av Lars Mejern Larsson (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Sverige har en lång tradition av att upprätthålla arkiv. Våra kyrkböcker har uppgifter om personer tillbaka till 1600-talet. Kungliga biblioteket samlar all tryckt text i Sverige sedan 1661 och sedan 2009 också audiovisuellt material. Det är en tradition att vara stolt över.
Under november besökte jag Föreningsarkivet i Värmland, ett centralarkiv för alla typer av föreningar i Värmland. De uttrycker att de gärna skulle att deras arkiv omfattades av svensk lag.
Arkivverksamheten regleras i arkivlagen. Nuvarande arkivlag gäller dock bara de arkiv som hålls av offentliga myndigheter, och det är en brist som påtalats under många år. Den lyfts även i 2019 års arkivutredning Härifrån till evigheten – En långsiktig arkivpolitik för förvaltning och kulturarv (SOU 2019:58).
Enskilda arkiv är alla de arkiv som inte omfattas av arkivlagen. Enskilda arkiv kan finnas lite överallt: på museer, hos föreningar, på bibliotek, på universitet, på gods, hos företag eller hos privatpersoner. Bevarandet av dem bygger på frivillighet, och det finns i dag ingen samlad bild av hur många de är eller var man hittar dem. Det är helt enkelt en verksamhet som i dag är relativt oreglerad och saknar ordentlig ansvarsfördelning.
Det skulle betyda oerhört mycket för den enskilda arkivsektorn att omfattas av arkivlagen. Detta har som sagt också framhållits både av de enskilda arkiven själva och i utredningar.
Jag vill därför fråga kulturminister Parisa Liljestrand:
Avser ministern att ta initiativ för att även de enskilda arkiven i Sverige ska omfattas av arkivlagen?