av Anna Wallentheim (S)
till Socialminister Jakob Forssmed (KD)
I regeringens budgetproposition kan man uppmärksamma att regeringen ämnar minska anslagen till folkbildningen, där nedskärningarna uppgår till 250 miljoner kronor nästa år, 350 miljoner året därpå, och ytterligare 500 miljoner därefter. Detta är nedskärningar som kommer att ha negativ påverkan på folkbildningen, framför allt våra studieförbund, och därmed också vår idrottsrörelse.
Sverige har en lång och stolt tradition av folkrörelser och folkbildning. I ett demokratiskt samhälle är folkbildningen en grundläggande och värdefull komponent, särskilt i en tid där kunskapsspridning, möten och dialog mellan medborgare blir allt viktigare. Att genomföra så drastiska besparingar inom folkbildningen i en tid då dess betydelse ökar är oroande.
Idrottsrörelsen utgör en av Sveriges mest omfattande folkrörelser med hela 3,3 miljoner medlemmar fördelade på cirka 19 000 idrottsföreningar. Dessutom är det hela 750 000 engagerade ledare som tillsammans lägger ner otaliga ideella timmar i sina föreningar.
Varje dag är SISU Idrottsutbildarna på plats runt om i hela landet och stöttar medlemmarna i idrottsföreningarna genom att erbjuda kompetens, stöd och inspiration, anpassat efter föreningarnas behov och förutsättningar. SISU är det studieförbund som har den största andelen unga deltagare bland de elva studieförbunden. Deras arbete sker till stor del i föreningarnas närmiljö, på fotbollsplaner, friidrottsarenor eller i klubbstugor.
SISU Idrottsutbildarna finns i samtliga Sveriges 290 kommuner, och detta är en unik resurs. Möjligheten att engagera sig i föreningarna på sin hemmaplan, oavsett om det är i skog och mark eller i en idrottshall, är av oerhörd vikt för de hundratusentals barn och ungdomar som varje år utvecklas genom idrottens folkbildning. Varje investerad statlig krona har en betydande positiv effekt.
Med tanke på dessa neddragningar inom folkbildningen står det klart att även idrottsrörelsen riskerar att påverkas negativt. Denna påverkan har en direkt koppling till folkhälsan och samhällsgemenskapen.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Jakob Forssmed: