av Lars Mejern Larsson (S)
till Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L)
Klimakteriets olika faser kan spänna över många år, och ett vanligt missförstånd är att klimakteriet är lika med perioden efter att en kvinna slutat menstruera. Men den omställning som klimakteriet innebär börjar långt tidigare än så. Perioden innan den sista menstruationen kan för många kvinnor vara förknippad med en hel del olika symtom som mycket väl kan påverka i arbetslivet, såsom ledvärk, muskelvärk, sömnbesvär, psykiska besvär med mera. En del drabbas såklart hårdare än andra.
Många kvinnor vittnar om att de inte tas på allvar när de söker vård för sina symtom. Ofta får de höra att de är utmattade eller att de är deprimerade. Ingen verkar nämna att klimakteriet kan vara orsaken. De blir hemskickade med ett recept på antidepressivt läkemedel som sedan inte hjälper. Vi hör också många vittnesmål från de kvinnor som inte ger upp och till slut får hjälp med hormonbehandling som gör att de får livet tillbaka och känner igen sig själva igen och kan gå från sjukskrivning tillbaka till jobb. Tyvärr vittnar kvinnor också om att det är svårt att få hjälp med hormonbehandling. En mycket gammal studie ligger till grund för det (WHI), och många andra länder har gjort upp med slutsatserna från den och har återgått till att hormonbehandling är en bra behandlingsmetod för klimakterierelaterade symtom.
Enligt Försäkringskassan står kvinnor för 79 procent av alla sjukskrivningar på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa, och kvinnor är också överrepresenterade i samma kategori i åldersspannet 40–60 år.
Att se till att kvinnor får relevant diagnos och hjälp och slipper sjukskriva sig för symtom som är helt naturliga bör vara en lätt samhällsvinst att hämta hem, om vi nu menar allvar med att vi vill att alla som kan jobba ska jobba. Kvinnor, arbetsgivare och hela samhället skulle vinna på det.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson:
Vilka initiativ tänker ministern ta för att se till att kvinnor i högre utsträckning ska kunna fortsätta jobba även under en så naturlig, oundviklig och helt väntad period som klimakteriet?