Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att avskaffa inkomsttaket för den allmänna pensionen och tillkännager detta för regeringen.
Arbetsgivaravgifterna ligger i dag på 31,42 procent av bruttolönen, och är i grunden avsedda att finansiera trygghetssystem såsom sjukförsäkring, föräldraledighet och pensioner. Kopplingen mellan avgift och dessa försäkringar har dock minskat kraftigt över tiden. För försäkringarna finns ett tak, över vilket inga ytterligare förmåner tjänas in, men full avgift fortfarande erläggs.
En tredjedel av dessa avgifter, närmare bestämt 10,21 procent av bruttolönen, utgörs av ålderspensionsavgift. Denna avgift erläggs på alla arbetsinkomster, utan begränsning. Däremot erhålls ingen pensionsförmån för inkomster över det s k inkomsttaket (en årsinkomst om 557 250 kronor 2023).
Begreppet avgift innebär att det ska finnas en koppling till någon form av motprestation. Över inkomsttaket saknas sådan koppling, varför det är direkt missvisande att kalla den del av ålderspensionsavgiften som erläggs på inkomster däröver för avgift. Skatt vore den enda rimliga benämningen på denna pålaga.
En tydlig koppling mellan de avgifter som erläggs och de förmåner som erhålls är viktigt för transparens och för legitimitet för socialförsäkringssystemen.
Vårt nuvarande pensionssystem infördes 1999 i bred politisk enighet. Det har många förtjänster, och betraktas bland annat som ett av de mer stabila pensionssystemen. Dock har det på senare år börjat ifrågasättas utifrån att många upplever att skillnaden i den pension man erhåller om man har förvärvsarbetat hela livet, eller inte alls, är allt för liten. Detta legitimitetsproblem har till del sin förklaring i den uteblivna pensionsförmånen över inkomsttaket.
Mot ovan redovisade bakgrund är det särskilt angeläget att avskaffa inkomsttaket för intjänande av pensionsförmån. All inkomst vilken det erläggs ålderspensionsavgift för bör sålunda vara pensionsgrundande.
|
Boriana Åberg (M) |
|