av Rasmus Ling (MP)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
I utredningen En stärkt rättsprocess och en ökad lagföring (SOU 2021:35) analyserades huruvida ett system med anonyma vittnen skulle införas eller inte. Såväl möjliga fördelar som nackdelar behandlades, och i betänkandet framkom att utredaren ansåg att nackdelarna övervägde. Rekommendationen blev följaktligen att systemet inte skulle införas i svensk rätt.
Den nuvarande högerregeringen tillsatte ändå en ny utredning (Anonyma vittnen, SOU 2023:67), där överväganden om för eller emot inte skulle göras. Beställningen var att ta fram förslag på ett regelverk för att möjliggöra anonyma vittnen.
Ett av skälen emot anonyma vittnen i den tidigare utredningen handlade om att det kommer att uppstå förväntningar på möjligheten att vittna anonymt, även i de fall möjligheten inte finns. I betänkandet framgår på sidan 371:
”Det måste också beaktas att med hänsyn till det förväntade mycket begränsade tillämpningsområdet, så finns det en risk för att införandet av en reglering med anonyma vittnen kan leda till orealistiska förväntningar på möjligheten att anonymt kunna lämna uppgifter under en brottsutredning och i en rättegång. Detta kan i förlängningen skada tilltron till rättsväsendet.”
Denna centrala aspekt av frågan har dock inte analyserats i utredningen Anonyma vittnen. Det fanns inget uppdrag om detta i direktiven, och utredaren har inte själv beaktat frågeställningen i konsekvensbeskrivningen av utredningen. Det är dock en uppenbar farhåga. Frågan är dels varför regeringen valde att utelämna frågeställningen i direktiven, dels om regeringen avser att analysera frågeställningen innan man går vidare med ett eventuellt lagförslag.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
Varför ville ministern och regeringen inte analysera vilka konsekvenser ett system med anonyma vittnen kan få för benägenheten att vittna öppet, och kommer detta att analyseras framöver?