av Runar Filper (SD)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Det är av vikt att bevara vår egen språkliga särart. Språket fungerar som en fiber som förenar oss med verkligheten. Man är klokast på sitt eget språk, och det är endast på sitt eget språk man kan uttrycka de känslor man vill förmedla.
Om vi förvanskar vårt eget språk förlorar vi kontakten med vårt språkliga arv och vårt ursprung. Språket utgör identitet och tillhörighet och är en väsentlig del av oss själva.
En vacker dag kan vi stå där utan ett eget språk, eftersom vi har anammat uttryck från andra språk. Denna dag kanske vi inte ens vet vad orden heter på svenska.
Vårt svenska språk utgör en oumbärlig del av vårt gemensamma svenska kulturarv, och det måste anses vara av yttersta vikt att bevara detta arv för kommande generationer.
Min fråga till kulturministern blir därför följande:
Hur tänker ministern och regeringen kring språkets betydelse för vårt svenska kulturarv, vår identitet och vår tillhörighet, och har ministern för avsikt att ta några initiativ med anledning av det anförda?