av Tobias Andersson (SD)
till Statsrådet Maria Malmer Stenergard (M)
Under helgen skedde omfattande terrorattacker mot Israel, och fruktansvärda bilder och videoklipp har cirkulerat i sociala medier sedan dess. En blixtattack från Hamas med ett sällan skådat barbari skördade över 1 000 israeliska liv, och antalet skadade och kidnappade uppgår till hundratals.
Terroristerna valde medvetet att rikta in sig på civila israeler som endast ville leva sina liv – exempelvis genom att gå på musikfestival. Nyhetsrapporteringen vittnar om att tortyr, våldtäkter, skändningar med mera har skett systematiskt och överlagt. I sociala medier har flera dystert konstaterat att så många civila judar inte har mördats under en dag sedan Förintelsen.
Terrorattackerna har fördömts i skarpa ordalag från politiker i Sverige, men samtidigt kan konstateras att samröre med företrädare för Hamas är välkommet i åtminstone ett svenskt riksdagsparti. Därutöver har flertalet politiker, journalister och tyckare på vänsterkanten ansträngt sig för att underminera allvaret i terrorattacken genom att försöka rikta kritik mot Israel. De har även försökt att driva tesen att Hamas faktiskt inte representerar alla palestinier – trots Hamas valseger i det senaste parlamentsvalet och president Mahmud Abbas uttalanden efter terrordådet om Palestinas rätt till ”självförsvar”.
Tyvärr är stödet för Hamas, eller åtminstone hatet mot Israel, stort inom vissa muslimska grupper – även i Sverige. Detta har inte minst synliggjorts nu när det runt om i Sverige har firats att över 1 000 israeler mördats. Bilparader med palestinska flaggor, fyrverkerier, videoklipp i sociala medier, demonstrationer med mera visar hur utbrett stödet är för terror mot judar inom vissa grupper som tyvärr befinner sig i Sverige.
Detta är en konsekvens av den massinvandring som har förstört mycket av vårt land. Regeringsunderlaget har genom Tidöavtalet kommunicerat att man ska utreda om bristande vandel kan vara skäl för utvisning. Min uppfattning är att stöd för utländska terrororganisationer som mördar oskyldiga är ett tydligt fall av just bristande vandel.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Maria Malmer Stenergard följande: