Vår värld präglas av mångfasetterade kriser. Regioner och länder vänder sig inåt för att hantera kriser och hot såsom terrorism och väderkatastrofer som en konsekvens av klimatförändringarna. När regeringar tvingas att prioritera och fokusera på inrikespolitiken, så finns det en risk att det samarbete som byggts upp regionalt och internationellt läggs åt sidan och att vi ser minskat samförstånd och förståelse, samt att risken för konflikter ökar när resursbrist, hot och andra kriser behöver hanteras.
Vi ser att EU har ökat fokus på Ukraina och USA koncentrerar sig i allt större utsträckning på den indo-pacifiska regionen. Risken finns att fler bygger barriärer mot omvärlden, men även en ökad splittring inom EU. Detta riskerar i sin tur att leda till fler spänningar i vår omvärld, ökad risk för framtida kriser och konflikter och ett minskat engagemang i Afrika, Latinamerika, Mellanöstern och Sydasien.
Demokratin i världen är också satt under stark press. En stor del av världens människor lever idag i länder där demokratin är på tillbakagång. Hets, hot och hat förgiftar samhällsdebatten. Enligt V‑deminstitutet lever för närvarande 44 procent av världens befolkning i en stat som kategoriseras som elektoral autokrati, det vill säga länder där politiska val genomförs men där valen är manipulerade eller den politiska oppositionen inte kan agera fritt.
Mitt i detta, behövs ett långsiktigt globalt perspektiv. När världen blir alltmer protektionistisk krävs en stark humanitär röst och globala krafter som skyddar och stärker mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatens principer, fria medier och mänsklig utveckling. När världens länder sluter sig och enbart värnar inhemska kortsiktiga intressen måste vi stå upp i solidaritet med alla världens människor, kommande generationer och en hållbar planet.
Vi vill se en feministisk utrikespolitik som agerar som balans till en stark, robust och hållbar inrikespolitik. I en tid av ökande spänningar i världen så behövs mer än någonsin globala aktörer som kan verka för fred och konfliktförebyggande och medla i pågående konflikter. Vårt diplomatiska arbete och vårt historiskt stabilt höga bistånd har bidragit till att ge oss ett starkt namn som vi kan använda för en fredlig utveckling i världen. Detta ska vi fortsätta med.
För Miljöpartiet är det oerhört viktigt att Sverige är en global röst för demokrati och mänskliga rättigheter, för en regelbaserad världsordning och för en fredlig värld där vi kan ta oss an globala utmaningar såsom klimatkrisen, extrem fattigdom och ojämlikhet. För att detta ska bli verklighet, behöver Sverige ledas av och fortsätta att genomföra en feministisk utrikes- och utvecklingspolitik.
Sveriges diplomatiska kår ska visa på Sveriges mångfald och vara jämställd och jämlik. För att säkerställa detta bör rekryteringsprocesser och tillsättning av tjänster främja mångfald utifrån alla diskrimineringsgrunder. Mångfaldsrekryteringen behöver stärkas och följas upp. EU:s grundläggande värderingar måste speglas inom men även utanför unionens gränser. Detta gäller såväl i implementeringen av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik som i rekrytering och representation på EU-delegationerna.
Mänskliga rättigheter är universella, likvärdiga och odelbara, och har fastslagits i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i de två huvudkonventionerna om medborgerliga och politiska respektive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Dessa rättigheter är också ömsesidigt förstärkande. Mänskliga rättigheter och folkrätten ligger till grund för svensk utrikespolitik. För att uppnå de mänskliga rättigheternas syfte – att säkerställa varje människas möjlighet att leva ett liv i värdighet – måste alla rättigheter ges samma prioritet.
Demokratiska processer undergrävs globalt och polariseringen ökar. Journalister, politiker och människor som försvarar miljön och mänskliga rättigheter trakasseras, förföljs och mördas. Detta är en farlig utveckling som vi behöver göra allt för att bryta. Det fria ordet och journalistiken är avgörande för att demokratin ska utvecklas. Vi måste kunna stärka skyddet och stödet till civilsamhället också där det är som svårast och innebär mest utmaningar.
