av Katarina Luhr (MP)
till Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
Samma vecka som Stockholms stadsmission med pompa och ståt inviger sitt nybyggda hus i Farsta strand, med 40 nya kooperativa hyresrätter för människor med svårigheter att skaffa ett långsiktigt boende på egen hand, rapporterar medierna om att den statliga stiftelsen Allmänna Barnhuset, bildad för att hjälpa och stötta utsatta barn och ungdomar, inhyser ett antal släktingar till anställda i stiftelsens lägenheter i Stockholms innerstad.
Det finns i dag mycket stora utmaningar på bostadsmarknaden, inte minst i storstadsområdena, och som låginkomsttagare, separerad med barn eller skuldsatt kan det vara i stort sett omöjligt att hitta ett tryggt boende på lite längre sikt. Det finns även ett stort behov av bostäder för exempelvis våldsutsatta som lämnat sitt förhållande eller för barnfamiljer med låg inkomst.
Att hitta en bostad i Stockholms innerstad kan kräva 20–30 års väntetid i bostadskön, och lägenheter med en rimlig hyra i attraktiva lägen är inte enkla att komma över även med decennier av köande hos bostadsförmedlingen och med god personlig ekonomi.
Att en statlig stiftelse avsedd att hjälpa utsatta barn och ungdomar äger och förvaltar 112 lägenheter i attraktiva lägen i Stockholm skulle kunna vara ett fantastiskt verktyg för att kunna hjälpa utsatta människor till ett tryggt boende. Därför sticker det extra mycket i ögonen när dessa attraktiva lägenheter tycks distribueras till vänner och bekanta till stiftelsens anställda och att det inte går att få uppgifter om hur lägenheterna är tänkta att användas och hur man kan ställa sig i kö för att kunna komma i fråga för en lägenhet.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall:
Hur avser statsrådet att agera för att lägenheterna som tillhör Stiftelsen Allmänna Barnhuset på ett bättre sätt ska tillgängliggöras som bostäder för dem som behöver dem bäst och för att lägenheterna på bästa sätt ska kunna användas för att hjälpa utsatta?