av Anna Lasses (C)
till Statsrådet Johan Forssell (M)
Den 29 februari i år gav regeringen ett uppdrag till Sveriges biståndsmyndighet Sida, som väcker en rad frågor (UD2024/02890).
Under processen med att reformera det svenska biståndet har regeringen gång på gång betonat vikten av transparens, enkelhet, effektivitet och civilsamhällets betydelse – såväl i Sverige som i mottagarländerna. Uppdraget till Sida innebär i korthet att myndigheten ska komma med förslag på hur myndigheten kan ta hand om delar av det arbete som i dag utförs av det svenska civilsamhället. Det skulle innebära att civilsamhället i mottagarlandet i betydligt större utsträckning än i dag kommer att ha ett samarbete med den svenska myndigheten i stället för med en svensk förening. Det skulle också innebära att Sida kraftigt behöver utöka sin personal och bygga ut nätverket runt om i världen på mycket kort tid, då förändringen föreslås träda i kraft vid årsskiftet 2025.
Det svenska civilsamhällets engagemang och kunskap är något som regeringen anser ska värnas. Hur anser statsrådet att detta tillgodoses i det uppdrag som lagts
I länder med auktoritära stater saknar ofta det lokala civilsamhällets aktörer förtroende för statliga myndigheter, särskilt de som arbetar för mänskliga rättigheter och demokratiutveckling. Därför är det ofta lättare för föreningar att skapa relationer och driva projekt i mottagarlandet. Auktoritära stater uppskattar inte heller när demokratiska stater stöder demokratiska krafter i mottagarlandet. Ser statsrådet att riktlinjerna för uppdraget skulle kunna innebära några hinder med anledning av det nyss nämnda? Om ja, i så fall vilka, och hur tänker statsrådet i så fall arbeta för att lösa dessa hinder?
Att flytta hela eller delar av ansvaret för biståndet på det sätt som föreslås innebär att myndigheten Sida på mycket kort tid både behöver öka antalet anställda kraftigt och dessutom bygga ut sitt globala nätverk. Samtidigt kommer troligtvis många anställda inom det svenska civilsamhällets organisationer att sägas upp. Detta innebär att storleken på statens verksamhet ökar, samtidigt som det svenska civilsamhällets aktörer minskar. På vilket sätt ökar detta effektiviteten, och hur ser statsrådet på detta?
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Johan Forssell följande:
Det svenska civilsamhällets engagemang och kunskap är något som regeringen anser ska värnas. Hur anser statsrådet att detta tillgodoses i det uppdrag som lagts?
Ser statsrådet att riktlinjerna för uppdraget skulle kunna innebära några hinder med anledning av det som anförs om ett saknat förtroende för statliga myndigheter från lokala civilsamhällets aktörer? Om ja, i så fall vilka, och hur tänker statsrådet i så fall arbeta för att lösa dessa hinder?
På vilket sätt ökar förslaget effektiviteten genom att flytta hela eller delar av ansvaret för biståndet och hur ser statsrådet på detta?