av Marcus Wennerström (S)
till Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
Den 1 april i år trädde den nya lag som innebär tillståndsplikt för skyddade boenden i kraft. Vi socialdemokrater välkomnade en lagstiftning som har som ambition att höja kvaliteten på skyddade boenden och motarbeta oseriösa aktörer. Skyddade boenden är en ofta livsviktig resurs för kvinnor som behöver fly en mans våld.
I Sverige finns en mångårig erfarenhet av ideella och idéburna kvinnojourer som har drivit skyddade boenden som en del i sin verksamhet. Vi socialdemokrater påpekade i beredningsarbetet en oro för att dessa verksamheter skulle kunna komma att konkurreras ut och lyfte därför också fram möjligheten för kommuner att sluta så kallade IOP-avtal, som säkerställer en mer långsiktig finansiering och som ger jourerna de resurser som behövs för att fortsatt kunna driva skyddade boenden av hög kvalitet.
Det är därför oerhört olyckligt när flera rapporter gör gällande att flera kvinnojourer nu överväger eller till och med beslutar om att lägga ned sin verksamhet. Särskilt problematiskt är det då flera anger den administrativa avgiften för att ansöka om tillstånd hos Ivo som avgörande i beslutet att inte gå vidare med en ansökan. Avgiften på 30 000 kronor är en stor chansning för många verksamheter som redan vänder och vrider på varje krona för att de ska gå till skyddsbehövande kvinnor.
Med anledning av ovanstående frågar jag statsrådet Camilla Waltersson Grönvall:
På vilket sätt avser statsrådet att verka för att kvinnojoursdrivna boenden inte ska behöva avsluta sin verksamhet i samband med att den nya lagstiftningen införs?