av Sofie Eriksson (S)
till Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Den gröna industriella utvecklingen är oerhört positiv för vårt land. Den skapar tusentals nya arbetstillfällen och genererar mer välfärd och framtidstro. Sverige ligger i framkant på flera områden och leder den tekniska utvecklingen som gör att vi kan ställa om samhället. I flera delar av vårt land, inte minst i norra Sverige, ger detta en positiv framtidstro men medför också flera utmaningar för politiken att hantera.
Också i Dalarna sker denna utveckling; ett exempel är Ludvika. I Ludvika finns en 120-årig energihistoria. Många innovationer såsom trefas växelströmsöverföring, teknik för högspänd likström, världens mest kraftfulla transformatorer och miljöeffektiva högspänningsställverk har nämligen sitt ursprung i Ludvika och har gjort stor skillnad för miljarder människor som fått tillgång till elektricitet.
Nu tas nya steg. Ludvika står mitt i en enorm utvecklingsfas. Hitachi Energy expanderar och anställer omkring 1 000 nya personer varje år. Sveriges troligen största exportorder någonsin, på 147 miljarder kronor, gick till detta företag förra året. Orderböckerna var långt ifrån tomma även innan detta. Man ser nu en stadig utveckling för produktionen de kommande 30 åren. Detta påverkar hela samhället, kringliggande kommuner och näringslivet i stort.
Den stora expansionen medför angenäma men likväl verkliga utmaningar. Det är roligare att bygga än att riva. Men för att kunna möta den här typen av omfattande nyanställningar krävs ett samhälle som klarar av att växla upp. Här är bostadsfrågan helt central. Om det ska gå att rekrytera alla de tusentals människor som behövs i produktionen måste det finnas någonstans för dem att bo. Och det måste gå snabbt. Ludvika kommun med i dag cirka 27 000 invånare ska förstås ta sin del av ansvaret, men det är uppenbart att också ett statligt agerande behövs.
Vi kan se hur bostadsbyggandet kraschlandat i och med den ekonomiska situationen. Det här är förstås olägligt för alla; behoven är stora på många håll i landet, men de blir särskilt kännbara i kommuner som Ludvika. Här finns inte tiden att vänta.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Andreas Carlson: