av Elisabeth Thand Ringqvist (C)
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
SSAB är ett bolag som skapades efter 70-talets djupa kris i svensk stålindustri. Då var syftet att skapa en ny, långsiktigt hållbar struktur för handelsstålsindustrin. SSAB (Svenskt Stål AB) bildades efter ett riksdagsbeslut 1978. Stålverksamheten i Stora Kopparberg, Gränges samt Norrbottens järnverk (NJA) övertogs av SSAB.
År 1988 börsnoterades SSAB och det direkta och indirekta statliga ägandet minskade successivt, fram till och med 2019. Då gick kapitalet från 2,3 procent till 5,1 procent och röstetalet gick från 3,6 procent till 5,1 procent. I dag uppgår ägandet till 10,6 procent av kapitalet och 16,1 procent av rösterna.
När ägandet ökade till dessa nivåer för två år sedan var vd Jan Moström mycket tydlig med att köpet var strategiskt. I ett pressmeddelande säger han: “Den omställning av värdekedjan vi står inför kräver att vi gemensamt utvecklar vår värdekedja. Vi har med vår omställning till leverantörer av koldioxidfri järnsvamp ett strategiskt intresse av att SSAB fortsätter att utveckla sin ledande position inom fossilfritt stål.”
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson: