Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa straffrabatten och tillkännager detta för regeringen.
De som begår brott kan förenklat räknas in i två grupper: förstagångsförbrytarna och de vanekriminella. Den första gruppen består av personer som begår enstaka brott – inte sällan ungdomar eller unga vuxna – men som i stort sett lever ”vanliga” liv. Den andra gruppen består av personer som valt en kriminell livsstil och i många fall försörjer sig – helt eller delvis – på brottslig verksamhet. I denna grupp ingår personer i kriminella organisationer eller nätverk. Här finns också de som begår inbrott och stölder i syfte att finansiera eget missbruk.
I Sverige har studier visat att ungefär hälften av alla brott bedöms ha begåtts av så kallade livsstilskriminella (Brottsförebyggande rådets, Brå, rapport 2001:15). En fjärdedel av dem som döms för brott återfaller i ny brottslighet inom ett år (Brå, Sveriges officiella statistik, Återfall i brott, Sammanfattning 2003–2011). Om man ser till fängelsedömda är återfallsandelen nästan 50 procent. Det är också tydligt att ju fler tidigare domar, desto större risk för nya återfall. Ungefär 80 procent av de dömda som har fler än nio tidigare belastningar återfaller i brott.
Straffrabatten måste avskaffas för de som återgår till brott. Den som döms för flera brott får idag mängdrabatt eller straffrabatt. Det innebär att man får ett samlat straff som är mindre än summan av straffvärdet för samtliga brott, med utgångspunkt i det allvarligaste brottet. Detta innebär till exempel att 15 brott inte ger ett strängare straff än fem brott. Alla andra brott får du på köpet. Dessa ger alltså ingen effekt på ditt straff. Detta innebär dessutom att varken åklagare eller poliser utreder dessa övriga brott då det inte leder till någon påföljd. Detta är inte rimligt. Självklart måste mängdrabatten avskaffas vid upprepade återfall i brottslighet.
|
Camilla Brunsberg (M) |
|