Fråga 2023/24:362 Nationell strategi för dyslexi

av Niels Paarup-Petersen (C)

till Statsrådet Lotta Edholm (L)

Socialstyrelsen har gett ut nationella riktlinjer för till exempel adhd och autism. Detta är styrdokument som vänder sig till vården primärt, men även till elevhälsan, och som påverkar skolan i allra högsta grad då diagnostisering och förståelse för målgrupperna hänger ihop med rätt stöd och hjälp samt bra förutsättningar i skolan. För barn med dyslexi saknas sådana riktlinjer men det finns en överlappning i målgrupp med ovan diagnoser. 

Nationella riktlinjer är bra, men för att de ska få fotfäste och göra skillnad för barn i skolan med dyslexi behövs ytterligare en nivå – nämligen en nationell strategi för dyslexi som också lyfter implementering på systematisk nivå. Även läs- och skrivsvårigheter skulle kunna inkluderas i strategin. 

Experter och forskare förespråkar en sådan strategi. Den skulle bland annat kunna innehålla:

• screening i förskolan och allra senast förskoleklass / årskurs 1 av dyslexi
• tidiga insatser i form av individanpassad intensiv systematisk läs- och skrivträning för elever i riskgrupp 
• riktlinjer för lika förutsättningar för utredning och diagnostisering oavsett var man bor i landet 
• rutiner för effektiv samverkan mellan skola, vård och hemmet
• rutiner för övergång mellan skolformer (informationen om elevens behov och förutsättningar behöver följa med från förskolan ända upp till gymnasiet)
• kompetensutveckling (både inom vården, skolan och på lärarprogrammen)
• tydliga rutiner för effektiv och värdeskapande användning av digitala hjälpmedel och verktyg tillsammans med traditionell undervisning

En nationell strategi kring dyslexi skulle behöva bygga på kunskap ur olika perspektiv. Ett flertal aktörer i Sverige är engagerade och skulle kunna bidra. Det skulle till exempel kunna vara: 

• KIND (Center of Neurodevelopmental Disorders at Karolinska Institutet)
• Dyslexiförbundet
• Dyslexiföreningen
• Dyslexistiftelsen
• Svenska logopedförbundet
• Prinsparets Stiftelse

Därtill behövs såklart skolans aktörer och professioner samt kunskap och och erfarenheter från andra länder. 

Jag vill därför fråga statsrådet Lotta Edholm:

Tänker statsrådet agera för att få till en nationell strategi för dyslexi?