av Lars Mejern Larsson (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Fotografi har en genomgripande betydelse för ett modernt samhälle, men fotografier är ett kulturarv som ingen tar ansvar för. Vi har Kungliga biblioteket som har ansvar för att bevara det skrivna ordet och Svenska Filminstitutet för film, men svenskt fotografi är ett kulturarv som ingen tar ansvar för. Den digitala utvecklingen med omfattande produktion och cirkulation av bilder gör denna fråga än mer angelägen.
På en skriftlig fråga som jag ställde i november förra året svarar kulturministern att hon inte avser att tillsätta en utredning om det visuella kulturarvet. I sitt tidigare svar hänvisar kulturministern till de kulturarv myndigheten Moderna museet har i uppgift att samla, bevara, visa och förmedla 1900- och 2000-talskonsten i alla dess former. Således undviker ministern i sitt svar att tillmötesgå fotobranschens önskemål om ett samlat nationellt ansvar för bevarandet av fotografi. Den spridning och blandning av initiativ som tas av regioner, kommuner och privata aktörer gör att stora konstnärskap går förlorade, något som skulle bevaras med ett statligt direktiv för lokala initiativ att följa.
Det är anmärkningsvärt att Sverige är det enda nordiska land som saknar en strategi för fotografi på nationell nivå. I Sverige finns däremot en samlad fotobransch för att upprätta en övergripande plan för hur det visuella kulturarvet ska insamlas, omhändertas och göras tillgängligt.
Med anledning av detta vill jag fråga kulturminister Parisa Liljestrand:
Avser ministern att ta några initiativ med anledning av att branschen länge har efterfrågat, en utredning för att ge svar på hur det visuella kulturarvet på ett samlat sätt ska insamlas, omhändertas och göras tillgängligt, och i så fall vilka?