Urfolk runtom i världen lever fortfarande under svåra förhållanden på grund av staters ovilja att erkänna och stödja deras mänskliga rättigheter. De diskrimineras och fördrivs från sina marker på grund av väpnade konflikter eller ekonomiska intressen. Sverige har fått internationell kritik för att inte ha ratificerat ILO:s konvention 169 om urfolks rättigheter, och FN:s råd för mänskliga rättigheter har kommit med ett stort antal rekommendationer som Sverige ännu inte hörsammat. Miljöpartiet menar att rätten till den egna kulturella identiteten är en grundläggande rättighet och att skydda nationella minoriteter och urfolks rättigheter samt att främja deras deltagande och användande av kunskap i klimatkampen är grundläggande för en hållbar utveckling. Det visar inte minst den senaste rapporten från IPBES som visar att trenden av ekologisk utarmning och förlust av biologisk mångfald i genomsnitt har varit lindrigare i områden som förvaltas av urfolk eller lokalsamhällen. Vi menar därför att Sverige bör ratificera ILO:s konvention 169 och ha en aktiv politik för att stärka urfolks rättigheter.
För att kunna stärka skyddet för MR-försvarare, journalister och andra måste starka institutioner komma på plats i partnerländerna, liksom att stärkta mekanismer för skydd måste finnas. Detta måste vara en viktig del av vårt utvecklingssamarbete, även framåt. Sveriges evakuering av MR-försvarare, journalister och andra från Afghanistan är exempel på när akuta insatser har varit väldigt viktiga för enskilda människor i behov av skydd, men ett mer ordnat system bör utredas.
Miljöpartiet har under lång tid drivit att Sverige bör införa ett system med humanitära visum, så att människor kan resa hit på ett lagligt och säkert sätt och söka asyl. Det är viktigt, eftersom det idag i princip saknas lagliga vägar för att ta sig till Europa och söka asyl, något den fortsatta humanitära krisen på Medelhavet visar med smärtsam tydlighet. Rysslands invasion av Ukraina har påmint om att det måste finnas hållbara vägar för ryska oppositionella, krigsvägrare och andra att trots sanktioner kunna ta sig till säkerhet och söka skydd. Miljöpartiet vill tillsätta en utredning som lämnar förslag på ett långsiktigt hållbart system som möjliggör för säkra och lagliga vägar att söka asyl, inklusive humanitära visum. Åtgärder för snabb evakuering bör ingå i en sådan utredning. Utredningen bör också beakta underrättelsehotet från Ryssland samt risken för att systemet utnyttjas.
Vi ser ett demokratiskt utrymme som minskar globalt. Även länder som tidigare ansågs vara ”etablerade” demokratier har sårbarheter som inte kan ignoreras. Aktuella utmaningar, såsom en annalkande lågkonjunktur, de stigande levnadskostnaderna och de allt allvarligare effekterna av klimatförändringarna, sätter press på regeringar att möta människors behov och behålla tillit till institutioner. Regeringar, civilsamhället, media, expertgrupper, akademiker och individer har var och en en roll att spela för att stärka demokratin. Traditionellt marginaliserade gruppers behov måste stå i centrum för aktiviteter som medborgarförsamlingar, ny lagstiftning, lokal dialog och mobilisering, klimatåtgärder och andra sådana insatser.
Miljöpartiet vill att Sverige blir skarpare med att arbeta genom regionala organisationer och våra bilaterala och multilaterala förbindelser för att se till att världssamfundet har som mål att nå och bibehålla högsta demokratiska standard. Sverige ska genom utrikespolitiken fokusera på demokratins grundbultar, bland annat stödja valintegritet, som är demokratins grund. Sverige bör fokusera på att stödja aktörer att mildra sårbarheter i valcykeln, särskilt de som påverkar allmänhetens uppfattning om valens trovärdighet.
Miljöpartiet vill se ett starkt internationellt samarbete med FN som central aktör för fred och mänskliga rättigheter. Vi arbetar för ett FN som har handlingskraft att fullfölja sina uppgifter. De rika resursstarka ländernas dominans i FN-systemet måste brytas och de ekonomiskt svaga länderna måste ges en starkare röst.
Sverige ska fortsatt bidra till att finansiera FN-organen. Finansieringen till organ som har till uppgift att granska medlemsstaternas arbete med mänskliga rättigheter bör öka. Vi vill se ett mer demokratiskt och rättvist FN där beslutsfattandet reformeras och säkerhetsrådets sammansättning förändras.
