av Elsa Widding (-)
till Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
I vindkraftsindustrin har det funnits starka incitament till snabb etablering, stort risktagande, bristande hänsyn till närmiljön och kreativa skatteupplägg via utlandet. Resultatet har blivit därefter.
En stor del av vindkraftsindustrins lönsamhetsproblem är strukturella. Man har ingen el att sälja när det inte blåser, då priserna är som högst och behovet som störst. När det blåser finns plötsligt ett överutbud och priserna faller för att ibland även bli negativa. Som en liten del i energimixen hade vindkraften kanske kunnat både fungera och bära en del av sina egna kostnader. Vid dagens nivåer kannibaliserar den på såväl de andra energislagen som elsystemets tillförlitlighet och sig själv.
Dessutom har vindkraften försvårat möjligheten att bygga ny kärnkraft. Med mycket vindkraft i energimixen kan inte kärnkraften vara säker på att få köra större delen av årets timmar. När det blåser mycket riskerar kärnkraften att tvingas reglera ned, vilket påverkar lönsamheten negativt. Lägg därtill de enorma kostnader som kommer att belasta elkonsumenterna till följd av nödvändiga ombyggnader av elnäten – allt detta bara för att få den opålitliga vindkraften att ens fungera.
I en normalt fungerande ekonomi leder överetablering till sämre lönsamhet, varpå minskat inträde eller utslagning och konsolidering genast hade skiftat en marknad mot jämvikt. I vindkraftsindustrin har marknaden förvrängts på ett sätt som fått marknadsekonomins lagar att upphöra. Den huvudsakliga anledningen består av en kompott av elcertifikat, billiga lån, bidrag och skatteupplägg. Resultatet bli en bransch som fortsätter att växa trots att det inte finns några vinster att tjäna, där pengar i stället görs på kombinationer av stöd, räntesnurror, förlustavdrag, kreativa skatteupplägg och allsköns finansiella ingenjörskonster via ägande i utlandet.
Jag vill utifrån ovanstående ställa följande frågor till energi- och näringsminister Ebba Busch: