av Rickard Nordin (C)
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
En stor del av yrkesmässiga trädgårdsodlingen i Sverige och en avsevärd del även av fritidsodlingen bedrivs i jord med innehåll av torv. Torven har i dessa fall egenskaper som är åtråvärda för tillväxten av grödorna. 80 procent av yrkesodlingen i Europa använder i dag torv som odlingssubstrat.
Torv är ett material som är problematiskt eftersom det tar lång tid att återbildas i naturen. Efter torvbrytning åtgärdas marken med exempelvis återvätning, vilket skapar våtmarker, och det kan också beskogas, anläggas solcellsparker eller vidtas andra samhällsnyttiga åtgärder.
Det är i dagsläget svårt att se några direkta substitut till växttorven. Trots det finns det enbart sammanlagt tolv års tillstånd kvar för brytning av växttorv. Eftersom det tar lång tid att få tillstånd finns en uppenbar risk att Sverige kan få ett avsevärt underskott på växttorv, då kvarvarande tillståndslängd stadigt har sjunkit.
Det vore därför intressant att få regeringens syn på yrkesodlingens förutsättningar att använda bra odlingssubstrat framöver. Vill regeringen arbeta för fler tillstånd för torvbrytning, eller ser regeringen andra alternativ som skulle kunna användas, och hur ska i så fall dessa komma fram till konkurrenskraftiga priser?
Min fråga till statsrådet Romina Pourmokhtari blir därför:
Hur arbetar statsrådet och regeringen för att det ska finnas hållbara och konkurrensmässiga odlingssubstrat för den svenska trädgårdsodlingen, såväl den yrkesmässiga som den fritidsmässiga, framöver?