i 25 kap. 5 § andra stycket brottsbalken en möj- lighet att döma sÀrskilt till penningböter för ett eller flera penning- botsbrott och samtidigt döma till annan form av böter för brottslig- heten i övrigt. För att detta ska vara möjligt krÀvs att det föreligger sÀrskilda skÀl. Det bör dÄ vara frÄga om brottslighet av olika art dÀr ett gemensamt straff skulle ge ett orimligt resultat. Exempel pÄ detta kan vara ett förmögenhetsbrott som förskyller ett lÄgt antal dags- böter och ett antal trafikförseelser som förskyller höga penning- böter. Dagsböter som gemensamt straff skulle i en sÄdan situation kunna ge ett proportionellt sett för lÄgt straff i kronor rÀknat.43
För det fjÀrde finns i 25 kap. 5 § tredje stycket brottsbalken ett obligatoriskt undantag frÄn att tillÀmpa huvudregeln om gemensamt straff i frÄga om normerande böter och böter som inte fÄr förvandlas till fÀngelse. Av denna bestÀmmelse följer att nÀmnda bötesformer alltid ska dömas ut sÀrskilt, nÀr det Àr frÄga om flera brott som alla föranleder böter. Detta undantag torde dock mycket sÀllan komma till anvÀndning.
För det femte finns ett undantag som gÀller pÄföljdsbestÀmningen i högre rÀtt nÀr domstolen dömer för brott som prövats i flera domar i lÀgre rÀtt. I den situationen ska brottsligheten i varje sÄdan dom leda till en sÀrskild pÄföljd (se 30 kap. 3 § tredje stycket). Regeln infördes 2016 i samband med en omarbetning av 34 kap. brottsbalken. Tidigare gÀllde att högre rÀtt skulle döma ut en gemensam pÄföljd för samtliga brott i de olika domarna, och detta oavsett om brotten i den andra underrÀttsdomen begÄtts efter den första domen och dÀrmed utgjorde ett Äterfall. Detta kunde i sin tur leda till att den till- talade kunde uppnÄ en fördel genom att överklaga de olika under- rÀttsdomarna, eftersom straffmÀtningen dÄ kom att avse den sam- lade brottsligheten i enlighet med principen om straffmÀtning vid flerfaldig brottslighet. För att ordningen med skÀrpt ingripande vid Äterfall skulle upprÀtthÄllas Àven efter överklagande Àndrades sÄledes reglerna i detta avseende.44 Regeln behandlas Àven i avsnitt 3.4.5.
42Ibid.
43Se prop. 1990/91:68 s. 123.
44Se prop. 2015/16:151 s. 58 f.
147
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
Avslutningsvis finns anledning att pÄminna om att det frÄn huvud- principen att endast en pÄföljd ska dömas ut ocksÄ finns ett antal generella undantag, dvs. som gÀller sÄvÀl vid enkel som vid flerfaldig brottslighet (se avsnitt 3.4.4). Det i praxis mest tillÀmpade undan- taget finns i 27 kap. 2 § brottsbalken, av vilket följer att villkorlig dom i normalfallet ska förenas med böter. Andra undantag som kan nÀmnas Àr att skyddstillsyn fÄr förenas med böter eller ett högst tre mÄnader lÄngt fÀngelsestraff (28 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken). DÀr- utöver kan bÄde villkorlig dom och skyddstillsyn förenas med sÀr- skilda föreskrifter, sÄsom att den dömde ska utföra ett visst antal timmar samhÀllstjÀnst. En sÄdan föreskrift utgör inte en sjÀlvstÀndig brottspÄföljd, men kan sÀgas fungera som en form av tillÀggssank- tion för att skÀrpa ingripandenivÄn i den icke frihetsberövande pÄ- följd som dömts ut.
5.7Tidigare övervÀganden
5.7.1Inledning
Sedan regleringen av det förhöjda maximistraffet vid flerfaldig brotts- lighet Àndrades i samband med 1989 Ärs pÄföljdsreform har bestÀm- melserna om straffmÀtning vid flerfaldig brottslighet varit i huvud- sak oförÀndrade. Detta innebÀr dock inte att diskussionen om hur pÄföljden bör bestÀmmas i dessa fall har avstannat. TvÀrtom har frÄ- gan om straffmÀtning och s.k. mÀngdreduktioner vid flerfaldig brotts- lighet Äterkommande uppmÀrksammats, bÄde i den allmÀnna debatten och i olika lagstiftningsprojekt. I detta avsnitt redogörs för de lag- stiftningsprojekt som nÀrmare behandlat eller berört frÄgan under senare Är. Tidigare övervÀganden i frÄga om hur man kan Ästadkomma en skÀrpt straffrÀttslig bedömning av systematiskt begÄngna förmögen- hetsbrott har redovisats i avsnitt 4.6.2.
5.7.2StraffnivÄutredningens betÀnkande SOU 2008:85
Mot bakgrund av den kritik som riktats mot s.k. mÀngdreduktioner fick StraffnivÄutredningen i uppdrag att övervÀga betydelsen vid straffmÀtningen av flerfaldig brottslighet och Äterfall i brott. I slut- betÀnkandet Straff i proportion till brottets allvar (SOU 2008:85) gjorde
148
SOU 2023:1 |
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
utredningen bedömningen att det inte fanns förutsÀttningar att i det sammanhanget lÀgga fram förslag till Àndrad lagstiftning nÀr det gÀller bedömningen av straffvÀrdet vid flerfaldig brottslighet. Visserligen kan det, enligt utredningen, inte bortses ifrÄn att den reduktion som görs vid flerfaldig brottslighet ibland kan vara generös till den till- talades fördel. Enligt vad utredningen anförde mÄste det vidare be- traktas som ett problem att den som gör sig skyldig till ett stort antal lagövertrÀdelser innan lagföring sker till sist blir i det nÀrmaste straff- immun. DÀrför ansÄg utredningen att det i och för sig kunde över- vÀgas om storleken av den reduktion som ska göras vid flerfaldig brottslighet bör regleras genom lagstiftning. Med hÀnsyn bl.a. till att en sÄdan reglering skulle behöva bli relativt detaljerad och riskera att göra systemet mindre flexibelt kom utredningen emellertid till slut- satsen att övervÀgande skÀl talade för att den fortsatta utvecklingen pÄ omrÄdet borde ske i praxis. Problemet borde enligt utredningen i stÀllet mötas genom att sÄ lÄngt det Àr möjligt Ästadkomma en snabb lagföring och straffverkstÀllighet och, nÀr förutsÀttningarna för det Àr uppfyllda, anvÀnda hÀktning för att avbryta en pÄgÄende brottslig verksamhet.
Ăven om StraffnivĂ„utredningens övervĂ€ganden resulterade i be- dömningen att det inte fanns förutsĂ€ttningar att förĂ€ndra den gĂ€llande ordningen har vissa av utredningens förslag betydelse för straff- mĂ€tningen vid flerfaldig brottslighet. Bland annat ledde förslagen till en förĂ€ndring av 29 kap. 2 § 6 brottsbalken som innebĂ€r att det nu- mera kan utgöra en försvĂ„rande omstĂ€ndighet att ett brott har ut- gjort ett led i en brottslighet som har utövats systematiskt. Om den tilltalade döms för flera brott som har ingĂ„tt i en sĂ„dan systematiskt utövad brottslighet pĂ„verkar det med andra ord det sammantagna straffet i höjande riktning.
5.7.3PÄföljdsutredningens betÀnkande SOU 2012:34 och prop. 2015/16:151
Behovet av en reglering som ger flerfaldig brottslighet större genom- slag vid pÄföljdsbestÀmningen eller som motverkar sÄdan brotts- lighet mer effektivt övervÀgdes Àven av PÄföljdsutredningen. Utred- ningen redovisade i betÀnkandet Nya pÄföljder (SOU 2012:34) flera alternativ till hur en sÄdan reglering skulle kunna Ästadkommas.
149
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
Som ett första alternativ diskuterades en höjning av straffmaxi- mum i den gemensamma straffskalan. Utredningen framhöll att en sÄdan förÀndring skulle medge lÀngre fÀngelsestraff vid flerfaldig brotts- lighet och signalera att rÄdande straffmÀtningspraxis bör skÀrpas. Med hÀnsyn till att straffnivÄerna vid flerfaldig brottslighet i all- mÀnhet ligger lÄngt ifrÄn gÀllande straffmaximum och att Àven den nuvarande regleringen sÄledes medger en utveckling av praxis i skÀr- pande riktning, ifrÄgasatte utredningen emellertid behovet och bety- delsen av en sÄdan lagÀndring. Utredningen ansÄg ocksÄ att en sÄdan förÀndring skulle kunna leda till vÀl höga straffnivÄer för vissa brott och till resultat som Àr svÄrförenliga med humanitetsprincipen och principerna om proportionalitet och ekvivalens.
Som ett andra alternativ övervÀgdes en höjning av straffminimum i den gemensamma straffskalan pÄ sÄ sÀtt att det svÄraste av de lÀgsta straffen mÄste överskridas. En sÄdan Àndring skulle enligt utred- ningen innebÀra en anvisning om att straffmÀtningspraxis vid fler- faldig brottslighet bör skÀrpas. FörÀndringen skulle ocksÄ medföra att varje brott, oavsett svÄrhet, tillmÀts större betydelse vid bedöm- ningen av det samlade straffvÀrdet. Utredningen framhöll dock att en sÄdan ordning, förutom att den i vissa fall skulle komma i konflikt med gÀllande straffmÀtningstradition, skulle kunna föra med sig om- fattande processrÀttsliga konsekvenser. Bland annat kan den enligt utredningen antas begrÀnsa möjligheterna att besluta om förunder- sökningsbegrÀnsning och ÄtalsunderlÄtelse, vilket i sin tur innebÀr försÀmrade förutsÀttningar för en snabb och effektiv brottsutred- ning och lagföring.
Ett tredje alternativ som togs upp var att nÀrmare reglera straff- mÀtningen vid flerfaldig brottslighet genom att pÄ ett mer utförligt sÀtt ange grunderna för bedömningen av den samlade brottslighetens straffvÀrde. En sÄdan lösning skulle enligt utredningen kunna öka tydligheten i systemet och eventuellt leda till en mer enhetlig rÀtts- tillÀmpning. Utredningen ansÄg emellertid att det kunde ifrÄgasÀttas vilket innehÄll en mer detaljerad bestÀmmelse av det slaget skulle ha samt att det finns anledning att undvika en sÄdan med hÀnsyn till systemets komplexitet. Utredningen avfÀrdade dÀrvid en förÀndring liknande den som StraffnivÄutredningen övervÀgde, dvs. att genom lagstiftning reglera storleken av den reduktion som ska göras. Detta med hÀnvisning till att en sÄdan reglering inte skulle stÀmma överens med de grundlÀggande principer som gÀller för pÄföljdsbestÀmning
150
SOU 2023:1 |
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
vid flerfaldig brottslighet, nÀrmare bestÀmt att straffvÀrdet ska mot- svara den samlade brottsligheten och att inte varje brott ska bedömas för sig. Ytterligare en variant som diskuterades i detta sammanhang var att formulera en bestÀmmelse som utgÄr frÄn tanken att en reduk- tion kan vara berÀttigad om det finns ett sÀrskilt samband mellan brotten. Utredningen avfÀrdade emellertid Àven en sÄdan lösning, frÀmst pÄ grund av de svÄrigheter det innebÀr att pÄ ett generellt plan slÄ fast vad som utgör ett relevant samband och vilka omstÀndigheter som ska tillmÀtas betydelse vid bedömningen.
Sammantaget ansÄg utredningen sÄledes att övervÀgande skÀl talade emot en förÀndring av den lagstiftning som tar sikte pÄ straffvÀrde- bedömningen vid flerfaldig brottslighet. I stÀllet förordade utred- ningen som ett fjÀrde alternativ vissa förÀndringar av den dÄvarande regleringen i 34 kap. brottsbalken. Den berörda regleringen innebar att reella Äterfall i vissa situationer skulle behandlas som flerfaldig brottslighet vid pÄföljdsbestÀmningen. Enligt vad utredningen före- slog skulle en sÄdan tillÀmpning i stÀllet förbehÄllas s.k. nyupptÀckt brottslighet.
Med grund i PĂ„följdsutredningens betĂ€nkande föreslog regeringen i propositionen Ny pĂ„följd efter tidigare dom (prop. 2015/16:151) en reform av regleringen i 34 kap. brottsbalken. Ăndringarna innebar bl.a. att gemensam straffmĂ€tning endast ska tillĂ€mpas vid brott be- gĂ„ngna före en tidigare dom (nyupptĂ€ckt brottslighet) och ger ut- tryck för en skĂ€rpt syn pĂ„ Ă„terfall i brott. Reglerna har behandlats mer utförligt i avsnitt 3.4.5.
BetrÀffande ordningen för hur straffvÀrdebedömningen ska göras vid flerfaldig brottslighet anslöt sig regeringen till utredningens be- dömning att denna framstÄr som vÀl avvÀgd. NÄgra ytterligare för- slag till Àndringar av den ordningen lÀmnades dÀrför inte (se a. prop. s.
5.7.4Snabbare lagföring â Ds 2018:9 och SOU 2021:46
FrĂ„gan om pĂ„följdsbestĂ€mning vid flerfaldig brottslighet har Ă€ven tagits upp i processrĂ€ttsliga sammanhang. HĂ€r kan nĂ€mnas att en utredare relativt nyligen haft i uppdrag att â med fokus pĂ„ bl.a. per- soner som Ă„terkommande begĂ„r brott â utreda och föreslĂ„ Ă„tgĂ€rder som leder till en snabbare lagföring. Utredaren har i promemorian
151
PÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
Snabbare lagföring (Ds 2018:9) bedömt att regleringen av straffmĂ€t- ning vid flerfaldig brottslighet bör ses över eftersom den kan pĂ„verka förutsĂ€ttningarna för en snabbare lagföring av brottsaktiva personer. Motsvarande bedömning har, sĂ€rskilt i förhĂ„llande till bötesbrotts- lighet, gjorts av Utredningen om snabbare lagföring i betĂ€nkandet Snabbare lagföring â ett snabbförfarande i brottmĂ„l (SOU 2021:46). I bĂ„da dessa framstĂ€llningar pekas sĂ€rskilt pĂ„ det förhĂ„llandet att ett pĂ„följdssystem som bygger pĂ„ gemensam straffmĂ€tning som huvud- regel förutsĂ€tter att samtliga misstankar utreds och lagförs i ett sammanhang. Detta leder, enligt vad som anförs, till att lagföringen av enskilda brott försenas om den misstĂ€nkte Ă€r brottsaktiv eller misstĂ€nks för mĂ„nga brott samtidigt. Vidare problematiseras det för- hĂ„llandet att den som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet i princip utan risk för nĂ„gon ytterligare straffrĂ€ttslig reaktion kan begĂ„ nya lindriga brott fram till dess att en dom meddelas. HĂ€rvid ifrĂ„gasĂ€tts asperationsprincipens tillĂ€mpning â i vart fall nĂ€r det gĂ€ller brottslighet pĂ„ bötesnivĂ„ â nĂ€r personen i frĂ„ga varit föremĂ„l för polisingripanden mellan de olika brotten i en brottsserie.
152
6Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder
6.1Inledning
Av vÄra direktiv framgÄr att vi, i uppdraget som gÀller den straff- rÀttsliga regleringen av flerfaldig brottslighet, ska göra de interna- tionella jÀmförelser som vi bedömer som relevanta. Vi har hÀrvid valt att fördjupa oss i regelverken i Norge, Finland och Danmark, efter- som dessa ligger förhÄllandevis nÀra det svenska och dÀrmed kan tjÀna som jÀmförelser pÄ ett annat sÀtt Àn regleringen i de flesta andra lÀnder. För att bredda bilden har vi ocksÄ valt att mer översiktligt studera hur flerfaldig brottslighet hanteras i Tyskland och England.
Viktigt att understryka Ă€r att det â Ă€ven i förhĂ„llande till de rĂ€tts- ordningar som liknar vĂ„r â Ă€r svĂ„rt att jĂ€mföra reaktioner pĂ„ brott i olika lĂ€nder. Förutom att det inte Ă€r helt enkelt att fĂ„ tillgĂ„ng till ett rĂ€ttvisande underlag, kan skillnader bl.a. i frĂ„ga om begreppsanvĂ€nd- ning, pĂ„följdssystemens uppbyggnad, bakomliggande bestraffnings- ideologier och verkstĂ€llighetsregler göra att jĂ€mförelserna haltar. NĂ€r det gĂ€ller flerfaldig brottslighet tillkommer dessutom den svĂ„rig- heten att straffnivĂ„erna för de enskilda brotten kan variera avsevĂ€rt samt att det i rĂ€ttspraxis lĂ„ngt ifrĂ„n alltid gĂ„r att utlĂ€sa hur den samlade straffrĂ€ttsliga reaktionen har bestĂ€mts. Till detta kommer att skilda regler i frĂ„ga om t.ex. Ă„talspliktens utformning, förunder- sökningsbegrĂ€nsning och liknande, liksom olika principer i frĂ„ga om brottslighetskonkurrens, kan fĂ„ stor betydelse för i vilken utstrĂ€ck- ning flerfaldig brottslighet bestraffas. Redogörelsen nedan bör lĂ€sas mot denna bakgrund.
Det bör ocksÄ klargöras att studien syftar till att ge en över- gripande bild av hur de studerade lÀnderna hanterar flerfaldig brotts- lighet. Redogörelsen nedan omfattar dÀrför inte varje detalj, undan- tag eller sÀrregel, utan fokuserar i stÀllet pÄ huvuddragen. En generell
153
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
avgrĂ€nsning Ă€r att endast straffen fĂ€ngelse och böter samt frĂ„gor om straffmĂ€tningen â inte andra pĂ„följder eller frĂ„gor om pĂ„följdsvalet
âbehandlas nĂ€rmare.
6.2Norsk rÀtt
6.2.1Ăversiktligt om straffen och straffmĂ€tningen
I norsk rÀtt finns bestÀmmelser om brott, straff och andra straff- rÀttsliga reaktioner i straffeloven. Som straff rÀknas enligt straffe- loven fÀngelse, förvaring, samhÀllstjÀnst, ungdomsstraff, böter och rÀttighetsförlust. Andra straffrÀttsliga reaktioner Àr utmÄlingsutset- telse, straffutmÄlingsfrafall, överlÀmnande till psykiatrisk tvÄngs- vÄrd, överlÀmnande till tvÄngsvÄrd för psykiskt utvecklingshÀmmade, förverkande, ÄtalsunderlÄtelse, överlÀmnande till medling samt för- lust av rÀtten att köra motordrivet fordon respektive att utföra per- sontransporter mot vederlag. Som nÀmnts inledningsvis kommer endast straffen fÀngelse och böter att behandlas nÀrmare i denna framstÀll- ning.
FÀngelse döms ut pÄ viss tid, minst 14 dagar och högst 21 Är. För vissa brott, t.ex. terroristbrott och folkmord, kan maximistraffet dock förhöjas till 30 Är.
Om rÀtten dömer till fÀngelse kan den bestÀmma att verkstÀllig- heten av fÀngelsestraffet helt eller delvis ska skjutas upp under en prövotid, s.k. betinget fengsel. Prövotiden ska normalt vara tvÄ Är. I sÀrskilda fall, bl.a. vid Äterfall i brott, kan en lÀngre prövotid be- slutas, dock högst fem Är. Det finns inte nÄgon övre grÀns för hur lÄnga fÀngelsestraff som kan förklaras villkorliga, men det Àr ovanligt att verkstÀlligheten skjuts upp om strafftiden överstiger tvÄ Är.
Böter förekommer endast i en form och innebÀr att ett bestÀmt bötesbelopp döms ut. NÀr beloppet bestÀms ska rÀtten, förutom sÄdana omstÀndigheter som i allmÀnhet Àr av betydelse för straffmÀt- ningen, beakta den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjnings- skyldighet, skulder och andra omstÀndigheter som pÄverkar hans eller hennes ekonomiska förmÄga.
NÀr böter döms ut ska rÀtten faststÀlla ett alternativt fÀngelse- straff mellan en och 120 dagar. Det alternativa fÀngelsestraffet faller bort nÀr bötesbeloppet betalas. Om en del av bötesbeloppet betalas sÀtts fÀngelsestraffet ned i proportion till det inbetalda beloppet.
154
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
Straffeloven Àr jÀmförelsevis sparsam nÀr det kommer till all- mÀnna regler om hur den straffrÀttsliga reaktionen ska faststÀllas. Vissa sÄdana regler finns dock samlade i kap. 14 i straffeloven. DÀr anges bl.a. sÄdana omstÀndigheter som ska beaktas i skÀrpande respektive mildrande riktning vid straffmÀtningen (§§ 77 och 78), i vilka fall en förhöjd straffskala fÄr tillÀmpas (§ 79) nÀr ett mildare straff Àn vad som Àr föreskrivet för brottet fÄr dömas ut (§ 80) och hur straffet ska bestÀmmas efter en tidigare dom (§ 82). Vi Äterkom- mer till vissa av dessa bestÀmmelser i den fortsatta framstÀllningen.
6.2.2Konkurrens
Liksom i svensk rÀtt avgörs frÄgan om nÄgon har gjort sig skyldig till ett eller flera brott med hjÀlp av i huvudsak icke lagfÀsta principer om brottslighetskonkurrens. Den norska konkurrenslÀran gör Ät- skillnad mellan brott som begÄs i realkonkurrens och sÄdana som begÄs i idealkonkurrens. Begreppen kÀnns igen frÄn den tidigare svenska strafflagen före 1938 Ärs reform (se avsnitt 5.4). Till skillnad frÄn i den dÄvarande svenska regleringen Äterfinns begreppen emeller- tid inte i den norska straffeloven. Vilken typ av konkurrenssituation som Àr för handen kan dock fÄ betydelse nÀr straffet ska mÀtas ut (se vidare avsnitt 6.2.5).
Realkonkurrens föreligger nĂ€r nĂ„gon har begĂ„tt flera lagövertrĂ€- delser genom olika handlingar. Ăr det frĂ„ga om övertrĂ€delser av olika straffbud, t.ex. narkotikabrott, inbrott och olaga hot, talar man om olikartad realkonkurrens. Rör det sig i stĂ€llet om straffbara hand- lingar av samma slag, t.ex. upprepade inbrottsstölder, kallas det lik- artad realkonkurrens.1
Ibland uppstĂ„r frĂ„ga om ett visst förfarande ska bedömas som flera straffbara handlingar i realkonkurrens eller som en samman- hĂ€ngande straffbar handling, s.k. fortsatt brott. Ăven om nĂ„gon t.ex. har undandragit ett belopp genom att gömma undan smĂ„summor upprepade gĂ„nger under en viss period, kan detta straffrĂ€ttsligt ses som ett fall av förskingring. Precis som i svensk rĂ€tt kan dessutom enskilda straffstadganden vara utformade sĂ„ att det som i realiteten Ă€r flera handlingar ska anses som ett brott. Ett sĂ„dant s.k. sammansatt
1Se prop. 137 L
155
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
brott Àr rÄn, som ju omfattar bÄde en förmögenhetskrÀnkning och vÄld eller hot.2
Ett viktigt kriterium för om man stÄr inför flera brott i konkur- rens eller ett fortsatt eller sammansatt brott Àr antalet mÄlsÀganden. Vid integritetskrÀnkningar av olika slag Àr den klara huvudregeln att det föreligger lika mÄnga brott som antalet mÄlsÀganden. Detta Àr utgÄngspunkten ocksÄ vid förmögenhetsbrott, men i dessa fall Àr undantag i högre grad tÀnkbara beroende pÄ omstÀndigheterna i det enskilda fallet.3
Idealkonkurrens föreligger nÀr nÄgon har begÄtt flera brott genom en enda handling. Om samma straffbud övertrÀds flera gÄnger genom en handling kallas det likartad idealkonkurrens. Avgörande för om handlingen ska anses innefatta ett eller flera brott Àr i dessa fall be- roende av antalet mÄlsÀgande och vilken slags krÀnkning det Àr frÄga om. Den som utför ett sprÀngdÄd och dödar eller skadar flera per- soner anses som huvudregel ha gjort sig skyldig till lika mÄnga brott som antalet mÄlsÀgande. Om bomben dÀremot skadar flera bygg- nader med olika Àgare kan detta komma att betraktas som ett fall av skadegörelse.4
En handling kan ocksÄ innebÀra att flera straffbud övertrÀds samtidigt i s.k. olikartad idealkonkurrens. Ett exempel kan vara det fallet att nÄgon kastar en sten som pÄförts ett hotbrev in genom fönstret till ett hus dÀr andra personer befinner sig. Genom denna handling kan lagbrytaren ha gjort sig skyldig bÄde till skadegörelse, olaga hot och ofredande. Om handlandet inte tÀcks av nÄgot enskilt straffstadgande, tillÀmpas flera stadganden i idealkonkurrens.5
Huruvida ett visst förfarande ska bedömas som flera brott be- gĂ„ngna i konkurrens eller som endast ett brott Ă€r, liksom i svensk rĂ€tt, avgörande för vilken straffskala som Ă€r tillĂ€mplig. GrĂ€nsdrag- ningen har ocksĂ„ betydelse för hur straffmĂ€tningen gĂ„r till, men behöver inte ha nĂ„gon vĂ€sentlig inverkan pĂ„ vilket straff som faktiskt mĂ€ts ut (se vidare avsnitt 6.2.4 och 6.2.5). Ăven i detta avseende överensstĂ€mmer den norska tillĂ€mpningen med hur flerfaldig brotts- lighet behandlas i svensk rĂ€tt.
