av Björn Söder (SD)
till Statsrådet Johan Forssell (M)
Den 19 september inledde Azerbajdzjan en storskalig offensiv mot Nagorno-Karabach. Den kom efter en över nio månader blockad av Latjinkorridoren, som varit den enda förbindelsen mellan den armeniskbefolkade regionen och Armenien. Redan innan det azerbajdzjanska anfallet talades det om en begynnande svältkatastrof där varken mat, mediciner eller bränsle finns i Nagorno-Karabach. De facto-armén i Nagorno-Karabach tvingades efter 24 timmar av intensiva strider lägga ned vapnen. Detta sker samtidigt som ryska ”fredsbevarande” trupper står bredvid utan att agera. Presidenten i Nagorno-Karabach har tvingats av Azerbajdzjan att upplösa republiken som från och med 1 januari 2024 kommer att sluta existera.
Den armeniska regeringen meddelar att fler än 60 000 av Nagorno-Karabachs armeniska invånare flytt regionen, och de närmsta dagarna väntas fler komma.
Många av de som lyckats ta sig igenom alla kontroller och in i Armenien lider fruktansvärt. Många behöver läkarvård och mediciner, men även grundläggande behov som mat, vatten, kläder och tak över huvudet behöver tillgodoses. Till råga på allt detta närmar sig nu en vinter som kommer att innebära att människorna också måste ha tillgång till värme.
Sida tog snabbt beslut om att ge ett stöd på 15 miljoner kronor till Internationella Rödakorskommittén (ICRC) för att möta människors akuta behov bland annat med sjuktransporter, mat och kontantbidrag för att kunna köpa det nödvändigaste. Stödet och det snabba beslutet om att ge det välkomnas. Men tyvärr räcker det inte långt.
Området ligger inom det östliga partnerskapet och måste ses som prioriterat område ur ett svenskt biståndsperspektiv. Sverige har lång erfarenhet av akut hjälpbistånd och skulle kunna göra stor nytta med förhållandevis små medel. Sverige skulle kunna bidra med sjukvård, tält och annan nödutrustning. Sverige skulle också kunna utöva påtryckningar inom FN-systemet för att via UNHCR och Unicef (inte minst då många av de drabbade är barn) utöka hjälpinsatserna.
Av denna anledning vill jag fråga statsrådet Johan Forssell:
Avser statsrådet att ta initiativ för att utöka hjälpinsatserna till flyktingarna från Nagorno-Karabach och på vilket sätt och i vilken omfattning i så fall?