Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att avveckla det statliga ägandet i SAS och tillkännager detta för regeringen.
Det är viktigt att samhällets grundläggande behov av tillgänglighet när det gäller flygtrafik tillgodoses, men detta behöver inte ske med hjälp av ett statligt ägt flygbolag. Flygbolag som Air Canada, British Airways, Japan Airlines och Lufthansa är bevis på motsatsen.
Hela SAS ägarkonstruktion med en blandning av privat och statligt ägande, som efter att Norge 2018 sålde sina återstående aktier, styrs av två länders delvis motstridiga intressen är problematisk. Förutom de principiella invändningarna mot statligt ägande som konkurrerar med aktörer på den privata marknaden, är SAS ekonomiska situation ett mycket tungt argument för en försäljning. Under hela sin historia, med undantag av åren 1982–1993, har SAS brottats med bristande lönsamhet. Kriserna har avlöst varandra, med miljardförluster och konkurshot. SAS totala förlust 2020 var 10 miljarder kronor, 2021 6,5 miljarder och 2022 7 miljarder.
Det är orimligt att staten ska äga stora andelar av ett krisdrabbat flygbolag. Dessutom ställs det stora krav på flygets omställning till miljövänliga bränslen och elektrifiering, något som kräver stora investeringar. Kostnaderna för detta ska givetvis inte läggas på de svenska skattebetalarna, något som riskerar att bli fallet så länge svenska staten är en av storägarna i SAS.
|
Boriana Åberg (M) |
|