2Se prop. 137 L
3Ibid.
4Se prop. 137 L
5Ibid.
156
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
6.2.3GrundlÀggande principer för pÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet
NÀr nÄgon har gjort sig skyldig till flera straffbara handlingar be- handlas de som regel i samma rÀttegÄng. I normalfallet utdömds dÄ ett gemensamt straff för den samlade brottsligheten. Liksom i svensk rÀtt görs dÀrvid en gemensam straffmÀtning med tillgÄng till en för- höjd straffskala. SÄvÀl konstruktionen av den förhöjda straffskalan som den konkreta straffmÀtningen bygger pÄ den s.k. straffskÀrpnings- principen. Denna motsvarar vad som i svensk rÀtt benÀmns aspera- tionsprincipen och utgör sÄledes en mellanvariant av absorption och kumulation.
6.2.4Straffskalan vid flerfaldig brottslighet
Regler om hur den förhöjda straffskalan konstrueras finns i straffe- loven § 79 punkten a. BestÀmmelsen Àr enligt sin ordalydelse tillÀmp- lig nÀr nÄgon genom en eller flera handlingar har begÄtt flera brott. Detta innebÀr att den förhöjda straffskalan gÀller bÄde vid ideal- och realkonkurrens. DÀremot Àr den inte tillÀmplig vid sammansatta brott. DÀrmed kommer straffskalan för gÀrningar som rent faktiskt Àr jÀm- förbara att kunna skilja sig Ät beroende pÄ om förfarandet rÀttsligt sett bedöms som ett eller flera brott. Vid den konkreta straffmÀt- ningen Àr det emellertid, som nÀmnts ovan, oftast av mindre betydelse om gÀrningen ansetts utgöra ett brott eller flera, eftersom det ut- mÀtta straffet i allmÀnhet hÄller sig inom straffskalan för det svÄraste brottet.6
NĂ€r straffeloven § 79 punkten a Ă€r tillĂ€mplig kan straffet för den samlade brottsligheten bli upp till dubbelt sĂ„ lĂ„ngt som maximi- straffet för det svĂ„raste brottet. Straffet kan dock aldrig bli lĂ€ngre Ă€n summan av straffskalorna i de straffbud som domen gĂ€ller. Som exempel kan nĂ€mnas att den gemensamma straffskalan för ett rĂ„n och en skadegörelse â vars straffmaximum Ă€r fĂ€ngelse i sex respek- tive ett Ă„r â till följd av denna begrĂ€nsning kommer att strĂ€cka sig upp till sju Ă„rs fĂ€ngelse.
Som ytterligare en begrÀnsning gÀller att straffskalan för det svÄ- raste brottet maximalt kan förhöjas med sex Är. Detta innebÀr att om gÀrningspersonen döms för ett fall av grov kroppsskada (straffe-
6Se HĂžringsnotat, Lovavdelingen, Desember 2016. Snr. 16/7844 s. 7.
157
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
loven § 274), som har ett maximistraff pĂ„ 10 Ă„rs fĂ€ngelse, förhöjs straffskalan vid flera brott till fĂ€ngelse i högst 16 Ă„r â inte i 20 Ă„r, sĂ„som en fördubbling skulle ha medfört.
Slutligen gÀller att straffet inte heller fÄr överstiga 21 Är, eller 15 Är om gÀrningspersonen var under 18 Är vid gÀrningstillfÀllet. MaxgrÀn- sen pÄ 21 Är tillÀmpas inte om ett eller flera av brotten kan bestraffas med fÀngelse i upp till 30 Är, sÄsom vid grovt terroristbrott. I sÄdana fall kan straffet bli 30 Är Àven om det ska bestÀmmas ett gemensamt straff som omfattar ocksÄ andra brott.
Om ett av brotten kan leda till fÀngelse, men ett annat inte kan medföra ett strÀngare straff Àn böter, kan domstolen antingen döma ut böter vid sidan av fÀngelsestraffet eller döma till ett gemensamt fÀngelsestraff och dÀrvid beakta bötesbrottsligheten som försvÄrande omstÀndigheter. Lagen reglerar inte det fallet att samtliga brott en- dast kan medföra böter, men Àven i dessa fall utmÀts ett gemensamt straff. Det gemensamma bötesstraffet kan dÄ inte bli högre Àn vad de sammanlagda bötesstraffen skulle ha blivit om de mÀtts ut var för sig.
6.2.5StraffmÀtningen vid flerfaldig brottslighet
Hur den konkreta straffmÀtningen ska gÄ till, och vilken vikt som dÀrvid ska lÀggas vid varje brott, sÀger straffeloven inget om.
NÀr det handlar om s.k. förenklade förelÀgganden (forenklede forelÀgg) finns emellertid fasta regler om hur ett gemensamt bötes- straff för flera övertrÀdelser ska faststÀllas. Vid exempelvis vissa trafik- förseelser gÀller att den högsta boten ska rÀknas fullt ut, medan de övriga ska reduceras till hÀlften. I frÄga om vissa övertrÀdelser av tull- förordningen ska dÀremot de olika bötesbeloppen lÀggas samman till en gemensam bot. I bÄda fallen gÀller dock att ett förenklat före- lÀggande inte kan meddelas om den gemensamma boten överstiger ett visst belopp.
I andra fall av flerfaldig brottslighet har lagstiftaren överlĂ€mnat till domstolarna att mer skönsmĂ€ssigt bestĂ€mma ett lĂ€mpligt straff inom ramen för den förhöjda straffskalan. Eftersom straffeloven bygger pĂ„ straffskĂ€rpningsprincipen förutsĂ€tts emellertid att det gemen- samma straffet som regel blir kortare Ă€n summan av de straff som skulle ha utmĂ€tts för de enskilda brotten sedda för sig. Ăven i norsk rĂ€tt förekommer sĂ„ledes en form av asperation.
158
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
Det kan vara svÄrt att av praxis utlÀsa hur olika brott viktas vid straffmÀtningen och vilka reduktioner som görs.7 LikvÀl kan nÄgra huvuddrag urskiljas.
Om flera slags brott har begĂ„tts genom flera handlingar (olik- artad realkonkurrens), och ett av brotten Ă€r det klart mest allvarliga, utgĂ„r domstolen ofta frĂ„n straffnivĂ„n för det brottet och gör tillĂ€gg till straffet för övriga brott. ĂvertrĂ€delser som framstĂ„r som jĂ€m- förelsevis lindriga kommer dĂ„ endast ha en liten eller helt sakna be- tydelse för straffmĂ€tningen. PĂ„ motsvarande sĂ€tt behandlas ofta det fallet att gĂ€rningspersonen genom en handling har övertrĂ€tt flera straff- bud (olikartad idealkonkurrens).8
Vid realkonkurrens eller likartad idealkonkurrens dĂ€r inget en- skilt brott skiljer ut sig som det mest allvarliga eller kan sĂ€gas utgöra huvudbrottet, blir straffmĂ€tningen ofta beroende av en mer samlad vĂ€rdering. Ăven i dessa fall blir det gemensamma straffet mildare Ă€n om man hade lagt samman de fĂ€ngelsestraff som de enskilda brotten skulle ha medfört var för sig.9 I allmĂ€nhet blir reduktionerna större ju fler brott den tilltalade döms för vid samma tillfĂ€lle.
Nedan följer ett antal exempel pÄ hur det gemensamma straffet vid olika fall av flerfaldig brottslighet har bestÀmts i praxis.10
âąHR
âąHR
7Efter en lagÀndring 2017 gÀller dock att det i domskÀlen dels ska anges om straffelovens § 79 a har tillÀmpats, dels bör anges straffnivÄn för vart och ett av de allvarligaste brotten.
8Se prop. 137 L
9Se prop. 137 L
10Observera att alla avgöranden inte ger uttryck för dagens straffnivÄ, eftersom vissa straff- skalor har skÀrpts sedan avgörandena meddelades.
159
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
allvarligaste brottet bedömdes i sig grunda ett fÀngelsestraff pÄ fem Är och de tvÄ nÀst allvarligaste ett fÀngelsestraff pÄ fyra Är och sex mÄnader vardera. Den samlade brottsligheten ansÄgs som utgÄngspunkt ge skÀl för ett fÀngelsestraff pÄ 15 till 16 Är. Efter straffreduktioner för bl.a. tidsutdrÀkt bestÀmdes straffet till 13 Ärs fÀngelse.
âą
âąRt. 2015 s. 401. En man blev dömd för tvĂ„ fall av grov vĂ„ldtĂ€kt av olika mĂ„lsĂ€ganden. HĂžyesterett uttalade att straffen för varje vĂ„ld- tĂ€kt sedd för sig motsvarade sex Ă„rs fĂ€ngelse och att ett rimligt gemensamt straff som utgĂ„ngspunkt uppgick till 10 Ă„rs fĂ€ngelse. Det konkreta straffet mĂ€ttes dock ut till nio Ă„rs fĂ€ngelse pĂ„ grund av tidsutdrĂ€kten fram till en rĂ€ttskraftig dom.
âąRt. 2013 s. 1153. Straffen för fyra fickstölder bestĂ€mdes till fĂ€ng- else i Ă„tta mĂ„nader. HĂžyesterett uttalade att den normala straff- nivĂ„n för en professionell fickstöld som begĂ„tts som ett led i en systematisk brottslighet och i syfte att livnĂ€ra sig av verksam- heten, borde vara fĂ€ngelse i 90 dagar.
âąRt. 2012 s. 1458. Straffen för 64 fullbordade och 18 försök till grova stölder bestĂ€mdes till fĂ€ngelse i sju Ă„r och sex mĂ„nader. Straffet översteg dĂ€rmed den dĂ„varande straffskalan för grov stöld pĂ„ fĂ€ng- else upp till sex Ă„r.
160
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
âąRt. 2012 s. 283. Fallet gĂ€llde tvĂ„ tilltalade som begĂ„tt i huvudsak tre rĂ„n av sammantaget fyra Ă€ldre personer. Lagmannsretten ansĂ„g att de rĂ„n som avsĂ„g enskilda personer som utgĂ„ngspunkt tillsammans motsvarade ett straff pĂ„ fĂ€ngelse i tre Ă„r och sex mĂ„nader och att rĂ„net av ett Ă€kta par motsvarade ett fĂ€ngelsestraff pĂ„ fyra Ă„r och tre mĂ„nader, vilket HĂžyesterett anslöt sig till. Det gemensamma straffet bestĂ€mdes sedan till fĂ€ngelse i sju Ă„r och tre mĂ„nader för den ena tilltalade och till fĂ€ngelse i Ă„tta Ă„r för den andre. HĂžyesterett uttalade att faststĂ€llandet av det samlade straffet Ă€r avhĂ€ngigt en konkret vĂ€rdering av straffvĂ€rdheten av samtliga straffbara handlingar och sambandet mellan dem.
âąI Rt. 2011 s. 1210 dömdes en tilltalad för 14 grova stölder frĂ„n privata bostĂ€der, ett försök till grov stöld och en stöld. Straffet sattes till fĂ€ngelse i fyra Ă„r och fyra mĂ„nader, dvs. i snitt 3,25 mĂ„nader för varje brott.
6.2.6NĂ„got om beaktande av tidigare domar och Ă„terfall
Av straffeloven § 79 framgÄr ocksÄ att straffskalan förhöjs vid Äter- fall (punkten b) och nÀr brottet utgjort ett led i en organiserad brottslighet (punkten c). Straffet för ett brott som har begÄtts efter en tidigare dom, utdöms utöver det tidigare straffet. PÄ det sÀttet utgör dessa fall en form av straffkumulation. Om villkoren för straffskÀrpning vid Äterfall Àr uppfyllda, ska dessutom straffet för det nya brottet mÀtas ut med tillÀmpning av den förhöjda straffskalan i
§79 punkten b. Om det tillkommande brottet har begĂ„tts före den tidigare domen meddelas en s.k. âetterskuddsdomâ (jfr straffeloven
§82). OcksÄ vid en sÄdan dom tillÀmpas straffeloven § 79 punkten a. Vid straffmÀtningen ska hÀnsyn dÄ tas till vad ett lÀmpligt straff skulle ha varit om brotten prövats i samma rÀttegÄng, varvid de sam- mantagna straffen inte fÄr vara strÀngare Àn om sÄ hade skett. I detta hÀnseende överensstÀmmer alltsÄ den norska lagstiftningen i princip med den svenska.
161
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
6.3Finsk rÀtt
6.3.1Ăversiktligt om straffen och straffmĂ€tningen
I finsk rĂ€tt finns reglerna om brott, straff och andra pĂ„följder huvudsakligen i den finska strafflagen. AllmĂ€nna strafftyper Ă€r enligt strafflagen ordningsbot, böter, villkorliga eller ovillkorliga fĂ€ngelse- straff, samhĂ€llstjĂ€nst och övervakningsstraff. Ungdomsstraff Ă€r ett sĂ€rskilt straff för brott som begĂ„tts av en person som Ă€r under 18 Ă„r. Ytterligare ett sĂ€rskilt straff Ă€r det s.k. kombinationsstraffet, som kan dömas ut nĂ€r nĂ„gon Ă„terfaller i allvarliga brott och som bestĂ„r av ett lĂ„ngt fĂ€ngelsestraff följt av en obligatorisk övervakningstid pĂ„ ett Ă„r. DĂ€rutöver finns vissa sĂ€rskilda straff för tjĂ€nstemĂ€n, militĂ€rer och juridiska personer. Ăvriga pĂ„följder för brott â varav det om vissa Ă€r stadgat i andra lagar â Ă€r förverkandepĂ„följd (konfiskation), doms- eftergift, körförbud, jaktförbud, djurhĂ„llningsförbud och nĂ€rings- förbud.
Böter döms ut i dagsböter. Antalet dagsböter bestÀms till lÀgst en och högst 120. Om den tilltalade döms för flera brott fÄr högst 240 dagsböter dömas ut. Om böterna inte kan drivas in, Àr det möj- ligt att pÄ de villkor som anges i strafflagen i stÀllet för de obetalda böterna bestÀmma fÀngelse som förvandlingsstraff.
Ett fÀngelsestraff döms ut pÄ viss tid eller pÄ livstid. För fÀng- elsestraff pÄ viss tid Àr skalan minst 14 dagar och högst 12 Är. Om gÀrningsmannen pÄ en gÄng döms för flera brott till ett gemensamt fÀngelsestraff, kan straffet dock utstrÀckas till högst 15 Är (se vidare avsnitt 6.3.4). FÀngelse pÄ livstid kan dömas ut enbart för vissa av de grövsta brotten.
Ett fÀngelsestraff pÄ högst tvÄ Är kan dömas ut villkorligt för en prövotid pÄ minst ett och högst tre Är. Om enbart villkorligt fÀngelse inte kan anses vara ett tillrÀckligt straff för brottet, kan dessutom böter eller, om det villkorliga fÀngelsestraffet Àr Ätta mÄnader eller lÀngre, samhÀllstjÀnst dömas ut. I vissa fall kan ett villkorligt fÀng- elsestraff ocksÄ förenas med övervakning.
Om den dömde under prövotiden begÄr ett brott för vilket han eller hon döms till ovillkorligt fÀngelse, kan domstolen bestÀmma att det villkorliga fÀngelsestraffet ska verkstÀllas i sin helhet eller delvis.
Den finska strafflagen reglerar relativt utförligt â och pĂ„ ett sĂ€tt som i mĂ„ngt och mycket pĂ„minner om det svenska â hur ett straff ska mĂ€tas ut. AllmĂ€nna regler om bestĂ€mmande av straff finns i straff-
162
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
lagens 6 kap. Av 2 § framgÄr att straff bestÀms enligt den straffskala som gÀller för brottet i frÄga, men att avvikelser frÄn denna fÄr göras enligt andra bestÀmmelser i lagen. SÄledes faststÀlls straffet enligt en lindrigare straffskala bl.a. nÀr brottet har begÄtts innan gÀrningsper- sonen fyllde 18 Är, nÀr brottet stannat vid försök och i vissa fall av medverkan, nÀr brottet har begÄtts i en nödvÀrnsliknande situation och nÀr gÀrningspersonen har medverkat till utredningen av sitt brott (8 och 8 a §§). I andra fall fÄr maximistraffet i den annars tillÀmpliga straffskalan i stÀllet överskridas. Detta gÀller bl.a. nÀr nÄgon döms för flerfaldig brottslighet till ett gemensamt straff. Straffskalan och straffmÀtningen vid flerfaldig brottslighet behandlas nÀrmare i av- snitt
Enligt 6 kap. 3 § strafflagen ska straff bestÀmmas med beaktande av samtliga grunder som enligt lag inverkar pÄ storleken och arten av straffet samt enhetligheten i straffpraxis. Kravet pÄ enhetlighet ger bl.a. uttryck för ekvivalensprincipen som, liksom i svensk rÀtt, utgör en grundpelare i pÄföljdssystemet. Det gör Àven proportionalitets- principen, vilken kommer till uttryck i 6 kap. 4 § strafflagen. DÀr anges att straffet ska mÀtas ut sÄ att det stÄr i ett rÀttvist förhÄllande till hur skadligt och farligt brottet Àr, motiven till gÀrningen samt gÀrningsmannens av brottet framgÄende skuld i övrigt.
PÄ liknande sÀtt som i 29 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken anger den finska strafflagen ocksÄ sÄdana omstÀndigheter som ska beaktas i antingen skÀrpande eller mildrande riktning vid straffmÀtningen (6 kap. 5 och 6 §§ strafflagen). Som en straffskÀrpningsgrund anges ocksÄ gÀrningsmannens tidigare brottslighet, om förhÄllandet mellan den tidigare brottsligheten och det nya brottet visar att gÀrnings- mannen, med anledning av att brotten Àr likartade eller annars, Àr uppenbart likgiltig för förbud och pÄbud i lag.
DÀrutöver anges ett antal s.k. skÀlighetsgrunder som ska beaktas i mildrande riktning om det straff som hade mÀtts ut enligt veder- tagen praxis skulle leda till ett oskÀligt eller exceptionellt skadligt slutresultat (se 6 kap. 7 § strafflagen). SkÀlighetsgrunderna motsvarar till stor del billighetsskÀlen i 29 kap. 5 § brottsbalken.
OcksÄ i de fall nÄgon ska dömas till ett gemensamt straff för tvÄ eller flera brott ska de allmÀnna principer för straffmÀtning som slÄs fast i 6 kap. strafflagen iakttas. DÀrutöver finns sÀrskilda bestÀmmel- ser om faststÀllandet av gemensamt straff i 7 kap. strafflagen. Dessa bestÀmmelser behandlas nÀrmare i avsnitt
163
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
6.3.2Konkurrens
NÀr nÄgon har övertrÀtt flera straffbud genom samma gÀrning eller övertrÀtt samma straffbud flera gÄnger uppstÄr frÄgan om han eller hon ska dömas för flera brott. Denna frÄga Àr inte lagreglerad, utan avgörs i enlighet med de principer för brottslighetskonkurrens som vuxit fram i finsk praxis och doktrin. I detta sammanhang kan nÀm- nas att strafflagen tidigare gjorde en Ätskillnad mellan realkonkur- rens, idealkonkurrens och fortsatt brott (jfr ovan avsnitt 5.4 och 6.2.2) samt anvisade skilda tillvÀgagÄngssÀtt för pÄföljdsbestÀmningen vid de olika konkurrensformerna. Genom en lagÀndring 1992 ut- mönstrades emellertid dessa distinktioner ur lagstiftningen och dÀr- efter tillÀmpas pÄföljdsreglerna om flerfaldig brottslighet sÄledes pÄ samma sÀtt oavsett konkurrensform. En annan sak Àr att brottens samband med varandra kan fÄ betydelse vid utmÀtningen av det konkreta straffet. Detta Àr emellertid endast en av flera omstÀndig- heter som ska beaktas nÀr det gemensamma straffet bestÀms.11
I den finska konkurrenslÀran skiljer man numera mellan lagkon- kurrens och brottsenhet. Dessa konkurrenssituationer korrespon- derar i princip med den svenska distinktionen mellan olikartad och likartad konkurrens.
Lagkonkurrens tar sikte pĂ„ frĂ„gan om ett eller flera straffbud ska tillĂ€mpas pĂ„ samma gĂ€rning som, i vart fall formellt sett, faller in under flera straffbud. FrĂ„gan besvaras vanligtvis utifrĂ„n tre olika rĂ€ttsfigurer eller lösningsmodeller. Den första kallas subordination och föreligger nĂ€r en viss brottstyp helt ingĂ„r i en annan. I dessa fall konsumeras det förra â subordinerade â brottet av det senare. Kon- struktionen Ă€r ett utflöde av den allmĂ€nna principen att en speciell brottsbeskrivning gĂ„r före en allmĂ€n. Exempel pĂ„ subordination Ă€r gradindelade brott, försöksbrott i förhĂ„llande till fullbordade brott och oaktsamma brott i förhĂ„llande till motsvarande uppsĂ„tliga brott.12
Den andra konstruktionen Ă€r nĂ€r ett straffbud i lagtexteten ut- tryckligen har gjorts subsidiĂ€rt till andra, lika strĂ€nga eller strĂ€ngare, straffbud. Ăven i dessa fall löser man konkurrensfrĂ„gan genom kon-
11Se Dan Helenius, Prosecuting and Punishing Offenders for Several Offences in Finland i: Audenaert, N. & De Bondt, W. (eds.) (2021), Prosecuting and punishing multioffenders in the EU. A comparative analysis, Gompel & Svacina, s. 106 f.
12Se Helenius, s. 108 och Boucht, J & FrÀnde, D (2020) Finsk straffrÀtt. Grundkurs i straffrÀttens allmÀnna lÀror, Polisyrkeshögskolan, s. 165.
