Flera civilsamhällesorganisationer har uttryckt oro för att denna förändring, i kombination med regeringens prioritering att knyta bistånd närmare handel och svenska företags intressen, innebär att resurser omdirigeras från de länder som har störst behov till medelinkomstländer med stabila ekonomiska strukturer. Kritiker menar att regeringens omläggning riskerar att försvaga stödet till de mest utsatta länderna, där biståndet är avgörande för fattigdomsbekämpning och främjande av mänskliga rättigheter. Flera aktörer, däribland Diakonia och ForumCiv, har varnat för att denna prioritering undergräver det långsiktiga målet att minska global ojämlikhet och stärka de svagaste samhällena.
Att biståndet fokuserar på handel och ekonomisk utveckling i mer stabila länder kan resultera i att de mest utsatta lämnas utan stöd. Detta är en farlig utveckling, då det är just i konfliktdrabbade länder och låginkomstländer som biståndet har störst potential att göra skillnad. Flera biståndsorganisationer har lyft denna oro och påpekat att den nuvarande inriktningen riskerar att förskjuta fokus bort från de allra mest behövande.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Johan Forssell följande:
Hur ser statsrådet på risken, som inte minst flera organisationer inom civilsamhället pekat på, att det nya stödsystemet, med fler organisationer som ska dela på samma eller till och med mindre medel, riskerar att försvaga stödet till länder där behoven är som störst och i stället främja bistånd till medelinkomstländer med fungerande handelsstrukturer, och avser statsrådet att ta några initiativ utifrån sitt ställningstagande?