av Rebecka Le Moine (MP)
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
I regeringens pressmeddelande publicerat den 7 juni 2024 går det att läsa att ”arter som knärot är inte tillräckligt hotade för att de ska få avsevärt försvåra pågående markanvändning, som skogsbruk”.
Knärot är en skogsorkidé som växer främst i mossrika barrskogar med lång kontinuitet, både i friska, fuktiga granskogar och i torra sandtallskogar. Arten är knuten till skogsbestånd som är äldre än 120 år, troligen på grund av långsam spridning.
Knärot missgynnas kraftigt av kalhyggen och överlever inte när de grunt växande jordstammarna exponeras för solljus, som torkar upp marken. Även partier med sparade träd som är 0,1 hektar eller mindre är otillräckliga på hyggen för att arten ska fortleva.
Lokaler med knärot bör undantas från modernt skogsbruk, något som även skulle gynna andra ”gammelskogsarter” såsom skyddsvärda lavar, mossor och svampar. Enligt riksskogstaxeringen växer knärot på 0,7 procent av Sveriges skogsmarksareal, och den har minskat med närmare 50 procent under 1990-talet. Knärot är rödlistad som sårbar i den svenska rödlistan 2020.
Nu vill i stället regeringen utreda hur knärot kan undantas sitt juridiska skydd.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:
Har statsrådet tagit initiativ till en analys av var gränsen går för när en art är tillräckligt hotad för att inneha ett juridiskt skydd, och kan statsrådet i så fall redogöra för utfallet av analysen?