164
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
sumtion, och dÄ givetvis pÄ det sÀttet att det subsidiÀra brottet konsumeras av det primÀra.13
NÀr det ena straffbudet varken Àr subordinerat eller subsidiÀrt till det andra fÄr den tredje lösningsmodellen tillgripas. Denna innebÀr att frÄgan om bÄda eller endast ett av de övertrÀdda straffbuden ska tillÀmpas avgörs utifrÄn en avvÀgning mellan straffbudens skydds- intressen. Om tvÄ eller flera straffbud skyddar samma intresse Àr det inte motiverat att döma för samtliga övertrÀdelser. Ett illustrativt exempel frÄn rÀttspraxis Àr HD 2006:76 dÀr den tilltalade hade fram- fört bil sedan han olagligen brukat narkotika. Förutom rattfylleri ansÄgs den tilltalade Àven ha gjort sig skyldig till straffbart bruk av narkotika som ett sÀrskilt brott, eftersom de aktuella straffbestÀm- melserna ansÄgs Äsyfta olika skyddsintressen.14
Brottsenhet blir relevant nÀr det pÄ gÀrningspersonens handlande Àr möjligt att tillÀmpa samma straffbestÀmmelse flera gÄnger. FrÄgan om det föreligger ett eller flera brott mÄste dÄ besvaras genom en avgrÀnsning av brottsenheten utifrÄn varje enskild brottsbeskriv- ning. I finsk rÀtt Àr utgÄngspunkten ett naturligt betraktelsesÀtt, dvs. hur situationen rimligtvis fÄr uppfattas i det konkreta fallet. Tidsliga och rumsliga kriterier, sÄvÀl som den brottsliga verksamhetens art och följder, Àr dÀrvid av betydelse. Det Àr Àven antalet brotts- och angreppsobjekt, gÀrningspersonens syften och det aktuella straff- budets skyddsintresse. Liksom i svensk rÀtt Àr de olika kriterierna av olika relevans beroende pÄ vilken brottstyp det handlar om.15
6.3.3GrundlÀggande principer för pÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet
NĂ€r nĂ„gon samtidigt fĂ€lls till ansvar för tvĂ„ eller flera brott utdöms i Finland â precis som i Sverige och Norge â som huvudregel ett gemensamt straff. Vidare ligger Ă€ven i finsk rĂ€tt asperationsprincipen till grund för hur straffskalan, liksom det konkreta straffet, faststĂ€lls i dessa fall. Det betyder att ocksĂ„ Finland anvĂ€nder sig av ett system med s.k. mĂ€ngdreduktioner, dĂ€r det gemensamma straffet för flera brott blir betydligt mildare Ă€n vad en ren kumulation av straffen för de enskilda brotten skulle innebĂ€ra.
13Se Helenius, s. 108 f. och Boucht & FrÀnde, s. 166.
14Se Helenius, s. 109 och Boucht & FrÀnde, s. 166 f.
15Se Helenius, s. 110 ff. och Boucht & FrÀnde, s. 168 f.
165
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
6.3.4Straffskalan vid flerfaldig brottslighet
Om nÄgon pÄ en och samma gÄng ska dömas för tvÄ eller flera brott för vilka straffet Àr fÀngelse ska ett gemensamt fÀngelsestraff som regel bestÀmmas för brotten. Detta framgÄr av 7 kap. 1 § strafflagen. Av samma paragraf framgÄr ocksÄ hur domstolen ska förfara om nÄgon ska dömas till fÀngelse för ett brott och till böter eller ordningsbot för ett eller flera andra brott. Domstolen fÄr dÄ antingen döma till ett gemensamt fÀngelsestraff för samtliga brott eller till ett gemen- samt fÀngelsestraff för vissa av brotten och dessutom till böter eller till ordningsbot för de övriga brotten. Slutligen föreskriver para- grafen att livstids fÀngelse ska anvÀndas som gemensamt straff för samtliga brott om nÄgot av brotten föranleder livstids fÀngelse.
Regler om hur straffskalan bildas nÀr ett gemensamt fÀngelsestraff pÄ viss tid ska dömas ut finns i 7 kap. 2 § strafflagen. BestÀmmelsen Àr utformad efter samma principer som motsvarande svenska regler- ing och innebÀr att det strÀngaste maximistraff som kan följa pÄ de olika brotten fÄr överskridas, men att det hÀrvid gÀller ett par be- grÀnsningar. För det första fÄr strafftiden inte vara lÀngre Àn den sammanlagda tiden för brottens maximistraff. För det andra fÄr det strÀngaste maximistraffet inte överskridas med mer Àn
1.ett Är, om det strÀngaste maximistraffet Àr fÀngelse under ett Är och sex mÄnader,
2.tvÄ Är, om det strÀngaste maximistraffet Àr fÀngelse i minst ett Är och sex mÄnader men under fyra Är, och med mer Àn
3.tre Är, om det strÀngaste maximistraffet Àr fÀngelse pÄ viss tid, minst fyra Är.
Som nÀmnts i avsnitt 6.3.1 medför regleringen att det lÀngsta tids- bestÀmda straff som kan dömas ut vid flerfaldig brottslighet Àr fÀng- else i 15 Är.
Kan pÄ ett eller flera brott följa endast böter, anses böterna nÀr den gemensamma tiden för de olika brottens maximistraff rÀknas ut motsvara sammanlagt en mÄnads fÀngelse.
OcksÄ minimistraffet i den gemensamma straffskalan Àr detsamma som enligt svensk rÀtt. Straffet fÄr sÄledes inte vara kortare Àn det strÀngaste minimistraffet för nÄgot av brotten.
166
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
Om nÄgon samtidigt ska dömas för tvÄ eller flera brott för vilka straffet Àr böter, ska ett gemensamt bötesstraff bestÀmmas. Ett gemen- samt bötesstraff fÄr vara högst 240 dagsböter. Ett gemensamt bötes- straff fÄr dock inte vara strÀngare Àn de sammanlagda maximistraffen för de olika brotten. Om det för nÄgot av brotten efter den 1 juni 1969 föreskrivits ett sÀrskilt lÀgsta bötesstraff, fÄr det gemensamma bötesstraffet inte underskrida detta. (Se 7 kap. 3 § strafflagen.)
SÀrskilda regler finns dessutom för hur straffet ska bestÀmmas om nÄgon pÄ en och samma gÄng ska dömas till böter och ordnings- bot för tvÄ eller flera brott eller till ordningsbot för tvÄ eller flera brott (se 7 kap. 3 a och 3 b §§).
6.3.5StraffmÀtningen vid flerfaldig brottslighet
Till skillnad frÄn Sverige och Norge har Finland lagfÀst asperations- principen pÄ straffmÀtningsnivÄn. I 7 kap. 5 § strafflagen slÄs sÄledes fast att domstolen vid utmÀtning av ett gemensamt straff ska utgÄ frÄn straffet för det brott för vilket enligt domstolens prövning bör följa det strÀngaste straffet. Vidare framgÄr att straffet för brotten ska mÀtas ut pÄ ett sÄdant sÀtt att det stÄr i ett rÀttvist förhÄllande ocksÄ till antalet brott samt deras grovhet och inbördes samband.
Av bestÀmmelsen följer att straffet Àven vid flerfaldig brottslighet ska stÄ i proportion till brottslighetens allvar. Ju fler och allvarligare brott, desto strÀngare blir det gemensamma straffet. BestÀmmelsen klargör dÀremot inte vilket genomslag flerbrottsligheten bör fÄ. Denna bedömning har sÄledes överlÀmnats till domstolarna. I praktiken gÄr straffmÀtningen emellertid som regel till pÄ liknande sÀtt som i svensk rÀttstillÀmpning. Till straffet för det svÄraste brottet lÀggs sÄledes normalt en viss andel av de straff som de tillkommande brotten skulle ha föranlett om de bedömts oberoende av varandra.
En tumregel Àr att lÀgga till en tredjedel av de individuella straffen för de tillkommande brotten, alternativt en tredjedel av straffet för det nÀst svÄraste brottet och dÀrefter en mindre andel av straffen för övriga brott. Tredjedelsregeln Àr inte lagfÀst, utan bygger i stÀllet pÄ en lÄngvarig praxis. Före det att den nuvarande ordningen med gemen- samt straff infördes 1992 tillÀmpades tredjedelsregeln tÀmligen strikt. Ett av syftena med 1992 Ärs reform var att skapa ett större utrymme för bedömning i det enskilda fallet, med fokus pÄ att det samlade
167
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
straffet ska vara rÀttvist och skÀligt som helhet. RÀttstillÀmparen har dock Àven fortsÀttningsvis varit benÀgen att ta den gamla tumregeln i beaktande vid straffmÀtningen.
I rÀttsfallet HD 2018:60 konstaterade den finska Högsta dom- stolen att en tillÀmpning av tredjedelsregeln i det konkreta fallet skulle ha lett till ett alltför milt straff. RÀttsfallet befÀster sÄledes tredjedelsregeln som en gÀllande tumregel, men inskÀrper samtidigt att domstolen vid behov mÄste vara beredd att avvika frÄn denna för att nÄ ett rÀttvist resultat.
Avvikelser frÄn tredjedelsregeln har ocksÄ gjorts i mÄl som rört sexualbrott. HÀr kan rÀttsfallet HD 2014:91 nÀmnas, som gÀllde försök till drÄp och vÄldtÀkt. Högsta domstolen konstaterade att om brotten bedömts separat skulle drÄpförsöket ha föranlett fÀngelse i fem Är och sex mÄnader och vÄldtÀkten fÀngelse i tre Är och sex mÄnader. Det gemensamma straffet blev sju Ärs fÀngelse. I fallet tillÀmpade Högsta domstolen alltsÄ inte tredjedelsregeln strikt, utan straffet för vÄldtÀkten utgjorde nÄgonstans mellan en tredjedel och hÀlften av det totala straffet.
Inom finsk doktrin har det pÄ senare tid, pÄ basis av analys av Högsta domstolens rÀttsfall, ansetts att praxis i allt större utstrÀck- ning gÄr mot ett holistiskt betraktelsesÀtt av den brottshelhet som ligger till grund för utmÀtningen av gemensamt straff, Àven om tum- reglerna alltjÀmt har stor betydelse i praktiken.
Som nĂ€mnts ovan följer det ocksĂ„ av 7 kap. 5 § strafflagen att straffet ska vara proportionerligt i förhĂ„llande till brottens inbördes samband. I mĂ„nga fall kan sambandet verka i mildrande riktning, medan det i andra fall kan fĂ„ motsatt verkan. HĂ€r kan bl.a. den aktuella konkurrenssituationen fĂ„ betydelse. Exempelvis kan det ofta ses som mindre klandervĂ€rt nĂ€r brotten begĂ„tts genom en enda handling Ă€n om de har begĂ„tts vid flera olika tillfĂ€llen. LikasĂ„ kan sambandet betraktas som förmildrande nĂ€r den efterföljande brotts- ligheten kan sĂ€gas utgöra en âfortsĂ€ttning av samma brottâ eller nĂ€r ett i och för sig stort antal brott bildar en helhet, en s.k. brottsspiral. Har brottsligheten haft en systematisk karaktĂ€r kan detta Ă„ andra sidan beaktas i skĂ€rpande riktning nĂ€r det gemensamma straffet mĂ€ts ut.16 Att den brottsliga verksamheten varit planmĂ€ssig anges för övrigt uttryckligen som en straffskĂ€rpningsgrund i 6 kap. 5 § straff- lagen.
16Se RP 40/1990 rd, s. 30.
168
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
I rĂ€ttsfallet HD 2017:41 var frĂ„ga om flera ekonomiska brott som hade ett inbördes samband. Brotten hade begĂ„tts genom samma handlingar, vilka alltsĂ„ samtidigt uppfyllde rekvisiten i flera olika straffstadganden. Ăven om straffstadgandena skyddade olika rĂ€tts- liga intressen och brottsligheten prĂ€glades av viss systematik, ledde det inbördes sambandet till en lindrande inverkan pĂ„ straffet.
à andra sidan ansÄg Högsta domstolen i rÀttsfallet HD 2017:60 att brotthelheten, i vilken det ingick grov mÀnniskohandel, mÀn- niskorov av barn och registeranteckningsbrott, uppvisade en sÄdan lÄngsiktighet och planmÀssighet att det inbördes sambandet mellan brotten gav fog för en straffskÀrpning vid utmÀtning av det gemen- samma straffet.
I rÀttsfallen HD 2018:44 och HD 2020:59, som bÄda gÀllde upp- repade bedrÀgeribrott, uttalade Högsta domstolen att det i fall dÀr brotten utgjort ett tidsmÀssigt och operativt kontinuum och hand- lingsmotivet varit detsamma kan, trots att varje brott krÀvt ett separat beslut, vara motiverat att bedöma brotten som en helhet nÀr straffet mÀts ut.
NĂ€r ett gemensamt straff ska mĂ€tas ut kan det i praktiken före- komma situationer dĂ€r en skĂ€rpnings- eller lindringsgrund eller nĂ„gon annan omstĂ€ndighet som anges i 6 kap. strafflagen gĂ€ller endast en del av de brott som lagförs samtidigt. NĂ€r sĂ„ Ă€r fallet ska, enligt vad som ocksĂ„ framgĂ„r av 7 kap. 5 §, detta i skĂ€lig utstrĂ€ckning beaktas nĂ€r det gemensamma straffet mĂ€ts ut. Enligt förarbetena kan dom- stolen dĂ„ i praktiken förfara t.ex. sĂ„ att den först mĂ€ter ut ett hypo- tetiskt gemensamt straff för samtliga brott, som om nĂ„gra sĂ„dana sĂ€rskilda grunder över huvud taget inte skulle föreligga. Verkningarna av sĂ€rskilda skĂ€rpnings- och lindringsgrunder kan dĂ€refter beaktas sĂ„som ett tillĂ€gg till eller ett avdrag frĂ„n straffet i ânormalfalletâ. Vid denna bedömning bör domstolen Ă€ven beakta hur mĂ„nga brott som grunderna kan tillĂ€mpas pĂ„ i hela brottsserien, samt dessa brotts grovhet.17
17Se RP 1990 nr 40 s. 31.
169
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
6.3.6NĂ„got om beaktande av tidigare domar och Ă„terfall
Hur tidigare domar ska beaktas regleras i 7 kap. 6 § strafflagen. DÀr anges att om den som har dömts till ett ovillkorligt fÀngelsestraff eller kombinationsstraff Ätalas för ett annat brott som han eller hon begÄtt innan detta straff dömts ut, kan det tidigare ovillkorliga fÀng- elsestraffet eller kombinationsstraffet skÀligen beaktas som en straff- nedsÀttningsgrund eller strafflindringsgrund vid bestÀmmandet av det nya straffet. Vidare fÄr ett kortare fÀngelsestraff Àn vad som Àr föreskrivet för det nya brottet dömas ut för detta eller den tidigare domen anses som en tillrÀcklig pÄföljd ocksÄ för det nya brottet. NÀr straffet mÀts ut enligt denna paragraf ska i domen uppges vilken tidi- gare dom eller vilka tidigare domar som har beaktats.
En första förutsĂ€ttning för att paragrafen ska vara tillĂ€mplig Ă€r att det brott som det nya straffet avser begicks före den tidigare domen. Det ska med andra ord vara frĂ„ga om sĂ„dan brottslighet som i svensk rĂ€tt benĂ€mns ânyupptĂ€ckt brottslighetâ (se 34 kap. 1 § brottsbalken). Liksom den svenska regleringen av sĂ„dan brottslighet, strĂ€var den finska regleringen efter att försĂ€tta den tilltalade i samma situation som om brotten hade behandlats vid samma rĂ€ttegĂ„ng. NĂ€r det nya straffet döms ut fĂ„r domstolen sĂ„ledes â precis som i svensk rĂ€tt â göra en hypotetisk bedömning av hur ett gemensamt straff skulle ha bestĂ€mts om brotten behandlats samtidigt och sedan döma ut ett nytt straff som motsvarar skillnaden mellan det hypotetiska gemen- samma straffet och straffet enligt den tidigare domen.18
En andra förutsÀttning Àr att det tidigare straffet var ovillkorligt fÀngelse eller ett s.k. kombinationsstraff (fÀngelse följt av övervak- ning). Enligt 7 kap. 7 § strafflagen kan emellertid ett samhÀllstjÀnst- straff eller ett övervakningsstraff som har dömts ut tidigare beaktas pÄ motsvarande sÀtt. I 7 kap. 8 § strafflagen finns ocksÄ en sÀrskild regel om hur en tidigare dom till ungdomsstraff ska beaktas.
Har brottet begÄtts efter den tidigare domen Àr det frÄga om ett Äter- fall som ibland kan ge skÀl att skÀrpa straffet (se ovan avsnitt 6.3.1).
18Se Helenius, 125 ff. och Boucht & FrÀnde, s. 182 ff.
170
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
6.4Dansk rÀtt
6.4.1Ăversiktligt om straffen och straffmĂ€tningen
I Danmark finns regleringen om brott, straff och andra straffrÀtts- liga reaktioner huvudsakligen i straffeloven.
De allmÀnna straffen Àr fÀngelse och böter. Straffen kan ersÀttas av s.k. betinget fÊngsel, med eller utan samhÀllstjÀnst. Som straff- rÀttslig reaktion finns ocksÄ förvaring, sÀrskilda ÄtgÀrder för unga lagövertrÀdare, sÀrskilda vÄrdpÄföljder och förbud mot att utöva viss verksamhet.
FÀngelse kan utdömas pÄ livstid eller pÄ viss tid mellan sju dagar och 16 Är. I vissa fall kan det maximala tidsbegrÀnsade straffet ut- strÀckas till 20 Är. En gÀrningsperson som var under 18 Är dÄ brottet begicks fÄr inte dömas till livstids fÀngelse. (Se straffelovens § 33.)
Böter kan anvÀndas som sjÀlvstÀndigt straff eller som tillÀggs- straff. Brott mot straffeloven bestraffas normalt med dagsböter, lÀgst en och högst 60. Om inte utdömda böter betalas in ska de förvandlas till fÀngelse, som huvudregel i lÀgst tvÄ och högst 60 dagar. Förvand- lingsstraffets lÀngd faststÀlls av rÀtten i samband med att bötes- straffet döms ut. (Se straffelovens §§
FörutsÀttningarna för villkorligt fÀngelse (betinget fÊngsel) regle- ras i straffelovens §§ 56 och 57. Om rÀtten anser att ett straff inte behöver verkstÀllas, kan den föreskriva att verkstÀlligheten skjuts upp och bortfaller efter en prövotid. Prövotiden fÄr i allmÀnhet inte överstiga tre Är. Uppskovet Àr villkorat av att den dömde inte Äter- faller i brott under prövotiden och att han eller hon i övrigt följer de villkor som Àr föreskrivna i domen. SÄdana villkor kan vara att den dömde ska uppehÄlla sig pÄ en viss plats, avstÄ frÄn missbruk eller underkasta sig viss behandling.
Om ovillkorligt fÀngelse anses pÄkallat samtidigt som den till- talades personliga förhÄllanden talar för villkorligt fÀngelse, kan rÀtten besluta att en del av straffet, dock högst sex mÄnader, ska verkstÀllas, medan resterande del görs villkorlig. Villkorligt fÀngelse kan ocksÄ kombineras med böter eller förenas med en föreskrift om sam- hÀllstjÀnst.
Hur straffet ska faststÀllas regleras i straffelovens tionde kapitel. Enligt den inledande bestÀmmelsen, § 80, ska straffet faststÀllas med beaktande av brottets grovhet och upplysningar om gÀrningsman- nens person. DÀrutöver ska hÀnsyn tas till en enhetlig rÀttstillÀmp-
171
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
ning. VÀrderingen av brottets grovhet ska göras utifrÄn den upp- komna skadan, faran och krÀnkningen samt med beaktande av vad gÀrningsmannen insÄg eller borde ha insett. Vid vÀrderingen av gÀr- ningsmannens person ska hÀnsyn tas till dennes allmÀnna personliga och sociala förhÄllanden, förhÄllandena före och efter gÀrningen samt bevekelsegrunderna för brottet.
I §§ 81 och 82 finns icke uttömmande upprÀkningar av sÄdana försvÄrande och förmildrande omstÀndigheter som ska beaktas nÀr straffet mÀts ut. BestÀmmelserna infördes i straffeloven 2003 och har, enligt vad som framgÄr av förarbetena, utformats med utgÄngs- punkt i bestÀmmelserna i 29 kap. brottsbalken.19 Merparten av de försvÄrande omstÀndigheterna Àr sÄdana som hÀnför sig till sjÀlva gÀrningen, sÄsom att brottet varit sÀrskilt planerat eller utgjort ett led i en omfattande brottslighet. Bland de försvÄrande omstÀndig- heterna Äterfinns emellertid ocksÄ det fallet att gÀrningsmannen tidigare Àr straffad pÄ ett sÀtt som Àr av betydelse i sammanhanget. HÀr blir det sÄledes frÄga om en straffskÀrpning pÄ grund av Äter- fall.20 De förmildrande omstÀndigheterna hÀnför sig dels till sjÀlva gÀrningen, dels till sÄdana förhÄllanden som i svensk rÀtt sorterar under de s.k. billighetsskÀlen i 29 kap. 5 § brottsbalken, sÄsom att gÀrningsmannen pÄ grund av brottet har förlorat rÀttigheter eller pÄförts pÄföljder som kan jÀmstÀllas med straff. Dessutom anges som en förmildrande omstÀndighet att gÀrningsmannen inte hade fyllt 18 Är dÄ brottet begicks.
Enligt § 83 kan straffet sÀttas ner under tillÀmplig straffskala nÀr upplysningar om brottet, gÀrningsmannens person eller andra om- stÀndigheter talar för det. Under i övrigt förmildrande omstÀndig- heter kan straffet helt falla bort.
BestÀmmelser om straffets faststÀllande vid flerfaldig brottslighet finns i straffelovens §§ 88 och 89. Dessa bestÀmmelser behandlas nÀrmare i avsnitt
Avslutningsvis kan noteras att det i förarbetena till de olika straff- stadgandena i straffeloven inte sÀllan anges ett normalstraff för brotts- typen i frÄga eller andra, relativt detaljerade, anvisningar om hur straffet för en viss brottstyp bör bestÀmmas, t.ex. att straffnivÄn bör höjas pÄ visst sÀtt i förhÄllande till tidigare praxis. SÄdana förarbets-
19Se StraffelovrÄdets betÊnkning nr. 1424/2002 om straffastsÊttelse og strafferammer I. Almindelig del, s. 287.
20I §§ 81
172
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
uttalanden har stor betydelse som rÀttskÀlla och domstolarna följer sÄledes ofta de anvisningar i frÄga om straffnivÄn som lÀmnas dÀr.21
6.4.2Konkurrens
Liksom i Norge skiljer man i Danmark mellan realkonkurrens och idealkonkurrens. Som framgĂ„r av avsnitt 6.2.2 föreligger realkonkur- rens nĂ€r brotten begĂ„tts genom olika handlingar och idealkonkurrens nĂ€r en handling utgör eller orsakar flera brott. Inom ramen för dessa konkurrensformer görs i sin tur en Ă„tskillnad mellan likartad och olikartad konkurrens. Har den tilltalade begĂ„tt flera brott av samma slag, t.ex. flera stölder, Ă€r det frĂ„ga om likartad realkonkurrens. Ăr brotten av olika karaktĂ€r, sĂ„som stöld och misshandel, föreligger i stĂ€llet olikartad realkonkurrens. Har nĂ„gon genom samma handling övertrĂ€tt flera straffbud, t.ex. rattfylleri som resulterat i annans död, föreligger olikartad idealkonkurrens. Och om samma straffbud har övertrĂ€tts flera gĂ„nger genom en handling, sĂ„som nĂ€r gĂ€rningspersonen dödar flera mĂ€nniskor genom ett attentat, talas om likartad ideal- konkurrens. Reglerna om gemensamt straff tillĂ€mpas vid samtliga kon- kurrensformer. Ăr det frĂ„ga om ett s.k. sammansatt brott, t.ex. vĂ„ldtĂ€kt eller rĂ„n, Ă€r dĂ€remot reglerna om gemensamt straff inte tillĂ€mpliga, eftersom det dĂ„ endast Ă€r frĂ„ga om ett brott.
