av Angelica Lundberg (SD)
till Statsrådet Anna Tenje (M)
I de fall föräldrar separerar och behöver avtala om vårdnad, boende och umgänge uppmuntras de att i första hand vända sig till den kommunala familjerätten inom socialtjänsten, detta för att undvika långa och utdragna processer i domstol. De avtal som upprättas med hjälp av familjerätten är bindande på samma sätt som andra avtal, men det finns inga sanktioner för den som bryter mot det som avtalats så som det gör i de fall det finns en dom.
En vårdnadshavare som utan anledning och mot den andra vårdnadshavarens vilja håller barnen ifrån denna och därmed gör sig skyldig till umgängessabotage kan alltså göra så utan konsekvenser. Brottet egenmäktighet med barn kan förvisso bli aktuellt, men i många fall drar sig föräldrar från att anmäla brott begångna av den andra föräldern då det dels kan ha en negativ påverkan på barnen, dels kan utlösa grundlösa motanmälningar eller upplevs kunna läggas den anmälande parten till last i vårdnadstvisten.
Vårdnadshavaren som håller barnen mot den andra vårdnadshavarens vilja kan också begära och få utdömt underhållsstöd från Försäkringskassan även om avtal om växelvis boende finns. Det blir då offret, den förälder som utan grund och mot sin vilja blir fråntagen sina barn, som också blir underhållsskyldig. Försäkringskassan tar ingen hänsyn till avtal upprättade hos familjerätten eller i vilken grad den förälder som inte får träffa sina barn faktiskt betalar för barnens behov. Det här blir extra problematiskt i det fall det förekommer våld i nära relation eller eftervåld i form av ekonomiskt våld.
Jag vill därför ställa följande fråga till statsrådet Anna Tenje:
Avser statsrådet att agera för att föräldrar som utan anledning och mot sin vilja blir fråntagna sina barn av den andra föräldern inte också ska straffas av myndigheterna genom att bli underhållsskyldiga?