av Martin Westmont (SD)
till Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Problemen med kommunernas eftersatta va-system riskerar att äventyra dricksvattenförsörjningen. Även om det är ett kommunalt ansvar att underhålla och byta ut va-ledningar bör regeringen kliva fram och stötta kommunerna i större utsträckning. Det finns behov av att ställa vissa krav.
För några år sedan lade WSP, konsultbolag inom samhällsutveckling inom utveckling av städer, transportsystem och vattenförsörjning, fram en rapport om det problematiska läget med de eftersatta va-systemen i Sverige. Där framgick att cirka 25 procent av dricksvattnet aldrig når konsumenterna och att renoveringsbehovet är stort. Detta kan jämföras med Danmark, där endast cirka 8 procent av dricksvattnet läcker ut innan det når slutkonsumenten. Detta beror på att man i Danmark 1994 införde en incitamentsfrämjande avgift på vattenläckage som överskrider 10 procent. Även om mycket arbete pågår i kommuner så är inte de eftersatta va-systemen på långa vägar åtgärdade under de här åren sedan WSP lade fram rapporten. Tvärtom så förvärras läget i många kommuner.
Vi i Sverigedemokraterna har i kommittémotionen Hållbar vattenförsörjning och vattenhantering 2023/24:410 lagt fram förslaget att införa en rimlig procentuell gräns för hur stort vattenläckaget får vara från va-ledningar, på liknande sätt som man i Danmark ställer krav på att det inte ska förekomma läckage över en viss gräns. Det kan vara ett bra sätt att ta kontroll över läckage och att ta kontroll över den egna planeringen för den viktiga vattenförsörjningen i kommuner.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Andreas Carlson:
Kommer statsrådet att agera för att införa någon incitamentsfrämjande åtgärd som rör att sätta en rimlig procentuell gräns för vattenläckage när det gäller va-system?