6.4.3GrundlÀggande principer för pÄföljdsbestÀmningen vid flerfaldig brottslighet
Liksom i Sverige, Norge och Finland tillĂ€mpas Ă€ven i Danmark nor- malt principen om gemensamt straff nĂ€r nĂ„gon döms till ansvar för flera brott. En skillnad gentemot nyssnĂ€mnda lĂ€nder Ă€r dock att absorptionsprincipen gĂ€ller som huvudregel pĂ„ straffskalenivĂ„. Detta innebĂ€r att det gemensamma straffet normalt ska mĂ€tas ut inom straffskalan för det svĂ„raste brottet. Eftersom regleringen ger möj- lighet att i undantagsfall tillĂ€mpa en förhöjd straffskala â och straffet Ă€ven enligt de andra lĂ€ndernas straffmĂ€tningspraxis vanligen ryms inom straffskalan för det svĂ„raste brottet â framstĂ„r skillnaden mellan de olika regelverken i detta avseende nĂ€rmast som lagteknisk. Vidare
21Se angĂ„ende detta StraffelovrĂ„dets betĂŠnkning 1531/2012, StrafudmĂ„ling â samspillet mellem lovgiver og domstole, s.
173
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
utmĂ€ts det konkreta straffet â liksom i Sverige, Norge och Finland
âgenom s.k. modererad kumulation (dvs. asperation). Det gemen- samma straffet blir sĂ„ledes Ă€ven i Danmark som regel mildare Ă€n summan av de enskilda straffen sedda för sig.
6.4.4Straffskalan vid flerfaldig brottslighet
Av straffelovens § 88 framgĂ„r att om nĂ„gon genom en eller flera gĂ€rningar har begĂ„tt flera brott, faststĂ€lls det för dessa ett gemen- samt straff inom ramen för den föreskrivna straffskalan. Detta gĂ€ller oavsett om konkurrensen Ă€r likartad eller olikartad. Om det â sĂ„som i det sistnĂ€mnda fallet â finns flera straffskalor som kan tillĂ€mpas, ska det gemensamma straffet mĂ€tas ut inom den strĂ€ngaste av dessa. Som nĂ€mnts ovan innebĂ€r detta att den gemensamma straffskalan som huvudregel faststĂ€lls i enlighet med absorptionsprincipen.
Av samma paragraf framgÄr dock att en förhöjd straffskala fÄr tillÀmpas under sÀrskilt försvÄrande omstÀndigheter, pÄ sÄ sÀtt att straffet dÄ fÄr överstiga det högsta föreskrivna straffet för nÄgot av brotten med upp till hÀlften. NÀr sÄdana omstÀndigheter föreligger förhöjs alltsÄ ett maximum pÄ t.ex. tvÄ Ärs fÀngelse till tre Är och ett pÄ sex Ärs fÀngelse till nio Är.
Vad som avses med sÀrskilt försvÄrande omstÀndigheter sÀger
§88 inget om. Inte heller förarbetena ger nÄgon nÀrmare vÀgledning i denna frÄga. Det har sÄledes överlÀmnats till domstolarna att avgöra i vilka fall det gemensamma straffet ska mÀtas ut inom ramen för det svÄraste brottets straffskala och i vilka fall den förhöjda skalan bör tillÀmpas. I förarbetena framhÄlls dock att det av bestÀmmelsen följer att straffeloven vilar pÄ antagandet att det konkreta straffet för flera brott normalt ryms inom en straffskala som i princip Àr faststÀlld med avseende pÄ straffet för enkel brottslighet. DÀr konstateras ocksÄ att det i rÀttspraxis förhÄllandevis sÀllan Àr aktuellt att tillÀmpa regeln om förhöjt straffmaximum, eftersom de flesta straffskalor Àr sÄ vida att de ger utrymme för att skÀrpa straffet i de fall det samtidigt döms till ansvar för flera brott.22 Som exempel pÄ ett tillfÀlle dÀr straff- skÀrpningsregeln i 88 § tillÀmpades kan rÀttsfallet TfK 2018.1235 nÀmnas, dÀr ett straff pÄ fÀngelse i tio Är dömdes ut trots att det högsta föreskrivna straffet var fÀngelse i Ätta Är. I det fallet hade den
22Se StrafefelovrÄdets betÊnkning nr. 1099/1987 om strafferammer og prÞvelÞsladelse, s. 96.
174
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
tilltalade, genom att utnyttja sitt psykiska övertag och sin stÀllning som prÀst, begÄtt en lÄng rad grova sexuella övergrepp, dÀribland vÄldtÀkt mot barn.
De allmÀnna bestÀmmelserna om straffets faststÀllande vid fler- faldig brottslighet kompletteras pÄ nÄgra omrÄden av speciella bestÀm- melser, i vilka förhöjda straffmaxima (sidestrafferammer) tar hÀnsyn till att flera brott kan ha begÄtts. Som exempel kan nÀmnas det fallet att stölder har begÄtts i större antal eller att överlÄtelse av narkotika har skett till ett större antal personer, dvs. genom flera i sig straffbara gÀrningar. I frÄga om vissa brottstyper kan straffet ocksÄ höjas vid upprepade brott mot samma person. En sÄdan regel finns exempelvis i straffelovens § 244. Enligt den förhöjs straffskalan för vÄld eller andra angrepp mot annans kropp frÄn fÀngelse i högst tre Är till fÀng- else i högst sex Är, nÀr sÄdana gÀrningar har begÄtts upprepade gÄnger över en period av en person i eller med nÀra anknytning till offrets hushÄll.
I straffelovens § 88 stycke 2 och 3 finns vissa undantagsregler som möjliggör att det i stÀllet för ett gemensamt fÀngelsestraff kan dömas ut böter vid sidan av fÀngelse, och att det i stÀllet för ett gemensamt dagsbotsstraff kan dömas ut böter av annan art vid sidan av dagsböter. I fjÀrde stycket finns dessutom en sÀrskild regel som gÀller nÀr ett av brotten föranleder straff och ett annat vissa andra rÀttsföljder (t.ex. förvaring). I dessa fall fÄr rÀtten besluta att straffet förfaller.
6.4.5StraffmÀtningen vid flerfaldig brottslighet
StraffmÀtningen inom ramen för straffelovens § 88 görs normalt med tillÀmpning av asperationsprincipen (modereret kumulation). Straffet vÀxer sÄledes inte proportionellt med antalet lagövertrÀ- delser, utan bestÀms efter en samlad bedömning av samtliga rele- vanta omstÀndigheter. Inom ramen för denna fÄr det avgöras vilken vikt som ska lÀggas vid de enskilda lagövertrÀdelserna. Har gÀrnings- personen begÄtt flera brott utgör det en bland mÄnga omstÀndig- heter i rÀttens samlade bedömning. I nÄgra fall Àr det en vÀsentlig omstÀndighet. Har gÀrningspersonen sÄledes begÄtt inte bara ett rÄn
âutan tre rĂ„n â kommer detta att tillmĂ€tas stor betydelse. I andra fall, dĂ€r ett lindrigt brott, t.ex. en övertrĂ€delse av en ordningsföre-
175
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
skrift, avdöms tillsammans med exempelvis en vÄldtÀkt, kommer det lindrigare brottet att fÄ en liten eller ingen inverkan pÄ straffmÀt- ningen.
Liksom nÀr straffet för ett enstaka brott bestÀms ska domstolen Àven beakta de omstÀndigheter som anges i straffelovens §§
Det finns inte nÄgon generell berÀkningsmodell, vare sig i lagstift- ning eller praxis, för hur de enskilda brotten ska inverka pÄ det sam- lade straffet. Vanligtvis utgÄr domstolen dock frÄn normalstraffet (jfr ovan avsnitt 6.4.1) för det svÄraste brottet och ökar sedan detta med hÀnsyn till de tillkommande, mindre allvarliga brotten. NÀr inget av brotten klart urskiljer sig som det grövsta fÄr bedömningen en nÄgot annan karaktÀr. OcksÄ i dessa fall görs emellertid straff- mÀtningen i allmÀnhet utifrÄn en helhetsbedömning med utgÄngs- punkt i straffet för ett enstaka brott. Straffet faststÀlls sedan efter en konkret vÀrdering av den samlade brottsligheten till en straffnivÄ som ligger över nivÄn för enkel brottslighet.23
Ăven om asperationsprincipen tillĂ€mpas i normalfallet finns det situationer dĂ€r absorption i stĂ€llet kan komma i frĂ„ga. Det kan t.ex. ske nĂ€r nĂ„gon döms för mord i konkurrens med annan brottslighet eller nĂ€r nĂ„gon har gjort sig skyldig till ett sĂ„ stort antal inbrotts- stölder att inte samtliga gĂ€rningar kan verka straffskĂ€rpande. En mycket företagsam tjuv kan sĂ„ledes nĂ„ en punkt dĂ€r han eller hon kan rĂ€kna med att fortsatt brottslighet inte kommer att leda till strĂ€ngare straff.24
Det Àr inte heller uteslutet att ett gemensamt straff kan före- komma i form av en sammanlÀggning av straffen för de enskilda brotten sedda för sig. Som framgÄr av avsnitt 6.4.4 kan sÄdan absolut kumulation ocksÄ förekomma pÄ sÄ sÀtt att rÀtten dömer ut ett fÀng- elsestraff för en övertrÀdelse och böter för en annan (§ 88 stycke 2) eller dagsböter för den ena övertrÀdelsen och böter av annan art för den andra (§ 88 stycke 3).25
I frÄga om viss brottslighet, nÀmligen brottskombinationer som innefattar övertrÀdelser av trafiklagen (fÊrdselsloven) som föranleder böter, finns dessutom sÀrregler som innebÀr att absolut kumulation
23Se StraffelovrÄdets betÊnkning nr. 1424/2002 om straffastsÊttelse og strafferammer I. Almindelig del, s. 470.
24Se a. betĂŠnkning s. 438.
25Ibid.
176
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
tillÀmpas som huvudregel. Dessa regler Äterfinns i trafiklagen § 118 a stycke 2 och 3 och gÀller vid
âflera övertrĂ€delser av trafiklagen som föranleder böter,
âövertrĂ€delse av trafiklagen som föranleder böter och övertrĂ€delse av annan strafflagstiftning som föranleder böter,
âövertrĂ€delse av trafiklagen som föranleder böter och övertrĂ€delse av trafiklagen som föranleder fĂ€ngelse, samt vid
âövertrĂ€delse av trafiklagen som föranleder böter och övertrĂ€delse av annan strafflagstiftning som föranleder fĂ€ngelse.
I de tvÄ förstnÀmnda fallen lÀggs bötesstraffen ihop, medan i de tvÄ sistnÀmnda, böter döms ut vid sidan av fÀngelsestraffet. Kumula- tionsregeln kan emellertid frÄngÄs om det finns sÀrskilda skÀl (§ 118 a stycke 4). SÄdana skÀl kan vara att bötesstraffet annars skulle bli oproportionerligt högt i förhÄllande till den brottslighet som Àr aktuell eller att ett bötesstraff skulle komma att dömas ut vid sidan av ett mycket lÄngt fÀngelsestraff.26
6.4.6NĂ„got om beaktande av tidigare domar och Ă„terfall
Som nÀmnts i avsnitt 6.4.1 ska det förhÄllandet att gÀrningsmannen tidigare Àr straffad pÄ ett sÀtt som har betydelse i sammanhanget i allmÀnhet beaktas som en försvÄrande omstÀndighet vid straffmÀt- ningen. à terfall i brott kan dÀrutöver enligt straffelovens § 84 leda till att en strÀngare straffskala tillÀmpas.
Avgörande för om brottsligheten ska behandlas enligt reglerna för Äterfall eller flerfaldig brottslighet Àr, liksom i svensk rÀtt, om en dom har meddelats mellan brotten. Har brotten begÄtts utan en mellankommande dom Àr det frÄga om flerfaldig brottslighet, medan det rör sig om Äterfall om ett brott har begÄtts efter domen för ett annat brott.
Som flerfaldig brottslighet betraktas Àven det fallet att nÄgon som redan har dömts till straff befinns skyldig till ytterligare brott som har begÄtts före en tidigare dom. I ett sÄdant fall ska, enligt straffe- lovens § 89, ett tillÀggsstraff utdömas endast om samtidig lagföring
26Se StraffelovrÄdets udtalelse om reglerne for strafudmÄling ved samtidig pÄdÞmmelse af flere kriminelle forhold, 30 oktober 2012, Sagsnr.:
177
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
skulle ha medfört ett strÀngare straff. Av bestÀmmelsen framgÄr vidare att tillÀggsstraffet fÄr dömas ut för kortare tid Àn vad som föreskrivs i § 33 (allmÀnt straffminimum) och att reglerna i § 88 sÄ lÄngt som möjligt ska tillÀmpas om verkstÀlligheten av det tidigare straffet Ànnu inte har avslutats.
Syftet med § 89 Àr att sÄ lÄngt som möjligt Ästadkomma samma resultat som om brotten hade behandlats vid samma rÀttegÄng. I lik- het med vad som gÀller enligt svensk rÀtt vid nyupptÀckt brottslighet mÄste domstolen sÄledes mÀta ut ett hypotetiskt gemensamt straff. Finner domstolen dÄ att straffet skulle ha blivit strÀngare Àn det som faktiskt dömts ut, blir tillÀggsstraffet skillnaden mellan det hypote- tiska gemensamma straffet och det faktiskt utdömda straffet (jfr Àven ovan 6.3.6 och 6.2.6). Finner domstolen Ä andra sidan att den till- kommande brottsligheten inte skulle ha medfört ett strÀngare straff, ska inget tillÀggsstraff utdömas.27
SÀrskilda regler gÀller nÀr den tidigare domen avsÄg villkorligt fÀngelse. Om den dömde i ett sÄdant fall, före prövotidens utgÄng, Ätalas för ett brott som han eller hon begÄtt före den villkorliga domen, ska domstolen, enligt vad som följer av § 61 stk. 1 straffe- loven, faststÀlla ett gemensamt straff för detta brott och den tidigare brottsligheten. Bedömningen ska ske i enlighet med straffelovens
§§88 och 89.28
I § 61 stk. 2 straffeloven finns dessutom sÀrskilda regler som gÀller
nÀr den som dömts till villkorligt fÀngelse under prövotiden gör sig skyldig till ett nytt brott (Äterfall).
6.5Tysk rÀtt
6.5.1Ăversiktligt om straffen och straffmĂ€tningen
I tysk rÀtt finns reglerna om brott och straff huvudsakligen i den tyska strafflagen, Strafgesetzbuch (StGB).
PÄföljdssystemet Àr uppbyggt kring de tvÄ straffen böter och fÀngelse. FÀngelse kan dömas ut frÄn en mÄnad till 15 Är eller pÄ livs- tid. FÀngelsestraff som Àr kortare Àn sex mÄnader ska dock som huvudregel dömas ut som böter, Àven om det inte Àr föreskrivet
27Se StraffelovrÄdets betÊnkning nr. 1424/2002 om straffastsÊttelse og strafferammer I. Almindelig del, s. 438 med dÀr angiven hÀnvisning.
28Se a.a., s. 424 och 438 f.
178
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
böter för brottet. I frÄga om fÀngelsestraff som inte överstiger ett Är, eller tvÄ Är om det föreligger sÀrskilda omstÀndigheter, gÀller ocksÄ ett system med uppskjuten verkstÀllighet.
Böter döms ut i dagsböter, till ett antal mellan fem och 360 vid enkel brottslighet. Böter kan i sÀllsynta fall ocksÄ dömas ut i kom- bination med ett fÀngelsestraff.
DÀrutöver finns ett antal individualpreventivt inriktade ÄtgÀrder som under vissa förutsÀttningar kan beslutas nÀr straff inte Àr lÀmp- ligt eller tillrÀckligt.
De allmÀnna principerna för straffbestÀmning slÄs fast i 46 § StGB. DÀr framgÄr att gÀrningspersonens skuld utgör grunden för straffets faststÀllande. Vidare framgÄr att straffets förvÀntade inverkan pÄ gÀrningspersonens fortsatta liv i samhÀllet ska beaktas. Vid bestÀm- mande av straffet ska domstolen vÀga samman de omstÀndigheter som talar för respektive mot den tilltalade. Domstolen ska dÄ fÀsta sÀrskilt avseende vid vissa omstÀndigheter kopplade bl.a. till gÀr- ningspersonens motiv, brottets utförande och konsekvenser samt gÀrningspersonens bakgrund och agerande efter brottet, sÀrskilt hans eller hennes anstrÀngningar för att Äterbetala den skada som orsakats och uppnÄ försoning med brottsoffret.
6.5.2Straffskalan och straffmÀtningen vid flerfaldig brottslighet
I frÄga om straffets faststÀllande vid flerfaldig brottslighet gör den tyska strafflagen en grundlÀggande distinktion mellan brott som har begÄtts i idealkonkurrens och brott som har begÄtts i realkonkurrens.
Vid idealkonkurrens, dvs. nÀr gÀrningspersonen genom samma gÀrning har övertrÀtt mer Àn en straffbestÀmmelse eller samma straff- bestÀmmelse mer Àn en gÄng, föreskriver § 52(1) StGB att endast ett straff ska dömas ut. Enligt vad som följer av § 52(2) StGB Àr det dÄ straffskalan för det svÄraste brottet som Àr tillÀmplig. Med andra ord bygger valet av straffskala i idealkonkurrensfallen pÄ absorptions- principen. Vid straffmÀtning inom ramen för det svÄraste brottets straffskala beaktas sedan övriga brott som försvÄrande omstÀndigheter.
179
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
Vid realkonkurrens, dvs. nĂ€r brotten har begĂ„tts genom flera gĂ€r- ningar, ska enligt § 53(1) StGB ett aggregerat eller kollektivt straff (Gesamtstrafe) bestĂ€mmas.29 Detta innebĂ€r att domstolen â som utgĂ„ngspunkt â mĂ€ter ut ett separat straff för varje brott. I nĂ€sta steg kan domstolen emellertid inte bara addera de enskilda straffen med varandra. I stĂ€llet föreskriver § 54(1) StGB att domstolen ska utgĂ„ frĂ„n det strĂ€ngaste straffet och förhöja detta för varje tillkommande straff. Enligt vad som följer av § 54(2) gĂ€ller hĂ€r att det aggregerade straffet mĂ„ste vara lĂ€gre Ă€n summan av de enskilda straffen, men fĂ„r överstiga straffskalan för det svĂ„raste brottet. För fĂ€ngelse pĂ„ viss tid gĂ€ller vidare ett maximum pĂ„ 15 Ă„r (vilket ocksĂ„ Ă€r det lĂ€ngsta tids- bestĂ€mda straffet för enkel brottslighet), och för böter ett maximum pĂ„ 720 dagsböter (vilket kan jĂ€mföras med det högsta bötesstraffet för enkel brottslighet som Ă€r 360 dagsböter). Om de enskilda brotten föranlett bĂ„de fĂ€ngelse och böter, omvandlar domstolen böterna till fĂ€ngelse nĂ€r det aggregerade straffet bestĂ€ms, se 54(3) StGB. Om nĂ„got av brotten föranlett livstids fĂ€ngelse, kommer ocksĂ„ det agg- regerade straffet att bestĂ€mmas till livstids fĂ€ngelse, se 54(1) StGB.
För att illustrera hur det aggregerade straffet bestÀms kan man som exempel ta det fallet att nÄgon vid skilda tillfÀllen har begÄtt ett rÄn, en stöld och ett bedrÀgeri. Domstolen har dÄ först att bedöma vilket straff som vart och ett av de tre brotten bör föranleda, exem- pelvis fÀngelse i tvÄ Är för rÄnet, i ett Är för stölden och i ytterligare ett Är för bedrÀgeriet. NÀr det aggregerade straffet mÀts ut bildar det tvÄÄriga fÀngelsestraffet för rÄnet utgÄngspunkten, till vilket det sedan lÀggs en del av straffen för stölden och bedrÀgeriet.30
NÀr det gÀller frÄgan i vilken utstrÀckning domstolen ska förhöja det svÄraste straffet för varje ytterligare straff som gÀrningspersonen Ädragit sig, ger lagen endast begrÀnsad ledning. Av § 54(1) StGB fram- gÄr att detta mÄste avgöras genom en helhetsbedömning av gÀrnings- personen och de begÄngna brotten. Men vad det innebÀr i praktiken Àr inte alldeles klart. NÀr det kommer till seriebrottslighet har det upp- repade utförandet av likvÀrdiga brott ibland setts som försvÄrande, men ibland som förmildrande, vid utmÀtningen av det aggregerade
29Ett undantag gÀller vid lagföring av ungdomsbrottslighet, dÀr i stÀllet principen om gemen- samt straff (Einheitsstrafenprinzip) tillÀmpas, se 31 § Jugendgerichtsgesetz.
30Se Frank Zimmerman, Prosecuting and Punishing Offenders for Several Offences in Germany i: Audenaert, N. & De Bondt, W. (eds.) (2021), Prosecuting and punishing multioffenders in the EU. A comparative analysis, Gompel & Svacina, s. 150 f.
180
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
straffet. Med andra ord Ätnjuter domstolen ett stort utrymme för skönsmÀssig bedömning i dessa fall.31
Sammanfattningsvis Ă€r det oftast â men inte nödvĂ€ndigtvis â mer fördelaktigt för den tilltalade att brottsligheten anses begĂ„ngen genom en enda gĂ€rning, dvs. bedöms som ett fall av idealkonkurrens, eftersom de tillkommande brotten dĂ„ endast betraktas som för- svĂ„rande omstĂ€ndigheter vid straffmĂ€tningen inom ramen för det svĂ„raste brottets straffskala. Emellertid blir det inte heller i realkon- kurrensfallen frĂ„ga om en ren sammanlĂ€ggning av de enskilda straffen. I stĂ€llet bestĂ€ms det aggregerade straffet genom asperation pĂ„ ett sĂ€tt som inte Ă€r helt olikt hur ett gemensamt straff i praktiken mĂ€ts ut enligt svensk rĂ€tt. Oavsett om straffet bestĂ€ms enligt reglerna för ideal- eller realkonkurrens kan man alltsĂ„ tala om att gĂ€rningsper- sonen fĂ„r mĂ€ngdrabatt.
Parentetiskt bör nÀmnas att bÄde 52 § (idealkonkurrensfallen) och 53 § (realkonkurrensfallen) under vissa förutsÀttningar tillÄter att ett bötesstraff döms ut vid sidan av ett fÀngelsestraff.
6.5.3NĂ„got om beaktande av tidigare domar och Ă„terfall
Likt strafflagstiftningarna i de nordiska lĂ€nderna innehĂ„ller ocksĂ„ den tyska straffrĂ€tten sĂ€rskilda regler för hur straffet ska bestĂ€mmas i vissa fall nĂ€r nĂ„gon har gjort sig skyldig till flera brott, men dessa lagförs i olika rĂ€ttegĂ„ngar. Av naturliga skĂ€l Ă€r dessa regler endast tillĂ€mpliga pĂ„ fall av realkonkurrens, eftersom ideellt konkurrerande brott â alltsĂ„ brott som begĂ„tts genom samma gĂ€rning â enligt pro- cessuella regler inte kan handlĂ€ggas i olika rĂ€ttsprocesser.
Vid reellt konkurrerande brott föreskriver sÄledes 55 § StGB att ett aggregerat straff ska dömas ut i efterhand under förutsÀttning att
1.den nya brottsligheten Àr begÄngen före den tidigare domen,
2.den tidigare domen har fÄtt laga kraft, och
3.straffet enligt den tidigare domen inte till fullo verkstÀllts, pre- skriberats eller eftergetts.
Om dessa förutsÀttningar Àr uppfyllda ska det tidigare straffet undan- röjas och ersÀttas med ett nytt aggregerat straff. Vid bestÀmmandet
31Se Zimmerman, s. 152.
181
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
av det nya straffet ska 53 och 54 §§ StGB tillÀmpas. Detta innebÀr att domstolen mÄste mÀta ut ett sÀrskilt straff för vart och ett av de nyupptÀckta brotten och dÀrefter bilda ett aggregerat straff för den samlade brottsligheten, med iakttagande av de begrÀnsningar av straff- skalan och mÀngdreduktioner som följer av de nyssnÀmnda bestÀm- melserna. Resultatet kommer dÀrmed att bli detsamma som om samt- liga brott hade bedömts vid samma tillfÀlle.
