av Ola Möller (S)
till Utrikesminister Tobias Billström (M)
Turkiet har idag över 6 000 politiska fångar. Det faktumet och den skrämmande utvecklingen placerar Turkiet i en exklusiv och tragisk grupp, nämligen som ett av de länder som har flest politiska fångar.
Särkilt DEM-partiets (före detta HDP) medlemmar förföljs systematiskt av myndigheter, och flera av deras ledande politiker, bland andra tidigare medordföranden Selahattin Demirtaş och Figen Yüksekdağ, är frihetsberövade sedan 2016 och riskerar horribelt långa fängelsestraff. Demirtaş och de andra politikernas fortsatta frihetsberövande är en påtaglig påminnelse om bristen på rättsstatens principer och bristen på demokratiska rättigheter i Turkiet.
Demirtaş har stått anklagad för en rad olika brott, bland annat för att ha förolämpat landets president Recep Tayyip Erdoğan. Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har två gånger beslutat att Demirtaş ska friges. Det turkiska rättssystemet har dock nonchalerat dessa beslut, och i maj 2024 dömdes Demirtaş till 42 års fängelse.
Detta är en djupt oroväckande utveckling och skickar signaler om att Turkiet inte respekterar internationella rättighetskonventioner. Inte minst påverkar det demokratiutvecklingen negativt i Turkiet, där en fungerande opposition är en av grundpelarna i ett demokratiskt samhälle.
Alla som kritiserar Turkiets alltmer desperata regim eller som samarbetar med organisationer som för den kurdiska minoritetens talan är enligt regimen terrorister och islamofober. Genom repressionspolitik mot kurder och andra regimkritiker försöker AKP-MHP-regeringen flytta fokus från bland annat de stora ekonomiska problem som landet brottas med.
Tidigare socialdemokratiska regeringar har agerat kraftfullt mot dessa uppenbara kränkningar mot demokratiska rättigheter och framfört kritik både i bilaterala relationer med Turkiet och genom EU.
De socialdemokratiska regeringarna har också flera gånger uppmanat Turkiet att verka för en fredlig och demokratisk lösning av kurdfrågan i landet. Dessvärre har det varit oroväckande tyst från den nuvarande högerkonservativa regeringen och särskilt från utrikesminister Tobias Billström när det gäller den alltmer alarmerande situationen i Turkiet.
Sverige har traditionellt sett haft goda relationer med Turkiet, och dessa bör användas för att påverka den politiska situationen i landet. Vi borde ta en ledande roll inom EU för att säkerställa att alla medlemsstater är överens om att utöva påtryckningar på Turkiet att respektera mänskliga rättigheter och lösa den kurdiska frågan genom fredliga medel.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Tobias Billström följande: