av Lars Mejern Larsson (S)
till Statsminister Ulf Kristersson (M)
Nyligen ställde jag en skriftlig fråga till kulturminister Parisa Liljestrand med anledning av ett uttalande av Sverigedemokraternas ledamot Jonas Andersson i debatten om filmpolitik och public service här i kammaren. Jonas Andersson påstod nämligen att Sverigedemokraterna varit med i framtagandet av utredningsdirektiv för båda utredningarna.
I Tidöavtalet står följande citat uttryckligen i alla avsnitt om samarbetsområden:
”Avgränsningen av områden som behandlas i projektet är de frågor som tas upp under avsnitt 3. Inga ytterligare frågor kommer att beredas i projektet.”
Public service är ett av de områden som enligt avtalet ska behandlas gemensamt. Filmpolitiken är däremot inte ett sådant område. Därför frågade jag kulturministern om det som Andersson sa om att SD varit med i båda utredningarna stämde. Hon gav ett svar som faktiskt förvånade mig:
”Direktiven till filmutredningen har beretts inom Regeringskansliet och politisk samordning har skett i Statsrådsberedningen där samtliga samarbetspartier har haft möjlighet att komma med synpunkter.”
Jag tolkar kulturministerns svar som att hon bekräftar att Sverigedemokraterna har deltagit i beredningen av en fråga som inte tagits upp i de avsnitt som begränsar samarbetet i Tidöavtalet, trots att det står i avtalet att inga ytterligare frågor ska beredas, men också som att hon antyder att alla frågor som hanteras i Statsrådsberedningens politiska samordning behandlas på detta sätt. Det skulle ju i så fall innebära att Tidöavtalets begränsningar av samarbetet mellan regeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna inte längre gäller.
Jag vill därför fråga statsminister Ulf Kristersson:
Utöver de avgränsningar och regleringar av samarbetet mellan regeringen och SD som återfinns i Tidöavtalet, vilka andra överväganden ligger till grund för statsministerns och regeringens arbete och prioriteringar?