av Rasmus Ling (MP)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Förra sommaren tillsatte regeringen och justitieminister Gunnar Strömmer en utredning med uppdraget att lämna förslag på ändringar av ordningslagen för att möjliggöra för Polismyndigheten att kunna neka tillstånd för manifestationer om de skulle anses hota rikets säkerhet. Utredningen avlade sitt betänkande (Allmänna sammankomster och Sveriges säkerhet, SOU 2024:52) till Gunnar Strömmer i början av juli 2024. Utredningen är nu skickad på remiss fram till början av november.
Utredningen tillsattes som en konsekvens av ett förändrat säkerhetsläge, där terrorhotet mot Sverige förhöjts och läget försämrats. Att värna rikets säkerhet är givetvis av allra största vikt. Att gå den väg som regeringen genom sina utredningsdirektiv, som nu finns i betänkandet, öppnat för skulle dock tvärtemot regeringens intentioner riskera att förvärra påtryckningar och provokationer mot Sverige. Samtidigt skulle allvarliga ingrepp i yttrandefriheten ske. Det finns därför skäl för regeringen att sätta ned foten och meddela att det inte kommer vara aktuellt för regeringen att lägga sådana förslag.
Sverige har en långtgående yttrandefrihet. Det innebär att det är tillåtet att yttra sådant som gör både undertecknad och justitieministern upprörda. Även mer lättkränkta organisationer, aktörer och regimer kan provoceras av vad som framförs i humorprogram, av konstnärer eller av vanliga debattörer.
Om regeringen lägger fram förslag som får riksdagens gillande om att förändra ordningslagen, så att Polismyndigheten kan neka allmänna sammankomster, kommer våldsbejakande organisationer veta att det kommer vara möjligt att stoppa dessa, om de kan hota rikets säkerhet. I dag är svaret att yttrandefriheten gäller. Förändrar vi det kommer yttrandefriheten att gälla så länge det inte provocerar någon med benägenhet att hota. Risken är mycket stor att detta snabbt skulle utnyttjas.
Provokatörer skulle också lätt kunna kringgå regelverket och hitta sätt att provocera ändå. Den som vill bränna en koran kan göra det i sin trädgård, filma det och lägga ut det på sociala medier. De som är villiga att följa lagar och regler, men har fullt legitima skäl att manifestera, skulle däremot kunna se sin yttrandefrihet gå förlorad.
Ytterligare en problematik är att hot som rör rikets säkerhet är omgärdade av sekretess, varför den som sökt tillstånd för en manifestation inte kommer att veta varför den blir nekad.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer: