Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över en förbättrad miljöhänsyn vid statlig upphandling och tillkännager detta för regeringen.
Ansvaret för miljöhänsyn vid upphandling ligger som sig bör vid varje enskild myndighet. Det finns därför självklart stora skillnader vad gäller volym och innehåll i de olika upphandlingar som myndigheterna genomför. Enligt Riksrevisionens granskning råder bristande styrning och organisation, kompetens och analysunderlag samt uppföljning, detta trots ett stort och ökande intresse hos myndigheterna.
När myndigheter inte gör ett tillräckligt strukturerat arbete ur ett miljöperspektiv finns det risk för att miljöaspekter läggs till i ett sent skede av upphandlingsprocessen, något som kan påverka möjligheten att ställa miljökrav negativt. Vilket i sin tur kan få negativa konsekvenser för att välja mer miljövänliga alternativ liksom att återanvända produkter.
Att inkludera miljöhänsyn vid upphandling ställer krav på såväl bransch- som miljökompetens. Enligt Riksrevisionen betraktar så mycket som nästan hälften av myndigheterna sig ha otillräcklig tillgång på kompetens om miljöfrågor vilket utgör ett hinder för stärkt miljöhänsyn.
Ytterligare en konsekvens av bristande miljökompetens är en lägre grad av efterlevnad av ställda miljökrav. Detta i sin tur riskerar att leverantörer inte lever upp till ställda miljökrav vilket i sin tur riskerar att påverka kommande upphandlingar negativt.
Upphandlingsmyndigheten erbjuder ett utformat stöd för andra myndigheter att använda vid upphandling. Vidare finns stöd att få i Kammarkollegiets ramavtal.
För en bättre miljöhänsyn vid statlig upphandling behöver en förbättrad uppföljning ses över vilket i sin tur kräver åtgärder som leder till att rapporteringen om miljöhänsyn vid upphandling förbättras. Vidare bör det undersökas om Upphandlingsmyndigheten kan få ett tydligt uppdrag att regelbundet följa upp implementeringen och resultatet av den nationella upphandlingsstrategin.
|
Margareta Cederfelt (M) |
|