För att det ska vara möjligt att döma ut ett aggregerat straff i efterhand förutsĂ€tter 55 §, som nĂ€mnts ovan, att det tidigare straffet inte till fullo har verkstĂ€llts. Ăven nĂ€r denna förutsĂ€ttning inte Ă€r uppfylld, samt i vissa andra fall, förekommer det emellertid att dom- stolen anpassar straffet i den senare domen efter straffet i den tidi- gare. Denna möjlighet Ă€r dock inte lagfĂ€st, utan har utvecklats i praxis för att undvika oskĂ€liga resultat.32
Som ocksĂ„ framgĂ„tt ovan Ă€r bestĂ€mmelsen endast tillĂ€mplig vid nyupptĂ€ckt brottslighet. Har den nya brottsligheten begĂ„tts efter den tidigare domen rör det sig i stĂ€llet om ett Ă„terfall, och dĂ„ kom- mer ett nytt straff att bestĂ€mmas pĂ„ vanligt sĂ€tt. I enlighet med den allmĂ€nna regeln om straffets faststĂ€llande i 46 § â som omnĂ€mner den tilltalades bakgrund bland de omstĂ€ndigheter som ska vĂ€gas in i bedömningen â kan Ă„terfallet komma att beaktas i skĂ€rpande rikt- ning vid straffmĂ€tningen. Detta sker dĂ„ inom ramen för den gĂ€ngse straffskala som gĂ€ller för brottet eller brotten i frĂ„ga; nĂ„gon sĂ€rskild bestĂ€mmelse som ger möjlighet att tillĂ€mpa en förhöjd straffskala i Ă„terfallssituationer finns inte.33
6.6Engelsk rÀtt34
6.6.1Ăversiktligt om straffen och straffmĂ€tningen
I engelsk rÀtt regleras frÄgor om brott och straff i ett antal olika lagar. Brotten mot person behandlas företrÀdesvis i Offences Against the Person Act 1861. BestÀmmelserna om bl.a. stöld och rÄn finns i Theft Act 1968 och om bedrÀgeri i Fraud Act 2006 etc. AllmÀnna regler om pÄföljder och pÄföljdsbestÀmning finns sedan 2020 huvud-
32Se Zimmerman, s. 159 f.
33Se Zimmerman, s. 160.
34Den engelska rÀtten gÀller bÄde i England och Wales.
182
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
sakligen samlade i the Sentencing Code, som utgör huvuddelen av the Sentencing Act 2020.
I det engelska straffsystemet stÄr fyra huvudsakliga ÄtgÀrder till domstolens förfogande nÀr den fÀller nÄgon till ansvar för brott: den kan 1) döma till fÀngelse (inklusive s.k. suspended sentences), 2) med- dela en s.k. community sentence35, 3) döma till böter, eller 4) för- ordna om s.k. discharge.36
De allmÀnna principerna om straffmÀtning finns i del 4 av the Sentencing Code (§§
a)att förövare ska bestraffas,
b)att brottsligheten ska minska (inklusive minskning genom av- skrÀckning),
c)att förövare ska förÀndras och rehabiliteras,
d)att allmÀnheten ska skyddas och
e)att de som har drabbats av brott ska gottgöras.
Domstolarna Àr skyldiga att ta hÀnsyn till dessa ÀndamÄl vid pÄföljds- bestÀmningen, men pÄföljden faststÀlls i normalfallet med utgÄngs- punkt i brottets svÄrhet. Vid denna bedömning ska domstolen, enligt
§63 i the Sentencing Code, ta hÀnsyn dels till den dömdes skuld, dels till den skada som gÀrningen har orsakat, varit avsedd att orsaka eller kunde förutses ha orsakat. OmstÀndigheter som generellt sett ska beaktas som försvÄrande rÀknas upp i §§
De i lag stadgade reglerna om pÄföljdsbestÀmning kompletteras av sÀrskilda riktlinjer som utfÀrdas av the Sentencing Guidelines Council (SGC). Av § 59 i the Sentencing Code framgÄr att dom-
35Detta Àr en icke frihetsberövande pÄföljd, Àven benÀmnd community order, som kan förenas med föreskrifter av olika slag, bl.a. samhÀllstjÀnst, övervakning och deltagande i programverk- samhet.
36Denna ÄtgÀrd aktualiseras i de minst allvarliga fallen och innebÀr att nÄgot straff inte pÄförs. DÀremot medför domen en punkt i belastningsregistret. Domstolen kan antingen meddela en
âabsolute dischargeâ, vilket innebĂ€r att den dömde definitivt gĂ„r fri frĂ„n straff, eller en âcon- ditional dischargeâ, vilket betyder att den dömde kan pĂ„föras straff vid ett senare tillfĂ€lle om han eller hon begĂ„r ett nytt brott.
183
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
stolen Ă€r skyldig att följa de riktlinjer som Ă€r tillĂ€mpliga i det aktuella fallet, sĂ„vida detta inte skulle stĂ„ i strid med âthe interest of justiceâ.
Det finns dels vissa övergripande riktlinjer, dels ett stort antal brottsspecifika riktlinjer.
De brottsspecifika riktlinjerna anvisar en
Det första steget för domstolen vid pÄföljdsbestÀmningen blir sÄledes att identifiera vilken kategori det konkreta brottet ska hÀnföras till. Det aktuella startvÀrdet bildar sedan utgÄngspunkten för domstolens straffmÀtning. DÀrefter övervÀger domstolen om för- svÄrande eller förmildrande omstÀndigheter (som finns angivna sÄvÀl i lag som i riktlinjerna) motiverar en justering av straffet inom den för kategorin gÀllande skalan.
De brottspecifika riktlinjerna tar sikte pÄ den situationen att ett brott av ett visst slag har förövats. NÀr det gÀller flerfaldig brotts- lighet finns sÄledes inte nÄgot startvÀrde för straffmÀtningen tillgÀng- ligt, vilket har sin naturliga förklaring i att brottens antal och svÄrhet kan variera avsevÀrt frÄn fall till fall. DÀremot finns mer allmÀn vÀg- ledning för hur straffet ska bestÀmmas nÀr nÄgon har gjort sig skyl- dig till flera brott i SGC:s riktlinjer om totalitetsprincipen.37 Vi Äter- kommer till dessa i det följande.
6.6.2Straffets faststÀllande vid flerfaldig brottslighet
Vid flerfaldig brottslighet bestÀms enligt engelsk rÀtt ett kollektivt straff (jfr avsnitt 5.3.1) i enlighet med den s.k. totalitetsprincipen. Principen innebÀr att den totala straffrÀttsliga reaktionen ska stÄ i proportion till brottsligheten som helhet och leder normalt till att reaktionen blir mildare Àn summan av de enskilda straffen om brotten bedömts oberoende av varandra. Med andra ord utgör principen en
37Se Sentencing Guideline Counsil, Totality, definite guideline, 11 juni 2012.
184
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
variant av asperationsprincipen och kan, liksom denna, sÀgas med- föra att gÀrningspersonen fÄr mÀngdrabatt.
För att Ästadkomma ett totalstraff som pÄ ett adekvat sÀtt ger uttryck för brottsligheten som helhet har domstolen ett antal verk- tyg till sitt förfogande. Domstolen kan dels laborera med parallell och seriell verkstÀllighet, dvs. besluta huruvida straffen ska avtjÀnas samtidigt eller i följd, dels konsumera, reducera eller skÀrpa ett eller flera av de straff som utdöms.
Totalitetsprincipens tillÀmpning och innebörd förklaras nÀrmare i SGC:s riktlinjer om totalitetsprincipen. DÀr framgÄr att totalitets- principen bör tillÀmpas dels nÀr den tilltalade döms för flera brott, dels nÀr den tilltalade redan avtjÀnar ett straff enligt en tidigare dom. Av riktlinjerna framgÄr vidare att principen innefattar tvÄ bestÄnds- delar:
1.NÀr nÄgon döms för mer Àn ett brott ska det totala straffet Äter- spegla all brottslighet och vara rÀttvist och proportionerligt, oav- sett om straffet konstrueras sÄ att det ska verkstÀllas seriellt eller parallellt. DÀrför kommer Àven straff som ska verkstÀllas paral- lellt normalt att vara lÀngre Àn straffet för ett enstaka brott.
2.Det Ă€r som regel inte möjligt att komma fram till ett rĂ€ttvist och proportionerligt straff för flera brott genom en enkel samman- lĂ€ggning av de enskilda straffen. Det Ă€r i stĂ€llet nödvĂ€ndigt att beakta det brottsliga handlandet â tillsammans med den tilltalades personliga förhĂ„llanden â som helhet.
NÀr det handlar om flera brott som föranleder fÀngelse pÄ viss tid anvisar riktlinjerna en fyrstegsprocess för hur det totala straffet bör mÀtas ut.
I det första steget bestÀmmer domstolen ett separat straff för vart och ett av de brott som föreligger till bedömning. Detta görs med iakttagande av de brottsspecifika riktlinjer som Àr tillÀmpliga i det aktuella fallet.
I det andra steget avgör domstolen om omstÀndigheterna moti- verar att straffen verkstÀlls parallellt eller seriellt. I riktlinjerna fram- hÄlls att det inte finns nÄgon orubblig regel för i vilka fall den ena eller andra lösningen bör vÀljas, utan den övergripande principen Àr att det samlade straffet ska vara rÀttvist och proportionerligt. Rikt-
185
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
linjerna anger dock vilken lösning som i normalfallet Àr lÀmpligast i en viss situation. SÄledes bör parallell verkstÀllighet typiskt sett vÀljas nÀr
a)brotten hÀrrör frÄn samma gÀrning eller omstÀndigheter, sÄsom nÀr en och samma vÄrdslösa körning resulterat i att flera personer skadats eller nÀr ett bedrÀgeri har begÄtts genom ett förfalsknings- brott, eller
b)det Àr frÄga om en serie brott av samma eller likartat slag, sÀrskilt om brotten har begÄtts mot samma mÄlsÀgande, t.ex. nÀr nÄgon har gjort sig skyldig till upprepade smÄstölder frÄn samma person, sÄsom en arbetsgivare, eller till periodiskt Äterkommande bidrags- bedrÀgerier.
Riktlinjerna understryker samtidigt att i de fall parallell verkstÀllig- het beslutas mÄste domen ÀndÄ Äterspegla brottsligheten som helhet. DÀrför bör domen skÀrpas pÄ lÀmpligt sÀtt med hÀnsyn till före- komsten av flera brott. För att belysa hur detta kan ske Äterkommer riktlinjerna bl.a. till exemplet med att ett fall av vÄrdslös körning som resulterat i skador pÄ flera personer. Generellt bör straffen i ett sÄdant fall verkstÀllas parallellt, men varje straff skÀrpas med beaktande av den sammantagna skada som orsakats. LikasÄ bör upprepade bedrÀ- gerier eller stölder avseende mindre belopp lÀmpligen bedömas i relation till den totala summa som brotten inbringat och till den tidsperiod som brottsligheten pÄgÄtt. Normalt bör straffen verk- stÀllas parallellt, men varje straff Äterspegla gÀrningarnas samman- tagna allvar.
Seriell verkstÀllighet Àr enligt riktlinjerna vanligtvis lÀmpligt nÀr:
a)brotten hÀrrör frÄn obeslÀktade omstÀndigheter eller gÀrningar, sÄsom nÀr nÄgon har begÄtt en stöld vid ett tillfÀlle och en miss- handel vid ett annat eller nÀr brotten förvisso har begÄtts sam- tidigt men Àr tydligt Ätskiljbara och det finns ett försvÄrande element som krÀver separat uppmÀrksamhet. Som exempel pÄ det sist- nÀmnda nÀmns bl.a. det fallet att gÀrningspersonen angriper en polis nÀr denne försöker gripa personen i frÄga för ett annat brott.
b)brotten Àr av samma eller likartat slag men parallell verkstÀllighet inte i tillrÀcklig grad skulle Äterspegla brottshelheten, t.ex. nÀr vÄld i hemmet eller sexualbrott har begÄtts mot samma individ.
186
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
c)ett eller flera brott kvalificerar sig för ett lagstadgat minimistraff och parallella straff skulle undergrÀva detta minimum.
NĂ€r domstolen sĂ„ har kommit fram till att straffen bör verkstĂ€llas seriellt fĂ„r den sedan addera straffen med varandra och övervĂ€ga om det aggregerade straffet Ă€r rĂ€ttvist och proportionerligt. Om sĂ„ inte Ă€r fallet kan domstolen â beroende pĂ„ omstĂ€ndigheterna i det en- skilda fallet â reducera straffet för ett eller flera av brotten, förklara att ett eller flera av de mindre allvarliga brotten inte pĂ„kallar separata straff eller besluta att straffen för vissa av de mindre allvarliga brotten ska verkstĂ€llas parallellt.
Som ett tredje steg prövar domstolen slutligt om den samlade reaktionen uppfyller kravet pÄ att vara rÀttvis och proportionerlig och, som ett fjÀrde och sista steg, övervÀger domstolen huruvida domen Àr konstruerad pÄ det sÀtt som kommer att framstÄ som mest begripligt för samtliga berörda.
Riktlinjerna ger Àven anvisningar om hur domstolen bör förfara nÀr den tilltalade döms för flera bötesbrott. I sÄdana fall bör dom- stolen först bestÀmma ett bötesstraff för vart och ett av de individu- ella brotten baserat pÄ deras respektive allvar och med beaktande av omstÀndigheterna i det konkreta fallet, dÀribland den tilltalades ekonomiska förhÄllanden. DÀrefter bör domstolen lÀgga samman de individuella bötesstraffen och bedöma om de aggregerade böterna Àr rÀttvisa och proportionerliga. Om sÄ inte Àr fallet bör domstolen ta stÀllning till hur ett rÀttvist och proportionerligt bötesstraff kan Ästad- kommas. Detta kan enligt riktlinjerna göras pÄ ett antal olika sÀtt, varav följande situationer anges som exempel.
âąNĂ€r den tilltalade ska Ă„lĂ€ggas böter för tvĂ„ eller flera brott som hĂ€rrör frĂ„n samma gĂ€rning/hĂ€ndelse eller för flerfaldig brottslig- het av repetitiv karaktĂ€r, sĂ€rskilt nĂ€r den riktat sig mot samma mĂ„lsĂ€gande, Ă€r det ofta lĂ€mpligt att för det svĂ„raste brottet döma ut ett bötesstraff som Ă„terspeglar den samlade brottsligheten, nĂ€r detta kan göras inom ramen för det brottets straffskala. I sĂ„dana fall döms inga separata straff ut för övriga brott.
âąNĂ€r den tilltalade ska Ă„lĂ€ggas böter för tvĂ„ eller flera brott som hĂ€rrör frĂ„n skilda gĂ€rningar/hĂ€ndelser, Ă€r det ofta lĂ€mpligt att döma ut ett separat bötesstraff för varje brott. Domstolen bör dĂ€rvid lĂ€gga samman de olika bötesbeloppen och bedöma om det aggre-
187
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
gerade beloppet Àr rÀttvist och proportionerligt. Om sÄ inte Àr fallet bör domstolen övervÀga huruvida samtliga bötesstraff kan redu- ceras proportionellt. DÀrefter bör separata bötesstraff dömas ut.
NÀr separata bötesstraff döms ut bör domstolen försÀkra sig om att det inte sker nÄgon dubbelrÀkning.
Avslutningsvis kan nÀmnas att riktlinjerna Àven anger hur total- itetsprincipen tillÀmpas nÀr andra pÄföljder Àn fÀngelse eller böter aktualiseras samt i vilka fall böter kan kombineras med andra pÄ- följder och rÀttsverkningar.
6.6.3NĂ„got om beaktande av tidigare domar och Ă„terfall
Som nĂ€mnts i föregĂ„ende avsnitt tillĂ€mpas totalitetsprincipen inte bara nĂ€r den tilltalade döms för flera brott vid samma tillfĂ€lle, utan ocksĂ„ nĂ€r han eller hon tidigare har dömts för brott till straff som avtjĂ€nas vid tidpunkten för den senare domen. Ăven i frĂ„ga om denna situation ger SGC:s riktlinjer om totalitetsprincipen anvisningar. I det följande redogörs för de anvisningar som avser det fallet att den tilltalade redan verkstĂ€ller en frihetsberövande pĂ„följd pĂ„ viss tid och pĂ„ nytt ska dömas till en sĂ„dan pĂ„följd.
NÀr den aktuella brottsligheten begÄtts före den tidigare domen ska domstolen övervÀga vad straffet skulle ha blivit om brotten behandlats vid samma tillfÀlle. Domstolen ska dÀrvid sÀkerstÀlla att den samlade reaktionen blir rÀttvis och proportionerlig och vid be- hov anpassa straffet för det senare brottet.
NÀr den aktuella brottsligheten begÄtts efter den tidigare domen kommer straffen normalt att verkstÀllas seriellt, eftersom brotten kommer att hÀrröra frÄn olika gÀrningar/hÀndelser. Domstolen mÄste likvÀl beakta den totala brottsligheten nÀr det senare straffet be- stÀms, för att sÀkerstÀlla att den samlade reaktionen blir rÀttvis och proportionerlig.
Om den tilltalade verkstÀller ett fÀngelsestraff pÄ viss tid, men inte lÀngre Àr frihetsberövad (villkorligt frigiven), bör domstolen be- akta detta som en försvÄrande omstÀndighet nÀr det nya straffet bestÀms. Seriell verkstÀllighet Àr inte tillÄten i en sÄdan situation, utan det nya straffet börjar löpa frÄn dagen för domen.
188
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
Om den tilltalade begÄr ett nytt brott under prövotiden för en suspended sentence (villkorligt fÀngelse), och domstolen beslutar att det tidigare utdömda fÀngelsestraffet ska verkstÀllas, avtjÀnas straffen normalt seriellt, eftersom brotten i en sÄdan situation kommer att hÀrröra frÄn obeslÀktade gÀrningar.
I andra fall behandlas tidigare domar som ett rent Äterfall. Som nÀmnts i avsnitt 6.6.1 utgör detta en försvÄrande omstÀndighet vid straffmÀtningen. NÀr domstolen avgör i vilken grad Äterfallet ska in- verka pÄ straffet för det nya brottet ska den, enligt § 65 i the Sentencing Code, ta hÀnsyn dels till den tidigare brottslighetens karaktÀr och dess relevans för det nya brottet, dels till den tid som har förflutit sedan den tidigare domen.
6.7Sammanfattande jÀmförelse
6.7.1De nordiska lÀnderna38
Som vi anfört i inledningen till detta kapitel kan det vara svÄrt att jÀmföra reaktioner pÄ brott i olika lÀnder. OvanstÄende genomgÄng visar emellertid att de grundlÀggande principerna för pÄföljdsbestÀm- ning av flerfaldig brottslighet i stort sett Àr desamma i de nordiska lÀnderna.
KonkurrensfrÄgans betydelse för pÄföljdsbestÀmningen
Ett gemensamt drag hos de nordiska lÀnderna Àr att den aktuella kon- kurrenssituationen i formell mening saknar betydelse för pÄföljds- bestÀmningen sedan det vÀl konstaterats att det rör sig om just flerfaldig brottslighet. Samma regler gÀller dÄ oavsett vilken konkur- renssituation som föreligger. En annan sak Àr att konkurrenssitua- tionen kan pÄverka vilken betydelse varje brott rent faktiskt fÄr för det totala straffet.
38Vi kommer för enkelhets skull att tala om de nordiska lÀnderna, Àven om Island inte om- fattas av denna studie.
189
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
Gemensam pÄföljd
Liksom i Sverige tillÀmpas Àven i Norge, Finland och Danmark nor- malt principen om gemensamt straff nÀr nÄgon vid samma tillfÀlle döms till ansvar för flera brott. SÄledes Àr den samfÀllda huvudregeln att det görs en gemensam straffmÀtning för de brott som Àr föremÄl för samtidig prövning och att det sedan döms ut en enda pÄföljd som omfattar samtliga dessa.
Den gemensamma straffskalan
Vid den gemensamma straffmÀtning som alltsÄ ska göras nÀr nÄgon samtidigt döms för flera brott finns i alla de nu berörda lÀnderna tillgÄng till en förhöjd straffskala, som ger möjlighet att med viss tid överskrida det svÄraste brottets maximistraff. Med andra ord Àr den gemensamma straffskalan konstruerad efter asperationsprincipen. HÀr utmÀrker sig dock den danska regleringen pÄ sÄ sÀtt att det gemen- samma straffet som huvudregel ska mÀtas ut inom ramen för det svÄraste brottets straffskala (dvs. absorptionsprincipen gÀller som huvudregel pÄ straffskalenivÄn). Som framhÄllits i avsnitt 6.4.3 Àr denna skillnad emellertid nÀrmast av lagteknisk karaktÀr.
Ăven i andra avseenden finns lagtekniska skillnader i frĂ„ga om hur den gemensamma straffskalan konstrueras. I Norge och Danmark bildas skalans maximum genom att maximistraffet för det svĂ„raste brottet förhöjs med en viss kvotdel, i Norge med det dubbla och i Danmark med hĂ€lften. I Norge Ă€r dubbleringsregeln dock begrĂ€nsad pĂ„ det sĂ€ttet att det svĂ„raste straffet inte fĂ„r överskridas med mer Ă€n sex Ă„r (samt pĂ„ vissa andra sĂ€tt som vi Ă„terkommer till i det följande). I Sverige och Finland Ă€r den gemensamma straffskalan i stĂ€llet upp- delad i intervall, dĂ€r olika stora tillĂ€gg till det svĂ„raste brottets maximi- straff medges beroende pĂ„ det brottets allvar.
Det högsta tidsbestÀmda straff som kan dömas ut vid flerfaldig brottslighet för vuxna lagövertrÀdare Àr i Norge 21 Är, i Finland 15 Är och i Danmark 20 Är. Motsvarande siffra enligt svensk rÀtt Àr 14 Är, eller 18 Är om bestÀmmelsen i 29 kap. 4 § brottsbalken ocksÄ till- lÀmpas. I samtliga lÀnder Àr det dock endast i extraordinÀra undan- tagsfall som det kan bli aktuellt att döma ut ett sÄdant straff. Av större intresse Àr vilka maximistraff de olika modellerna leder till i mer ordinÀra fall.
190
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
Tabell 6.1 nedan illustrerar vad den gemensamma straffskalans maximum i respektive land som högst kan bli pÄ olika straffnivÄer, nÀrmare bestÀmt nÀr det svÄraste straffet uppgÄr till fÀngelse i ett, tvÄ, fyra, sex, Ätta respektive tio Är. NÀr tabellen studeras mÄste man ha i Ätanke att bÄde i Sverige, Norge och Finland gÀller den begrÀns- ningen att det gemensamma straffet aldrig kan överstiga de högsta straffen sammanlagda med varandra. Det tillgÀngliga maximistraffet vid flerfaldig brottslighet kan i vissa fall alltsÄ vara lÀgre Àn vad tabellen utvisar. För danskt vidkommande mÄste ocksÄ beaktas att den för- höjda straffskalan endast fÄr anvÀndas om det föreligger sÀrskilt för- svÄrande omstÀndigheter.
Tabell 6.1 Den gemensamma straffskalans maximum i de nordiska lÀnderna
Den gemensamma straffskalans maximum i förhÄllande till det enskilt svÄraste straffet
Den gemensamma straffskalans maximum
Det enskilt svÄraste straffet |
Sverige |
Norge |
Finland |
Danmark |
||||
1 Ă„r |
2 |
Ă„r |
2 |
Ă„r |
2 |
Ă„r |
1,5 |
Ă„r |
2 Ă„r |
3 |
Ă„r |
4 |
Ă„r |
4 |
Ă„r |
3 |
Ă„r |
4 Ă„r |
6 |
Ă„r |
8 |
Ă„r |
6 |
Ă„r |
6 |
Ă„r |
6 Ă„r |
8 |
Ă„r |
12 |
Ă„r |
9 |
Ă„r |
9 |
Ă„r |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
8 Ă„r |
12 |
Ă„r |
14 |
Ă„r |
11 |
Ă„r |
12 |
Ă„r |
10 Ă„r |
14 |
Ă„r |
16 |
Ă„r |
13 |
Ă„r |
15 |
Ă„r |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Den konkreta straffmÀtningen
Liksom Sverige tillÀmpar Norge, Finland och Danmark asperations- principen vid den konkreta straffmÀtningen. Samtliga lÀnder anvÀnder sig sÄledes av ett system med s.k. mÀngdreduktioner.
