av Katarina Luhr (MP)
till Försvarsminister Pål Jonson (M)
PFAS är en giftig kemikalie som inte bryts ned utan som stannar i mark, i vatten och i våra kroppar, och PFAS hittas nu i marken på fler och fler ställen. PFAS hittas även i fisk, kräftor och svamp och i viltkött från exempelvis rådjur som lever nära brandövningsplatser. I vintras fastslog Mark- och miljööverdomstolen att de boende i Kallinge i Blekinge som förgiftats av Försvarsmaktens brandövningar med PFAS-innehållande brandskum som förorenat deras dricksvattentäkt har rätt till ersättning.
Större utsläpp av PFAS kommer ofta från statligt ägd verksamhet, och ett stort antal PFAS-förorenade platser har förorenats av Försvarsmaktens verksamhet. PFAS-föroreningar i marken riskerar att på sikt kunna läcka ut i närliggande vattendrag och därmed också riskera att förgifta djur och människor som dricker vattnet eller exempelvis äter fisk eller vilt som druckit eller levt nära vattnet. Principen om att förorenaren betalar innebär att det är den som orsakat förgiftningen som har ansvar och skyldighet att åtgärda och sanera dessa områden. Baserat på denna princip bör det också vara den som förorenat marken som ska betala skadeståndet till de personer som drabbats av förgiftning, såsom de numera rikskända PFAS-förgiftade Kallingeborna.
Med anledning av detta vill jag fråga försvarsminister Pål Jonson:
Avser ministern att initiera en dialog med Försvarsmakten angående frågan om skadestånd för utsläpp av Försvarsmakten i Kallinge och vilka generella åtgärder planerar ministern att vidta för att PFAS-förgiftad militär mark inte ska kunna förorena andra vattenområden i olika delar av landet?