Det bör finnas ett demokratikrav för medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter. FN:s medlemsstater har enats om att rådets medlemsländer ska bidra till främjandet av respekten för demokrati och mänskliga rättigheter, vilket dock inte alltid överensstämmer med verkligheten. Med medlemmar som Kina, Iran, Ryssland, Libyen och Saudiarabien riskeras legitimiteten och tilltron till rådet.
Vi vill inrätta ett FN-sändebud för civilsamhället för att möjliggöra större deltagande av representanter för civilsamhället. FN bör prioritera det freds- och konfliktförebyggande arbetet och inkludera fler kvinnor i fredsförhandlingar och försoningsarbete. Sverige bör även fortsatt ge bistånd till FN:s arbete med rättsstatsuppbyggnad och att stärka demokratiska institutioner.
Unescos konvention om skydd för världens kultur- och naturarv, världsarvskonventionen, fyller 50 år i år. Våra gemensamma kulturarv är viktiga byggstenar i att skapa varaktig fred och samhörighet mellan världens folk. FN:s arbete med världsarven bidrar till en global demokratisering genom ökad kunskap om och förståelse för andra kulturer. Sverige bör även fortsatt bidra till detta viktiga arbete.
Runtom i världen förföljs, trakasseras och diskrimineras människor enbart på grund av sin sexuella läggning, sin könsidentitet, sitt könsuttryck eller könskarakteristika. I ett 70-tal länder är samkönade relationer helt förbjudna. Vi ser att under den senaste tiden har hbtqi-personer blivit en strategisk måltavla för konservativa och högerextrema aktörer. Utvecklingen på flera håll visar att vi är uppe i en backlash, som innebär att hbtqi-personer fängslas, torteras och mördas i högre utsträckning samt att utvecklingen av hbtqi-personers rättigheter går bakåt. Därför är Sveriges stöd till de som arbetar med hbtqi-personers rättigheter avgörande för många organisationer. Det stödet får nu inte minska.
I länder där samkönade relationer är förbjudna finns det stora svårigheter för en hbtqi-organisation att ens registrera sig och många små hbtqi-organisationer i fattiga länder har haft svårt att leva upp till de höga krav på revision och uppföljning som Sverige ställer. För att Sveriges insatser ska bli meningsfulla är det centralt att de projekt och program som genomförs planeras och följs upp i dialog med hbtqi-rörelsen i det berörda landet.
I dag läggs ansvaret för många projekt på de svenska organisationer, t.ex. RFSL, som förmedlar stödet. Det innebär en stor ekonomisk risk för dessa organisationer som ofta har begränsade resurser. Dagens ordning begränsar därför ibland möjligheterna att gå in i projekt i de länder där förtrycket är som hårdast och behovet av stöd som störst.
Om Sverige ska kunna stödja hbtqi-organisationer även i länder där situationen för hbtqi-personer är som svårast krävs en ökad flexibilitet och att det ekonomiska ansvaret inte enbart åligger aktörer i det civila samhället. Stödet måste istället förstärkas och göras mer flexibelt.
Klimatförändringarna kommer inte stoppas genom löften utan genom konkret handling. I Sverige har vi konkret visat att omställningen inte endast är möjlig, den kan också stärka samhället och välfärden. Klimatkrisen är en global kris och den ska mötas med gemensam handling. Enade har vi en chans att klara detta, men ensamma faller vi. Klimatkrisens konsekvenser har varit tydliga i form av utdragen torka, våldsamma bränder och förödande översvämningar. Världens fattigaste bär minst skuld för klimatförändringarna, men är också de som drabbas allra hårdast av konsekvenserna. De utvecklade länderna har därför ett särskilt ansvar att bidra till utvecklingsländernas klimatomställning.
Klimatdiplomati är en prioriterad fråga för Miljöpartiet och vi vill att Sverige ska ta en ledarroll i lösningen på den globala klimatkrisen. Vi behöver vara drivande i alla forum där dessa frågor behandlas på internationell nivå. Det gör vi bäst genom att leva upp till de två åtaganden vi gjort i Parisavtalet: att minska våra egna utsläpp till en hållbar nivå och att finansiera klimatarbete i fattiga länder. Förändringar i temperatur och nederbörd påverkar markens förmåga att försörja oss människor med livsmedel och andra råvaror och ökar risken att den i praktiken blir helt obrukbar. Det behövs en tydlig plan för klimatfinansieringens framtid. De som drabbas värst av klimatförändringarna vi rika skapat är världens fattiga, i synnerhet kvinnor.