Hur och i vilken utstrĂ€ckning reduktionerna görs skiljer sig dock Ă„t i de olika lĂ€nderna. I Finland â som för övrigt Ă€r det enda land som har lagfĂ€st asperationsprincipen pĂ„ straffmĂ€tningsnivĂ„n â gĂ„r man till vĂ€ga pĂ„ liknande sĂ€tt som i Sverige. Till straffet för det svĂ„raste brottet lĂ€ggs sĂ„ledes normalt en viss andel av det individuella straffet för vart och ett av de tillkommande brotten. En tumregel som ofta anvĂ€nds Ă€r att straffen för de tillkommande brotten beaktas med en tredjedel, alternativt med en tredjedel sĂ„vitt avser det nĂ€st svĂ„raste brottet och med en mindre andel i frĂ„ga om övriga brott. Detta innebĂ€r att reduk-
191
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
tionerna blir generösare Àn i Sverige pÄ lÄga och mÄttliga straffnivÄer (jfr avsnitt 5.6.2). PÄ högre straffnivÄer torde reduktionerna dÀremot bli relativt likvÀrdiga eller, om tredjedelskvoten tillÀmpas genom- gÄende, mindre i Finland Àn i Sverige.
Motsvarande jÀmförelser Àr svÄra att göra nÀr det gÀller Norge och Danmark, eftersom nÄgra kvotdelsbaserade tumregler av de slag som anvÀnds i Sverige och Finland inte tillÀmpas. NÀr nÄgot av brotten klart urskiljer sig som det allvarligaste utgÄr man dock Àven i Norge och Finland normalt frÄn straffnivÄn för det brottet och gör tillÀgg till straffet för övriga brott. I andra fall blir straffmÀtningen ofta beroende av en mer samlad vÀrdering. UtifrÄn den praxis vi tagit del av synes detta tillvÀgagÄngssÀtt i vart fall i norsk rÀtt mynna ut i mindre generösa reduktioner Àn vad den svenska rÀttstillÀmpningen leder till.
Beaktande av tidigare domar och Ă„terfall
I likhet med den svenska lagstiftningen innehĂ„ller regelverken i bĂ„de Norge, Finland och Danmark sĂ€rskilda regler om hur s.k. nyupp- tĂ€ckt brottslighet, dvs. brott som har begĂ„tts före en tidigare dom, ska behandlas. I samtliga lĂ€nder strĂ€var regleringen i dessa fall â om Ă€n pĂ„ lite olika sĂ€tt och ibland med vissa begrĂ€nsningar â efter att försĂ€tta den tilltalade i samma situation som om brotten hade be- handlats vid samma rĂ€ttegĂ„ng. SĂ„ledes lindras i allmĂ€nhet straffet i den senare domen, sĂ„ att den sammantagna straffrĂ€ttsliga reaktionen inte blir alltför strĂ€ng.
I samtliga lÀnder kan det förhÄllandet att den dömde Äterfallit i brott beaktas i skÀrpande riktning vid straffmÀtningen.
6.7.2Tyskland och England
Det engelska rÀttssystemet Àr uppbyggt pÄ ett helt annat sÀtt Àn de nordiska systemen. OcksÄ det tyska rÀttssystemet skiljer sig pÄ mÄnga sÀtt frÄn de nordiska. DÀrför Àr mer direkta jÀmförelser i frÄga om bl.a. straffnivÄer och reduktioner svÄra att göra. Det Àr dock tydligt att frÄgan om hur flerfaldig brottslighet bör hanteras ger upphov till samma dilemman i Tyskland och England som i de nordiska lÀn- derna, Àven om principerna och lösningarna ser annorlunda ut.
192
SOU 2023:1 |
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
En grundlÀggande skillnad jÀmfört med de nordiska lÀnderna Àr att man i Tyskland och England tillÀmpar en ordning med s.k. kollek- tivt straff nÀr nÄgon samtidigt döms till ansvar för flera brott. Detta innebÀr att det för varje brott som utgÄngspunkt mÀts ut ett separat straff. De separata straffen vÀgs sedan samman, varefter slutresul- tatet modifieras sÄ att detta inte blir oproportionerligt strÀngt i för- hÄllande till den brottshelhet som Àr aktuell.
I sÄvÀl tysk som engelsk rÀtt Àr det av betydelse om brotten har begÄtts genom samma gÀrning (idealkonkurrens) eller genom olika gÀrningar (realkonkurrens). I bÄda lÀnderna sÀtter distinktionen grÀn- ser för hur strÀng den samlade reaktionen kommer att bli.
I tysk rÀtt mÀts straffet vid ideellt konkurrerande brott ut inom ramen för det svÄraste brottets straffskala. Vid den konkreta straff- mÀtningen beaktas övriga brott som försvÄrande omstÀndigheter. HÀr blir det alltsÄ frÄga om ett gemensamt, snarare Àn ett kollektivt straff. I realkonkurrensfallen fÄr det kollektiva straffet dÀremot över- stiga straffskalan för det svÄraste brottet, men det mÄste vara lÀgre Àn summan av de enskilda straffen. Detta innebÀr att ramarna för det kollektiva straffet bildas med utgÄngspunkt i den konkreta straff- mÀtningen av de enskilda brotten. NÀr det kollektiva straffet sedan mÀts ut utgÄr domstolen frÄn det svÄraste straffet och förhöjer detta för varje tillkommande straff.
I engelsk rÀtt Àr distinktionen mellan ideal- och realkonkurrens i stÀllet ofta avgörande för om straffen ska verkstÀllas parallellt eller seriellt, dÀr den förra verkstÀllighetsformen normalt anvÀnds i ideal- konkurrensfallen, medan den senare typiskt sett anvÀnds vid real- konkurrens. Oavsett vilken verkstÀllighetsform som vÀljs mÄste det totala straffet ofta justeras pÄ ett eller annat sÀtt sÄ att det blir rÀttvist och proportionerligt i förhÄllande till den samlade brottsligheten.
UtifrĂ„n ovanstĂ„ende kan konstateras att den tyska hanteringen av flerfaldig brottslighet i mĂ„ngt och mycket pĂ„minner om den svenska, liksom om den norska, danska och finska. Ăven om domstolen i de nordiska lĂ€nderna inte mĂ€ter ut ett separat straff för varje brott mĂ„ste den i vart fall bilda sig en ungefĂ€rlig uppfattning om vilket straff de enskilda brotten sedda för sig kan förtjĂ€na innan det gemensamma straffet bestĂ€ms. TillvĂ€gagĂ„ngssĂ€tten Ă€r sĂ„ledes snarlika. OcksĂ„ i frĂ„ga om resultatet har lĂ€nderna det gemensamt att det samlade straffet normalt sett blir mildare Ă€n summan av de enskilda straffen om brotten bedömts oberoende av varandra. De vĂ€sentligaste skillnaderna synes
193
Ordningen i nÄgra andra europeiska lÀnder |
SOU 2023:1 |
dÀrmed ligga i att den tyska lagstiftningen saknar en gemensam straff- skala, samtidigt som den konkreta straffmÀtningen, liksom konkur- renssituationens betydelse för denna, Àr mer formaliserad.
Mellan de nordiska lĂ€nderna och England Ă€r skillnaderna, som torde ha framgĂ„tt, större. Ăven hĂ€r finns dock den likheten att straffet för den samlade brottsligheten som regel blir mildare Ă€n vad en ren kumulation av straffen för de enskilda brotten skulle innebĂ€ra. Med andra ord representerar sĂ„vĂ€l den tyska som den engelska modellen en variant av asperationsprincipen.
194
7En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet
7.1Inledning
Enligt vÄra direktiv Àr vÄrt övergripande uppdrag att övervÀga och föreslÄ förÀndringar av strafflagstiftningen som ger uttryck för en skÀrpt syn pÄ flerfaldig brottslighet. Inom ramen för detta uppdrag ska vi övervÀga olika modeller för hur en sÄdan förÀndring kan Ästad- kommas, analysera för- och nackdelar med de olika alternativen och övervÀga om det Àr lÀmpligt att kombinera olika modeller. Vi ska ocksÄ övervÀga vilken inverkan ett samband mellan brotten bör ges vid straffvÀrdebedömningen. Uppdraget omfattar sÄvÀl de fall dÀr fÀngelse kan följa pÄ nÄgot av brotten som bötesbrottslighet.
I detta kapitel redovisas vÄra övervÀganden och förslag i denna del. Avsnitt
195
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
7.2Behovet av en reform
7.2.1Den nuvarande ordningen medför att betydelsen av tillkommande brott kan uppfattas som alltför begrÀnsad
Som beskrivits i kapitel 5 medför de gĂ€llande principerna för straff- mĂ€tning av flerfaldig brottslighet att det utdömda straffet blir mildare Ă€n summan av de straff som skulle dömts ut för vart och ett av brotten om de hade bedömts oberoende av varandra. Denna ordning beskrivs ibland i termer av âmĂ€ngdrabattâ eller âmĂ€ngdreduktionâ och har kritiserats för att betydelsen av tillkommande brott blir allt- för begrĂ€nsad.
Ăven om de nyssnĂ€mnda begreppen inte Ă€r fria frĂ„n invĂ€ndningar finns det, i enlighet med vad vĂ„ra direktiv uttrycker, anledning att övervĂ€ga om den nuvarande ordningen bör Ă€ndras i ett eller flera avseenden för att möta den kritik som har framförts. Om systemet uppfattas sĂ„ att det efter ett visst antal brott saknar betydelse att gĂ€rningspersonen Ă€ven gör sig skyldig till annan brottslighet, kan det ge intryck av att rĂ€ttsordningen till sist Ă€r likgiltig inför den skada som brottsligheten medför. SĂ„som framhĂ„lls i vĂ„ra direktiv riskerar en sĂ„dan ordning att undergrĂ€va systemets trovĂ€rdighet. Av samma anledning inger den ocksĂ„ betĂ€nkligheter utifrĂ„n ett brottsoffer- perspektiv (jfr avsnitt 3.2.6).
Samtidigt mÄste man vara medveten om att oavsett vilken princip som vÀljs för att hantera flerfaldig brottslighet inom straffsystemet kommer det att uppstÄ fall dÀr tillkommande brott inte kan beaktas fullt ut, och i vissa fall inte alls, vid straffmÀtningen. Det beror pÄ att det finns en grÀns för hur strÀngt straff som kan Ädömas en enskild person vid ett och samma tillfÀlle. NÀr den grÀnsen vÀl nÄtts Àr det inte möjligt att beakta ytterligare brottslighet.
7.2.2Den förhöjda straffskalan utnyttjas i liten utstrÀckning
Det har ocksĂ„ riktats invĂ€ndningar mot att den förhöjda straffskala som gĂ€ller vid flerfaldig brottslighet utnyttjas i förhĂ„llandevis liten utstrĂ€ckning. I allmĂ€nhet hamnar de utdömda straffen lĂ„ngt ifrĂ„n straffmaximum för det enskilt svĂ„raste brottet, och det Ă€r ytterst sĂ€llan â om ens nĂ„gonsin â som hela den förhöjda straffskalan tas i
196
SOU 2023:1 |
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
ansprÄk. Som vi Äterkommer till nedan bör man undvika att straffet slÄr i taket alltför snabbt, sÄ att inte möjligheten att uttrycka skill- nader i svÄrhet mellan olika brottskombinationer gÄr förlorad och gÀrningspersonen blir immun mot ytterligare bestraffning. Men om det anvÀnds som skÀl för att alltid lÀmna ett utrymme i straffskalan har man i praktiken etablerat ett nytt straffmaximum som Àr lÀgre Àn det som lagstiftaren har bestÀmt. En sÄdan rÀttstillÀmpning kan ifrÄga- sÀttas.1 Det finns dÀrför skÀl att övervÀga en förÀndring av den nu- varande ordningen som gör det möjligt att utnyttja hela den tillgÀng- liga straffskalan nÀr antalet brott och brottslighetens allvar ger skÀl till det.
7.2.3Upprepade bötesbrott leder sÀllan till att en strÀngare pÄföljd döms ut
Ett sÀrskilt problem, som har pÄtalats Àven i andra lagstiftningsÀren- den, Àr att den som har gjort sig skyldig till en omfattande serie brott av sÄdant slag som normalt endast föranleder böter, sÀllan bestraffas med en strÀngare pÄföljd Àven om brotten ocksÄ har fÀngelse i straff- skalan. Exempelvis leder upprepade fall av ringa stöld normalt sett inte till annan pÄföljd Àn böter, trots att brottsfrekvensen Àr hög och det sammanlagda stöldbeloppet vÀl överstiger vÀrdegrÀnsen för en stöld av normalgraden. Denna ordning riskerar att utnyttjas av mer för- slagna lagbrytare och kan dessutom ifrÄgasÀttas pÄ rent principiell grund. Som vi Äterkommer till nedan följer det av kravet pÄ relativ propor- tionalitet att upprepad smÄbrottslighet inte bör bestraffas strÀngare Àn enstaka brott som kvalitativt sett Àr betydligt allvarligare. à andra sidan följer det av samma krav att straffet för sÄdan brottslighet inte heller bör vara mildare Àn vad som svarar mot dess sammantagna kvalitativa betydelse. à terkommande tillgrepp av ringa slag kan till- sammans vara vÀl sÄ klandervÀrda som nÀr motsvarande skada orsakas genom en enda gÀrning. Motsvarande resonemang gör sig gÀllande Àven betrÀffande annan brottslighet som typiskt sett bestraffas endast med böter, trots att den tillÀmpliga straffskalan medger att en strÀngare pÄföljd döms ut. Det finns mot denna bakgrund skÀl att förÀndra regleringen sÄ att det blir tydligare att domstolen i dessa fall har möj- lighet att mÀta ut ett straff pÄ fÀngelsenivÄ.
1Jfr Borgeke & Forsgren, Att bestÀmma pÄföljd för brott (2021, version 4, JUNO), s. 201.
197
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
7.2.4Den nuvarande regleringen Àr otydligt med avseende pÄ hur straffet för flera brott ska bestÀmmas
Den grundlÀggande bestÀmmelsen om hur straff ska bestÀmmas finns i 29 kap. 1 § brottsbalken. BestÀmmelsen infördes genom 1989 Ärs pÄ- följdsreform och introducerade dÄ begreppet straffvÀrde i lagstift- ningen. Brottets eller den samlade brottslighetens straffvÀrde utgör sedan dess utgÄngspunkten för all straffmÀtning.
Trots att det Àr mycket vanligt att domstolarna stÀlls inför att pröva flera brott vid samma rÀttegÄng Àgnades frÄgan om hur straffet ska mÀtas ut i sÄdana fall förhÄllandevis lite uppmÀrksamhet i det lagstift- ningsÀrende som föregick reformen. FrÄgan berördes i anslutning till att förÀndringar av den gemensamma straffskalan diskuterades, och i det sammanhanget anfördes att den dittills gÀllande huvudprin- cipen för att utdöma straff för flera brott (dvs. asperationsprincipen) bör behÄllas. NÄgra nÀrmare anvisningar i frÄga om hur principen skulle tillÀmpas vid den konkreta straffmÀtningen lÀmnades emeller- tid inte.2 Av spridda uttalanden i propositionen framgÄr Ä ena sidan att regelsystemet bör tillÀmpas pÄ ett sÄdant sÀtt att det blir tydligt att straffvÀrdet klart pÄverkas av att det Àr frÄga om flera brott, Ä andra sidan att man vid straffmÀtningen normalt bör kunna hÄlla sig inom de vanliga straffskalorna (dvs. straffskalan för det svÄraste av de brott som Àr under bedömning). I övrigt hÀnvisades till att tidigare praxis Àven fortsÀttningsvis bör kunna vara vÀgledande.3
Kanske Ă€r det denna summariska behandling av Ă€mnet som medfört att bestĂ€mmelsen i 29 kap. 1 § ger tĂ€mligen knapphĂ€ndiga â och dess- utom nĂ„got tvetydiga â besked i frĂ„ga om hur straffet ska mĂ€tas ut vid flerfaldig brottslighet. I paragrafens första stycke anges nĂ€mligen att straff ska bestĂ€mmas efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvĂ€rde. Men i andra stycket talas det sedan om att domstolen vid bedömningen av straffvĂ€rdet ska beakta den skada, krĂ€nkning eller fara som gĂ€rningen inneburit. Hur straffvĂ€rdet ska bedömas nĂ€r det rör sig om flera gĂ€rningar sĂ€ger bestĂ€mmelsen alltsĂ„ inget om. Det andra stycket ger nĂ€rmast intryck av att domstolen först ska be- stĂ€mma straffvĂ€rdet för varje gĂ€rning för sig och sedan lĂ€gga samman dessa enligt en kumulationsprincip. Formuleringen i första stycket, att det Ă€r den samlade brottslighetens straffvĂ€rde som ska ligga till
2Se prop. 1987/88:129 s. 65 ff. samt SOU 1986:14 s. 84 ff.
3Se prop. 1987/88:120 s. 65, 73 och 79.
198
SOU 2023:1 |
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
grund för straffmÀtningen, indikerar nÄgot annat. Och som redan framgÄtt Àr avsikten inte alls att 29 kap. 1 § ska lÀsas pÄ det sÀttet att straffvÀrdet vid flerfaldig brottslighet kan erhÄllas genom en enkel sammanlÀggning av straffvÀrdet för varje enskilt brott. Att det Àr asperationsprincipen som ska tillÀmpas vid straffvÀrdebedömningen framgÄr i stÀllet indirekt av bestÀmmelsen i 26 kap. 2 § brottsbalken, som reglerar hur den gemensamma straffskalan konstrueras. Inte heller denna bestÀmmelse ger emellertid nÄgon nÀrmare vÀgledning i frÄga om hur asperationen rent konkret ska gÄ till. Praktiskt tillÀmpbara modeller och tumregler för detta har i stÀllet utvecklats i doktrin och praxis (se avsnitt 5.6.2). De modeller som i dag vanligen anvÀnds för att faststÀlla den samlade brottslighetens straffvÀrde Àr alltsÄ inte lagfÀsta.
Mot denna bakgrund Àr en Àndring av den nuvarande regleringen pÄkallad för att tydliggöra sÄvÀl för domstolarna som för enskilda hur straffet vid flerfaldig brottslighet ska bestÀmmas.
7.2.5En skÀrpt syn pÄ flerfaldig brottslighet leder till en allmÀn repressionsökning
En mycket hög andel av de Ätal som vÀcks omfattar fler Àn ett brott. Det Àr inte heller ovanligt att Äklagaren, sedan Ätal har vÀckts, lÀmnar in tillÀggsstÀmningar avseende ytterligare brott att handlÀggas i samma mÄl. SÄledes avsÄg nÀstan 40 procent av alla domar i tingsrÀtt Är 2021 fler Àn ett brott.4 MÄl med flerfaldig brottslighet kan vidare omfatta alla typer av brott. Detta innebÀr att en sÄdan skÀrpt syn pÄ fler- brottslighet som vi enligt vÄra direktiv ska Ästadkomma kan förutses leda till en generellt höjd repressionsnivÄ i samhÀllet.
Under senare Är har straffen skÀrpts för ett stort antal olika brotts- typer. Detta gÀller exempelvis allvarliga vÄldsbrott (inbegripet rÄn och utpressning),5 de olika graderna av vapenbrott6 samt flertalet sexualbrott7. Vidare har nya brottsbeteckningar införts, exempelvis sabotage mot blÄljusverksamhet8 och inbrottsstöld9, varigenom berörda gÀrningar har hÀnförts till en strÀngare straffskala. Ytterligare lag-
4Se bilaga 3 till detta betÀnkande.
5Se prop. 2009/10:47 och prop. 2016/17:108.
6Se prop. 2017/18:26.
7Se prop. 2021/22:231.
8Se prop. 2018/19:155.
9Se prop. 2020/21:52.
199
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
Àndringar med inriktning mot en skÀrpning Àr dÀrtill under utarbet- ande. Motivet för straffskÀrpningar för enskilda brottstyper brukar vara att brottslighet av ett visst slag har blivit mer utbredd och elakartad, eller att det finns anledning att markera allvaret hos vissa brottsliga gÀrningar samt att ge brottsoffren ökad grad av upprÀtt- else.
VÄra direktiv innehÄller inte nÄgra motsvarande skÀl för en skÀrpt syn pÄ flerfaldig brottslighet, annat Àn att uppdraget utgör en del av regeringens ÄtgÀrdspaket för att intensifiera arbetet mot mÀns vÄld mot kvinnor. Direktiven innehÄller i stÀllet mer allmÀnt hÄllna resone- mang om vad som kan uppfattas som en rimlig ordning. De frÀmsta skÀlen för en reform torde dÀrvid vara att ett tillkommande brott i en brottsserie som innefattar ett flertal brott för nÀrvarande beaktas i alltför liten utstrÀckning samt att de straff som döms ut i fall som omfattar ett mycket stort antal brott ligger alltför lÄngt frÄn maximi- straffen.
Ett skĂ€l för att Ă„stadkomma en generellt höjd repressionsnivĂ„ skulle kunna vara att brottsligheten totalt sett har ökat i samhĂ€llet. Varken kriminalstatistiken eller undersökningar av utsatthet för brott talar för att sĂ„ skulle vara fallet. Ăven om det finns belĂ€gg för att vissa typer av brottslighet har ökat i omfattning och blivit grövre pekar tvĂ€rtom tillgĂ€nglig statistik mot att brottsligheten har minskat under senare Ă„r.10 Ăven andra skĂ€l kan Ă„beropas för en allmĂ€nt högre straffnivĂ„, till exempel att acceptansen för brott i samhĂ€llet har minskat. Det Ă€r emellertid knappast möjligt för oss att utan nĂ€rmare utgĂ„ngs- punkter i vĂ„ra direktiv göra en sjĂ€lvstĂ€ndig bedömning av skĂ€len för och emot en sĂ„dan allmĂ€nt ökad repressionsnivĂ„ som kan förutses bli följden av en skĂ€rpt syn pĂ„ flerfaldig brottslighet. Inte heller Ă€r det möjligt för oss att ta stĂ€llning till hur stor ökning av repressions- nivĂ„n som Ă€r motiverad.
VÄr utgÄngspunkt blir dÀrför att i enlighet med vÄra direktiv söka tillgodose intresset av en skÀrpt syn pÄ flerfaldig brottslighet genom att tillkommande brott typiskt sett ges ökat genomslag vid straff- mÀtningen för flerfaldig brottslighet samt att hela straffskalan ut- nyttjas i större omfattning. Intresset av en skÀrpt syn mÄste dock i
10Jfr BrÄ (2022). Nationella trygghetsundersökningen 2022. Om utsatthet, otrygghet och för- troende. Rapport 2022:9. Stockholm: Brottsförebyggande rÄdet, BrÄ (2022). Kortanalys om brottsutvecklingen. Kortanalys 5/2022. Stockholm: Brottsförebyggande rÄdet och BrÄ (2022). Kriminalstatistik 2021. AnmÀlda brott. Slutlig statistik. Stockholm: Brottsförebyggande rÄdet.
200
SOU 2023:1 |
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
nÄgon mÄn balanseras mot avsaknaden av fristÄende skÀl för en gene- rell repressionsökning.
7.3UtgÄngspunkterna för vÄra övervÀganden
7.3.1Ăvergripande utgĂ„ngspunkter
Proportionalitet och ekvivalens
Som beskrivits i kapitel 3 vilar det svenska straffsystemet bl.a. pÄ prin- ciperna om proportionalitet och ekvivalens. Dessa principer mÄste följaktligen ligga till grund ocksÄ för förÀndringar inom detta system, i detta fall i frÄga om hur flerfaldig brottslighet ska hanteras. Att kra- ven pÄ proportionalitet och ekvivalens ska vara en utgÄngspunkt för vÄra övervÀganden anges dessutom i vÄra direktiv.
