av Vasiliki Tsouplaki (V)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
”Kultursverige står vid en kritisk punkt” skriver Kulturrådet i sitt budgetunderlag för 2025–2027. En av de organisationer som är hårt drabbad – dels av en neddragning av organisationsbidraget med nästan 30 procent, dels av det minskade stödet till studieförbunden – är Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund (SHR).
Organisationsbidraget, som ska vara ett basbidrag och en grund för långsiktighet, till SHR var i många år 4,2 miljoner kronor (fram till 2019) men uppgår sedan 2022 till endast 3 miljoner kronor. Detta beroende på att Nämnden för hemslöjdsfrågor, som ansvarig myndighet, omfördelat medel från organisationsbidrag till projektbidrag.
SHR har ett 90-tal medlemsföreningar landet runt med uppemot 14 000 medlemmar. Medlemsföreningarna erbjuder dessutom ofta verksamhet som även vänder sig till allmänheten, däribland aktiviteter för barn och unga.
Medlemsföreningarna i SHR utför årligen ett ideellt arbete som motsvarar 80–90 helårstjänster. Ett förbund och ett kansli är en förutsättning för det ideella arbetet, och ytterligare uppsägningar och besparingar utöver de redan genomförda är nu inte möjliga. Ytterligare höjningar av medlemsavgifter för att öka intäkterna är inte heller realistiskt. Eventuella projektbidrag kräver administrativt för- och efterarbete och ger inte heller långvarigt resultat, och effekten är begränsad vad gäller räckvidd i antal personer, geografiskt och så vidare.
Tillgång till lokaler för kursverksamhet, samarbete kring utställningar och föreläsningar och ibland också ett administrativt stöd från studieförbund är även det en förutsättning för de lokala hemslöjdsföreningarnas verksamhet. Neddragningarna av bidrag till folkbildningen slår hårt mot det lokala föreningslivet och civilsamhället.
I mitten av juni månad 2024 utsåg Unesco SHR till så kallad ackrediterad NGO, en rådgivande expertorganisation i arbetet med att bevara och utveckla det immateriella kulturarvet. Detta ger SHR och Sverige internationellt kulturrenommé och blir ett angeläget uppdrag för SHR att arbeta med. Men för det krävs resurser. På Kulturdepartementets hemsida kan man läsa att kulturministern är ”stolt över att företräda en regering som gjort det till sin uppgift att värna det svenska kulturarvet och skapa möjligheter för att det ska komma fler till del”.
Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga kulturminister Parisa Liljestrand:
Hur avser ministern att agera för att ekonomiskt stärka stödet till civilsamhället inom slöjdområdet och därmed dess möjlighet att bidra till de nationella kulturpolitiska målen om att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet?