av Teresa Carvalho (S)
till Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L)
På många sätt är regeringens och Sverigedemokraternas budgetproposition för 2024 en naturlig fortsättning på förra årets budget. Den röda tråden är neddragningar och sänkta ambitioner för jobbpolitiken, trots en arbetsmarknad som viker nedåt. Ett inslag är dock nytt: regeringens aviseringar gällande de privata matchningstjänsterna.
I budgetpropositionen för 2023 minskades den aktiva arbetsmarknadspolitiken med miljardbelopp, framför allt på anslaget 1:3, där programanslagen återfinns. Regeringen skrev om detta bland annat så här:
”Genom att prioritera kostnadseffektiva insatser som är arbetsplatsnära och som bidrar till en hög sökaktivitet kan anslaget för arbetsmarknadspolitiska program och insatser minskas 2023. Effektiviseringen ger samtidigt utrymme för en fortsatt ökning av insatser i förhållande till nuvarande nivåer som svarar mot utmaningarna på arbetsmarknaden. Det handlar bl.a. om matchningstjänster, som kan bidra till förkortade arbetslöshetstider och till att förebygga och motverka långtidsarbetslöshet. Det handlar också om arbetsmarknadsutbildning, som kan rusta de arbetssökande för de lediga jobben och därmed bidra till att motverka kompetensbristen på arbetsmarknaden. Det finns även utrymme för att fler ska kunna ta del av arbetspraktik.”
Matchningstjänsterna var med andra ord utpekade som något som skulle fredas från neddragningarna; tvärtom skulle de utökas trots minskade budgetanslag på totalen.
I budgetpropositionen för 2024 har regeringen uppenbarligen gjort den motsatta bedömningen. Återigen finner vi kraftiga besparingar på politikområdet och på verktygen för att få fler arbetslösa i arbete, men denna gång pekas i stället de privata matchningstjänsterna ut som något som det ska sparas på.
Regeringen skriver bland annat så här:
”Regeringen bedömer att de minskade medlen också innebär färre deltagare i främst matchningstjänster, samtidigt som det finns utrymme att öka antalet deltagare i andra insatser som t.ex. praktik.”
Någon närmare motivering till detta är dock svår att utläsa.
Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson: