av Kalle Olsson (S)
till Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Efter decennier av väntan, påtryckningar och en del frustration kom häromåret det efterlängtade beskedet att Norge beslutat att rusta upp och elektrifiera Meråkerbanan. En investering på 2,2 miljarder kronor. Arbetet med sträckan väntas stå klart 2025. På svensk sida har också betydande åtgärder gjorts på delar av den så kallade Atlantbanan, bland annat snabbtågsanpassningar av Norra stambanan och en ny järnvägsbro över Stora helvetet i Storlien samt förstärkt elförsörjning för att möta elektrifieringen av Meråkerbanan. Det är rimligt att anta att dessa investeringar syftar till att förbättra för befintlig trafik och möjliggöra tätare och bättre förbindelser mellan Sverige och Norge. Som ett resultat av förbättringarna i den svensk-norska järnvägen har SJ presenterat ambitiösa planer på nya linjer till Trondheim: två dagtåg från Stockholm, ett nattåg från Göteborg och Stockholm samt ett regionaltåg mellan Östersund och Trondheim.
Fördelen med att förbättra förbindelserna mellan Sverige och Norge torde vara uppenbara för alla. Det är närmast definitionsmässigt en bra sak att knyta länder närmare varandra. Sverige och Norge är inga undantag. Tvärtom. Utöver de starka band som redan finns mellan Sverige och Norge ser vi hur våra länder integreras ytterligare genom Sveriges Natomedlemskap. Tyvärr ser det inte ut att bli någon utökad tågtrafik över nationsgränsen. Regeringen har valt att inte tillskjuta de 25 miljoner kronor som saknas för att Trafikverket ska kunna sluta trafikavtal med SJ och på så vis få täckning för sina kostnader då delar av sträckan inte bedöms vara kommersiellt lönsamma. I ljuset av de miljardinvesteringar som har gjorts för att förbättra järnvägen både i Sverige och Norge framstår regeringens hållning som totalt tondöv.
Eftersom regeringen med statsrådet i spetsen inte motiverat sin ovilja att ekonomiskt möjliggöra för persontrafik mellan Stockholm och Trondheim vill jag fråga statsrådet Andreas Carlson:
Med vilka motiv väljer regeringen att säga nej till att ekonomiskt möjliggöra för persontrafik mellan Stockholm och Trondheim?