Interpellation 2023/24:674 Brottsofferföreningars möjligheter att bedriva verksamhet

av Sanna Backeskog (S)

till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

 

När Tidöregeringen tillträdde efter valet 2022 sa man att man stod fast vid sina vallöften att flytta fokus från gärningsmän till brottsoffer. Nu kan vi konstatera att fokus verkligen har flyttats från gärningsmännen, men det har inte hjälpt brottsoffren. Polisens arbete mot synnerligen hänsynslösa gärningsmän som utövar kvinnovåld i nära relationer eller genom människohandel har nedprioriterats. De fredade specialistgrupperna i polisregionerna har, med något enstaka undantag, försvunnit under de senaste åren. Att lägga in denna verksamhet i ”linjen” eller under kortare eller längre tid prioritera till andra viktiga insatser innebär ofta att kompetens och arbetssätt försvinner – förmågor som är svåra att bygga upp igen. Även de nödvändiga samverkansprocesserna omöjliggörs när det inte finns någon kontinuerlig motpart. Det är de människor som blir utsatta för grovt våld i nära relationer eller hänsynslös människohandel som får betala priset.

Många våldsutsatta kan vittna om vilket fantastiskt stöd kvinnojourer och brottsofferjouren kan ge. Det finns en alldeles särskild kraft i civilsamhället, och jourerna behövs för att erbjuda stöd till den enskilda, för att engagera och folkbilda och för att vara en viktig röst i samhällsdebatten. Civilsamhället är en viktig del av vår grundläggande demokrati – men det behöver långsiktig och trygg finansiering.

Men nu visar det sig att flera viktiga organisationer står inför kraftigt minskade anslag och/eller försämrade förutsättningar att bedriva sin viktiga verksamhet.

Socialstyrelsen minskar bidragen till Brottsofferjourens arbete med våldsutsatta kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck med 66 procent – trots ett ökat antal stödsökande till föreningen och ett ökat behov av stöd för våldsutsatta.

Den nya lagen som innebär tillståndsplikt och högre kvalitetskrav för skyddat boende är underfinansierad och innebär i praktiken att flera kvinnojourer som utgjort stöd och skydd för våldsutsatta kvinnor under decennier nu tvingas att stänga ned sin verksamhet eller lägga den vilande.

Trots att behovet av stöd till unga som utsätts för våld i nära relationer fortsatt är stort och att ungarelationer.se varit avgörande i att driva utvecklingen framåt när det gäller killars våld mot tjejer har stödplattformen inte fått tillräcklig finansiering för 2024. Tidigare år har stödlinjen varit finansierad genom regeringsuppdrag och direkta medel. Om finansieringen inte löses kommer ungarelationer.se inte att ha möjlighet att hålla stödlinjen öppen.

Regeringen tar bort det riktade stödet till 1000 Möjligheter för att driva plattformen ungarelationer.se.

Nu finns det såväl en uppgivenhet som en oro över utvecklingen, där frågan om mäns våld mot kvinnor får allt mindre utrymme i den politiska debatten och där tilltron till demokratin riskerar att undermineras.

Med anledning av ovanstående är mina frågor till justitieminister Gunnar Strömmer:

 

  1. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkra den verksamhet som kvinnojourerna bedriver?
  2. Anser ministern att samhället tar mäns våld mot kvinnor på allvar, och om inte avser ministern att vidta några åtgärder?
  3. Avser ministern och regeringen att lägga fram några ändringar i vårändringsbudgeten med anledning av Socialstyrelsens neddragning till Brottsofferjouren?