För att förebygga konflikter om resurser som energi, vatten och mat måste vi hejda klimatförändringarna och ge stöd till klimatanpassning i mindre utvecklade länder. Miljöpartiet vill att Sverige och EU ska vara ett föredöme i klimatomställningen och det internationella klimatarbetet. Miljöpartiet vill bland annat ställa skarpare krav och villkor genom Sveriges och EU:s utrikes- och handelspolitik för att driva på det globala klimatarbetet och skydda Arktis och andra känsliga miljöområden mot exploatering av olja och fossilgas och att Sverige ska verka för ett internationellt förbud mot subventioner av fossila bränslen. Detta är en fråga som bör prioriteras i utrikespolitiken.
Vi vill se en feministisk utrikespolitik som går hand i hand med en feministisk utvecklingspolitik som grundas i Agenda 2030, Parisavtalet, Kunming-Montreal-avtalet och andra internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna och som leder till en hållbar global omställning.
Det finns mycket bistånd som handel inte kan ersätta, men handel och utvecklingsbistånd kan gå hand i hand. Det krävs ett strategiskt arbete med en plan för hur handeln faktiskt ska bidra till utvecklingsmålen och de biståndspolitiska målen. Rätt gjort kan handelsbistånd leda till ekonomisk utveckling, starkare institutioner och fler schysta jobb i fattiga länder. Miljöpartiet vill se att handelspolitiken blir omställningsdrivande.
Alla handelsrelationer ska ta hänsyn till miljö, klimat och mänskliga rättigheter. Detta ska prioriteras i utrikespolitiken. Sverige ska vara ett föregångsland för fri, rättvis och hållbar handel. Internationella handelsavtal ska främja hållbar ekonomisk utveckling mellan parterna och ska inte försvåra för länder att stifta nya lagar till skydd för miljö, människor och djur. Vi vill verka för att EU:s handelspolitik ska vara ett verktyg för fattigdomsbekämpning, främjande av mänskliga rättigheter, demokratisering och global klimatpolitik.
EU ska vara en internationell aktör som tar ansvar. Europeiska företag ska inte exploatera människor och naturresurser varken inom eller bortom unionens gränser. Vi vill se en mer jämlik och jämställd värld. EU:s biståndspolitik ska bidra till att minska ekonomiska klyftor, stärka kvinnors och flickors rättigheter och bygga ett starkt civilsamhälle. Biståndspolitiken ska bygga på internationell solidaritet med världens mest utsatta och gå till mottagare där det kan göra mest nytta.
Handelsavtal som EU skriver under måste innehålla krav på social, ekonomisk, miljömässig och klimatrelaterad hållbarhet som är bindande och där det finns effektiva sanktionsmöjligheter kopplade till överträdelser. EU ska verka för ett internationellt bindande regelverk för företags ansvar vad gäller miljö samt mänskliga och fackliga rättigheter. Företag ska kunna ställas till svars för brott mot detta regelverk. EU ska öka sitt stöd till aktörer i civilsamhället som arbetar särskilt för att försvara kvinnors och flickors rättigheter.
Det rapporteras ofta om företag som bryter mot de mänskliga rättigheterna, som inte tar miljöhänsyn eller hänsyn till arbetstagarnas rättigheter. Det sker överallt i världen. För att sätta stopp för företag som agerar fel eller som missköter sig behövs det ett bindande globalt regelverk. Ett sådant skulle leda till en hållbar konkurrens och innebära att bolag som tar ansvar premieras. Det behövs ett minimiregelverk, med sanktioner, ett golv som inget företag i världen får lov att gå under. Utan ett bindande regelverk, kopplat till någon form av sanktioner, kan vi aldrig ställa företagen till ansvar för att de inte har upprätthållit respekten för miljö och de mänskliga rättigheterna.
