av Anders Ådahl (C)
till Statsrådet Lotta Edholm (L)
Regeringens har uttalat att man satsar på skolan. Men verkligheten ute i landet ser annorlunda ut.
Svensk skola blöder. Bland det viktigaste politiken har att klara, en skola som ger våra barn kunskaper och en fin start in i vuxenlivet, fungerar inte. Runt om i landet läggs skolor ned. Lärare sägs upp. Extra resurser försvinner. Och på de skolor som inte läggs ned sker i stället neddragningar som gör läraryrket mindre attraktivt. Onsdagen den 8 februari kunde vi läsa om att lärare i en kommun nu blir av med kaffet på jobbet för att hantera nedskärningar. Det kan tyckas vara en petitess, men arbetsvillkoren för lärare är inte anständiga och det är en yrkesgrupp satt under stor press – inte minst nu när ungdomsbrottsligheten ökar. Rektorerna tvingas bryta mot skollagen när de inte kan tillgodo se elevers behov av särskilt stöd för att de måste spara in och säga upp personal.
Kommunerna bär ett stort ansvar för skolorna i landet, men det yttersta ansvaret vilar på regeringen. Det är endast en regering som kan täcka upp för inflation och andra systemkostnader. Regeringen säger sig satsa på skolan, men det är en tveksam slutsats. Riktade statsbidrag är punktinsatser för enskildheter och har låg träffsäkerhet, och de drar med sig stora transaktionskostnader. Pengarna når helt enkelt inte behoven. Skolan har ekonomiskt varit satt på undantag en längre tid. Faktum är att den ekonomiska kompensationen per elev i grundskolan har varit oförändrad sedan 2016, och den har minskat för barn i förskolan. För gymnasieskolan har den varit oförändrad. När inflationen drar iväg är det enkel matematik att förstå att situationen blir ohållbar. Regeringen måste agera och inte, som nu, låta inflationen äta upp alla marginaler som finns i skolan.
Utan hängivna förskollärare och lärare stannar Sverige. De tillhör Sveriges i särklass viktigaste yrkesgrupper. Redan nu är personalbristen stor och det beräknas saknas cirka 12 000 nyutexaminerade lärare och förskollärare år 2035. Vi har ett allvarligt läge. Vi i Centerpartiet är minst sagt bekymrade.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Lotta Edholm: