Fråga 2023/24:748 Umgängessabotage

av Runar Filper (SD)

till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

 

Domstolstrots i vårdnadsmål beivras inte i Sverige, och det finns i dag därför stora möjligheter att strunta i domslut utan att detta får efterverkningar, exempelvis när ett umgängesschema upprättas av rätten.

Hävdar den ene föräldern att ett barn inte vill träffa den andre föräldern kan denne förälder hänvisa till det utan risk för att anses ha försvårat umgänget. Det räcker med att barnet säger att det inte vill. Vad som kan ha orsakat barnets ovilja tas inte i beaktande. Om det grundar sig i att barnet ”vet” att boendeföräldern förväntar sig det (efter påverkan) tar varken socialtjänst eller domstol direkt hänsyn till det.

Att en av föräldrarna använder påverkan för att nå framgång i en vårdnadstvist eller efter att en dom avgjorts förskjuter den andra föräldern från ett barn drabbar både mammor och pappor men framför allt barnet.

Flera lagändringar krävs innan lagstiftarens intention om alla barns rätt till en nära och god kontakt med båda föräldrar är verklighet. Umgängessabotage är inte straffbart i Sverige, till skillnad från i till exempel USA och andra länder.

Min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer blir därför:

 

Kommer ministern att se över om umgängessabotage kan kriminaliseras, så som i vissa delstater i USA?