Som framgĂ„r av avsnitt 3.2.3 följer det av principerna om propor- tionalitet och ekvivalens att svĂ„rare brott ska bestraffas strĂ€ngare Ă€n lindriga brott och att lika allvarliga brott ska bestraffas lika strĂ€ngt. Principerna tar sĂ„ledes sikte pĂ„ förhĂ„llandet mellan olika brott och innebĂ€r att straffen ska vara proportionerliga i relativ mening. Ytterst handlar det om att undvika att brottslighet av olika svĂ„rhet bestraffas pĂ„ samma nivĂ„. Vid flerfaldig brottslighet fĂ„r detta betydelse fram- för allt pĂ„ tvĂ„ sĂ€tt. För det första medför det att lindrigare brott â Ă€ven om de Ă€r mĂ„nga â inte bör bestraffas lika strĂ€ngt som brott av betydligt allvarligare slag. Exempelvis bör upprepade inbrottsstölder inte bestraffas pĂ„ samma eller högre nivĂ„er som ett mord. För det andra innebĂ€r det att en serie brott av visst slag bör ge ett strĂ€ngare straff Ă€n en mindre omfattande serie brott av samma slag (eller mot- svarande svĂ„rhet). SĂ„ledes bör t.ex. tio inbrottsstölder bestraffas strĂ€ngare Ă€n tre. BĂ„da dessa aspekter av proportionalitetskravet â som i viss mĂ„n stĂ„r i konflikt med varandra â beaktas i vĂ„ra övervĂ€ganden.
Humanitet
En annan bestĂ„ndsdel i det svenska pĂ„följdssystemet â som ocksĂ„ Ă€r ett viktigt hĂ€nsyn vid vĂ„ra övervĂ€ganden â Ă€r intresset av humanitet (se avsnitt 3.2.4). I likhet med proportionalitets- och ekvivalensprin- cipen sĂ€ger humanitetsprincipen inget om ingripandenivĂ„n i sig, men den ger en allmĂ€n anvisning om att nivĂ„n bör hĂ„llas mĂ„ttlig och rim-
201
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
lig och att repressionshöjningar följaktligen bör ske med försiktig- het. Som ett krav fĂ„r dock anses gĂ€lla att det Ă€ven vid flerfaldig brotts- lighet mĂ„ste stĂ€llas upp en godtagbar yttersta grĂ€ns â uttryckt genom straffmaximum â för hur ingripande ett straff kan bli.
En enhetlig men nyanserad rÀttstillÀmpning
PÄföljdssystemet kÀnnetecknas ocksÄ av krav pÄ legalitet. Legalitets- principen förutsÀtter bl.a. att det finns regler som sÀtter upp ramar för pÄföljdsbestÀmningen, bl.a. i form av en bestÀmd straffskala, och att reglerna Àr utformade pÄ ett sÄdant sÀtt att rÀttstillÀmpningen blir förutsebar och enhetlig (se vidare avsnitt 3.2.5). De regler vi föreslÄr mÄste dÀrför, i enlighet med vad som framhÄlls i vÄra direktiv, i möj- ligaste mÄn vara tydliga, vÀl avgrÀnsade och lÀtta att tillÀmpa.
De nyssnĂ€mnda kraven fĂ„r samtidigt inte drivas sĂ„ lĂ„ngt att det leder till en mekanisk straffmĂ€tning. Regleringen fĂ„r alltsĂ„ inte lĂ„sa domstolarna vid fasta berĂ€kningsmodeller, utan mĂ„ste ge möjlighet att beakta samtliga pĂ„ saken inverkande omstĂ€ndigheter. Ăven i vĂ„ra direktiv framhĂ„lls vikten av en nyanserad och differentierad straff- mĂ€tning, liksom behovet av att ibland kunna göra sĂ€rskilda övervĂ€gan- den, framför allt i de fall dĂ€r det finns ett samband mellan brotten.
En rimlig intresseavvÀgning
Avslutningsvis kan framhĂ„llas att regleringen av hur pĂ„följden vid flerfaldig brottslighet ska bestĂ€mmas â liksom pĂ„följdssystemet i stort â rymmer en rad motstĂ„ende principer och intressen. SĂ„ledes sĂ€tter humanitetsprincipen grĂ€nser för den tydlighet med vilken sam- hĂ€llet kan kommunicera sitt avstĂ„ndstagande frĂ„n allvarliga brott. LikasĂ„ kommer intresset av att relativ proportionalitet upprĂ€tthĂ„lls mellan brottstyper som kvalitativt sett Ă€r av olika svĂ„rhet i konflikt med intresset att varje tillkommande brott fĂ„r en inverkan pĂ„ det totala straffet. Vidare inkrĂ€ktar kravet pĂ„ en enhetlig och förutsebar rĂ€ttstillĂ€mpning pĂ„ intresset av en nyanserad och differentierad straff- mĂ€tningspraxis. I vĂ„gskĂ„len ligger dessutom ekonomiska och straff- processuella hĂ€nsyn, vilka bland annat stipulerar att regelverket ska vara lĂ€tt att tillĂ€mpa.
202
SOU 2023:1 |
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
Dessa olika konflikter och intressemotsÀttningar tydliggör att nÄgot sÄdant som ett renodlat system knappast kan Ästadkommas och kanske inte heller Àr önskvÀrt. I stÀllet Àr det vÄr strÀvan att finna en rimlig balans mellan berörda principer och intressen, sÄ att sÄvÀl reglerna som de utdömda straffen framstÄr som begripliga och vÀl- avvÀgda.
7.3.2SÀrskilda utgÄngspunkter i frÄga om pÄföljden, straffskalan och den konkreta straffmÀtningen
Gemensam pÄföljd som huvudregel
Huvudregeln nĂ€r nĂ„gon döms för flera brott Ă€r i dag att domstolen ska bestĂ€mma en gemensam pĂ„följd för den samlade brottsligheten (se 30 kap. 3 § första stycket brottsbalken). En grundlĂ€ggande ut- gĂ„ngspunkt för vĂ„ra övervĂ€ganden â som ocksĂ„ framgĂ„r av vĂ„ra direktiv â Ă€r att denna princip Ă€ven fortsĂ€ttningsvis bör gĂ€lla. För- utom att den pĂ„följd som vĂ€ljs kommer att omfatta samtliga de brott som nĂ„gon döms för vid samma tillfĂ€lle, innebĂ€r principen att det ska göras en gemensam straffmĂ€tning för den samlade brottslig- heten. FöremĂ„let för straffmĂ€tningen blir dĂ€rmed brottsligheten som helhet, vilket skapar förutsĂ€ttningar för en nyanserad bedöm- ning och följaktligen ett vĂ€lavvĂ€gt straff. Alternativet, att mĂ€ta ut en separat pĂ„följd för varje brott, framstĂ„r varken som enklare eller som bĂ€ttre Ă€gnat att uppnĂ„ detta resultat. Det kan i sammanhanget nĂ€m- nas att de lĂ€nder som mĂ€ter ut separata straff ofta modifierar det totala straffet pĂ„ ett eller annat sĂ€tt för att slutresultatet ska bli rim- ligt, t.ex. genom att lĂ„ta straffen verkstĂ€llas parallellt (jfr angĂ„ende tysk och engelsk rĂ€tt i avsnitt 6.5 och 6.6).
Regeln att domstolen ska bestÀmma en gemensam pÄföljd för den samlade brottsligheten Àr i dag inte utan undantag. I vissa fall medges eller föreskrivs sÄledes att separata pÄföljder döms ut. Exempelvis fÄr domstolen enligt 30 kap. 3 § andra stycket brottsbalken döma till fÀngelse för en del av brottsligheten och till villkorlig dom eller skyddstillsyn för brottsligheten i övrigt. NÀr högre rÀtt dömer för brott som prövats i flera domar i lÀgre rÀtt gÀller vidare att brotts- ligheten i varje sÄdan dom ska leda till en sÀrskild pÄföljd (se 30 kap. 3 § tredje stycket brottsbalken). Dessa och övriga undantag har be- handlats nÀrmare i avsnitt 5.6.3. I detta sammanhang kan ocksÄ regler-
203
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
ingen i 34 kap. brottsbalken nÀmnas, som i vissa avseenden kan sÀgas utgöra avsteg frÄn principen om gemensamt straff. VÄr utgÄngs- punkt Àr att dessa undantag ska kvarstÄ oförÀndrade. Liksom i dag bör principen om gemensamt straff sÄledes utgöra en huvudregel som Àr förenad med undantag.
En förhöjd straffskala
I enlighet med vad som anförts ovan bör domstolen alltsÄ Àven fort- sÀttningsvis normalt göra en gemensam straffmÀtning för de brott som den tilltalade samtidigt döms till ansvar för. Av sÄvÀl legalitets- principen som humanitetsprincipen följer att det dÀrvid mÄste finnas en övre grÀns för hur strÀngt straffet totalt sett kan bli. Med andra ord mÄste det Àven vid flerfaldig brottslighet finnas ett bestÀmt straff- maximum.
Den gemensamma straffskalan för respektive brottstyp i brotts- katalogen Àr i dag utformad frÄn utgÄngspunkten att asperations- principen ska tillÀmpas. Straffet fÄr sÄledes sÀttas över straffmaximum för det allvarligaste brottet, men fÄr, beroende pÄ det brottets allvar, inte överskrida detta maximum med mer Àn en viss tid. FrÄgan Àr om det finns anledning att utforma den gemensamma straffskalan efter nÄgon annan princip.
En oinskrÀnkt kumulation av de enskilda brottens straffmaxima Àr i praktiken detsamma som avsaknaden av ett bestÀmt maximum för det gemensamma straffet. Ett sÄdant alternativ Àr inte förenligt med nyssnÀmnda utgÄngspunkter. Till detta kommer att en sÄdan ordning skulle sÀtta den relativa proportionaliteten mellan olika brotts- typer ur spel, eftersom flera mindre allvarliga brott dÄ skulle kunna bestraffas pÄ samma eller högre nivÄer som enstaka brott av betydligt allvarligare slag (jfr ovan avsnitt 7.3.1). Den gemensamma straff- skalan Àr ett uttryck för den samlade brottslighetens abstrakta straff- vÀrde och Äterger dÀrigenom lagstiftarens syn pÄ brottslighetens allvar i kvalitativt hÀnseende. Det abstrakta straffvÀrdet Àr en nödvÀndig utgÄngspunkt för att i det enskilda fallet kunna faststÀlla ett konkret straffvÀrde. Av dessa skÀl Àr en straffskala som baserar sig pÄ en ren kumulationsprincip utesluten.
204
SOU 2023:1 |
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
Det Ă€r inte heller ett tĂ€nkbart alternativ att övergĂ„ till en absorp- tionsprincip, dvs. att genomgĂ„ende mĂ€ta ut det gemensamma straffet enbart inom ramen för det svĂ„raste brottets straffskala. Detta följer redan av att vĂ„rt uppdrag gĂ„r ut pĂ„ att skĂ€rpa synen pĂ„ flerfaldig brottslighet, men framstĂ„r oaktat detta inte som en lĂ€mplig ordning. Straffskalorna för de sĂ€rskilda brotten Ă€r nĂ€mligen i princip utfor- made med avseende pĂ„ ett brott.11 Ăven om dessa Ă€r vida, och vid gradindelade brott överlappande, ger de dĂ€rför inte alltid tillrĂ€ckligt utrymme för att mĂ€ta ut ett gemensamt straff nĂ€r brottsligheten Ă€r omfattande. Detta gĂ€ller i synnerhet straffskalorna för allvarliga brottstyper, eftersom dessa rymmer ett fĂ€rre antal brott av det aktu- ella slaget Ă€n straffskalorna för lindrigare brottstyper.
VÄr utgÄngspunkt Àr alltsÄ att det Àven fortsÀttningsvis ska finnas en i förhÄllande till det svÄraste brottet förhöjd straffskala. DÀrmed inte sagt att nivÄerna mÄste vara desamma som i dag. Hur den gemen- samma straffskalan nÀrmare bör utformas diskuteras i avsnitt 7.4 sÄ- vitt avser fÀngelse och i avsnitt 7.8.4 sÄvitt avser böter.
En skÀrpt straffmÀtning inom ramen för asperationsprincipens tillÀmpning
Relativ proportionalitet
FrÄgan blir sedan efter vilka principer straffet för flerfaldig brotts- lighet ska mÀtas ut inom de ramar som den gemensamma straffskalan sÀtter.
Av 29 kap. 1 § brottsbalken följer att straffmÀtningen av flerfal- dig brottslighet ska göras med utgÄngspunkt i den samlade brotts- lighetens straffvÀrde. BestÀmmelsen Àr ett uttryck för den vikt som bör lÀggas pÄ principerna om proportionalitet och ekvivalens och inne- bÀr sÄledes att lindrigare brottslighet ska ÄsÀttas ett lÀgre straffvÀrde Àn allvarligare brottslighet och vice versa. VÄra stÀllningstaganden i denna del bygger, i enlighet med de övergripande utgÄngspunkter som redovisats i avsnitt 7.3.1, pÄ att en sÄdan relativ proportionalitet sÄ lÄngt som möjligt bör upprÀtthÄllas.
Viktigt att understryka i detta sammanhang Àr att kravet pÄ relativ proportionalitet inte sÀger nÄgot om hur mycket ett visst brott eller en viss kombination av brott mÄste bestraffas. Det rör sig hÀr alltsÄ
11Se SOU 1986:14 s. 85.
205
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
inte om nÄgon absolut proportionalitet, dvs. förestÀllningen att det
âutan jĂ€mförelser med annan brottslighet â gĂ„r att uttala sig om vil- ket straff ett visst brott, eller en viss kombination av brott, i nĂ„gon mer egentlig mening förtjĂ€nar. Det rör sig inte heller om nĂ„got lin- jĂ€rt samband mellan straffvĂ€rdet och den skada, krĂ€nkning eller fara som brottet medfört. Liksom vid bedömningen av straffvĂ€rdet för ett enskilt brott blir det i stĂ€llet med nödvĂ€ndighet sĂ„ att lindrigare brott proportionellt sett bestraffas strĂ€ngare Ă€n mycket allvarliga brott, i vart fall nĂ€r det gĂ€ller brott vars skada, krĂ€nkning eller fara lĂ€tt kan kvantifieras, sĂ„som vid narkotikabrott eller förmögenhetsbrott. Den skada, krĂ€nkning eller fara som följer av olika konkreta brott kan nĂ€mligen variera i sĂ„dan grad att det knappast vore möjligt att in- rymma samtliga dessa inom en tĂ€nkbar straffskala om det skulle rĂ„da ett linjĂ€rt samband mellan brottets verkningar och straffet svĂ„rhet. Som ett exempel kan nĂ€mnas att om ett bedrĂ€geri avseende 1 000 kro- nor kan anses motsvara en mĂ„nads fĂ€ngelse skulle â för att uppnĂ„ samma förhĂ„llande mellan brottets verkningar och straffets svĂ„rhet
âstraffskalan för (grovt) bedrĂ€geri behöva strĂ€cka sig upp till 84 Ă„rs fĂ€ngelse för att kunna omfatta ett fall av bedrĂ€geri avseende en miljon kronor. Vad som kan uppnĂ„s Ă€r i stĂ€llet en relativ proportio- nalitet, det vill sĂ€ga att större skada, krĂ€nkning eller fara normalt sett ska mötas av strĂ€ngare reaktioner Ă€n mindre allvarlig sĂ„dan. Detta innebĂ€r samtidigt att straffet inte mĂ„ste öka lika mycket för varje nytt brott som domstolen har att pröva samtidigt som de övriga. Det Ă€r tillrĂ€ckligt att tillkommande brott i nĂ„gon mĂ„n kommer till ut- tryck i det totala straffet för att proportionalitetsprincipen ska upp- rĂ€tthĂ„llas.
Relationen till straffmaximum
Det Ă€r den tillgĂ€ngliga straffskalan â tillsammans med kravet pĂ„ rela- tiv proportionalitet â som styr den konkreta straffvĂ€rdebedömningen av flerfaldig brottslighet i normativt hĂ€nseende. Givet att det finns ett straffmaximum (som Ă€r lĂ€gre Ă€n summan av straffvĂ€rdena för de enskilda brotten), begrĂ€nsas utrymmet att straffmĂ€ta olika brotts- kombinationer och rangordna dem sinsemellan. Vad saken ytterst gĂ€ller Ă€r hur man straffvĂ€rdemĂ€ssigt ska fördela de praktiskt taget
206
SOU 2023:1 |
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
Àndlösa variationer som kan förekomma i detta avseende inom den tillÀmpliga straffskalan.
Dagens straffmĂ€tningspraxis vid flerfaldig brottslighet innebĂ€r att varje tillkommande brott efter hand fĂ„r en mycket liten eller ingen inverkan pĂ„ det totala straffet. Som beskrivits i avsnitt 7.2.2 medför detta att det Ă€r ytterst sĂ€llan som hela den tillgĂ€ngliga straffskalan vid flerfaldig brottslighet utnyttjas. Som ocksĂ„ anförts i det nyss- nĂ€mnda avsnittet finns det skĂ€l att ifrĂ„gasĂ€tta denna praxis pĂ„ den grunden att det dĂ€rigenom etableras ett nytt straffmaximum som Ă€r lĂ€gre Ă€n det som lagstiftaren har bestĂ€mt. Till detta kan lĂ€ggas att den nuvarande ordningen i praktiken innebĂ€r att gĂ€rningspersonen kommer i Ă„tnjutande av en slags straffimmunitet redan innan straff- skalan till fullo har utnyttjats. Denna effekt bör â beroende pĂ„ straff- skalans utformning â inte uppstĂ„ sĂ„ lĂ€nge en betydande del av straff- skalan Ă€nnu Ă€r outnyttjad. En utgĂ„ngspunkt för vĂ„ra övervĂ€ganden Ă€r dĂ€rför att det förhöjda maximistraffet bör kunna dömas ut, nĂ€r brottens antal och allvar ger skĂ€l till det.
FrÄgan Àr dÄ nÀr det kan finnas anledning att döma ut det förhöjda maximistraff som gÀller för brottstypen i frÄga. à ena sidan bör kra- ven inte sÀttas sÄ lÄgt att en stor mÀngd fall slÄr i taket, med följden att olika brottskombinationer inte sÀllan kommer att bestraffas pÄ samma nivÄ (straffmaximum) oavsett om skillnaden i svÄrhet var av- sevÀrd. à andra sidan bör de inte sÀttas sÄ högt att möjligheten att döma ut maximistraffet blir i det nÀrmaste teoretisk.
Det Ă€r mot bakgrund av vad som sĂ„lunda bör krĂ€vas för att nĂ„ straffskalans maximum â och med iakttagande av kravet pĂ„ relativ pro- portionalitet â som de brottskombinationer som har lĂ€gre straffvĂ€rde sedan fĂ„r fördelas över straffskalan, frĂ„n dess minimum och uppĂ„t. Det blir dĂ€rmed tydligt att en ren kumulation av de enskilda brottens straffvĂ€rden inte Ă€r lĂ€mplig, eftersom straffskalan dĂ„ skulle förbrukas efter ett alltför litet antal brott. Det skulle sĂ„ att sĂ€ga inte bli nĂ„got straffmĂ€tningsutrymme kvar för de resterande fall som, i enlighet med vad som anförts ovan, ocksĂ„ bör rymmas inom den tillĂ€mpliga straffskalan. Detta leder med nödvĂ€ndighet till att den konkreta straff- vĂ€rdebedömningen Ă€ven fortsĂ€ttningsvis mĂ„ste göras med tillĂ€mpning av asperationsprincipen. Samtidigt stĂ„r det klart att dagens tillĂ€mpning av asperationsprincipen â som innebĂ€r att straffmĂ€tningskurvan tillĂ„ts plana ut lĂ„ngt innan straffmaximum uppnĂ„s â inte heller Ă€r förenlig med vĂ„ra utgĂ„ngspunkter i denna del.
207
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
Ett ökat genomslag för tillkommande brott inom ramen för asperationsprincipens tillÀmpning
Av det ovan anförda följer att genomslaget för tillkommande brott pÄ ett eller annat sÀtt mÄste öka inom ramen för asperationsprin- cipens tillÀmpning. Att detta ska vara en utgÄngspunkt för vÄra över- vÀganden följer dessutom av vÄra direktiv.
Hur ett sÄdant ökat genomslag för tillkommande brott kan Ästad- kommas behandlas framför allt i avsnitt 7.7. HÀr ska endast vissa grund- lÀggande premisser för en sÄdan straffskÀrpning beröras.
Det kan till en början slĂ„s fast att nĂ€r man vĂ€l har nĂ„tt straff- maximum kan ytterligare brott inte beaktas. SlĂ„r man i taket efter lĂ„t sĂ€ga tre brott (vilket en ren kumulationsprincip i mĂ„nga fall skulle leda till pĂ„ högre straffnivĂ„er) kommer all efterföljande brottslighet att fullstĂ€ndigt konsumeras. FrĂ„n denna punkt blir den som fort- sĂ€tter att begĂ„ brott sĂ„ledes immun mot ytterligare bestraffning, i vart fall för brott av samma eller lĂ€gre svĂ„rhetsgrad. För att undvika en sĂ„dan tröskeleffekt bör â som vi redan varit inne pĂ„ â maximi- straffet inte uppnĂ„s alltför tidigt. Principen om relativ proportio- nalitet kan uppnĂ„s Ă€ven om endast en viss andel av straffvĂ€rdet för varje tillkommande brott lĂ€ggs till grund för straffmĂ€tningen, i vart fall sĂ„ lĂ€nge andelen inte Ă€r helt obetydlig. Ju mindre andelen Ă€r, desto fler brott ryms inom den tillgĂ€ngliga straffskalan.
Det nu anförda leder till nĂ€sta premiss, nĂ€mligen att ju mer man ökar genomslaget för brott nummer tvĂ„, tre och fyra i brottsserien, desto mindre blir utrymmet att beakta brott som kommer lĂ€ngre fram i serien. Det omvĂ€nda gĂ€ller ocksĂ„ förstĂ„s, dvs. ju större in- verkan man vill att de senare brotten ska fĂ„ pĂ„ det totala straffet, desto mindre betydelse mĂ„ste de tidigare brotten tillmĂ€tas. Man kan alltsĂ„ inte samtidigt öka genomslaget för bĂ„de de första och de senare brot- ten i en omfattande eller allvarlig serie brott; hĂ€r mĂ„ste man göra ett val nĂ€r systemet konstrueras. En modell som prioriterar att genom- slaget för de första brotten (rĂ€knat i fallande svĂ„rhetsgrad) i en brotts- serie ska bli större presenteras i avsnitt 7.7.2, medan en modell som prioriterar ett ökat genomslag för de senare brotten â och följaktligen att hela straffskalan utnyttjas â redovisas i avsnitt 7.7.3.
Det nu sagda ska inte förstĂ„s sĂ„ att straffvĂ€rdet vid flerfaldig brotts- lighet med nödvĂ€ndighet mĂ„ste ârĂ€knas framâ med utgĂ„ngspunkt i de enskilda brottens straffvĂ€rden. En annan modell â som kan sĂ€gas
208
SOU 2023:1 |
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
stĂ€mma bĂ€ttre överens med principen om gemensamt straff â Ă€r att straffvĂ€rdebedömningen mer direkt riktas in mot brottsligheten sedd som helhet och den sammantagna skada, krĂ€nkning eller fara som gĂ€rningarna inneburit. En sĂ„dan modell diskuteras i avsnitt 7.7.4. Premissen Ă€r emellertid densamma, dvs. att det inte Ă€r möjligt att Ă„stad- komma ett ökat genomslag för tillkommande brott över hela linjen.
