Interpellation 2023/24:348 Avdragsrätten för sponsring

av Mathias Tegnér (S)

till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

 

Sponsring och marknadsföring är i dag helt avgörande i många företags varumärkesbyggande, likväl som sponsring är oumbärligt för att idrottsföreningar ska kunna driva och utveckla sin verksamhet. Med det sagt är det således orimligt att skattereglerna för sponsring motverkar de drivkrafter som finns för att sponsra jämställt. Den osäkerhet kring avdragsrätten som här råder leder troligen till lägre nivåer av sponsring till svenskt föreningsliv, vilket såklart är negativt för det svenska civilsamhället.

Teoretiskt sett är sponsring, lite förenklat, ett ekonomiskt bidrag från ett företag till idrott, kultur eller någon annan allmännyttig verksamhet. Av praxis framgår att kostnaden för sponsringen måste stå i rimlig proportion till dess värde för att den ska vara avdragsgill. I grunden är den svenska regleringen inte orimlig eller ens ovanlig men likafullt problematisk, eftersom rättspraxis som vuxit fram över tid skapat en tydlig osäkerhet kring vad som är avdragsgillt. Detta är extra tydligt just när det gäller jämställd sponsring.

I en skriftlig fråga till finansministern undrade jag om osäkerheten kring avdragsrätten för sponsring krävde någon form av åtgärd från regeringen. Vore det inte naturligt att frågan inkluderades när regeringen under sommaren 2023 beslutade att tillsätta en utredning som skulle lämna förslag på ett skatteincitament för juridiska personers gåvor till ideell verksamhet?

Döm av min förvåning när finansministern svarade följande:

Utgifter för sponsring och utgifter för gåvor hanteras på olika sätt i inkomstskattelagen. Medan utgifter för sponsring som en juridisk person har för att förvärva och bibehålla inkomster får dras av ses utgifter för gåvor som privata levnadskostnader som inte får dras av. Med hänsyn till avdragsförbudet för gåvor har utredaren fått i uppdrag bland annat att ta fram förslag på hur ett skatteincitament för gåvor från juridiska personer bör utformas. Eftersom juridiska personer redan får göra avdrag för utgifter för sponsring för att förvärva och bibehålla inkomster har frågan om avdragsrätt för sponsring inte inkluderats i utredningen som ska lämna förslag på ett skatteincitament för juridiska personers gåvor till ideell verksamhet.

Under de senaste åren har flera problem med rättspraxisen åskådliggjorts. Ett exempel är att företag som velat sponsra dam- och herridrott på ett likvärdigt sätt inte har getts avdrag för sponsring till kvinnors idrott, då Skatteverkets modeller inte tar höjd för vikten av jämställdhet. Det är naturligtvis orimligt att regelverk för sponsring motverkar jämställd idrott.

Detta skrev jag också om i min särskilda fråga till finansministern.

Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:

 

Uppfattar ministern att reglerna som motverkar jämställd sponsring är problematiska, och i så fall avser ministern att vidta åtgärder för att se över reglerna för sponsring?