av Yasmine Bladelius (S)
till Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Det råder stort missnöje med missbruksvården i min hemregion Skåne. Sedan 2014 är LARO organiserad som ett vårdval där privata utförare är fria att etablera mottagningar var som helst i Skåne. Det har lett till en situation där inte mindre än sex LARO-mottagningar etablerat sig i min hemkommun Helsingborg; de flesta är samlade i centrum.
Samtidigt är tillgängligheten till missbruksvård betydligt sämre i resten av nordvästra Skåne. Det innebär att många patienter från de kringliggande kommunerna, ibland till och med från andra regioner, måste resa in eller på sikt flytta till Helsingborg för att få tillgång till vård.
Det gör det svårt för kommunens socialtjänst att samverka med vården och ge det stöd som behövs till det ständigt växande antalet personer med beroendeproblematik, där många dessutom egentligen är andra kommuners ansvar.
Det har lett till en ohållbar situation, och varje månad kommer det in anmälningar till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, om brister på LARO-klinikerna. De allra flesta av anmälningarna är mot de privata aktörerna som etabletat sig.
Nedan följer några exempel som är hämtade från Helsingorgs Dagblad den 22 mars 2024:
En patient kan ta ”nästan vilket tjack eller lina som helst och ändå få ut sina grejer”. Anmälaren är irriterad över att sambon “både kan punda och få mediciner”. En LARO-patient som missbrukar har fått en psykos och läkaren på hemorten vägrar ge metadon. Han åker då 16 mil till Helsingborg och får sin dos på en privat LARO-klinik. En laroklinik skriver ut bensodiazepiner till patienter som missbrukar samtidigt som de får metadon. Anmälaren menar att mottagningen riskerar patienternas liv.
Det handlar om många allvarliga fall och ett stort antal anmälningar, men trots detta inleder Ivo sällan någon utredning och ärendena läggs ned. På Helsingborgs Dagblads fråga till Ivo om varför de så sällan inleder en utredning trots att det finns anmälningar om allvarliga brister svarar inspektören att det helt enkelt handlar om brist på resurser.
Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) har ett omfattande uppdrag. Den senaste tidens utveckling och de stora utmaningar vården och omsorgen står inför understryker vikten av en kraftfull statlig tillsyn och tillståndsprövning.
Ivo menar själva i deras budgetunderlagsrapport för 2024–2026* att för att till fullo kunna lyckas med detta och för att även framgent kunna fullgöra myndighetens uppdrag krävs ytterligare resurser. De menar vidare att beräknade anslagsnivåer för 2024–2025 i budgetpropositionen för 2023 är otillräckliga.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Acko Ankarberg Johansson:
Avser statsrådet och regeringen att öka anslagsnivåerna till Ivo?
* Rapporten finns publicerad på www.ivo.se, Artikelnr 2023-07