av Eva Lindh (S)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Enligt Brottsförebyggande rådet lever cirka 150 000 barn med en förälder som blivit misshandlad av den andra föräldern. Hundratals kvinnor har dödats av en nuvarande eller före detta partner. Mammor, döttrar, systrar och vänner som drabbas av mäns våld mot kvinnor. Det är brott som ska straffas. Det är brottsoffer som ska skyddas och få stöd.
Som samhälle måste vi göra många olika insatser för att rädda och stödja de kvinnor och barn som lever under dessa svåra förhållanden. Sedan 2016 har vi socialdemokrater arbetat efter en sammanhållen strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, och vi genomförde ett stort antal viktiga insatser på detta område med allt från straffskärpningar till ökade resurser och förebyggande insatser. Trots det finns det fortfarande ett antal insatser som måste till. Det krävs många åtgärder på många olika områden för att få slut på våldet och dess konsekvenser.
När en kvinna vågar ta steget att lämna en våldsam partner är det viktigt att hon får stöd. Lika viktigt är att få till en långsiktighet för att kvinnan ska kunna börja ett nytt liv. Det finns kvinnor som lämnat men känt sig tvingade att gå tillbaka när de inte får till en bra bostadssituation för sig och barnen.
Till exempel handlar det om kvinnor som inte fått till en bodelning och därmed inte har ekonomiska möjligheter till en hållbar bostadssituation. Maken eller sambon har vägrat medverka till en bodelning, och situationen har till slut tvingat brottsoffret tillbaka till förövaren. Utdragna bodelningsprocesser drabbar många våldsutsatta kvinnor och barn. En bodelning mellan makar bör göras skyndsamt, men det finns inte någon lag som anger hur lång tid den ska eller som mest får ta. Det är inte rimligt.
Bodelningsprocesser riskerar att kunna bli långa och kostsamma eftersom det saknas tidsgränser för hur lång tid de får ta. En trilskande part som inte vill samarbeta kan därför förhala processen i flera år. Under tiden kan den andra parten tvingas att leva i ekonomiskt trångmål, ha svårt att få bolån och tvingas lägga mycket tid och energi på att driva bodelningsprocessen framåt. Situationen kan också till slut tvinga brottsoffret tillbaka till förövaren.
En tidsgräns måste införas så att våldsutövaren inte tillåts att medvetet dra ut på bodelningsprocessen för att på så sätt försvåra för sin tidigare partner och offer att gå vidare i livet.
I våras beslutade en enig riksdag att se över möjligheten att införa en rimlig bortre tidsgräns för att säkerställa effektivare bodelningsprocesser, för att komma till rätta med de problem som förhalade bodelningsprocesser innebär för våldsutsatta kvinnor och barn.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
Vad händer med frågan om att införa en bortre tidsgräns vid bodelning?