av Markus Wiechel (SD)
till Utrikesminister Tobias Billström (M)
Undertecknandet av ett Memorandum of Understanding (MoU) mellan Etiopien och Somaliland, som bland annat ger Etiopien tillgång till Berberas hamn, en mycket viktig hamn vid Adenviken intill Röda havet, kommer att ha långtgående diplomatiska och humanitära fördelar i en strategiskt mycket betydelsefull plats. Detta avtal öppnar upp för positiva effekter som påverkar miljontals människor i regionen och har dessutom potential att gynna relationer mellan denna region och Europa, och då inte minst Sverige.
Etiopien har en central roll i regionen som en av Afrikas mest folkrika nationer och en snabbt växande ekonomi. Genom att få tillgång till en strategiskt belägen hamn stärks landets kapacitet att delta i den globala handeln, vilket kan resultera i ekonomisk tillväxt, förbättrad infrastruktur och stärkt handelsbalans. Det reducerar kostnader och ökar effektiviteten i import- och exportverksamhet, vilket direkt påverkar livsmedelssäkerheten och kan förbättra levnadsstandarden för miljontals människor.
Samarbetet mellan Etiopien och Somaliland främjar även regional integration och säkerhet, vilket är viktigt för att stabilisera Afrikas horn, en historiskt turbulent region. Stabilitet i Etiopien och dess närhet innebär minskad risk för konflikter och humanitära kriser, vilket naturligtvis har en positiv inverkan även utanför regionen.
För Sverige och Europa innebär ett stabilt och ekonomiskt starkare Etiopien förbättrade handelsrelationer och nya investeringsmöjligheter. Det kan leda till ökad import av etiopiska varor och öppna dörrar för europeisk teknologi och expertis att bidra till lokal utveckling, däribland till en grön omställning. Stabilitet i regionen minskar dessutom migrations- och flyktingtrycket mot Europa genom förbättrade levnadsvillkor i hemländerna.
Vad som är oroväckande i detta läge är det faktum att Somalias icke folkvalda president Hassan Sheikh Mohamud har hotat med krig, samt närmat sig såväl Turkiet som nu senast Egypten för att stärka sin militära kapacitet. Det rör sig således om en diktator, vars ministär bland annat består av före detta terroristledare, som trots att han saknar kontroll över sitt eget territorium är beredd att invadera det mest demokratiska landet i regionen. Ännu värre är att det finns omfattande uppgifter som visar på risken att Somalia fortsätter med den etniska rensning av Somalilands dominerande klan (Isaaq) som påbörjades under diktatorn Siad Barres tid vid makten.
Mot bakgrund av ovanstående önskas utrikesminister Tobias Billström svara på följande fråga:
Kan ministern tänka sig att vidta diplomatiska åtgärder för att förhindra Somalia från att starta ett onödigt krig eller eventuellt folkmord, och om inte, vilka åtgärder har vi att förvänta oss från ministern och regeringen?