av Mats Wiking (S)
till Utbildningsminister Mats Persson (L)
Sverige är ett avlångt land med stora avstånd mellan städer och samhällen. För att hela Sverige ska leva är forskning, innovation och högre utbildning en grund för att utveckla nya företag och jobb i hela Sverige, men också för att klara det stora kompetensbehov som finns i landet.
Campus Gotland, i Visby, är en del av Uppsala universitet. Där går möjligheten till högskolestudier att genomföra utan att behöva flytta från ön. Man kan i stället som nyutexaminerad lärare eller sjuksköterska, via just distansutbildning, fylla en del av det behov som finns av utbildad personal på Visby lasarett eller en skola på södra Gotlands landsbygd.
Ett annat exempel är Campus Västervik, som har utvecklats i samarbete med bland annat Högskolan Väst i Trollhättan. Västervik banar med sina decentraliserade utbildningar väg för många andra kommuner där det finns ett stort behov av att höja utbildningsnivån. Nyligen anordnades ett seminarium i riksdagen på temat där just Campus Västervik fick redogöra för den samhällsnytta som satsningen i Västervik fört med sig.
Ett tredje exempel är den gröna industrin som växer fram framför allt i norra Sverige. I bland annat Skellefteå byggs en batterifabrik som har medfört att staden växer för första gången på många år. Arbetstillfällena på batterifabriken för med sig att det även behövs mer personal inom skola, vård och omsorg. Skellefteå kommun har uppvaktat både regeringspartier och oppositionen om behovet av att snabbt ta fram fler utbildningsplatser på både gymnasie- och högskolenivå. Detta är det tydligaste exemplet just nu på att vi behöver höja kompetensen i hela landet.
Men för att snabbt höja kompetensen, rädda jobben och utveckla hela Sverige krävs att utbildningssektorn är oerhört flexibel. Det krävs att utbildning bedrivs såväl på plats som decentraliserat och på distans för de människor som inte har möjlighet att bryta upp och flytta till en högskoleort.
Vi socialdemokrater blev därför överraskade när utbildningsminister Mats Persson i en intervju uttryckte att det är för mycket distansutbildning i Sverige. Han var i intervjun också tydlig med att anslagen till lärosäten som bedriver distansutbildningar ska skäras ner.
Högskolevärlden reagerade direkt och menar att just decentraliserade utbildningar och distansutbildningar är något som är viktigt att erbjuda för att kunna tillgodose kompetensbehoven i hela landet.
Med anledning av ovanstående är mina frågor till utbildningsminister Mats Persson:
Vad avser ministern att göra för att kompetensbehovet ska täckas i hela landet, när ministern vill dra ner på distansutbildning?
Vad menar ministern med sina uttalanden om att lärosäten som bedriver ”fel” distansutbildningar ska få lägre statsbidrag, och vad är ”fel” distansutbildning?