Vi vill att såväl stater som företag ska kunna hållas juridiskt ansvariga för miljöbrott och skador på ekosystemet. Behovet av internationellt bindande lag för att hålla stater ansvariga för grova miljöbrott blir allt mer angeläget. Det skulle få särskilt stor betydelse för fattiga länder med svag miljölagstiftning som drabbas hårdast av de ökande, gränslösa föroreningar som globaliseringen fört med sig och vars befolkningar ofta är de som minst bidragit till dem. Romstadgans syfte är att upprätthålla freden och reglera de grövsta internationella brotten. Vi menar att storskalig miljöförstörelse hör till ett av dem. Sverige bör därför driva på inom FN och EU för att stärka det juridiska ramverket så att det blir ett kraftfullt verktyg för att förhindra ekocid genom att inkludera det i Romstadgan.
Miljöpartiet anser att Sverige ska gå i bräschen för ett globalt bindande regelverk för företags ansvar, både vad gäller miljö och mänskliga och fackliga rättigheter. Utöver detta vill vi också att det ska vara möjligt att ställa företag till ansvar med hjälp av skadeståndsrätten. Ett sådant exempel är den amerikanska lagstiftningen Alien Tort Claims Act (ATCA) som möjliggör skadeståndstalan för människorättsbrott som amerikanska företag och medborgare begått utanför landets gränser. Sverige har en skyldighet att utreda misstankar om svenska företags delaktighet i brott.
Den europeiska säkerhetsordningen är under attack. Rysslands invasion av Ukraina gör att säkerhetsläget försämrats dramatiskt i vårt närområde. Ukraina, ett demokratiskt land i Europa, har blivit invaderat av det auktoritära Ryssland som försöker frånta ukrainarna sin rätt till frihet och självbestämmande.
I detta läge ska EU agera i solidaritet med de vars självständighet och demokratiska fri- och rättigheter hotas. EU ska verka för konfliktförebyggande och krisberedskap, både inom och utom unionens gränser.
Putins krigföring har också redan nu resulterat i att miljontals människor tvingats på flykt, antingen inom Ukrainas gränser eller till närliggande länder, däribland Sverige. Vi ser hur geopolitiska spänningar samt bränsle- och matpriser stigit globalt som följd. Nu mer än någonsin behöver världen kraftsamla för att tillsammans möta utmaningarna. EU är vårt viktigaste forum för internationellt samarbete.
EU ska vara en tongivande röst för folkrätt och mänskliga rättigheter. Vi ska möta en allt mer polariserad värld med demokratiskt samarbete och alliansbyggande, för att försvara en regelbaserad världsordning, demokratiska normer och principer med grund i mänskliga rättigheter. Utrikes- och säkerhetspolitiken ska vara jämställd och inkluderande, den ska fokusera på konfliktförebyggande arbete, fredsbyggande, civilförsvar, bistånd, fattigdomsbekämpning, rättvis handel, medling och diplomati.
EU spelar en central roll i att försvara demokratin och mänskliga rättigheter, både i och utanför Europa. Sverige bör fortsätta driva på för att EU stärker sitt arbete med mänskliga rättigheter, såväl i medlemsländerna som i relationer med andra länder, genom att utveckla bättre verktyg för att bekämpa kränkningar av dessa rättigheter.
Sverige bör även i fortsättningen driva hållningen att EU ska dra in stödet till länder som inte lever upp till rättsstatens principer, så att EU och medlemsländerna lever upp till de värderingar som är grunden för det europeiska samarbetet – demokrati, mänskliga fri- och rättigheter och rättsstatens principer. Detta ska gälla i såväl interna som externa relationer.
Sverige bör också driva på för att EU:s demokratiska brister åtgärdas och för att det folkliga inflytandet stärks. Lobbyismen bör regleras så att allmänintressen som konsumentskydd och miljöskydd främjas. För att ge bättre möjlighet till insyn, granskning och ansvarsutkrävande bör offentlighetsprincipen och meddelarfriheten, enligt svensk modell, gälla också i EU.
|
Per Bolund (MP) |
|
|
Märta Stenevi (MP) |
Jacob Risberg (MP) |
|
Leila Ali Elmi (MP) |
Janine Alm Ericson (MP) |
|
Emma Berginger (MP) |
Camilla Hansén (MP) |
|
Daniel Helldén (MP) |
Annika Hirvonen (MP) |
|
Linus Lakso (MP) |
Rebecka Le Moine (MP) |
|
Amanda Lind (MP) |
Rasmus Ling (MP) |
|
Katarina Luhr (MP) |
Emma Nohrén (MP) |
|
Jan Riise (MP) |
Elin Söderberg (MP) |
|
Ulrika Westerlund (MP) |
|