Oavsett hur regleringen utformas mĂ„ste den vidare ge möjlighet att beakta samtliga pĂ„ saken inverkande omstĂ€ndigheter och ibland medge avsteg frĂ„n gĂ€ngse principer. Ăven i vĂ„ra direktiv framhĂ„lls vikten av en nyanserad och differentierad straffmĂ€tning, liksom be- hovet av att ibland kunna göra sĂ€rskilda övervĂ€ganden. Det senare gĂ€ller i synnerhet i sĂ„dana fall dĂ€r det finns ett nĂ€ra samband mellan brotten. Denna frĂ„ga behandlas i avsnitt 7.6.
Asperation i ett senare led av straffmÀtningen?
Diskussionen ovan har förts utifrÄn antagandet att asperationsprin- cipens tillÀmpning Àr en del av straffvÀrdebedömningen vid flerfaldig brottslighet. SÄ Àr fallet i dag, men detta Àr i och för sig ingen nöd- vÀndighet. Begreppet straffvÀrde Àr en rÀttslig konstruktion som enbart representerar ett led av flera inom ramen för den process som ska resultera i en adekvat pÄföljdsbestÀmning. Det Àr inte möjligt att empiriskt slÄ fast straffvÀrdet för en viss gÀrning utan begreppet fÄr det innehÄll som lagstiftaren och domstolarna ger det. Det centrala Àr vilket straff som i slutÀndan döms ut.
Som utvecklats i avsnitt 3.4.2 Àr straffvÀrdebedömningen i stor utstrÀckning gÀrningsorienterad. UtgÄngspunkten för bedömningen Àr den skada, krÀnkning eller fara som gÀrningen inneburit. DÀrför kan det framstÄ som naturligt att straffvÀrdet vid flerbrottslighet kan erhÄllas genom en ren sammanlÀggning av straffvÀrdet för var och en av de gÀrningar som Àr föremÄl för prövning. Till stöd för en sÄdan uppfattning kan framhÄllas att den skada, fara eller krÀnkning som exempelvis en misshandel har gett upphov till knappast blir mindre av att gÀrningspersonen ocksÄ har gjort sig skyldig till en stöld och ett narkotikabrott. Detta Àr naturligtvis riktigt, men Àr inte vad den nuvarande ordningen Àr avsedd att ge uttryck för, varken vid bedöm- ningen av straffvÀrdet av ett brott eller av flera brott. Att den sam- lade brottslighetens straffvÀrde Àr aspererat innebÀr att den tillkom-
209
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
mande skadans betydelse för straffvÀrdet efter hand avtar, liksom den gör vid bedömningen av straffvÀrdet för ett enskilt brott som kan ha innefattat olika grad av skada, krÀnkning eller fara. Vill man inte accep- tera detta, utan hellre utgÄ ifrÄn en sammanlÀggning, kan man i stÀllet tÀnka sig att en kumulationsprincip tillÀmpas som huvudregel vid straff- vÀrdebedömningen och att asperationen görs först i ett senare led av straffmÀtningen. En sÄdan modell diskuteras i avsnitt 7.7.5.
7.4En skÀrpning av straffskalan nÀr fÀngelse anvÀnds som gemensamt straff?
7.4.1Den nuvarande regleringen
BestÀmmelser om hur den gemensamma straffskalan konstrueras nÀr fÀngelse anvÀnds som gemensamt straff finns i 26 kap. 2 § brotts- balken. Av paragrafens första stycke framgÄr att fÀngelse fÄr anvÀndas som gemensamt straff för flera brott, om fÀngelse kan följa pÄ nÄgot av brotten. Enligt andra stycket fÄr fÀngelse pÄ viss tid sÀttas över det svÄraste av de högsta straff som kan följa pÄ brotten men inte överstiga vare sig de högsta straffen sammanlagda med varandra eller 18 Är. Det svÄraste straffet fÄr inte heller överskridas med mer Àn
1.ett Är, om det svÄraste straffet Àr kortare Àn fÀngelse i fyra Är,
2.tvÄ Är, om det svÄraste straffet Àr fÀngelse i fyra Är eller lÀngre men inte uppgÄr till fÀngelse i Ätta Är,
3.fyra Är, om det svÄraste straffet Àr fÀngelse i Ätta Är eller lÀngre.
Vid tillÀmpningen av andra stycket ska bötesstraff anses motsvara fÀngelse i fjorton dagar (se tredje stycket).
Den gemensamma straffskalans minimum framgÄr av fjÀrde stycket. DÀr anges att det svÄraste av de lÀgsta straffen inte fÄr underskridas.
Regeln i 26 kap. 2 § brottsbalken behandlas nÀrmare i avsnitt 5.6.1.
210
SOU 2023:1 |
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
7.4.2AllmÀnt om skÀlen för en Àndring av den gemensamma straffskalan
Regeln i 26 kap. 2 § brottsbalken fick i huvudsak sin nuvarande ut- formning i samband med 1989 Ă„rs pĂ„följdsreform (prop. 1987/88:120). Ăven tidigare föreskrevs att det svĂ„raste brottets maximistraff fick överskridas vid flerfaldig brottslighet, men höjningen var densamma
âtvĂ„ Ă„r â oavsett om brottsligheten var av mindre, mĂ„ttligt eller mycket allvarlig karaktĂ€r. Ă ena sidan fanns alltsĂ„ ett lagstadgat utrymme att förhöja straffet för brott med lĂ„ga maximistraff, t.ex. pĂ„ sex mĂ„na- ders fĂ€ngelse, pĂ„ ett sĂ€tt som knappast svarade mot ett praktiskt behov eller ens en teoretisk möjlighet. Ă andra sidan kunde regeln ibland leda till en mycket kraftig reducering av straffet vid den grövsta brottsligheten. För att komma till rĂ€tta med bĂ„da dessa olĂ€genheter infördes den stegvis förhöjda straffskala vi har i dag. LagĂ€ndringen syftade sĂ„ledes inte till nĂ„gon allmĂ€n skĂ€rpning av straffen för fler- faldig brottslighet, utan snarare till en ökad differentiering.12
Efter 1989 Ärs omarbetning av 26 kap. 2 § brottsbalken har straff- skalorna skÀrpts för flertalet enskilda brott. Av denna utveckling följer att det ocksÄ kan finnas ett behov av att skÀrpa straffskalan för flerfaldig brottslighet, sÄ att denna inte blir alltför snÀv i förhÄllande till de straffnivÄer som gÀller i dag. Detta framhölls redan av PÄföljds- utredningen nÀr den i sitt betÀnkande Nya PÄföljder (SOU 2012:34) övervÀgde hur flerbrottslighet kan fÄ ett ökat genomslag vid straff- mÀtningen.13 Trots detta stannade utredningen vid att det inte fanns tillrÀckliga skÀl för en sÄdan Àndring. Sedan PÄföljdsutredningen lÀm- nade sitt betÀnkande i maj 2012 har emellertid ytterligare straff- skÀrpningar genomförts. Bland dessa kan nÀmnas de skÀrpta straffen för grov misshandel, synnerligen grov misshandel, grovt rÄn och grov utpressning14, sÄ Àven straffskÀrpningarna avseende vapenbrott, grovt vapenbrott och synnerligen grovt vapenbrott15 samt flertalet sexual- brott.16 Mot denna bakgrund kan det nu finnas anledning att om- vÀrdera PÄföljdsutredningens slutsats.
12Se prop. 1987/88:120 s. 66.
13Se SOU 2012:34 s. 287 f.
14Se prop. 2016/17:108.
15Se prop. 2017/18:26.
16Se prop. 2021/22:231.
211
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
Givet inriktningen av vĂ„ra direktiv bör det ocksĂ„ framhĂ„llas att det Ă€r den gemensamma straffskalan som sĂ€tter de yttersta grĂ€nserna för vilket straff som kan dömas ut nĂ€r nĂ„gon har gjort sig skyldig till flera brott. Ett gemensamt straff kan som huvudregel inte understiga och aldrig (med de tillĂ€gg som 26 kap. 3 § brottsbalken medger) överstiga de nivĂ„er som denna straffskala föreskriver. Men som fram- hĂ„llits i avsnitt 5.6.2 fĂ„r den gemensamma straffskalans konstruktion ocksĂ„ Ă„terverkningar pĂ„ straffmĂ€tningen inom ramen för skalan. Ăven om straffskalan Ă€r förhöjd begrĂ€nsar den nĂ€mligen möjligheterna att beakta det isolerade straffvĂ€rdet för varje enskilt brott. För att mer- parten av de brottskombinationer som Ă€r tĂ€nkbara ska rymmas inom den tillgĂ€ngliga skalan mĂ„ste dĂ€rför nĂ„gon form av asperation tillĂ€mpas. En skĂ€rpning av den gemensamma straffskalan kan alltsĂ„, förutom att förskjuta ramarna för vilket straff som kan dömas ut vid flerbrotts- lighet, ocksĂ„ tĂ€nkas pĂ„verka omfattningen av den asperation som görs. OmvĂ€nt kan skĂ€rpningar av reglerna för den konkreta straff- mĂ€tningen av flerfaldig brottslighet, dvs. Ă„tstramningar i frĂ„ga om vilken asperation som bör göras, krĂ€va att den gemensamma straff- skalan anpassas dĂ€refter.
I det följande diskuteras, i enlighet med vÄra direktiv, sÄvÀl en höj- ning av den gemensamma straffskalans minimum (avsnitt 7.4.3) som av dess maximum (avsnitt 7.4.4). I det senare avsnittet övervÀgs dels om maximistraffen bör skÀrpas över hela linjen, dels om den gemen- samma skalan bör förses med fler intervall eller pÄ annat sÀtt skÀrpas endast delvis. Oavsett vilka förÀndringar som övervÀgs Àr det en given utgÄngspunkt att ett tidsbestÀmt fÀngelsestraff inte heller fortsÀtt- ningsvis ska kunna överstiga de högsta straffen sammanlagda med varandra eller 18 Är.
7.4.3En höjning av den gemensamma straffskalans minimum?
Bedömning och förslag: Straffminimum i den gemensamma straff- skalan bör Àven fortsÀttningsvis motsvara brottskombinationens högsta minimistraff. Detta följer dock redan av straffskalorna för de enskilda brotten. BestÀmmelsen i 26 kap. 2 § fjÀrde stycket brotts- balken, som reglerar straffminimum nÀr fÀngelse anvÀnds som gemensamt straff, tas dÀrför bort.
212
SOU 2023:1 |
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
SkÀlen för vÄr bedömning och vÄrt förslag
Det finns inte skÀl att skÀrpa den gemensamma straffskalans minimum
Ett sĂ€tt att skĂ€rpa synen pĂ„ flerfaldig brottslighet â som lyfts fram i vĂ„ra direktiv och som Ă€ven PĂ„följdsutredningen diskuterade â vore att höja minimistraffet i den gemensamma straffskalan. Som angetts ovan gĂ€ller i dag att det svĂ„raste av de lĂ€gsta straffen inte fĂ„r under- skridas (26 kap. 2 § fjĂ€rde stycket brottsbalken). Med andra ord ut- gör det högsta minimistraffet i brottskombinationen Ă€ven straff- minimum i den gemensamma straffskalan.
Först och frĂ€mst kan konstateras att en Ă€ndring som gĂ„r ut pĂ„ att det högsta minimistraffet mĂ„ste överskridas med viss angiven tid inte Ă€r ett tĂ€nkbart alternativ. Med hĂ€nsyn till att de tillkommande brotten kan variera avsevĂ€rt i svĂ„rhet frĂ„n fall till fall kan nĂ€mligen nĂ„gon lĂ€mplig sĂ„dan fixerad höjning â Ă€ven om den differentierades bero- ende pĂ„ straffnivĂ„ â knappast faststĂ€llas.
DÀrmed ÄterstÄr möjligheten att föreskriva att det svÄraste av de lÀgsta straffen (i nÄgon mÄn) mÄste överskridas, men överlÀmna Ät domstolen att mer fritt bedöma med hur mycket. En sÄdan Àndring skulle dels flytta upp startpunkten för straffmÀtningen av flerfaldig brottslighet, dels signalera att tvÄ brott inte bör bedömas lika lindrigt som ett och, följaktligen, att varje ytterligare brott bör föranleda en straffskÀrpning. DÀrigenom har en sÄdan förÀndring potential att leda till en skÀrpt straffmÀtningspraxis vid flerfaldig brottslighet. 17
En förĂ€ndring av detta slag Ă€r dock inte fri frĂ„n invĂ€ndningar. Som ocksĂ„ PĂ„följdsutredningen framhöll kan det vid vissa brottskom- binationer vara olĂ€mpligt att krĂ€va att det gemensamma straffet ska överstiga det enskilt svĂ„raste minimistraffet.18 Typexemplet Ă€r nĂ€r en person ska dömas för ett mycket allvarligt brott tillsammans med ett brott av betydligt lindrigare karaktĂ€r. Med det nu diskuterade kravet skulle domstolen i en sĂ„dan situation tvingas döma ut straff pĂ„ en nivĂ„ som avviker frĂ„n de s.k. straffmĂ€tningsstationer som normalt anvĂ€nds. Detta kanske kan tyckas oproblematiskt, men som framgĂ„r av avsnitt 3.4.2 â och som vi Ă„terkommer till i avsnitt 7.9 â har ord- ningen med straffmĂ€tningsstationer goda skĂ€l för sig. Den hĂ€nger
17Jfr UlvĂ€ng, PĂ„följdskonkurrens â problem och principer, 2005, s. 244 och 248 och SOU 2012:34 s. 289.
18Se SOU 2012:34 s. 289 f.
213
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
nÀmligen samman med att straffmÀtning inte Àr nÄgon exakt veten- skap, utan en bedömning som med nödvÀndighet mÄste göras med vissa marginaler. Som beskrivits i det nyssnÀmnda avsnittet ska varje steg inom en straffskala motsvara en kvalitativ skillnad i klande- rvÀrdhet, och sÄdana skillnader blir svÄrare att urskilja ju högre upp i straffskalan man kommer. PÄ höga straffnivÄer krÀvs det med andra ord mer för att komma upp till nÀsta steg, men i gengÀld blir varje steg större. Vid de allra lÀngsta fÀngelsestraffen motsvarar varje steg i allmÀnhet ett helt Är. Har nÄgon exempelvis gjort sig skyldig till ett brott med ett straffvÀrde pÄ Ätta Ärs fÀngelse och till ett annat med ett straffvÀrde pÄ nÄgon eller ett par mÄnaders fÀngelse, döms dÀrför normalt ett Ätta Är lÄngt fÀngelsestraff ut. Att i stÀllet döma till Ätta Är och en mÄnads fÀngelse skulle ge uttryck för en förment exakthet i straffmÀtningen och lÄter sig svÄrligen förenas med de principer som nyss redovisats. Att konsumera straffet för det lindrigare brottet i angivna lÀgen Àr för övrigt en accepterad ordning ocksÄ i andra nor- diska lÀnder (se nÀrmare hÀrom i kapitel 6).
MĂ„nga gĂ„nger uppstĂ„r emellertid aldrig den ovan beskrivna pro- blematiken pĂ„ grund av att den lindrigare brottsligheten anses med- bestraffad med den allvarligare brottsligheten (se avsnitt 4.4). I andra fall vĂ€cks över huvud taget aldrig nĂ„got Ă„tal för den lindrigare brotts- ligheten dĂ€rför att Ă„klagaren har beslutat om Ă„talsunderlĂ„telse. Men om nĂ„gon Ă„talsunderlĂ„telse av en eller annan anledning inte har be- slutats â men sĂ„ hade kunnat ske â utgör detta i sig en anledning att acceptera att straffet för det lindrigare brottet konsumeras. Med andra ord talar ocksĂ„ intresset av likabehandling mot att det införs ett krav pĂ„ att det svĂ„raste av de lĂ€gsta straffen mĂ„ste överskridas nĂ€r ett gemensamt straff döms ut.19
Det kan ocksÄ ifrÄgasÀttas om ett krav pÄ att det svÄraste minimi- straffet mÄste överskridas verkligen skulle fÄ ett genomslag över hela straffskalan. Som framhÄllits ovan skulle en sÄdan Àndring visserligen signalera att varje ytterligare brott bör föranleda en straffskÀrpning. Men redan med dagens reglering rÄder det i praxis knappast nÄgon tvekan om att tillkommande brott normalt bör fÄ ett tydligt genom- slag vid straffmÀtningen. DÀrför Àr det inte alls nÄgon nödvÀndighet att ett förhöjt minimistraff i den gemensamma straffskalan skulle komma att uppfattas som en generell anvisning om skÀrpta straff för flerfaldig brottslighet. VÀl sÄ troligt Àr att ett en sÄdan Àndring inte
19Jfr Borgeke & UlvÀng, bilaga 6 till SOU 2008:85, s. 566.
214
SOU 2023:1 |
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
skulle fĂ„ annan Ă€n den mer begrĂ€nsade betydelse som skulle följa direkt av lagtexten, dvs. att det svĂ„raste av de lĂ€gsta straffen mĂ„ste överskridas. Ăndringen skulle i sĂ„ fall primĂ€rt fĂ„ en straffskĂ€rpande effekt pĂ„ lĂ€gre straffnivĂ„er och i de relativt fĂ„ fall dĂ€r den samlade brottsligheten â enligt vad som anförts ovan â med fog bör bestraffas i nivĂ„ med det svĂ„raste brottets minimistraff. Ăven den ovan be- skrivna ökande trögheten i straffmĂ€tningen ju högre upp i straffnivĂ„ man kommer talar mot att ett förhöjt straffminimum skulle fĂ„ nĂ„gon nĂ€mnvĂ€rd inverkan en bit upp i straffskalan. Ăndringens potential att pĂ„ ett mer övergripande plan leda till skĂ€rpta straff vid flerfaldig brottslighet ska alltsĂ„ inte överskattas.
Det anförda leder till slutsatsen att det inte finns tillrÀckliga skÀl för att skÀrpa den gemensamma straffskalans minimum.
Den sÀrskilda bestÀmmelsen om straffminimum nÀr fÀngelse anvÀnds som gemensamt straff bör dock tas bort
Av det ovan anförda följer att straffminimum vid flerfaldig brotts- lighet Àven fortsÀttningsvis bör motsvara brottskombinationens högsta minimistraff. Att detta Àr huvudregeln följer dock redan av straff- skalorna för de enskilda brotten. Att den tilltalade utöver det brott som har det högsta minimistraffet ocksÄ har gjort sig skyldig till andra brott innebÀr naturligtvis inte att det nÀmnda straffet fÄr underskridas. Den sÀrskilda bestÀmmelsen i 26 kap. 2 § fjÀrde stycket brottsbalken om straffminimum nÀr fÀngelse anvÀnds som gemensamt straff Àr sÄledes överflödig och kan dÀrför utgÄ.
Det finns ocksÄ andra skÀl för en sÄdan Àndring. Den nÀmnda be- stÀmmelsen anger att det svÄraste av de lÀgsta straffen inte fÄr under- skridas. Andra bestÀmmelser i brottsbalken tillÄter emellertid i vissa situationer att ett lindrigare straff Àn det föreskrivna döms ut, t.ex. nÀr det föreligger sÄdana billighetsskÀl som anges i 29 kap. 5 §. Som nÀmnts i avsnitt 5.6.1 ska bestÀmmelsen i 26 kap. 2 § fjÀrde stycket visserligen uppfattas sÄ att eventuellt tillÀmpliga straffnedsÀttnings- regler ska beaktas nÀr domstolen avgör vilket minimistraff som Àr svÄrast. Icke desto mindre stÄr dess ordalydelse i konflikt med regler av dessa slag, varför bestÀmmelsen Àven av det skÀlet bör slopas. Ytter- ligare skÀl för en sÄdan Àndring framgÄr av avsnitt 7.8.6.
215
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
SOU 2023:1 |
7.4.4En höjning av den gemensamma straffskalans maximum?
Förslag: Straffskalan nÀr fÀngelse anvÀnds som gemensamt straff för flera brott skÀrps pÄ sÄ sÀtt att möjligheterna att överskrida straffmaximum för det svÄraste av brotten ökar till sex Är, nÀr det svÄraste straffet Àr fÀngelse i tio Är, och till fyra Är, nÀr det svÄraste straffet Àr fÀngelse sju Är. HÀrutöver ska det vara möjligt att döma ut ett upp till tio Är lÄngt fÀngelsestraff om det svÄraste minimi- straffet Àr fÀngelse i tre Är eller mer.
Bedömning: För att uppnÄ ett följdriktigt förhÄllande mellan olika straffskalor och minska behovet av sÀrregleringar bör en allmÀn straffskaleöversyn genomföras.
SkÀlen för vÄrt förslag
Det finns inte skÀl att skÀrpa den gemensamma straffskalans maximum pÄ samtliga straffnivÄer
Ett annat sÀtt att Ästadkomma en skÀrpt syn pÄ flerfaldig brottslighet skulle kunna vara att Àndra den gemensamma straffskalan sÄ att straff- maximum för det svÄraste av brotten fÄr överskridas mer Àn enligt gÀllande rÀtt. Exempelvis skulle man kunna höja de tillÀgg som fÄr göras till det svÄraste straffet frÄn dagens ett, tvÄ respektive fyra Är till tvÄ, fyra respektive sex alternativt Ätta Är. En sÄdan generell höj- ning av maximistraffen vid flerfaldig brottslighet skulle i första hand innebÀra att lÀngre fÀngelsestraff Àn i dag skulle kunna dömas ut i de allra svÄraste fallen pÄ respektive straffnivÄ. Men en sÄdan Àndring skulle ocksÄ sÀnda ut en signal om att straffmÀtningen av flerfaldig brottslighet bör skÀrpas över hela straffskalan.
FrÄgan Àr dÄ om sÄdan ÄtgÀrd Àr pÄkallad och ÀndamÄlsenlig. Som anförts i avsnitt 7.4.2 talar de senare Ärens straffskaleskÀrpningar avseende enskilda brottstyper för att sÄ skulle kunna vara fallet. Mer- parten av dessa lagÀndringar har inneburit en höjning av minimi- straffet, men dÀremot inte av maximistraffet, för den aktuella brotts- typen. Vid flerbrottslighet innebÀr detta att varje brott i sig kommer att motsvara ett högre straffvÀrde Àn tidigare, samtidigt som den gemensamma straffskalans maximum Àr oförÀndrat. Detta betyder i
216
SOU 2023:1 |
En skÀrpt straffmÀtning av flerfaldig brottslighet |
sin tur att fÀrre brott av berörda slag i dag ryms med sitt fulla straff- vÀrde inom den gemensamma straffskalan.
Ăven efter nyssnĂ€mnda straffskĂ€rpningar hĂ„ller sig emellertid de straff som mĂ€ts ut vid flerfaldig brottslighet i de allra flesta fall inom straffskalan för det svĂ„raste brottet. Detta förklaras av att straff- skalorna för de flesta brottstyper Ă€r mycket vida och dĂ€rmed oftast fullt tillrĂ€ckliga för att rymma flera brott av samma eller mindre all- var.20 Detta innebĂ€r att den förhöjda straffskalan i 26 kap. 2 § brotts- balken sĂ€llan utnyttjas. Och i de fall sĂ„ sker Ă€r det ytterst ovanligt att hela den förhöjda straffskalan tas i ansprĂ„k. Visserligen kan behovet av att gĂ„ utöver det svĂ„raste brottets straffmaximum öka genom att principerna för den konkreta straffmĂ€tningen av flerfaldig brottslig- het Ă€ndras. LikvĂ€l Ă€r det svĂ„rt att se att det dĂ€rigenom skulle uppstĂ„ ett övergripande behov av att kunna överskrida det svĂ„raste maximi- straffet med mer Ă€n de ett, tvĂ„ respektive fyra Ă„r som 26 kap. 2 § brottsbalken redan medger. FrĂ„gan om det finns behov av mer selek- tiva skĂ€rpningar, dvs. som berör endast vissa straffnivĂ„er, behandlas nedan.
Som berörts ovan kan ett annat skÀl för att höja tillgÀngliga straff- maximum i den gemensamma straffskalan vara att det skulle sÀnda ut en signal till domstolarna att straffmÀtningen av