av Isak From (S)
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
En stor del av landets yta kan karaktäriseras som ren landsbygd. Samtidigt har Sverige en hög grad av urbanisering. År 2020 levde mer än hälften av befolkningen i de tre storstadsregionerna och cirka 88 procent av befolkningen i tätorter. Trots eller tack vare det spelar Sveriges gles- och landsbygd en viktig och helt avgörade roll i utvecklingen av en cirkulär, biobaserad och fossilfri ekonomi. Utgångspunkten måste vara att landsbygden ses och ges förutsättningar som inte bygger på stadens förutsättningar.
Våra gles-och landsbygdskommuner behöver goda förutsättningar. Utmaningar och förutsättningar skiljer sig dock åt i olika delar av landet, vilket myndigheter och andra aktörer behöver vara medvetna om. Och de små kommunerna måste ges rättvisa förutsättningar. I valrörelsen gjorde högerpartierna stora utfästelser om landsbygden. Man skulle satsa på hjärtlandet.
Nu ser vi dock på område efter område hur gles- och landsbygd lämnas bakom. Inte minst i budgeten är det nästan helt rent på satsningar på gles- och landsbygd.
För oss socialdemokrater är det självklart att den kraft som finns på landsbygden ska tas till vara, inte motverkas. Politikens roll är att skapa förutsättningar, ge rätt stöd och bana väg, inte att stå i vägen. Människor måste ges möjlighet att leva det liv de vill, vara nära naturen, vårda det de äger, ha friheten att sköta sig själva men samtidigt vara trygga i att samhällskontraktet håller. Välfungerande omsorg, barnomsorg och skola och rätten till bildning måste vara en lika självklar rättighet på landsbygden som i tätorten. Ambulans och vård ska finnas inom räckhåll, och polis ska finnas tillgänglig vid behov. Det ska finnas säkra vägar och möjlighet att använda sig av och lära sig nyttja ny modern teknologi.
Därför vill jag fråga landsbygdsminister Peter Kullgren följande:
Vilka landsbygdspolitiska konsekvensanalyser har ministern gjort med anledning av regeringens budget som riskerar att öka skillnaden mellan stad och land?