av Lars Isacsson (S)
till Försvarsminister Pål Jonson (M)
Jag är liksom statsrådet Carl-Oskar Bohlin oroad över det läge Sverige, Europa och världen hamnat i. Säkerhetsläget i vårt närområde har försämrats kraftigt de senaste åren. Sverige behöver rusta både sitt militära försvar och sitt civila försvar. Vår förmåga att möte ett sämre säkerhetspolitiskt läge måste kraftfullt förbättras. Statsrådet har själv sagt att situationen håller honom vaken om nätterna.
Nu kommer rapport efter rapport om att utbyggnaden och ökningen av förmåga går väldigt långsamt. Mikael Oscarsson (KD) citerades i Dagens Nyheter: ”Det tar en evinnerlig tid.”
Dalregementet, I 13, har återetablerats i Falun. Dalregementet är ett modernt lätt infanteri som utbildar skyttebataljoner. Efter Rysslands invasionskrig i Ukraina har vi sett infanteriets avgörande betydelse för ett lands försvarsförmåga mot en aggressiv och auktoritär angripare. För I 13 handlar det bland annat om skyddet av förbindelser till Norge och skydd av viktiga totalförsvarsanläggningar.
Men också i Falun går det trögt. Redan om några år ska regementet nå full kapacitet. Men just nu hotas ökningen av infanteriets förmåga i Falun av en rad processer som motverkar varandra. I processerna för att få till mark, lokaler och övning krockar olika intressen. Det handlar om detaljplaner, miljöfrågor med mera. Varje intresse bedöms lika viktigt och handläggs på enskilda myndigheter och inte som en helhet. Det här leder till att totalförsvarets intressen väger lätt då andra enskilda intressen bedöms som viktigare. Då tar det plötsligt stopp för Sveriges försök till en ökad militär förmåga.
Falun är ett exempel bland många. Det är ett stort problem om vi som land inte kan hantera viktiga intressen för riket på ett sammanhållet och tillfredsställande sätt.
Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga försvarsminister Pål Jonson: