Fråga 2023/24:204 Remissförfarandet av utredningen om anonyma vittnen (SOU 2023:67)

av Rasmus Ling (MP)

till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

 

Förslaget om att införa möjligheten att vittna anonymt i domstol är en mycket stor förändring av svensk rätt. Att vittnen kan höras, men också utfrågas, har varit en grundläggande princip, som det nu finns förslag om att förändra. Betänkandet från utredningen kom den 30 oktober.

Kort därefter fastställde regeringen remissförfarandet. Svarstiden sattes till den 9 januari, vilket i praktiken innebär mindre än två månaders remisstid eftersom den infaller över jul- och nyårshelgerna då många är lediga. Varför får en så här viktig fråga kortare svarstid än normalt, när både frågans komplexa karaktär och den stora förändringen snarare talar för det motsatta?

Det är också lätt att konstatera att antalet remissinstanser är tämligen begränsat, 32 stycken. Även om möjligheten finns för alla att ge spontana svar så säger erfarenheten att det är mindre förekommande än av de som anmodas.

Vidare kan konstateras inte en enda av Sveriges 290 kommuner eller 21 regioner, inte heller SKR, anmodats att svara på remissen. Inte en enda av Sveriges länsstyrelser har anmodats att svara, och endast två av Sveriges universitet.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:

 

Varför valde ministern och regeringen att göra ett så begränsat remissförfarande av ett så viktigt betänkande?